gräsklippning

av

26.5 – Från braxen till middag på husbåt

Vi har ätit braxen, jag har fått hostmedicin, tömt dasset, möblerat trappan, målat, klippt gräs och hjälpt till att plantera dahlior. Dessutom har vi avverkat en del föreningsuppdrag och ätit ombord på en husbåt.

Ätit braxen
I fjol provåt vi en braxen men tyckte inte den var nåt vidare. Som bekant är den också synnerligen rikligt utrustad med ben. Det hade vi glömt i år.

Då Husse fick upp en ovanligt stor braxen för ett tag sen beslöt vi tillreda den. Men nu har vi ”sluffinitivt” bestämt oss. Inga fler braxnar till middag!

Fått hostmedicin
I stället för att dricka te med Filosofen/Vik Husse den 15 maj, fick jag tid på vårdcentralen. Den kräkningsframkallande, envisa hostan som höll oss vakna om nätterna krävde medikament av nåt slag.

Jag blev grundligt undersökt av både sjukskötare och doktor. Lyckligtvis hittade dom inga andra fel på mig, så jag fick recept på hostmedicin som tänkt. Om det beror på tron eller effektiviteten vet jag inte, men den hjälper faktiskt.

Tömt dasset
I fjol tömde jag aldrig dasskomposten så i år var det absolut läge. Medan tvätten fladdrade i sol­skenet tog jag i tu med det dryga jobbet. Skönt att ha det gjort!

Möblerat trappan
Efter en inledande dasstädning förra lördagen beslöt jag avsluta dagen med att sommarmöblera på trappan som jag brukar.  Det varma och vackra vädret lockade till utevistelser.

Målat
I fjol försåg Husse trapptaket med en ny stödstolpe som det nu var dags att måla. Först ett lager grundmålning och därefter den slutliga målningen. Där har arbetet avstannat. Tanken var nämligen att måla ett lager till, men det blev plötsligt kallt igen och dessutom har vi fått regn.

Klippt gräs
Efter ett flertal diskussioner fick jag som jag ville. Husse ville prompt klippa gräset på Udden, men jag hävdade att både jag och gräsklipparen behövde exercis, så han gav med sig till slut.

Att inspirationen råkade infinna sig en av dom sista, riktigt varma dagarna var ju lite olyckligt. Föru­tom att svetten lackade blev jag biten av både myggor och små, svarta flugor. Betten kliar än trots att det är flera dar sen.

Hjälpt till att plantera dahlior
Igår var det dags att plantera Husses höstdahlior i Tallmo. Jag bar ut dom maffiga rotklumparna medan han grävde hål för dom. Efter vatten och gödsel i varje grop, planterades alla 35(!). Dom var 44 från början, men efter utdelning till hugade odlare har antalet minskat.

Föreningsuppdrag
Vi har också hunnit med en del föreningsuppdrag. Dels uppvaktning vid hjältegravarna på De stupades dag den 19.5, dels föredrag den 23.5 och dels byvandring den 24.5 i ungdomsföreningens regi.

Ätit ombord på en husbåt
Förra tisdagen var vi tillsammans med ett annat par inbjudna på besök med mat på en husbåt. Oj, vilket fint och rymligt bygge! Det märktes minsann att konstruktören är snickare ut i fingerspetsarna.

Efter att herrarna hade avslutat strömmingspilkningen, fick vi en delikat middag som avslutades med färsk rabarberpaj och vaniljvisp till kaffet. En annorlunda och synnerligen trevlig tillställning, tack igen! 🙂

av

13.9 – Vassa verktyg och gulliga killar

Jag har jobbat på egen hand, gräset är klippt och jag har träffat en charmerande herre.

Jobbat på egen hand
Strandröjningen i fjol våras måste begränsas på grund av vattenrörets placering. Det gav så klart en vassrugge tillfälle att frodas. I måndags hade jag fått nog av den, nu skulle den elimineras.

Jag har funderat på tilltaget en längre tid, mest för att komma fram till vilket verktyg som skulle vara mest praktiskt. Det fick bli den långskaftade grässaxen, jag är inte riktigt kompis med min stora lie.

Det var drygt innan jag var nöjd, men inspirationen höll i sig så jag fortsatte med min lilla lie för att också få bort vassen invid bryggan. Husse hade gjort mig sällskap under tiden och höll på att kapa dom nya vasskotten i stranden.

