13.8 – Verkställning och en fråga

Jag har fått svar på en fråga, jagat en pippi, kapat, trimmat, haft tebesök och är nyfiken.

DvärgstritSvar på en fråga
För ett par dar sen ställde jag frågan vilken sorts strit som ger sig på syrener, i synnerhet den ungerska, i gruppen Naturväktarna på FB. En kunnig dam upplyste mig om att det är Dvärgstrit och la in en länk (på finska) som gav intressant information.

Dvärgstriten (Igutettix oculatus) (se också inlägg 30.8.2012 där du ser larvernas framfart) är en invasiv art som från Moskva spritt sig till S:t Petersburg-trakten och därifrån invandrat till vårt land (vad allt har vi inte fått österifrån!). Den upptäcktes första gången i Finland 1999. Numera är den utbredd i hela södra Finland och att bli av med den helt är tydligen omöjligt. 😦

Jagat en pippi
Gårdagen började ovanligt livat. Mia kom in med en liten pippi som hon släppte på golvet. Fågelungen var vid full vigör och flög genast runt i köket tills den hittade ett lämpligt ställe att landa på strax under taket.

FågeljaktEftersom Mia inte kunde komma åt den, gjorde jag några tappra försök, men jag är ju inte lika snabb som hon så det misslyckades så klart. Till slut råkade fågeln tappa greppet om sitt landningsställe och rasade ner mellan kyskåpet och väggen där jag förvarar strykbrädan.

Den fick sitta kvar ett tag för att ta igen sig tyckte jag, men kom sen på att enda sättet att rädda den var att låta Mia ta den igen och sno den från henne. Sagt och gjort. Planen lyckades och den unga talg­mesen(?) flög lättad sin väg när jag släppte den. 1-0 till matte den här gången.

Kapat och trimmat
Efter lunch igår tog jag i tu med ”slutavverkningen” av syrenerna nedanför vardagsrummet som pla­nerat. Vädret var helt på min sida: 16-18°, frisk vind och sol. Det kunde gott ha varit kallare eller mindre sol – svetten rann innan jag var färdig.

För fyra år sen kapade jag dom tydligen senast till ungefär samma höjd. Fördelen med att inte ta ner dom helt är att det blir grönt fortare, men nackdelen är förstås att det blir fler kvistar att kapa. Ett par stammar var jag tvungen att såga av, grentången rådde inte på dom längre.

UtsiktTänk om jag den här gången skulle vara så smart att jag håller efter tillväxten varje år hinner dom bli så höga att dom stör utsikten? Återstår att se hur det går med den föresatsen?

När jag hade städat upp efter mig, vilket tog en god stund, övergick jag till att trimma snö­bärs­bus­karna utanför sovrumsfönstret som också störde utsikten. Det var fort gjort och eftersom det fort­farande återstod en del av arbetsdagen fortsatte jag med att klippa ner borstspirean som nu har blommat ut i det närmaste.

Tebesök
Gårdagens vackra väder var bokstavligen bortblåst i morse. Stormvindar och regn hade vi fått i stället. Det var inte tal om att duka i bersån den här gången. Inte ens flugorna ville vistas utomhus!

Men veckans tebesök avlöpte lika smidigt i köket. Det överskuggande samtalsämnet för dagen var djur och natur – ett stort och gemensamt intresse. Stämmer det t ex att grävlingar luktar?

Enligt en sommargranne stinker hela huset på grund av att en grävling haft sitt gryte under huset. Att så är fallet bekräftas av bl a sajten gravling.se.

Den som är lika nyfiken som jag kan lyssna till grävlingens läten tack vare forskarna i Oxford som har spelat in 16 ljud (långt ner på sidan). :-). Inget av dom jag kan påstå att jag känner igen, men kanske ändå har hört utan att veta vem det tillhör?

Nyfiken
På tal om nyfiken… Är det nån som kan upplysa om vad det är som flöt omkring i stranden för ett par dar sen? Nåt som förekommer i sötvatten, men vad?

