20.4 – Från katthår till fågelfotografering

Katthårssäsong och vårstädning pågår, vi ägnar oss åt sociala begivenheter och den nya skrivaren är i bruk. Att fotografera fåglar är knepigt.

Katthårssäsong
Sedan några veckor tillbaka är katthårssäsongen inledd. Mias vinterpäls behövs inte längre.

Det innebär att det finns katthår precis överallt i huset. Mest på mattor, i sängen och på kläderna, men man kan också hitta katthår i smörpaketet, i kylskåpet, i badrummet osv.

Varje gång man kelar med henne eller hon kliar sig lossnar ett litet moln av hår. Lyckligtvis är det en övergående fas.

Vårstädning
Redan den 1 mars fyllde jag en skottkärra, men sen blev det paus. Jag fick klart för mig att man inte ska kratta för tidigt med tanke på alla små varelser som fortfarande ligger i ide.

I mitten på april fyllde jag nästa skottkärra och sen dess har det blivit många fler. Fyra stycken senast idag. Eftersom jag inte längre har några lönnar på tomten slipper jag lönnlöven som tur är, men i stället delar sommargrannen generöst med sig av sina eklöv.

Jag har kommit underfund med att min rygg klarar ca två timmars arbete, sen är det bäst att sluta om jag ska slippa följder. Två timmar är rätt lagom annars också. Såå roligt är det ju inte att kratta och feja!

Medan jag krattade hörde jag lommen konkurrera med ljudet av en motorsåg. Som tur avgick lommen med vinsten. 🙂

Sociala begivenheter
I måndags gratulerade vi vår byäldste som fyllde 91. Också i år medgav väder och temperatur att vi kunde dricka födelsedagskaffet i verandan.

På onsdagen var vi bjudna på eftermiddagskaffe till väglagets ordförande med fru. I inbjudan nämndes inget om att det var ordförandens födelsedag, men det hade jag koll på så vi hade med oss en blomma.

Igår åt vi middag i Tallmo tillsammans med ett drygt halvdussin besökande anhöriga. En av Husses specialiteter – varmrökt forell – smakade som vanligt utmärkt!

I morgon är vi bjudna på middag hos Husses moster och morbror, så jag är befriad från matlagning igen en dag.

Nya skrivaren i bruk
I förmiddags var det tji att få i gång skrivaren. Felkod 5B00 betydde att bläckuppsamlaren nu var full.

Eftersom jag redan före jul blev varnad om att den snart var full, investerade jag i en ny skrivare som funktionsmässigt stämde överens med den gamla (se inlägg 7.12.2018). En reparation skulle (som vanligt) ha kostat mer.

I och med att jag redan hade installerat den nya drivrutinen och provkört skrivaren var det bara att plugga in den och starta utskriften. Det återstod bara att ge Husses dator tillgång till den, vilket skedde ganska smärtfritt.

Mitt gamla ordspråk: ”Gud uppfann datorn och djävulen uppfann skrivaren” gäller lyckligtvis inte längre. 🙂

Fågelfotografering
Nackdelen med fåglar är att dom nästan aldrig är stilla. Tacka vet jag växter, dom står tålmodigt still tills bilden/bilderna är tagna.

Så här lyckad blev dagens fågelbild 😀

 

14.4 – Från ordval till riksdagsval

Jag har stött på ett ovanligt(?)ord, valt fel kurs, tränat skrattmusklerna, haft avslut på vårterminen, tebesök och avgett min röst.

Nutida kökkenmödding

Ovanligt ord
Jag läste nyss ut Ulla-Lena Lundbergs bok Sibirien – Ett självporträtt med vingar. I den stötte jag på ordet kökkenmödding, ett ord jag känner igen, men som jag sällan hört eller sett användas.

Att ordet betyder avfallshög (forntida) vet förstås alla danskar, men jag visste det inte. I boken användes det dock i överförd betydelse som benämning på sällskapets packning.

Valt fel kurs
Det är aldrig för sent att lära sig nytt. Förra veckan fick jag syn på marknadsföring av en distanskurs om bloggande. Eftersom den var kost­nads­fri tyckte jag att jag inte hade något att förlora.

