24.7 – Misstänkt likt semester

Efterröjningen är inledd, jag har haft långväga besök, serverat te i bersån och fått gräset klippt, varit på visit, latat mig och upplevt ett mirakel.

Efterröjningen inledd
På torsdag förmiddag hördes stora maskiner igen på Udden. Den avtalade efterröjningen efter trädfällningen i våras hade bokats.

Om Husse får som han vill, blir det gräsmatta ända ner till vattenbrynet på tomtens östra sida och i söder en gräsbevuxen platå på dom krossade resterna av bastugrunden. Jag är nöjd bara kvistarna försvinner.

Långväga besök
På fredagen fick jag långväga besök. Råttan/Väduren tillbringar några veckor i fosterlandet så vi kom överens om att träffas.

Timmarna rann raskt i väg som dom brukar när vi ses. Skyddslingen anslöt sig till sällskapet ett par timmar innan han gav sig av till stan igen, så nu vet vi också hur han har det nuförtiden.

Te i bersån och gräset klippt
I lördags hade jag anledning att servera te i bersån till två herrar. Den ena var förstås vår ordinarie Husse, den andra utgjordes av Vik Husse.

Bäst att klargöra att Vik Husse har fått sitt namn tack vare att han för flera år sen hade det heder­samma uppdraget att vikariera som Mias husse medan jag var i stan och hälsade på mamma.

Det mesta av gräset är torrt och brunbränt vid det här laget, men längden påkallade ändå en klipp­ning. Nu­mera är jag ju så lyckligt lottad att jag bara behöver se på när det klipps, så det är definitivt ingen ansträngning. Tack igen Husse!

Varit på visit
Igår var hela familjen på eftermiddagsvisit till ”Utkiken” där Råttan/Väduren och hennes man huserar ett tag till innan dom återvänder till landet i väster. Det blev en lång visit, solen började redan nudda trä­top­parna innan vi promenerade tillbaka till Udden.

Mia följde givetvis med som hon alltid gör om vi inte tar bilen och låg snällt kvar och väntade tills vi var redo för hemfärd. 🙂

Latat mig
Idag har jag varit riktigt lat. Sen Husse åkte i morse har jag bara dokumenterat juli-blommorna på Dragegårdens blomsteräng och hjälpt en kund med datorn.

Efter kundbesöket parkerade jag mig i hammocken med Husses bok och somnade så skönt efter några sidor tills jag vaknade av att Mia hoppade upp på magen. Sen låg vi och slöade båda två en stund till.

Det har nämligen äntligen blivit sommarvärme på Udden. +34 grader i solen och +22 i skuggan är vi verkligen inte bortskämda med i år! Vinden var också sansad, så vistelsen var precis så behaglig som man kan önska sig.

Mirakel
Ett mirakel har skett – min pion blommar! Det gjorde den senast 2013. Den trivs inte där den står, men jag har ingen bättre växtplats att erbjuda den så jag får glädjas åt dom enstaka gånger den orkar blomma.

 

6.6 – Juni-inledning

Styrelsemöte genomfört, veden sågad, siktdjupet mätt, flera sociala begivenheter avklarade, sista gräsplätten klippt och korrekturläsningen fortsätter.

Styrelsemöte genomfört
Förra veckan hade väglaget styrelsemöte på Udden. På agendan fanns bara ett par punkter som visserligen krävde en del diskussion, men som avklarades till allas belåtenhet. Därmed blev protokollet kort och kunde skickas ut redan samma kväll. Ibland kan jag vara blixtens syster.

Veden sågad
I lördags sågade Husse upp det sista av vedhögen. Nästa moment blir klyvning av en del och torkning förstås. Sen följer forsling och uppstapling i ved­lidret. Många arbetstimmar blir det.

Om man räknar med ett timpris på 20 € för ar­bet­sti­den är den här vedhögen utan tvekan den dyraste som nånsin förekommit på Udden. För­hopp­nings­vis går det att få till en lång avbetalningsplan när fakturan kommer. 😉

Siktdjupet mätt
Vid 13-snåret i söndags rodde vi ut till Långholmens södra udde för att mäta årets första siktdjup. Vinden var rätt frisk, så det var inte helt enkelt att hålla båten på plats eftersom jag inte använde ankaret. Siktdjupet var ganska normalt för årstiden, 3,6 meter.

Sociala begivenheter
Dom senaste dagarna har idel sociala begivenheter avlöst varandra. Två middagsbjudningar och två namnsdagsfiranden samma vecka är minst sagt ovanligt för min del.

Grillat på fredag, gryta på söndag, följt av namnsdagskaffe både igår och idag. Det är inte utan att jag känner mig en aning urlakad.

