7.3 – Here we go again

Vi har röjt vass, blåsippsbacken är borta, vi har haft ”ostbesök” och årsmöte, Silverpilen är besiktad och ett nytt uppdrag är påbörjat.

Röjt vass
Förra fredagen var vädret och isläget gynnsamt för vassröjning. Åtminstone trodde vi så, men det visade sig att det ideliga töandet och ”frysandet” hade skapat gropar i isen runt vasstråna.

Det innebar att våra snöverktyg inte lyckades kapa vasstråna lika effektivt som vanligt trots tappra försök, så när vi hade röjt en fläck gav vi upp. Bättre lycka en annan gång.

Blåsippsbacken borta
På väg in tillbaka tog jag mig en tur till min blåsippsbacke i förhoppning om att åtminstone få syn på några blad. Men icke sa Nicke. Trädavverkningen för ett par år sen och fjolsommarens torka verkar definitivt ha tagit kål på alla plantor.

Hur det såg ut i fjol våras minns jag inte, men troligen var det lika illa redan då. Det är fullt förståe­ligt. Tidigare hade dom lagom sol och skugga under de höga rönnarna, men nu är skuggan borta så dom har fått för mycket sol. Det är i alla fall min teori.

Ostbesök
Lördagen tillbringades med kollegerna i Skrivlör­dags­gruppen och på söndagen hade vi ”ostbesök”. Vik Husse/Filosofen hade ”hört av Mia” att prästosten som Husse gillar var slut och kom med en ny bit. Ja, och så kaffebröd förstås. Det missar han aldrig. Tack igen!

Årsmöte
På måndag eftermiddag hölls hembygdsföreningens årsmöte i Kärrabuktens byaråds lokal som vanligt. Än så länge ligger Dragegården nämligen i vinteride.

Mötet lockade tyvärr bara ett fåtal medlemmar jämfört med i fjol, men det är inget att göra åt. En anledning var förstås att mötet hölls dagtid.

Silverpilen besiktad
På tisdag förmiddag sågs Silverpilen lämna Udden, tätt följd av Husses Honda. Båda bilar fortsatte norrut med besiktningskontoret i Kimito som mål.

Husse förklarade att han följde med så jag skulle slippa ta bussen hem. Va! Har ni hört nåt så oförskämt? Han fick minsann åka hem också i ensamt majestät. Silverpilen befanns vara vid god vigör, precis som jag antog. 🙂

Nytt uppdrag påbörjat
På vägen hem stack jag mig in hos damen som har anlitat mig som korrekturläsare för att få manu­skriptet. Hon bjöd på kaffe, så vi satt och skvallrade över kopparna en stund innan jag åkte hemåt.

Hon räknade med att granskningen skulle ta ”en eftermiddag” sa hon. Efter 3,5 timmars läsning har jag hunnit till sidan 16 av 76, så det lär bli betydligt mer än en eftermiddag. Och på söndag ska jag vara klar!

Idag hade jag annat program som var inbokat sen tidigare, så den här dagen blev inget gjort. Jag tror bestämt jag blir tvungen att begära mer tid. I annat fall måste jag sänka ambitionsnivån, vilket inte alls känns bra. Resten av veckan är hur som helst intecknad.

Stordåd

vassrojning

Idag uträttades stordåd på Udden! Husse blev inspirerad att röja vass. All gammal, torr vass på var sida om bryggan ligger nu uppe på land i en stor hög. En behjärtansvärd insats. ❤ I morgon blir det slutstädning har vi tänkt.

27.8 – Nästan livat

Jag har slitit på hammocken, träffat snoken, umgåtts med vattenvarelser, fått en present, städat arkiv och utmanat getingarna.

LektyrSlitit på hammocken
Både i tisdags och onsdags kunde jag vila middag i hammocken. Det är något alldeles speciellt med att ligga ute. Man känner värmen från vår närmaste stjärna, hör vindens sus, fågelkvitter och insektsurr. 🙂

Träffat snoken
På väg till siktdjupsmätningen i onsdags överraskade jag snoken som låg och solade på bryggan. Den fick förstås bråttom att flytta på sig så jag väntade tills den hade försvunnit utom synhåll.

