16.11 – Ljuspunkter och glädjeämnen

Jag har varit ”högbröstad” och fröjdas över nya ljuspunkter. Vi har ätit provmiddag och besökt byns äldsta. Silverpilen är rustad för vintern och svampförrådet är påfyllt.

”Högbröstad”
I söndags kommenterade Husse mitt utseende innan vi skulle i väg till Labbnäs. Han tyckte jag var ovanligt ”högbröstad”. Det har han aldrig lagt märke till tidigare. 😀

Han ville veta hur det gick att få till. ”Järntråd” svarade jag och förklarade hur en bygelbehå är kon­strue­rad. Så nu vet han det.

Nya ljuspunkter
När Husse kom från stan hade han med sig en sprillans ny spislampa. Den tredje begagnade arma­turen hade sagt upp bekantskapen. Jag hade visserligen två till, men vi tyckte inte det var värt att envisas med fler.

Han hade dessutom med sig en stormlykta med LED-ljus avsedd för Tallmo och frågade om jag också ville ha en sån. Jag svarade nekande, men ångrade mig ett par dar senare då jag såg den i funktion, så i måndags in­ves­te­ra­de jag i en sån.

Nu pryder den trappan tillsammans med ljusslingan som har kommit upp. Allt för att om möjligt jaga mörkret på flykt.

Provmiddag
Efter besöket hos min ”jäsenkorjaaja”  i måndags beslöt vi laga en ”provmiddag”. Husse föreslog att vi skulle röka köttfärsbiffarna i stället för att steka dom i panna.

Jag kände mig lite tveksam, men tyckte ändå det lät som en intressant idé. Eftersom Udden tack vare Husse har ett rökrör numera, togs det i bruk. Resultatet blev jättesmaskigt!

Besökt byns äldsta
I tisdags hälsade vi på f d ”bonuspappan”. Han var lika pigg och nyter som vanligt. Och glad över besöket förstod vi. Igår eftermiddag gratulerade vi byns äldsta invånare som fyllde 93. Hon såg så liten och värnlös ut där hon låg i sin sjukhussäng, men log och svarade ja på det mesta.

Silverpilen rustad för vintern
I samband med besöket i Dalsbruk igår, lämnade jag in Silverpilen för en grundlig rengöring. Med tanke på att det är två år(!) sen sist var den verkligen av nöden!

Den här gången svek jag servicekillarna på macken. Den vänlige unge mannen på RH Garageservice fick byta till vinterdäck då bilen ändå var där.

Svampförrådet påfyllt
I frysen finns det fortfarande kvar av trattkantarellerna vi plockade i slutet av oktober, men vi tyckte det kunde vara bra att ha lite mer. Idag visade Husse mig sitt svampställe i Jordbron.

Den här gången var mitt sikte inställt på svamp (i stället för bildmotiv), så jag fyllde min lilla hink på ca en timme. Vid det laget hade Husse redan fyllt en stor hink… Men det var ju hans svampställe så det var inte så konstigt. 😉

Det blev också några bildmotiv förutom svampen: Bland annat revlummer och bägarlav. Och så en mossart som jag inte kan påminna mig ha sett tidigare. Vid första anblicken påminner den om kammossa, men det är det inte. Nån som vet vad den heter?

 

30.3 – Från osäkerhet till bevisfört

Jag har fått rapport, Silverpilen rullar vidare, jag har bytt upp/ner? mig och dukat med vårfärg.

Rapport
I gårdagens post låg en rapport från STUK (Strålsäkerhetscentralen). Under tiden 17.1-14.3 mätte jag nämligen radon­halten i sovrummet. Enligt rapporten uppgick radonhalten till 37 Bq/m3 med en fel­mar­gi­nal på ±9 och kräver inga åtgärder, så det var ju bra.

Sen läste jag om resultatets osäkerhet: ”Den osäkerhet som anknyter till resultatet anges som ut­vidgad osäkerhet som har räknats med täckningsfaktorn k=2. Detta motsvarar en konfidensgrad på cirka 95 %.” Bra att veta eller…?

