9.1 – Allmänt förfall

Tydligen är jag inne i en fas av allmänt förfall. Och glömde stänga locket.

Silverpilen
Fuktproblemet i Silverpilen fortsätter. Teorin är nu att det läcker vid öppningen till bilens elkablage och det kunde/ville killarna på macken inte ge sig på att kolla. Dom föreslog att jag skulle vända mig till en märkes­verkstad.

Med ojämna mellanrum fortsätter jag alltså byta ”blöja” och överväger att uppfinna ett bilparaply. En presenning funkar förstås också. I så fall gäller det att klippa hål för fönstren och se till att den inte blåser av i farten. 😀

Dörrhandtag
Det första som hände idag var att dörrhandtaget till den yttre köksdörren (jag har dubbla dörrar) lossnade. Det kändes bekant på nåt sätt.

Efter en titt i bildarkivet kunde jag konstatera att jag bytte på den inre dörren hösten 2013. Nu är det alltså dags för nästa om inte Husse mot förmodan har nån listig lösning? Som tillfällig åtgärd lånade jag innerdörrens handtag.

Tand
Nästa förfall var en tand. Den bet jag av på en mjuk rågbrödssmörgås nån timme senare.

Lyckligtvis fick jag tid hos tandläkaren redan nästa vecka i Dalsbruk. Det råkar vara samma unga dam som granskade min käft i Kimito den 22.12.

När jag bokade tid tipsade receptionisten om att man kan köpa en tillfällig plomb på apoteket. Himla fiffigt, det hade jag ingen aning om! Det kunde ju vara intressant att testa.

Maskätet hinder
Dagens sista(?) förfall var inte fullt så alarmerande. Den gamla skrivbordsskivan som jag använder för att veden inte ska trilla ut från pirran blir allt mer maskäten.

Vän av ordning påpekar förstås att jag borde vända på vedbäraren, men det har jag redan testat. Då ramlar veden ur ändå eftersom stigen till vedlidret lutar rätt så brant.

För det här lilla problemet finns dock en enkel lösning. När träskivan är uppäten fixar jag till en ny av nåt illasmakande material.

Glömde stänga locket
Under dagens tebesök ställde jag fram en burk med pepparkakor och lämnade kvar den på bordet medan jag hämtade vatten och ved. Det var ju korkat.

När jag kom in hittade jag Mia på köksbordet med huvet i peppar­kaks­bur­ken, ivrigt slickande på en pepparkaka. Eventuellt hade hon också bitit i en.

Av mitt ryande förstod hon genast att det här inte var tillåtet, så hon satte sig en bit ifrån och över­gick till att slicka en framtass i stället. Precis som om jag hade sett fel. 😀

Då hoppas jag att det var allt för idag.

7.12 – Snorig pensionär

Jag får EU-pension, har attackerat kakfaten, fått snuva, hämtat bilen, vilat och haft tebesök.

EU-pension
I måndags hade jag tid hos FPA (Försäkringskassan). En glad och vänlig dam fyllde i en pen­sions­an­sö­kan åt mig.

Det blir ju inga höga belopp eftersom jag bara har varit anställd under åren efter flytten hem. Dessu­tom har jag varit tim‑ eller visstidsanställd. Men eftersom arbetsgivaren har betalat in pension, vore det förstås korkat att inte ta ut den.

Redan idag(!) fick jag besked – och lärde mig ett nytt begrepp: Pro rata-pension. ”Pensionen beviljas i enlighet med EU-bestämmelser om pro rata-pensionen är högre än den nationella arbetspensionen i Finland.

Pro rata-pensionen visade sig vara 0,43 € högre än Finlands nationella bestämmelser. Man tackar och tar emot. 🙂

Attackerat kakfaten
Som avslutning på dagen lämnade jag in Silvperilen för åtgärd och gjorde Husse sällskap till en trevlig dam som hade namnsdag. Fast av kakfaten att döma kunde man tro att hon hade födelsedag.

