vårtecken

av

Vårkontroll

Sol och tvåsiffriga plusgrader i dag igen fick mig att företa en vårkontroll på tomten. Jag kände på mig att de första blåsipporna hade slagit ut. Och det hade dom ju. 😊Scillan väntar på sin tur, fast dom som växer på varmaste och soligaste platsen hade redan slagit ut delvis. Dagliljan sticker upp blekgröna skott och aklejan håller på att veckla ut sina första blad.

Dom första ljusgröna gullvivsbladen syntes också på den före detta gullvivsslänten, men har minskat för varje år. Jag kan tänka mig att dom inte gillar hallonsnåren som inkräktar på deras växtplats.

Lyckligtvis har dom spridit sig till närheten av trappan, så jag kan få en bukett utan att gå mer än några steg. Bakom komposten brukar också finnas en växtplats.

I stranden hittade jag till min stora överraskning en nykomling. En lila krokus har tydligen hittat en bra plats där.

Husse googlade på förökning och kunde meddela att om man låter krokusen blomma ut och vissna, kan den sprida sig med frön. Det ante mig, någon annan förklaring finns inte. På Udden får dom alltid vissna i lugn och ro.

Den gula krokusen verkar däremot inte alls lika villig att fröa av sig. Enda stället den blommar är där jag stoppade ner lökarna för flera år sen. Den föredrar av allt att döma att utöka sig via lökarna, för plantorna har blivit större i omfång.

Isen har släppt i stränderna och bryggan flyter fritt, men resten av sjön är fortfarande istäckt som jag skrev nyligen. Om ett par, tre veckor ger den sig om vädret håller i sig.

Så nu går vi raskt mot våren. Visst är det ett härligt ord och en ljuvlig årstid! Utom för dom som drabbas av vårdepression och pollenallergi förstås. Därvidlag är jag lyckligt lottad. 🙂

Flera vårtecken

Oj, vad glad jag blev då jag såg årets första humla!

Krokus tröttnar man väl aldrig på? Här i en favoritfärg.

I stranden har isen släppt och skapat intressanta mönster.

Alen förbereder sig för att börja blomma.

av

Vårtecken

I dag gick jag på jakt efter flera vårtecken. Redan den 3 mars började dagliljan titta upp och snö­droppsbladen var en bra bit ovanför marken. Flera vårtecken den 15 mars kan tyckas väl optimistiskt, men de senaste dagarnas soliga och relativt varma väder ingav hopp.

På västra sidan av huset kunde jag konstatera att videkissarna har knuffat bort sina vinterhöljen och visar sin silverglänsande päls.

Några blåsippsblad gick ännu inte att upptäcka, det var bara smultronbladen som lyste gröna. Däremot lyste små blåa knoppar bland syrenerna. Scillan har definitivt bestämt att det är vår.

Det har också påskliljorna. Små ljusgröna fingrar sticker upp runt ormbunken där dom håller till. Bästa årstiden håller på att få sin början. Det bekräftas också av de ljusnande kvällarna och fågelkvittret som hörs igen. 😊

av

Nystart, vårtecken och tibast

Dom gångna veckorna har tidvis varit väldigt lugna. Så lugna att jag har vant mig vid att vara lat. Men nu blir det ändring på det. Åtminstone tillfälligt. 😀

Tack vare lättade restriktioner, är det OK att fortsätta med den individuella dator­hand­led­ningen. Således har jag bokat in tre hjälpbehövande den här veckan. Fast nu ångrar jag mig nästan. En mjukstart hade känts behagligare. På fredag kan jag tänka mig att jag är ganska mör.

Det bästa med datorer: Man kan ändra inställning när som helst! 😉

Nästa vecka blir jag vaccinerad mot Covid-19, har tid hos frissan och behöver städa så att gästerna inte vänder i dörren på valborg. Mjödet står på jäsning sen några timmar tillbaka. Och så var det slut på den här månaden. Kors, vad tiden går fort!

De senaste dagarna har varit synnerligen behagliga vädermässigt, men i morgon är sista dagen med tvåsiffrig temperatur om man får tro MI. Vårstädningen på tomten inskränker sig dock till kvistplockning än så länge. Men arbetet försvinner ju inte, förr eller senare ska jag ta i tu med det.