Hade det inte räckt med att konstatera att resultatet är tillförlitligt till 95 %? Vad är en täckningsfaktor??

STUKs webbsajt hittar jag en förklaring till täckningsfaktor: ” Faktor, med vilken osäkerheten multipliceras för att få utvidgad osäkerhet.” Jaha. Klart som korvspad. 😦

Faktorn används för att beräkna konfidensnivån läser jag vidare: ”Täckningsfaktorn anger konfidens­nivån: faktor 1 = konfidensnivå 68 %, faktor 2 = konfidensnivå 95 %.” Så vad är då en konfidensnivå undrar jag?

Jo, det är: ”Sannolikhet, med vilken det rätta värdet för storheten som mäts är inom fel­margi­na­ler­na.” Konfidensnivån för att jag ska begripa är därmed 0. Men tack och lov är det ju ingen som kräver det.

Silverpilen rullar vidare
Efter lunch igår lämnade jag in Silverpilen på service enligt besiktningskillens önske­mål. Dessutom skulle vinterdäcken av. Knappt två timmar senare var den klar att ”söka” som det heter på finlandssvenska. (I Sverige hade man högst antag­ligen uppfattat det så att dom tappat bort fordonet.) 😀

Enligt Husses förslag åkte jag sen raka spåret till Kimito för ombesiktning. Numera kan den lyckligtvis göras var som helst och utan tidsbokning. Förutom det tidigare besiktningsintyget visade jag också upp kvittot på reparationen. Det fick besiktningskillen att utbrista att jag åtminstone hade fått betala för åtgärden, men nu skulle han ta sig en titt.

Nere i smörjgropen konstaterade han att felen var åtgärdade och skrev ut ett nytt intyg, så nu rullar Silverpilen gladeligen vidare igen ett tag.

Bytt upp/ner? mig
Idag fattade jag ett revolutionerande beslut. Jag som ogillar att läsa på skärmen och alltid har hävdat att jag vill känna doften av trycksvärta och höra prassel när jag vänder sida i tidningen… Från och med nu läser jag ÅU enbart i digital form.

Största skälet till beslutet var priset. Ett årsabonnemang på den digitala upplagan skiljer i pris med 166,60 € jämfört med pappersversionen. Om jag mot förmodan blir välsituerad eller vill ändra mig kan jag ju alltid göra ett nytt val.

Dukat i vårfärg
Medan jag väntade på att få ”söka” bilen igår fördrev jag tiden bl a med att shoppa. Hos Wahlstens hittade jag bordstabletter i en mild vårgrön färg som passar utmärkt till mattorna i köket så jag slog till med ett köp.

I eftermiddags invigde jag dom i samband med att jag fick rå om Grisen/Tvillingen ett par timmar. Vi har bara setts som hastigast en gång sen strax före jul så det var verkligen länge sen. Följaktligen uppstod inga långa tystnader på grund av brist på samtalsämnen.

Fast dom nya bordstabletterna kommenterade hon inte eftersom hon ju inte kunde veta att dom var nya. Hon såg i stället buketten med videkissar som prydde bordet och tyckte att jag hade gjort påsk­fint.

Snart kommer Husse hem. Undrar om han märker nåt? 😀

9.11 – Lite gnäll följt av leenden

Felfrekvensen har ökat igen, jag har motionerat och administrerat, träffat en bekant och Silverpilen ler förnöjt.

luftvarmepumpenÖkad felfrekvens
Felfrekvensen har ökat igen. Under helgen som var greps luftvärmepumpen av dödsryckningar. Den har en längre tid kvidit av smärta så jag blev inte värst överraskad.

Redan för flera veckor sen ringde jag leverantören och bad honom komma och ta en titt, men han har inte hörts av. Eftersom han inte gick att nå på telefon i måndags ringde jag Strandells i stället, dom säljer samma fabrikat.

Första beskedet jag fick var att dom kunde åtgärda pumpen ”inom två veckor”. Bättre än inget, men nöjd var jag inte. Nån timme senare ringde herr Strandell och meddelade att på fredag förmiddag (11.9) skulle dom komma. Ett nytt litet mirakel. 🙂

Sen var det kameran, en av mina kärare ägodelar. Den ”hängde sig” helt plötsligt då jag skulle tanka över bilder till datorn. Den gick inte ens att stänga av. Fullständigt obegripligt?!

