ispromenad

av

Knipholk, tur med maten och dagslänk

I torsdags ringde ”Lingongrannen” (smeknamnet fick han för att han förärade mig ett helt ämbar lingon för många år sen) och undrade om det passar att han levererar fågelholken. Det gjorde det, så han kom med sparken över isen.

Sen hjälptes han och Husse åt att få upp holken i Uddens stora björk nere i stranden. För att inte skada trädet sitter den fast på en trästång.

Det ska bli spännande att se om vi får några fågelgäster i den. Storlek och ingångshål är anpassade för knipa, men vem vet, bostaden passar kanske nån annan sjöfågel också?

I veckan har vi haft ovanlig tur med maten. På onsdagen gratulerade vi en dam som bjöd på så mycket dopp att vi inte behövde nån middag när vi kom hem. I går var vi bjudna på middag hos ”Lingon­grannen” som bor en bit bort.

Vi beslöt oss för att gå till ”matmålet” över isen, så det var premiär för i år. På en del ställen krasade det oroväckande under fötterna, men det berodde på ett snölager som töat och sen frusit till på ovanpå isen.

Hemvägen gick dock längs byvägen för att dagens motionssträcka skulle bli lite längre. Över isen var avståndet bara 638 m enligt Husses Sports Tracker.

I Finland går man ”på länk” som jag säkert nämnt tidigare. I dag var vi på länk runt byn. Det hade slutat snöa och minusgraderna var inte så många, men den nordliga vinden bet i kinderna. Inte alls speciellt skönt, men förhoppningsvis nyttigt.

av

26.2 – Från trånga jeans till vårtecken

En del byxor är av ondo, Kodklubben är avslutad, vi har hämtat ett kontoutdrag, tagit en ny ispromenad och Udden har fått en modernitet. Mia har levererat ett vårtecken.

Byxor av ondo
Härom dagen tog jag fram ett par svarta jeans som jag inte haft på ett tag. Men milda makter så dom satt åt! Det är fel på kvalitén. Dom är inte sydda av stretchtyg.

Mina andra byxor töjer lyckligtvis tillräckligt för att en liten viktökning inte ska märkas, men dom här avslöjar obarmhärtigt att jag har satt i mig för mycket på senare tid. I synnerhet godsaker. 😦 Men dom får hänga kvar i garderoben, så lätt ger jag mig inte!

Kodklubben avslutad
Förra onsdagen var sista träffen i Kodklubben. Kvällens program bestod av ett företagsbesök för att ungdomarna skulle få träffa en yrkesprogrammare och se vad allt en sån kan åstadkomma.

Jag hade valt företaget Startle som jag tyckte bäst motsvarade vår intressesfär. Mest tittade vi på färdiga tillämpningar, bl a fick vi se ett VR-program (Virtual Reality) i funktion.

Kontoutdrag hämtat
Föreningens mångåriga kassör ställer tyvärr inte upp för omval längre. För att avlasta henne fram till årsmötet har jag lovat sköta årets bokföring tills vi får en ny kassör, men än så länge har hon hand om föreningens bankkonto och betalar våra räkningar.

Det betyder att hon också får kontoutdragen, så på torsdagen hade vi kommit överens om att hämta januari månads kontoutdrag. Besöket innebar också social samvaro och eftermiddagskaffe med som vanligt en massa god­saker.

Ingen risk för att jag kommer i jeansen än på ett tag med andra ord. ”Enklaste sättet att hantera en frestelse är att ge efter för den” har nån sagt.

Ny ispromenad
På fredagen tog vi en ny ispromenad i strålande sol. Den här gången var vi utrustade för halka, men ett tunt snölager hade lagt sig sen sist så det hade gått bra utan ”spikskor”.

Isen såg ut som om nån hade strött ut bomullstussar på den. På en del ställen hade blåsten inte lyckats få i väg all snö så det hade bildats små snöhögar.

Modernitet på Udden
Med mig i flytten från Östersund hade jag ett knivblock i trä som har fått ligga ovanpå mikron trots att det var skrymmande. Att ha det stående på diskbänken lät sig inte göras med tanke på det snåla utrymmet.

Härom dagen såg Husse en bättre lösning i ett reklamblad. Ett magnetfäste på väggen. Det innebar att ett annat knivställ som hängde på väggen fick flytta på sig, men efter den rockaden fick magnet­listen plats. Perfekt!