Artiga och väluppfostrade som vi är tog vi av alla sorter, av vissa till och med dubbelt, så hon kan omöjligt tycka att vi var storbjudna. 😀 Tack igen!

Fått snuva
Samma dag slog snuvan till. Som ett brev på posten följdes tidigare virusangrepp av fler. Hosta hade jag fått redan ett par dar tidigare och nu var det alltså snuvans tur.

Tydligen är immunförsvaret rätt så effektivt trots allt, idag kan jag andas genom näsan igen och hostan har lugnat sig betydligt.  Fast det betyder ingalunda att jag är pigg som en lärka för den skull… Men om ett par dar till kanske?

Hämtat bilen
På tisdag förmiddag hann jag med lite föreningsadministration innan det kändes som om det var bäst att återgå till sängläge. Jag avbokade ett planerat besök senare på dagen och hade nyligen somnat då jag fick SMS om att bilen var klar att hämta.

Det kändes motigt att stiga upp och klä på sig, men jag behövde ju faktiskt bara sätta mig i passa­ge­rar­stolen och bli skjutsad ena vägen.

Det luktade lim i Silverpilen när jag steg in. Det tog jag som bevis för att en ny tätningslist satt på plats runt säkringsboxen.

När jag kom hem la jag mig igen och vaknade av att Husse prasslade med potatispåsen. Det var dags för middag.

Vilat
Eftermiddagen igår blev delvis vilodag den också. Då filmen Okänd soldat var slut, var jag också det trots att jag verkligen inte gjorde många knop medan den pågick. (Krigsfilmer tillhör inte favoriterna, inte ens om det handlar om finska krig så Husse fick se den utan mig.)

När jag vaknade efter dryga två timmar hade Husse börjat fixa middag. Potatis och morötter stod på spisen och fisken gjordes i ordning för rökugnen. Mitt enda bidrag bestod i att duka bordet och äta. Sån service kändes oerhört lyxig.

Tebesök
Idag har jag faktiskt hållit mig vaken nästan hela dagen. Dels tack vare Vik Husse som gjorde entré vid lunchtid som avtalat och dels tack vare en del pappersexercis som var av nöden.

Sent i eftermiddags kändes behovet av vila dock påtagligt, så jag tog igen mig ett tag. Väldigt snart borde jag väl vara utvilad nog?

28.11 – Det mesta ordnar sig

Natten blev lugn, jag har fått diagnos, årets sista möte är genomfört och Silverpilen har blivit felsökt. Husse har kockat och blivit blöt och använt muskelkraft.

Lugn natt
Natten till måndag blev lugn trots allt (se inlägg 25.11). Det var först på morgonkvisten den gömda musen vågade sig fram. Den blev så gott som omedelbart fångad och uppäten. Därmed var drama­tiken avslutad för den här gången.

Diagnos
I söndags var mina krämpor klart decimerade, det var bara lilltårna som ömmade. Men som planerat bokade jag tid för besök på HVC i måndags. Och kan du tänka dig – jag fick tid redan samma dag! 🙂

En ung (mycket ung!) man med bruna ögon tog emot och frågade vad som fattades mig. Jag berättade kort om de senaste dagarnas ”lidande”, sen bad han att få titta på mina händer och fötter, kollade hjärta och lungor och konstaterade därefter att jag hade råkat ut för ett enterovirus.

Ha! Det var ju det jag trodde hela tiden!

Och precis som jag redan hade läst mig till, finns det inget botemedel, infektionen går över av sig själv sa han. Dock kan blåsorna smitta ända tills dom försvinner, så det gäller att ta hänsyn till sin omgiv­ning. Därför påminde jag doktorn om att rengöra händerna efter att han hade tagit mig i hand då besöket avslutades. Det fram­kallade ett brett leende.