Trots att den rör sig i vatten vill den tydligen inte ta sig vatten över huvudet. Vem vill det förresten? 😉 Den kunde mycket väl ha hoppat ner eller släppt ner kroppen i vattnet, men föredrog att åla sig ner längs bryggstolpen tills den fick vattenkontakt. Snokar kan kanske inte hoppa när jag tänker efter?

Mia var lyckligtvis inte på plats just då så vi slapp konfrontation. När hon dök upp hade snoken redan försvunnit.

SjökläddUmgåtts med vattenvarelser
Efter siktdjupsmätningen beslöt jag ta i tu med sommarens återstående projekt – röja vass i ”ham­nen”. Den här gången rustade jag mig i ärvda fiskarstövlar innan jag började umgås med skräddare, vatten­kvalster, sländor, cyanobakterier och allehanda andra vattenorganismer.

Arbetet löpte på bra ända tills jag upptäckte att den ena stöveln läckte, men jag lät mig inte hindras. När vattnet började sippra in ovanför stövelkragarna och jag blev blöt i ändan bestämde jag att det fick duga. Dom få stråna längst ut kan jag leva med eller klippa av från båten vid tillfälle.

Present 2Fått en present
I torsdags hade jag diverse Kimito-ärenden som avslutades med en träff med f d klasskompisen och hans sambo på Villa Lande över en kopp kaffe. Efter en stund drog sambon upp ett vackert omslaget paket och önskade mig en skön höst.

Jag blev alldeles gråtfärdig över gesten… Varför skulle jag ha en present? Jag minns inte vad hon svarade men tog förstås tacksamt emot paketet. Jag valde att inte öppna det men hörde att det kluckade när jag skakade på det så jag anade mig till innehållet.

Paketet visade sig innehålla en flaska med nyttig vätska: Brandy med honung. Jag var tvungen att genast smaka några droppar för att kolla om honungssmaken verkligen kändes. Det gjorde den faktiskt så den lär nog ”gå åt i hushållet” för att citera f d bonuspappan.

Idun 1912Städat arkiv
I måndags inleddes arkivstädningen/-inventeringen i Dragegården och fortsatte i går. Oj, vad många intressanta fynd vi gjorde! Det som imponerade mest på mig var ett exemplar av Pro Finlandia-adressen från 1918 (länken enbart på finska).

Inbundna exemplar av tidningen Idun från 1912 var onekligen också lite spännande även om jag inte bläddrade i dem desto mer just den här gången.

Utmanat getingarna
I eftermiddags beslöt jag utmana getingarna. Skottkärran stod och väntade på tömning och min lilla lie låg kvar där jag i panik hade slängt den (se inlägg 22.8).

När jag hade täckt in mig i skyddande kläder från topp till tå och tagit på mygghatten var jag beredd. Det blev en antiklimax, getingarna sågs inte till. Så då vräkte jag kvistlasset över deras bo som hämnd för deras stick förra gången.

Det satte lite fart på dom, men den här gången var dom inte alls lika aggressiva. Troligen märkte dom att dom inte hade en chans att komma åt mig. 😀

17.7 – Vass, syrener och hundbesök

Jag har agerat ”hamnsjåare”, gjort en obehaglig bekantskap och ägnat mig åt sisyfos-arbete. Mia har uppträtt hotfullt.

Hamnsjåare
Igår bestämde jag att min ”hamngäst” skulle få det lättare att dra upp sin båt i höst. Hittills har hon varit tvungen att ta sig igenom en mur av vass.

KanalAtt röja vass en solig sommardag innebär att man blir villebråd för allsköns insekter som biter och sticker, men det går ju inte gärna att vara klädd i annat än baddräkt då man står i vatten. På fötterna hade jag som vanligt sommar-Croqsen för att inte sjunka alltför långt ner i leran.

Jag har ingen aning om hur länge jag höll på, men till slut hade jag fixat en lagom bred kanal och beslöt ta en simtur som avslutning. Jag var ju redan våt om ändan efter vassröjningen.

Obehaglig bekantskap
När jag tog mig upp för badstegen gjorde jag en obehaglig bekantskap. På utsidan av låret hade en  igel sugit sig fast. Urk. Det har aldrig hänt tidigare även om jag har stött på svarta iglar i strandkanten.