Målet för kursen var att öka bloggtrafiken och antalet läsare. Det lät ju bra tyckte jag, ända tills jag såg första avsnittet av kursvideon. Av den framgick att kursen i huvudsak vänder sig till kom­mer­siella bloggar, dvs syftet med bloggen är att tjäna pengar. Inget för mig alltså.

Tränat skrattmusklerna
På torsdag kväll var det dags för skratt­mus­kel­trä­ning igen. Babben Larsson underhöll oss i Villa Lande. Att hon är rolig visste jag sedan tidigare och blev ingalunda besviken den här gången heller.

Jag blev tvungen att låna Husses näsduk, jag skrattade ibland så tårarna rann. Om det stämmer att ett gott skratt förlänger livet har jag nu förlängt mitt liv med flera år med tanke på senaste tidens skrattsalvor.

Avslut på vårterminen
Nu är det sommarlov. I onsdags gick vårterminens sista Lustläsarträff av stapeln och igår sågs vi för sista gången också i Skrivlördagsgänget.

Om jag inte hade hört talas om Sibirien-boken i Lustläsagruppen hade jag antagligen aldrig läst den. För närvarande föredrar jag att läsa om sånt som har hänt på riktigt. Övriga i gruppen läser mest skön­litteratur.

Skrivlördagens huvudsakliga tema var komposition. Vi fick bland annat tips och råd om hur man bygger upp struk­turen för en novell eller en roman.

Tebesök
Idag vid lunchtid landade Filosofen på Udden försedd med sedvanlig bullpåse. Vi kom fram till att det händer lika lite i den här byn som i hans, men att det kändes ganska skönt.

Vi filosoferade också en del över tecken på åldrande. Dom blir ju fler för varje år som bekant. 😀

Avgett min röst
Efter avslutat besök åkte jag till församlingshemmet i kyrkbyn för att utöva min medborgerliga rättig­het/plikt. Idag har vi riksdagsval i Finland.

Vem man röstar på är egalt, rösterna tillfaller ändå partiet, men i regel har man väl valt ut en kandidat som man tror ska kunna göra nån nytta eller som säger sig stå för sånt man tycker är viktigt. Fast i valtider säger förstås alla kandidater alltid det som väljarkåren vill höra. :-/

 

9.4 – Hyllpapper och sjöfåglar

Att byta hyllpapper med hjälp från en leksugen katt är en utmaning. Sjöfåglarna har återvänt.

Hyllpappersbyte
Finns det fler än jag som använder hyllpapper? På Udden är det nödvändigt efter­som hyllorna i köksskafferiet består av lösa, ohyvlade bräder.

Det befintliga hyllpappret har blivit oaptitligt fläckigt med åren. Jag misstänker att det är 10 år sen jag bytte senast, så det är inte så underligt.

I vintras blev jag inspirerad att byta ut det. Nytt hyllpapper var inköpt och dekorationsbård hade jag sen tidigare. Tyvärr räckte inspirationen bara till översta hyllan, men idag tog jag i tu med en till.

Bort med häftstiften och det gamla pappret för att använda som förlaga för det nya. Så snart jag hade brett ut ”mönsterpappret” på golvet la sig Mia mitt på det.

En smärre dust uppstod. Hon ville absolut ”hjälpa till”. Till slut flyttade jag undan henne och försökte breda ut det nya pappret ovanpå det gamla. Det tyckte hon var prima och gjorde sitt bästa för att sabotera mina försök att mäta.

Eftersom mina högröstade åthutningar inte hjälpte, lyfte jag resolut upp henne i gungstolen och sa åt henne att stanna där. Konstigt nog lydde hon, men tyckte säkert att matte var gräsligt otacksam.

Att passa in det nya pappret tog sin lilla tid. Det kräver nämligen att man är försedd med ficklampa och har kroppen halvvägs inne i skafferiet för att komma åt att fästa det – förutsatt att man först får det plant. Lösa bräder är en utmaning.

Efter ett par korrigeringar tyckte jag att jag fick till det någorlunda och klistrade snabbt på deko­ra­tions­bården. Sen återstod bara att rada in kärlen igen. Fast då blev pappret buckligt i alla fall! 😦

Där tog inspirationen och mitt obefintliga änglatålamod slut för den här gången. Två hyllor återstår.