Årets sista möte
På eftermiddagen samlades hembygdsföreningens styrelse och kassör till årets sista möte. Det hölls hemma hos vår äldsta ledamot som hade bullat upp med många go’saker, så inledningen blev ovanligt lång. Mötet i sig var avklarat på en dryg timme.

Silverpilen är felsökt
Idag lämnade jag in Silverpilen hos killarna på macken för att få reda på var vattnet tar sig in (se inlägg 21.11). Efter en halv timme fick jag besked.

Packningen runt säkringsboxen lider antingen av hög ålder eller så har en mus knaprat på den. Det senare verkar troligt med tanke på att jag redan i samband med en besiktning för nåt år sen fick reda på att jag hade ett matförråd under motorhuven.

Nästa vecka ska dom sätta in en ny packning så mössen får nåt färskt att tugga på. 😀

Husse har kockat och blivit blöt
Igår tillredde Husse dagens middag. Den bestod av soppa på trattkantarell, uppiffad med blåmögelost. Ingen dum kombination trots att jag inte gillar blåmögel.

Efter maten gick han ut med slaskhinken. När han kom in tillbaka var han genomblöt på ena sidan av kroppen och blodet rann från ett finger… Han hade halkat och ramlat på stigen till komposten och skrapat utsidan av handen mot en av stenarna som ligger runt blomlandet.

Voj, voj. 😦 Lyckligtvis gjorde han sig inte illa i övrigt och tog det hela med en klackspark.

Muskelkraft
Just precis idag då det nyss hade börjat regna igen, beslöt vi dra upp båten för vintern. Efter lite diskussion om lämpligaste platsen fick jag min vilja igenom, så nu ligger den där den alltid brukar ligga. Tack för det snälla Husse!

Husse stod för det mesta av muskelkraften, men det är ju ett känt faktum att män har större muskel­massa än kvinnor så jag har inte särskilt dåligt samvete på den punkten. Vi kvinnor är ju starkare på andra sätt. 😉

21.11 – Från skrivövningar till ÖKB

Det har varit Skrivlördag!, Silverpilen är otät, nyårsmenyn är spikad, vi har haft ”provätare” och på Udden ser man snöflingor. Mia får dubbel ÖKB.

Skrivlördag!
Kvart över tio på lördag förmiddag samlade vi oss runt bordet igen för att ta del av flera tips och tricks när det gäller skrivande och författande. Vår eminenta coach hade också laddat upp med några upp­gifter där det gällde att använda fantasi och inlevelseförmåga. En kul och inspirerande dag!

Silverpilen otät
Redan då jag hämtade Silverpilen efter rengöringen förra onsdagen blev jag upplyst om att golv­mat­tan på förarsidan var blöt. Nånstans kom det in vatten.

Den våta fläcken har minsann inte blivit mindre av de senaste dagarnas regnande! Men var vattnet kommer in kan jag för mitt liv inte begripa? I morgon ska jag boka tid för undersökning.

Nyårsmenyn spikad
Det har varit många turer och idéer runt nyårsmenyn, men från och med igår är den fastställd. Åt­min­stone tills vidare.

Förrätt, mellanrätt, två varmrätter, dessert och kaffe plus diverse tillbehör torde se till att gästerna blir mätta. Nu återstår bara att skapa en meny i tilltalande design. 🙂

Provätare
Igår hade vi besök av ett par ”provätare”. För att var säkra på att mellanrätten blir som tänkt, beslöt vi tillreda den och bjöd in två damer som fick provsmaka.

Under måltidens gång fick dom veta att rätten var avsedd att testas. Båda två tyckte den var god, så den får stå kvar på menyn – om vi mot förmodan inte kommer på nåt ännu bättre? Personligen tyckte jag inte att den var så extra, men visst var den ätbar.

Snöflingor på Udden
Hittills i år har vi inte sett till några snöflingor, men i eftermiddags började dom singla ner. Så här dags bildar dom ett ytterst tunt lager vitt på marken. Termometern visar -0,4° så i morgon lär tomten vara mycket ljusare förutsatt att snöandet fortsätter.