Det var förstås en fullkomligt harmlös varelse, men iglar tillhör definitivt inte mina favoriter! Förutom utseendet är det deras rörelsesätt som får mig att känna obehag. Snabbt som ögat tog jag loss den och släppte ner den i vattnet. På mig skulle den då inte hålla till!

När jag kom upp från stranden var jag tvungen att spegla mig från alla håll och kanter för att kolla om jag hade några fler på mig men det hade jag lyckligtvis inte.

Sisyfos-arbete
Både vass och syrener är överlevnadskonstnärer. Fast om dom inte får tillräckligt med ljus vantrivs dom har jag konstaterat. Jag har lekt med tanken att dra presenning över vassen så den inte får nåt ljus, men då är det ju många andra organismer som också drabbas.

Att hålla efter vass och syrener är därför ett sisyfos-arbete – det tar aldrig slut. På Udden finns det gott om syrener som försöker breda ut sig så fort dom kan. Det vill bondrosorna också göra, vilket fått till följd att strandstigen har blivit så smal att man knappt kunde ta sig fram.

Idag blev det ändring på det. Raden med syrener närmast stigen klippte jag ner helt, utstickande kvistar och nya skott från bondrosen fick också stryka på foten. Men om ett par år får jag göra om alltihop igen.

Strandstigen

Mia är argMia har uppträtt hotfullt
På väg upp från stranden igår mötte jag en okänd jycke och hamngästen själv, dvs sommargrannen psykologen. Efter dom kom Mia, låg i ryggen, med rest ragg, öronen tätt mot huvudet och svansen ut­spär­rad som en flaskborste. Hon morrade dovt hörde jag.

Hunden såg sig oroligt om. Det var högst uppenbart att hon inte kände sig välkommen men brydde sig inte desto mer. Jag följde med sällskapet till stranden och Mia gick bred­vid mig, antagligen över­tygad om att jag skulle skydda henne vid behov.

Mia är arg 2För att undvika eventuella sammandrabbningar tog jag Mia i famn när vi gick upp tillbaka. Hunden gjorde inga som helst ansatser till närmande, men jag litade inte på att Mia skulle låta bli att för­svara reviret.

Hon väste och morrade hela vägen med klorna i min arm medan hon stint bevakade hunden som kom bakom oss, men fann sig i att bli buren. Vi stannade vid trappan så avståndet till hunden ökade snabbt i och med att som­mar­grannen gick vidare. Därmed var hotet avvärjt och friden återställd. 🙂

5.8 – I rödklintens och gulmårans tid

Jag ser tillbaka, har fått en uppgradering, dasstaket är fixat och vassen är röjd. Mia är återställd.

Rödklint o gulmåraSer tillbaka
Förr om åren, när jag ännu inte flyttat hem, visste jag att det tyvärr drog ihop sig till avfärd då röd­klinten och gul­må­ran slagit ut. Men numera kan jag njuta i fulla drag av gulmårans doft och rödklintens vackra färg utan att bli sorgsen. Jag får stanna så länge jag vill. 🙂

En uppgradering
I söndags kl 7.01 laddades Windows 10 Home ner på min bärbara dator. Det tog nästan två timmar, uppgraderingen var på drygt 2,6 GB, så det var inte så konstigt. Klockan 8.52 accepterade jag installationen och kl 10.10 var den genomförd utan problem.

UppgraderingEnda hårdvaran som inte fungerade i den nya versionen var mitt mobila bredband. Kimito Telefon hade ingen förklaring och på DNAs sajt saknades information så jag sökte en uppdatering direkt hos Huawei. När jag hade laddat ner filen, visade det sig att det redan låg en fil från DNA som hade kommit igår, så jag installerade den i stället och vips fungerade allt som det skulle.

Ett irritationsmoment har jag upptäckt. Ett kortkommando som jag använder titt som tätt: Windows­tan­gen­ten+S. I Windows 10 går snabb­kom­mandot till sökfunktionen i stället för funktionen för skärmurklipp i OneNote 2010. Gräsligt irriterande.

På den stationära väntar jag fortfarande. Idag fick jag ett ”lugnande” mejl från Microsoft så jag fortsätter snällt att vänta.