Allt gick bra ända tills jag skar mig i fingret. Husse undrade hur i all världen jag bar mig åt för att lyckas med det?

Jag förklarade att jag greppade vasstråna med ena handen och skar av dom med den andra. Han påstår att han aldrig tidigare har hört talas om nån som har skurit sig med en lie. Men nån ska ju vara den första. 😀

Gräset klippt
På onsdagen lämpade sig vädret för gräsklippning bestämde Husse och gjorde slag i saken. Först klippte han på Udden (trots mina protester), sen i Tallmo och slutligen på Dragegården. Ett helt dagsverke!

Idag fick jag för mig att jag äntligen skulle klippa det långa gräset där kökslandet låg tidigare. Jag har nekat Husse att klippa där, dels för att det är ojämnt och dels för att jag var rädd om vallörten och prydnadslöken som växer där.

Utsikten från det västra sovrumsfönstret behövde också åtgärdas. Dom vissna och torra växterna som spretade utanför störde mig varje gång jag tittade ut. Det blev nya tag med lilla lien – utan missöden den här gången.

En charmerande herre
Igår var jag på besök på en för mig ny adress. Vår informella skrivarträff skulle den här gången hållas där. Dess värre visade det sig att ingen annan i gruppen kunde delta, men jag var så välkommen ändå meddelade dagens värdinna.

Hon bodde i ett charmigt gammalt hus konstaterade jag när jag parkerade. Då dörren öppnades hälsades jag välkommen dels av värdinnan och dels av en charmerande herre som hade svårt att tygla sin förtjusning när han såg mig.

Värdinnan förklarade att han är stormförtjust i besökare och därför blir överentusiastisk. Ett sånt välkomnande kan man ju inte ta illa upp för!

Den charmerande unga herrn tillhör rasen Groenendael (Belgisk vallhund), så det var mycket svart, lång och mjuk päls ovanför dom fyra benen. Och är man bara fyra år så är det fullt förlåtligt att bli över­en­tu­siastisk. 🙂

Värdinnan var lika charmerande hon, även om hon inte var fullt lika entusiastisk. Det blev en givande och angenäm eftermiddag på alla sätt, tack igen!

av

23.8 – Veckan som gick och början på en ny

Bland annat röntgen, middagsbjudning, kaffe i bersån, besked, kåldolmar, tebesök, krigs­dag­böcker, svampskogen, gräsklippning, styrelsemöte, jubileum och marknadsföring har stått på agendan. Idag avfrostning och bildhantering.

Röntgen
Förra tisdagen infann jag mig på vårdcentralen i Kimito kl 9 för att få den ömmande tanden röntgad. Någon speciell tandröntgenapparat fanns inte, men väl en apparat som såg ut att kunna röntga hela huv’et.

”Ta bort alla smycken” löd första uppmaningen. Sen fick jag frågan: ”Har du löständer?” ”Nej, inte än så länge” svarade jag när jag väl hade kommit över min förvåning över frågan.

Efter det fick jag ställa mig i ”huvud­appa­raten” enligt noggranna anvisningar och anmodades stå alldeles stilla med av­slapp­nade axlar. ”Filmandet” gick på nolltid så jag var hemma på Udden igen en dryg halvtimme senare.

Middagsbjudning
På eftermiddagen var vi bjudna till Dahlby på middag tillsammans med ett annat par. För ungefär 60 år sen hade jag senast besökt huset då värdens föräldrar ännu levde. Både min fostermor och mor­mor var nämligen kusiner med värdens far så nästan varje sommar gjorde vi ett besök.

Varken hus eller omgivning framkallade några minnen som stämde överens med den minnesbild jag hade konstaterade jag. Men det var ju inte så viktigt.

Efter välkomstdrink på terrassen med utsikt över havet förflyttade vi oss till matbordet där vi försåg oss med var sin portion. Maten var jättegod så ”en del” tog påbackning. 😀

Vid det här laget börjar jag vänja mig vid långa besök. Eftermiddagskaffe kan t ex pågå i upp till fem timmar(!), vilket betyder att en middag kan innebära nästan det dubbla.

Den här middagen var därför ett lysande undantag, redan efter drygt fyra timmar tackade vi för oss och vände hemåt. ”Man ska gå innan fisken börjar lukta” brukade mormor säga.