I fjol hade vi snö redan den 2 november, men vem bryr sig om fjolårssnön? 😀

 

Mia får dubbel ÖKB
Mia är numera en riktig kelgris som tar vara på alla möjligheter till ÖKB (Öm, Kärleksfull Be­hand­ling). Sen Husse kom in i bilden har hon ju dubbla chanser, vilket hon inte är sen att utnyttja. 🙂

16.11 – Ljuspunkter och glädjeämnen

Jag har varit ”högbröstad” och fröjdas över nya ljuspunkter. Vi har ätit provmiddag och besökt byns äldsta. Silverpilen är rustad för vintern och svampförrådet är påfyllt.

”Högbröstad”
I söndags kommenterade Husse mitt utseende innan vi skulle i väg till Labbnäs. Han tyckte jag var ovanligt ”högbröstad”. Det har han aldrig lagt märke till tidigare. 😀

Han ville veta hur det gick att få till. ”Järntråd” svarade jag och förklarade hur en bygelbehå är kon­strue­rad. Så nu vet han det.

Nya ljuspunkter
När Husse kom från stan hade han med sig en sprillans ny spislampa. Den tredje begagnade arma­turen hade sagt upp bekantskapen. Jag hade visserligen två till, men vi tyckte inte det var värt att envisas med fler.

Han hade dessutom med sig en stormlykta med LED-ljus avsedd för Tallmo och frågade om jag också ville ha en sån. Jag svarade nekande, men ångrade mig ett par dar senare då jag såg den i funktion, så i måndags in­ves­te­ra­de jag i en sån.

Nu pryder den trappan tillsammans med ljusslingan som har kommit upp. Allt för att om möjligt jaga mörkret på flykt.

Provmiddag
Efter besöket hos min ”jäsenkorjaaja”  i måndags beslöt vi laga en ”provmiddag”. Husse föreslog att vi skulle röka köttfärsbiffarna i stället för att steka dom i panna.

Jag kände mig lite tveksam, men tyckte ändå det lät som en intressant idé. Eftersom Udden tack vare Husse har ett rökrör numera, togs det i bruk. Resultatet blev jättesmaskigt!

Besökt byns äldsta
I tisdags hälsade vi på f d ”bonuspappan”. Han var lika pigg och nyter som vanligt. Och glad över besöket förstod vi. Igår eftermiddag gratulerade vi byns äldsta invånare som fyllde 93. Hon såg så liten och värnlös ut där hon låg i sin sjukhussäng, men log och svarade ja på det mesta.

Silverpilen rustad för vintern
I samband med besöket i Dalsbruk igår, lämnade jag in Silverpilen för en grundlig rengöring. Med tanke på att det är två år(!) sen sist var den verkligen av nöden!

Den här gången svek jag servicekillarna på macken. Den vänlige unge mannen på RH Garageservice fick byta till vinterdäck då bilen ändå var där.

Svampförrådet påfyllt
I frysen finns det fortfarande kvar av trattkantarellerna vi plockade i slutet av oktober, men vi tyckte det kunde vara bra att ha lite mer. Idag visade Husse mig sitt svampställe i Jordbron.

Den här gången var mitt sikte inställt på svamp (i stället för bildmotiv), så jag fyllde min lilla hink på ca en timme. Vid det laget hade Husse redan fyllt en stor hink… Men det var ju hans svampställe så det var inte så konstigt. 😉

Det blev också några bildmotiv förutom svampen: Bland annat revlummer och bägarlav. Och så en mossart som jag inte kan påminna mig ha sett tidigare. Vid första anblicken påminner den om kammossa, men det är det inte. Nån som vet vad den heter?

 

30.3 – Från osäkerhet till bevisfört

Jag har fått rapport, Silverpilen rullar vidare, jag har bytt upp/ner? mig och dukat med vårfärg.

