19.4 – Från vårfåglar till bilbekymmer

Vårfåglarna har anlänt, jag har putsat ett fönster, dammat sängkläder, bevistat ett dop, uppvaktat, invigt dasset och behöver ett välavlönat arbete.

Vårfåglarna har anlänt
Redan för tio dar sen hördes de första fågel­kon­serter­na. Sen dess har rödvingetrastar gästat oss och svanar och tranor inspekterat isläget. Härliga tider!

Putsat ett fönster
På grund av en veritabel fluginvasion i det västra köksfönstret beslöt jag putsa det för några dar sen. Delvis också för att jag tidvis fotograferar genom det och ogillar smutsfläckar i bilden. Resterande halvdussin fönster blir i bästa fall putsade senare i år(?).

Dammat sängkläder
Förra fredagen blev jag inspirerad att ta ut och damma sängkläderna. Dammolnen från bädd­ma­dras­sen var imponerande. Det borde jag kanske göra oftare?

Bevistat ett dop
På lördag morgon gick färden österut. Långt österut. Husses barnbarnsbarn skulle döpas i Vanda. Före dopet hann vi med ett besök hemma hos Husse, så nu vet jag hur alla hans hem ser ut.

Dopet ägde rum i en närbelägen kyrka och dopkaffet drack vi i kyrkans ungdomslokal. Praktiskt för både värdar och gäster.

Uppvaktat
På söndagen uppvaktade vi vår byäldste som fyllde 90 och idag har hembygdsföreningen gratulerat en av hedersmedlemmarna som blev 80.

Precis som i fjol, är det flera i bekantskapskretsen som firar sin 70-års dag i år. Årskullarna var stora 1947 och 1948.

Invigt dasset
Igår invigde jag dasset för säsongen. Just nu är vädret synnerligen gynnsamt för dass­vistelser – strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Nog för att det går bra att sitta där i annat väder också, men oftast tar bekvämligheten över då.

I behov av ett välavlönat arbete
Silverpilen håller på att ruinera mig… Läckaget är nu åtgärdat för tredje gången. Enligt servicekillen trängde vattnet in vid tröskeln på grund av att förardörren inte satt åt tillräckligt när man stängde den, vilket åtgärdades. Då får vi hoppas på det.

Till min förtvivlan hörde jag idag ett oroväckande knackande när jag svängde på ratten. Undrar hur mycket det kalaset kommer att kosta? Om man inte är biltekniskt kunnig kräver en 18 år gammal bil att man har ett välavlönat arbete inser jag. 😦

Nån som har ett att erbjuda?

19.3 – Blandad kompott

Det syns vårtecken på Udden och låter illa i Silverpilen. Husse har lurat mig igen och vi har frossat i fisk. I morse hade jag herr‑ och dambesök.

Vårtecken på Udden
Förra onsdagen noterade jag att våren tydligen är i antågande – åtminstone inomhus. Förutom ett par flugor som vaknat till liv, har ett par spindlar och en gråsugga visat sig. 🙂

Ute är det däremot inte särskilt vårlikt. Isen är fortfarande tjock, snön ligger kvar och nätterna är kalla. På en bild från 2015 har jag redan börjat kratta på tomten, men det var då det.

Silverpilen låter illa
Jag vet fortfarande inte med säkerhet om läckaget har upphört, men för närvarande har jag andra, nästan lika dyra, bekymmer.

Då jag var på väg till Lustläsarna förra onsdagen tyckte jag mig höra ett nytt (illavarslande) ljud när jag startade motorn. Det lät närmast som om ett fläktblad tog i nånstans och kom från motor­rum­mets vänstra sida konstaterade jag när jag öppnade motorhuven.

Efter träffen med mina ”läsarkolleger” åkte jag till macken och bad killen bakom disken komma ut och lyssna. Han la huv’et på sned, lyssnade och sa: ”Antingen är det generatorn eller vatten­pumpen”.

