27.12 – Slutfirat och en ny teori

Julen är slutfirad, jag har invigt olycksfallsförsäkringen och har en ny teori.

Julen slutfirad
Vädermässigt var det en bister julafton. Tvåsiffriga minusgrader krävde varma kläder och skodon, men faktiskt sken solen så länge den orkade.

Programmet följde samma mönster som i fjol med med ett undantag. Tända ljus på gravarna, lyssna på julevangeliet i kyrkan och julmiddag i Tallmo. Undantaget bestod i att vi också närvar vid jul­klapps­utdelningen.

Bland mina julklappar fanns bara nyttiga grejer, bland annat en trådlös ringklocka. Så numera får man trycka på en knapp för att bli insläppt. 😀

Skämt å sido, ringklockan är huvudsakligen tänkt för icke-bekanta. Såna dyker upp två-tre gånger per år, så den kommer inte att slitas ut i första taget.

Igår kväll avslutade vi julfirandet med en inledande Dry martini (”stirred, not shaken”), därefter sill och potatis, kalops och ris à la malta som avslutning. Enligt gammal Udden-tradition äter man kalops på juldagen, men den fick bli en dag senare eftersom vi också åt juldagsmiddagen i Tallmo.

Invigt olycksfallsförsäkringen
Redan på julaftonskvällen kröp termometern upp till plusgrader som har hållit i sig sen dess. Det betyder halka för oss ”lantisar”.

Idag invigde jag därför mina Icebugs för i år. En idealisk olycksfallsförsäkring och ett av mina bästa köp nånsin!

Ny teori
Jag har en ny teori när det gäller läckaget i Silverpilen. Idag blev jag så gott som övertygad om att den stämmer.

Eftersom fukten är luktfri kan man utesluta många vätskor, dom flesta luktar mer eller mindre. Men det slog mig för ett tag sen att lukten av spolarvätska kanske avdunstar rätt snabbt?

I samband med bytet till vinterdäck den 13.12 fyllde jag på spolarvätska och har sen dess inte använt den. Efter den 18.12 har jag inte heller använt bilen.

Idag kollade jag fukten på bilgolvet och kunde konstatera att mattan, eller rättare sagt tidningen under gummimattan, var blöt trots att bilen har stått still. När jag kollade behållaren med spolarvätska visade den sig vara nästan tom.

För att säkerställa att lukten av spolarvätskan avdunstar snabbt, hällde jag litet på en pappers­tuss. Den enda lukt jag kunde känna var den av blött papper.

Eftersom alla andra tänkbara orsaker till den kontinuerliga fukten är eliminerade, är jag nu rätt över­tygad om att antingen själva behållaren eller en slang läcker. Troligen det senare.

Hur man åtgärdar det är däremot inget jag har en aning om. Förhoppningsvis kan nån kunnig människa göra det. Eller åtminstone kolla om min teori stämmer.

13.12 – Det lackar mot jul

Det har blivit ljusare på Udden, första tomtarna är utplacerade, julklapparna är inslagna, min egen är på väg och Silverpilen är omskodd.

Ljusare på Udden
På tisdag kväll blev det betydligt ljusare på Udden tack vare Husse. För att förse den nyinköpta ljus­slingan med el, behövdes en extra skarvsladd och ett grenuttag. Det hade han med sig när han kom från stan och vips blev det s k staketet ljust och fint. 🙂

I morse var också marken ljusare än vanligt. Ett tunt lager rimfrost/snö hade lagt sig under nattens minusgrader. Fast lite mer snö kunde vi gott få till jul tycker jag.

Första tomtarna
På tisdagen bar jag ner lådan med julpynt från vinden. Mest för att kolla om det fanns några julljusstakar och ljus i den. Det gjorde det nu inte, så jag lät mig nöja med några tomtar i stället som jag placerade ut på olika ställen i huset.

Det torde vara rekord. Så här tidigt ute brukar jag aldrig vara. Resterande julpynt blir uppackat och utplacerat närmaste dagarna har jag tänkt mig.

Julklapparna inslagna
Jag brukar heller inte vara klar med jul­klapps­in­slag­ningen så här tidigt. Det är ju faktiskt bara Lucia! I vanliga fall brukar jag inte ens ha skrivit klar julklappslistan.

