blåsippa

av

Vårkontroll

Sol och tvåsiffriga plusgrader i dag igen fick mig att företa en vårkontroll på tomten. Jag kände på mig att de första blåsipporna hade slagit ut. Och det hade dom ju. 😊Scillan väntar på sin tur, fast dom som växer på varmaste och soligaste platsen hade redan slagit ut delvis. Dagliljan sticker upp blekgröna skott och aklejan håller på att veckla ut sina första blad.

Dom första ljusgröna gullvivsbladen syntes också på den före detta gullvivsslänten, men har minskat för varje år. Jag kan tänka mig att dom inte gillar hallonsnåren som inkräktar på deras växtplats.

Lyckligtvis har dom spridit sig till närheten av trappan, så jag kan få en bukett utan att gå mer än några steg. Bakom komposten brukar också finnas en växtplats.

I stranden hittade jag till min stora överraskning en nykomling. En lila krokus har tydligen hittat en bra plats där.

Husse googlade på förökning och kunde meddela att om man låter krokusen blomma ut och vissna, kan den sprida sig med frön. Det ante mig, någon annan förklaring finns inte. På Udden får dom alltid vissna i lugn och ro.

Den gula krokusen verkar däremot inte alls lika villig att fröa av sig. Enda stället den blommar är där jag stoppade ner lökarna för flera år sen. Den föredrar av allt att döma att utöka sig via lökarna, för plantorna har blivit större i omfång.

Isen har släppt i stränderna och bryggan flyter fritt, men resten av sjön är fortfarande istäckt som jag skrev nyligen. Om ett par, tre veckor ger den sig om vädret håller i sig.

Så nu går vi raskt mot våren. Visst är det ett härligt ord och en ljuvlig årstid! Utom för dom som drabbas av vårdepression och pollenallergi förstås. Därvidlag är jag lyckligt lottad. 🙂

av

7.3 – Here we go again

Vi har röjt vass, blåsippsbacken är borta, vi har haft ”ostbesök” och årsmöte, Silverpilen är besiktad och ett nytt uppdrag är påbörjat.

Röjt vass
Förra fredagen var vädret och isläget gynnsamt för vassröjning. Åtminstone trodde vi så, men det visade sig att det ideliga töandet och ”frysandet” hade skapat gropar i isen runt vasstråna.

Det innebar att våra snöverktyg inte lyckades kapa vasstråna lika effektivt som vanligt trots tappra försök, så när vi hade röjt en fläck gav vi upp. Bättre lycka en annan gång.

Blåsippsbacken borta
På väg in tillbaka tog jag mig en tur till min blåsippsbacke i förhoppning om att åtminstone få syn på några blad. Men icke sa Nicke. Trädavverkningen för ett par år sen och fjolsommarens torka verkar definitivt ha tagit kål på alla plantor.

Hur det såg ut i fjol våras minns jag inte, men troligen var det lika illa redan då. Det är fullt förståe­ligt. Tidigare hade dom lagom sol och skugga under de höga rönnarna, men nu är skuggan borta så dom har fått för mycket sol. Det är i alla fall min teori.

Ostbesök
Lördagen tillbringades med kollegerna i Skrivlör­dags­gruppen och på söndagen hade vi ”ostbesök”. Vik Husse/Filosofen hade ”hört av Mia” att prästosten som Husse gillar var slut och kom med en ny bit. Ja, och så kaffebröd förstås. Det missar han aldrig. Tack igen!

Årsmöte
På måndag eftermiddag hölls hembygdsföreningens årsmöte i Kärrabuktens byaråds lokal som vanligt. Än så länge ligger Dragegården nämligen i vinteride.

Mötet lockade tyvärr bara ett fåtal medlemmar jämfört med i fjol, men det är inget att göra åt. En anledning var förstås att mötet hölls dagtid.

Silverpilen besiktad
På tisdag förmiddag sågs Silverpilen lämna Udden, tätt följd av Husses Honda. Båda bilar fortsatte norrut med besiktningskontoret i Kimito som mål.

Husse förklarade att han följde med så jag skulle slippa ta bussen hem. Va! Har ni hört nåt så oförskämt? Han fick minsann åka hem också i ensamt majestät. Silverpilen befanns vara vid god vigör, precis som jag antog. 🙂

Nytt uppdrag påbörjat
På vägen hem stack jag mig in hos damen som har anlitat mig som korrekturläsare för att få manu­skriptet. Hon bjöd på kaffe, så vi satt och skvallrade över kopparna en stund innan jag åkte hemåt.

Hon räknade med att granskningen skulle ta ”en eftermiddag” sa hon. Efter 3,5 timmars läsning har jag hunnit till sidan 16 av 76, så det lär bli betydligt mer än en eftermiddag. Och på söndag ska jag vara klar!

Idag hade jag annat program som var inbokat sen tidigare, så den här dagen blev inget gjort. Jag tror bestämt jag blir tvungen att begära mer tid. I annat fall måste jag sänka ambitionsnivån, vilket inte alls känns bra. Resten av veckan är hur som helst intecknad.

av

9.4 – Budget, blågrönalger och annat

Jag har fått ett vederbjudande, justerat budgeten, luftat mikroskopet, gått på bildjakt med Mia och haft oväntat besök.

SommarvedVederbjudande
Igår hade jag ärende till en vägandelsägare och ringde upp. När ärendet var avklarat fick jag frågan om jag fortfarande var i behov av ved? Vägandelsägaren, tillika min bänkkamrat från ”småskolan”, kunde erbjuda färdigklabbat lövträ till bra pris. Jag slog genast till, sommarved är också bra att ha.