Våren framskrider i snabb takt. Våra sjöfåglar är tillbaka, fågelkvittret tilltar för varje dag och Husse har fiskat vårgäddor. En abborre hade också förirrat sig in i nätet. Den fick jag njuta av till middag i förrgår.

I dag bad Husse mig komma ut och titta. Flera stora tranflockar flög över oss. Vi upp­skattade antalet fåglar till långt fler än hundra. En mäktig syn och ett välkommet skriande.

Och nu blommar tibasten! När vi kom åkande längs byvägen för ett par dar sen, skymtade jag rosa blommor vid vägkanten, så jag greppade kameran då vi kom hem och tog en promenad till den blommande busken.

Det visade sig att den ingalunda var ensam. Jag hittade totalt hela femton(!) blommande små buskar på en kort sträcka. Många bilder blev det. 😊

Den som växer i vår backe har också en kollega har jag upptäckt, så nu ska jag ”ringmärka” dom så att vägmästaren inte mejar ner dom i misstag när han slår vägrenarna.

När dom inte blommar är dom nästan omöjliga att upptäcka och när dom fått blad drunknar dom i den omgivande grönskan.

av

När andan faller på och det våras

Det man inte gör på vardagarna får man göra på söndagarna. 😉 Inget av det jag har pysslat med behövde för all del göras just i dag, men när andan faller på är det bäst att ta vara på tillfället.

Således har jag tvättat två maskiner med tvätt och möblerat om i verandan. Den är för det mesta en mellanstation. Allt som är på väg in eller ut hamnar här ett tag.

Från och med i fredags används den också för placering av våra nyanskaffade sopsorteringskärl. Klart bättre än de pytsar och plastpåsar som tidigare belägrat skåpet.

Jag har också packat ner böcker och vikt tvätt. För middagen krävdes bara en enklare insats, Husse stod för sovlet. Före middagen skickade jag en artikel för granskning som avtalat.

Sen var dagen slut. Den gick snabbare än vanligt, troligen beroende på att jag steg upp klockan tio vintertid. Om jag hade fått ställa om klockorna hade den varit betydligt längre. Jag ställde nämligen klockorna en timme bakåt i stället för framåt. 😀 Som tur upptäckte Husse min fadäs.

Fast på Udden går vi inte efter klockan annat än när det gäller intag av föda och vissa teveprogram. Det är en av fördelarna med att vara ”passionär”, vi disponerar vår tid som vi vill.

Dagens höjdpunkt bestod i ett välkommet vårtecken. Två tranor gjorde nerslag i vår vik. Att ormarna redan har vaknat trodde jag inte förrän Husse rapporterade att han sett en huggorm mitt på vägen i backen närmast oss! Den var för all del ganska långsam, men drog ändå ihop sig till försvarsställning när han kom för nära.

Knipholken är nu klar att ta emot boende. I fredags la Husse sista handen vid inredningen. Förutom ett lager kaveldun ligger ett lager torrt gräs längst upp. Nu får vi bara vänta tills isen har töat bort och det frilagda vattnet lockar till sig våra sjöfåglar.

av

Vårtecken

I dag uträttade Husse stordåd. Röjsågen gick varm för att få bort sly i stranden. För min del kom räfsan fram för att bli av med torrt fjolårsgräs.

På vägen till komposten upptäckte jag ett vårtecken. Vad det ska bli för växter har jag dock ingen aning om. Snödropparna på östra sidan av huset har börjat röra på sig, men är rätt blyga än så länge. Men det går åt rätt håll. 😊

av

26.2 – Från trånga jeans till vårtecken

En del byxor är av ondo, Kodklubben är avslutad, vi har hämtat ett kontoutdrag, tagit en ny ispromenad och Udden har fått en modernitet. Mia har levererat ett vårtecken.

Byxor av ondo
Härom dagen tog jag fram ett par svarta jeans som jag inte haft på ett tag. Men milda makter så dom satt åt! Det är fel på kvalitén. Dom är inte sydda av stretchtyg.

Mina andra byxor töjer lyckligtvis tillräckligt för att en liten viktökning inte ska märkas, men dom här avslöjar obarmhärtigt att jag har satt i mig för mycket på senare tid. I synnerhet godsaker. 😦 Men dom får hänga kvar i garderoben, så lätt ger jag mig inte!