Antagligen har jag glömt nån som förväntar sig att få en. Men det ger sig så småningom. Jag har garderat mig med ”nödjulklappar” i fall behov uppstår.

Egen julklapp på väg
Som vanligt har jag unnat mig en egen julklapp i år också. Valet föll på en ID-kortsläsare som visade sig vara billigare än jag trodde.

I Finland kan vi nämligen med hjälp av kortläsare och PIN-koder tillhörande ID-kortet både iden­ti­fie­ra oss och signera handlingar digitalt. ”Medborgarcertifikat” kallas det här, i Sverige heter det visst e-id om jag inte tar miste.

Bankdosan/-kodkortet fungerar för all del också för identifiering, men att signera avtal och andra handlingar digitalt går ju inte, så jag ville testa möjligheten.

Enligt meddelande från posten finns ”julklappen” nu att hämta, så snart kan jag aktivera och inviga den. Kortläsarprogrammet har jag redan laddat ner.

Silverpilen omskodd
Idag fick Silverpilen vinterdäcken påsatta sent om sider. Enligt lag skulle dom ha varit på redan den 1.12, men det struntade jag högaktningsfullt i. Det kändes verkligen inte påkallat i regnväder och plusgrader. Men nu är det gjort.

Suveränt

Igår fick jag sex födelsedagspresenter i efterskott när Husse återkom från stan. Fem för­va­rings­burkar med lock och så ett halvkapell till Silverpilen.

Helt suveränt! Nu ska det väl ändå inte kunna komma in vatten, åtminstone inte ovanifrån! Observera den vackra silverfärgen. 🙂

29.8 – ÖKB

Idag har Silverpilen fått lite ÖKB (Öm Kärleksfull Behandling). Det var länge sen sist, trots att bilen är mig väldigt kär. Det är hittills den första och enda bilen jag har köpt och ägt sen dess. Året var 2001, så man kan lugnt påstå att den har några år på nacken.

Nästan lika gamla var stolsöverdragen. Överdraget på förarplatsen hade vid det här laget börjat lösa upp sig i sina enklaste be­stånds­delar så det var hög tid för åtgärd.

Ett alternativ var förstås att byta till passagerarplatsens överdrag som fortfarande var helt, men så drogs mina blickar till en reklambild på FB en dag. Ett sånt överdrag ville jag absolut ha!

Leverantören med det udda namnet Yes We Vibe hade mönster och färger som jag aldrig har sett maken till tidigare. Mycket ”hoohaa” för att låna Husses uttryck. 😀

Idag fick jag leverans och skred till verket medan Husse var hos frisören. Tänk att dom passade perfekt! Som gjorda för min kära lilla bil.

Men innan jag fick på dom fick jag en lindrig chock. Du milde Moses så bilklädseln såg ut under överdraget!! Överdragen skyddar ju ingalunda mot damm… Här krävdes en grundlig dammsugning.

Och när jag ändå var i farten dammsög jag golvet, vindrutan (som var full med barr) och delar av motor­rummet också. Som avslutning torkade jag damm från reglage och instrumentbräda.

Det är bara ett stort bekymmer som återstår… Alla åtgärder för att hindra vatten från att samlas under mattan på förarsidan har misslyckats. Mattan är fortfarande lika blöt.

Under den hetaste och torraste perioden i somras såg den ut att ha torkat hyfsat, men varje gång jag hade varit ut och kört kunde jag känna att mattan var blöt när jag tryckte på den.

Sen vi fick regn har den blöta fläcken vuxit, så nånstans kommer vattnet in. Men var? Jag kan bara tänka mig att det är vindrutan som inte håller tätt. Det var förresten Husses ursprungliga teori.

I nedre kanten av vindrutan har förresten nån sorts frön ha grott. Det vore kanske en lösning? Ösa på lite jord eller mossa som kunde suga upp vätan så att groddarna kunde växa till sig? 😀

19.3 – Blandad kompott

Det syns vårtecken på Udden och låter illa i Silverpilen. Husse har lurat mig igen och vi har frossat i fisk. I morse hade jag herr‑ och dambesök.