Sjöfåglarna har återvänt
Isen har släppt taget om stränderna i vår vik. Det har kniporna och änderna inte varit sena att utnyttja, så nu är det lite livat på sjön igen.

Svanparet har redan tidigare gjort ett par reko­gno­se­rings­rundor, men gett upp. Idag hade dom bättre tur. En del av deras matställe var isfritt.

6.4 – Mig fattas inget, men …

… på Udden fattas en del. Det doftar gott i garderoben, jag har fått välgörande behandling, skrattat gott och tagit av rattmuffen.

På Udden fattas en del
Mest av allt fattas förvaringsutrymmen. I dom flesta hushåll finns det till exempel ett städskåp. Det har vi inte på Udden.

Dammsugaren får dela plats med kläder och skor i gar­de­ro­ben, sopborste och ‑skyffel hittar man i badrummet, dammtrasor och andra städprylar finns i ett skåp under diskbänken. Om man inte tillhör den ”ordinarie besättningen” i huset behöver man alltså en guide.

Väldoft i garderoben
Idag beslöt jag plocka undan en del vinterplagg och ‑prylar. Det fick till följd att flaskan med doftolja som stod på en hylla i garderoben drösade i golvet.

Eftersom det är trångt om saligheten, innebar det att dammsugaren och till­hörande borste också blev bestänkta med väldoften, förutom golvet förstås. Fast det är ju ingen nackdel att dammsugaren sprider väldoft när den används.

Ljuvliga dofter strömmar också från spisen i köket, för där ligger hushållspappret jag använde för att torka golvet. 😀

Välgörande behandling
Den som är stamgäst på bloggen vet att jag är stor anhängare av Kalevalainen jäsenkorjaus eller Kalevala ledkorrigering som den officiellt heter på svenska. I tisdags hade jag tid hos vår ”korrigerare” här på ön.

Trots två timmars behandling återstår en del att rätta till fick jag veta, så om tre veckor har jag en ny tid. Det är straffet för att jag har haft en längre paus. :-/

Skrattat gott
I torsdags kväll bänkade vi oss i Furulund för att se och höra Åbo Svenska Teaters pjäs Främlingen.

Trots att pjäsen skrevs redan på 1980-talet kändes handlingen aktuell. Alla skådespelare var övertygande, men han som spelade främlingen fick oss att skratta så tårarna rann. Hans mimik och agerande var obetalbara.

Pjäsen hade också en allvarlig underton – som främling/invandrare möts man ofta av misstänk­samhet och rasism. I pjäsen visade det sig så småningom att inte ens prästen var trogen det kristna grund­bud­skapet när allt kom omkring.

Tagit av rattmuffen
Igår fick Silverpilen sin årliga översyn och byte till sommardäck. Därmed var det också dags att koppla ur kupévärmaren och ta av rattmuffen. Nån mer vinter tror vi inte på!

31.3 – Lugna veckan

Med undantag av ett födelsedagskalas, årsmöte, datorsupport och dans, respektive konsert, har veckan varit lugn. Jag retar mig på ”även” och tycker synd om vårblommorna.

Födelsedagskalas
Att gratulera nån via SMS innebär att risken, alt chansen för en inbjudan till firande är stor. I tisdags hände det igen.

Vi (som inte är nödbedda) tackade ja och anslöt oss till ett oväntat stort sällskap där vi pre­sen­te­ra­des som ”nya”. Husse protesterade genom att säga att vi nu inte är så värst nya längre. 😀

Värdinnan hade i vanlig ordning sett till att vi fick smörja kråset med både salt och sött. Och som vanligt lät jag mig frestas, också av jordgubbstårtan. Om det också gällde Husse har jag ingen koll på, för han satt i ”herr­av­delningen”.

Årsmöte
På torsdag kväll höll DUF (Dragsfjärds Ungdomsförening) sitt vårmöte i Furulund. I egenskap av medlem deltog jag, även om jag har hört Husse agera mötesordförande tidigare.

Datorsupport
På onsdagen löste jag ett inloggningsproblem på distans och i förrgår på plats några andra problem i ett kalkylprogram. Bra sätt att hålla hjärnan i gång.