Sista gräsplätten klippt
Efter att Husse åkt i väg till ett av sina andra hem, kom jag på att jag skulle klippa den sista gräs­plätten nere i stranden. Stora gräsklipparen skulle få tjänstgöra för första gången i år, men den var inte riktigt samarbetsvillig. Efter lite trixande gick den i gång till slut, så gräset blev klippt.

Jag hade också ambitionen att bredda stigen ner till stranden, men då jag såg liljekonvaljer i knopp hade jag inte hjärta att meja ner dom. Fötterna får ju faktiskt plats trots allt.

Korrekturläsningen fortsätter
Det blev längre helgledigt än planerat. I onsdags levererade jag ett korrekturläst kapitel och i torsdags två sidor som tillkom, så jag ansåg mig vara förtjänt av helgledigt. Det tyckte bokförfattaren också, men idag är det redan tisdag och jag har inte hunnit med värst många sidor, så nu får jag lägga på ett kol om jag ska kunna hålla nästa leveranstid.

Efter kapitlet som jag nu korrekturläser återstår bara ett, så om allt går som planerat är jag klar med uppdraget senast till midsommar. Lärdomen är att aldrig mer tacka ja till ett likadant uppdrag den här årstiden och att arvodet behöver höjas påtagligt med tanke på tidsåtgången.

Å andra sidan är jag ju inget proffs, så risken att bli tillfrågad fler gånger är väldigt liten. 😀

31.5 – Från jubileum till fisk

Jag har haft jubileum, Husse har sågat och klippt, jag har läst och läst, tillsammans har vi varit på födelsedagskalas, fiskat och ätit fisk.

Jubileum
Dagen för 10-års jubileet passerade obemärkt. Först ett par dar efteråt kom jag på att jag hade anledning att fira. Vid lunchtid den 20.5.2007 kom jag nämligen till Udden med allt mitt pick och pack efter 33 år ”i för­sking­ringen”.

Trots att det var en stökig och stressig dag var glädjen stor – äntligen var jag hemma igen! Och aldrig mer skulle jag frivilligt ge mig av härifrån bestämde jag. Hittills har det lyckats, så förhoppningsvis bor jag kvar här resten av mitt liv. 🙂

Sågat och klippt
Husse har med stor frenesi gett sig i kast med kvisthögen han ”producerade” i våras. Den har minskat betydligt, alltmedan högen med sågade klabblängder har ökat.

Jag trodde han skojade när han sa att han tyckte det var roligt att såga, men lyckligtvis menade han allvar. Den finurliga sågbocken vi har fått låna av Vik Husse underlättar arbetet högst avsevärt.

Att han menade allvar också då han började prata om att ta hit sin åkgräsklippare har han bok­stav­li­gen bevisat. Bortsett från en del ställen som är omöjliga att komma åt, är gräset på tomten nyklippt.

Undrar om jag verkligen hade gjort mig allt besvär om situationen hade varit den motsatta? Först koppla till släpvagnen, köra upp gräsklipparen på den, frakta till Udden, köra ner klipparen, klippa gräset och så första delen i repris. Jisses, vilket sjå bara för en liten gräsplätt. Men jag tackade inner­ligt för hjälpen förstås!

Läst och läst
Merparten av korrekturläsningsuppdraget är nu avklarat, men det har givetvis betytt ett ansenligt antal timmar vid datorn. Sen den 3.5 har jag läst igenom och korrigerat 124 sidor räknade jag ut. Idag gick 28 sidor i väg, nu återstår ”bara” 50, varav jag hoppas bli klar med hälften nästa vecka.

Det har delvis varit ett nöje. Innehållet är både intressant och underhållande, så jag är säker på att läsarna kommer att tycka det samma, förutsatt att de är det minsta intresserad av sjömanslivet.

Födelsedagskalas
I lördags firade Grisen/Tvillingen sina jämna år i Furulund. Förutom god mat och dryck, bjöds vi på ovanlig underhållning. Ett av barnbarnen är täv­lings­dan­sare och uppträdde med sin partner.

Det gäller sannerligen att vara passionerat intresserad och tävlingsinriktad med tanke på att det krävs träning sex dagar per vecka! Vi fick veta att ungdomarnas mål är en topplacering i inter­na­tio­nella tävlingar, nationella tävlingar har de redan vunnit.

Fiskat och ätit fisk
I måndags kväll la vi ut nät igen i förhoppning om att fånga abborre. I soluppgången nästa morgon rodde vi ut för att ta upp dom. Nä, jag skojar förstås, så tidiga morgnar är inte min starka sida. Det är Husse väl medveten om och tar lyckligtvis hänsyn till.