Rapport
I gårdagens post låg en rapport från STUK (Strålsäkerhetscentralen). Under tiden 17.1-14.3 mätte jag nämligen radon­halten i sovrummet. Enligt rapporten uppgick radonhalten till 37 Bq/m3 med en fel­mar­gi­nal på ±9 och kräver inga åtgärder, så det var ju bra.

Sen läste jag om resultatets osäkerhet: ”Den osäkerhet som anknyter till resultatet anges som ut­vidgad osäkerhet som har räknats med täckningsfaktorn k=2. Detta motsvarar en konfidensgrad på cirka 95 %.” Bra att veta eller…?

Hade det inte räckt med att konstatera att resultatet är tillförlitligt till 95 %? Vad är en täckningsfaktor??

STUKs webbsajt hittar jag en förklaring till täckningsfaktor: ” Faktor, med vilken osäkerheten multipliceras för att få utvidgad osäkerhet.” Jaha. Klart som korvspad. 😦

Faktorn används för att beräkna konfidensnivån läser jag vidare: ”Täckningsfaktorn anger konfidens­nivån: faktor 1 = konfidensnivå 68 %, faktor 2 = konfidensnivå 95 %.” Så vad är då en konfidensnivå undrar jag?

Jo, det är: ”Sannolikhet, med vilken det rätta värdet för storheten som mäts är inom fel­margi­na­ler­na.” Konfidensnivån för att jag ska begripa är därmed 0. Men tack och lov är det ju ingen som kräver det.

Silverpilen rullar vidare
Efter lunch igår lämnade jag in Silverpilen på service enligt besiktningskillens önske­mål. Dessutom skulle vinterdäcken av. Knappt två timmar senare var den klar att ”söka” som det heter på finlandssvenska. (I Sverige hade man högst antag­ligen uppfattat det så att dom tappat bort fordonet.) 😀

Enligt Husses förslag åkte jag sen raka spåret till Kimito för ombesiktning. Numera kan den lyckligtvis göras var som helst och utan tidsbokning. Förutom det tidigare besiktningsintyget visade jag också upp kvittot på reparationen. Det fick besiktningskillen att utbrista att jag åtminstone hade fått betala för åtgärden, men nu skulle han ta sig en titt.

Nere i smörjgropen konstaterade han att felen var åtgärdade och skrev ut ett nytt intyg, så nu rullar Silverpilen gladeligen vidare igen ett tag.

Bytt upp/ner? mig
Idag fattade jag ett revolutionerande beslut. Jag som ogillar att läsa på skärmen och alltid har hävdat att jag vill känna doften av trycksvärta och höra prassel när jag vänder sida i tidningen… Från och med nu läser jag ÅU enbart i digital form.

Största skälet till beslutet var priset. Ett årsabonnemang på den digitala upplagan skiljer i pris med 166,60 € jämfört med pappersversionen. Om jag mot förmodan blir välsituerad eller vill ändra mig kan jag ju alltid göra ett nytt val.

Dukat i vårfärg
Medan jag väntade på att få ”söka” bilen igår fördrev jag tiden bl a med att shoppa. Hos Wahlstens hittade jag bordstabletter i en mild vårgrön färg som passar utmärkt till mattorna i köket så jag slog till med ett köp.

I eftermiddags invigde jag dom i samband med att jag fick rå om Grisen/Tvillingen ett par timmar. Vi har bara setts som hastigast en gång sen strax före jul så det var verkligen länge sen. Följaktligen uppstod inga långa tystnader på grund av brist på samtalsämnen.

Fast dom nya bordstabletterna kommenterade hon inte eftersom hon ju inte kunde veta att dom var nya. Hon såg i stället buketten med videkissar som prydde bordet och tyckte att jag hade gjort påsk­fint.

