40 cm nysnö var oväntat. Suck. 😦
Silverpilen
Frustration och städiver
Härom dagen fick jag äntligen min nya badrumsmatta. Paketet skickades med Postnord, men jag fick aldrig nån ankomstavisering så jag började göra efterforskningar. Paketet hade gått i retur eftersom det inte var avhämtat!
Jag kontaktade avsändaren som genast såg till att jag fick en ny leverans. Vid det här laget hade jag lärt mig att det var säkrast att spåra försändelsen. Den fanns att avhämta såg jag, så jag skrev ut paketspårningsrapporten och tog med den till utlämningsstället.
Efter en hel del letande hittades mitt paket. I och med att jag inte hade blivit aviserad, fanns det inget kollinummer. Lyckligtvis är antalet paket inte så stort här ute på landet, men det ställde förstås ändå till extra besvär för personalen.
Det här var andra gången det inte funkade, men var felet ligger har jag ingen aning om. Enligt Postnord har dom skickat ett ankomstmeddelande till det telefonnummer som jag har meddelat leverantören. Nån annan förklaring fick jag inte. Visst är det bra med teknik, förutsatt att den fungerar. 
Städiver
I dag bestämde jag att den nya mattan skulle tas i användning. Fast då gällde det att jag först rengjorde badrumsgolvet och tvättade våtrumsmattan som ligger där plus den gamla badrumsmattan. Så det gjorde jag.
Konstigt nog var våtrumsmattan inte torr när jag tänkte ta in den från tvättlinan, så jag la på nya mattan direkt på golvet. Då konstaterade jag att våtrumsmattan inte behövs. Den har mest fungerat som isolering eftersom golvet är gjutet och iskallt vintertid, men den nya mattan är extra tjock (och mjuk) så den verkar räcka.
Den fula glipan framför toastolen (se bilden) täcker jag med en bit våtrumsmatta. Den tidigare golvmattan var tydligen mörkblå och täcktes av den tidigare toastolen.
I och med att jag hade använt trädgårdsslangen för att skölja av den nya takplasten fick jag den lysande idén att också spola av Silverpilen. Den var grönflammig på grund av algerna som hade parkerat i smutslagret.
Dom små organismerna sitter rätt hårt så jag hämtade mitt biologiska tvättmedel som rengör svår smuts. Den förbehandlingen gjorde verkan, vattentrycket gjorde resten.
Rätt så bra blev det tyckte jag ända tills jag drog med en trasa, men det får duga tills vidare. Biltvätten har ju effektivare medel men såna används inte på Uddens tomt. Vid tillfälle ska jag lämna in min lilla pärla till ett proffs.
6.4 – Mig fattas inget, men …
… på Udden fattas en del. Det doftar gott i garderoben, jag har fått välgörande behandling, skrattat gott och tagit av rattmuffen.
På Udden fattas en del
Mest av allt fattas förvaringsutrymmen. I dom flesta hushåll finns det till exempel ett städskåp. Det har vi inte på Udden.
Dammsugaren får dela plats med kläder och skor i garderoben, sopborste och ‑skyffel hittar man i badrummet, dammtrasor och andra städprylar finns i ett skåp under diskbänken. Om man inte tillhör den ”ordinarie besättningen” i huset behöver man alltså en guide.
Väldoft i garderoben
Idag beslöt jag plocka undan en del vinterplagg och ‑prylar. Det fick till följd att flaskan med doftolja som stod på en hylla i garderoben drösade i golvet.
Eftersom det är trångt om saligheten, innebar det att dammsugaren och tillhörande borste också blev bestänkta med väldoften, förutom golvet förstås. Fast det är ju ingen nackdel att dammsugaren sprider väldoft när den används.
Ljuvliga dofter strömmar också från spisen i köket, för där ligger hushållspappret jag använde för att torka golvet. 😀
Välgörande behandling
Den som är stamgäst på bloggen vet att jag är stor anhängare av Kalevalainen jäsenkorjaus eller Kalevala ledkorrigering som den officiellt heter på svenska. I tisdags hade jag tid hos vår ”korrigerare” här på ön.
Trots två timmars behandling återstår en del att rätta till fick jag veta, så om tre veckor har jag en ny tid. Det är straffet för att jag har haft en längre paus.
Skrattat gott
I torsdags kväll bänkade vi oss i Furulund för att se och höra Åbo Svenska Teaters pjäs Främlingen.
