Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

22.2 – Administration och ätbart

Jag har bokat tid, efterlyser god saltgurka, har gripits av grönsakssug, medverkar till en ny förening, har fått en ätlig blomma och äntligen tömt askan.

GravstenTid bokad
Igår beställde jag tid för urnnersättningen. Efter­som mamma ville ligga till höger, på­pe­ka­de jag att gropen ska grävas till höger på den befintliga graven. Efter en kort stund ringde kyrkvaktmästaren upp och ville förhöra sig om hur jag menade. Det hedrar honom. 🙂

Jag förklarade att om man står med ansiktet vänt mot gravstenens framsida, ska mamma ligga till höger, dvs mot kyrkan till. Han tackade för specificeringen och förklarade att det inte alltid är entydigt hur man menar. Det instämde jag helhjärtat i och gjorde parallellen med höger och vänster på en bil, vilket händige släk­tingen har lärt mig, tack för det! Då var saken solklar.

Urnan läggs ner den 28.2 kl 13.00. Det blir en synnerligen stillsam tillställning med högst två när­va­rande. Alla som ville komma i håg mamma deltog ju i den kyrkliga ceremonin.

God saltgurka?
Varför smakar saltgurkan som ättiksgurka? Jag har än en gång köpt en variant av saltgurka, den här gången från Sagu, men blev ytterst besviken, den var inte ett dugg salt.

Tidigare kunde man köpa rysk saltgurka med vitlökssmak i lösvikt från Kompis i Dalsbruk, men senast jag frågade fanns den tyvärr inte i sortimentet längre. Tror bestämt jag har beklagat mig över det tidigare?

GrönsakerEftersom Kompis får ny ägare inom kort, ställer jag höga förväntningar på att den dyker upp igen. I vilket fall ska jag fråga efter den. Den var lika smaskig som min ryska bekants egeninlagda.

Grönsakssug
Det händer inte så ofta, men nu har det hänt igen – plötsligt har jag blivit sugen på färska grönsaker. Antar kroppen är helt urlakad på alla viktiga näringsämnen och därför skriker efter påfyllning. 😀

Det bar mig emot att köpa importerad paprika eftersom jag på Matfuskets FB-sida har läst om hur mycket gift den innehåller, men beslöt ändå att ta den. I den här åldern spelar lite mer eller mindre gift ingen större roll resonerade jag. Vilket förstås är helt fel! Vid det här laget är jag redan så gift­bemängd så jag verkligen borde vara försiktig. Ekologisk sallad och inhemsk lök och gurka kanske uppvägde?

Ny förening under bildande
Idag deltog jag och Dapnias ordförande i ett informellt möte hos mannen från Sierra Leone och hans fru. Vi beslöt att grunda en ideell förening vars primära syfte är att hälpa invånarna i den fattiga byn där paret har sitt afrikanska hem.

Efter att ha spånat om ett par namnförslag och en verksamhetsbeskrivning, beslöt vi träffas nästa lör­dag för att officiellt bilda föreningen, besluta om stadgar och ansöka om registre­ring. En både kon­struk­tiv och trevlig eftermiddag. 🙂

RågkakaÄtlig blomma
När jag kom hem efter mötet hittade jag en papperskasse på trappan med följande meddelande: ”Hälsningar från Åbo saluhall”. Först trodde jag sista ordet var mitt förnamn och kunde inte för mitt liv begripa vem som hade besökt den saluhallen nyligen, men när jag hade tagit in kassen och tittat närmare såg jag avsändarens namn. Det var som­mar­gran­nen psykologen som hade förärat mig ”souveniren”.

Kassen innehöll en pinfärsk riven rågkaka. ”Hålet” smakade alldeles utmärkt. Enligt vad jag förstod av vår efterföljande SMS-kommunikation fick jag den i stället för en blomma. Bra tänkt. Trots grön­saks­suget går min gräns vid blommor, även om jag gärna äter krasse eller gurkört.

Äntligen
I flera dar har jag glömt/förträngt att jag behöver tömma askan ur köksspisen… Mina nästan dagliga brasor genererar ett visst avfall.

Idag kom jag änt­li­gen till skott. Tömningen tar inte mer än ett par minuter så jag fattar inte varför jag inte gjorde det direkt när jag kom på att det var dags? Typiskt mig, troligen fanns det nåt viktigare (eller roligare) att syssla med. Men nu är det tomt i ”askbägaren”.

Asktömning

av

20.2 – Från proffs till fyrfotade djur

Tvättmaskinen är som ny, jag har hittat en massa klasskompisar och lämnat underlag till bo­upp­teck­ningen. Mia gillar snöfritt och har sett en jättehund.

FilterTvättmaskinen åtgärdad
Mellan klockan 11 och 13 igår var det aviserat att ser­vice­killen som skulle fixa E10-felet på tvätt­ma­ski­nen skulle dyka upp. Han kom innan klockan hann slå elva, helt fantastiskt!

Efter att det första filtret var åtgärdat körde han nåt slags självtestprogram på maskinen och kon­staterade att det fanns fler fel. Inne i maskinen satt ytterligare ett filter som också var igenkorkat.

För att slippa ingrepp i tvättmaskinen i fortsättningen, rekommenderade han ett filter som sattes in mellan vattenkranen och slangen. Självfallet fick han montera ett sånt. Nu kanske jag ska rengöra det lite oftare än vart sjunde år.

Det visade sig att det också fanns ett annat problem. Vattenkranen fungerar inte längre… Det kommer vatten oavsett om den står i ON- eller OFF-läge, så den behöver jag byta vid tillfälle. Fast jag upptäckte ju hur han gjorde för att stänga vattnet manuellt, så i värsta fall kan jag tillämpa samma metod. Alltid lär man sig nåt nytt.

