Vadå njuta?

Idag kom sommaren tillbaka. Det var ju nu jag skulle njuta, men vad hände? Jo, först fastnade jag i en del väglagsadministration efter gårdagens årsmöte, därefter senaste nytt på FB och sen blev skärmen blå! Även kallad BSoD eller Blue Screen of Death, dvs Windows slutade fungera.

Det var fjärde gången på en vecka, så nu var jag tvungen att börja felsöka och försöka åtgärda problemet/problemen. Där rök den här soliga och varma dagen. 😦

Det är många som tycker det är dyrt med datorsupport och ‑hjälp, men det är definitivt billigare än att som amatör sitta och ”grotta”en hel dag. Lyckligtvis är min tid i egenskap av pensionär inte lika dyrbar som om jag fortfarande jobbade.

Sen är frågan om jag verkligen lyckades lösa problemen? Än så länge funkar allt som det ska, men osvuret är bäst!

Mia tog däremot vara på sommarvädret. Vid 14-snåret signalerade hon på långt håll att hon fångat ett jaktbyte. En liten snok den här gången. Den släppte hon på dörrmattan.

Det är första gången jag har sett en rutig (eller prickig?) snok. I regel ser man inget mönster i skinnet, men den här hade fått en specialdesign.

Snoken skulle så klart återbördas tillbaka till naturen, så jag puttade in den i en vattenskopa. Den spelade död som snokar brukar så det var en enkel manöver.

För att avleda Mias uppmärksamhet slängde jag några bitar torrfoder på golvet medan jag gick ut med skopan. Jag tömde den i högt gräs som låg i skugga så att värmen inte skulle bli alltför intensiv. Ormar kan som bekant inte reglera sin kroppsvärme. Därmed var dagens utomhusvistelse avverkad.

Det var dagens enda avbrott. När jag var klar med felsökning och åtgärder tyckte jag att jag kunde förstöra resten av dagen också med datorunderhåll, så jag uppdaterade min och Husses bärbara.

Sen kom Husse hem och påminde mig om att vi skulle äta fisksoppa i dag. Han skalade potatis medan jag la sista handen vid datorerna, så jag behövde bara komplettera potatisen med övriga in­gre­dien­ser.

Så klart hade jag glömt att köpa sopprötter, så vi fick nöja oss med gröna ärter, men allt övrigt fanns. En kombination av fisk‑ och snålsoppa konstaterade Husse. Men den smakade bra och mätta blev vi, så den här varianten gick ju också an. 😀

En dag i Uddmors liv

Rubriken aspirerar ingalunda på att konkurrera med Aleksandr Solzjenitzyns långnovell! Uddmors liv är fullkomligt bekymmersfritt jämfört med Ivan Denisovitjs liv som straffånge i Sibirien. (Läs den om du inte redan har gjort det!)

Dagens första uppvaknande blev tidigt och abrupt. Ännu halvt i sömnen hörde jag ett bekant pipande ljud och tyckte det var underligt att det hördes så nära. Husse vaknade också men somnade om innan han blev varse varifrån det kom.

När jag vaknade till kände jag tyngden av Mias kropp. Hon hade lagt sig på täcket mellan mina ben. Med sig i sängen hade hon dagens första jaktbyte som förtvivlat bad om nåd. Det var det ljudet som hade väckt oss.

Hon åkte abrupt ner på golvet med sin fångst när jag lyfte benen och täcket över sängkanten. Sen blev det tyst och jag somnade om.

När jag steg upp vid halv tio-snåret fanns inga spår efter bytet. Husse hade inte heller upptäckt några, så hon hade an­tag­li­gen ätit upp musen med hull och hår den här gången.

Morgonrutinen – frukost, kolla bloggstatistiken, läget på Guru Shots och Facebook – tog som vanligt nästan tre timmar i anspråk.  Husse hade åkt i väg till Kimito på ärenden vid elvatiden med en kort inköpslista för min räkning.

