24.4 – Från vårstädning till gravskötsel

Vårstädningen har börjat och sjön är så gott som isfri. Jag har haft en morgonrocksdag, nästan sovmorgon och pysslat på graven.

Vårstädning
En stor fördel med snön är att den får tomten se prydlig ut. Annat är det nu… Torrt gräs, vissna växter, nerfallna kvistar och torra löv.

Man kunde därför tro att vårstädningen ger synbara resultat, men det är en sanning med modi­fi­kation. I fredags krattade jag och ansade runt buskarna vid staketet, det blev jätteprydligt.

Söndag morgon hade ett gäng löv redan parkerat sig på samma ställe, men det gick fort att plocka upp dom. I morse såg det nästan ut som innan jag krattade. Suck och stön. Lika effektivt som att diska, jobbet blir aldrig slutfört. 😦

Sjön så gott som isfri
Så långt man kan se från Udden är sjön isfri, men jag kan tänka mig att det fortfarande gömmer sig en del på vissa ställen. I lördags försvann isen från vår vik, vilket innebär att den nu gästas av knipor, änder, svanar och fiskgjusen som spanar efter jaktbyte.

Morgonrocksdag
Igår blev det en morgonrocksdag av nån underlig anledning. Jag greps av JSB-syndromet (Jag Ska Bara göra det här först). Klockan hann bli halv fem innan jag fick kläderna på mig.

Och tur var ju det, för en halv timme senare fick jag besök av Trollkarlen och hans assistent. Det var länge sen sist, så det var en glad överraskning. 🙂

Nästan sovmorgon
I vanliga fall är det läggdags runt 23, men igår hörde jag klockan slå 1.30 innan jag la i från mig boken och släckte lampan. Fast det gjorde ju inget för jag hade ingen väckning i morse.

Där bedrog jag mig dock storligen. Tjugo i sex tyckte Mia det var dags att kliva upp.

Jag hämtade henne vid dörren, bar in henne tillbaka i sovrummet och höll en vakande hand på henne så hon inte skulle göra ett nytt försök. Ca en kvart senare hade hon fått nog. Jag resignerade och släppte ut henne.

Lagom tills jag hade somnat om ville hon in igen, morgonkollen var klar. Men efter lite frukost hoppade hon upp i sängen och la sig intill mig. Sen sov vi båda till 11.30.

Pysslat på graven
För flera dar sen köpte jag tre violer avsedda för ”min” grav. Först idag kom jag till skott så Husse hade redan hunnit ställa dit en.

Utrustad med verktyg, arbetshandskar och blommor tog jag vägen förbi efter butiksresan. Ett tjockt lager gamla löv täckte mullen och fjol­års­plan­torna stod kvar, så jag började med att städa.

För en gångs skull var jag inte sist. Dom flesta gravarna hade fortfarande granris och höstljung kvar, jag såg bara en grav i närheten som hade nyplanterade violer.

19.4 – Från vårfåglar till bilbekymmer

Vårfåglarna har anlänt, jag har putsat ett fönster, dammat sängkläder, bevistat ett dop, uppvaktat, invigt dasset och behöver ett välavlönat arbete.

Vårfåglarna har anlänt
Redan för tio dar sen hördes de första fågel­kon­serter­na. Sen dess har rödvingetrastar gästat oss och svanar och tranor inspekterat isläget. Härliga tider!

Putsat ett fönster
På grund av en veritabel fluginvasion i det västra köksfönstret beslöt jag putsa det för några dar sen. Delvis också för att jag tidvis fotograferar genom det och ogillar smutsfläckar i bilden. Resterande halvdussin fönster blir i bästa fall putsade senare i år(?).

Dammat sängkläder
Förra fredagen blev jag inspirerad att ta ut och damma sängkläderna. Dammolnen från bädd­ma­dras­sen var imponerande. Det borde jag kanske göra oftare?

Bevistat ett dop
På lördag morgon gick färden österut. Långt österut. Husses barnbarnsbarn skulle döpas i Vanda. Före dopet hann vi med ett besök hemma hos Husse, så nu vet jag hur alla hans hem ser ut.