Idag hade jag tid för diagnos. Det visade sig att ljudet kommer från vattenpumpen, som alltså behöver bytas. Suck.

Husse har lurat mig igen
På eftermiddagen i lördags beslöt vi ta en länk längs G:vägen som kompensation för den uteblivna länken i fredags. Då vi kom fram till ”Rompängen” föreslog Husse att vi skulle gå längst bort på den. Skaren höll fint.

Men si, det nöjde han sig inte med. ”Ska vi gå genom skogen?” föreslog han när vi kom till slutet på åkern. Hela mitt inre ropade NEJ! men jag svarade avmätt ”åkejdå” för husfridens skull.

I vanliga fall har jag inget alls mot att gå i skogen, men den täta och snåriga skogen avskräckte. Dessutom var jag inte rätt klädd för att bryta mig fram bland grankvistar och björkris.

Att skaren inte höll ställvis gjorde inte saken bättre. Husse travade på som en älg medan jag kämpade mig fram på mina ”svamphuggarben”.

I ett avseende fick jag ändå som jag ville. I stället för att bestiga ett berg höll vi oss nedanför och kom så småningom fram till den ganska nyanlagda vägen som går till sommarstugorna längst bort i byn.

Resten av turen var ”a piece of cake”. Åtminstone tills vi skulle gena över isen. För min del gick det bra tack vare icebug-kängorna, men Husse fick lov att gå försiktigt för att inte tappa fotfästet.

Frossat i fisk
Vi är båda två förtjusta i fisk, så det var ingen uppoffring att äta det tre dar i rad. Stekt salt sill på fredag, fiskmiddag på Holmbergs café i lördags kväll och pannstekt strömming igår. Vi torde alltså ha fått en rejäl dos Omega 3 och annat nyttigt. 🙂

Herr‑ och dambesök
I förmiddags skymtade jag en rörelse i ögonvrån då jag satt vid datorn. När jag tittade ut genom fönstret såg jag först en dam, därefter en herre och ett ögonblick senare ytterligare en dam komma trippande. Råbocken var på besök med sitt lilla harem.

Det torra gräset som stack fram mellan snöfläckarna fick duga som mat, nåt annat fanns inte att bjuda på.

Det som göms i snö…

F d jaktbyte

Idag hade vi ett strålande väder på Udden! Av takdroppet och solvärmen att döma kunde man tro att det var slutet på mars.

Inspirerad av bilderna på snödroppar på FB fick jag för mig att jag skulle kolla om mina första vårblommor också har börjat röra på sig? Snödropparna stack bara upp lite grann och bland dom vissna ormbunksbladen stack början till en krokus upp, men vad i all världen låg det intill?

Först trodde jag det var resterna av en fågel, men sen såg jag klorna och svansen. Tydligen ett av Mias halvätna jaktbyten som har töat fram.

17.3 – Ombyte förnöjer – oftast

Ibland är det svårt att skiljas, jag har spanat in uppstickare, skickat dagordning och redigerat en rapport.

Svårt att skiljas
Jag antar att jag inte är ensam om att ha svårt att skiljas från nötta favoritplagg? Mina allra käraste var­dags­byxor som väl snart har 20 år på nacken borde ha pensionerats för ett bra tag sen, men jag hejdar mig varje gång jag är på väg att slänga dom i soporna.

Att lämna in dom till klädinsamlingen kommer inte på fråga, det är dom alldeles för slitna för, även om dom inte är direkt trasiga. Största anledningen till att jag inte längre använder dom är att dom har blivit obkevämt trånga i midjan, men jag inbillar mig att det ska gå att åtgärda på nåt sätt? Utan att banta givetvis!

En lösning är förstås att inte knäppa igen dom, utan använda ett (kraftigt) gummiband för att snöra ihop dom med. Grejen är att dom i övrigt är alldeles passliga så det grämer mig kolossalt att dom inte känns bekväma. Åtminstone ett par år till skulle jag gärna använda dom.