Vårtecken på Udden
Förra onsdagen noterade jag att våren tydligen är i antågande – åtminstone inomhus. Förutom ett par flugor som vaknat till liv, har ett par spindlar och en gråsugga visat sig. 🙂

Ute är det däremot inte särskilt vårlikt. Isen är fortfarande tjock, snön ligger kvar och nätterna är kalla. På en bild från 2015 har jag redan börjat kratta på tomten, men det var då det.

Silverpilen låter illa
Jag vet fortfarande inte med säkerhet om läckaget har upphört, men för närvarande har jag andra, nästan lika dyra, bekymmer.

Då jag var på väg till Lustläsarna förra onsdagen tyckte jag mig höra ett nytt (illavarslande) ljud när jag startade motorn. Det lät närmast som om ett fläktblad tog i nånstans och kom från motor­rum­mets vänstra sida konstaterade jag när jag öppnade motorhuven.

Efter träffen med mina ”läsarkolleger” åkte jag till macken och bad killen bakom disken komma ut och lyssna. Han la huv’et på sned, lyssnade och sa: ”Antingen är det generatorn eller vatten­pumpen”.

Idag hade jag tid för diagnos. Det visade sig att ljudet kommer från vattenpumpen, som alltså behöver bytas. Suck.

Husse har lurat mig igen
På eftermiddagen i lördags beslöt vi ta en länk längs G:vägen som kompensation för den uteblivna länken i fredags. Då vi kom fram till ”Rompängen” föreslog Husse att vi skulle gå längst bort på den. Skaren höll fint.

Men si, det nöjde han sig inte med. ”Ska vi gå genom skogen?” föreslog han när vi kom till slutet på åkern. Hela mitt inre ropade NEJ! men jag svarade avmätt ”åkejdå” för husfridens skull.

I vanliga fall har jag inget alls mot att gå i skogen, men den täta och snåriga skogen avskräckte. Dessutom var jag inte rätt klädd för att bryta mig fram bland grankvistar och björkris.

Att skaren inte höll ställvis gjorde inte saken bättre. Husse travade på som en älg medan jag kämpade mig fram på mina ”svamphuggarben”.

I ett avseende fick jag ändå som jag ville. I stället för att bestiga ett berg höll vi oss nedanför och kom så småningom fram till den ganska nyanlagda vägen som går till sommarstugorna längst bort i byn.

Resten av turen var ”a piece of cake”. Åtminstone tills vi skulle gena över isen. För min del gick det bra tack vare icebug-kängorna, men Husse fick lov att gå försiktigt för att inte tappa fotfästet.

Frossat i fisk
Vi är båda två förtjusta i fisk, så det var ingen uppoffring att äta det tre dar i rad. Stekt salt sill på fredag, fiskmiddag på Holmbergs café i lördags kväll och pannstekt strömming igår. Vi torde alltså ha fått en rejäl dos Omega 3 och annat nyttigt. 🙂

Herr‑ och dambesök
I förmiddags skymtade jag en rörelse i ögonvrån då jag satt vid datorn. När jag tittade ut genom fönstret såg jag först en dam, därefter en herre och ett ögonblick senare ytterligare en dam komma trippande. Råbocken var på besök med sitt lilla harem.

Det torra gräset som stack fram mellan snöfläckarna fick duga som mat, nåt annat fanns inte att bjuda på.

6.3 – Besiktning, länkar och annat

Silverpilen är besiktad och servad, vi har ”länkat” på isen och öppnat ett sidokontor. Skrivlördag, kaffevisit och årsmöte är avverkade. Mia är hushållsintresserad.

Silverpilen besiktad
Den 28.2 kl 11 hade jag tid för besiktning av Silverpilen. Enda anmärkningen var ett skyddsgummi som var trasigt.

13.00 hade jag bokat tid för att åtgärda läckan. Samtidigt skulle skyddsgummit bytas ut. Idag fick jag besked om att bilen är klar att hämta, så i morgon blir jag av med halva pensionen. Men det kan det vara värt om läckaget upphör.

Länkat på isen
Både onsdag, torsdag och fredag förra veckan tog vi en tur ut på isen. Dagarna var kalla men soliga, så det gick an att vara ute bara man var varmt klädd.

