Vårrapport från Udden

I går fick vi snö. Igen. Bara några dar sen sist.I dag hade den töat bort och solen sken så jag bestämde mig för att ta en ”vårkontrollrunda” i närmaste omgivningen. Första anhalten var den späda tibastbusken nere i backen.

Första bilden tog jag den 10 mars då de första knopparna syntes. Sen dess har jag bevakat dom i förhoppning om att se dom utslagna. Men inte då.

Det var för all del väl optimistiskt, mina tidigare bilder på blommande tibast är tagna i slutet av april eller början på maj. I dag hade dom vuxit till sig lite grann och jag kunde se små ljusgröna skott så det går åt rätt håll.

Nästa stopp var ”blåsippsslänten”. Här lyste det blått på många ställen. Blåsipporna har inte låtit sig skrämmas av kalla nätter och snö.

Jag stod kvar ett tag och njöt av solvärmen. Det gjorde nässelfjärilarna också upptäckte jag. Som mest såg jag fyra samtidigt.

Vid husgaveln stannade jag och beundrade krokusarna. På Udden finns inga blomrabatter, växterna får själva bestämma var dom vill hålla till. 😊

Till min förtjusning har krokusarna spritt sig till nya platser.

Välkommet återseende

Svanparet har återvänt till vår vik trots att isen ligger kvar, men allra längst in nära vasskanten är det öppet så dom hittar mat. När dom tar en paus från ätandet parkerar dom på isen för att putsa sig eller för att vila.

En välkommen utsikt från köksfönstret. 😊
(Bilden tagen på långt håll genom fönstret, därav den dåliga kvalitén.)

Mindre förkylt, mera läsning

På måndagen slog förkylningen till och sen i tisdags har jag snörvlat och hostat. Husse tyckte jag skulle göra ett Covid 19-test, men symtomen stämde inte. Varken feber, huvudvärk eller ont i kroppen, så jag bedömde att det rör sig om en vanlig vårförkylning.

I går kände jag mig verkligen inte på topp, men i dag känns det redan mycket bättre. Gårdagens program bestod av byte till sommardäck på Silverpilen och en del andra ärenden på byn.

När Husse såg att jag hade vaknat igår, satte han sig på sängkanten och erbjöd sig att lämna in bilen, men jag masade mig upp. Man blir ju faktiskt inte bättre av att ligga i säng om man inte har feber.

Jag hade dessutom en del andra ärenden att uträtta som jag behövde/ville göra själv, som till exempel att hämta ut ett paket och köpa ost. Just det, köpa ost. 😀

Jag var nämligen sugen på Arlas sanslösa cheddar, men var osäker på om den fanns i våra närbutiker. Det blev en sanslös gouda i stället. Cheddar fanns inte.

Fördelen med att vara konvalescent är att man inte orkar göra så mycket annat än att läsa. I bokhyllan hittade jag en bok som jag köpte redan på 90-talet men som jag inte hade läst.

I Liv på dödens fält beskriver Haing Ngor sina och hustruns upplevelser under Pol Pot-regimen och de röda khmerernas terrorvälde på 1970-talet. Mot alla odds överlevde Haing och lyckades fly till USA. Där sköts han till döds 1996 av ett gäng ligister enligt Wikipeda. Det kan man kalla ödets ironi.

Nästa olästa bok jag ska ge mig på är fiktion, Strömkantring av Olov Svedelid. Inköpt 2002 ser jag. Kan inte påminna mig om att jag läst något av honom tidigare.

En annorlunda dag

Den här dagen började med akutbesök hos veterinären. Mia hade fruktansvärt ont, jamade i högan sky och kunde knappt röra sig. Att sitta gick inte alls. Mest låg hon raklång på golvet. Hon fick genast en dos värkmedicin. Klockan åtta ringde jag veterinären som kunde ta emot oss klockan tio.

Veterinären konstaterade först att hjärta och lungor lät som de skulle. Så långt allt väl. Efter det dropp, följt av värkmedicin och antikräkmedel. Antikräkmedel fick hon för att förstoppningen kan medföra kräkning i stället.