Men jag är ju inte tappad bakom en vagn så jag löste problemet genom att ta ut batteriet och vips var den sig själv igen. Fast jag fattar inte hur det kom sig att den betedde sig som den gjorde?

vinterliktMotionerat och administrerat
Udden har nu full vinter om man ser till snömängden. Förhoppningen om att vi skulle få plusgrader igen grusades av ymniga snöfall så det var bara att plocka fram snö­skott­nings­atti­ral­jer­na igår.

”Vägmästaren” hade redan röjt vägen och sett till att jag kunde ta ut svängarna när skulle ta mig ut från parkeringen men alla mina stigar på tomten behövde förstås skottas. Efter två timmars arbete var jag nöjd och Silverpilen hade fått kupé‑ och motorvärmarsladdar.

Resten av dagen gick åt till diverse administration för både väglagets och hem­bygds­före­ningens räkning så jag kände mig riktigt belåten när jag väl gjorde kväll. Troligen fick jag för mycket frisk luft för jag somnade framför teven redan innan 22-nyheterna var slut.

Träffat en bekant
Idag hade jag tid på macken efter lunch för att få dom nya vinterdäcken monterade. En dryg timme skulle det ta så jag knallade raka spåret till Holmbergs för att få nåt ätbart, magen skrek av hunger.

Vid ett av borden fick jag syn på en f d kursdeltagare som jag inte har sett på länge så jag frågade om jag fick göra henne sällskap. Det fick jag sa hon, men talade om att hon inte blir långvarig för hon har en tid att passa.

Vi hann ventilera en hel del ändå tyckte jag. Bland annat hade hon sett på FB att jag har blivit med karl. Ett mer eller mindre onödigt bihang med andra ord. Så sa hon nu inte, men det lät nästan så.

Hon menade säkert inte alls så, men ibland har jag en förmåga att tolka saker på mitt eget, underliga sätt. Det kan Husse förresten intyga. 😀

dubbdackSilverpilen ler förnöjt
Visserligen har jag så gott som nya sommardäck, men det kändes ändå lite lurigt att ta sig till Dalsbruk i vinterföret. Jag höll för säkerhets skull max 60 och kröp i alla branta kurvor för att slippa incidenter. Lyckligtvis fick jag inga möten så jag kunde köra som ”in­fö­dingar­na”, dvs mitt på vägen.

Till min stora förvåning tog åktiden bara några minuter längre än vanligt så jag var på plats i god tid. Macken höll som vanligt den utlovade väntetiden och när jag kom fram till macken såg jag på långt håll att Silverpilen sträckte på sig och log förnöjt. Första gången den har däck med ”fartränder” på. 🙂

Det gjorde den hela vägen hem också. I synnerhet då vi passerade en stor skåpbil som stod tvärs över ena körfältet med ett bakhjul i diket. Tur att det inte gick värre än så.

1.4 – Gammalt och nytt

Silverpilen är godkänd, jag har hittat en gammal nyhet, ska på kurs och har gjort en ny bekantskap.

Silverpilen godkänd
I onsdags efter lunch styrde jag norrut igen. Den här gången var avsikten att komma hem med ett godkänt besiktningsprotokoll, vilket jag också gjorde.

Axe for herHittat en gammal nyhet
Efter ombesiktningen åkte jag över till S-Market för proviantering. Bland annat var min deodorant på upphällningen. Till min stora förtjusning hittade jag ”Axe for Her” längst upp på en hylla. Det var en nyhet. Hittills har jag köpt den ”manliga” versionen för att den inte innehåller alu­mi­nium.

För att kontrollera ingredienserna i Axe for Her googlade jag när jag kom hem och noterade att pro­dukten verkligen inte är ny, redan 2012 fanns den att köpa i USA. Men det är klart, det är ju lång väg från USA till Kimito så fyra års försening för man ha förstående för. 😉

På kurs
Igår anmälde jag mig till kortkursen i blågröna alger (cyanobakterier) som försiggår nästa lördag. Alla mikroskopiska organismer, speciellt i vatten, fascinerar mig.

