Det doftar av blommande syrener på Udden. 😊
syrener
I väntan på regnet
Varken onsdagens eller torsdagens besök gick av stapeln i bersån på grund av regnhot. Men det gick förstås lika bra att minska på Husses jordgubbskaka vid köksbordet. Då grannarna på udden mittemot drog sig hemåt i torsdags hade det börjat regna som aviserat.
I förrgår tyckte Husse det var lämpligt väder att kapa syrenerna vid uthuset, så då tyckte jag det också. 😉 Kommande dagar spåddes nämligen nya regnväder. Husse sågade och jag gick loss med kvisttänger och häcksax.
Det blev en ansenlig vedhög trots att vi lämnade ungefär en tredjedel till en annan dag.
I går fick vi 5 mm i regnmätaren och i dag lyckades jag framkalla ytterligare nederbörd. Jag gissade att det snart skulle börja regna eftersom jag hade bestämt mig för att ta en bildrunda på tomten. Just nu pryder mängder av vilda och halvvilda blommor tomten.
Mycket riktigt, strax innan rundan var avslutad kom dom första dropparna. Mia hade gjort mig sällskap så jag ropade till henne ”nu går vi in”. När jag kom till trappan såg jag henne ingenstans, men bara några ögonblick senare dök hon upp. Regn är som bekant inte kul om man är katt.
Regnet är välkommet, men förstås tråkigt för dom som har semester. Vilken tur att man inte har nåt sånt! Ute saknas många grader till 20 och vinden gör att det känns kallt i huset, så jag har tänt upp i köksspisen. Skönt med en brasa. 😊
Växtkraft
Syrener har makalös växtkraft där dom trivs.
13.8 – Verkställning och en fråga
Jag har fått svar på en fråga, jagat en pippi, kapat, trimmat, haft tebesök och är nyfiken.
Svar på en fråga
För ett par dar sen ställde jag frågan vilken sorts strit som ger sig på syrener, i synnerhet den ungerska, i gruppen Naturväktarna på FB. En kunnig dam upplyste mig om att det är Dvärgstrit och la in en länk (på finska) som gav intressant information.
Dvärgstriten (Igutettix oculatus) (se också inlägg 30.8.2012 där du ser larvernas framfart) är en invasiv art som från Moskva spritt sig till S:t Petersburg-trakten och därifrån invandrat till vårt land (vad allt har vi inte fått österifrån!). Den upptäcktes första gången i Finland 1999. Numera är den utbredd i hela södra Finland och att bli av med den helt är tydligen omöjligt. 😦
Jagat en pippi
Gårdagen började ovanligt livat. Mia kom in med en liten pippi som hon släppte på golvet. Fågelungen var vid full vigör och flög genast runt i köket tills den hittade ett lämpligt ställe att landa på strax under taket.
Eftersom Mia inte kunde komma åt den, gjorde jag några tappra försök, men jag är ju inte lika snabb som hon så det misslyckades så klart. Till slut råkade fågeln tappa greppet om sitt landningsställe och rasade ner mellan kyskåpet och väggen där jag förvarar strykbrädan.
Den fick sitta kvar ett tag för att ta igen sig tyckte jag, men kom sen på att enda sättet att rädda den var att låta Mia ta den igen och sno den från henne. Sagt och gjort. Planen lyckades och den unga talgmesen(?) flög lättad sin väg när jag släppte den. 1-0 till matte den här gången.
Kapat och trimmat
Efter lunch igår tog jag i tu med ”slutavverkningen” av syrenerna nedanför vardagsrummet som planerat. Vädret var helt på min sida: 16-18°, frisk vind och sol. Det kunde gott ha varit kallare eller mindre sol – svetten rann innan jag var färdig.
För fyra år sen kapade jag dom tydligen senast till ungefär samma höjd. Fördelen med att inte ta ner dom helt är att det blir grönt fortare, men nackdelen är förstås att det blir fler kvistar att kapa. Ett par stammar var jag tvungen att såga av, grentången rådde inte på dom längre.
Tänk om jag den här gången skulle vara så smart att jag håller efter tillväxten varje år hinner dom bli så höga att dom stör utsikten? Återstår att se hur det går med den föresatsen?
När jag hade städat upp efter mig, vilket tog en god stund, övergick jag till att trimma snöbärsbuskarna utanför sovrumsfönstret som också störde utsikten. Det var fort gjort och eftersom det fortfarande återstod en del av arbetsdagen fortsatte jag med att klippa ner borstspirean som nu har blommat ut i det närmaste.
