27.12 – Gott för knopp och kropp

Jag har läst en mycket intressant bok, eldat, tömt en ölflaska och dukat för två.

LäsvärtMycket intressant bok
Redan 2011 köpte jag en bok med titeln ”Arab Voices – What They Are Saying To Us And Why It Matters” skriven av James Zogby 2010, men har inte läst den förrän nu. Den boken borde “alla” läsa.

Främst beskriver Zogby varför USA (och övriga västländer) har misslyckats i försöken att skapa dialog med arabvärlden, men vi får också ta del av ett antal opinionsundersökningar där det framgår hur arabländerna ser på sin situation och på om­värl­den. Jag rekommenderar boken varmt till den som vill lära sig förstå skillnader och likheter mellan våra länder.

Vita kornEldat
I morse tittade jag häpet på termometern: -4,5°. Det är vi minsann inte vana vid i år! Stormen hade blåst bort, en tunn ishinna hade bildats på ”min vik” och på marken låg små runda, vita korn som vi inte heller har sett på länge. Strålande sol avslöjade obarmhärtigt att jag borde putsa fönstren.

Det kändes inte direkt kallt i huset (jag har också elvärme) men jag tände ändå upp i köksspisen ifall kylan skulle komma på tanken att krypa in.

Snart är det dags för en ny brasa. Kvicksilvret sjönk till -6,8° kl 17.30.

Tömt en ölflaska
På julafton ville fostermor alltid dricka öl till maten och gärna en snaps. Det var enda gången på året jag såg henne förtära den kombinationen. Överhuvudtaget var hennes alkohol­kon­sumtion mycket be­gränsad.

JulölJag är heller ingen storkonsument av öl, men på julaftonen tyckte jag att jag ville pröva fostermors kom­bi­nation. I verandaskafferiet hittade jag Linie akvavit och en flaska Weinachtsbier från i fjol. Perfekt!

En snaps och ett glas öl räckte gott till både förrätt och varmrätt, så hälften av ölet blev odrucket. Men nu är det slut. Idag tömde jag flaskan till middagen. Tack vare patentkorken smakade det lika bra som på julafton.

Dukat för två
Idag dukade jag kaffe för två i ”södra salongen”. Före detta grannen hade tackat ja till ”efter-jul kaffe” och för en gångs skull tyckte jag vi kunde slita lite på andra möbler än trästolarna i köket.

KaffedukningDet blev som alltid en trevlig pratstund. Eftersom hon och hennes man flyttade till byn 1962 känner hon väl till vilka gamla tanter och farbröder som bodde här när jag var barn.

På så sätt fick jag reda på att tant Lina i Solbacka var syster med fostermors (och mormors) styvfar. Tant Lina och farbror Otto hälsade vi på rätt ofta kommer jag i håg. Tant Lina hade alltid jättegoda nybakta bullar och en välfylld skål med Fazers likörkonfekt minns jag.

Att farbror Otto och ”Oppstu-Göstas” far var bröder visste jag inte heller. Hon redde också ut en del andra släktförhållanden som jag hade dålig koll på, så det var ett givande besök på många sätt. 🙂

15.12 – Tredje advent

Jag har tänt tredje adventsljuset och ätit tidig lunch, slängt hårvaxet och fått eftermiddagskaffe. Mia har haft ”hobbyverkstad” i köket.

3e adventTredje adventsljuset
I morse var det väckning onödigt tidigt, dvs strax efter sex, men jag beslöt strunta i Mias upp­ford­rande jamanden och bryska väck­nings­försök. Till slut resignerade hon och la sig intill mig och som­na­de om.

Tjugo över sju vaknade jag ”på riktigt”, kelade en stund med min sängkamrat, sen steg vi upp båda två. Jag tände tredje adventsljuset och njöt av att kunna knäppa på vatten­ko­ka­ren i stället för att elda och värma vatten på spisen. Det är rätt så nyttigt med elavbrott, då uppskattar man det man annars tar för givet.