TulpanbörjanUppstickare
Det vimlar av små gröna ”uppstickare” på tomten, allt från liljor och narcisser till scilla och tulpaner. Att tulpanerna har vågat sig upp känns ovanligt tidigt, men faktiskt var dom lika tidiga i fjol. Den 22 mars hade jag tagit bild på dom då. Hoppas dom klarar köldnätterna i år också.

Skickat dagordningen
Igår eftermiddags hade jag besök av väglagets ordförande. Vi inledde med kaffe och kom av nån an­led­ning in i en diskussion om religiositet och troende. Den tog av förståeliga skäl en god stund i anspråk innan vi avhandlade aktu­ella ärenden.

När ordföranden hade gått skickade jag genast möteskallelse till styrelsen via SMS och dagordningen via mejl. Våra styrelseledamöter föredrar nämligen SMS som kommunikationsmedel, men alla har till­gång till mejl så om dom vill veta vad vi ska behandla på mötet blir dom så illa tvungna att läsa sin mejl. Ibland är jag besvärligare än vanligt. 🙂

Redigerat en rapport
Idag blev morgontoaletten ovanligt sen. Klockan var kvart i tre när jag borstade tän­der­na. För­dröj­ningen berodde på ett akut uppdrag som jag fick vid halv elva-snåret.

Alla mina företagskunder har för det mesta bråttom – med ett undantag. En kund har alltid ”akut panik-bråttom”. Men för det mesta kan jag stå till tjänst på momangen, så också idag. Det var bara det att uppdraget tog längre tid än beräknat.

En 20-sidig rapport som innehåller tabeller, grafik, bilder, spaltindelningar och automatisk inne­hålls­förteckning är verkligen inget man får lära sig på grundkursen. Men min kund är van dator­an­vän­dare och har rutin på rapportskrivning så för det mesta lyckas hon ”på nåt sätt” säger hon själv.

Ordbehandlare

Inte så aktuell längre, därav damm och spindelväv. 🙂

Dagens problem gällde felaktiga rubrik­nivå­num­re­ringar i den automatiska innehållsförteckningen. Inget ovanligt problem, jag har haft flera uppdrag av samma art. Men eftersom hon också ville att jag skulle kolla layouten i övrigt tog det sin runda tid. Det visade sig bl a att förklaringstexterna i dia­gram­men som importerats från kalkyldelen var självständiga objekt och inte la sig där dom skulle.

En annan anledning till tidsåtgången var att jag är rätt ringrostig på Writer (Open Office) eftersom jag aldrig använder det själv och flera av inställningarna avviker från Word. Men slutresultatet blev tyd­li­gen bra av tack-mejlet att döma. 🙂

Vi kom också överens om tidpunkt för ett utbildningstillfälle i slutet av nästa månad för att eliminera fortsatta problem. Ett klokt beslut tycker jag. Att försöka lösa problem utan gedigen kunskap tar i regel mycket längre tid än att lära sig undvika dom. Men det inser man oftast först efter ett tag. Och fullärd blir man som bekant aldrig, oavsett ämne!

PS. Har ni märkt gott folk att det ljust ännu 18.30? Visst är det ljuvligt! DS.

24.2 – Historiskt, ätbart och vårlikt

Jag har gjort historiska fynd, avslutat 2014, fått en inbjudan och sett vårtecken. Mia har återfått jaktlusten.

Historiska fynd
Igår gjorde jag två historiska fynd i frysen. Två matförpackningar från 2012! Fläskkött som varit fryst i nästan tre år verkade inte särskilt frestande så båda förpackningarna åkte ner i soporna. Nu får jag verkligen skärpa mig och hålla bättre ordning!

RevisorAvslutat 2014
Efter att hittills ha prioriterat andras bokslut tog jag i tu med Din Konsults igår. 15 verifikat var ju inte så svårt att summera. Som vanligt blev också fjolåret ett förlustår och firman är skyldig mig drygt en tusenlapp.