Fångsten bestod av två gäddor, två abborrar och två braxnar. Den ena gäddan var så liten att den får växa till sig beslöt vi och släppte den genast tillbaka i sjön. Braxnarna blev måsmat den här gången, men gäddan filéade Husse i vanlig ordning.

I förrgår åt vi fiskmiddag på tidigare fångster. Dels pannstekt gädda och dels den ovanligt stora braxen som vi bestämde oss för att tillreda. Det är möjligt att braxen smakar dy längre fram på sommaren, men den här var det minsann inget fel på var vi helt överens om.

9.9 – Fysiskt arbete och andra trevligheter

Jag har fått snigelpost, idkat tomtvård, firat i förskott och träffat en gammal kompis.

Snigelpost
I förrgår blev jag glatt överraskad. I postlådan låg ett alldeles ”riktigt” kort. Råttan/Väduren trodde att jag kanske inte hade fått hennes gratulationer via mejl eller SMS så hon skickade en analog hälsning.

Kortet och texten fick mig att småskratta. Så är det när man är utrustad med ”krockkuddar” både här och där. 😀

kort

Idkat tomtvård
Igår lockade vädret till utevistelse igen. Lunchgröten intogs därför i bersån i strålande sol. Fågel­kvitt­ret har tyvärr avtagit markant och det är lugnt och stilla på sjön. En bekant hade redan fotat en flyen­de tran­plog så nu är det ovillkorligen höst.

Det har gräset inte märkt av dess värre. Värmen och fukten i både luft och jord gör att det växer så det knakar. Efter gröten baxade jag därför ut stora gräsklipparen och gick bakom den, upp och ner, fram och tillbaka några timmar. Bra för blodcirkulationen tröstade jag mig med.

ceraconFirat i förskott
I augusti skickade jag ett mejl till min första kund här på ön och påpekade att vi borde fira 10-års jubileum. Britt-Marie på Ceracon var genast med på noterna och vi kom överens om att luncha i hop efter sommar­sä­songen.

Innan vi bestämde dag och tid kom jag på att det var stört omöjligt att vi kunde fira 10 år!?! Jag flyttade ju hem 2017 så möjligen kunde det vara jubileum nästa år. Men det var värre än så – hon blev kund hösten 2008 konstaterade jag när jag bläddrade i kundarkivet.

Hon hade inte heller reagerat över årtalen så vi beslöt att vi firar ändå. Man vet ju inte om man är med längre om två år kom vi fram till, så idag hämtade jag henne klockan ett. Hon äter sen lunch som jag.

Jag hade tänkt mig att vi kunde äta antingen i Söderlångvik eller i Labbnäs, men för säkerhets skull ringde jag och frågade om dom hade öppet. I Söderlångvik har dom slutat med mat för säsongen och i Labbnäs var det barnmeny på grund av/tack vare gästerna som bodde där. Just så. :-/

Strandhotellet borde väl vara öppet tyckte jag, men där öppnade dom först klockan fyra så det var inte heller aktuellt. Då återstod bara Port Side eller restaurangen i Kasnäs. Eller möjligen Holmbergs Café, men då hade vi fått nöja oss med fiskburgare eller nåt dylikt.

kasnasJag hade ju tänkt agera flotte Viktor så husmanskost på Panget kändes inte heller rätt. Min kund fick välja bestämde jag. På Port Side hade hon varit senast igår, så valet föll själv­fallet på Kasnäs.

Ingen­dera av oss har varit där i år konstaterade vi så det passade ju bra. Min kund tackade nej till à la carte så vi nöjde oss med lunch­buffén och den var vi riktigt nöjda med. En trevlig utflykt i trevligt sällskap! Med lite tur får vi göra om det om två år. 😀

Träffat en gammal kompis
Vi hade precis börjat med varmrätten när jag fick syn på ett välbekant ansikte. Det var ju Uffe, min roliga klasskompis på gymnasiet!

Han blev lika överraskad han och trodde att vi inte har setts på 30 år. Riktigt så länge var det ändå inte kom vi fram till, men definitivt ett tvåsiffrigt antal år.

Han är numera pensionär han också. Frun och han bor halva året i Finland och halva året i London talade han om. För att kunna hålla fortsatt kontakt lämnde jag mitt visitkort.

Vilken rolig överraskning! Uffe och jag hade mycket hyss för oss på lektionerna. 😀

2.9 – Huvudsaker och solbad

Jag har återfått mitt vanliga utseende, varit på möte, återlämnat en bok och sett mig nödd att klippa gräs. Mia fortsätter solbada.