Jag frågade om servicekillen ville ha kaffe och det ville han, så efter avslutat arbete fick han kaffe och smörgås, det närmade sig lunch. Jobbet hade tagit nästan en timme i anspråk.

När han hade åkt provkörde jag omgående i och med att maskinen var laddad med tvätt och genom­blöt efter diverse provspolningar. Vilken skillnad! Nu tog det bara ett par minuter att fylla maskinen jämfört med det det tiodubbla tidigare. Skönt med proffs. 🙂

Klasskompisar
Det är inte så dumt med FB. Igår hittade en före detta klasskompis från Lönkan mig och jag blev ansluten till gruppen Nya Svenska Samskolan 1888-1977. I den gruppen hittade jag förstås många fler klasskompisar.

Förutom elever fanns också några lärare med i gruppen, bland annat en av mina favoritlärare som undervisade i engelska. Kul.

Bouppteckning
I eftermiddags hade jag tid hos boupptecknaren för genomgång av dödsboets skulder och tillgångar. Jag lämnade i från mig allt väsentligt i materialväg och fick lära mig att föregående gene­rations bo­uppteckning är viktig att spara.

Den som gjordes efter min styvfar hade mamma inte kvar, men det går förstås alltid att få en kopia. I och med att mamma och styvfar hade äktenskapsförord och inbördes testamente, ska ju barnen till min styvfar ha ut sitt farsarv om dom inte redan fått det. Men det får proffset reda ut.

Mia ser en hästMia gillar snöfritt
Sen snön försvann har Mia börjat trivas ute igen. Av allt att döma är näbbmössen i farten, såna har hon fångat flera av. Synd bara att hon inte kommer åt mössen som härjar i väggarna och på mellan­taket.

Jättehund
När jag hämtade posten vid lunchtid hörde jag en ljus röst i backen och inom kort dök ett lite ovan­ligare ”fordon” upp – en häst med en ung dam sadeln. Den unga damen pratade i telefon, därav rösten. Ekipaget stannade på krönet en liten stund så jag hann in och hämta kameran.

Mia satt på trappan, fullkomligt för­häxad. Eftersom vi har hästar i byn, passerar dom då och då, men det var nog länge sen Mia såg nån. Hon satt blickstilla och fortsatte att titta stint på ”jättehunden” trots att jag pratade med henne.

När jag gick in såg hon ut som om hon tänkte följa med för säkerhets skull, men just då gick hästen vidare så hon satt kvar för att kolla vart dom tog vägen. Förutom jakttagen det mest spännande som hänt idag antar jag. 🙂

av

18.2 – Glädje och sorg

Jag har minskat elförbrukningen, ätit gott och umgåtts mer än vanligt. Idag har vi fått se solen och jag har nåtts av ett dödsbud.

Elförbrukning 2008-2013Minskad elförbrukning
Jag blev ganska häpen när jag gjorde statistik på elförbrukningen. Sen 2008 har den minskat med 7.287 kWh och nästan halverades i fjol jämfört med 2012. Helt fantastiskt!

Jag upplever inte att jag medvetet har varit sparsam (det är jag sällan!) så det måste bero på andra faktorer. Milda vintrar och mera vedeldning torde vara de viktigaste förklaringarna.

Det innebär inte att kostnaden har minskat, den är i stort sett den samma från år till år, priserna har alltså gått upp. 2008 var total­kostnaden 1.262 € och i fjol 1.180 € trots den stora minskningen i för­brukning, så elbolagen har ingalunda drabbats av min sänkta förbrukning.

Ätit gott
I fredags kväll bjöd fru grannen på ”vändagsmiddag”. En delikat kycklinggryta med diverse smaskiga tillbehör var en fröjd både för öga och gom. Jag instämde helhjärtat i hennes pappas omdöme när han sa att hon är duktig på att laga mat. 🙂

Umgänge
Förutom fredagens umgänge med grannfamiljen har jag hedrats med besök i dagarna tre. I lördags kom skyddslingen och hälsade på och fick sin födelsedagspresent och i söndags fick jag bekanta mig med en man från huvudstaden i Sierra Leone och hans rara fru.

Igår pratade jag bort några timmar med Neos och Siiris matte, dvs frun i byns senast inflyttade familj. Alltid lika fascinerande att höra om människoöden och vad som format oss till de vi är.

Blå himmeSolen
På förmiddagen idag syntes plötsligt blå himmel och solen tittade fram. Det var minsann inte igår! Enligt mina noteringar sågs solen på Udden senast den 6.2, sen dess har det varit dimmigt, grått och blött för det mesta.

Att dagarna blir allt längre är också en fröjd, klockan är nu 18 och det är ännu inte mörkt ute. Härligt, bara vi är klara med mars så är våren här igen. 🙂

Dödsbud
I eftermiddags fick jag ett dödsbud från Tigern/Lejonet. Hennes mamma avled idag lugnt och stilla i sömnen skrev hon i textmeddelandet. Hon var ett par år yngre än mamma och en mysig och gäst­vänlig dam tyckte jag, även om jag bara träffade henne ett par gånger, sen dess har vi utbytt julkort under alla år.

Undrar vad som då händer med Måns..? Det glömde jag fråga. Måns var egentligen barnbarnets katt från början men omhändertogs av Tigerns föräldrar för många år sen och har varit mammans enda sällskap sen hon blev änka 2011. Lyckligtvis är alla anhöriga kattvänner så det ordnar sig säkert till det bästa.