Trots att pjäsen skrevs redan på 1980-talet kändes handlingen aktuell. Alla skådespelare var övertygande, men han som spelade främlingen fick oss att skratta så tårarna rann. Hans mimik och agerande var obetalbara.
Pjäsen hade också en allvarlig underton – som främling/invandrare möts man ofta av misstänksamhet och rasism. I pjäsen visade det sig så småningom att inte ens prästen var trogen det kristna grundbudskapet när allt kom omkring.
Tagit av rattmuffen
Igår fick Silverpilen sin årliga översyn och byte till sommardäck. Därmed var det också dags att koppla ur kupévärmaren och ta av rattmuffen. Nån mer vinter tror vi inte på!
7.3 – Here we go again
Vi har röjt vass, blåsippsbacken är borta, vi har haft ”ostbesök” och årsmöte, Silverpilen är besiktad och ett nytt uppdrag är påbörjat.
Röjt vass
Förra fredagen var vädret och isläget gynnsamt för vassröjning. Åtminstone trodde vi så, men det visade sig att det ideliga töandet och ”frysandet” hade skapat gropar i isen runt vasstråna.
Det innebar att våra snöverktyg inte lyckades kapa vasstråna lika effektivt som vanligt trots tappra försök, så när vi hade röjt en fläck gav vi upp. Bättre lycka en annan gång.
Blåsippsbacken borta
På väg in tillbaka tog jag mig en tur till min blåsippsbacke i förhoppning om att åtminstone få syn på några blad. Men icke sa Nicke. Trädavverkningen för ett par år sen och fjolsommarens torka verkar definitivt ha tagit kål på alla plantor.
Hur det såg ut i fjol våras minns jag inte, men troligen var det lika illa redan då. Det är fullt förståeligt. Tidigare hade dom lagom sol och skugga under de höga rönnarna, men nu är skuggan borta så dom har fått för mycket sol. Det är i alla fall min teori.
Ostbesök
Lördagen tillbringades med kollegerna i Skrivlördagsgruppen och på söndagen hade vi ”ostbesök”. Vik Husse/Filosofen hade ”hört av Mia” att prästosten som Husse gillar var slut och kom med en ny bit. Ja, och så kaffebröd förstås. Det missar han aldrig. Tack igen!
Årsmöte
På måndag eftermiddag hölls hembygdsföreningens årsmöte i Kärrabuktens byaråds lokal som vanligt. Än så länge ligger Dragegården nämligen i vinteride.
Mötet lockade tyvärr bara ett fåtal medlemmar jämfört med i fjol, men det är inget att göra åt. En anledning var förstås att mötet hölls dagtid.
Silverpilen besiktad
På tisdag förmiddag sågs Silverpilen lämna Udden, tätt följd av Husses Honda. Båda bilar fortsatte norrut med besiktningskontoret i Kimito som mål.
Husse förklarade att han följde med så jag skulle slippa ta bussen hem. Va! Har ni hört nåt så oförskämt? Han fick minsann åka hem också i ensamt majestät. Silverpilen befanns vara vid god vigör, precis som jag antog. 🙂
Nytt uppdrag påbörjat
På vägen hem stack jag mig in hos damen som har anlitat mig som korrekturläsare för att få manuskriptet. Hon bjöd på kaffe, så vi satt och skvallrade över kopparna en stund innan jag åkte hemåt.
Hon räknade med att granskningen skulle ta ”en eftermiddag” sa hon. Efter 3,5 timmars läsning har jag hunnit till sidan 16 av 76, så det lär bli betydligt mer än en eftermiddag. Och på söndag ska jag vara klar!
Idag hade jag annat program som var inbokat sen tidigare, så den här dagen blev inget gjort. Jag tror bestämt jag blir tvungen att begära mer tid. I annat fall måste jag sänka ambitionsnivån, vilket inte alls känns bra. Resten av veckan är hur som helst intecknad.
27.12 – Slutfirat och en ny teori
Julen är slutfirad, jag har invigt olycksfallsförsäkringen och har en ny teori.
Julen slutfirad
Vädermässigt var det en bister julafton. Tvåsiffriga minusgrader krävde varma kläder och skodon, men faktiskt sken solen så länge den orkade.
Programmet följde samma mönster som i fjol med med ett undantag. Tända ljus på gravarna, lyssna på julevangeliet i kyrkan och julmiddag i Tallmo. Undantaget bestod i att vi också närvar vid julklappsutdelningen.