Den tidiga frukosten innebar att det blev tidig lunch. Redan vid halv tolv-snåret var jag hungrig och värmde en soppa (som lämnade en hel del övrigt att önska).

Ajöss till hårvaxet
Efter den s k maten beslöt jag städa badrumsskåpet. Det har jag inte gjort sen jag köpte det 2008, så det var ju på tiden. Glashyllorna såg bedrövliga ut.

Städningen innebar en automatisk inventering. Bland annat hittade jag en burk hårvax som jag knappt har använt och aldrig gillat. Jag har ingen aning om när jag köpte det, men vet att jag inte har köpt det här i landet, så det var minst sex år gammalt.

Innan jag slängde burken försäkrade jag mig om att jag fortfarande ogillade det. Jag tog en liten dutt och kletade in på hjässan. Håret blev precis så kladdigt som jag hade förväntat mig så ajöss med den burken.

Eftermiddagskaffe hos grannen
Efter avslutad städning tänkte jag mig en soppromenad, men upptäckte att det regnade så jag ställ­de in den. För att ändå göra nåt nyttigt drog jag upp köksklockan och pysslade med en del annat.

Nästa gång jag kollade hade regnet upphört så jag klädde på mig och frågade Mia om hon ville följa med. Det ville hon.

När jag hade slängt soporna svängde vi ner till herr och fru grannen för att höra och se vad dom hade för sig. Mia var in en sväng men föredrog sen att gå ut och se sig om.

Jag hade faktiskt inte tajmat besöket med kaffetid och hade ingen koll på klockan men fru grannen bestämde att det var kaffedags så jag ”fogade” mig, kaffe lät gott. Som vanligt hade hon ”inte mycket att bjuda på”. 😀

Mia höll sig tydligen i närheten för när det var dags att gå hem behövde jag bara tala om att vi skulle gå hem så kom hon springande. Duktig kisse.

NäbbmusHobbyverkstad
Mia fick sin middag när vi kom hem och gick sen ut. En stund efter att jag börjat skriva det här in­lägget hörde jag henne jama och öppnade dörren. Jag borde ha anat oråd när hon jamade i stället för att ringa på klockan.

Det är rätt länge sen hon hade med sig nåt levande byte in men idag tyckte hon av allt att döma att det var lämpligt att utöva sin ”hobby” i köket. Lyckligtvis blev det ingen långkörare och några mat­rester blev det heller inte.

Jag hörde knastret när hon satte tänderna i bytet och förväntade mig att hon skulle lämna en del, men allt försvann ner i magen, följt av lite torrfoder. Inte bara duktig utan också en prudentlig kisse. 🙂

26.8 – Trevligt och gott

Jag ser fram mot den 18.10, har druckit kaffe i solen, haft cykelbesök och lagat kåldolmar.

18.10
Enligt brevet jag fick från Pensionsmyndigheten i fredags sker den första ”passionsutbetalningen” den 18.10.2013. Beloppet var också framräknat förstås. Det var ungefär vad jag hade räknat med, pen­sionen minskar med 24 % i och med att jag tar ut den förtid. Jag kommer varken att svälta eller kunna samla pengar på hög så det är ingen idé att försöka låna pengar av mig. 😀

Kaffe i solen
I samband med siktdjupsmätningen (och skarvfotograferingen) rodde jag till Lingongrannens strand för kaffebesök i lördags. Han ville bjuda på kaffe redan när jag hämtade provabborrarna i måndags men jag tackade nej för att få in dom i frysen så fort som möjligt och lovade komma en annan dag.

Vädret var varmt och vackert, så vi placerade oss utomhus med kaffe och tilltugg. Tiden gick fort medan vi avhandlade diverse ämnen, så för att vara hemma då dagens besökare dök upp tackade jag för mig och rodde hemåt efter en dryg timme.