Kaffe i bersån
På onsdagen medgav väderleken att våra besökare kunde dricka kaffe i bersån. Husses son med partner gjorde premiärbesök på Udden. Dom hade heller inte förstått att man är lika välkommen tomhänt… Med sig hade dom en hel kasse med presenter till både Mia och oss. Tack igen! 🙂

Besked
I torsdags företogs en tur till Salo för att skjutsa ”ungdomarna” till tåget och ett besök på Lidl. Medan vi stod vid kattmatshyllan ringde Kimito Telefon angående telefonkabeln.

Telia har ingen som helst avsikt att skarva kabeln var beskedet. Och även om vi själva skulle göra det kopplas signalen bort i deras central inom kort, så det där med fast bredband via telefonkabel är bara att glömma. Just så.

Då var beskedet från tandläkaren klart mer positivt. Röntgenbilderna på mina käkar avslöjade att alla tänder är friska. Möjligen kan den ömma tanden bero på en känslig tandhals. Så bra, då kan jag sluta oroa mig för löständer ett tag till.

Kåldolmar
Efter frissa-besöket på fredagen vankades kåldolmar på Udden. Med Husses nypotatis förstås. Det är minst ett par år sen jag lagade såna senast (och hade därför glömt hur tidsödande och pyssligt det är).

Husses dotter tackade ja till att dela måltiden med oss. Och ja, hon överlevde. 😉

Tebesök, krigsdagböcker, svampskogen
Efter avslutat tebesök på lördagen fick jag skjuts till Tallmo i Vik Husses nya åkdon. Stora Fården har bytt ägare. Krigsdagböckerna som Husse renskriver är en del i en kommande minnesutställning som hem­bygds­före­ningen anordnar med anledning av Finlands 100-års jubileum.

Efter lunch på söndag fick jag följa med till Husses svampställe. Jag bidrog med ynka fyra kantareller, resten hittade han. Måste bero på glasögonen? Eller så gömde svamparna sig för mig?

Gräsklippning, styrelsemöte, jubileum och marknadsföring
Den nya veckan inleddes med att Husse klippte gräset och att vi deltog på föreningens sty­relse­möte. Igår gratulerade vi va­ran­dra till 10-månaders samvaro innan Husse åkte till stan.

Efter det satte jag i gång med att mark­nads­föra föreningens kommande evenemang och diverse administration innan jag kopplade loss alla kontakter på grund av dom hotande åskmolnen. Lyckligtvis drev åskan åt annat håll.

Avfrostning och bildhantering
Det nyttigaste jag har åstadkommit idag är att frosta av frysen, uppdatera länkarna på bloggen och ladda upp bilder till webbalbumet. Övrigt som var planerat har blivit flyttat till i morgon. ”Mañana es otro día” säger dom i Spanien. 🙂

av

24.7 – Misstänkt likt semester

Efterröjningen är inledd, jag har haft långväga besök, serverat te i bersån och fått gräset klippt, varit på visit, latat mig och upplevt ett mirakel.

Efterröjningen inledd
På torsdag förmiddag hördes stora maskiner igen på Udden. Den avtalade efterröjningen efter trädfällningen i våras hade bokats.

Om Husse får som han vill, blir det gräsmatta ända ner till vattenbrynet på tomtens östra sida och i söder en gräsbevuxen platå på dom krossade resterna av bastugrunden. Jag är nöjd bara kvistarna försvinner.

Långväga besök
På fredagen fick jag långväga besök. Råttan/Väduren tillbringar några veckor i fosterlandet så vi kom överens om att träffas.

Timmarna rann raskt i väg som dom brukar när vi ses. Skyddslingen anslöt sig till sällskapet ett par timmar innan han gav sig av till stan igen, så nu vet vi också hur han har det nuförtiden.

Te i bersån och gräset klippt
I lördags hade jag anledning att servera te i bersån till två herrar. Den ena var förstås vår ordinarie Husse, den andra utgjordes av Vik Husse.

Bäst att klargöra att Vik Husse har fått sitt namn tack vare att han för flera år sen hade det heder­samma uppdraget att vikariera som Mias husse medan jag var i stan och hälsade på mamma.

Det mesta av gräset är torrt och brunbränt vid det här laget, men längden påkallade ändå en klipp­ning. Nu­mera är jag ju så lyckligt lottad att jag bara behöver se på när det klipps, så det är definitivt ingen ansträngning. Tack igen Husse!