Mia har levererat ett vårtecken
Igår hade Mia hittat ett vårtecken som hon gärna ville visa. Hon hade fångat årets första ödla.

Det torde vara rekord, så här tidigt kan jag inte minnas att hon har hittat nån tidigare.

 

av

19.2 – Lugnare dagar

Ispromenad och kaffe på byn, hemläxa, årsmöteskallelser och inlagd sill har utgjort de senaste dagarnas sysselsättning. Mia uppskattar snöfritt.

Ispromenad och kaffe på byn
Innan det var dags att ge sig av till det planerade besöket hos f d bonuspappan i söndags tog vi en ispromenad på sjön. Fram till Hästholmen var det ställvis gräsligt halt, men längre bort gick det bra utan att halka.

Vädret var alldeles förträffligt. Ett par plusgrader, strålande solsken och tolerabel vindstyrka. Vi var inte dom enda som nyttjade väderförhållandena. Två fiskare och en skidåkare syntes också.

Efter en kort mellanlandning hemma, lastade vi soppåsarna i bilen, sa hej då till Mia och åkte längs ”sopstigen” upp till soptunnan som vi delar med herr och fru grannen.

När vi kom fram till f d bonuspappan  visade det sig att herr och fru grannen plus junior var där. Dom hade nyss återvänt från en vecka i varmare klimat.

Medan vi drack kaffe och te och försåg oss från brödfaten avhandlades diverse samtalsämnen fram tills att det började dra ihop sig till mattid för vår del. Vi tackade därför för oss och lovade hälsa på igen.

Hemläxa
Igår tog jag i tu med hemläxan till nästa Skrivlördag. Den här gången var temat tystnad. Det fick mig att minnas ett kundbesök från tiden då jag bodde i Göteborg och mötet med en inköpschef på Volvo.

Lärdomen jag fick vid det besöket har jag haft nytta av många gånger. Tystnad kan vara nog så talande och användas som maktmedel vid behov.

Årsmöteskallelser
Hembygdsföreningens årsmöte närmar sig. Till de av våra medlemmar som har uppgett en mejladress skickade jag idag möteskallelser. Enligt stadgarna räcker det med annons i en lokal tidning, men förhoppningsvis är det fler medlemmar som läser sin mejl än Annonsbladet.

Inlagd sill
Jag har länge längtat efter stekt sill med löksås och köpte för ett bra tag sen en s k lättsaltad sill. När jag tog fram den idag för att vattna ur den upptäckte jag att det var en hel sill, inte filéer som jag hade tänkt mig.

Så då fick jag tänka om. Det fick bli inlagd sill i stället. Det är ju inte fy skam det heller.

Mia uppskattar snöfritt
Efter den senaste tidens töande har allt fler snöfria fläckar uppenbarat sig. Det uppskattar Mia. 🙂 I söndags föredrog hon att vänta på oss på bar mark i stället för att följa med ut på isen.

 

av

18.1 – ”Gott och blandat”

Jag har fått flera julklappar, startat Kodklubben, gått på isen, fått ny bänkskiva, nästan kört ut julen, försökt skriva en novell och ätit nyfångad sik. Husdjuren tar sig friheter.

Flera julklappar
Det var dags att avskeda min gamla Nokia 7373, så i julklapp fick jag en ”pensionärstelefon” av Husse. Fast inte den modellen jag hade bestämt mig för att köpa.

”Inga problem” tyckte Husse, ”vi byter ut den”. Den 4.1 hade Kimito Telefon fått hem vår beställning på en röd Nokia 3310.

Den är jag jättenöjd med! Det smartaste med den är att den inte är ett dugg smart! 😀

Ett par dar senare kom sommargrannen psyko­lo­gen med en annan julklapp. Inte alls dumt med julklappar i efterskott.

Startat Kodklubben
Den 9.1 hade vi årets första träff i Kodklubben, men bara tre av sju deltagare dök upp. Två visste jag skulle befinna sig utomlands, men övriga hade inte lämnat nåt frånvarobesked.

Den här veckan var vi nästan fulltaliga igen, så dom hade inte blivit avskräckta, bara glömt att tala om för sina föräldrar när det var dags. Den missen får jag ta på mig, jag borde förstås ha meddelat föräld­rarna och inte litat på att barnen skulle ha koll.