Med oss hem fick vi en burk paraffinolja. Veterinären kom fram till att Mia hade förstoppning, vilket jag hade miss­tänkt av hennes beteende att döma. Antikräkmedel fick hon för att förstoppning kan medföra att hon kräks i stället när hon inte kan bajsa förklarade veterinären.

En dryg timme senare var vi hemma igen. Mia fick genast 6 ml paraffinolja insprutad i munnen. Sen gick hon raka vägen till matskålen och fick en portion mat. Tjugo minuter senare gick hon på kattlådan och bajsade. Så bra! Då fungerade allt som det skulle igen.

När Mia mår dåligt gör jag också det. Säkerligen är vi fler djurägare som reagerar likadant. Jag blir jättestressad, torr i munnen och händerna skakar innan jag har sett till att hon får hjälp.

Nu var jag lugn igen och gjorde i ordning en andra frukost, sen gick vi ut båda två. Mia satte sig vid sommargrannens tomtgräns och jag gick ner till strandkanten på Uddens västra sida för att plocka videkissar.

Vid husknuten upptäckte jag att krokusarna har slagit ut. Alltid lika glädjande att se vårblommor. 😊 Därmed var nästa uppgift given. Skära/riva bort dom vissna ormbunksbladen som låg över krokus och påskliljor som har börjat titta upp.

Där Husse röjde sly i början på månaden låg en mängd videkissar, så jag plockade en stor, fin bukett. Mia satt kvar på samma ställe och spanade efter byten då jag kom tillbaka.

Medan jag hämtade potatis i källaren hade hon lessnat och gått en sväng ner mot stranden. Där satt hon och spanade en stund innan hon passerade under köksfönstret och ville komma in. Fast hennes jamande sa mig att hon hade nåt i munnen.

Mycket riktigt, hon hade letat rätt på en ödla. Den fick hon hålla till med i verandan. Sen stod det inte länge på innan hon kom in med en sork.

Sork nummer två dök hon upp med nyss, så det är då inget fel på hennes mående längre. Skönt att hon är sig själv igen, min ögonsten. 💖

PS. Jag försöker förtvivlat lära mig hantera den s k Blockfunktionen. Det går hyfsat, men tyvärr vet jag inte hur jag får texten att flöda runt bilderna? Jag vill också slippa ramarna runt bilderna. Finns det nån bloggkollega som kan hjälpa mig? DS.

När andan faller på och det våras

Det man inte gör på vardagarna får man göra på söndagarna. 😉 Inget av det jag har pysslat med behövde för all del göras just i dag, men när andan faller på är det bäst att ta vara på tillfället.

Således har jag tvättat två maskiner med tvätt och möblerat om i verandan. Den är för det mesta en mellanstation. Allt som är på väg in eller ut hamnar här ett tag.

Från och med i fredags används den också för placering av våra nyanskaffade sopsorteringskärl. Klart bättre än de pytsar och plastpåsar som tidigare belägrat skåpet.

Jag har också packat ner böcker och vikt tvätt. För middagen krävdes bara en enklare insats, Husse stod för sovlet. Före middagen skickade jag en artikel för granskning som avtalat.

Sen var dagen slut. Den gick snabbare än vanligt, troligen beroende på att jag steg upp klockan tio vintertid. Om jag hade fått ställa om klockorna hade den varit betydligt längre. Jag ställde nämligen klockorna en timme bakåt i stället för framåt. 😀 Som tur upptäckte Husse min fadäs.

Fast på Udden går vi inte efter klockan annat än när det gäller intag av föda och vissa teveprogram. Det är en av fördelarna med att vara ”passionär”, vi disponerar vår tid som vi vill.

Dagens höjdpunkt bestod i ett välkommet vårtecken. Två tranor gjorde nerslag i vår vik. Att ormarna redan har vaknat trodde jag inte förrän Husse rapporterade att han sett en huggorm mitt på vägen i backen närmast oss! Den var för all del ganska långsam, men drog ändå ihop sig till försvarsställning när han kom för nära.