Justerat budgeten
Igår eftermiddag hade jag arbetsmöte med väglagets ord­fö­ran­de. Dels behövde budgeten ses över efter besked om storleken på det kommunala bidraget och dels skulle dagordningen för nästa sty­rel­se­möte planeras.

Drygt två timmar senare var vi klara. Då hade vi också hunnit dricka kaffe och dryfta helt andra ämnen. Såna arbetsmöten är tacknämliga. 🙂

Luftat mikroskopet
Efter lunch idag la jag ner mikroskopet i transportväskan och låste in Mia (hon fick själv välja). Efter dagens kortkurs skulle jag få lära mig mer om cyanobakterier (s k blågröna alger).

Och det fick jag. Firma Zwerver, vår lokala expert på vattenorganismer, delgav oss en hel del nya kunskaper. Dels var vilka arter trivs, dels hur man identifierar dom och dels vilka gifter en del kan innehålla. Problemet är att vissa är giftiga bara i bland, andra inte alls, så det är minsann inte lätt att avgöra vilka man ska akta sig för.

NummerskyltPå bildjakt med Mia
Jag har länge retat mig på att nummerskylten på vår väg ser bedrövlig ut. Diverse luftburna orga­nismer har gjort den grön och bevuxen med nån slags mossa, vilket givetvis gjort den svårläst. När jag kom hem från algkursen tog jag därför trasa, diskmedel och kamera med mig till korsningen där den står. Nu skulle den putsas.

Mia följde gärna med och satt snällt och väntade tills jag var klar med putsningen. Jag hade också bra gärna rätat upp stolpen, men hade inga lämpliga verktyg den här gången.

Därefter vidtog bildjakt. Jag hade ännu inte besökt min blåsippsslänt så det var ett givet mål. På vägen dit fastnade förstås en del andra motiv också på bild. Efter blåsipporna fortsatte vi ner till stranden. Härligt att igen få se en isfri sjö glittra i eftermiddagssolen. 🙂

Blåsippor

Som avslutning på promenaden plockade jag en liten bukett snödroppar för att pryda köksbordet.

Oväntat besök
En stund efter att vi hade kommit in kom en granne från andra sidan viken på besök. Alltid roligt med oväntat besök. Fast i stället för Gevalia (du kanske minns Gevalias TV-reklam?) bjöds hon på Nordqvists Franskrost medan vi pratade bort en stund.

Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

av

5.4 – Nyttiga och/eller vackra bidrag

I förrgår aktiverade jag mig, igår beundrade jag dom första blåsipporna, idag har jag filosoferat och bevistat ett styrelsemöte. Mia är piggare och har orm på menyn.

Aktivering
I förrgår aktiverade jag mig som omväxling i ett offentligt sammanhang. Jag deltog i kommunens informationstillfälle för öns föreningar. Av kommunens 156 föreningar(!) var bara en bråkdel representerade, men bredden var ganska stor.

Det som lockade mig (som representant för Daphnia och Lion Mountain Finland) – och säkert många andra – var att få reda på bidragsmöjligheterna. En medlems­avgift på 10 €/år ger minsann inte mycket klirr i kassan om man inte har halva öns befolkning som medlemmar.

BlåsippaFörutom kommunens bidragsformer presenterade en representant för föreningen I samma båt mycket torrt och sakligt det tänkta inne­hållet i Leader-stödet för nästa sjuårsperiod. Inget av kommunens bidrag stöder miljö­arbete (är vi förvånade?) så förhoppningen står till Leader-pengar. Förutsatt att man står ut med den horribla byråkratin när det gäller att ansöka, rapportera och redo­visa vill säga.

Udden första blåsippor
Liksom tidigare år är Uddens blåsippor lila i stället för blå. Det gläder mig. 🙂 Dom första har nyligen slagit ut men får snart sällskap av många fler såg jag. Dessutom har scillan spritt sig till min blåsipps­slänt så det kommer att bli en blandning av knallblått och blålila.

Filosoferande
Medan jag klädde på mig i dag filosoferade jag över ämnet ”en morgonrocks beskaffenhet”. Ett stort och viktigt ämne för min del. 😀 En optimal morgonrock ska uppfylla minst fem kriterier: Den ska nå ner till anklarna, vara rymlig, varm vintertid och sval sommartid, snygg och lättvättad. Den får förstås också gärna vara färgglad.

Styrelsemöte
Daphnias styrelse sammanträdde idag på eftermiddagen inför stundande årsmöte. Ordföranden hade som bekant författat en gedigen verksamhetsplan och årsberättelsen var också rätt imponerande.

Mia i vårsolenAtt en del av våra mål inte har nåtts är ju faktiskt inte vårt fel eftersom vi är beroende av samarbete med bland annat kommunen, markägare och myndigheter. Ibland känns det oerhört tungt och motigt att bedriva miljö­arbete trots att det ”bara” handlar om en sjö.

En piggare Mia
Igår tyckte jag mig se att Mia börjar vara sig lik igen så förhoppningsvis krävs inga ytterligare under­sökningar. Att hon har lagt till orm på menyn är nytt för i år vad jag vet.

Igår när jag hämtade posten upptäckte jag nämligen att hon hade kräkts ormrester på stigen till post­lådan. Att döma av den lilla osmälta biten hade hon satt i sig en huggorm. Huvudsaken att dom inte kommer åt att bita henne igen.