Varit på visit
Igår var hela familjen på eftermiddagsvisit till ”Utkiken” där Råttan/Väduren och hennes man huserar ett tag till innan dom återvänder till landet i väster. Det blev en lång visit, solen började redan nudda trä­top­parna innan vi promenerade tillbaka till Udden.

Mia följde givetvis med som hon alltid gör om vi inte tar bilen och låg snällt kvar och väntade tills vi var redo för hemfärd. 🙂

Latat mig
Idag har jag varit riktigt lat. Sen Husse åkte i morse har jag bara dokumenterat juli-blommorna på Dragegårdens blomsteräng och hjälpt en kund med datorn.

Efter kundbesöket parkerade jag mig i hammocken med Husses bok och somnade så skönt efter några sidor tills jag vaknade av att Mia hoppade upp på magen. Sen låg vi och slöade båda två en stund till.

Det har nämligen äntligen blivit sommarvärme på Udden. +34 grader i solen och +22 i skuggan är vi verkligen inte bortskämda med i år! Vinden var också sansad, så vistelsen var precis så behaglig som man kan önska sig.

Mirakel
Ett mirakel har skett – min pion blommar! Det gjorde den senast 2013. Den trivs inte där den står, men jag har ingen bättre växtplats att erbjuda den så jag får glädjas åt dom enstaka gånger den orkar blomma.

 

av

6.6 – Juni-inledning

Styrelsemöte genomfört, veden sågad, siktdjupet mätt, flera sociala begivenheter avklarade, sista gräsplätten klippt och korrekturläsningen fortsätter.

Styrelsemöte genomfört
Förra veckan hade väglaget styrelsemöte på Udden. På agendan fanns bara ett par punkter som visserligen krävde en del diskussion, men som avklarades till allas belåtenhet. Därmed blev protokollet kort och kunde skickas ut redan samma kväll. Ibland kan jag vara blixtens syster.

Veden sågad
I lördags sågade Husse upp det sista av vedhögen. Nästa moment blir klyvning av en del och torkning förstås. Sen följer forsling och uppstapling i ved­lidret. Många arbetstimmar blir det.

Om man räknar med ett timpris på 20 € för ar­bet­sti­den är den här vedhögen utan tvekan den dyraste som nånsin förekommit på Udden. För­hopp­nings­vis går det att få till en lång avbetalningsplan när fakturan kommer. 😉

Siktdjupet mätt
Vid 13-snåret i söndags rodde vi ut till Långholmens södra udde för att mäta årets första siktdjup. Vinden var rätt frisk, så det var inte helt enkelt att hålla båten på plats eftersom jag inte använde ankaret. Siktdjupet var ganska normalt för årstiden, 3,6 meter.

Sociala begivenheter
Dom senaste dagarna har idel sociala begivenheter avlöst varandra. Två middagsbjudningar och två namnsdagsfiranden samma vecka är minst sagt ovanligt för min del.

Grillat på fredag, gryta på söndag, följt av namnsdagskaffe både igår och idag. Det är inte utan att jag känner mig en aning urlakad.

Sista gräsplätten klippt
Efter att Husse åkt i väg till ett av sina andra hem, kom jag på att jag skulle klippa den sista gräs­plätten nere i stranden. Stora gräsklipparen skulle få tjänstgöra för första gången i år, men den var inte riktigt samarbetsvillig. Efter lite trixande gick den i gång till slut, så gräset blev klippt.

Jag hade också ambitionen att bredda stigen ner till stranden, men då jag såg liljekonvaljer i knopp hade jag inte hjärta att meja ner dom. Fötterna får ju faktiskt plats trots allt.

Korrekturläsningen fortsätter
Det blev längre helgledigt än planerat. I onsdags levererade jag ett korrekturläst kapitel och i torsdags två sidor som tillkom, så jag ansåg mig vara förtjänt av helgledigt. Det tyckte bokförfattaren också, men idag är det redan tisdag och jag har inte hunnit med värst många sidor, så nu får jag lägga på ett kol om jag ska kunna hålla nästa leveranstid.