Knipholken är nu klar att ta emot boende. I fredags la Husse sista handen vid inredningen. Förutom ett lager kaveldun ligger ett lager torrt gräs längst upp. Nu får vi bara vänta tills isen har töat bort och det frilagda vattnet lockar till sig våra sjöfåglar.

Trevlig omväxling

På lördagen genomfördes Skrivlördag på distans. Dess värre hade jag mentalt avbokat tillfället eftersom vi inte kunde träffas IRL. Det innebar att jag anslöt en timme för sent och att jag inte alls var på hugget att göra några skrivövningar.

Men jag blev snart varm i kläderna så timmarna gick fort, även om tekniken segade. Vi borde kanske ha valt ett annat forum än vår grupp på Facebook. När trådarna blev långa uppdaterades sidan inte som den skulle.

Tack vare att vi känner varandra så väl har vi inget behov av att ses i en videochatt, men att bara skriva kommentarer känns onekligen halvdant jämfört med att sitta runt samma bord och kommunicera ver­balt. Hoppas verkligen att vi kan göra det igen så småningom.

I går hände nåt extra trevligt. Vi var på födelsedagskalas, hör och häpna! Det har inte hänt på ett halvår så det kändes extra roligt att få göra sig i ordning och ta på ”gå-bort-kläder”.

Vi uppvaktade i efterskott för att inte bryta mot sex personers-regeln som ännu är i kraft. Det kändes väldigt lyxigt att sätta sig vid dukat kaffebord med diverse go’saker och kunna samtala som ”förr i världen”.

Morgondagens program är också omväxling. Huruvida den är trevlig eller inte återstår att se. Klockan 10.30 ska jag infinna mig hos en sköterska på ÅUCS. En uppföljning av strål­be­hand­lingen.

Resan kombineras med en del inköp och möjligen lunch om det går för sig. Eftersom jag blev sugen på fransk potatis för ett tag sen, föreslog Husse att vi skulle äta det i morgon på en mack som har servering.

Fransk potatis har jag inte ätit de senaste tio åren eller mer, så jag beslöt att köpa fryst och steka själv i ugn eftersom jag inte äger nån fritös. Det blev inge’ bra. Men med lite tur får jag alltså min längtan tillfreds­ställd i morgon.

Omväxling blir det också på torsdag. Då har väglagsstyrelsen möte, vilket betyder att jag får träffa ”mina gubbar” igen och kanske höra nåt nytt.

På fredagen har jag ett tidningsuppdrag som förstås är trevlig omväxling. Sen är veckan nästan slut och det drar ihop sig till deklaration. Omväxling det också, om än inte så trevlig. Siffror är inte min grej. Dom tycker inte om mig heller har jag märkt. 😉

Under(ligt)

Den gångna veckan lyckades jag underligt nog göra lite nytta. Jag har länge tittat på vedspisen i köket med sorgsna ögon och konstaterat att den behöver putsas från rost och fläckar.

I onsdags slog jag till och köpte spissvärta och på torsdagen gned jag in spisen med den. Oj, så fin den blev! 😊

Dan därpå slog städivern till, under över alla under! Tyvärr tog den slut innan jag hade städat hela huset, men det är ju bra med ”boägg”. Sovrum och veranda står i tur härnäst.

Största anledningen till att jag inte städade sovrummet var att byte av sänglinne förestod på lördagen. Dumt att damma ner om rummet är nystädat.

Däremot dammade jag av stora skänken i vardagsrummet. Det var minsann inte en dag för tidigt. Jisses vilket dammlager det låg på den!

Framtill brukar jag dra av dammet då och då, men eftersom den är be­lam­rad med fotoramar och andra prylar, undviker jag i det längsta att damma av hela. Förmodligen är det flera år sen sist. Men nu är det gjort!

På torsdagen ringde tidningschefen och beställde ett par artiklar som kräver personliga intervjuer, så veckan som kommer blir det jäktigt helt plötsligt. Tre aktiviteter var ju inbokade sen tidigare.

Skämt å sido, det ska bli roligt med lite omväxling. 😊

Onyttig

Den här veckan är jag onyttigare än vanligt. Förra veckan hade jag i alla fall tre aktiviteter i kalendern, varav en var både rolig och intressant. Jag intervjuade föreståndaren för Labbnäs semesterhem, mitt absoluta favoritställe i näromgivningen.