Bland mina julklappar fanns bara nyttiga grejer, bland annat en trådlös ringklocka. Så numera får man trycka på en knapp för att bli insläppt. 😀
Skämt å sido, ringklockan är huvudsakligen tänkt för icke-bekanta. Såna dyker upp två-tre gånger per år, så den kommer inte att slitas ut i första taget.
Igår kväll avslutade vi julfirandet med en inledande Dry martini (”stirred, not shaken”), därefter sill och potatis, kalops och ris à la malta som avslutning. Enligt gammal Udden-tradition äter man kalops på juldagen, men den fick bli en dag senare eftersom vi också åt juldagsmiddagen i Tallmo.
Invigt olycksfallsförsäkringen
Redan på julaftonskvällen kröp termometern upp till plusgrader som har hållit i sig sen dess. Det betyder halka för oss ”lantisar”.
Idag invigde jag därför mina Icebugs för i år. En idealisk olycksfallsförsäkring och ett av mina bästa köp nånsin!
Ny teori
Jag har en ny teori när det gäller läckaget i Silverpilen. Idag blev jag så gott som övertygad om att den stämmer.
Eftersom fukten är luktfri kan man utesluta många vätskor, dom flesta luktar mer eller mindre. Men det slog mig för ett tag sen att lukten av spolarvätska kanske avdunstar rätt snabbt?
I samband med bytet till vinterdäck den 13.12 fyllde jag på spolarvätska och har sen dess inte använt den. Efter den 18.12 har jag inte heller använt bilen.
Idag kollade jag fukten på bilgolvet och kunde konstatera att mattan, eller rättare sagt tidningen under gummimattan, var blöt trots att bilen har stått still. När jag kollade behållaren med spolarvätska visade den sig vara nästan tom.
För att säkerställa att lukten av spolarvätskan avdunstar snabbt, hällde jag litet på en papperstuss. Den enda lukt jag kunde känna var den av blött papper.
Eftersom alla andra tänkbara orsaker till den kontinuerliga fukten är eliminerade, är jag nu rätt övertygad om att antingen själva behållaren eller en slang läcker. Troligen det senare.
Hur man åtgärdar det är däremot inget jag har en aning om. Förhoppningsvis kan nån kunnig människa göra det. Eller åtminstone kolla om min teori stämmer.
13.12 – Det lackar mot jul
Det har blivit ljusare på Udden, första tomtarna är utplacerade, julklapparna är inslagna, min egen är på väg och Silverpilen är omskodd.
Ljusare på Udden
På tisdag kväll blev det betydligt ljusare på Udden tack vare Husse. För att förse den nyinköpta ljusslingan med el, behövdes en extra skarvsladd och ett grenuttag. Det hade han med sig när han kom från stan och vips blev det s k staketet ljust och fint. 🙂
I morse var också marken ljusare än vanligt. Ett tunt lager rimfrost/snö hade lagt sig under nattens minusgrader. Fast lite mer snö kunde vi gott få till jul tycker jag.
Första tomtarna
På tisdagen bar jag ner lådan med julpynt från vinden. Mest för att kolla om det fanns några julljusstakar och ljus i den. Det gjorde det nu inte, så jag lät mig nöja med några tomtar i stället som jag placerade ut på olika ställen i huset.
Det torde vara rekord. Så här tidigt ute brukar jag aldrig vara. Resterande julpynt blir uppackat och utplacerat närmaste dagarna har jag tänkt mig.
Julklapparna inslagna
Jag brukar heller inte vara klar med julklappsinslagningen så här tidigt. Det är ju faktiskt bara Lucia! I vanliga fall brukar jag inte ens ha skrivit klar julklappslistan.
Antagligen har jag glömt nån som förväntar sig att få en. Men det ger sig så småningom. Jag har garderat mig med ”nödjulklappar” i fall behov uppstår.
Egen julklapp på väg
Som vanligt har jag unnat mig en egen julklapp i år också. Valet föll på en ID-kortsläsare som visade sig vara billigare än jag trodde.
I Finland kan vi nämligen med hjälp av kortläsare och PIN-koder tillhörande ID-kortet både identifiera oss och signera handlingar digitalt. ”Medborgarcertifikat” kallas det här, i Sverige heter det visst e-id om jag inte tar miste.
Bankdosan/-kodkortet fungerar för all del också för identifiering, men att signera avtal och andra handlingar digitalt går ju inte, så jag ville testa möjligheten.
Enligt meddelande från posten finns ”julklappen” nu att hämta, så snart kan jag aktivera och inviga den. Kortläsarprogrammet har jag redan laddat ner.
