Det var ju förmätet att tro att äppeltjuven inte hade några släktingar. I ett par dar har det legat muslortar i Mias matskål på mornarna. I brist på äpplen dög tydligen kattmaten. Men i går blev mattjuven mat i sin tur.
Det är första gången Mia lät bli att släppa bytet för att fortsätta jaga det. Hon satt bara rakt upp och ner med musen mellan käkarna tills den dog. Precis som matte har hon blivit latare med åren. 😀
Uddens pressattaché låter meddela att äppeltjuven (se inlägg 2.1) nu är infångad. Ungefär kvart över fyra i morse meddelade jägaren (mycket högljutt!) att jakten var avslutad. Några minuter senare återstod bara en liten blodfläck av bytet.
(Bild ur arkivet)
I förrgår eftermiddag hörde jag gälla och ihållande skrik från stranden. Första tanken var att en fågel var i nöd, så jag gick ner för att försöka lokalisera ljudet.
Skrien kom från vattenbrynet till höger om den stora alen som vaktar stranden. Innan jag hann gå närmare såg jag rörelser i det höga gräset och ryggen på Mia.
Jag såg att hon hade ett byte i munnen och trodde först det var en vattensork, men så har jag aldrig hört dom låta, så det stämde inte heller. När hon kom fram ur gräset kunde jag konstatera att hon hade fångat en mink!
Den var inte fullvuxen, i så fall hade hon aldrig fått tag i den, men fräsandet och skriken tillsammans med tanduppsättningen var imponerande nog. Hon gick en bit upp mot huset med sitt byte. Sen stannade hon och såg ut som om hon tänkte ta ett nytt tag.
Exakt vad som hände i det skedet kan jag inte avgöra. Jag såg bara att minken krumbuktade sig och att Mia tog till baktassarna som hjälp. Vips hade bytet ränt i väg in i plommonbuskarna. Mia följde förstås efter, men gav upp då minken gömde sig i strandvegetationen.
Där fortsatte den fräsa och skrika. Den kände förstås lukten av mig och förstod att den fortfarande var i fara. Enda tillhygget som fanns lämpligt till hands var krattan som Husse brukar kratta vass med. Med den slog jag i gräset, men så klart träffade jag inte minken.
När jag dammade till akterrelingen på sommargrannens båt som än så länge ligger på land, tog minken sin tillflykt ner i vattnet. Under båten hade den tydligen gömt sig.
Mia var ganska trött efter jakten. Och våt om tassarna, hon hade av allt att döma varit ut i vattnet. Jag lämnade henne där hon låg i skuggan, men gick senare ner för att se om hon tagit igen sig och bar upp henne till huset.
När Husse kom ut på trappan där hon låg sa han att hon luktade illa. Minken hade tydligen släppt i från sig ett ”doftämne” som träffat Mias haka. Som tur lyckades hon tvätta bort det mesta av odören innan vi la oss, annars hade hon inte fått dela säng med oss påpekade Husse.
I går upptäckte jag att överläppen var svullen på ena sidan. Antingen hade en minkklo eller ‑tand fått tag där. Möjligen var det då hon släppte taget?
Det känns onekligen lugnare med dom vanliga jaktbytena trots att vi inte vill ha några minkar i knutarna. Dom är mycket värre marodörer än ekorrar och mårdhundar. ☹
Idag kom sommaren tillbaka. Det var ju nu jag skulle njuta, men vad hände? Jo, först fastnade jag i en del väglagsadministration efter gårdagens årsmöte, därefter senaste nytt på FB och sen blev skärmen blå! Även kallad BSoD eller Blue Screen of Death, dvs Windows slutade fungera.
Det var fjärde gången på en vecka, så nu var jag tvungen att börja felsöka och försöka åtgärda problemet/problemen. Där rök den här soliga och varma dagen. 😦
Det är många som tycker det är dyrt med datorsupport och ‑hjälp, men det är definitivt billigare än att som amatör sitta och ”grotta”en hel dag. Lyckligtvis är min tid i egenskap av pensionär inte lika dyrbar som om jag fortfarande jobbade.
Sen är frågan om jag verkligen lyckades lösa problemen? Än så länge funkar allt som det ska, men osvuret är bäst!
Mia tog däremot vara på sommarvädret. Vid 14-snåret signalerade hon på långt håll att hon fångat ett jaktbyte. En liten snok den här gången. Den släppte hon på dörrmattan.