SinikkaCykelbesök
Vid fyrasnåret på eftermiddagen kunde man se en kvinnlig cyklist irra omkring i byn. Efter den tredje tele­fon­an­vis­ningen hittade hon rätt till slut. Under samtalet kunde jag redan skymta henne mellan löv­verket och höra ekot av hennes röst, så anvisningen blev enkel.

Vilken hurtbulle! Hon cyklade från Dalsbruk och skulle förstås tillbaka samma väg, vilket innebär ca 20 km tur retur.

Först av allt ville hon ta ett dopp i sjön av förklarliga skäl, sen korkade jag upp hennes medhavda ”bubbelvatten” och vi bänkade oss i bersån tills det började kännas kyligt, sen flyttade vi in i köket. Tydligen pratade vi mer än vi drack, vi fick inte ens slut på innehållet i flaskan innan hon tyckte det var dags att trampa hemåt.

Hon gillade Udden skarpt men tyckte jag bodde avsides och lite ensligt. Och det är klart, nån större trängsel är det inte i den här änden av byn men det är ju en av sakerna jag uppskattar med Udden.

Det slog mig efteråt att jag måste ha gjort ett väldigt snålt intryck. Vi förtärde bara det hon hade med sig, jag bjöd inte på nånting! Jag kunde åtminstone ha sträckt mig till en skål med nötter om inte annat. Hm, nästa gång ska jag sköta värdinneuppgiften lite bättre.

Kåldolmar
En av mina favoriträtter är kåldolmar. Men hemlagade ska dom vara! Jag har prövat ett flertal färdig­lagade men inte hittat ett enda fabrikat som jag godkänner helt. I fjol bidde det inga kåldolmar av nån anledning, annars brukar jag i regel laga en omgång varje år.

Jag blev väldigt häpen när jag skulle köpa kålen – nuförtiden finns det speciell kåldolmskål. Dels skiljer formen på kålhuvudet och dels upplevde jag att bladen var lite tunnare. Det kanske inte var meningen att man ens skulle behöva förvälla den, men det gjorde jag av gammal vana.

Dom blev ju inte lika goda som mosters, hon var fenomenal på kåldolmar, men klart bättre än dom färdiglagade konstaterade jag när jag provåt en. Sju återstår, så om jag inte får matsällskap har jag mat för en hel vecka.

4.8 – Ovanligt och bakvänt

Idag var jag uppe ovanligt tidigt och har gjort det mesta bakvänt hela dan.

VäckarklockaTidig väckning och städning
Tio över fem hade Mia sovit klart och tyckte det var dags att börja den nya dagen. Det tyckte inte matte. Jag sa åt henne att det var på tok för tidigt, så hon lät mig sova i tio minuters intervall innan hon gjorde nya väckningsförsök.

Tjugo i sex gav jag upp och släppte ut henne. En halv timme senare var hon inne igen (jag har inre köksdörren på glänt) och tyckte det var på tiden att matte också klev upp, så då gjorde jag det.

Det innebar att jag hade (fusk)städat klart fem över nio. Minst sagt ovanligt. Det har aldrig hänt tidigare vad jag kan minnas…? Och förmodligen är det ingen som tror mig. Mina enda vittnen är Mia och korpen som flög över mig när jag städade trappan.

Vid nio-snåret var det redan 21° varmt så prognosen stämde, det skulle bli en varm dag. En av dom där dagarna när det till och med är för varmt att ha glasögon på sig. 😀 Skönt att jag var klar med städ­ningen.

Bakvänt
Efter att ha (fusk)städat sovrummet kom jag på att jag skulle byta lakan och täcke. Det hade ju varit lämpligt att komma på innan jag dammsög… Och att byta till sommartäcke i augusti är det kanske inte så vanligt att man gör? Medan jag höll på med det kom Mia in med ett levande byte, en sork av minsta modellen den här gången.