Gått på isen
Förra fredagen tog vi en ispromenad i viken. Min första i år. Isen är 10-15 cm tjock vid det här laget och om kylan fortsätter växer den väl till sig trots snölagret.

Idag blev det en kort tur ut till gäddsaxarna. Tyvärr visade dom sig vara tomma, men det beror nog på att betet inte är tillräckligt frestande tror Husse.

Ny bänkskiva
I samband med köksrenoveringen i Tallmo, blev jag förtjust i en bänkskiva som var överlopps. Den sågades till enligt önskade mått och har nu kommit på plats under mikron.

Den blev jättefin när kanterna försågs med ”klisterremsa” i samma mönster. Tack igen Husse!

Nästan kört ut julen
Vad jag kan se, finns det inga änglar eller tomtar kvar i rummen, men ljusslingorna utomhus får vara kvar ett tag till. Än så länge mörknar kvällarna tidigt så dom fyller sin funktion.

Försökt skriva en novell
Den 26.1 har vi första Skrivlördagen. I hemläxa fick vi i uppgift att skriva en novell på max två sidor till dess. Jag har skickat två alster till vår coach, men inget av dom uppfyller kraven på en novell om man ska tro dom som undervisar i skrivande. Får se vad coachen tycker och säger?

Nyfångad sik
Igår hade vi bjudit in gäster på eftermiddagskaffe. Med sig hade dom nyfångad sik så idag har vi fått festa på var sin stekt filé. Jättemumsigt!

Husdjuren tar sig friheter
För några dar sen blev jag överraskad. När jag tog fram stekpannan hittade jag en pytteliten spindel i den! Den lilla krabaten förpassades omgående till en ny plats även om Husse tyckte att den bara var ett protein­till­skott. 😀

av

27.2 – Från fjärrsläckning till digital säkerhet

Fjärrsläckningen fungerar, kallelserna är utdelade, jag har praktiserat kattmanikyr, fått höjd status, gått på isen och haft min sista kursdag.

Fjärrsläckning
Dom fiffiga manickerna (se inlägg 4.2) är faktiskt fiffiga och släckningen fungerar givetvis också på distans. Förra veckan släckte Husse belysningen från Vanda. Det är fördelen med trådlös kommu­ni­ka­tion.

I söndags avancerade proceduren. Han ställde in tändning och släckning via timer. Det fungerade fint den dagen, men inte igår längre. Troligen finns det möjlighet att välja återkommande nå’nstans i programmet?

Kallelserna utdelade
Hembygdsföreningens årsmöte närmar sig. Förra torsdagen postade jag de första kallelserna och på fredagen fick styrelsens medlemmar sina distributionslistor. Idag fick medlemmarna som har e-post sin kallelse, så då hoppas vi bara på stor uppslutning!

Praktiserat kattmanikyr
Eftersom Mias utevistelser är synnerligen begränsade, betyder det att hennes klor inte slits som de brukar. Följden är oundviklig – hon fastnar jämt med klorna överallt.

På förmiddagen i lördags låg hon i Husses famn som vanligt då vi kom fram till att man kanske kunde korta av dom? Sagt och gjort, jag hämtade nageltången och skred till verket.

Jag hade väntat mig att hon skulle protestera hejvilt eller springa i väg och gömma sig, men hon sa inte ett pip. Hon snusade bara lite på nageltången och tittade förstrött på medan nagelbitarna föll av. Lätt som en plätt!

Höjd status
Jag brukar ju hävda att jag saknar tävlingssinne. Då kan man fråga sig hur det kommer sig att jag nappar på att delta i en tävling? En fototävling på gurushots.com närmare bestämt. Den här tävlingen hette ”Newbie Of The Month” så jag tyckte den kunde vara lämplig.

Och faktiskt, tillräckligt många har röstat på mina bilder för att jag skulle uppnå statusen ”Skilled”. Före den fanns ett par nivåer som jag alltså passerade. Kul. Det är bara ett par dar kvar innan tävlingen är slut så jag lär antagligen få nöja mig med den nivån, men vackert så.

Gått på isen
I fredags var det ju egentligen länkdag, men som så ofta hade vi viktigare saker för oss. I lördags tog Husse sig en tur medan jag författade hemläxan till Skrivlördag, men igår hängde jag på.