Silverpilen omskodd
Idag fick Silverpilen vinterdäcken påsatta sent om sider. Enligt lag skulle dom ha varit på redan den 1.12, men det struntade jag högaktningsfullt i. Det kändes verkligen inte påkallat i regnväder och plusgrader. Men nu är det gjort.
Suveränt
Igår fick jag sex födelsedagspresenter i efterskott när Husse återkom från stan. Fem förvaringsburkar med lock och så ett halvkapell till Silverpilen.
Helt suveränt! Nu ska det väl ändå inte kunna komma in vatten, åtminstone inte ovanifrån! Observera den vackra silverfärgen. 🙂
29.8 – ÖKB
Idag har Silverpilen fått lite ÖKB (Öm Kärleksfull Behandling). Det var länge sen sist, trots att bilen är mig väldigt kär. Det är hittills den första och enda bilen jag har köpt och ägt sen dess. Året var 2001, så man kan lugnt påstå att den har några år på nacken.
Nästan lika gamla var stolsöverdragen. Överdraget på förarplatsen hade vid det här laget börjat lösa upp sig i sina enklaste beståndsdelar så det var hög tid för åtgärd.
Ett alternativ var förstås att byta till passagerarplatsens överdrag som fortfarande var helt, men så drogs mina blickar till en reklambild på FB en dag. Ett sånt överdrag ville jag absolut ha!
Leverantören med det udda namnet Yes We Vibe hade mönster och färger som jag aldrig har sett maken till tidigare. Mycket ”hoohaa” för att låna Husses uttryck. 😀
Idag fick jag leverans och skred till verket medan Husse var hos frisören. Tänk att dom passade perfekt! Som gjorda för min kära lilla bil.
Men innan jag fick på dom fick jag en lindrig chock. Du milde Moses så bilklädseln såg ut under överdraget!! Överdragen skyddar ju ingalunda mot damm… Här krävdes en grundlig dammsugning.
Och när jag ändå var i farten dammsög jag golvet, vindrutan (som var full med barr) och delar av motorrummet också. Som avslutning torkade jag damm från reglage och instrumentbräda.
Det är bara ett stort bekymmer som återstår… Alla åtgärder för att hindra vatten från att samlas under mattan på förarsidan har misslyckats. Mattan är fortfarande lika blöt.
Under den hetaste och torraste perioden i somras såg den ut att ha torkat hyfsat, men varje gång jag hade varit ut och kört kunde jag känna att mattan var blöt när jag tryckte på den.
Sen vi fick regn har den blöta fläcken vuxit, så nånstans kommer vattnet in. Men var? Jag kan bara tänka mig att det är vindrutan som inte håller tätt. Det var förresten Husses ursprungliga teori.
I nedre kanten av vindrutan har förresten nån sorts frön ha grott. Det vore kanske en lösning? Ösa på lite jord eller mossa som kunde suga upp vätan så att groddarna kunde växa till sig? 😀
19.3 – Blandad kompott
Det syns vårtecken på Udden och låter illa i Silverpilen. Husse har lurat mig igen och vi har frossat i fisk. I morse hade jag herr‑ och dambesök.
Vårtecken på Udden
Förra onsdagen noterade jag att våren tydligen är i antågande – åtminstone inomhus. Förutom ett par flugor som vaknat till liv, har ett par spindlar och en gråsugga visat sig. 🙂
Ute är det däremot inte särskilt vårlikt. Isen är fortfarande tjock, snön ligger kvar och nätterna är kalla. På en bild från 2015 har jag redan börjat kratta på tomten, men det var då det.
Silverpilen låter illa
Jag vet fortfarande inte med säkerhet om läckaget har upphört, men för närvarande har jag andra, nästan lika dyra, bekymmer.
Då jag var på väg till Lustläsarna förra onsdagen tyckte jag mig höra ett nytt (illavarslande) ljud när jag startade motorn. Det lät närmast som om ett fläktblad tog i nånstans och kom från motorrummets vänstra sida konstaterade jag när jag öppnade motorhuven.
Efter träffen med mina ”läsarkolleger” åkte jag till macken och bad killen bakom disken komma ut och lyssna. Han la huv’et på sned, lyssnade och sa: ”Antingen är det generatorn eller vattenpumpen”.
Idag hade jag tid för diagnos. Det visade sig att ljudet kommer från vattenpumpen, som alltså behöver bytas. Suck.
