Chokladfrossa

Erkänner med en gång: Jag är chokladberoende. Med Fazers blå kan man muta mig till en hel del, men chokladkonfekt är heller inte fy skam.

I julklapp fick jag ett helt kilo(!) Anthon Berg chokladkonfekt av Husses son. En så stor ask har jag aldrig sett tidigare! Asken får nätt och jämnt plats på bordet.

Innehållet minskar för varje dag. Marsipanbitarna kommer dock att bli kvar längst, marsipan äter jag endast ”i nödfall”. 😀

Bra köp

I dag sattes den nya spishällen på plats och invigdes. Den visade sig vara en liten aning tjockare än den gamla, men det kan ju vara en fördel, då håller den värmen något längre. Ett bra köp med andra ord.

Dom gamla spisplattorna fick fortsätta tjänst­göra så dom nya fungerar som reserv. Dom nya hade för övrigt inga lufthål noterade vi, men såna kanske inte behövs nuförtiden?

När jag googlade efter en bild på hällen (hade glömt att det redan fanns en i mediabiblioteket) noterade jag för övrigt att vi kunde ha fått den 40 € billigare hos en annan leverantör trots att det var extrapris på den vi köpte. Ett klassiskt fenomen … Bara för att det står exrapris går man på det. 😄

Ätbar kaka

Jag kan andas ut. Gästerna behöver inte uppsöka tandläkare. 😊

Faktiskt hade ”hatmumset” (se föregående inlägg) god åtgång, antagligen beroende på att kaffegästerna var så artiga och väl­upp­fostrade. Vi var överens om att smaken var helt OK även om konsistensen lämnade en hel del att önska. Det verkar ändå säkrast att jag i fortsättningen håller mig till sånt jag behärskar.

En mysig herre

I dag träffade vi en nyfiken och social yngling med fyra tassar och lång svans. Vi har träffat honom tidigare, men inte vetat vad han heter. Nu vet vi. Vi frågade hans matte som talade om att han heter Findus och är tre år gammal. 😊

Så tuktas en berså

Bersån trimmade jag senast 2017, så det är inte att undra på att den växt sig på tok för hög. Borstspirean på ena sidan var lika hög den. I förrgår beslöt jag att det nu var dags att röja.

Kl 15.20 hade jag kommit en god bit på väg.

Kl 17.38 var jobbet klart tack vare att Husse assisterade på slutrakan. Till sist flyttade vi hammocken. Här står den lite mer skyddad från stormvindarna i vinter.

Skönt att ha det gjort. I går flisade Husse alla kvistar igen, så snart är diket han vill fylla ”fullt som ett vårdike”. 😉

Byrunda 19.9.2021

I dag företog vi en byrunda som omväxling. För min del var syftet att ta reda på hur många örter som fortfarande blommar. Kameran ”fastnade” också på en del andra objekt. Sista bilden tog jag då vi var tillbaka på Udden igen.

Höstsol

Dragsfjärd i sept. (början av 1900-talet)

Höstsol

”Nu gulnar hösten, löven faller av, nu ligger alla fjärdar döda”, sjunger Z. Topelius i en av sina sånger. Har du sett naturens stora färgprakt dessa dagar? Har du sett hur det glimmar över skog och äng, då höstsolen lyst över allt det guld, gult, orange som naturen strör omkring sig i höstetid? – En fråga.

Varför prisar skalderna alltid våren? Visst är denna årstid med sin späda grönska ljuvlig, men våren har något av oss, längtan, aning över sig, då däremot hösten medför lugn, frid, arbetsro till naturen och människan. Det vilar helg över den, låt vara att regnet slår mot rutan. Brasan i kakelugnen och känslan av trygghet då säden blivit bärgad och höstarbetena blivit gjorda i tid, uppväger olusten av det fula vädret. Men så länge vi ha någon enstaka soldag, låt oss njuta och glädjas över den. Låt oss magasinera sol och granna höstfärger, så vi har något över för de kulna okt. dagarna, då naturen står grå och tyst omkring oss, då behöva vi plocka fram de gömda intrycken, minnas höstsolen som lekte över Dragsfjärdens vågor.

Ansv. utg. X. Söderström

Källa: Dragsfjärds ungdomsförening rf:s arkiv