Efter kapitlet som jag nu korrekturläser återstår bara ett, så om allt går som planerat är jag klar med uppdraget senast till midsommar. Lärdomen är att aldrig mer tacka ja till ett likadant uppdrag den här årstiden och att arvodet behöver höjas påtagligt med tanke på tidsåtgången.

Å andra sidan är jag ju inget proffs, så risken att bli tillfrågad fler gånger är väldigt liten. 😀

av

31.5 – Från jubileum till fisk

Jag har haft jubileum, Husse har sågat och klippt, jag har läst och läst, tillsammans har vi varit på födelsedagskalas, fiskat och ätit fisk.

Jubileum
Dagen för 10-års jubileet passerade obemärkt. Först ett par dar efteråt kom jag på att jag hade anledning att fira. Vid lunchtid den 20.5.2007 kom jag nämligen till Udden med allt mitt pick och pack efter 33 år ”i för­sking­ringen”.

Trots att det var en stökig och stressig dag var glädjen stor – äntligen var jag hemma igen! Och aldrig mer skulle jag frivilligt ge mig av härifrån bestämde jag. Hittills har det lyckats, så förhoppningsvis bor jag kvar här resten av mitt liv. 🙂

Sågat och klippt
Husse har med stor frenesi gett sig i kast med kvisthögen han ”producerade” i våras. Den har minskat betydligt, alltmedan högen med sågade klabblängder har ökat.

Jag trodde han skojade när han sa att han tyckte det var roligt att såga, men lyckligtvis menade han allvar. Den finurliga sågbocken vi har fått låna av Vik Husse underlättar arbetet högst avsevärt.

Att han menade allvar också då han började prata om att ta hit sin åkgräsklippare har han bok­stav­li­gen bevisat. Bortsett från en del ställen som är omöjliga att komma åt, är gräset på tomten nyklippt.

Undrar om jag verkligen hade gjort mig allt besvär om situationen hade varit den motsatta? Först koppla till släpvagnen, köra upp gräsklipparen på den, frakta till Udden, köra ner klipparen, klippa gräset och så första delen i repris. Jisses, vilket sjå bara för en liten gräsplätt. Men jag tackade inner­ligt för hjälpen förstås!

Läst och läst
Merparten av korrekturläsningsuppdraget är nu avklarat, men det har givetvis betytt ett ansenligt antal timmar vid datorn. Sen den 3.5 har jag läst igenom och korrigerat 124 sidor räknade jag ut. Idag gick 28 sidor i väg, nu återstår ”bara” 50, varav jag hoppas bli klar med hälften nästa vecka.

Det har delvis varit ett nöje. Innehållet är både intressant och underhållande, så jag är säker på att läsarna kommer att tycka det samma, förutsatt att de är det minsta intresserad av sjömanslivet.

Födelsedagskalas
I lördags firade Grisen/Tvillingen sina jämna år i Furulund. Förutom god mat och dryck, bjöds vi på ovanlig underhållning. Ett av barnbarnen är täv­lings­dan­sare och uppträdde med sin partner.

Det gäller sannerligen att vara passionerat intresserad och tävlingsinriktad med tanke på att det krävs träning sex dagar per vecka! Vi fick veta att ungdomarnas mål är en topplacering i inter­na­tio­nella tävlingar, nationella tävlingar har de redan vunnit.

Fiskat och ätit fisk
I måndags kväll la vi ut nät igen i förhoppning om att fånga abborre. I soluppgången nästa morgon rodde vi ut för att ta upp dom. Nä, jag skojar förstås, så tidiga morgnar är inte min starka sida. Det är Husse väl medveten om och tar lyckligtvis hänsyn till.

Fångsten bestod av två gäddor, två abborrar och två braxnar. Den ena gäddan var så liten att den får växa till sig beslöt vi och släppte den genast tillbaka i sjön. Braxnarna blev måsmat den här gången, men gäddan filéade Husse i vanlig ordning.

I förrgår åt vi fiskmiddag på tidigare fångster. Dels pannstekt gädda och dels den ovanligt stora braxen som vi bestämde oss för att tillreda. Det är möjligt att braxen smakar dy längre fram på sommaren, men den här var det minsann inget fel på var vi helt överens om.

av

9.9 – Fysiskt arbete och andra trevligheter

Jag har fått snigelpost, idkat tomtvård, firat i förskott och träffat en gammal kompis.