För att inte missa eventuella bildmotiv hade jag med mig kameran. Och mycket riktigt, flera fina motiv dök upp. Mars-bilderna är redan uppe i 39 st.

Sidokontor
Udden har numera en ”branch office” på östra sidan av köket. Där sitter Husse och jobbar med sina föreningsärenden medan jag håller till på västra sidan som tidigare. Trevligt med en ”kollega” på nära håll.

Skrivlördag
På lördagen inföll nästsista träffen i Skrivlördag!. Hemläxan kommenterades och vi fick som vanligt flera skrivövningar. Sista övningen för dagen var en haiku. Definitivt inte min favorit, men jag lyckades få till en på den utsatta tiden.

Kaffevisit
På söndagen var vi bjudna på eftermiddagskaffe till väglagets ordförande. Visiten kombinerades med en halv länk och ett väglagsärende och blev mycket längre än planerat. Det hade redan hunnit mörkna innan vi tackade för oss och gick hemåt i sakta mak.

Årsmöte
Igår var det dags för hembygdsföreningens årsmöte som hölls i Kärra café. Det heter det fortfarande trots att kaféverksamheten har upphört för länge sen. Kärrabuktens byaråd som disponerar lokalen är vänliga nog att låna ut den vid behov.

Styrelsen inräknad bevistades mötet av 13 personer, vilket vi var glada för. Om ingen av med­lem­mar­na deltog, skulle vi ju inte kunna beviljas ansvarsfrihet.

Mia är hushållsintresserad

9.1 – Allmänt förfall

Tydligen är jag inne i en fas av allmänt förfall. Och glömde stänga locket.

Silverpilen
Fuktproblemet i Silverpilen fortsätter. Teorin är nu att det läcker vid öppningen till bilens elkablage och det kunde/ville killarna på macken inte ge sig på att kolla. Dom föreslog att jag skulle vända mig till en märkes­verkstad.

Med ojämna mellanrum fortsätter jag alltså byta ”blöja” och överväger att uppfinna ett bilparaply. En presenning funkar förstås också. I så fall gäller det att klippa hål för fönstren och se till att den inte blåser av i farten. 😀

Dörrhandtag
Det första som hände idag var att dörrhandtaget till den yttre köksdörren (jag har dubbla dörrar) lossnade. Det kändes bekant på nåt sätt.

Efter en titt i bildarkivet kunde jag konstatera att jag bytte på den inre dörren hösten 2013. Nu är det alltså dags för nästa om inte Husse mot förmodan har nån listig lösning? Som tillfällig åtgärd lånade jag innerdörrens handtag.

Tand
Nästa förfall var en tand. Den bet jag av på en mjuk rågbrödssmörgås nån timme senare.

Lyckligtvis fick jag tid hos tandläkaren redan nästa vecka i Dalsbruk. Det råkar vara samma unga dam som granskade min käft i Kimito den 22.12.

När jag bokade tid tipsade receptionisten om att man kan köpa en tillfällig plomb på apoteket. Himla fiffigt, det hade jag ingen aning om! Det kunde ju vara intressant att testa.

Maskätet hinder
Dagens sista(?) förfall var inte fullt så alarmerande. Den gamla skrivbordsskivan som jag använder för att veden inte ska trilla ut från pirran blir allt mer maskäten.

Vän av ordning påpekar förstås att jag borde vända på vedbäraren, men det har jag redan testat. Då ramlar veden ur ändå eftersom stigen till vedlidret lutar rätt så brant.

För det här lilla problemet finns dock en enkel lösning. När träskivan är uppäten fixar jag till en ny av nåt illasmakande material.

Glömde stänga locket
Under dagens tebesök ställde jag fram en burk med pepparkakor och lämnade kvar den på bordet medan jag hämtade vatten och ved. Det var ju korkat.

När jag kom in hittade jag Mia på köksbordet med huvet i peppar­kaks­bur­ken, ivrigt slickande på en pepparkaka. Eventuellt hade hon också bitit i en.

Av mitt ryande förstod hon genast att det här inte var tillåtet, så hon satte sig en bit ifrån och över­gick till att slicka en framtass i stället. Precis som om jag hade sett fel. 😀

Då hoppas jag att det var allt för idag.