Ny bekantskap
Sent på eftermiddagen igår parkerade jag utanför Holmbergs café. Jag skulle leverera min första glada överraskning som utlovat.

Samtidigt parkerade mottagaren, också hon för tidig, så vi gick genast fram till dörren. På den stod det ”Abonnerad för privat tillställning”. Snopet, men det finns ju lyckligtvis fler matställen i Dalsbruk. Vi beslöt oss för Port Side i stället.

FiskmiddagUnder tiden vi väntade på maten åt vi sallad och inledde bekantskapen. Att träffa en helt obekant män­niska kan ju vara knepigt, men vi hade inga som helst problem att få samtalet att flyta. Det visade sig också att vi hade flera gemensamma värderingar när det gäller våra medmänniskor.

Så småningom framgick det att jag kände en av hennes söner. Vid det här laget borde jag ha vant mig vid att världen här är liten, men jag blev ändå överraskad. Hon såg så ung ut att ha en son i hans ålder tyckte jag, men hon blev mamma i unga år förklarade hon.

Det hann gott och väl bli Mias mattid innan vi skildes. Vi kom överens om att hon gör ett besök på Udden nån gång när vi kan sitta ute och håller kontakten via FB till dess.

Vilken trevlig eftermiddag! Jag kände mig jätteglad hela vägen hem. Hoppas hon gjorde det samma. 🙂

18.3 – Ett himla flängande

Jag har fått en förklaring, upptäckt en nyhet, träffat vår nya kommundirektör, fått ett nytt uppdrag och är redo för ombesiktning.

Fått en förklaring
I onsdags hade jag ärenden till öns norra centrum, jag behövde bl a färgpatroner och ett USB-minne så jag svängde in till ZasData. Eftersom jag var enda kunden just då, passade jag på att ventilera användarprofiler med ”Tobbe”.

W10 2Samma morgon råkade jag nämligen ut för att W10 hade ”glömt” mitt lokala användarkonto igen – nu för fjärde gången… När texten ”Windows förbereds” dyker upp efter inloggning vet man att det är kört. Både kunder och kursdeltagare har råkat ut för samma sak, så jag frågade honom vad det beror på?

Hans förkla­ring var att orsaken är F-Secures nätskydd och att samma fenomen uppträdde i W7. Men i samma andetag erkände han att det också har hänt en del användare med andra säker­hets­program, t ex Norton och Avast. Hm, då är ju frågan om felet trots allt ligger i Windows kan jag tycka?

Enligt Microsofts Community har fler än 700 användare samma problem, så den här gången tror jag bestämt att orsaken inte är säkerhetsprogrammen. Där hittar man också supportpersonalens förslag till lösning för den som kan/vill pilla på egen hand.

Upptäckt en nyhet
Jag behövde också en del matvaror och gick därför in till K-butiken. Strax före den manuella disken fanns en ”Deli-bar” som var helt ny för mig. I den hittade jag flera ovanliga och intressanta sallads­ingredienser, som t ex ”Italian black barley”, olika sorters bönor och linser.

Jag fyllde omgående en skål, vägde den och konstaterade att min måltid kostade 4,68 € exklusive salladsdressing. Om jag hade skippat det kokta ägget hade jag kommit ännu billigare undan, men priset för den måltiden var klart överkomligt i mitt tycke.

KommundirektörenTräffat nya kommundirektören
Igår kväll höll Egnahemsföreningen i Dragsfjärd sitt årsmöte på Strandhotellet. Som första programpunkt var öns nya kommun­direk­tör inbjuden som talare.

Efter en inledande presentation av sig själv och sin familj var vi välkomna att ställa frågor. För att föregå med gott exempel ställde jag första frågan och fick också svar, därefter var det fler som ville höra hennes uppfattning i olika spörsmål.

Hon gjorde ett öppet och mycket sympatiskt intryck så hon blir nog bra på sin post.

