mossa

av

Oväntad syn, medicinbyte och växtblindhet

Oväntad syn
Härom dagen mötte vi väglagets ordförande med fru på byvägen. När vi hade önskat varandra god fort­sättning på det nya året utbrast ordföranden: ”Det var en oväntad syn! Tror jag aldrig har sett dig gående.”

Jag upplyste honom om att promenaderna tillhör ”mitt nya liv”, men sa inget om anledningen, annars hade det troligen blivit ett långt samtal. Vår ordförande är nämligen också geriatriker.

Det påminner mig om en liknande kommentar jag fick av vår ”vägmästare” då han mötte oss för något år sen: ”Va?!? GÅR du?” Då förstår ni vilken ”antihurtbulle” jag är. Har varit menar jag förstås. 😀

Medicinbyte
Läkemedlet jag blev ordinerad (Letrozol) i fem år framåt(!) har gjort mig galen. I stället för lindriga vallningar var tredje timme, fick jag bara sova en timme åt gången innan jag började svettas, så jag slutade ta det för några dar sen.

Vid ett uppföljningssamtal med en sköterska på strålningskliniken nämnde jag att jag slutat, så hon skulle be en läkare ringa upp. Det gjorde han i går och föreslog ett annat preparat: Tamoxifen.

En av fördelarna med det är att det inte påverkar bentätheten, men givetvis har det också diverse biverkningar, bland annat blodvallningar. Återstår att se om de är lika frekventa.

Växtblindhet
Ett av årets nyord är växtblindhet. I ÅU-artikeln som länken går till, står det bland annat: ”När vi rör oss utomhus hinner vi sällan böja oss ner och beundra mossornas blad­former. Känns symtomen bekanta?”.

Den frågan besvarar jag med ett bestämt nej. Jag har alltid varit intresserad av vilda växter och fascinerad av mossor och lavar. Det skvallrar bildarkivet också om. Jag har 201 bilder på mossa och 44 på lav. Antalen inkluderar för all del en del dubbletter.

Att artbestämma mossor och lavar är minsann inte det lättaste, jag klarar bara ett fåtal, men jag stannar rätt ofta och beundrar deras blad – och färger inte minst! Vissa mossor är så täta och intensivt gröna att man inte gärna kan missa dom.

Det senaste ”fyndet” från vår promenad den 6.1 ser du nedan. En typ av skållav om jag inte är helt fel ute? Min bloggkollega Anki som har bloggen https://ankisbildblogg.wordpress.com/ kanske kan upplysa vilken art det är fråga om?

Epilog
Helt fel hade jag. Så här svarar Anki (se Kommentarer): ”… Laven på din bild är en av filtlavarna, släktet Peltigera – det finns flera, men jag har dålig koll på att artbestämma dem exakt.”

av

Elavbrott

När man bor i en liten by på en ö i skärgården får man räkna med elavbrott då stormarna drar fram. Senast i lördags var det dags från ca kl 12 till 15.30. Men ibland inträffar också planerade avbrott, som idag.

Elleverantören hade i god tid meddelat att strömmen bryts kl 14–16. Prick 14 började min UPS (Uninterruptible Power Supply) tjuta, så det var bara att avsluta alla program och stänga datorn.

Så vad gör man utan el i två timmar? Jo, man tänder upp i köksspisen för att hålla värmen, bär in mera ved och tar en promenad till stranden med kameran och Mia som sällskap.

Husse rapporterade nämligen härom dagen att vattnet hade stigit över bryggänden så jag ville ta en titt. Idag var det inte längre lika illa, bara en isbelagd pöl framför bryggan.

Jag stod kvar en stund och tittade på vattnet som flöt fram och tillbaka under det tunna islagret. Mia var inte ett dugg intresserad, hon satt och spanade åt ett helt annat håll.

Det blåste iskalla vindar, så jag bestämde ”oss” för att gå in i värmen igen. Det var Mia genast med på. Då vi nästan nått husgaveln fick jag syn på en fläck med mossa. En sort som jag inte sett där tidigare.

Som gjort för en fin bild. Jag hade precis ställt in kameran och skulle just trycka av då Mia klev in i bild med en framtass. Men hon förflyttade sig snabbt när jag protesterade, så det blev en bild också utan tass.

Elavbrottet pågick fortfarande då vi kom in, så jag plockade ihop grejerna jag ska ha med till kursen i morgon och pysslade med lite annat smått och gott tills lampan över elspisen tändes. Den hade jag tänt för att veta när elen skulle vara tillbaka.