Dans respektive konsert
Igår tillbringade Husse och jag största delen av tiden på var sitt ställe. Jag stannade hemma medan Husse uppvaktade två släktingar i Pargas på dagen och efter en gemensam middag var det dags att skiljas åt igen.

Husse åkte i väg till Furulund, där DUF anordnade dans med Barbados och en halv timme senare åkte jag till Kimito för att lyssna på Ilya Kruglovs pianokonsert. Till saken hör att jag inte är road av varken dans eller dansbandsmusik, annars hade jag säkert gjort Husse sällskap.

Jag är för all del inte kompetent att bedöma kvaliteten på klassisk musik, men i mina öron lät Ilya synnerligen skicklig. Eftersom han har blivit prisbelönad i pianotävlingar förutsätter jag att jag inte är ensam om att tycka så.

Musikvalet var också njutbart. Första delen av konserten bestod av Chopins musik och den senare av Rachmaninovs och Tjajkovskijs. Alla tre tillhör favoriterna. Dock var Tjajkovskis Årstiderna en ny bekantskap för min del.

Retar mig på ”även”
Men vad är det för fel på ”också” i skriven text? Den frågan har jag ställt mig en längre tid. Ordvalet ter sig uppstyltat och som ”byråkratsnack”.

”Det är en bokstav kortare” påpekade Husse när jag strök under alla även jag råkade hitta i en platsannons, men det är ett dåligt argument. Dess värre förekommer ordet också(!) i en mängd andra textsammanhang.

Om man i övrigt håller sig till ett ledigt och lättläst språk, sticker ordet ut på ett negativt sätt. Det gäller för övrigt också orden ”detta”, ”denna” och ”samt” tycker språkpolisen på Udden (som verkligen inte är felfri hon heller!).

Synd om vårblommorna
Idag var det synd om vårblommorna. Under ett par timmar vräkte det ner blötsnö som nästan begravde dom. Det tål dom lyckligtvis, men jag tyckte synd om dom ändå. 😥

25.3 – Mat och annat gott

Vi har dinerat hos grannar, fått jordgubbstårta och skrattat gott. Husse har bjudit på hotellfrukost och glömt smörgåsarna. Första krokusen har slagit ut.

Dinerat hos grannar
Förra måndagen var vi bjudna till herr och fru grannen på middag, på tisdagen till ”Lingongrannen”. Matlagningsledigt två dagar i rad med andra ord. 🙂

Måndagens middag bestod av ugnslax och hassel­backs­potatis med diverse gröna tillbehör, på tisdagen fick vi karelsk gryta med kokt potatis och grönsallad till. Båda måltiderna smakade utmärkt och säll­skapet var som vanligt både pratsamt och trivsamt.

Jordgubbstårta
På onsdagen fyllde Husses moster år och bjöd som vanligt på ett dignande kaffebord, både salt och sött. Som pricken över i tronade en maffig gräddtårta med jordgubbar.

Varje gång jag ser en jordgubbstårta påminner det mig om en sommar för länge sen. Fostermor och jag var på besök i byn och blev bjudna på jordgubbstårta. Det var sommarens första, så jag utbrast förtjust ”Oj, så gott, jordgubbstårta är min favorit”.

Det borde jag inte ha sagt. På varje visit efter det blev vi bjudna på jordgubbstårta. Jag tror jag åt mig igenom ett halvdussin innan alla visiter var avklarade. Vid det laget hade jag fått mer än nog. Men det var som sagt länge sen, i onsdags åt jag med god aptit.

Skrattat gott
Torsdagens program utgjordes av Mark Levengood som roade oss i Villa Lande under en dryg timme. Det blev många hjärtliga skratt, men också en del tänkvärt.

Mark är en fenomenal entertainer och hanterar sin publik synnerligen proffsigt tycker jag ända sen jag hörde och såg honom i Östersund för länge sen. Definitivt en lands­man att vara stolt över.

Hotellfrukost
Söndag morgon vaknade jag till ett fräsande ljud från köket. Snart spred sig också doften av stekt bacon. Husse gjorde äggröra med bacon till frukost.