Det är första gången jag har sett en rutig (eller prickig?) snok. I regel ser man inget mönster i skinnet, men den här hade fått en specialdesign.
Snoken skulle så klart återbördas tillbaka till naturen, så jag puttade in den i en vattenskopa. Den spelade död som snokar brukar så det var en enkel manöver.
För att avleda Mias uppmärksamhet slängde jag några bitar torrfoder på golvet medan jag gick ut med skopan. Jag tömde den i högt gräs som låg i skugga så att värmen inte skulle bli alltför intensiv. Ormar kan som bekant inte reglera sin kroppsvärme. Därmed var dagens utomhusvistelse avverkad.
Det var dagens enda avbrott. När jag var klar med felsökning och åtgärder tyckte jag att jag kunde förstöra resten av dagen också med datorunderhåll, så jag uppdaterade min och Husses bärbara.
Sen kom Husse hem och påminde mig om att vi skulle äta fisksoppa i dag. Han skalade potatis medan jag la sista handen vid datorerna, så jag behövde bara komplettera potatisen med övriga ingredienser.
Så klart hade jag glömt att köpa sopprötter, så vi fick nöja oss med gröna ärter, men allt övrigt fanns. En kombination av fisk‑ och snålsoppa konstaterade Husse. Men den smakade bra och mätta blev vi, så den här varianten gick ju också an. 😀
Rubriken aspirerar ingalunda på att konkurrera med Aleksandr Solzjenitzyns långnovell! Uddmors liv är fullkomligt bekymmersfritt jämfört med Ivan Denisovitjs liv som straffånge i Sibirien. (Läs den om du inte redan har gjort det!)
Dagens första uppvaknande blev tidigt och abrupt. Ännu halvt i sömnen hörde jag ett bekant pipande ljud och tyckte det var underligt att det hördes så nära. Husse vaknade också men somnade om innan han blev varse varifrån det kom.
När jag vaknade till kände jag tyngden av Mias kropp. Hon hade lagt sig på täcket mellan mina ben. Med sig i sängen hade hon dagens första jaktbyte som förtvivlat bad om nåd. Det var det ljudet som hade väckt oss.
Hon åkte abrupt ner på golvet med sin fångst när jag lyfte benen och täcket över sängkanten. Sen blev det tyst och jag somnade om.
När jag steg upp vid halv tio-snåret fanns inga spår efter bytet. Husse hade inte heller upptäckt några, så hon hade antagligen ätit upp musen med hull och hår den här gången.
Morgonrutinen – frukost, kolla bloggstatistiken, läget på Guru Shots och Facebook – tog som vanligt nästan tre timmar i anspråk. Husse hade åkt i väg till Kimito på ärenden vid elvatiden med en kort inköpslista för min räkning.
Dags att läsa dagens tidningar. Hoppas min uppdragsgivare inte blir förnärmad… Jag läste faktiskt Annonsbladet på toaletten. Sen stod ÅU i tur.
Vid ett-tiden var Husse tillbaka. Därmed var det hög tid för förmiddagskaffet. Husse hade köpt en ny sorts bröd som vi skulle avsmaka, vilket vi gjorde med den äran. Mer än halva brödet gick åt.
Efter kaffet började jag packa upp min beställning. Nytt bord och nya stolar till trappan till det köpvänliga priset av 39,95 €. Stolarna var kompletta, men bordet skulle monteras, så det satte jag i gång med.
När bordet var klart började flyttkarusellen. Det befintliga bordet och stolarna på trappan flyttades till samma plats som hammocken och bordet som stått där rengjordes för flytt till bryggan. Där blir det lämpligt att läppja på kall rosé när den utlovade värmen på 30° har nått oss.
Sen var det dukens tur. För att tåla vind och vatten plus annat klott, har jag gått in för vaxduk. En sprillans ny (som jag köpte för flera år sen) skulle göra sig fint tyckte jag. Och visst blev den fin, men vid närmare eftertanke alldeles för ljus och smutskänslig även om den är avtorkbar.
Det fick bli en rockad. Vaxduken i verandan dög gott, så jag bytte. Nu var jag nöjd och kunde plocka ihop alla grejer jag strött omkring mig.
Då fick jag syn på parasollet i bersån. ”Huvan” saknades sen vi satt där förra gången. Eftersom solen förr eller senare gör tyget skört, brukar jag dra en sopsäck över. Inte snyggt, men praktiskt.