Bara efter några minuter hade den hittat ett perfekt gömställe. Den kröp in under vedlådan. Mia be­klagade sig lite men sen tidigare vet jag vilket helsicke det är att lyfta in den om man tar ut den, i synnerhet när den som nu var full med ved, så jag talade om för den lilla damen att hon fick skylla sig själv som släppte in den där. Det var ju inte första gången.

Sen kom jag på att jag behövde elda för att bli av med liken som trängdes i spisen. Och när det var gjort insåg jag att det var dags att tömma ur askan. Helt bakvänt det också. Lyckligtvis hade askan hunnit svalna tillräckligt (jag kollade) för att inte orsaka eldsvåda.

I två timmar bevakade Mia vedlådan minutiöst, sen beslöt den lilla krabaten sig för att det nog var ofarligt att visa sig. Jag hann duscha och torka håret innan jakten var avslutad och förväntade mig att det fanns en del spår och rester att ta hand om. Men nej då, av sorken återstod inte ett dugg. Mia var hygglig nog att städa noggrant efter sig nu när matte hade städat. 🙂

KaffekoppDå var det dags att ta fram min vackraste kaffeduk. Jag hade bjudit in min före detta chef (anno 1972) på efter­mid­dagskaffe. Den planen gick tyvärr om intet, duken var ostruken. I stället fick det bli en finduk som svärmor har sytt, jag hade varken tid eller lust att börja stryka.

Jag hämtade min kaffegäst en minut försenad, men hon är ingen minutmänniska sa hon. Tur det. När vi nådde ”Hängnan” landade dom första regndropparna på vindrutan. Attans också, jag som hade tänkt duka i bersån och redan lagt ut stols­dy­norna.

Droppandet fortsatte ända tills vi hade bestämt oss för att sätta oss på trappan och jag hade dukat där. Men kaffeduken la jag på mitt bord, inte på gästens! Fast det kom jag inte på förrän jag hade skjutsat tillbaka henne. Hon måtte tro att jag har tomtar på loftet. Verkligen inte min dag.

I morgon ska jag absolut inte stiga upp lika tidigt! Allt blir tydligen bakvänt då. 😦

20.7 – Kaffe, regn och jord

Jag har tappat kaffekannan och Udden har fått regn! Problemet med jordhögen är löst och vi har haft kaffegäster.

Purunpää

Purunpää

Tappat kaffekannan
I förrgår åkte ju mamma och jag till Purunpää och Ekhamnen efter lunch. Bilden i inlägget från den 18.7 var förresten från Ekhamnen och inte från Purunpää. En liten tur på knappt två timmar som inkluderade beundran av havsvyer och fotografering. När vi kom hem blev det kaffe med glass och en liten konjak i bersån, vädret var som vanligt varmt och vackert.

Fråga mig inte hur jag bar mig åt, men jag lyckades tappa kaffekannan i syren­bus­karna… Och det hände innan jag hade druckit konjak vill jag påpeka. Lyckligtvis var kannan tom så jag slapp göra nytt kaffe och kannan blev inte ens bucklig. Bra köp. 🙂

Regn på Udden
På kvällen började det regna, hör och häpna! När Mia kom in strax efter halv elva var hon dyblöt och beklagade sig högljutt över det dåliga vädret. Det blev dessutom kallt, bara 13 grader, så jag tände upp i spisen och mamma drog på sig svärmors stickade ull­strumpor.

Igår morse hällde jag ut 7 mm regn ur vattenmätaren så växterna fick i alla fall akut hjälp. I morse kunde jag klämma ut en millimeter till, så det hade tydligen regnat också i natt. Men efter dagens solsken och blåst är det snart lika torrt igen.

Jordproblemet löst
Problemet med jordmassorna som jag sökte ny ägare till i inlägget den 17.7 har löst sig. Fastig­hets­ägaren tillåter att dom läggs på hans mark. Suveränt. Han fäller också träden som måste bort, så nu återstår bara förhandling med rågrannen innan vi kan få en offert och grävmaskinen kan sätta i gång.