Redan kl 15.35 tändes den, så då kunde jag fortsätta med det jag höll på med före avbrottet. Mia tyckte det var dags för en siesta och försvann in i sovrummet. Ordningen återställd. 😊

 

PS. Husse tycker det är dags att koppla bort julbelysningen. 😀

av

16.11 – Ljuspunkter och glädjeämnen

Jag har varit ”högbröstad” och fröjdas över nya ljuspunkter. Vi har ätit provmiddag och besökt byns äldsta. Silverpilen är rustad för vintern och svampförrådet är påfyllt.

”Högbröstad”
I söndags kommenterade Husse mitt utseende innan vi skulle i väg till Labbnäs. Han tyckte jag var ovanligt ”högbröstad”. Det har han aldrig lagt märke till tidigare. 😀

Han ville veta hur det gick att få till. ”Järntråd” svarade jag och förklarade hur en bygelbehå är kon­strue­rad. Så nu vet han det.

Nya ljuspunkter
När Husse kom från stan hade han med sig en sprillans ny spislampa. Den tredje begagnade arma­turen hade sagt upp bekantskapen. Jag hade visserligen två till, men vi tyckte inte det var värt att envisas med fler.

Han hade dessutom med sig en stormlykta med LED-ljus avsedd för Tallmo och frågade om jag också ville ha en sån. Jag svarade nekande, men ångrade mig ett par dar senare då jag såg den i funktion, så i måndags in­ves­te­ra­de jag i en sån.

Nu pryder den trappan tillsammans med ljusslingan som har kommit upp. Allt för att om möjligt jaga mörkret på flykt.

Provmiddag
Efter besöket hos min ”jäsenkorjaaja”  i måndags beslöt vi laga en ”provmiddag”. Husse föreslog att vi skulle röka köttfärsbiffarna i stället för att steka dom i panna.

Jag kände mig lite tveksam, men tyckte ändå det lät som en intressant idé. Eftersom Udden tack vare Husse har ett rökrör numera, togs det i bruk. Resultatet blev jättesmaskigt!

Besökt byns äldsta
I tisdags hälsade vi på f d ”bonuspappan”. Han var lika pigg och nyter som vanligt. Och glad över besöket förstod vi. Igår eftermiddag gratulerade vi byns äldsta invånare som fyllde 93. Hon såg så liten och värnlös ut där hon låg i sin sjukhussäng, men log och svarade ja på det mesta.

Silverpilen rustad för vintern
I samband med besöket i Dalsbruk igår, lämnade jag in Silverpilen för en grundlig rengöring. Med tanke på att det är två år(!) sen sist var den verkligen av nöden!

Den här gången svek jag servicekillarna på macken. Den vänlige unge mannen på RH Garageservice fick byta till vinterdäck då bilen ändå var där.

Svampförrådet påfyllt
I frysen finns det fortfarande kvar av trattkantarellerna vi plockade i slutet av oktober, men vi tyckte det kunde vara bra att ha lite mer. Idag visade Husse mig sitt svampställe i Jordbron.

Den här gången var mitt sikte inställt på svamp (i stället för bildmotiv), så jag fyllde min lilla hink på ca en timme. Vid det laget hade Husse redan fyllt en stor hink… Men det var ju hans svampställe så det var inte så konstigt. 😉

Det blev också några bildmotiv förutom svampen: Bland annat revlummer och bägarlav. Och så en mossart som jag inte kan påminna mig ha sett tidigare. Vid första anblicken påminner den om kammossa, men det är det inte. Nån som vet vad den heter?

 

av

18.11 – Ofattbart och fattbart

Jag läser om Tjernobyl, planerar för våren och har skapat en mini­plantering.

TjernobylTjernobyl
Eftersom jag inte tidigare har läst nåt av årets nobelpristagare i litteratur, Svetlana Aleksijevitj, beslöt jag köpa ”Bön för Tjernobyl – krönika över framtiden” och har börjat läsa den. Det är nästan så jag ångrar mig.

Alla de hon har intervjuat har självklart bara gräsliga minnen att dela med sig av, det ena värre än det andra. Om jag inte visste att katastrofen verkligen har inträffat skulle jag kanske kunna betrakta inne­hållet som en kombination av skräck och science fiction, men nu går det inte.