Nu var jag äntligen klar för morgontoalett och påklädning. Klockan hade hunnit bli 16:11 konstaterade jag, men bättre sent än aldrig sägs det ju. 😉
Tja, sen var det dags att börja förbereda middagen. I dag vankades Flygande Jakob, en rätt som jag aldrig tillagat tidigare så det gällde att börja i god tid.
Kvart över sex stod middagen på bordet. Som förrätt/tillbehör nyskördad sparris från Tallmo, ovanpå det Jakob förstås och så glass som dessert. Därmed var det slut på Uddmors dag och kvällen tog vid.
Att putsa fönster som jag egentligen hade planerat, räckte tiden inte till för – i dag heller. 😀
Jag har frivilligt deltagit i en kaffeövning, ofrivilligt ägnat mig åt gymnastik‑ och städövningar, frivilligt bytt avgassystem och frivilligt gjort veckans fotoövningar.
Frivillig kaffeövning
Igår eftermiddags bytte jag om till gå-bort-klädsel och kletade lite Osis (otur?) i håret. Jag var bjuden på eftermiddagskaffe hos sommargrannen.
Som välkomstdrink serverades ett glas gräddlikör, sen flyttade vi oss till kaffebordet och försåg oss av diverse tilltugg till kaffet. Efter kaffet blev det mera gräddlikör.
Därmed är måttet för gräddlikör rågat för i år känns det som. Den sista klunken var klart svår att få ner. Jag fattar inte varför jag inte tackade nej till påfyllningen?
Visiten i övrigt var riktigt trevlig. Vi hade inga problem att hitta samtalsämnen, bortsett från frågan om det har hänt nåt nytt i byn? Varje gång nån frågar mig det drabbas jag av tunghäfta. Även om jag vet nåt kommer jag inte på det just när jag får frågan.
Dessutom händer det nu inte så värst mycket i vår lilla by. Och i så fall får jag veta det sist av alla eftersom jag sällan rör mig i ”centrum” eller träffar byborna.
Ofrivilliga gymnastik‑ och städövningar
Igår kväll kom Mia in med ett levande byte. Det har inte hänt på länge, så jag antog dumt nog att skogsmusen som hängde mellan käkarna redan hade fått sätta livet till. Men så var ingalunda fallet, den var synnerligen pigg och alert.
Jakten i köket krävde tidvis mattes assistans i form av flytt på grejer som hindrade Mia från att komma åt den lilla rackar’n. Tyvärr tillhörde den här musen den där fiffiga varianten som lyckas hitta omöjliga gömställen. Under och bakom spisen, under bokhyllan, bakom tidningshyllan, under tvättmaskinen osv.
Jag har därför fått en hel del ofrivillig gymnastik och städat på ett antal ställen som jag annars inte bryr mig om. Min långa linjal och tumstocken har varit i flitig användning som skrämselverktyg.
Men nu har både Mia och jag gett upp. Efter 24 timmar varken syns eller hörs musen så jag har bestämt att den har tagit sig ut på nåt sätt.
Frivilligt byte av avgassystem
Oj, vad Silverpilen går tyst igen! Redan för ett år sen tyckte killarna på macken att det snart kunde vara dags att byta avgassystem, men först för ett par veckor sen började tomgången låta ovanligt högt. Idag byttes hela ”paketet” så nu spinner Silverpilen som den ska igen.
Tyvärr uppstod ett nytt hål… I plånboken närmare bestämt. 
Frivilliga fotoövningar
Igår fick vi övningarna till femte kurstillfället på fotokursen. Den som har adekvat utrustning för att fota fåglar fick göra det, övriga – däribland jag – fick fota landskap.
I samband med dagens ärenden i Dalsbruk passade jag på att förse mig med bildmaterial. En gråmulen och disig dag som idag gjorde inte motiven rättvisa, men det kan inte hjälpas.
Idag hade vi ett strålande väder på Udden! Av takdroppet och solvärmen att döma kunde man tro att det var slutet på mars.
Inspirerad av bilderna på snödroppar på FB fick jag för mig att jag skulle kolla om mina första vårblommor också har börjat röra på sig? Snödropparna stack bara upp lite grann och bland dom vissna ormbunksbladen stack början till en krokus upp, men vad i all världen låg det intill?
Först trodde jag det var resterna av en fågel, men sen såg jag klorna och svansen. Tydligen ett av Mias halvätna jaktbyten som har töat fram.