Kodklubben avslutad
Förra onsdagen var sista träffen i Kodklubben. Kvällens program bestod av ett företagsbesök för att ungdomarna skulle få träffa en yrkesprogrammare och se vad allt en sån kan åstadkomma.

Jag hade valt företaget Startle som jag tyckte bäst motsvarade vår intressesfär. Mest tittade vi på färdiga tillämpningar, bl a fick vi se ett VR-program (Virtual Reality) i funktion.

Kontoutdrag hämtat
Föreningens mångåriga kassör ställer tyvärr inte upp för omval längre. För att avlasta henne fram till årsmötet har jag lovat sköta årets bokföring tills vi får en ny kassör, men än så länge har hon hand om föreningens bankkonto och betalar våra räkningar.

Det betyder att hon också får kontoutdragen, så på torsdagen hade vi kommit överens om att hämta januari månads kontoutdrag. Besöket innebar också social samvaro och eftermiddagskaffe med som vanligt en massa god­saker.

Ingen risk för att jag kommer i jeansen än på ett tag med andra ord. ”Enklaste sättet att hantera en frestelse är att ge efter för den” har nån sagt.

Ny ispromenad
På fredagen tog vi en ny ispromenad i strålande sol. Den här gången var vi utrustade för halka, men ett tunt snölager hade lagt sig sen sist så det hade gått bra utan ”spikskor”.

Isen såg ut som om nån hade strött ut bomullstussar på den. På en del ställen hade blåsten inte lyckats få i väg all snö så det hade bildats små snöhögar.

Modernitet på Udden
Med mig i flytten från Östersund hade jag ett knivblock i trä som har fått ligga ovanpå mikron trots att det var skrymmande. Att ha det stående på diskbänken lät sig inte göras med tanke på det snåla utrymmet.

Härom dagen såg Husse en bättre lösning i ett reklamblad. Ett magnetfäste på väggen. Det innebar att ett annat knivställ som hängde på väggen fick flytta på sig, men efter den rockaden fick magnet­listen plats. Perfekt!

Mia har levererat ett vårtecken
Igår hade Mia hittat ett vårtecken som hon gärna ville visa. Hon hade fångat årets första ödla.

Det torde vara rekord, så här tidigt kan jag inte minnas att hon har hittat nån tidigare.

 

av

19.4 – Från vårfåglar till bilbekymmer

Vårfåglarna har anlänt, jag har putsat ett fönster, dammat sängkläder, bevistat ett dop, uppvaktat, invigt dasset och behöver ett välavlönat arbete.

Vårfåglarna har anlänt
Redan för tio dar sen hördes de första fågel­kon­serter­na. Sen dess har rödvingetrastar gästat oss och svanar och tranor inspekterat isläget. Härliga tider!

Putsat ett fönster
På grund av en veritabel fluginvasion i det västra köksfönstret beslöt jag putsa det för några dar sen. Delvis också för att jag tidvis fotograferar genom det och ogillar smutsfläckar i bilden. Resterande halvdussin fönster blir i bästa fall putsade senare i år(?).

Dammat sängkläder
Förra fredagen blev jag inspirerad att ta ut och damma sängkläderna. Dammolnen från bädd­ma­dras­sen var imponerande. Det borde jag kanske göra oftare?

Bevistat ett dop
På lördag morgon gick färden österut. Långt österut. Husses barnbarnsbarn skulle döpas i Vanda. Före dopet hann vi med ett besök hemma hos Husse, så nu vet jag hur alla hans hem ser ut.

Dopet ägde rum i en närbelägen kyrka och dopkaffet drack vi i kyrkans ungdomslokal. Praktiskt för både värdar och gäster.

Uppvaktat
På söndagen uppvaktade vi vår byäldste som fyllde 90 och idag har hembygdsföreningen gratulerat en av hedersmedlemmarna som blev 80.

Precis som i fjol, är det flera i bekantskapskretsen som firar sin 70-års dag i år. Årskullarna var stora 1947 och 1948.

Invigt dasset
Igår invigde jag dasset för säsongen. Just nu är vädret synnerligen gynnsamt för dass­vistelser – strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Nog för att det går bra att sitta där i annat väder också, men oftast tar bekvämligheten över då.