Dasstaket fixat
Tidigt i somras, förlåt, jag menar förstås den gröna årstiden, upptäckte jag att dasstaket läckte. Igen. 😦 I samband med fjolårets upprätning hände det tydligen nåt med takfilten.

I förrgår kom konstruktören och tätade taket om avtalat. Hoppas verkligen jag slipper fler läckage!

SpårVassen röjd
På eftermiddagen roade jag mig med att röja vass i hamnen”. Och som vanligt fastnade jag med Croqsen i leran. Man känner sig rätt uppgiven då ena foten sitter fast och ju mer man försöker lirka loss den, desto djupare ner åker den andra. Spåren syntes fortfarande dagen därpå. Men slutet gott, allting gott.

Eftersom jag redan var blöt om rumpan tog jag en simtur som avslutning. Den fjärde i ordningen för i år. Vattentermometern visade på 20° igen efter de senaste solglimtarna.

Mia tvättar sigMia är återställd
Sen några dar är Mia feber‑ och symtomfri igen, men medicineringen fortsätter fram till söndag. För­hopp­nings­vis slipper vi fler kurer.

Veterinären talade om att stress utlöser urin­vägs­pro­blem hos katter, men då kan jag ju undra vad Mia känner sig stressad av? Mårdhundarna som omger oss eller nåt annat?

26.1 – Från sax till högaffel

Igår drabbades jag av en planeringsmiss och erbjöd värdigt motstånd. Idag har jag slutstädat(?) på isen.

FrissanMiss i planeringen
Oavsett vilken tid jag stiger upp kommer jag gång med det jag har tänkt göra först framåt lunch. Gårdagen var inget undantag. Jag steg upp klockan åtta och gick till stranden halv tolv.

Halv två hade jag ställt alarmet i telefonen för att komma i håg att starta motor- och kupévärmaren, vilket betydde ett avbrott i vassröjningen. När klockan närmade sig två hade jag bara en liten tuss kvar tyckte jag, men var tvungen att avbryta för att göra mig klar att åka till frissan klockan tre. Sam­tidigt behövde jag uträtta ett par ärenden så jag ville ha god tid på mig.

Jag fattar inte varför jag hade beställt tid till klockan tre? I vanliga fall brukar jag boka sista tiden, dvs kl 16? Hade jag gjort det den här gången också hade jag hunnit bli klar med vassen. Synnerligen dålig planering. Jag hade för all del inget beting på när vassen skulle vara kapad, men ville bli klar innan det eventuellt kom mera snö.

Värdigt motstånd
På kvällen fick jag sällskap till teet och en omgång ”marjas” (mariage eller bondtolva). Om jag hade haft sämre kort halvvägs i spelet hade jag kanske vunnit, men fick för många poäng och åkte ner till sju i stället för att vinna. Spelomgången slutade med ställningen 12-11 till Trollkarlen. Bara en futtig poängs skillnad så jag tycker att jag erbjöd värdigt mot­stånd trots min obefintliga strategi.

Den omtalade bronsfärgade strömbrytaren som jag monterade (se inlägg 8.12.2012) fick sig en översyn medan tevattnet kokade. En tåt satt lite löst så troligen var det den som orsakade för­dröj­ningen när man tände.

HögaffelSlutstädning
Klockan 17.42 idag avslutade jag städningen på isen. Dels var det så mörkt att jag knappt såg vasstråna längre och dels var jag så kissnödig att jag inte ens kunde snyta mig.

Den sista tussen tog inte lång stund, men jag började senare än vanligt och hade dessutom turen att bli avbruten av trevligt sällskap som tackade ja till kaffe. Frun på udden mittemot tog sig en promenad över isen vid halv tre-tiden för att se hur arbetet fortskred.

Under tiden vi drack kaffe började det snöa så när hon gick ett par timmar senare följde jag med henne ner och tog itu med dom sista vajande stråna. Sen återstod städning. Jag drog i hop högarna med högaffel*) och finputsade med kratta ända tills jag som sagt var tvungen att sluta. Snöfallet har fortsatt sen dess så i morgon syns det antagligen inte att/om jag har fuskat. 😀

 

*) Intressant att notera att Microsofts bildbibliotek inte kan skilja mellan grep och högaffel. När jag sökte på högaffel fick jag upp bilder av både och. Förmodligen en stadsbo som har varit i farten. 😀

19.7 – Åtgärder vidtagna

Igår firade jag födelsedag och gjorde intressanta fynd. Idag har jag haft storstädningar och fått taket tätat.