Igår kväll kom Mia in med ett för mig helt obekant jaktbyte. Vid första anblicken trodde jag det var en lämmel, men teckningen stämmer ju inte och i Åbolands skärgård har vi väl ändå inga såna?
Längst fram var ryggen grå, i övrigt var kroppen ljusbrun och vit. Nån som kan upplysa mig om vilket djur det rör sig om?
Jag är i gott sällskap, har lurat en spindel, läst en dödsannons och tillhandahållit datorsupport. Mia har blivit snuvad på jaktbyten.
I gott sällskap
Att inte veta vart tiden tar vägen, men ändå ha fullt upp måste vara ett pensionärssyndrom…? Dagarna försvinner en efter en utan att jag vet riktigt vad jag haft för mig?
Men jag är i gott sällskap. Nyss ringde en pensionär och konstaterade att hon inte vet vart sommaren tog vägen och bad om ursäkt för att det planerade besöket inte blev av i år. Vi kom överens om att ta det nästa år om vi lever och har hälsan. För ett par dar sen fick jag ett mer eller mindre identiskt samtal, också det från en pensionär. Enda fördelen med att jobba är alltså att man kan redogöra för tiden. 😉
Lurat en spindel
I förrgår satt jag ute på trappan och tog mig ett ”os” efter väl förrättat värv. Gräsmattan (och diverse äpplen) var nyklippt(a). Utan att tänka mig för askade jag i riktning mot vintergrönan, jag hade glömt att korsspindeln har sitt nät just där.
Rörelsen i nätet fick spindeln att omedelbart komma fram och spinna in ”bytet”. Inom några sekunder var askpelaren insnodd i silke och såg ut som en liten kokong. Min ursäkt kom alldeles för sent och uppfattades säkerligen inte. Den stackars spindeln undersökte ”bytet” men måste ha blivit besviken, det här var definitivt inget ätbart.
För att försöka rätta till mitt klavertramp tog jag loss kokongen och slängde den, vilket förstås fick till följd att det uppstod ett hål i nätet. Men hellre det än att spindeln skulle sätta i sig askan resonerade jag. Sånt har man alltså tid med när man är pensionär. 😀
Dödsannons
Numera ögnar jag också igenom dödsannonserna när jag läser tidningen. Ett pensionärssyndrom det också kanske? För ett par dar sen upptäckte jag att ”farbror Fritz” har avlidit i en ålder av 94 år.
Fritz och Helga var egentligen mammas och min senaste styvfars bekanta, men jag träffade dom också ett par gånger och var på besök hos dom för många år sen när dom ännu bodde i Björna utanför Sundsvall. Det var på den resan vattenpumpen gick sönder på bilen och jag åt stekt tjäder första gången i mitt liv.
Fritz’ fru och min styvfar dog för flera år sen men mamma och han har fortsatt hålla kontakt. Hans senaste brev kom tyvärr för sent, mamma hade dött bara ett par dar innan så jag skrev det som svar till honom. Och nu var det alltså hans tur. Hoppas min kondoleans kommer fram på hans adress.
Datorsupport
Tre och en halv timme av den här dagen kan jag faktiskt redogöra för: Mellan klockan 12 och 15.30 hjälpte jag två datoranvändare. 🙂 Den ena hade under sommaren glömt hur man administrerar kontaktgrupper i mejlprogrammet och den andra hade problem med internetförbindelsen plus en del annat smått och gott.
Mia snuvad på byten
Igår hade Mia otur. Eller snarare hade hennes jaktbyten tur. Först räddade jag en fågelunge ur hennes grepp och senare på dagen trodde hon att hon hade tagit ihjäl en snok.
Ormar är extremt duktiga på att spela döda har jag lärt mig. Mias intresse för den till synes livlösa ”härvan” som låg på mattan i verandan försvann genast då den inte längre rörde på sig så när hon hade försvunnit ur synhåll bar jag ut ormen och la den på en solbelyst gräsfläck.
När jag cirka tio minuter senare kollade gräsfläcken var ormen borta, vilket jag hade räknat med och gladde mig över, ormar är nyttiga djur. Men givetvis skvallrade jag inte till Mia, hon behöver inte alls veta att hon blev snuvad på ”konfekten”. 😀
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
“Kompromissa inte på din egen bekostnad. Du är allt du har. Det finns inget igår, inget imorgon, det är allt samma dag.” Janis Joplin
Lev och låt leva
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
& bamse
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!
Uddmors betraktelser 