Utsikterna för att den skulden ska betalas tillbaka är ganska små om inget mirakulöst inträffar, men man vet ju aldrig. Din Konsult kanske får ett långvarigt och lukrativt uppdrag rätt vad det är?

Inbjudan
Idag behövde El-Tigerns fru min hjälp i ett litet ärende som var avklarat på några sekunder, sen fick hon kaffe och upptinad julkaka medan vi pratade om diverse väsentligt och oväsentligt.

Eftersom varken hon eller jag hade några hålltider kunde vi vara sociala i lugn och ro utan att titta på klockan. Det känns fortfarande lyxigt att kunna få göra så. Innan hon gick bjöd hon in mig på middag så på söndag behöver jag åtminstone inte svälta.

Vårtecken
Blommande julros är väl inget vårtecken, men det är snödropparna. Dom har kanske stått i knopp redan ett tag, men inte förrän igår noterade jag de väna, snövita dropparna.

Vårtecken2008 hade jag redan den 3.2 avbildat en knopp, annars är mars eller april vanligare beroende på hur sträng och snörik vintern har varit.

Jag hörde också ett bekant fågelljud. Om jag inte misstar mig var det en trana. Eftersom jag var inom­hus kunde jag inte säkerställa upphovet. Ett säkert vårtecken det också, liksom att dagarna har blivit längre igen.

Återfått jaktlusten
Ett annat säkert vårtecken är att Mia har återfått jaktlusten. I och med att tomten är snöfri tar hon sig obehindrat fram till lämpliga jaktställen. En sork ”prydde” mattan i verandan när jag släppte in henne i eftermiddags. (På bilden ses dock en näbbmus)

Mia jagar

29.3 – Vårtecken och annat

Vårtecknen ”hopar sig”, jag missade Dallas, har undervisat, fortsatt vårstädningen och haft besök.

Vårtecken
Änderna var först ut. Så snart strandkanten var isfri simmade dom småpratande omkring och sökte mat. Mia tyckte dom var spännande men nöjde sig med att iaktta dom på avstånd.

När jag krossade dom sista kvistarna i förrgår, såg den friska vinden till att vakarna ökade i antal. Vid Flottholmsudden roade kniporna sig. Dom åkte i tur ordning kana på vattnet, ungefär som barn som åker rutschbana. Jag kunde nästan höra hur dom skrattade av förtjusning.

Igår dök en ensam svan upp. Den gled värdigt fram i samma vak innan den lyfte och flög söderut, kanske för att rapportera till sina artfränder att det snart går att vistas i Dragsfjärden igen? Idag på eftermiddagen dök svanparet upp och betar nu i viken som blev så gott som isfri igår. En syn som alltid gör mig lika glad.

Vårtecken 2

Jag har också sett en citronfjäril och en massa bin som ”betade” i krokusarna tillsammans med säsongens första humla. Allt fler gröna skott tittar upp ur jorden. Tulpanerna och pärlhyacinterna har hunnit längst om man bortser från narcisserna, dom har redan knoppar, liksom scillan.

Än så länge har jag inte sett nån utslagen blåsippa, men det finns gott om knoppar förstås. Det är knappt man hinner med att upptäcka allt som spirar.

Missat Dallas
Igår kväll glömde jag titta på Dallas! Jag tittade i stället på en film som inte ens förmådde hålla mig vaken.

Fördelen med Dallas är att det alltid uppstår nya konflikter och konspirationer, det är lätt att hålla reda på onda och goda och människorna påminner inte ett dugg om dom jag känner. Det tycker jag är bra underhållning.

Privatundervisning
Vid halv tolv-tiden idag åkte jag i väg till min elev. Vi hade kommit överens om ett par timmars privat­under­visning. På Björkboda-fälten mötte jag eleven…? Vi hade ju aldrig spikat var vi skulle hålla till kom jag på. Båda hade vi förutsatt olika platser tydligen.

Eleven såg mig aldrig, så jag vände i korsningen och åkte tillbaka hem. Konstigt nog såg jag ingen bil på Udden, så jag började tro att jag sett fel eller att jag kanske tagit fel på dag eller tid?