Återfått utseendet
Och på tredje dagen hände det sig att Uddmor återfick sitt vanliga utseende. Svullnaden runt ögat släppte äntligen. Histec gjorde avsedd verkan, men för att gardera mig tog jag en tablett igår också.

Dragegården 2

På möte
Igår kl 17 hade styrelsen i hembygdsföreningen möte i Dragegården. Det blev lika långt som jag misstänkte – tre timmar. Fast med tanke på att dagordningen innehöll 17 punkter var det fullt förståeligt. Nu gäller det bara att skriva protokollet innan jag hinner glömma detaljerna.

På grund av andra planerade aktiviteter blir det tidigast på söndag, men jag får väl konsultera mötes­ord­fö­randen om det är nåt jag har glömt.

SensommarbukettÅterlämnat en bok
I eftermiddags åkte jag tillbaka med ”Ölmos-boken” (Byn vid havet) jag hade lånat av den rara damen som jag tidigare benämnt ”mommo”. Hon är ingalunda mommo till mig men väl till herr och fru grannens svärson. Alltid lika roligt att hälsa på och prata med henne en stund.

Hon lånade gärna ut fler böcker om vår vackra skärgård så när jag är klar med universum(!) ska jag gärna läsa Utöar härnäst.

Med mig hem hade jag också vallmofrön och en stor bukett sensommarblommor från hennes trädgård. Inte bara trevlig utan också oerhört generös således. 🙂

Nödd att klippa gräs
Jag fattar inte hur det kommer sig att just gräset framför ”entrén” växer så fort? För att hitta in­gån­gen såg jag mig nödd och tvungen att klippa gräset när jag kom hem i eftermiddags. Men bara där, så det var fort gjort. Fuskigt värre men den som ogillar det får gärna klippa resten!

Mia fortsätter solbada
I eftermiddags tog Mia siesta på taket till pumphuset som fortfarande var solbelyst. I övrigt börjar skuggorna bli långa.

Mia solar 2

8.8 – Omprioriteringar

Det har varit bersåväder, jag har städat i stället för, satt hö på stör och klippt gräs i stället för.

MorgonsolBersåväder
I lördags väckte Mia mig 05:15. I stället för att gå tillbaka och lägga mig som jag brukar när jag släppt ut henne tidigt, beslöt jag plåga min kropp med att stiga upp.

Jag hade med andra ord gott om tid att duka i bersån tills Vik Husse skulle anlända vid lunchtid. Hur jag fördrev tiden minns jag inte riktigt längre, men av fotodatum och ‑klock­slag vet jag att jag gjorde en fotorunda på tomten. Det var i alla fall nätt och jämnt att jag hann duka innan det var dags.

Bersåvädret varierade från strålande sol till mörka moln, men vi slapp åtminstone regn och behövde absolut inte frysa.

VerandaskåpetStädat i stället för..
Jag hade inga som helst planer på att städa skåp i söndags. Det var viktigare att ta vara på det vackra vädret och se till att kapa syrenerna nedanför ”södra salongen”. Snart ser jag inte ut längre.

Så vad gör jag? Jo, innan jag ens fått på mig kläderna började jag plocka ut innehållet från skåpet i verandan. Märkligt hur snabbt det går att prioritera om. Städningen behövdes för all del, så det är skönt att den är gjord, men syrenerna var alltså fortsatt okapade.

Satt hö på stör
Jaha, säger en vän av ordning, städningen kunde väl inte ta hela dagen i anspråk? Nej, det förstås. Klockan tre var jag klar och klädde äntligen på mig.

En timme senare ringde hembygdsföreningens vice ordförande. Han hade kollat hur det stod till med vårt hö vid Dragegården och tyckte det var lagom torrt att sätta på stör. En halv timme senare infann jag mig med järnspett, höstör och ‑gaffel.

Hö på störInnan jag gav mig av skruvade jag fast en tvärslå som fattades på den enda höstören som Udden kunde uppbringa. När vice ordf fick syn på den utbrast han: ”Men tvärslån sitter ju i fel ända!”. Just så. Jag har tydligen bara sett höfyllda eller upp‑ och nervända störar tidigare. :-/

Problemlösare som jag är, tyckte jag att det var enklast att vända stören upp och ner. I brist på alter­nativ, godkändes förslaget. Den blev lite vinglig när vi fyllt den med hö, men idag stod den i alla fall upprätt fortfarande såg jag då jag körde förbi.

Och så var det det där med högaffeln. ”Brukar du sätta hö på stör med grep?” undrade vice ordf. Usch, vad pinsamt. I hastigheten hade jag tagit med mig en grep. Jag råkar ha tre olika modeller i olika ålder. Men det gick det också med lite god vilja.