Det slog mig att trots att kontakten med Tigern har blivit allt mer sporadisk med åren tycks våra livs­händelser ändå följas åt och vänskapen finnas kvar. Det känns gott. 🙂

av

12.2 – Eld och vatten, liv och död

Jag har bränt hundralappar, skickat dödsfallsintyg och vändagskort och fått nog av E10. Mia gillar vitlök och har utmärkt sig igen.

BegravningsblommorBränt hundralappar
I söndags hade jag vilodag, men i förrgår tog jag en titt på graven där be­grav­nings­blom­morna lades efter jordfästningen. Jag hade förväntat mig att se kistdekorationen, men den åkte tydligen med kistan till krematoriet.

Det innebär att ett par hundralappar också går upp i rök, men jag förstår att de­ko­ra­tio­nen var så väl fastsatt att be­grav­nings­en­tre­pre­nö­ren inte ville/kunde ta loss den. Eller så är det kutym att den läm­nas kvar på kistan?

Dödsfallsintyg och vänkort
I måndags hade jag diverse ärenden till Kimito och kände mig lite harmsen över att utdraget ur be­folk­nings­bok­fö­ringen (dödsfallsintyget) ännu inte hade kommit, annars hade jag kunnat ordna mammas ärenden på banken samtidigt.

Innan jag åkte hämtade jag posten. Och där låg det ju, så himla bra! Som sagt, i min värld sker det ofta små mirakel. 🙂

Igår postade jag således en bunt med dödsfallsintyg till företag och organisationer både i Sverige och Finland. I samma bunt låg vändagskorten som jag kände för att skicka i år. Det är ju faktiskt viktigt att hedra också dom levande.

TvättmaskinNog av E10
Nu har jag fått nog! Gårdagens 60-graders tvätt tog drygt fem timmar i stället för en och en halv… Vid varje vattenpåfyllning stannade tvättmaskinen och visade den irriterande välbekanta felkoden E10. Jag borde förstås ha suttit bredvid och tryckt på start-knappen varje gång, men jag hade viktigare saker för mig.

Idag ringde jag servicefirman som samarbetar med våra lokala vitvaruleverantörer. På onsdagar bevistar dom tydligen vår ö, så nästa onsdag blir felet åt­gärdat (mellan 11 och 13) – hoppas jag innerligt!

Min teori är att felet upp­står av samma anledning som stoppen i duschen tidi­gare, dvs sjövattnet inne­håller orenheter som passerar silen i bottenventilen och som den (löjligt) känsliga apparaturen inte gillar eftersom E10 är felkoden för problem med vatten­till­för­seln. Efter att jag tog bort silen från blandaren till duschen har jag inte haft ett enda stopp, så jag förväntar mig att det här kan åtgärdas på samma sätt.

Mia gillar vitlök
Jag har aldrig hört talas om en katt som gillar vitlök, men det gör Mia, hör och häpna. Då menar jag inte vitlökskryddade livsmedel, utan färsk vitlök.

Förutom aioli, gillar jag grädd­­fil med pressad vitlök och gjorde i ordning en skål härom dagen. Igår åt jag upp det sista och ställde fram skålen till Mia i tron att hon skulle avskräckas av lukten, men inga­lunda, hon slickade förtjust i sig resterna. Det måste väl ändå vara högst ovanligt?

MagnoliaTredje gången gillt
Igår kväll var det dags igen. Strax innan jag skulle gå och lägga mig hörde jag en konstig duns från vardagsrummet. Eftersom Mia var i ”högform” antog jag att det var hon som ställt till med nåt.

Mycket riktigt. Vasen med den ståtliga mag­nolia­kvis­ten jag fick av min passagerare i måndags låg på golvet och det mesta av vattnet hade givetvis runnit ut, både på mattan och på golvet. Suck.

Mia satt en bit ifrån och tittade på mig med uppspärrade ögon. Hon mindes säkerligen hur arg matte lät och såg ut vid dom föregående incidenterna, men den här gången nöjde jag mig med att morra dovt.

Hon smet i väg nånstans men var efter en halv minut lika yster och sprallig igen och tyckte det var roligt att se golvtrasan åka fram och tillbaka. Då hade matte redan lugnat sig så vi var sams igen. 🙂

av

9.2 – Begravningsdagen

Gårdagen var tung men också hjärtinnerligt varm.

Morgon och förmiddag
Gårdagen började tidigt, jag borde kanske inte ha stigit upp redan den tiden? Tio över sju steg vi upp. En kort stund senare välte Mia blomvasen som stod på köksbordet. Vattnet rann förstås ut över bor­det och ner på golvet. Just då var hon väldigt billig, jag hade annat att tänka på… Snön som hade rasat ner från taket till exempel.

SnörasNästa irritationsmoment dök up när jag gjorde min morgontoalett. Avloppet till hand­fatet korkade igen. Jag tog upp vattenlåset bara för att konstatera att felet inte låg där, proppen satt längre ner i röret. Lyckligtvis gjorde propplösarvätskan susen så småningom så jag kunde tvätta mig klart.

Ett par timmar senare skänkte jag en tacksam tanke till ”vägmästaren” som var i farten och sandade vägen. Det milda vädret och regnet hade gjort vägen hal, men nu skulle dagens gäster kunna ta sig fram.

Mia fortsatte fresta på mitt tålamod. Hon var obehagligt pigg och uppspelt och lyckades jämt vara i fötterna på mig. Hon kände antagligen att jag hade tankarna på annat håll och gjorde sitt bästa för att få uppmärksamhet.