Fråga

13.9 – Underhållning, städning och begravning

Jag har anammat ett citat, roat mig, tvångsstädat och fört en kropp till sista vilan.

FilmAnammat ett citat
I fredags kväll såg jag en ”feel good-film”. Ett gäng pensionärer åker till Indien och inrättar sig på ett hotell som inte håller den utlovade standarden. Eftersom filmen var brittisk fanns det gott om sar­kasmer och torr humor, men också värme, medkänsla och välgjorda personporträtt.

Ett citat som förekom ett par gånger i olika situationer tyckte jag är värt att anamma: ”Everything will be all right in the end – and if it’s not all right, it’s not the end”. Fritt översatt: Allting ordnar sig till slut – och om det inte gör det så är det inte slutet. Det stämmer väl med min livsfilosofi. 🙂

Roat mig
Av föregående inlägg framgår att jag var ute och roade mig igår. Som inledning avnjöts en god lunch i trevligt sällskap ute på Port Sides terrass i strålande sol. Lunchen avrundades med dessert och en dubbel espresso. Till den hade jag gärna tagit en apricot brandy om jag inte hade varit bilburen, men det gick också bra utan.

JärndrakeMitt sällskap avvek efter ca en halv timme, sen knallade jag runt på medeltidsmarknaden i ett par timmar tills jag tyckte det var dags att åka hem. Utbudet var imponerande och intressant. ”Min” smed från i fjol var också på plats, men jag blev dödsimpad av draken som en av hans yrkeskolleger, Tulimetsä, hade smitt. Visst är den fantastiskt fin?

Innan jag nådde parkeringen gjorde jag mitt fjärde och sista inköp. En man från Gambia sålde jätte­fina, snidade skulpturer i trä. Han talade om att det var hans bror som hade gjort dom, men det tog jag med en nypa salt. Till min stora förvåning pratade han svenska trots att han var bosatt i Åbo.

Tvångsstädat
Tack vare Mia blev det tvångsstädning en stund efter att jag hade kommit hem. Hon hade fångat en fågelunge som av allt att döma inte var flygfärdig och innan jag hann ta den av henne hade ett antal fjädrar redan ryckts loss och landat på mattan i verandan.

Det var inte fler än att jag kunde ha plockat upp dom, men jag tyckte det var lika bra att dammsuga, det behövdes på fler ställen. Städivern fortsatte efter det. Bäddmadrass, täcke och dynor skulle ut och dammas av innan jag bytte till rent sänglinne.

Jag blev alldeles chockad när jag såg vilka dammoln som yrde runt bäddmadrassen då jag damm­piskade den… Frågan är om den alls har blivit piskad nån gång tidigare? Inte så länge jag har bott på Udden i alla fall. Men nu är det gjort.

Pippi 2Till sista vilan
Den lilla fågelungen jag snodde av Mia la jag först upp i takrännan ovanför trappan efter att  ha undersökt eventuella skador. Dels för att den skulle få ta igen sig och dels för att Mia inte skulle få tag på den igen. När jag såg till den en stund senare hade den borrat in näbben i fjädrarna och sov, men ibland ryste den till såg jag.

Vinden hade friskat i och passade på uppe vid takrännan så jag beslöt flytta den lilla pippin till en gren i Uddens stora gran där solen ännu värmde. Min förhoppning var förstås att mamman eller pappan skulle hitta den.

I morse kollade jag läget. Ingen pippi i granen, men sorgligt nog på marken. Jag förde den genast till ”djurkyrkogården” och konstaterade att Mia lika gärna kunde ha ätit upp den, slutet blev ju ändå det samma. Möjligen förlängde jag pinan ännu mer än Mia hade gjort? Som alltid när vi människor lägger oss i naturens gång blir det fel. 😦

18.8 – Ändrade planer

Mina planer för dagen gick i stöpet. Jag har snott Mias byte.

Omkullkastade planer
Till skillnad från igår har dagen mestadels tillbringats utomhus. Värmen återkom igår kväll och solen har under dagen tittat fram mellan molnen med ojämna mellanrum. En perfekt dag för att städa i mina s k blomrabatter. Jag hade precis hunnit klä mig i ”arbetsbikinin” när planerna abrupt ändrades i och med ett telefon­samtal.