Födelsedag
Igår hade väglagets ordförande födelsedag. Jag hade bestämt mig för att ta en promenad till kalaset, men strax innan jag skulle gå började det regna och jag hörde åskan mullra. Det fick mig att rycka ut alla stickproppar och senarelägga avfärden.

Åskan passerade på några kilometers håll (3 sekunder mellan blixt och dunder) men drog lyckligtvis snabbt vidare, i annat fall hade jag stannat hemma. Men eftersom regnet fortsatte ösa ner tog jag Silverpilen i stället.

Det var riktigt roligt att träffa bekanta och prata bort ett par timmar. Sen var jag nöjd och drog hemåt igen.

Intressanta fynd
Väl hemma serverade jag Mia middag, bytte sen om till ”giftbeständig” klädsel och tog i tu med resten av jättelokorna. Det blev ett modigt lass som jag inte riktigt vet var jag ska göra av så det ligger kvar på skottkärran tills vidare.

Från köksfönstret ser jag förresten att jag har fuskat. Fyra exemplar återstår. Det får bli i morgon.

Jakten på lokorna tog mig till den gamla bastugrunden i stranden. Jag konstaterade att det fort­fa­rande finns  gott om tegel som jag ska ta rätt på för att hålla bergeniorna i styr.

Medan jag trampade omkring bland dom mosstäckta teglen stötte jag på resterna av en spislucka. Dom är nu förflyttade till grovsoporna och får följa med till avfallsstationen så småningom.

Storstädning 1
Idag började jag med att slå gräs. Stigen fram till avloppstanken var helt igenväxt. Solen sken från molnfri himmel som omväxling och det var bikini­värme förutsatt att jag ägnade mig åt fysiska akti­vi­te­ter.

Lien inspirerade mig till stordåd – den årliga vass­röj­ningen. Utrustad med lie och häcksax(!) knallade jag ner till stranden. Närmast stranden fungerade häcksaxen ypperligt, sen fick lien ta vid.

Med häcksaxen toppade jag också vasstråna som stack upp ovanför vegetationen på land. Däre­mot var det inte så lyckat att klippa en näckros kom jag på. Vattnet nådde mig till bröstet, vilket innebar att jag hade varit tvungen att dyka för att komma åt näckrosen närmast botten och det hade jag ingen lust med.

Med lien gick det förstås utmärkt. Anledningen till att jag ville bli av med näckrosen är att den tränger sig allt närmare ”utfarten” från bryggan när man ska simma. Dom andra näckrosorna får förstås gärna vara kvar.

Taket fixat
Dasstaket har börjat läcka runt ventilationsröret igen märkte jag förra veckan så jag mejlade ”fixaren”. Han räknade med att komma på fredag skrev han, men idag ringde han på eftermiddagen och dök upp vid halv fem-snåret.

Orsaken till läckaget är att ventilationsröret rör sig menade han. Men om det beror på att själva dasset eller bara byttan rör sig kunde han inte avgöra. Nu trodde han i alla fall att han hade fått till det så det ska hålla tätt i fortsättningen.

Storstädning 2
Jag hade verkligen inte planerat att kapa syrenerna i bersån förrän i höst, men hur det nu var kände jag för det när ”fixaren” hade åkt. Fördelen med att göra det medan löven är kvar är att jag ser vad jag kan lämna och vad jag ska ta bort.

Två timmar senare var det klart. Tre högar med kapade syrener hade jag åstadkommit. Och väldigt luftigt blev det runt träd­gårds­möb­ler­na om man uttrycker sig snällt. 😀

I morgon ska jag ta rätt på högarna. En del kvistar torkar jag till ved och en del ska få bli ett litet staket vid bondrosorna har jag tänkt.

Alla dom andra högarna ska också städas bort. Vassen ligger och flyter i stranden och skottkärran är som sagt överfull med jättelokor. Tråkigaste jobbet återstår, men resultatet blir ju bra.