När jag hade skottat bort snöhögen framför trappan för andra gången (första kom i torsdags kväll) kom jag på att jag skulle hissa flaggan på halvstång. Det var lättare sagt än gjort, den hamnade på tok för långt ner vid dom första två försöken. Tredje gången blev inte heller perfekt, men det fick duga bestämde jag.

Nu började det bli dags att byta om till be­grav­nings­klädsel. Den svarta blusen jag tänkte ha på mig visade sig vara ostruken, men jag hade gott om tid så jag hann stryka den. Lite över tolv var jag färdigklädd. Jag ville inte klä mig i helsvart, så det blev andlighetens färg (mörklila) på byxorna.

Ca 12.25 kom herr grannen junior in och meddelade att skjutsen väntade. Mia fick stanna inne och var nöjd med det. Jag hoppades innerligt att hon inte skulle känna sig frestad att hoppa upp på det färdigdukade bordet i vardagsrummet.

Begravningsceremoni och minnesstund
Begravningsgästerna från Helsingfors – mammas bror och svägerska, respektive tre av hennes vänner – vän­ta­de redan i kyrkan då vi kom. Resan hade gått bra och dom hade hunnit bekanta sig med varand­ra. Det var bara en av damerna i sällskapet jag inte hade träffat tidigare.

BegravningCeremonin inleddes enligt mammas önske­mål med Amazing Grace som kantorn spelade på piano, därefter talade prästen om att blomsterhyllningarna kunde börja. Mamma hade ju sagt att det räckte med en vit ros, hon ville inte ha några blomster­arrange­mang, så det hade jag vidarebefordrat till alla jag hade haft kontakt med.

Prästen tog därefter vid och vi sjöng psalm 31 (Härlig är jorden) som mamma och jag hade kommit överens om och efter jordfästningen avslutade kantorn med Time To Say Goodbye på piano, också den enligt mammas önskemål. Jag tror att mamma hade varit nöjd med arrangemangen. Också med den kvinnliga prästen.

Totalt tror jag vår lilla skara i kyrkan bestod av ett drygt ett tjugotal personer. Fler än jag hade räknat med, men en del av mina vänner hade ju också träffat mamma genom åren. Till minnesstunden på Udden infann sig 18 personer som fick kaffe, smörgåstårta och konjak till påtåren precis som mamma hade önskat.

Ett stort och varmt tack till alla som närvar eller hedrade minnet av mamma på annat sätt!

Kväll
När dom sista gästerna hade gått plockade jag undan och upptäckte att flaggan fortfarande vajade i topp när jag gick ut med slaskvattnet så jag skyndade mig att hala den. Direkt efter begravningen ska den hissas helt fick jag lära mig så det hade jag gjort innan kaffet serverades.

Precis som dagen hade börjat slutade den. Mia välte samma blomvas igen. End skillnaden var att vattnet rann ut åt andra hållet. 😦 Men jag förlät henne förstås igen (efter en stund).

av

5.2 – Hantering och administration

Jag har tömt frysväskan, lämnat datorsupport, fått flera kondoleanser, ägnat mig åt ”döds­falls­admini­stration” och är frustrerad på viss kundservice.

Frysväskan tömd
När jag tömde frysen i mammas lägenhet den 23.1 tog jag rätt på det mesta av innehållet och stop­pade ner det i en medhavd frysväska med frysklampar. Sen jag kom hem har den stått ute på trappan men på grund av fortsatt töväder igår insåg jag att jag måste tömma den om det skulle gå att an­vän­da nåt av innehållet. Problemet var att få plats i frysen, men det löste sig.

VitlökGlassen var det enda som hade tinat. Hur jag kunde vara så korkad att jag tog med mig den fattar jag inte, men jag tänkte nog inte just då, bara packade. Mia uppskattade dock mitt tilltag, hon åt så gärna en portion smält glass. 🙂

Datorsupport
Igår behövde vår ordförande i Daphnia datorsupport. Problemet var bildutskrifter och e-posten som inte fungerade som den skulle. Medan jag gick loss på hennes dator frågade hon om jag ville ha kaffe, vilket jag gärna tackade ja till, hon gör alltid starkt och gott kaffe.

Efter kaffe och samtal försåg hon mig med vitlök och lagerblad innan jag gav mig av. Hon hade fått det i present av en bekant som hade varit i Spanien så det var färska varor. Vitlöken använde vi som smörgåspålägg och konstaterade att var mycket mildare än den man köper i butiken.

Nu blir det alltså vit­löksorgie på Udden. Den renar förresten levern läste jag så sent som idag, förutom alla andra positiva effekter. Googla på ”effekter av vitlök” om du vill veta mer.

BlommorKondoleanser
Det är många som vill visa sitt deltagande efter mammas död. Senast idag fick jag en vacker bukett och i postlådan låg flera kuvert som innehöll kondoleanser. Ett stort och varmt tack till alla!

Dödsfallsadministration
Alla som har upplevt en anhörigs dödsfall vet vilket arbete det är att avsluta konton och kund­för­hållanden. Idag har jag ringt tiotals samtal och lyssnat på mer musik än på länge medan jag köat till kundtjänsten.

Frustrerande
För det mesta har det gått rätt smidigt att lämna och få information, men när det gäller banker och organisationer i Sverige kan jag undra om personalen i kundservicen verkligen har rätt kompetens för jobbet?

Jag ställde frågan till Swedbank både via mejl och via meddelandeservicen i deras internetbank: Vilken information behöver ni för att registrera dödsfallet? Jag hade lämnat mammas svenska personnummer och talat om att hon var finsk medborgare och bosatt i Finland. (Namnen på personerna i kundtjänsten är raderade.)