Snigelpost
I förrgår blev jag glatt överraskad. I postlådan låg ett alldeles ”riktigt” kort. Råttan/Väduren trodde att jag kanske inte hade fått hennes gratulationer via mejl eller SMS så hon skickade en analog hälsning.

Kortet och texten fick mig att småskratta. Så är det när man är utrustad med ”krockkuddar” både här och där. 😀

kort

Idkat tomtvård
Igår lockade vädret till utevistelse igen. Lunchgröten intogs därför i bersån i strålande sol. Fågel­kvitt­ret har tyvärr avtagit markant och det är lugnt och stilla på sjön. En bekant hade redan fotat en flyen­de tran­plog så nu är det ovillkorligen höst.

Det har gräset inte märkt av dess värre. Värmen och fukten i både luft och jord gör att det växer så det knakar. Efter gröten baxade jag därför ut stora gräsklipparen och gick bakom den, upp och ner, fram och tillbaka några timmar. Bra för blodcirkulationen tröstade jag mig med.

ceraconFirat i förskott
I augusti skickade jag ett mejl till min första kund här på ön och påpekade att vi borde fira 10-års jubileum. Britt-Marie på Ceracon var genast med på noterna och vi kom överens om att luncha i hop efter sommar­sä­songen.

Innan vi bestämde dag och tid kom jag på att det var stört omöjligt att vi kunde fira 10 år!?! Jag flyttade ju hem 2017 så möjligen kunde det vara jubileum nästa år. Men det var värre än så – hon blev kund hösten 2008 konstaterade jag när jag bläddrade i kundarkivet.

Hon hade inte heller reagerat över årtalen så vi beslöt att vi firar ändå. Man vet ju inte om man är med längre om två år kom vi fram till, så idag hämtade jag henne klockan ett. Hon äter sen lunch som jag.

Jag hade tänkt mig att vi kunde äta antingen i Söderlångvik eller i Labbnäs, men för säkerhets skull ringde jag och frågade om dom hade öppet. I Söderlångvik har dom slutat med mat för säsongen och i Labbnäs var det barnmeny på grund av/tack vare gästerna som bodde där. Just så. :-/

Strandhotellet borde väl vara öppet tyckte jag, men där öppnade dom först klockan fyra så det var inte heller aktuellt. Då återstod bara Port Side eller restaurangen i Kasnäs. Eller möjligen Holmbergs Café, men då hade vi fått nöja oss med fiskburgare eller nåt dylikt.

kasnasJag hade ju tänkt agera flotte Viktor så husmanskost på Panget kändes inte heller rätt. Min kund fick välja bestämde jag. På Port Side hade hon varit senast igår, så valet föll själv­fallet på Kasnäs.

Ingen­dera av oss har varit där i år konstaterade vi så det passade ju bra. Min kund tackade nej till à la carte så vi nöjde oss med lunch­buffén och den var vi riktigt nöjda med. En trevlig utflykt i trevligt sällskap! Med lite tur får vi göra om det om två år. 😀

Träffat en gammal kompis
Vi hade precis börjat med varmrätten när jag fick syn på ett välbekant ansikte. Det var ju Uffe, min roliga klasskompis på gymnasiet!

Han blev lika överraskad han och trodde att vi inte har setts på 30 år. Riktigt så länge var det ändå inte kom vi fram till, men definitivt ett tvåsiffrigt antal år.

Han är numera pensionär han också. Frun och han bor halva året i Finland och halva året i London talade han om. För att kunna hålla fortsatt kontakt lämnde jag mitt visitkort.

Vilken rolig överraskning! Uffe och jag hade mycket hyss för oss på lektionerna. 😀

av

2.9 – Huvudsaker och solbad

Jag har återfått mitt vanliga utseende, varit på möte, återlämnat en bok och sett mig nödd att klippa gräs. Mia fortsätter solbada.

Återfått utseendet
Och på tredje dagen hände det sig att Uddmor återfick sitt vanliga utseende. Svullnaden runt ögat släppte äntligen. Histec gjorde avsedd verkan, men för att gardera mig tog jag en tablett igår också.

Dragegården 2

På möte
Igår kl 17 hade styrelsen i hembygdsföreningen möte i Dragegården. Det blev lika långt som jag misstänkte – tre timmar. Fast med tanke på att dagordningen innehöll 17 punkter var det fullt förståeligt. Nu gäller det bara att skriva protokollet innan jag hinner glömma detaljerna.