Nytt uppdrag
Strax innan jag begav mig av mot Dalsbruk idag, ringde ordföranden i Dragsfjärds hem­bygds­före­ning. Hon undrade om jag kunde tänka mig att bli styrelsesuppleant? Nån hade tipsat henne om att jag kanske var villig att ställa upp sa hon.

Suppleant låter ju inte värst betungande så jag accepterade. ”Oj tack, du har räddat min dag!” utbrast hon och lovade skicka stadgarna snarast möjligt. Dessutom behöver jag först bli medlem så hon skulle också skicka ett inbetalningskort.

Silverpilen 2Redo för ombesiktning
Ett av onsdagens ärenden i Kimito var den årliga kontrollbesiktningen. Och tur var ju det, annars hade det kunnat gå illa. Höger spiral fram hade gått av konstaterade den trevliga besiktningskillen. Han ogillade också min maskot som hänger i backspegeln.

Idag har Silverpilen fått ny spiral och ny ”krage” så nu är vi redo för ombesiktning. Jag bad killarna samtidigt byta till sommardäck, vilket antagligen medför att det blir snöglopp och/eller blixthalka, men då får jag väl hålla mig hemma tills det går över. 🙂

9.3 – Frivilliga och ofrivilliga övningar

Jag har frivilligt deltagit i en kaffeövning, ofrivilligt ägnat mig åt gymnastik‑ och städövningar, frivilligt bytt avgassystem och frivilligt gjort veckans fotoövningar.

OsisFrivillig kaffeövning
Igår eftermiddags bytte jag om till gå-bort-klädsel och kletade lite Osis (otur?) i håret. Jag var bjuden på eftermiddagskaffe hos sommargrannen.

Som välkomstdrink serverades ett glas gräddlikör, sen flyttade vi oss till kaffebordet och försåg oss av diverse tilltugg till kaffet. Efter kaffet blev det mera gräddlikör.

Därmed är måttet för gräddlikör rågat för i år känns det som. Den sista klunken var klart svår att få ner. Jag fattar inte varför jag inte tackade nej till påfyllningen?

Visiten i övrigt var riktigt trevlig. Vi hade inga problem att hitta samtalsämnen, bortsett från frågan om det har hänt nåt nytt i byn? Varje gång nån frågar mig det drabbas jag av tunghäfta. Även om jag vet nåt kommer jag inte på det just när jag får frågan.

Dessutom händer det nu inte så värst mycket i vår lilla by. Och i så fall får jag veta det sist av alla eftersom jag sällan rör mig i ”centrum” eller träffar byborna.

Ofrivilliga gymnastik‑ och städövningar
Igår kväll kom Mia in med ett levande byte. Det har inte hänt på länge, så jag antog dumt nog att skogsmusen som hängde mellan käkarna redan hade fått sätta livet till. Men så var ingalunda fallet, den var synnerligen pigg och alert.

SkogsmusJakten i köket krävde tidvis mattes assistans i form av flytt på grejer som hindrade Mia från att komma åt den lilla rackar’n. Tyvärr tillhörde den här musen den där fiffiga varianten som lyckas hitta omöjliga göm­ställen. Under och bakom spisen, under bokhyllan, bakom tidningshyllan, under tvättmaskinen osv.

Jag har därför fått en hel del ofrivillig gymnastik och städat på ett antal ställen som jag annars inte bryr mig om. Min långa linjal och tumstocken har varit i flitig användning som skrämselverktyg.

Men nu har både Mia och jag gett upp. Efter 24 timmar varken syns eller hörs musen så jag har bestämt att den har tagit sig ut på nåt sätt.

Frivilligt byte av avgassystem
Oj, vad Silverpilen går tyst igen! Redan för ett år sen tyckte killarna på macken att det snart kunde vara dags att byta avgassystem, men först för ett par veckor sen började tomgången låta ovanligt högt. Idag byttes hela ”paketet” så nu spinner Silverpilen som den ska igen.