Trots snön gick det bra att ta sig fram. Under nysnön låg ett lager med skare som bar hyfsat. Om det inte hade blåst hade promenaden varit riktigt behaglig. Nu gick vi halva vägen i motvind som verk­li­gen bet i kinderna.

Sista kursdagen
Idag var det dags för kursavslut på Vardags-IT. Temat för dagen var säkerhet, dator­‑ så väl som  nätsäkerhet.

Faktum är ju att det inte finns nån digital säkerhet. Alla hinder går att ta sig förbi om man är tillräckligt skicklig. Men för den skull behöver man inte bjuda in angripare och vara oskyddad mot skadliga program tycker jag.

De flesta tycker säkert att det är bra med bilbälte och så bör säkerhetstänket i datorvärlden också fungera. Fast jag erkänner gärna att jag är lite nojig i det avseendet.

Googla ditt namn eller sök bilder med ditt namn så får du se vad världen vet om dig! I all synnerhet om du har figurerat i media.

av

23.1 – Från jul till jubileum

Julen är över, viktiga ärenden avklarade och livet förlängt, isen inspekterad och jubiléet firat. Mia är en godismarodör.

amaryllisJulen är över
För exakt en vecka sen städade jag bort julen. Nu åter­står bara den ljuvliga amaryllisen som jag fick av f d grannen och den är det verkligen ingen brådska med att städa bort. Den andra stängeln har nyligen öppnat sin knopp och slagit ut nya blodröda blommor.

Viktiga ärenden avklarade
Förra veckan präglades av ett antal viktiga uppdrag och ärenden. Efter avslutat möte med kommu­nens kultur‑ och fritidschef i onsdags, styrde vi kosan mot guld­sme­den och som avslut på dagen snickrade vi till föreningens budget för 2017.

Torsdagen gick åt till mötesförberedelser och nuvarande styrelsens sista möte för att planera års­mö­tet. På fredagen komponerade vi en bidragsansökan innan kvällens förlustelser tog vid.

revyLivet förlängt
Att skratta så tårarna rinner händer alltför sällan. Fredagskvällens nöje och livsförlängning bestod i att se Skrattkamarön, revyn som Kimito ungdomsförening satt upp. Några av sketcherna var hejdlöst roliga, men alla töjde på smilbanden. Se den om du har möjlighet!

Isen inspekterad
Hela lördagen gick åt till föreningsadministration, men efter en god söndagslunch i Tallmo och ett kort möte i valkommittén sken solen fortfarande, så jag föreslog en sparktur på isen när vi kom hem. Det visade sig att sparkföret inte var det bästa – vi tog till apost­la­häs­tar­na i stället.

Första anhalten utgjordes av en liten rundtur på Flottholmsudden. Där kunde vi bland annat beundra  gamla älghorn övervuxna av lysande grön mossa, ett av mina favoritbildmotiv.

husse-pa-isenSen gick vi vidare i maklig takt mot Långholmen. Där hade Husse inte satt sin fot dom senaste 60 åren sa han, så vi gick i land för att uppliva gamla minnen. Därefter gick vi över till holmens andra sida och fortsatte sen långsamt hemåt. En skön liten tur i aftonsolens sken.

Jubiléet firat
Igår hade vi jubileum igen. Det hade gått tre månader sen vi ”officiellt” blev ett par. Förra jubiléet hann vi inte fira på nåt speciellt sätt, då stod julen för dörren och vi tänkte mest på julmat. 😀

Det tog vi igen med råge den här gången… Fast halva flaskan skumpa återstår så om korken håller tätt kan vi avnjuta den på nytt om en månad.

Godismarodör
Till jul köpte Husse några askar Geisha-konfekt. Alla gick inte åt, så nu frossar vi i dom som återstår. Det har inte gått Mia spårlöst förbi.

Härom dagen pillade hon ut ett par ur asken, men puttade sen ner hela asken på golvet. Möjligen i protest mot att dom åtråvärda bitarna var inslagna i papper och kändes oåtkomliga? 😀

mia-godismarodor

 

av

4.3 – ”Sol ute, sol inne, sol i sinne”

Igår blev det en promenad på isen med Mia, idag te på bryggan i mänskligt sällskap.

Promenad på isen
För att ta vara på det härliga vårvintervädret gick Mia och jag en liten promenad på isen igår. För att Mia inte skulle bli orolig gick vi bara till grannviken. Promenadföret var ypperligt tack vare skaren.