På grund av andra planerade aktiviteter blir det tidigast på söndag, men jag får väl konsultera mötes­ord­fö­randen om det är nåt jag har glömt.

SensommarbukettÅterlämnat en bok
I eftermiddags åkte jag tillbaka med ”Ölmos-boken” (Byn vid havet) jag hade lånat av den rara damen som jag tidigare benämnt ”mommo”. Hon är ingalunda mommo till mig men väl till herr och fru grannens svärson. Alltid lika roligt att hälsa på och prata med henne en stund.

Hon lånade gärna ut fler böcker om vår vackra skärgård så när jag är klar med universum(!) ska jag gärna läsa Utöar härnäst.

Med mig hem hade jag också vallmofrön och en stor bukett sensommarblommor från hennes trädgård. Inte bara trevlig utan också oerhört generös således. 🙂

Nödd att klippa gräs
Jag fattar inte hur det kommer sig att just gräset framför ”entrén” växer så fort? För att hitta in­gån­gen såg jag mig nödd och tvungen att klippa gräset när jag kom hem i eftermiddags. Men bara där, så det var fort gjort. Fuskigt värre men den som ogillar det får gärna klippa resten!

Mia fortsätter solbada
I eftermiddags tog Mia siesta på taket till pumphuset som fortfarande var solbelyst. I övrigt börjar skuggorna bli långa.

Mia solar 2

av

8.8 – Omprioriteringar

Det har varit bersåväder, jag har städat i stället för, satt hö på stör och klippt gräs i stället för.

MorgonsolBersåväder
I lördags väckte Mia mig 05:15. I stället för att gå tillbaka och lägga mig som jag brukar när jag släppt ut henne tidigt, beslöt jag plåga min kropp med att stiga upp.

Jag hade med andra ord gott om tid att duka i bersån tills Vik Husse skulle anlända vid lunchtid. Hur jag fördrev tiden minns jag inte riktigt längre, men av fotodatum och ‑klock­slag vet jag att jag gjorde en fotorunda på tomten. Det var i alla fall nätt och jämnt att jag hann duka innan det var dags.

Bersåvädret varierade från strålande sol till mörka moln, men vi slapp åtminstone regn och behövde absolut inte frysa.

VerandaskåpetStädat i stället för..
Jag hade inga som helst planer på att städa skåp i söndags. Det var viktigare att ta vara på det vackra vädret och se till att kapa syrenerna nedanför ”södra salongen”. Snart ser jag inte ut längre.

Så vad gör jag? Jo, innan jag ens fått på mig kläderna började jag plocka ut innehållet från skåpet i verandan. Märkligt hur snabbt det går att prioritera om. Städningen behövdes för all del, så det är skönt att den är gjord, men syrenerna var alltså fortsatt okapade.

Satt hö på stör
Jaha, säger en vän av ordning, städningen kunde väl inte ta hela dagen i anspråk? Nej, det förstås. Klockan tre var jag klar och klädde äntligen på mig.

En timme senare ringde hembygdsföreningens vice ordförande. Han hade kollat hur det stod till med vårt hö vid Dragegården och tyckte det var lagom torrt att sätta på stör. En halv timme senare infann jag mig med järnspett, höstör och ‑gaffel.

Hö på störInnan jag gav mig av skruvade jag fast en tvärslå som fattades på den enda höstören som Udden kunde uppbringa. När vice ordf fick syn på den utbrast han: ”Men tvärslån sitter ju i fel ända!”. Just så. Jag har tydligen bara sett höfyllda eller upp‑ och nervända störar tidigare. :-/

Problemlösare som jag är, tyckte jag att det var enklast att vända stören upp och ner. I brist på alter­nativ, godkändes förslaget. Den blev lite vinglig när vi fyllt den med hö, men idag stod den i alla fall upprätt fortfarande såg jag då jag körde förbi.

Och så var det det där med högaffeln. ”Brukar du sätta hö på stör med grep?” undrade vice ordf. Usch, vad pinsamt. I hastigheten hade jag tagit med mig en grep. Jag råkar ha tre olika modeller i olika ålder. Men det gick det också med lite god vilja.

Det visade sig senare att mitt synminne var rätt, jag äger visst en högaffel, men dess värre har skaftet brustit så den hade inte gjort så stor nytta. Men till nästa höäng ska den vara fixad!