Tebesök
Gårdagens vackra väder var bokstavligen bortblåst i morse. Stormvindar och regn hade vi fått i stället. Det var inte tal om att duka i bersån den här gången. Inte ens flugorna ville vistas utomhus!
Men veckans tebesök avlöpte lika smidigt i köket. Det överskuggande samtalsämnet för dagen var djur och natur – ett stort och gemensamt intresse. Stämmer det t ex att grävlingar luktar?
Enligt en sommargranne stinker hela huset på grund av att en grävling haft sitt gryte under huset. Att så är fallet bekräftas av bl a sajten gravling.se.
Den som är lika nyfiken som jag kan lyssna till grävlingens läten tack vare forskarna i Oxford som har spelat in 16 ljud (långt ner på sidan). :-). Inget av dom jag kan påstå att jag känner igen, men kanske ändå har hört utan att veta vem det tillhör?
Nyfiken
På tal om nyfiken… Är det nån som kan upplysa om vad det är som flöt omkring i stranden för ett par dar sen? Nåt som förekommer i sötvatten, men vad?
11.8 – Tur/otur med vädret
Jag har haft besök, överlämnat hö, upplevt sjögång, kapat syrener och blivit arbetsbefriad.
Besök
På tisdag eftermiddag kom så föreningens kassör som avtalat (se inlägg 8.8). ”Så fint du har det, vilket härligt ställe!” tyckte hon, så jag kunde andas ut. 😉 Tyvärr blåste det väldans friska vindar så vi var hänvisade till köket, men det gick ju bra det också.
Överlämnat hö
Vid fem-snåret ringde en man som var beredd att hämta höet som vi satte på stör i söndags. Via öns bytesbörs på FB hade jag varit i kontakt med hans fru som talade om att hon gärna övertog höet till familjens kanin(er?). Där hade vi tur.
En timme senare träffades vi på Dragegården, där han ”skyfflade” över höet i sin släpvagn och åkte i väg. Den felkonstruerade höstören (se inlägg 8.8) fick därmed komma hem till Udden igen.
Upplevt sjögång
Igår var det dags för siktdjupsmätning igen. Den sydvästliga vinden var nästan lika hård som på tisdagen, men det hindrade mig inte. Snarare såg jag det som en utmaning.
När jag hade passerat Hästholmen upplevde jag riktig sjögång för första gången på länge på vår fina sjö. Båten rullade i vågorna och vågkammarna kröntes av skum. Det gällde att ta i med årorna ordentligt annars kom jag ingen vart alls.
Tydligen trasslade ankaret bara in sig i ”sjögräs” för vips som det var hade jag drivit nästan i land under mätningen. Det gjorde förstås att secchi-skivan också drev, så jag kan inte garantera att mätresultatet blev 100 % rätt men det fick duga under omständigheterna. (Att fotografera i den hårda vinden var också en utmaning! Motiven försvann snabbt.)
Sen stretade jag hemåt igen. På grund av sidovinden höll jag upp mot vinden (som jag har blivit lärd) och tog ny kurs först strax före bryggan. Trots bristande rutin en riktigt snygg landning om jag får säga det själv. 🙂
Kapat syrener
Eftermiddagen tillbringades bland syrenerna vid södra husgaveln. Nu skulle dom ner så jag kan se stigen till stranden åtminstone.
Jag höll på en god stund innan jag gick in för att kolla om utsikten hade ändrats. Det hade den nu inte gjort nämnvärt. Det förtog arbetslusten. Jag åt och la mig att vila middag i stället.
Idag hade jag tänkt fortsätta efter att ha uträttat en del ärenden, men kan ni tänka er att just precis när jag kom fram till syrenerna började det regna! Skuren var visserligen över på några minuter, men att trängas med våta blad är ju ingen höjdare så jag ansåg mig arbetsbefriad. Men i morgon kanske jobbet blir klart?
Blomprakt och väldoft
Syrenerna på Udden har bestämt sig för att slå ut, den första rhododendronblomman likaså. I morse stod den ännu i knopp. Liljekonvalj, getrams och vallört har gjort sällskap. Vi njuter av blomprakt och väldoft. 🙂
9.6 – Växtöden, mejlbrist och tillökning
Jag har visat häcken(!), sörjer skott, har rättat fel, skrivit ut och klistrat. Svanparet har fått tillökning.