Telefonsamtalet var sista ledet i en kommunikation som började strax före lunch i torsdags. Då fick jag ett SMS med frågan om det var OK att sticka sig in på Udden? Jag svarade sanningsenligt att jag höll på att förbereda mig för ett möte ett par timmar senare och att fredagen också var full­teck­nad, men att jag tog gärna emot besök under helgen.

Igår dök personen i fråga inte upp, möjligen på grund av det kyliga och regniga vädret eller på grund av nåt annat. Jag hade för all del två andra besök så jag behövde inte alls känna mig ensam och övergiven.

HembaktVid lunchtid idag kände jag att jag nog borde SMSa och fråga om mitt nekande hade upp­fattats sårande? Efter en kort stund kom ovan nämnda telefonsamtal. Nej då, absolut inte blev jag försäkrad om. Vi kom överens om att besöket skulle bli av inom en timme.

Besökaren var vår invandrare i byn. Honom har jag inte träffat på länge eftersom han har tillbringat ett antal veckor i sitt hemland under sommaren.

Med sig hade han en burk egenhändigt bakade småbröd (”krus” på jämtska). Han brukar baka när det regnar så dom var alltså bakade igår. Jättegoda vet jag sen tidigare. Tänk vad många husliga och ”hemliga” män jag har turen att känna. 🙂

Efter lite trugande fick jag bjuda på te och glass i bersån. Och kakor förstås, fast han tog ingen. Sen satt vi där och pratade om allt möjligt och omöjligt. Allt från nackdelarna med EU till detaljer från hans resa.

Vid ungefär halvtid föreslog jag en liten roddtur. Det blev viken runt som vanligt och en titt på herr och fru grannens fina kanot. Vår invandrare har också en kanot men har bestämt sig för att sälja den talade han om. Jag blev eld och lågor en liten stund, men lugnade mig betydligt när jag hörde hur lång och tung den är. En fem meter lång, kamouflagefärgad kanot i glasfiber är inget för mig.

Efter roddturen parkerade vi oss i bersån igen. Jag fick inte bjuda på nåt mer så det blev ”torrprat”. ”You really have a nice place here” tyckte han. Jag instämde förstås helhjärtat. Nån timme senare ansåg han att det var dags att bege sig och tackade ”Lady of the Lake” för en angenäm pratstund.

Så gick den eftermiddagen. Inget fick jag gjort men hade desto trevligare. ”Jobbet springer ju inte sin väg” för att citera mamma.

PippiMia utan byte
En inte alltför lång stund efter att prat­säll­skapet hade gett sig av kom Mia in med en fågelunge och släppte den på mattan vid sko­hyllan. Jag trodde först att den var död, men upptäckte att den hade öppna ögon och andades.

Mia hade lagt sig en bit i från och väntade på att fågeln skulle försöka komma undan så hon fick jaga den, men där fick hon tji. Matte tog omgående hand om offret under Mias högljudda protester, undersökte eventuella skador, bar ut det och placerade det i ampeln vid trappan för att den lilla pippin kanske skulle flyga i väg. Jag tyckte den såg stor nog ut för att kunna det.

Jag stod kvar och bevakade Mia så hon inte skulle försöka ta den igen. Några flygförsök gjorde den dess värre inte. Den såg i stället ut att somna där den satt. Så småningom gav Mia sig av och när hon hade försvunnit över tomtgränsen bar jag pippin till granen och placerade den så högt att Mia inte skulle upptäcka eller känna lukten av den och så att den inte skulle trilla ner.

Det var ett lönlöst försök. Jag kollade nyss och då satt fågeln på marken. Den hade antagligen försökt flytta på sig och trillat ner. Den var i alla fall så pigg så den skuttade bort från mig när jag kom närmare så jag hoppas den ska klara sig trots allt. Mamma och pappa har säkert koll på den vill jag tro.