Swedbank-logoSom svar fick jag följande ”goddag yxskaft”-meddelanden:
1) ”… ett intyg från skattemyndigheten. Dödsfall registreras automatiskt eftersom vi uppdateras efter skattemyndigheten den 30:e varje mån…”
2) Hej!
I Sverige får vi information från skatteverket om att en kund är avliden inom några veckor efter att de registrerat dödsfallet. Om din mor var kund i Swedbank i Finland behöver du kontakta dem för att få bästa svar på hur det fungerar där. Deras hemsida är http://www.swedbank.fi och där finns infomation om hur man kan kontakta dem.

Med vänlig hälsning

Swedbank AB (publ)

On 2014-02-05 13:36, skickade jag en följdfråga eftersom personalen tydligen inte begrep att det handlade om grannlandet:

Och hur får skatteverket i Sverige sin information om en finsk medborgare bosatt i Finland?

Svar:
Hej!
Du behöver kontakta Skatteverket för göra en anmälan om dödsfallet. Du når Skatteverket på 0771-567 567, ringer du från utlandet är numret + 46 8 564 851 60

Med vänlig hälsning

Swedbank AB (publ)

Men hallå! Kunde dom inte ha talat om det från början?! I mitt meddelande skrev jag ju klart och tydligt att hon var finsk medborgare och bosatt i Finland! Däremot talade jag inte om att hon var kund hos Swedbank i Sverige. Det trodde jag helt felaktigt att dom skulle begripa i och med att jag vände mig till just den svenska banken. 😦

Hos PPM (pensionsutbetalare) gick ärendet att lösa per telefon, men Emelie på SPP behövde – när hon äntligen fattat att det gällde en person i Finland – få ett ”dödsfallsintyg”. Jag frågade vad hon menade med begreppet, menade hon en dödsattest eller ett personbevis?

Det kunde hon inte svara på, utan upprepade bara samma ord. På min följdfråga trodde hon att man borde kunna få det från det finska skatteverket.

Nej, det kan man inte alls fick jag besked om när jag försökte. Finska skatteverket visste inte över­huvud­taget vad ett dödsfallsintyg är, men antog att det i så fall gällde personbeviset man kan få från magistraten. Just så.

Egentligen är väl den här administrationen nåt som boupptecknaren ska göra, men för att jag ska kunna lära mig nåt nytt behöver jag göra det själv. Inte för att jag vet vad jag ska med den kun­skapen till, men jag kanske kan hjälpa nån annan i samma situation?

Om inte annat blir det aktuellt för den som ska administrera mitt dödsfall.

av

3.2 – Ombyte förnöjer

Jag har tagit 190 steg, fått en stödperson, skänkt bort mammas dator, möblerat om och bytt till mammas telefon.

190 steg190 steg
ÅU fyller 190 år och firar det på olika sätt. Bland annat genom att be läsarna skicka in en bild som är tagen 190 steg från bostaden.

I förrgår beslöt jag delta och knallade i väg i sydostlig riktning, resultatet framgår av bilden intill. Hade jag gått åt motsatt håll hade jag kommit upp i skogen, så Mia och jag bor alltså mellan sjö och skog.

Stackars Mia, när hon såg att jag pulsade i väg ut på isen skulle hon givetvis hänga med. Jag hörde hennes jamande, så jag vände mig om och talade om att jag strax kommer tillbaka.

Mia följer matteNär det inte gick fort nog, fortsatte hon försöka ta sig fram i mina spår. Synen fick mig verkligen att känna mig älskad och uppskattad, men förmodligen var hon bara orolig över att bli övergiven. :-/

Stödperson
Igår tittade fru grannen in som hastigast. Jag blir stressad av människor som står i dörröppningen så jag övertalade henne att sitta ner och vila sina fötter. ”Gissa hur långt jag har gått?” sa hon med ett brett leende. ”Hemifrån och hit” gissade jag tack vare hennes min och hade rätt. Max 200 meter med andra ord. 😀

Hon hade läst mitt blogginlägg och erbjöd sig att vara stöd­person på lördag. Hon lovade också att jag skulle slippa köra bil, jag skulle bli hämtad sa hon. Jag försökte protestera, det är som sagt inte lång väg till herr och fru grannen, men hon insisterade så jag godtog förslaget. Tänk om alla hade lika omtänksamma och vänliga grannar som jag.

På tal om vänliga och go’a grannar: Grannen på udden mittemot ville bjuda på fiskmiddag igår men jag tackade nej eftersom jag hade lovat att Vik Husse skulle få mat. Jag bad förstås om att få ha inbjudan innestående. 🙂

Dator som gåva
I lördags gjorde jag i ordning mammas dator eftersom Vik Husse var intresserad av att överta den. Ju mer jag ”grottade” i den, desto fler nackdelar hittade jag.

Batteriet håller inte längre laddningen, om det har funnits en inbyggd mikrofon har den i så fall slutat fungera och webbkamera saknas. Dessutom har den för lite minne och är alldeles erbarmligt lång­sam. Windows Vista (Home Basic) var som bekant inget höjdaroperativ.

Jag talade om för VH när han kom igår vilka nackdelar den hade och konstaterade att den troligen är lika gammal som hans befintliga. Jag hittade ett häfte bland mammas tillhörigheter där det stod ”2006 My computer” så den har några år på nacken.

Jag sa att han gärna fick överta den om han ville ha den, den går ju att använda som reservdator i nödfall, men rekommenderade honom att köpa en ny(are) eftersom hans dator med Windows XP inte längre stöds av Microsoft efter den 8 april i år. Efter lite funderande tyckte han det var en bra idé och stoppade ner den i medhavd kasse.