Dags att läsa dagens tidningar. Hoppas min uppdragsgivare inte blir förnärmad… Jag läste faktiskt Annonsbladet på toaletten. Sen stod ÅU i tur.

Vid ett-tiden var Husse tillbaka. Därmed var det hög tid för förmiddagskaffet. Husse hade köpt en ny sorts bröd som vi skulle avsmaka, vilket vi gjorde med den äran. Mer än halva brödet gick åt.

Efter kaffet började jag packa upp min beställning. Nytt bord och nya stolar till trappan till det köp­vän­liga priset av 39,95 €. Stolarna var kompletta, men bordet skulle monteras, så det satte jag i gång med.

När bordet var klart började flyttkarusellen. Det befintliga bordet och stolarna på trappan flyttades till samma plats som hammocken och bordet som stått där rengjordes för flytt till bryggan. Där blir det lämpligt att läppja på kall rosé när den utlovade värmen på 30° har nått oss.

Sen var det dukens tur. För att tåla vind och vatten plus annat klott, har jag gått in för vaxduk. En sprillans ny (som jag köpte för flera år sen) skulle göra sig fint tyckte jag. Och visst blev den fin, men vid närmare eftertanke alldeles för ljus och smutskänslig även om den är avtorkbar.

Det fick bli en rockad. Vaxduken i verandan dög gott, så jag bytte. Nu var jag nöjd och kunde plocka ihop alla grejer jag strött omkring mig.

Då fick jag syn på parasollet i bersån. ”Huvan” saknades sen vi satt där förra gången. Eftersom solen förr eller senare gör tyget skört, brukar jag dra en sopsäck över. Inte snyggt, men praktiskt.

Nu var jag äntligen klar för morgontoalett och påklädning. Klockan hade hunnit bli 16:11 kon­sta­te­rade jag, men bättre sent än aldrig sägs det ju. 😉

Tja, sen var det dags att börja förbereda middagen. I dag vankades Flygande Jakob, en rätt som jag aldrig tillagat tidigare så det gällde att börja i god tid.

Kvart över sex stod middagen på bordet. Som förrätt/tillbehör nyskördad sparris från Tallmo, ovanpå det Jakob förstås och så glass som dessert. Därmed var det slut på Uddmors dag och kvällen tog vid.

Att putsa fönster som jag egentligen hade planerat, räckte tiden inte till för – i dag heller. 😀

9.3 – Frivilliga och ofrivilliga övningar

Jag har frivilligt deltagit i en kaffeövning, ofrivilligt ägnat mig åt gymnastik‑ och städövningar, frivilligt bytt avgassystem och frivilligt gjort veckans fotoövningar.

OsisFrivillig kaffeövning
Igår eftermiddags bytte jag om till gå-bort-klädsel och kletade lite Osis (otur?) i håret. Jag var bjuden på eftermiddagskaffe hos sommargrannen.

Som välkomstdrink serverades ett glas gräddlikör, sen flyttade vi oss till kaffebordet och försåg oss av diverse tilltugg till kaffet. Efter kaffet blev det mera gräddlikör.

Därmed är måttet för gräddlikör rågat för i år känns det som. Den sista klunken var klart svår att få ner. Jag fattar inte varför jag inte tackade nej till påfyllningen?

Visiten i övrigt var riktigt trevlig. Vi hade inga problem att hitta samtalsämnen, bortsett från frågan om det har hänt nåt nytt i byn? Varje gång nån frågar mig det drabbas jag av tunghäfta. Även om jag vet nåt kommer jag inte på det just när jag får frågan.

Dessutom händer det nu inte så värst mycket i vår lilla by. Och i så fall får jag veta det sist av alla eftersom jag sällan rör mig i ”centrum” eller träffar byborna.