Efter det var arbetsdagen slut. Eller arbetslusten rättare sagt, så jag gjorde kväll.

Klippt gräs i stället för…
Första prioritet för dagen var ett butiksbesök, men sen skulle jag minsann ta i tu med syrenerna! Fast när jag kom hem slog det mig att jag nog borde klippa gräset i stället.

Nyklippt 3Idag kom jag överens med hembygdsföreningens kassör att hon skulle komma på besök i morgon eftermiddag i ett föreningsärende. Hon har aldrig varit på Udden tidigare så jag kände att hon borde få ett hyfsat första intryck.

I regel tar jag inte hänsyn till mina besökare – om det inte duger får dom väl gå hem igen – men när man kommer första gången ska det se någorlunda ut tycker jag. I all synnerhet efter att jag sett hur prydliga hennes gräsmattor och blomland är! Så jag struntade i syrenerna igen och klippte gräset i stället.

Inomhus ser det ut som vanligt. Jag räknar stenhårt med att det goda intrycket ska bestå efter an­blicken utomhus och hålla i sig under titten inomhus. 😀

av

22.7 – Hänt i veckan

Jag har överträffat mig själv, provkört kompressorn, firat en födelsedag, ätit laxsoppa, klippt gräs och haft en hel del besök.

Dammsugare 3Överträffat mig själv
I måndags kravlade jag ur sängen redan kl 6:50. Det var delvis Mias förtjänst förstås. Den tidiga väckningen fick till följd att jag hade dammsugit klart redan 9:30, vilket garanterat är första gången i världshistorien! Det är stor risk att det blir en unik händelse. 😀

Provkört kompressorn
Dagen fortsatte med proviantering och besök på macken för att kolla däcktrycket så jag kunde jäm­föra med manometern på min egen kompressor. -0,5 bar kom jag fram till. Därmed var jag redo för att fylla på luft i vattenpumpen. Förnämligt att slippa låna luft.

Firat en födelsedag
På eftermiddagen var jag bjuden på födelsedagsfirande så det gällde att svida om till gå-bort-stass och pallra sig i väg till Nästgårds. Där var släkt och och en del vänner redan samlade.

Ett par timmar och ett par bitar jordgubbstårta senare tackade jag för mig och försvann från platsen. Det närmade sig Mias mattid.

LaxsoppaLaxsoppa
Tisdagen försvann med bl a tvätt, grästrimning och besök, igår var det dags för Labbnäs loppis och laxsoppa. Vad jag kan minnas hoppade jag över evenemanget i fjol så jag hade glömt hur populärt det är.

Daphnias f d ordförande ville gärna göra mig säll­skap, vilket jag uppskattade. Att äta ensam är inget nöje. På ”matlapparna” jag fick efter betalningen stod det 126 och 127 så stället var som vanligt väl­besökt och vi var ingalunda de sista matgästerna.

Efter maten gick vi ner till ”loppis-ladan”. Jag hade inga planer på att fynda, men kom ändå hem med en virkad gungstolsmatta och ett nytt, större fat för Mias innetoa. Gungstolsmattan har jag varit på jakt efter redan i några år, men inte hittat tidigare så den var jag glad för.

Klippt gräs
Det kändes på tok för varmt att klippa gräs när jag kom hem så jag tog ett par timmars siesta i ham­mocken i stället. Sen var jag mogen.

Nyklippt 2Efter ett par timmar var gräset kort igen och jag hade fått minst ett tiotal nya insektsbett. Bromsar och myggor trängdes med dom små flugorna som jag var omsvärmad av. Jag kände mig som en kossa men saknade tyvärr svans. Ett dopp i sjön satt fint som avslutning på arbetet.

Besök
I måndags kväll knackade sommargrannen psykologen på med ett litet turistande sällskap som före­tog en byrunda. Jag kan alltså anse mig tillhöra byns sevärdheter numera. 😀

I förrgår kom före detta grannen lagom till eftermiddagskaffet och på förmiddagen igår hade fru grannen vänligheten att titta in med nyskördat från växthuset. Efter lunch dök en gammal god vän upp helt apropå.

På Midsommardagen i år var det exakt 45 år sen vi blev bekanta blev jag påmind om. Jisses, det är ju ett halvt liv! Såna vänner har man minsann inte så många av.