Det visade sig senare att mitt synminne var rätt, jag äger visst en högaffel, men dess värre har skaftet brustit så den hade inte gjort så stor nytta. Men till nästa höäng ska den vara fixad!

Efter det var arbetsdagen slut. Eller arbetslusten rättare sagt, så jag gjorde kväll.

Klippt gräs i stället för…
Första prioritet för dagen var ett butiksbesök, men sen skulle jag minsann ta i tu med syrenerna! Fast när jag kom hem slog det mig att jag nog borde klippa gräset i stället.

Nyklippt 3Idag kom jag överens med hembygdsföreningens kassör att hon skulle komma på besök i morgon eftermiddag i ett föreningsärende. Hon har aldrig varit på Udden tidigare så jag kände att hon borde få ett hyfsat första intryck.

I regel tar jag inte hänsyn till mina besökare – om det inte duger får dom väl gå hem igen – men när man kommer första gången ska det se någorlunda ut tycker jag. I all synnerhet efter att jag sett hur prydliga hennes gräsmattor och blomland är! Så jag struntade i syrenerna igen och klippte gräset i stället.

Inomhus ser det ut som vanligt. Jag räknar stenhårt med att det goda intrycket ska bestå efter an­blicken utomhus och hålla i sig under titten inomhus. 😀

22.7 – Hänt i veckan

Jag har överträffat mig själv, provkört kompressorn, firat en födelsedag, ätit laxsoppa, klippt gräs och haft en hel del besök.

Dammsugare 3Överträffat mig själv
I måndags kravlade jag ur sängen redan kl 6:50. Det var delvis Mias förtjänst förstås. Den tidiga väckningen fick till följd att jag hade dammsugit klart redan 9:30, vilket garanterat är första gången i världshistorien! Det är stor risk att det blir en unik händelse. 😀

Provkört kompressorn
Dagen fortsatte med proviantering och besök på macken för att kolla däcktrycket så jag kunde jäm­föra med manometern på min egen kompressor. -0,5 bar kom jag fram till. Därmed var jag redo för att fylla på luft i vattenpumpen. Förnämligt att slippa låna luft.

Firat en födelsedag
På eftermiddagen var jag bjuden på födelsedagsfirande så det gällde att svida om till gå-bort-stass och pallra sig i väg till Nästgårds. Där var släkt och och en del vänner redan samlade.

Ett par timmar och ett par bitar jordgubbstårta senare tackade jag för mig och försvann från platsen. Det närmade sig Mias mattid.

LaxsoppaLaxsoppa
Tisdagen försvann med bl a tvätt, grästrimning och besök, igår var det dags för Labbnäs loppis och laxsoppa. Vad jag kan minnas hoppade jag över evenemanget i fjol så jag hade glömt hur populärt det är.

Daphnias f d ordförande ville gärna göra mig säll­skap, vilket jag uppskattade. Att äta ensam är inget nöje. På ”matlapparna” jag fick efter betalningen stod det 126 och 127 så stället var som vanligt väl­besökt och vi var ingalunda de sista matgästerna.

Efter maten gick vi ner till ”loppis-ladan”. Jag hade inga planer på att fynda, men kom ändå hem med en virkad gungstolsmatta och ett nytt, större fat för Mias innetoa. Gungstolsmattan har jag varit på jakt efter redan i några år, men inte hittat tidigare så den var jag glad för.

Klippt gräs
Det kändes på tok för varmt att klippa gräs när jag kom hem så jag tog ett par timmars siesta i ham­mocken i stället. Sen var jag mogen.

Nyklippt 2Efter ett par timmar var gräset kort igen och jag hade fått minst ett tiotal nya insektsbett. Bromsar och myggor trängdes med dom små flugorna som jag var omsvärmad av. Jag kände mig som en kossa men saknade tyvärr svans. Ett dopp i sjön satt fint som avslutning på arbetet.

Besök
I måndags kväll knackade sommargrannen psykologen på med ett litet turistande sällskap som före­tog en byrunda. Jag kan alltså anse mig tillhöra byns sevärdheter numera. 😀

I förrgår kom före detta grannen lagom till eftermiddagskaffet och på förmiddagen igår hade fru grannen vänligheten att titta in med nyskördat från växthuset. Efter lunch dök en gammal god vän upp helt apropå.

På Midsommardagen i år var det exakt 45 år sen vi blev bekanta blev jag påmind om. Jisses, det är ju ett halvt liv! Såna vänner har man minsann inte så många av.