Visat häcken
I fredags kväll råkade jag vara ute då fru sommargrannen anlände så vi bytte några ord. När jag ändå hade henne inom hörhåll, passade jag på att nämna att häcken tillhör henne och övriga delägare. Tanken har nämligen slagit mig att hon kanske tror den är min? Den ligger mitt på tomtgränsen så det vore inte så konstigt.
Hon visste inte vad jag menade för jag kom inte på vad häck heter på finska så jag visade henne vad det var jag pratade om. På så sätt fick jag också sagt vad jag tyckte om det bedrövliga skicket den är i. Den förra ägaren nöjde sig med att låta klippa gräset, resten fick vara.
Hon höll med om att den inte var särskilt prydlig, så det kanske blir en radikal förändring så småningom? Jag erbjöd mig att bistå med häcksågen.
Sörjer skott
Senaste tidens stormvindar har till min sorg slitit loss årsskott och blomknoppar från syrenerna just när dom ska börja blomma. Såna vindstyrkor så här års minns jag inte att jag upplevt tidigare? Men det finns mängder med skott och knoppar kvar så det blir nog syrendoft i år också, om än senare än vanligt.
Rättat fel
I måndags kom väglagets ordförande för att skriva på senaste protokollet. I samma veva gick vi igenom bilagorna till årsmöteskallelsen, främst bokslutsutskriften. Vi var inte riktigt ense om siffrorna, jag hade missat ett par grejer visade det sig. Men det gick ju att rätta till.
Skönt att det är nån som håller koll, jag är sannerligen ingen siffernisse, vilket jag påpekade. ”På så sätt kompletterar vi ju varandras kunskaper” var han vänlig nog att säga. Hur han kom fram till årets resultatsiffror fattar jag fortfarande inte, men det ska han få förklara vid tillfälle så jag (kanske) lär mig.
Skrivit ut
Hela gårdagen gick åt till utskrifter av handlingar till årsmöteskallelsen. Många papper blev det. Sex buntar med 62 papper i varje, dvs 372 ark närmare bestämt plus två vägenhetsberäkningar à 6 sidor.
Jag hade glömt hur arbetsdrygt det är att göra utskick med snigelposten… Än så länge har inte alla vägandelsägare mejl, så vi beslöt att skicka alla kallelser med bilagor som brev. Puh.
Klistrat
Idag övergick jag till att klistra adressetiketter. Den strålande idén kom jag på igår för att slippa skriva alla adresser för hand. Det förutsatte ett telefonsamtal till Pappersboden för att höra vilken storlek etiketterna hade och en tur till Kimito för att köpa etikettarken i förmiddags. En del bläckpatroner behövde också påfyllning.
Eftersom jag ville ha avsändare på alla kuvert blev det till att klistra 124 etiketter. Och frimärken förstås. På grund av tyngden krävdes ett porto på 1,60 € men tyvärr hade Pappersboden bara småvalörer i stället för 50 cents märken, så nu är jag less på att klistra.
I morgon blir det ”paketering”, dvs kuverten ska fyllas och om jag blir klar före halv tre, åker jag och postar dom. Sen är det lugnt ett tag igen. 🙂
Tillökning i svanfamiljen
I ”min vik” gled svanparet med sina småttingar förbi nyss. Två ungar kunde jag se. I fjol hade dom tre. Hoppas dom klarar sig välbehållna till vuxen ålder.
4.6 – Njutning för alla sinnen
Jag betar av min julklapp, använder badbunken på nytt sätt, har hämtat vykortsleveransen, dammat av 50-årspresenten, njuter av syrendoft och är imponerad av Jannes produkt.
Julklapp
Till jul fick jag en ask Geisha-konfekt av Drakarna på norra delen av ön. Att en ask choklad får ligga orörd i nästan ett halvår är minst sagt anmärkningsvärt, men det beror på att Geisha inte tillhör favoriterna, snarare s k nödgodis.
I förrgår tittade jag på bäst före-datumet och konstaterade att det nu närmade sig nödgodisdags. Men det tar tid att beta av den märker jag. Dessutom är hälften av konfekten mörk choklad, vilket automatiskt innebär att den blir sist. Näväl, till midsommar ska den väl vara förbrukad.
Badbunken har fått ny uppgift
Eftersom jag på grund av beslutsångest och habegär förköpte mig på blomplantor i år, insåg jag att jag antingen måste investera i en ny ”blombehållare” eller hitta nåt i gömmorna som passar.