Ofrivilliga gymnastik‑ och städövningar
Igår kväll kom Mia in med ett levande byte. Det har inte hänt på länge, så jag antog dumt nog att skogsmusen som hängde mellan käkarna redan hade fått sätta livet till. Men så var ingalunda fallet, den var synnerligen pigg och alert.

SkogsmusJakten i köket krävde tidvis mattes assistans i form av flytt på grejer som hindrade Mia från att komma åt den lilla rackar’n. Tyvärr tillhörde den här musen den där fiffiga varianten som lyckas hitta omöjliga göm­ställen. Under och bakom spisen, under bokhyllan, bakom tidningshyllan, under tvättmaskinen osv.

Jag har därför fått en hel del ofrivillig gymnastik och städat på ett antal ställen som jag annars inte bryr mig om. Min långa linjal och tumstocken har varit i flitig användning som skrämselverktyg.

Men nu har både Mia och jag gett upp. Efter 24 timmar varken syns eller hörs musen så jag har bestämt att den har tagit sig ut på nåt sätt.

Frivilligt byte av avgassystem
Oj, vad Silverpilen går tyst igen! Redan för ett år sen tyckte killarna på macken att det snart kunde vara dags att byta avgassystem, men först för ett par veckor sen började tomgången låta ovanligt högt. Idag byttes hela ”paketet” så nu spinner Silverpilen som den ska igen.

Tyvärr uppstod ett nytt hål… I plånboken närmare bestämt. :-/

Frivilliga fotoövningar
Igår fick vi övningarna till femte kurstillfället på fotokursen. Den som har adekvat utrustning för att fota fåglar fick göra det, övriga – däribland jag – fick fota landskap.

I samband med dagens ärenden i Dalsbruk passade jag på att förse mig med bildmaterial. En gråmulen och disig dag som idag gjorde inte motiven rättvisa, men det kan inte hjälpas.

Fotoövning

Det som göms i snö…

F d jaktbyte

Idag hade vi ett strålande väder på Udden! Av takdroppet och solvärmen att döma kunde man tro att det var slutet på mars.

Inspirerad av bilderna på snödroppar på FB fick jag för mig att jag skulle kolla om mina första vårblommor också har börjat röra på sig? Snödropparna stack bara upp lite grann och bland dom vissna ormbunksbladen stack början till en krokus upp, men vad i all världen låg det intill?

Först trodde jag det var resterna av en fågel, men sen såg jag klorna och svansen. Tydligen ett av Mias halvätna jaktbyten som har töat fram.

Obekant offer

Jaktbyte

Igår kväll kom Mia in med ett för mig helt obekant jaktbyte. Vid första anblicken trodde jag det var en lämmel, men teckningen stämmer ju inte och i Åbolands skärgård har vi väl ändå inga såna?

Längst fram var ryggen grå, i övrigt var kroppen ljusbrun och vit. Nån som kan upplysa mig om vilket djur det rör sig om?

16.9 – Pensionärssyndrom

Jag är i gott sällskap, har lurat en spindel, läst en dödsannons och tillhandahållit datorsupport. Mia har blivit snuvad på jaktbyten.

I gott sällskap
Att inte veta vart tiden tar vägen, men ändå ha fullt upp måste vara ett pensionärssyndrom…? Dagarna försvinner en efter en utan att jag vet riktigt vad jag haft för mig?

Men jag är i gott sällskap. Nyss ringde en pensionär och konstaterade att hon inte vet vart sommaren tog vägen och bad om ursäkt för att det planerade besöket inte blev av i år. Vi kom överens om att ta det nästa år om vi lever och har hälsan. För ett par dar sen fick jag ett mer eller mindre identiskt samtal, också det från en pensionär. Enda fördelen med att jobba är alltså att man kan redogöra för tiden. 😉

Spindelbyte Lurat en spindel
I förrgår satt jag ute på trappan och tog mig ett ”os” efter väl förrättat värv. Gräsmattan (och diverse äpplen) var nyklippt(a). Utan att tänka mig för askade jag i riktning mot vintergrönan, jag hade glömt att korsspindeln har sitt nät just där.