Sommargrannen psykologens strand skulle prompt undersökas tyckte Mia, så vi gick upp på den en sväng men där bar inte skaren vare sig Mia eller mig så det blev ett kort besök. En älg hade genat över tilll nersidan av min tomt noterade jag men jag var för lat för att pulsa efter och se vart den hade tagit vägen efter det.

Vi kunde förstås ha gått längs vägen tillbaka hem men då hade vi inte fått njuta av solen så vi gick tillbaka samma väg. I samma drönartempo och med lika många avstickare som på dit­vägen.

Efter en njutningsfull paus på bryggan gick vi in tillbaka. Nästan två timmar hade den lilla turen tagit.

Te på bryggan
Idag förbarmade sig Grisen/Tvillingen över kålgrytan till lunch. Efter den tog vi picknik-korgen och knallade ner till bryggan för att dricka te i solskenet. Mia anslöt när hon hörde att vi var på väg.

Det var klart behagligare än i fjol när det begav sig. Då lyste solen med sin frånvaro och den kalla vinden fick oss att stjälpa i oss teet så fort som möjligt. Idag kunde vi sitta kvar i mer än en timme utan att frysa. En skön söndag. 🙂

av

31.1 – I stället för

Jag har tagit en tur på isen, tvingat ut Mia, är besviken på kameran och fick inte se NCIS.

Ispromenad
Idag var det alldeles strålande vinterväder! I stället för att jobba drog jag på mig varma kläder, hängde kameran runt nacken och gick en promenad på isen. Mia föredrog att stanna inne.

Jag började med att gå runt viken och njöt av solen som faktiskt redan värmer, sen satte jag kurs mot Hästholmen. Snötäcket var inte alls så djupt som jag hade befarat, det gick utmärkt att ta sig fram. Dom enda ljud som hördes var snön som knarrade under fötterna och sprickorna som slog upp i isen.

Tystnaden och friden avbröts tvärt strax innan jag nådde Hästholmen. Rektorn ringde och hade några frågor med anledning av kursen i Outlook nästa vecka. Efter det var det tyst en stund igen tills jag hörde det förhatliga ljudet av en snöskoter.

Bara för att fresta på mitt tålamod åkte samma skoter tre vändor från Östergårds strand till Lång­holmsudden medan jag hittade bildmotiv i närheten. Tydligen nån som övningskörde eller testade skotern.

På tillbakavägen sneddade jag över ”Flottan” och kunde se Udden från en annorlunda vinkel. Det här huset måtte vara ett av dom mest fotograferade i världshistorien. Motivet är alltid lika kärt. 😀

Snabbtur
Drygt en timme senare var jag tillbaka och hejade på Mia genom sovrumsfönstret. Jag tyckte hon gott kunde få lite frisk luft hon också, så jag gick in och lockade med henne ut.

För att underlätta för henne, trampade jag upp stigen till avloppstanken. Jordhögen som täcker den ger bra utsikt över västra delen av reviret. Hon följde gärna med och parkerade sig på tanklocket medan hon spejade och lyssnade efter intressanta ljud.

Efter en stund gjorde hon ett halvhjärtat försök att lokalisera nåt under snön så jag lämnade henne där och gick mot trappan. Innan jag hade hunnit fram var hon redan i kapp och sprang i full fart in i verandan. Så roligt var det att vistas ute.

Besvikelse
Idag fick jag för mig att ställa in kameran på landskapsmotiv och snö. Det borde jag aldrig ha gjort. Alla bilder blev på tok för ljusa och ”platta”, dvs mellantonerna försvann, all snö blev antingen kritvit eller blå. Grrr.

Ingen TV
Kvällens TV-tittande blev inställt. När det var dags för NCIS fick jag bara ett fel­med­de­lande. Tydligen har jag tappat signalen från antennen – trots signal­för­stärkaren. Jag kollade att digiboxen och antenn­dosan var OK, tog loss alla kontakter och anslöt dom igen men felet kvarstod. ”Är det inte det ena, så är det andra” brukade moster säga. Suck.

Felet kan förstås bero på ett fel i själva antennen eller på atmosfäriska störningar, men det värsta utbrottet från solen nådde jorden redan för en vecka sen, så det borde inte inverka längre tycker jag? Nåväl, det problemet får jag ta i tu med i morgon. I stället för TV blev ju det här inlägget skrivet. 🙂