BersånEftermiddagskaffe med skratt
Till eftermiddagskaffet idag hade vi bjudit in före detta grannen och bonuspappan. Dom mörka mol­nen hade hunnit dra bort innan det var dags, så vi kunde sitta i bersån. Dom omgivande buskarna skyddade hyfsat från vinden, det var bara parasollet som vände på sig.

Det blev bland mycket annat tal om inköp på ”vårt lokala Stockmann” (f d grannens ut­tryck), dvs torget i Dalsbruk. Bonuspappan berättade för oss att han köpte kalsonger i 3-pack där för många år sen. När försäljaren frågade vilken färg han ville ha, svarade han att alla skulle vara i samma färg så det gick bra att lappa. Jag kunde nästan se försäljarens och omgivningens förundrade blickar framför mig. 😀

Den lilla historien inspirerade före detta grannen att berätta om ett kalenderinköp som hade förar­gat frun i huset. Bonuspappan hade yrkat på att få pruta på kalenderpriset eftersom januari månad redan hade gått. Faktiskt lyckades han också. Men hans fru uppskattade alltså inte alls hans affärs­taktik. Vi fick oss alltså flera glada skratt mellan varven och en trevlig eftermiddag.

5.7 – Bersådukning och snokjakt

Jag har haft besök, installerat en skrivare och insett varför det är så grönt i potatislandet. Mia har snott en snok.

BlombukettBesök
Några minuter före utsatt tid (13:56 för att vara exakt) parkerade gårdagens kaffegäster. Punktlighet är en dygd. 🙂

Med sig hade dom en härlig blombukett och en flaska rosé som jag mottog under milda protester. Tänk att det fortfarande är så svårt att bara bli glad, tacka och ta emot utan att känna sig skyldig att ”ge igen”?

Vädret medgav ”bersådukning” var vi överens om – visserligen molnigt, men vindstilla och 22 grader varmt. Innan vi hade pratat färdigt föll ett par regnstänk men mer än så blev det lyckligtvis inte.

Skrivarinstallation
När besökarna hade åkt, rafsade jag snabbt i hop det jag skulle ha med mig och kastade mig i Silver­pilen. Jag skulle vara hos frissan klockan fem och hann med tre minuters marginal.

Efter frissan hade jag lovat hjälpa före detta grannen installera en begagnad skrivare. Jag var för­be­redd på minst en timmes jobb men för en gångs skull var det smärtfritt och gjort på fem minuter. Dock är inte samtliga skrivarfunktioner tillgängliga eftersom jag inte hade tillgång till programvaran som följer med skrivaren.

Som tack för hjälpen blev jag bjuden på plättar med rårörda blåbär och vaniljsås. En generös ersätt­ning för det lilla jag gjorde.

Grönt i potatislandet
Innan gästerna dök upp igår ”vittjade” jag jordgubbslandet och tog en titt på potatisstånden. Jättefina och gröna var dom ända tills jag upptäckte att det bara berodde på åkervindan som hade brett ut sig i oändliga slingor.

SnokNär jag hade rivit bort det mesta var det inte alls lika grönt och på sina ställen ganska glest mellan stånden. Suck. Tur att jag inte är beroende av mina odlingar.

Mia på snokjakt
För en liten stund sen hörde jag Mia jama och öppnade köksdörren intet ont anande. Mellan tänderna hängde en lång orm, en snok den här gången.

Den är nu förpassad till syrenbuskarna och kommer förmodligen att överleva. Ormar, speciellt snokar, är fenomenala på att spela döda har jag lärt mig, så jag är ganska säker på att den klarar sig. Fast risken är förstås att Mia hittar den på nytt.

27.5 – Vilodag

Jag har haft vilodag, för tidigt besök, gjort intrång och brutit mot mina principer.

