Nyanskaffning

2013 köpte jag ett par filttofflor som jag har använt dagligen så gott som året runt. Enda materialet som är varmt utan att vara så tätt att jag blir fuktig om fötterna. Vintertid med en tovad innersula, sommartid utan. Under årens lopp har dock de pålimmade yttersulorna spruckit och bitarna har lossnat en efter en.

”Köp nya!” tyckte Husse när jag igen en gång ”reparerade” sulorna med silvertejp. Det låg onekligen nåt i det. Efter att ha surfat runt ett tag föll jag för Alhon huopatehdas’ modell med låg hälkappa och som är avsedd för utomhusbruk.

Det visade sig nämligen att inomhusmodellerna jag hittade saknade sula eller hade en pålimmad av samma typ som dom gamla. Sulan är ett måste. Det första paret jag ägde saknade yttersula och slets därför upp på nolltid.

Idag hämtade jag ut paketet och har under dagen och kvällen gått in dom nya, röda skapelserna. Ett lyckat köp känns det som. Den kraftiga sulan, som enligt tillverkaren inte är limmad, är en fördel på Uddens kalla golv och medger givetvis utomhusbruk. Rekommenderas varmt! 🙂

Fjolårets sista bilder

Det roligaste med fester är planering av klädsel och ”kring­ut­rust­ning”. Det blev fjolårets sista bilder.

Nyårskvällens stass krävde förutom matchande nagellack ett läppstift som matchade både klädsel och nagellack. Jag hade tre alternativ.

Av bilden framgår inte skillnaderna i färgnyans, men den röda färgen varie­rar från gulröd till blåröd. Den djupröda passade bäst. För säkerhets skull kollade jag att färgen stämde också i el­be­lys­ning. 🙂

Suverän uppfinning

Under en längre tid har fingergreppen på den här saxen varit spruckna. Idag lossnade ena halva greppet helt. Lyckligtvis finns det bot – ”Jesustejp” är en suverän uppfinning!

Med tanke på att jag har ett halvdussin andra saxar som är hela, kunde jag ju gott ha pensionerat den här kan man tycka. Men sån är inte jag. Så länge saxen är vass och fungerar ser jag ingen anledning att slänga den. 🙂

 

Lillasyster

Idag har min svarta Canon MG6150 fått en vit lillasyster: TS8150. Förr eller senare kommer bläck­upp­samlaren på den gamla skrivaren att bli full eftersom meddelandet har visats redan ett bra tag. Skrivaren kommer därmed (antagligen) att sluta fungera.

Med tanke på reparationskostnaden var det fiffigare att investera i en ny. Det blev samma fabrikat, men lite annan modell. Dock med samma funktionalitet som den gamla.

Svåraste momentet var utan tvekan att ansluta USB-kabeln. Delvis för att den låg fastkilad mot golvet under bokhyllan och delvis för att uttaget på skrivaren satt knöligt till. Lyckligtvis fick jag handräckning av Husse. 🙂

Jag fortsätter givetvis att använda den gamla skrivaren tills den ger upp, men har provkört den nya för säkerhets skull. Fram till dess får den bo i originalförpackningen under ”baren” i vardagsrummet.

PS. Hur jag vet att det är en syster och inte en bror? Jo, för att den snällt lydde alla instruktioner och kommandon. 😀