En tom kalender ger förstås tid över till sånt som är roligt att göra, men såna uppgifter är det också ont om. Fotografering förstås, men så här års är fotomotiven ännu inte så inspirerande. Roligast var att göra ”läxan” till Skrivlördag.

Uppgiften var att omarbeta en tidigare skrivövning. Den jag kände för hittade jag bland 2019 års övningar. Deadline för inlämning är 15.3, så jag var ute i god tid. Resultatet blev helt OK tyckte jag, sen får jag se vad vår ”fröken” tycker.

Tyvärr kommer vi inte att kunna ha vår planerade träff den 20.3. Enligt nu gällande restriktioner för Egentliga Finland är sammankomster med sex personer tillåtna, men vi är dess värre sju. ☹ Nåväl, vi kan ju ses i digital form.

Om våren hade hunnit lite längre kunde jag vara nyttig utomhus. Det är mycket roligare att städa ute än inne. Det senare börjar förresten bli högst aktuellt, men än så länge har inspirationen inte infunnit sig.

Nästa vecka är också lugn. Bara frissa och provtagning på vårdcentralen inför den kommande ”slut­be­sikt­nin­gen” på ÅUCS den 23.3.

Man kan förstås tillbringa tiden med att läsa, lösa korsord eller lägga pussel. Läser en del gör vi och löser korsord när vi känner för det, men pusslen som Husse hade med sig från stan i våras ligger fortfarande orörda. Kanske läge att ta i tu med dom?

Ljusare tider och nybygge

Det bästa med den här årstiden är att ljuset ökar för varje dag som går och naturen börjar vakna ur vinterdvalan. Tibasten och snödropparna står i knopp, vi kan äta middag i dagsljus och har släckt nattbelysningen utomhus.

Mia jublar över det minskade snötäcket och börjar hitta jaktbyten igen. Ett om dagen får räcka än så länge. Man ska inte förta sig när man är otränad. 😉

Dagens maxtemperatur blev drygt 9°, så det kändes verkligen vårlikt när vi gav oss av på dagens byrunda i eftermiddagssol. Den här gången behövdes inga dubbar bedömde vi, men oj vad fel vi hade! På sina ställen var byvägen rena halkbanan fortfarande.

När vi närmade oss Udden igen mötte vi ett yngre par som bor i andra änden av byn. Jag hade tänkt nöja mig med att heja, men Husse var tydligen pratsugen så vi stannade och bytte några ord.

Med sig hade de sin halvårsvalp, en kungspudel. En för sin ålder mycket väluppfostrad kille som lystrade till namnet Osku. Honom träffar jag gärna igen. Matte och Husse också förstås! 😀

Vår vik har fått en ny sevärdhet har jag noterat från köksfönstret. Vår nyaste sommargranne konstruerar en brygga. Den ville jag gärna ta en närmare titt på, så vi beslöt att göra det och ta vägen hem över isen.

Jisses vilket bygge! Ett så proffsigt bryggbygge har jag inte sett i den här viken under hela min livstid! Det man först slås av är längden och de höga pålarna. Längst in i viken är det hiskligt långgrunt, så för att komma förbi vassdjungeln gäller det att ta till ordentligt. Fiffigt att bygga den på isen.

Jag vill inte vara nån olyckskorp, men misstänker att kon­struk­tio­nen ändå inte tål vinterns och dylagrets hantering. Om några år är bryggan ganska säkert sned och vind. Så har det gått med alla andra som inte är av ponton­modell. Men jag kan ju ha fel den här gången.

Husse passade på att plocka några dunkavlar i stranden. Kaveldunet behövs som foder i knipholken vi är ”fodervärdar” till. När vi kom fram till Uddens strand, hämtade Husse stegen för att kunna skaka av kaveldunet inne i holken.

Det lyckades så där konstaterade han. Hela han var översållad av dun och moln av dun flög omkring. Om alla fröna gror kommer vi att ha väldans gott om dunkavlar så småningom. Men inte mig emot, jag gillar dom. 😊