Tyvärr uppstod ett nytt hål… I plånboken närmare bestämt. :-/

Frivilliga fotoövningar
Igår fick vi övningarna till femte kurstillfället på fotokursen. Den som har adekvat utrustning för att fota fåglar fick göra det, övriga – däribland jag – fick fota landskap.

I samband med dagens ärenden i Dalsbruk passade jag på att förse mig med bildmaterial. En gråmulen och disig dag som idag gjorde inte motiven rättvisa, men det kan inte hjälpas.

Fotoövning

8.1 – Skönt – till slut

Jag har haft premiärer, eldat i alla rum, avslutat ett experiment och är klar med ett bokslut.

SilverpilenPremiärer
Igår var det provianteringsdag. Silverpilen har stått parkerad sen den 30.12 så det var premiär för årets första åktur. Termometern visade ‑25,3°(!) vilket också påkallade premiär för motor- och kupévärmare i god tid före avfärd.

Bilen startade med en inledande ”suck”, men gick snällt i gång tack och lov. Efter några kilometer hade växeloljan också tinat upp och när jag kom hem tillbaka var det bara frost­blom­morna längs kanterna på insidan av framrutan som skvallrade om kylan.

Eldat i alla rum
När jag var hemma igen hade temperaturen visserligen gått upp till -21,9°, men en brasa i alla tre rum kändes nödvändigt eftersom luftvärmepumpen börjar krokna vid den temperaturen.

För att inte få för varmt, tände jag upp i sovrummet vid solnedgången och kunde gotta mig åt skön värme vid läggdags. Jag eldade förstås också i kökspisen och kakelugnen i vardagsrummet som vanligt så här års.

Köksspisen

Trots den stränga kylan har vi alltså haft det skönt på Udden (med ett undantag, se nedan). Åt­min­stone statistiskt sett: +12 på golvet och +26 i taket.

Fast våra mi­nus­gra­der verkar ju löjliga jämfört med köldrekordet i norr: -41,8°! Stackars människor. Och djur.

Skönt att köldknäppen inte blev så lång­varig. Idag bara mellan -10 och -12 och tidvis lätt snöfall.

Avslutat ett experiment
När den kalla perioden började bestämde jag mig för att se hur länge jag kan klara mig utan att öka på elvärmen, bara nöja mig med tilläggsvärme i vedform. I vardagsrummet är normalt inga element i gång eftersom luftvärmepumpen håller till där. Dessutom ett (av två) i köket, ett i badrummet, respektive ett i sovrummet.

Igår kväll konstaterade jag att ca -25° är gränsen. På kvällen kröp kvicksilvret ner till -24,8° igen och luftvärmepumpen dog följaktligen. Tevefåtöljen (som står vid en yttervägg) kändes som ett isskåp trots dubbel yllepläd på sitsen och ovanpå den ett överdrag i ull. Att jag var utrustad med varm sjal över kläderna och ullfrottésockor i mina varmaste tofflor hjälpte inte.

Jag slog alltså på elementet bakom fåtöljen, kakelugnsvärmen räckte inte till. Fast det har den ju varit tvungen att göra förr i världen förstås. Vi är nog ganska bortklemade med värme nuförtiden.

BokslutKlar med ett bokslut
Igår kväll tog jag i tu med väglagets bokslut. På senaste styrelsemötet lovade jag att det skulle vara klart till den 14.1.

Våra få intäkter stämde bra med min enkla bokföring, men kostnaderna diffade med 2,59 €. Alla veri­fi­ka­tioner stämde med bankens kontoutdrag, liksom den utgående balansen så var låg felet?

Ett tag var jag på väg att ge upp till nästa dag, men det kändes inte bra. Jag måste ju för sjuttom kunna hitta felet. Det gjorde jag också. Självfallet berodde det på ”den mänskliga faktorn”. Posterna i Övriga kostnader var felsummerade.

Skönt att få till det utan att behöva ropa på hjälp. Jag hade redan garderat mig och förvarnat ord­fö­randen, men det bär emot att erkänna att jag har misslyckats innan jag ens har gjort ett allvarligt försök.

Det har jag lärt mig av fostermor. Först försöker man själv och om det inte lyckas begär man hjälp. 🙂