Jämfört med mina vanliga två smörgåsar var det här en lyxmåltid som jag i regel bara har ätit på hotell. Han har som tidigare nämnts, många strängar på sin lyra våran Husse. 🙂

Glömt smörgåsarna
Vid lunchtid meddelade Filosofen att han lämnade byn. Det betydde att han skulle vara på Udden ca 20 minuter senare. Husse tyckte att vi skulle bjuda på varma smörgåsar som omväxling.

Nu satt han satt i vardagsrummet och läste i godan ro. Han hade ju redan bevisat sina kocktalanger den dagen så jag sa inget om att det drog ihop sig till för­be­redelser utan hade i tysthet gjort i ordning smörgåsarna som nu var klara att sätt in i ugnen.

När jag serverade dom utbrast han: ”Oj då, dom hade jag glömt att vi skulle ha.” Kommentaren framkallade breda leenden hos mig och Filosofen.

Utslagen krokus
Mina gula krokusar brukar slå ut sist av alla, men i år hade dom tydligen bestämt sig för att vara föregångare. När jag gick ut för att hämta posten såg jag att dom första redan slagit ut.

Vårens första blommor, oavsett om de är vilda eller odlade, framkallar alltid glädje. Dom bevisar att våren verkligen är i antågande. 🙂

16.3 – Kunduppdrag, datorberoende och kultur

Jag har fått en ny kund, är datorberoende och har blivit kulturell. Mia gillar vedkorgen.

Ny kund
I torsdags fick Din Konsult en ny kund som behövde hjälp med att skapa en webbsajt. Sånt befattar jag mig inte med på grund av bristande kunskaper, så mitt råd var att välja en av fyra leverantörer som tillhandahöll allt som behövdes.

Ett av förslagen föll i god jord. För ca 100 € per år får kunden tillgång till webbserver, eget domän­namn och färdiga sidmallar. Det enda han själv behöver göra är att välja layout, färgsättning och skapa innehåll förstås.

Det tyckte kunden var en bra lösning, så vi registrerade sajtens namn och övriga uppgifter som krävdes. Lätt som en plätt. 🙂

Datorberoende
Härom dagen kom jag på att jag har använt datorer som arbetsverktyg sen 1975. Det betyder 44 år, ungefär ett halvt liv. Inte att undra på att jag är datorberoende!

I början på 70-talet var verktygen ord‑ och textbehandlingsutrustningar. De första hade enbart intern‑ och externminnen för att senare följas av modeller med bildskärm och mus.

Jag minns att jag inte fattade vad jag skulle med musen till i början. Det fanns ju funktionstangenter för markör­förflyttningen? Bildskärmen underlättade förstås hanteringen även om jag visste exakt hur texten såg ut i internminnet.

Då PCn kom till Sverige 1981 hade jag redan hunnit arbeta en del med s k mikrodatorer, så över­gången till PC var inte så stor. Dock var programvaran inte mycket att hurra för i början, men ut­vecklingen gick fort som bekant.

Redan då förutspådde jag att PCn skulle bli en ”all-round-maskin”, dvs man skulle kunna använda den till ”allt”. Jag fick rätt. Numera finns det få arbetsuppgifter som inte kan lösas eller underlättas med datorns hjälp.

Och själv är jag givetvis en hängiven användare. Nästan allt jag behöver veta eller göra finns i datorn.

Blivit kulturell
Jag har blivit kulturell på senare tid. Tidigare har jag alltid påstått att jag är kulturanalfabet, men man kan ju ändra sig vetja. Fast i vissa kretsar skulle mitt nymornade intresse knappast godkännas som ”finkultur” misstänker jag.

Teaterbesöket i Fallåker i början på februari följs härnäst av Mark Levengood den 21.3, pianokonsert den 30.3, teater den 4.4 och Babben Larsson den 11.4. Ganska späckat framöver med andra ord.

På vår ö är kulturutbudet både digert och mångsidigt som man kan se i öns händelsekalender. Utöver evenemangen som annonseras där anordnas också många andra, så det torde finnas något för alla och envar oavsett smak och intresse.

Mia gillar vedkorgen
Med tanke på Mias förtjusning i vedkorgen borde vi kanske skaffa en egen korg till henne? Så snart vedlagret har minskat så mycket att hon får plats lägger hon sig i den. En tom korg är förstås ändå bättre. 🙂