Vilodag
8.50 visade termometern 15,1 grader och solen sken för sjunde(!) dagen i sträck. Helt fantastiskt. Det fick bli bikini idag också. Dock inte ”arbetsbikinin”, nån skillnad mellan vardag och helgdag får det ju vara. 😉

Jag ställde alarmet på 14.30 så jag skulle hinna byta om och förbereda eftermiddagskaffet till dagens besök. Tiden fram till dess gick åt till fotografering och diverse småpyssel bland växtligheten.

Kaffebesök i förtid
Några minuter efter två, hörde jag en bil köra uppför backen. Första tanken var att mina tillfälliga grannar hade återvänt, men bilfärgen var fel. Mitt kaffebesök kom redan nu!

Jag rusade i lätt panik in för att byta om till mer pre­sen­ta­bel klädsel. Som tur hade jag lagt fram kläderna jag skulle ha på mig så ombytet gick på nolltid.

Efter en inledande pratstund ute på trappan gick jag in och gjorde i ordning kaffebrickan. Jag hade lovat kaffe i syrenbersån – förstås. Nya favoritplatsen. 🙂

Över kaffe och kex med diverse ostar (som klasskompisen hade med sig tidigare i veckan, tack igen!) pratade vi bort ett par timmar utan några som helst problem. Tiden går alltid fort när man har trevligt.

Intrång
Jag hade ingen lust att byta om till arbetskläder när besöket hade åkt, utan bestämde att jag inte skulle smutsa ner mig(!). Efter att ha vattnat blommor och rivit gräs en stund beslöt jag gå en runda med kameran och ta en titt på ormkadavret. Men det var puts väck! Antingen har nån fågel farit i väg med det eller så har möjligen en mårdhund varit i farten. Bra att det var bortstädat.

Jag lullade vidare ner till stranden och ”fångade” en smutsig knipa. Den var fullt upptagen med att putsa fjädrarna på sommargrannens brygga. Konstigt att sjöfåglar blir smutsiga fast dom ligger i vattnet så ofta. 😀

Efter det gick vägen förbi potatislandet där jag stannade och beundrade potatisstånden innan jag gick över tomtgränsen till sommargrannen. Jag ville gärna se vilka vilda blommor som blommade där. Tack vare att huset är tomt för tillfället tyckte jag att jag kunde ta mig friheten.

I stranden blommade kärrbräsman – en av mina favoriter – och strax nedanför huset fanns en stor fläck med smör­blommor. Då jag gick högre upp strömmade den ljuvliga doften av liljekonvalj mot mig. Ett helt hav av dom doftande små klockorna täckte en slänt.

Längre än så gick jag inte, för Mia talade om att hon minsann hade koll på mig. Hon satt vid växt­hu­set och såg ut som om hon ägde stället.

När vi hade hälsat sträckte hon på sig och gäspade. Hon hade tydligen tagit en siesta nånstans i närheten så vi gjorde sällskap till hemtomten.

Mot mina principer
”Den enda principen jag har, är att inte ha några principer” brukar jag påstå. Det finns en till. Jag slänger ytterst sällan mat. Men idag såg jag mig tyvärr nödgad.

Jag hade tänkt äta Findus’ Pasta al Salmone som jag köpte i torsdags, men när jag öppnade för­pack­ningen luktade den konstigt. Jag slängde ändå in den i mikron och antog att det fanns ost i såsen men hittade inget om det på locket. Mysko.

Smaken, eller rättare sagt frånvaron av smak, var det inget fel på, men efter ett par tuggor beslöt jag ändå ta en titt på bäst före-datumet. 02 2013 stod det på sidan av förpackningen. Bara det gjorde att jag kände avsmak.

Jag har inget minne av att rätten var djupfryst då jag köpte den? I så fall kan jag förstå att en fiskrätt blir gammal på några dar, men om den var färsk kan den ju aldrig hålla till februari nästa år?!? Vad innehåller den då för kemikalier?

Den åkte i ”avfallskvarnen” och ersattes av en påse rädisor, en smörgås och två kokta ägg i stället. Så kallad lättmiddag. Mycket godare och förmodligen nyttigare!