Alla vidrigheter tränger sig på och får mig att rysa av obehag och sorgen och vreden som ge­nom­sy­rar vittnesmålen gör mig ledsen och arg. Det är den ohyggligaste bok jag nånsin har läst!

Men jag ska ändå läsa den till slut har jag bestämt. Om inte för annat så för att påminna mig om hur oändligt tacksam jag har skäl att vara som inte har behövt uppleva Tjernobyls fasor. Än så länge, bäst att tillägga, framtiden vet jag ju inget om.

HarrisburgDet som hände i Harrisburg 1979 var också oroande och skräckfyllt, men ändå så avlägset att jag inte begrep vidden av det hela. Det som hände i Tjernobyl var dessutom av en annan magnitud än en härdsmälta vad jag förstår.

Mitt motstånd mot kärnkraft har varit kompakt ända sen folkomröstningen i Sverige 1980 och kommer att så förbli. Jag förstår ju att energiproduktionen i sig är miljövänlig, men kon­se­kven­serna av en olycka är ofattbara.

Garanterat säkra kärnkraftverk existerar inte. Det kan ingen nånsin övertyga mig om! Inte ens i Japan som bekant. Dessutom oroar jag mig för det uttjänta kärnbränslet som deponeras på ”säker plats”.

Planering för våren
För ett par månader sen skickade jag förslag till infotillfälle och kurs i Windows 10. Idag bad kurssek­re­teraren mig skissa på upplägg och innehåll inför vårterminen.

Det ska bli riktigt roligt att få bita i ett nytt ämne. Min sista kurs för höstterminen som skulle ha börjat i morgon är inställd på grund av för få deltagare, så det blev extra tidigt jullov i år.

Miniplantering
Jag är stormförtjust i naturens egna ”miniplanteringar” vilket kanske har framgått av en del bildmotiv. ”Miniväxthuset” från i våras (se inlägg 7.4.2015) har jag fortsatt hålla liv i och idag har det utökats med en miniplantering som än så länge står ute i verandan för att vänja sig vid temperaturväxlingen.

Jag fick nämligen för mig att ett fat med grön mossa skulle vara fint att ha över vintern. Om mossan inne i den lilla flaskan klarar sig, borde en större mängd också göra det resonerade jag. Några små torra kvistar och lite vintergröna fick bli dekoration. Återstår att se hur det experimentet lyckas.

Miniplantering

av

14.3 – Lovande

Svanparet har rekognoserat, vinden har varit ostlig, jag är betagen i mossor och har fått en offert­begäran.

SvanparSvanparet på rekognosering
Igår hörde och såg jag ”vårt” sångsvanepar. Dom svepte ner över viken och landade på isen under livligt kommunicerande. Besöket blev av förståeliga skäl kort; än så länge finns det inget öppet vatten i den här delen av sjön.

Men så snart vi slipper minusgraderna nattetid ljusnar situationen. Den 28.3 i fjol var viken så gott som isfri har jag antecknat.

Ostlig vind
Ostlig vind så här års är inte så vanligt, men de senaste två dagarna har vinden envisats med att blåsa från öster. I förrgår hade jag putsat klart fram till ”lupinlunden” eller sorkslänten, hur man nu vill benämna området, och hade tänkt fortsätta igår men den kalla vinden avskräckte mig efter en stund.

Som tur finns det lika mycket jobb på västra sidan av huset. Där fick jag både sol och lä och blev så varm att jag slängde jackan.

MossgröntBetagen i mossor
Min kärlek för mossor tycks tillta med åren… Det kanske hänger ihop med att jag själv börjar bli lite mossig? 🙂

Vår och höst är dom som vackrast då tillgången till fukt är som störst. Jag har några speciella favo­riter, men gillar alla, oavsett utseende. Mest kanske för deras vackra, olika gröna färgnyanser, men också för artrikedomen, mjukheten och doften. Fuktig mossa doftar ljuvligt tycker jag.

Jag har full förståelse för att man kan tillbringa ett helt liv med att studera mossor. Enligt Forst­sty­relsen 2012 har det i Finland hittats 892 mossarter! Plus den gräsmossa som upptäcktes i Houtskär 2012, Brachythecium laetum.

Kanske Brachythecium laetum

Kanske Brachythecium laetum?

Om Googles bilder på den nyupptäckta arten stämmer, är den väldigt välbekant. Sån mossa växer på berget invid dasset och brukar ofta hamna framför kameraobjektivet, speciellt på våren. Vissa utskott ser ut som minipalmer och blir ibland nästan lika höga som ett tallbarr.