Husse har lurat mig igen
På eftermiddagen i lördags beslöt vi ta en länk längs G:vägen som kompensation för den uteblivna länken i fredags. Då vi kom fram till ”Rompängen” föreslog Husse att vi skulle gå längst bort på den. Skaren höll fint.
Men si, det nöjde han sig inte med. ”Ska vi gå genom skogen?” föreslog han när vi kom till slutet på åkern. Hela mitt inre ropade NEJ! men jag svarade avmätt ”åkejdå” för husfridens skull.
I vanliga fall har jag inget alls mot att gå i skogen, men den täta och snåriga skogen avskräckte. Dessutom var jag inte rätt klädd för att bryta mig fram bland grankvistar och björkris.
Att skaren inte höll ställvis gjorde inte saken bättre. Husse travade på som en älg medan jag kämpade mig fram på mina ”svamphuggarben”.
I ett avseende fick jag ändå som jag ville. I stället för att bestiga ett berg höll vi oss nedanför och kom så småningom fram till den ganska nyanlagda vägen som går till sommarstugorna längst bort i byn.
Resten av turen var ”a piece of cake”. Åtminstone tills vi skulle gena över isen. För min del gick det bra tack vare icebug-kängorna, men Husse fick lov att gå försiktigt för att inte tappa fotfästet.
Frossat i fisk
Vi är båda två förtjusta i fisk, så det var ingen uppoffring att äta det tre dar i rad. Stekt salt sill på fredag, fiskmiddag på Holmbergs café i lördags kväll och pannstekt strömming igår. Vi torde alltså ha fått en rejäl dos Omega 3 och annat nyttigt. 🙂
Herr‑ och dambesök
I förmiddags skymtade jag en rörelse i ögonvrån då jag satt vid datorn. När jag tittade ut genom fönstret såg jag först en dam, därefter en herre och ett ögonblick senare ytterligare en dam komma trippande. Råbocken var på besök med sitt lilla harem.
Det torra gräset som stack fram mellan snöfläckarna fick duga som mat, nåt annat fanns inte att bjuda på.
6.3 – Besiktning, länkar och annat
Silverpilen är besiktad och servad, vi har ”länkat” på isen och öppnat ett sidokontor. Skrivlördag, kaffevisit och årsmöte är avverkade. Mia är hushållsintresserad.
Silverpilen besiktad
Den 28.2 kl 11 hade jag tid för besiktning av Silverpilen. Enda anmärkningen var ett skyddsgummi som var trasigt.
13.00 hade jag bokat tid för att åtgärda läckan. Samtidigt skulle skyddsgummit bytas ut. Idag fick jag besked om att bilen är klar att hämta, så i morgon blir jag av med halva pensionen. Men det kan det vara värt om läckaget upphör.
Länkat på isen
Både onsdag, torsdag och fredag förra veckan tog vi en tur ut på isen. Dagarna var kalla men soliga, så det gick an att vara ute bara man var varmt klädd.
För att inte missa eventuella bildmotiv hade jag med mig kameran. Och mycket riktigt, flera fina motiv dök upp. Mars-bilderna är redan uppe i 39 st.
Sidokontor
Udden har numera en ”branch office” på östra sidan av köket. Där sitter Husse och jobbar med sina föreningsärenden medan jag håller till på västra sidan som tidigare. Trevligt med en ”kollega” på nära håll.
Skrivlördag
På lördagen inföll nästsista träffen i Skrivlördag!. Hemläxan kommenterades och vi fick som vanligt flera skrivövningar. Sista övningen för dagen var en haiku. Definitivt inte min favorit, men jag lyckades få till en på den utsatta tiden.
Kaffevisit
På söndagen var vi bjudna på eftermiddagskaffe till väglagets ordförande. Visiten kombinerades med en halv länk och ett väglagsärende och blev mycket längre än planerat. Det hade redan hunnit mörkna innan vi tackade för oss och gick hemåt i sakta mak.
Årsmöte
Igår var det dags för hembygdsföreningens årsmöte som hölls i Kärra café. Det heter det fortfarande trots att kaféverksamheten har upphört för länge sen. Kärrabuktens byaråd som disponerar lokalen är vänliga nog att låna ut den vid behov.
Styrelsen inräknad bevistades mötet av 13 personer, vilket vi var glada för. Om ingen av medlemmarna deltog, skulle vi ju inte kunna beviljas ansvarsfrihet.
Mia är hushållsintresserad
Uddmors betraktelser 