Snart kommer Husse hem. Undrar om han märker nåt? 😀

9.11 – Lite gnäll följt av leenden

Felfrekvensen har ökat igen, jag har motionerat och administrerat, träffat en bekant och Silverpilen ler förnöjt.

luftvarmepumpenÖkad felfrekvens
Felfrekvensen har ökat igen. Under helgen som var greps luftvärmepumpen av dödsryckningar. Den har en längre tid kvidit av smärta så jag blev inte värst överraskad.

Redan för flera veckor sen ringde jag leverantören och bad honom komma och ta en titt, men han har inte hörts av. Eftersom han inte gick att nå på telefon i måndags ringde jag Strandells i stället, dom säljer samma fabrikat.

Första beskedet jag fick var att dom kunde åtgärda pumpen ”inom två veckor”. Bättre än inget, men nöjd var jag inte. Nån timme senare ringde herr Strandell och meddelade att på fredag förmiddag (11.9) skulle dom komma. Ett nytt litet mirakel. 🙂

Sen var det kameran, en av mina kärare ägodelar. Den ”hängde sig” helt plötsligt då jag skulle tanka över bilder till datorn. Den gick inte ens att stänga av. Fullständigt obegripligt?!

Men jag är ju inte tappad bakom en vagn så jag löste problemet genom att ta ut batteriet och vips var den sig själv igen. Fast jag fattar inte hur det kom sig att den betedde sig som den gjorde?

vinterliktMotionerat och administrerat
Udden har nu full vinter om man ser till snömängden. Förhoppningen om att vi skulle få plusgrader igen grusades av ymniga snöfall så det var bara att plocka fram snö­skott­nings­atti­ral­jer­na igår.

”Vägmästaren” hade redan röjt vägen och sett till att jag kunde ta ut svängarna när skulle ta mig ut från parkeringen men alla mina stigar på tomten behövde förstås skottas. Efter två timmars arbete var jag nöjd och Silverpilen hade fått kupé‑ och motorvärmarsladdar.

Resten av dagen gick åt till diverse administration för både väglagets och hem­bygds­före­ningens räkning så jag kände mig riktigt belåten när jag väl gjorde kväll. Troligen fick jag för mycket frisk luft för jag somnade framför teven redan innan 22-nyheterna var slut.

Träffat en bekant
Idag hade jag tid på macken efter lunch för att få dom nya vinterdäcken monterade. En dryg timme skulle det ta så jag knallade raka spåret till Holmbergs för att få nåt ätbart, magen skrek av hunger.

Vid ett av borden fick jag syn på en f d kursdeltagare som jag inte har sett på länge så jag frågade om jag fick göra henne sällskap. Det fick jag sa hon, men talade om att hon inte blir långvarig för hon har en tid att passa.

Vi hann ventilera en hel del ändå tyckte jag. Bland annat hade hon sett på FB att jag har blivit med karl. Ett mer eller mindre onödigt bihang med andra ord. Så sa hon nu inte, men det lät nästan så.

Hon menade säkert inte alls så, men ibland har jag en förmåga att tolka saker på mitt eget, underliga sätt. Det kan Husse förresten intyga. 😀

dubbdackSilverpilen ler förnöjt
Visserligen har jag så gott som nya sommardäck, men det kändes ändå lite lurigt att ta sig till Dalsbruk i vinterföret. Jag höll för säkerhets skull max 60 och kröp i alla branta kurvor för att slippa incidenter. Lyckligtvis fick jag inga möten så jag kunde köra som ”in­fö­dingar­na”, dvs mitt på vägen.

Till min stora förvåning tog åktiden bara några minuter längre än vanligt så jag var på plats i god tid. Macken höll som vanligt den utlovade väntetiden och när jag kom fram till macken såg jag på långt håll att Silverpilen sträckte på sig och log förnöjt. Första gången den har däck med ”fartränder” på. 🙂

Det gjorde den hela vägen hem också. I synnerhet då vi passerade en stor skåpbil som stod tvärs över ena körfältet med ett bakhjul i diket. Tur att det inte gick värre än så.