Rörelsen i nätet fick spindeln att omedelbart komma fram och spinna in ”bytet”. Inom några sekunder var ask­pe­la­ren insnodd i silke och såg ut som en liten kokong. Min ursäkt kom alldeles för sent och uppfattades säkerligen inte. Den stackars spindeln undersökte ”bytet” men måste ha blivit besviken, det här var definitivt inget ätbart.

För att försöka rätta till mitt klavertramp tog jag loss kokongen och slängde den, vilket förstås fick till följd att det uppstod ett hål i nätet. Men hellre det än att spindeln skulle sätta i sig askan resonerade jag. Sånt har man alltså tid med när man är pensionär. 😀

Dödsannons
Numera ögnar jag också igenom dödsannonserna när jag läser tidningen. Ett pensionärssyndrom det också kanske? För ett par dar sen upptäckte jag att ”farbror Fritz” har avlidit i en ålder av 94 år.

Fritz och Helga var egentligen mammas och min senaste styvfars bekanta, men jag träffade dom också ett par gånger och var på besök hos dom för många år sen när dom ännu bodde i Björna utanför Sundsvall. Det var på den resan vattenpumpen gick sönder på bilen och jag åt stekt tjäder första gången i mitt liv.

Fritz’ fru och min styvfar dog för flera år sen men mamma och han har fortsatt hålla kontakt. Hans senaste brev kom tyvärr för sent, mamma hade dött bara ett par dar innan så jag skrev det som svar till honom. Och nu var det alltså hans tur. Hoppas min kondoleans kommer fram på hans adress.

Datorsupport
Tre och en halv timme av den här dagen kan jag faktiskt redogöra för: Mellan klockan 12 och 15.30 hjälpte jag två datoranvändare. 🙂 Den ena hade under sommaren glömt hur man administrerar kontaktgrupper i mejlprogrammet och den andra hade problem med internetförbindelsen plus en del annat smått och gott.

SnokMia snuvad på byten
Igår hade Mia otur. Eller snarare hade hennes jaktbyten tur. Först räddade jag en fågelunge ur hennes grepp och senare på dagen trodde hon att hon hade tagit ihjäl en snok.

Ormar är extremt duktiga på att spela döda har jag lärt mig. Mias intresse för den till synes livlösa ”härvan” som låg på mattan i verandan försvann genast då den inte längre rörde på sig så när hon hade försvunnit ur synhåll bar jag ut ormen och la den på en solbelyst gräsfläck.

När jag cirka tio minuter senare kollade gräsfläcken var ormen borta, vilket jag hade räknat med och gladde mig över, ormar är nyttiga djur. Men givetvis skvallrade jag inte till Mia, hon behöver inte alls veta att hon blev snuvad på ”konfekten”. 😀

8.8 – Oväntat

Silverpilen är nystädad, Udden har drabbats lindrigt och jag har upplevt ovanliga väckningar.

Mia kontrollerarSilverpilen nystädad
Igår förmiddags kände jag mig för ovanlighetens skull inspirerad att städa Silverpilen, hettan till trots. Det behövdes verkligen – i fjol blev den aldrig städad. Mia kontrollerade i vanlig ordning att jag hade hade gjort jobbet ordentligt.

Utanpå är den lika smutsig som tidigare, men det ska också avhjälpas så småningom. Värsta dammet blev i alla fall avsköljt tack vare väderkontoret.

Lindrigt drabbad
På eftermiddagen igår hördes avlägset åskmuller och mörka moln började torna upp sig så jag övergav tanken på siesta i hammocken och förberedde mig på åskväder.