I behov av ett välavlönat arbete
Silverpilen håller på att ruinera mig… Läckaget är nu åtgärdat för tredje gången. Enligt servicekillen trängde vattnet in vid tröskeln på grund av att förardörren inte satt åt tillräckligt när man stängde den, vilket åtgärdades. Då får vi hoppas på det.

Till min förtvivlan hörde jag idag ett oroväckande knackande när jag svängde på ratten. Undrar hur mycket det kalaset kommer att kosta? Om man inte är biltekniskt kunnig kräver en 18 år gammal bil att man har ett välavlönat arbete inser jag. 😦

Nån som har ett att erbjuda?

av

19.3 – Blandad kompott

Det syns vårtecken på Udden och låter illa i Silverpilen. Husse har lurat mig igen och vi har frossat i fisk. I morse hade jag herr‑ och dambesök.

Vårtecken på Udden
Förra onsdagen noterade jag att våren tydligen är i antågande – åtminstone inomhus. Förutom ett par flugor som vaknat till liv, har ett par spindlar och en gråsugga visat sig. 🙂

Ute är det däremot inte särskilt vårlikt. Isen är fortfarande tjock, snön ligger kvar och nätterna är kalla. På en bild från 2015 har jag redan börjat kratta på tomten, men det var då det.

Silverpilen låter illa
Jag vet fortfarande inte med säkerhet om läckaget har upphört, men för närvarande har jag andra, nästan lika dyra, bekymmer.

Då jag var på väg till Lustläsarna förra onsdagen tyckte jag mig höra ett nytt (illavarslande) ljud när jag startade motorn. Det lät närmast som om ett fläktblad tog i nånstans och kom från motor­rum­mets vänstra sida konstaterade jag när jag öppnade motorhuven.

Efter träffen med mina ”läsarkolleger” åkte jag till macken och bad killen bakom disken komma ut och lyssna. Han la huv’et på sned, lyssnade och sa: ”Antingen är det generatorn eller vatten­pumpen”.

Idag hade jag tid för diagnos. Det visade sig att ljudet kommer från vattenpumpen, som alltså behöver bytas. Suck.

Husse har lurat mig igen
På eftermiddagen i lördags beslöt vi ta en länk längs G:vägen som kompensation för den uteblivna länken i fredags. Då vi kom fram till ”Rompängen” föreslog Husse att vi skulle gå längst bort på den. Skaren höll fint.

Men si, det nöjde han sig inte med. ”Ska vi gå genom skogen?” föreslog han när vi kom till slutet på åkern. Hela mitt inre ropade NEJ! men jag svarade avmätt ”åkejdå” för husfridens skull.

I vanliga fall har jag inget alls mot att gå i skogen, men den täta och snåriga skogen avskräckte. Dessutom var jag inte rätt klädd för att bryta mig fram bland grankvistar och björkris.

Att skaren inte höll ställvis gjorde inte saken bättre. Husse travade på som en älg medan jag kämpade mig fram på mina ”svamphuggarben”.

I ett avseende fick jag ändå som jag ville. I stället för att bestiga ett berg höll vi oss nedanför och kom så småningom fram till den ganska nyanlagda vägen som går till sommarstugorna längst bort i byn.

Resten av turen var ”a piece of cake”. Åtminstone tills vi skulle gena över isen. För min del gick det bra tack vare icebug-kängorna, men Husse fick lov att gå försiktigt för att inte tappa fotfästet.

Frossat i fisk
Vi är båda två förtjusta i fisk, så det var ingen uppoffring att äta det tre dar i rad. Stekt salt sill på fredag, fiskmiddag på Holmbergs café i lördags kväll och pannstekt strömming igår. Vi torde alltså ha fått en rejäl dos Omega 3 och annat nyttigt. 🙂

Herr‑ och dambesök
I förmiddags skymtade jag en rörelse i ögonvrån då jag satt vid datorn. När jag tittade ut genom fönstret såg jag först en dam, därefter en herre och ett ögonblick senare ytterligare en dam komma trippande. Råbocken var på besök med sitt lilla harem.

Det torra gräset som stack fram mellan snöfläckarna fick duga som mat, nåt annat fanns inte att bjuda på.