Mammas byråOmmöbleringar
Innan fru grannen och VH kom igår drog jag på mig mina Power Grab och satte i gång. Det är dom bästa ”bärhandskar” jag nånsin ägt! Nu skulle mammas byrå få sin slutliga placering.

Jag tömde den gamla byrån och bar ut den först, för jag visste att den var mycket lättare än mammas. Sen tog jag ett stadigt grepp om mammas byrå och lyckades bära in den i sovrummet utan att ens behöva ställa ner den på vägen. Lätt som en plätt.

Fru grannen slog ihop händerna och kommenterade min lilla övning lite ironiskt med ”oj, vad braaaa du är som klarar dig utan hjälp”. Jag hade nämligen förvarnat om att jag kanske skulle behöva ett handtag. Men jag lever som jag blivit lärd: Man försöker själv först och sen ber man om hjälp om man inte lyckas. Det där är väldigt svårt att lära om. Dessutom gillar jag utmaningar. 🙂

Byrån blev jättefin på sin nya plats, men klockan elva igår kväll började jag ångra att jag hade flyttat ut den förra, så nya tag med Power Grab och in med den igen. Mia tittade intresserat på mina förehavanden.

Det innebar att mina två karmstolar som stod längs samma vägg inte längre fick plats. Den ena kunde jag placera, men inte den andra. Jag beslöt sova på saken och ta nya tag idag.

Idag fortsatte alltså ”flyttrumban”. Jag testade flera olika kombinationer innan jag hittade en som jag är nöjd med. Jag lyckades klämma in den ena överlopps stolen ungefär där den stod från början, annars hade jag ingen stans att slänga kläderna insåg jag.

En heminredare skulle kräkas över min möblering men det är ju jag och Mia som ska bo här. Den slutliga mö­bleringen tillgodoser både krav på förvaringsutrymmen och praktiskhet så jag är nöjd och belåten.

Mammas telefon
Idag sa jag upp mammas mobilabonnemang. Vid det här laget vet nog de flesta av hennes vänner och bekanta att hon inte längre är med oss.

BlombildOm jag minns rätt, köpte hon ny telefon 2011, så den är sprillans ny jämfört med min gamla från (december) 2006. Jag gillar för all del den gamla ”härveln” men batteriet håller inte laddningen längre än högst ett par dar och ett nytt batteri gjorde ingen större skillnad så jag bestämde mig för att ta arvgodset i besittning.

Fördelen är att nästan alla mina tillbehör går att fortsätta använda, jag behöver bara en ny datakabel eftersom kontakten (självklart :-() är annorlunda på den. Jag kan för all del utnyttja Bluetooth-över­föring och ‑säkerhetskopiering men det går mycket snabbare via kabel.

Bland fotona i mammas telefon hittade jag en blombukett som hon fotade den 7 oktober under sin första vistelse på Storkärrs sjukhus. Jag tror det är buketten som fru grannen ordnade – eller eventuellt den jag skickade till henne innan jag besökte henne den 11.10? Hur som helst var den tydligen uppskattad. 🙂

av

1.2 – Kallt och vitt

Jag har tagit avsked, träffat prästen och är ett dödsbo. Snömusklerna är uppvärmda och jag har tagit en promenad med Mia.

Avsked
Igår eftermiddag såg jag mammas kropp för allra sista gången. I stort sett såg hon ut som hon gjorde den 26.1 men var förstås kall och utsände givetvis ingen energi, men hon var jättefin i sitt siden­natt­linne och den vinröda sidenhalsduken.

PrästMöte med prästen
Direkt efter besöket i kapellet hade jag tid hos prästen. En sympatisk ung dam som lyssnade och ställde frågor i drygt en timme. Jag blev överraskad när jag upptäckte att tiden hade gått så fort.

Om jag var i hennes kläder nästa lördag skulle jag ändå inte veta vad jag skulle säga. Det blev många avvikningar från den röda tråden och jag fick en känsla av att jag pratade mer om mig än om mamma. Men hon löser det säkert.

Jag blev förvånad över att ceremonin bara tar ca en halv timme. Alla begravningar jag har varit på tidigare har känts som flera timmar, men det beror antagligen på att jag upplever dom som känslo­mässig tortyr.

Hon frågade om jag hade nån stödperson under ceremonin? Jag svarade förstås nej. Det tyckte hon att jag skulle ha och avrådde mig från att köra bil. Hm, så långt har jag inte ens tänkt, jag har nog förutsatt att jag ska klara allting ”alldeles själv” som jag är van att göra. Men om nån frivilligt erbjuder sig att vara stöd­per­son så tackar jag ju förstås inte nej.

Dödsbo
Jag hade kontakt med mammas bank igår och blev upplyst om att bankfullmakten inte gäller längre, nu behövs en fullmakt för dödsbo. Därmed uppstod en ganska komisk situation – eftersom jag är mammas enda barn är det jag som är dödsboet.

Jag frågade därför om banken vill att jag ska skriva en fullmakt till mig själv? Nej, det ville dom inte, det räckte med att dom får mammas personbevis där det framgår att jag är hennes enda barn fick jag besked om. Så bra. 🙂

Snö!Snömuskelträning
Jag blev lite chockad när jag öppnade ytterdörren i för­mid­dags – snömängden var påtagligt större än jag hade förväntat mig trots att jag hörde snöplogen klockan åtta. Mia blev tydligen också förvånad och eftersom jag inte hade sopat eller skottat gick hon ingenstans utan satt bara på trappan en kort stund.

Jag skottade stigen upp till parkeringen i samband med att jag hämtade tidningen och efter lunch var jag redo att ta i tu med resten. Efter knappt tre timmar var jag klar och blev inte ens svettig. Vikt­minsk­ningen (som fortsätter) kanske bidrog?