Eftersom jag inte hade elevens telefonnummer skyndade jag mig in, sökte upp det (på fonecta.fi) och ringde. Jodå, min elev närmade sig Udden fick jag veta och några minuter senare kunde vi skratta gott åt missförståndet.

Vad lärde jag mig av det här då? Jo, att jag ska låta bli att förutsätta nåt och hellre vara övertydlig än otydlig. 😐

Fortsatt vårstädning
Efter att eleven åkt, åt jag en stadig portion mat innan jag bytte om till arbetskläder och gav mig i kast med den sista rosenbusken. Att växla mellan intellektuellt och fysiskt arbete är skönt tycker jag, det kändes som om det var länge sen jag behövde använda insidan. 😀

StadKrattandet och fejandet fortsatte runt ett blomland, ”spritbusken” (svart vinbär) och röd­vin­bärs­bus­ken.

Besök
Jag var nästan klar för dagen då jag såg en bekant bil köra upp. Min f d granne tog sig en tur för att se hur långt våren har hunnit.

Jag kan mycket väl förstå att om man är uppvuxen på landet och har bott i villa hela sitt liv är det nåt som saknas när man flyttar till en lägenhet. Vårtecknen är inte alls lika påtagliga och lätta att se när man bor så. I all synnerhet om man bor i stan! Jag begriper ju inte hur folk kan trivas med det? 😉

1.3 – Saltgurka, vårtecken och annat

Jag prövar ett nytt fabrikat, har ett säkert vårtecken, tvivlar på att jag har råd och finner stort nöje i att tvätta.

Nytt fabrikat
I onsdags hittade jag ett nytt fabrikat av saltgurka med vitlök hos S-Market i Kimito. Ursprungsland Estland står det på burken, dom borde väl rimligen kunna det där?

Jag provsmakade förstås genast när jag kom hem. Vitlökssmaken är nog så diskret men sältan är klart godkänd och ingen ättika tillsatt. Dock blir det en något besk eftersmak som jag inte kan härleda? Men helt klart bästa sorten hittills.

VårteckenSäkert vårtecken
När ställen med trädgårdshandskar dyker upp i butikerna kan man vara säker på att våren är på väg. Jag in­veste­rade omedelbums i ett par eftersom jag sliter ut minst ett par per säsong.

Att tussilagon blommar i Dalsbruk är förstås också ett säkert vårtecken. Såg en insänd bild i ÅU häromdagen. Alltid lika roligt att iaktta dom första vårblommorna.

Tveksamt om jag har råd
Dom flesta räkningarna som tillhör kategorin be­grav­nings­kost­na­der är betalda. Konstigt nog har jag inte fått fakturan för dödsannonsen i Husis? Men dom kanske efterskänker den på grund av min beska kommentar? 😉

Församlingen tänker väl också skicka räkning så småningom antar jag och kostnaden för bo­upp­teck­nin­gen har jag ingen aning om. Advokaten är säkert inte gratis han heller. Begravningsentreprenören rekommenderade att han övertog uppdraget eftersom bouppteckningen efter styvfar saknades och den obevittnade donationshandlingen kändes suspekt.

När jag räknade i hop summan hittills, drygt 2.200 €, konstaterade jag att det är dyrt att dö. Jag tvivlar på att jag har råd med det… 😀 Men ingen har ju blivit ovan jord hittills har jag blivit tröstad med. Bestämmelserna kanske hinner ändras tills det är dags så jag kan få bli nergrävd nånstans på Udden utan några som helst ceremonier och utgifter?

Stort nöje
Idag tvättade jag igen. Att tvätta har blivit ett veritabelt nöje sen tvättmaskinen åtgärdades, tvätten blir klar på nolltid då vattentillförseln fungerar som den ska.

Nu är risken i stället den att jag fyller avloppstanken i min tvättiver. Bäst att kolla läget i morgon, det närmar sig tömningsdags om ett par veckor.