Jag vet att moster hade en liten fin järngryta, men den ville inte visa sig så jag fick en annan idé. Min gamla badbunke kanske skulle bli bra? Den badade jag i för snart 100 år sen och efter det har den fungerat som bykbunke.
Jomen, den blev alldeles perfekt! Nästa fråga var placering? Efter moget övervägande möblerade jag om på trappan och ställde den längst ut. Då är den inte i vägen när jag klipper gräs och så gömmer den en bit av min slitna trappa. Badbunken är numera en blombunke. 🙂
Vykortsleverans
Igår kom avin till Daphnias vykortsleverans och idag åkte jag och hämtade den. Korten blev lika bra som förväntat. Men jag är glad över att jag beställde ett provtryck. Det visade sig nämligen att jag hade glömt att välja ytbehandling.
Matt eller klarlack ingick i priset, men jag hade alltså missat att välja när jag slutförde redigeringen. Jag kan för övrigt varmt rekommendera Crimson.se! Med hjälp av deras webbbaserade verktyg gör man enkelt egna vykort ungefär hälften billigare än i det här landet. Och av minst lika god kvalitet!
50-årspresenten avdammad
Igår bäddade jag rent i sängen. Bredvid min kudde sitter min 50-årspresent på en egen kudde. Av färgnyansen att döma behövde den dammas av.
När jag fyllde 50 fick jag nämligen en jättesöt, liten brun nalle av Tigern/Lejonet. Den var utvald med omsorg och påminner mig alltid om henne. Nu är den fräsch och fin igen ett tag.
Syrendoft
Idag blev det sommar igen på Udden – 22 grader och strålande sol. Syrenerna har stått och väntat på värmen så idag slog dom ut helt kändes det som.
I och med att det finns syrener på alla håll och kanter på tomten blir jag som vanligt insvept i syrendoft när jag går ut på trappan. Alldeles ljuvliga är dom när dom blommar.
Imponerad av Janne
Jag var lite tveksam när jag köpte Jannes PuuCee, men beslöt testa. Enligt beskrivningen fyller pulvret samma funktion som torrströ. En tesked ska räcka efter dassbesöket. Och faktiskt funkar det över förväntan förutom att det som sagt är generöst parfymerat (se inlägg 19.5).
Ljuvligt
Det är varmare ute än inne och syrenerna sprider sin härliga doft över Udden.
21.7 – Arbetsdag
Jag har städat bort sista syrenhögen, försökt möblera om och ryckt upp dom sista jättelokorna.
Sista syrenhögen
Igår städade jag bort två av syrenhögarna men lämnade den sista och största till idag. Eftersom jag har fått för mig att jag kan ha användning för stammarna, tog det mycket längre tid att städa än att kapa.
Dom längsta och grovaste behöll jag, vilket innebär att 90 % nu är kapade två gånger och omsorgsfullt kvistade. Många blom- och staketpinnar blev det. 😀
Vän av ordning undrar kanske vad sprayflaskan som syns på bilden har använts till? Inget alls med syrenerna att göra. Jag upptäckte att myrorna såg ut att göra sig hemmastadda runt en sten i ena kanten på bersån och beslöt skrämma dom på flykten genom att spruta såpvatten på dom. Fungerade alldeles utmärkt kan jag meddela.
Ommöbleringsförsök
Ommöblering är inte min starka sida. När jag väl har ställt möblerna där jag vill ha dom, får dom stå kvar.
För att försöka variera mig beslöt jag möblera om i bersån. Tanken var att man inte skulle se så mycket av dom stympade syrenstammarna. Den nya möbleringen gällde i högst en timme, sen flyttade jag om så som jag hade det tidigare, mest beroende på att det såg trångt ut intalade jag mig. 😉
Slut på jättelokor
Dom fyra återstående jättelokorna fick finna sig i att bli uppryckta innan jag slutade arbetsdagen. Fast det var lättare sagt än gjort. Dom två högsta syntes tydligt sticka upp över duntraven när jag såg dom från fönstret, men bevare mig väl att ta sig dit!
Det visade sig nämligen att duntraven är högre än mina 1,65 cm och samsas med lika höga nässlor. Men skam den som ger sig. Jättelokorna måste ha varit minst två meter höga insåg jag när jag till slut nådde fram. Dom lever alltså väl upp till sitt namn.
Nästa år är det säkerligen lika många igen. 
Uddmors betraktelser 