Tyvärr kan jag inte namnen på mer än ett fåtal mossor, inte ens alla favoriter. Det finns bl a en mossa som har små parvisa blad som jag jättegärna skulle vilja veta namnet på (se bilden nedan). Om du kan bidra med namnet vore jag väldigt tacksam!

Favoritmossa

Okänd skönhet

Offertbegäran
Ibland är det förnämligt med mobiltelefon. Om jag inte hade haft en, hade jag missat gårdagens offert­begäran eftersom jag stod ute med krattan i handen.

Jag lovade skicka offerten senast måndag, så i morgon bör jag lämpligen skriva den. I och med att den ska användas som underlag för en bidragsansökan gäller det att utforma den på rätt sätt.

Om offerten blir antagen kan jag se fram mot ett både roligt och intressant uppdrag där jag kommer att behöva lära mig en del nytt. Sånt är alltid berikande. 🙂

Mossigt

Mossa 2

Mossor tillhör också mina favoriter. Vackra året runt, sköna att gå på barfota och doftar gott. 🙂

Utdrag från Forststyrelsens sajt:
I Finland har 892 mossarter hittats, varav 183 har klassats som hotade och 35 har försvunnit.

av

26.3 – Vackert och praktiskt

Jag har hittat gröna fläckar, fått den utlovade presenten och är förtjust över en nyhet.

Gröna fläckar
Igår hade jag sjön för mig själv. Åtminstone det området jag rörde mig inom. Jag började med att ta mig till ett ställe längst in i viken innanför vassen där jag visste att det finns videkissar. Påskriset behövde utökas med några såna kvistar också tyckte jag.

Strax innan jag var framme kom jag på att jag hade glömt sekatören. Typiskt. Jag var för lat för att skida tillbaka och hämta den så jag rev och slet jag av kvistarna i stället. Stackars buskar. 😦

MossgröntNär jag hade trixat mig tillbaka ut ur buskage och vassrugge skidade jag till hemstranden med min lilla bukett och parkerade den i snön under tiden jag tog en tur åt andra hållet. Sen tidigare år vet jag att mossan brukar ha tinat fram så här års på Flott­holms­udden så jag styrde kosan dit.

Jodå, det lyste grönt lång väg i år också. Det finns ju massor av gröna nyanser i naturen men vissa mossarter är i en helt egen klass. Eller så är jag kanske speciellt mottaglig bara för att jag gillar grönt? Hur som helst är det omöjligt (för mig) att beskriva nyanserna, de måste ses med egna ögon.

Det blev ett dussintal mossbilder innan jag var klar. Om nån hade sett mig och inte noterat kameran skulle dom ha trott att jag var helprillig. Ibland stod jag dubbelböjd eller satt på huk, ibland knäböjde jag, allt för att kunna se mossan ur olika vinklar och belysning.

Kontrasten mellan mossa och omgivande snö blev för stor för automatläget på kameran, men det struntade jag i. Huvudsaken att den gröna mossan såg ut som mina ögon uppfattade den.

Utlovad present
Idag låg det en liten, brun påse i postlådan. Det stod ingen avsändare på påsen men jag antog genast att det var presenten som damen på Rouskis hade lovat skicka. Jag konstaterade samtidigt att jag hade spekulerat fel i fråga om innehållet. I den lilla påsen fick ingen bomullskasse plats.

Jag blev glatt överraskad när jag öppnade påsen. I den låg en mycket praktiskt pryl – en minnes­pinne (USB-minne) på 8 GB. Givetvis med Rouskis’ logo och webbadress på. Den var dessutom utrustad med ett logo-försett clip så man kan bära den på sig. Det kan ju vara praktiskt om man har ställt in datorn så att den bara går att låsa upp med USB-nyckel.

BankomatJag mejlade genast och tackade för den praktiska presenten. Undrar vad jag nu ska hitta på för att göra mig förtjänt av flera presenter? 😉

Utmärkt nyhet
Äntligen, jag säger bara äntligen, har nån kommit på det som jag har funderat på i flera år! Under hösten kommer våra bankautomater att bytas ut mot såna där man både kan sätta in och ta ut kon­tan­ter. Visst är det fiffigt?

Enda problemet för min del är varifrån jag ska få tag i kontanter att sätta in? Men jag kan förstås först ta ut och sen sätta in dom tillbaka. 😀