Promenad med Mia
Efter hand som jag skottade upp gångar, inspekterade Mia dom och hejade på. När jag hade skottat klart såg hon ut som om hon ville gå en promenad, så vi knallade i väg nerför backen.

Hon såg konfunderad ut när det var lika vitt överallt. Av allt att döma hade hon tänkt sig gå ner mot sjön till, men stod bara och tittade en stund. Vi fortsatte en bit till men då ville hon inte gå längre utan vände om.

Då vi kom tillbaka till inloppet eller ”flyet” stod hon och spanade igen, fast åt andra hållet. Jag trampade upp en stig åt henne på isen vid vägkanten som hon följde ett stycke men sen hoppade hon åt sidan och var tydligen på jakthumör.

Jag stod kvar och iakttog henne medan hon lyssnade och snusade. Hon gjorde ett jakthopp men lyckades inte pricka sitt byte. I stället grävde hon en ”toalettgrop” i snön och både kissade och bajsade i den. Snö har ändå vissa fördelar. 🙂

Efter toalettbestyren tyckte hon att vi kunde gå hem igen, så det blev ingen långpromenad precis. Det passade mig perfekt, jag var vrålhungrig.

av

30.1 – Kroppsligt och andligt

Igår åt jag fiskbiff, lämnade mammas kistklädsel, fick en adrenalinkick och förlorade en omgång. Idag var dödsannonserna införda och prästen har ringt.

FiskFiskbiff
Det bästa jag kan säga om fiskbiffen jag köpte från fiskbilen i Kimito förra fredagen är att den hade en svag bismak av fisk.

Ytan på biffen påminde om plast och konsistensen var gummi- eller svamplik. Den var nog så hårdtuggad och smakade som sagt inte mycket. Aldrig mer fiskbiff från den försäljaren!

Kistklädsel
Innan hon dog talade mamma om att hon ville bli begravd i sin julklapp om det gick för sig. Hon fick ett naturvitt sidennattlinne av mig i julklapp den 9.12 när jag hälsade på henne på sjukhuset i Helsingfors, eftersom jag antog att vi inte skulle ses på julafton. Jag blev förstås både glad och rörd.

Några av hennes vänner i stan ville skicka en vinröd sidenhalsduk till henne, men då var hon redan så dålig att det inte gick att nå henne, så jag talade om att hon i så fall får ha den på sig i kistan om dom tyckte det var OK? Det tyckte dom och i tisdags anlände den.

Eftersom hon inte fick sin vinröda kista, blev det i alla fall lite vinrött. 🙂 Igår åkte jag och lämnade nattlinne och halsduk till begravningsentreprenören och i morgon får jag se hur klädseln tar sig ut på mamma när jag ser henne i kistan.

Hon tyckte inte att jag skulle se henne sen hon dött, men jag trotsar henne en sista gång. Jag vet ju att hon ser likadan ut som när vi sågs sista gången så det blir ingen obehaglig överraskning. På nåt sätt vill jag försäkra mig om att det bara är ”skalet” som är kvar.

Adrenalinkick
Igår eftermiddags fick jag en adrenalinkick igen. Lägenhetstömmaren ringde och talade om att ”dubbeltömmaren” (se inlägg 28.1) hade saboterat en del av ägodelarna. I botten på en av sop­säckarna hade han öst ner kaffeservisen och slängt kastruller och pannor ovanpå så porslinet var krossat.

Arg 3Lägenhetstömmaren pratade om förstörelse för ”flera hundra euro” så jag erbjöd mig givetvis genast att kompensera honom. Jag fick ju betalt för allt lösöre redan den 23.1.

Han lugnade mig genast och sa att jag inte behövde det, men tyckte det var för jävligt att slänga riktiga grejer på sophögen. Jag kunde bara hålla med honom och talade om för honom att det skulle bli ett bistert mejl igen till Realia.

I mejlet nämnde jag inga belopp, men frågade på vilket sätt dom hade tänkt ersätta förstörda ägo­delar som redan var sålda. Idag fick jag svar. Vikarien meddelade att kollegan skulle besvara det när han är tillbaka nästa vecka. Det ska bli intressant att se vad han skriver.

Förlorat parti
I går kväll kom Trollkarlen på välkommet besök och föreslog en omgång ”marjas” när vi hade druckit ur kvällsteet. Eller rättare sagt frågade han om jag hade lust att förlora ett parti. 😀

Senast spelade vi den 23.1.2013 så det var ett tag sen. Till skillnad från Trollkarlen som spelar flera gånger per vecka har jag inte rört spelkorten sen dess så jag kände mig lite ringrostig.

Det blev riktigt spännande på slutet. Han stod på 11 och jag på 10 (man vinner vid 12 poäng), men han lyckades klå mig den här gången också. Det var honom väl unt. Killar kan bli väldigt sura om dom förlorar till ett fruntimmer har jag märkt. 😉

Skönt att få fokusera på nåt annat än död och begravning. Hjärnan kändes nästan nymornad när kortspelet var avslutat.

KyrkaAnnonser och samtal med prästen
Nu kan jag släppa dödsannonserna. Båda var införda i dagens tidningar. Jag har inte sett annonsen i Husis men från ”tillförlitlig källa” har jag uppgift om att den var OK.

På eftermiddagen ringde prästen som ska ha hand om mammas jordfästning (konstigt ord). Mamma hade nog föredragit en manlig präst vet jag, men vi har ju inte så många att välja på så det blir säkert bra.