Vid halv fem dånade det både i väster och öster. Åskan i väster bestämde sig för att snika förbi Udden på sin väg norrut. Jag hann bara räkna till två mellan blixt och dunder när den var som närmast och himlen öppnade sig. 18 mm regn på en timme händer ju inte så ofta. Temperaturen sjönk givetvis också. Från dryga 28 till 18,6, men det kändes bara skönt.

SkyfallNär det regnade som värst drog sig Mia längre in på trappan, tittade på mig och sa nåt om ”vilket jäkla busväder” i gäll ton. Jag kunde bara hålla med. Regnet rann i floder ner mot trappan så den blev delvis översvämmad och båda vattentunnorna fylldes på nolltid.

Vi klarade oss ändå lindrigt vad jag har förstått av kommentarerna och bilderna på FB. Inga kullfallna träd och inget åsknedslag. Det tackar vi varmt för.

Ovanliga väckningar
Mia har dom senaste dagarna försökt få mig att släppa ut henne redan strax efter fyra på morgnarna. Troligen beror det på att hon på grund av hettan är passiv på dagarna och därför känner sig utvilad redan efter några timmar. Det vill nu inte matte så efter en del kontroverser brukar hon slutligen finna sig i att sova en timme till.

I natt var hon i farten vid två-tiden. Musen hon hade med sig i går kväll hade gömt sig bakom frysen, men nu hade den vågat sig fram och givetvis fått finna sig i att bli jagad igen. Jag hörde att Mia lockade på mig, men jag vände andra örat till och somnade.

Då gjorde hon slag i saken. Jag skulle absolut vara med på ett hörn jag också tyckte hon tydligen. Hon hoppade upp i sängen så jag makade på mig i tron att hon tänkte lägga sig, men kände plötsligt nåt som rörde sig nere vid vaderna.

SkogsmusJag försökte kasta av mig täcket och hann uppfatta att jag nu delade säng med musen. Mia satt lugnt vid sidan om och tittade intresserat på. I min iver att slippa sängkamraten snodde jag bara in den i täcket så jag rusade upp och skakade täcket för att bli av med den. Den landade lyckligtvis på golvet, vilket gav henne chansen att fortsätta jakten.

Så småningom blev det lugnt och tyst och jag somnade i förhoppning om att Mia kanske skulle ta sovmorgon efter nattens jakt. Icke då, hon var på alerten vid fyra-tiden igen, men blev tvingad att sova en timme till, sen släppte jag ut henne och ställde innerdörren på glänt så jag slapp gå upp när hon ville in.

Vid sex-tiden hörde jag hennes hejande läte och pipet av ett nytt jaktbyte. Jag förutsatte att jakten skulle försiggå i köket som vanligt, men Mia hade en annan idé. Med musen i munnen försökte hon hoppa upp på sängen, men den här gången var jag på hugget och avvärjde försöken.

Det gick förstås inte att somna om eftersom jakten nu fortsatte i sovrummet. Musen tog sin tillflykt bakom en byrå så jag beslöt assistera genom att pilla fram den med tumstocken. Ett utmärkt verktyg i såna här situationer.

Tilltaget lyckades och snart nog hade Mia fångat den och kalasat på halva. Då somnade jag om och tydligen Mia också eftersom hon låg bredvid mig när jag vaknade vid halv tio. Så började den här dagen på Udden. 🙂

Skam den som ger sig

Orm

Vid lunchtid idag kom Mia in och såg ut som om hon nyss ätit. Jag tog för givet att nåt fyrbent hade åkt ner i magen, men nån timme senare upptäckte jag orsaken. Hon hade fångat en huggorm igen(!) och ätit upp en del av den.

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att hon ger igen för gammal ost. Tur att hon fick övertaget den här gången.

Jaktbyte

Groda 2

Mias sista jaktbyte igår bestod av en harunge, nästan lika stor som hon själv. Kvällens jaktbyte kändes betydligt enklare att hantera. Infångad av matte i ett plastglas och utsläppt i sjön. 🙂