Hon ville veta om jag hade några specifika önskemål angående ceremonin? Jag talade om att mamma ville att Amazing Grace, Härlig är jorden och Time To Say Goodbye med Andrea Bocelli och Sarah Brightman skulle spelas.

Kom just på att jag bad om den engelskspråkiga versionen av Time To Say Goodbye, men det är ju förstås kantorn som ska spela den, inte nån CD som snurrar! Och nån solist lär knappast finnas. Bäst jag förklarar mig i morgon annars tror hon att jag är hel­knäpp. 😀

Hon ville också veta om det skulle bli nån minnesstund? Jag berättade att mamma ville att den skulle hållas på Udden med kaffe och konjak för den som vill. Hon undrade då om hon och kantorn för­väntas närvara? Det pratade vi aldrig om med mamma, men jag är ganska säker på att hon skulle ha sagt nej, så det sa jag också.

I morgon eftermiddag ska jag träffa henne så hon får bakgrundsinfo om mamma.

av

28.1 – Arrangemang

Jag har hämtat mammas tillhörigheter, ordnat begravningsdetaljer, gjort dödsannons och fått dubbeltömning.

Mammas tillhörigheter
Jag gruvade mig igår för att åka till bäddavdelningen och hämta mammas tillhörigheter, men det gick bra, dom var redan nerpackade i en plastkasse. Allt som avdelningen kunde använda bad jag dom behålla, inklusive miniorkidén som jag hade köpt till mamma.

Personalen fick också en blombukett som tack för att dom gjort mammas vistelse så behaglig som möjligt. Jag skojade med dom innan jag gick och sa att dom får ta hand om mig också så små­ningom. Dom skrattade lyckligtvis, det hade ju varit hemskt om dom sagt att dom absolut inte vill ha mig dit. 😀

UrnaBegravningsdetaljer
I anslutning till ”hämtningsturen” hade jag bokat möte med vår begravningsentreprenör. Det finns en i Kimito också, men Begravningstjänst Gratia har tidigare skött fostermors begravning och jag har haft kontakt med företaget tidigare angående dom gamla gravstenarna så det kändes naturligt att vända sig till samma ställe.

Damen jag har pratat med men inte träffat var precis så sympatisk som hon lät i telefonen. Hon hade också förmågan att lyssna, vilket jag uppskattade kolossalt. Mamma hade ju talat om vad hon ville ha i kist- och urnväg, så det gällde bara att hitta det hon ville ha och det gjorde vi.

Dödsannons
När jag kom hem satte jag mig ner och gjorde i ordning dödsannonsen. Mamma var ateist (påstod hon) och tyckte inte det var nödvändigt med ett kors i annonsen, men vi kom fram till att det fick duga om det inte fanns alternativ.

DödsannonsHos Gratia fick jag en strålande idé, jag skulle förstås ha en bild på mamma i annonsen! Det är vanligare i Sverige sa den sympatiska damen men förekommer också i Finland.

Sagt och gjort. Jag hittade en bild från påsken 2012 där mamma såg jättesöt ut så jag klippte bort övriga personer och gjorde bilden svartvit. Det blev ju himla fint tycker jag (ett par mellanlinjer saknas dock på den här bilden). Frågan är vad mamma skulle säga om det, men eftersom hon är till sin fördel kunde hon väl inte ha haft nåt emot det?

Efter att ha fått dag och tid för begravningen skickade jag annon­sen till Annonsbladet som skulle vidarebefordra den till Husis (Hufvudstadsbladet). Annonsbladet godkände den utan problem, men sent i eftermiddags ringde en jäktad dam och sa att Husis, eller rättare sagt KSF Media, vägrar publicera dödsannonser med bild på den avlidna.

”Vrångkukar” skulle dom kallas i Jämtland. 😦 Det var bara att acceptera en av deras symboler i stället (jag valde solnedgången) och göra ett nytt original, men jag bad kontakten på Annonsbladet hälsa dom från mej att det var första och sista gången jag är annonskund hos dom.

Till råga på allt står det på deras webbsida att privatkunder själva kan bestämma hur deras annonser ska se ut. Jo, pyttsan, det gäller inte dödsannonser åtminstone.

Det kan tyckas en aning kufiskt att ha med en katt i en döds­annons, men Mia var faktiskt mammas katt från början. Hon bad mig alltid krama henne när vi pratades vid så jag tyckte hon skulle få vara med bland dom sörjande.

Dubbeltömning!
På förmiddagen idag ringde lägenhetstömmaren och sa att han fått konkurrens. Det hade dykt upp en kille som hade order om att tömma lägenheten. ”Va?!” gastade jag och fattade ingenting.

När jag fick prata med killen i fråga och bett honom förklara vem som gett honom upp­dra­get, hänvisade han till samma namn som jag har haft kontakt med på Realia. Jag förklarade att jag bara hade beställt slutstädning och den hade jag dessutom avbokat.

Killen kunde bara konstatera att han fått order om att utföra jobbet så jag kunde inte gärna vara arg på honom, men bad honom hälsa sin chef att han skulle framföra till min kontaktperson att han hade fått det om bakfoten.

För mig är tömning (tyhjennys) och slutstädning (loppusiivous) två vitt skilda saker, men tydligen förstod kontakten inte min finska. Jag skrev genast ett mejl både till honom och hans vikarie (själv var han på kurs den här veckan) och förtydligade med stora bokstäver att jag aldrig nånsin har beställt nån tömning och senare avbokat beställningen på slutstädning.

Jag fick faktiskt svar ganska omgående där vikarien bad om ursäkt för att informationen inte gått fram. Förhoppningsvis behöver jag inte ha nåt ytterligare informationsutbyte i det här ärendet.