Dopet ägde rum i en närbelägen kyrka och dopkaffet drack vi i kyrkans ungdomslokal. Praktiskt för både värdar och gäster.

Uppvaktat
På söndagen uppvaktade vi vår byäldste som fyllde 90 och idag har hembygdsföreningen gratulerat en av hedersmedlemmarna som blev 80.

Precis som i fjol, är det flera i bekantskapskretsen som firar sin 70-års dag i år. Årskullarna var stora 1947 och 1948.

Invigt dasset
Igår invigde jag dasset för säsongen. Just nu är vädret synnerligen gynnsamt för dass­vistelser – strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Nog för att det går bra att sitta där i annat väder också, men oftast tar bekvämligheten över då.

I behov av ett välavlönat arbete
Silverpilen håller på att ruinera mig… Läckaget är nu åtgärdat för tredje gången. Enligt servicekillen trängde vattnet in vid tröskeln på grund av att förardörren inte satt åt tillräckligt när man stängde den, vilket åtgärdades. Då får vi hoppas på det.

Till min förtvivlan hörde jag idag ett oroväckande knackande när jag svängde på ratten. Undrar hur mycket det kalaset kommer att kosta? Om man inte är biltekniskt kunnig kräver en 18 år gammal bil att man har ett välavlönat arbete inser jag. 😦

Nån som har ett att erbjuda?

8.4 – Förslag, nattprogram, ved och korsord

Jag har lämnat förslag, haft udda nattprogram, hjälpt till med vedhantering och löst korsord.

Lämnat förslag
På uppmaning av kursplaneraren vid VIAO (Vuxninstitutet) lämnade jag i torsdags förslag på tre kurser till hösten. Kursbeskrivningar, bilder, målgrupp och förslag till plats, dag och tid gick i väg via mejl.

Det betyder ingalunda att förslagen godkänns, först ska rektorn säga sitt. Och nästa instans är förstås de som läser kurskatalogen. Om kursen slutligen blir av beror på antalet anmälda deltagare, så först dagarna före kursstart får jag reda på om jag har ett uppdrag eller inte.

Jag skickade dessutom rubrikförslag på tre andra kurser som jag gärna kan tänka mig att hålla, men beslöt att vänta och se om något av förslagen faller i god jord innan jag fixar detaljerna.

Udda nattprogram
I regel somnar jag på min vänstra sida och vaknar ett par timmar senare av en ”värmebölja” som jag utnyttjar till att byta sovställning. I bästa fall behöver jag inte maka på Mia som upptar halva sängen. I torsdags natt var sovprogrammet radikalt ändrat.

Redan före läggdags hade jag magknip som övergick i kramper och hann tömma tarmen en gång. När det var sovdags lyckades jag slumra till en stund mellan attackerna, men vaknade varje gång krampen återkom.

Vid två-tiden kände jag att jag också var på väg att bli illa­mående. En stund senare var det dags att hastigt kliva upp och inta böneställning vid toaskålen. Jag som nästan aldrig kräks annars.

Resten av natten förlöpte lugnare, men det behövdes en tarmtömning till innan jag så småningom kunde sova ostört. Jag hade så klart drabbats av vinterkräksjukan.

På fredag morgon åt jag frukost som vanligt och var hyfsat pigg. Det var bara magen som kändes öm, men efter lunch kände jag mig matt, så jag intog sängläge ett par timmar. Sen dess har jag repat mig och magen känns normal igen.

Vedhantering
Igår fick vi vedleverans vid 10-snåret. Husse gick genast ut och satte i gång med att bereda plats i vedlidret. När jag hade klätt på mig och kom ut var han redan i full färd med att rada in klabbar i en prydlig rad.

Det hjälptes vi åt med i några timmar, sen var vi nöjda och beslöt spara resten till idag. Direkt efter frukost fortsatte Husse arbetet och som vanligt var jag långt efter i radandet när jag dök upp en dryg timme senare.

Den digra högen på drygt åtta kubikmeter har krympt rejält så posten kan komma åt postlådan på gaveln till vedlidret utan problem, men morgon­da­gens sysselsättning är ändå räddad. Förhoppningsvis slipper vi regn och får in resten då.

Löst korsord
Som bekant roar vi oss med att lösa korsordet i lördagens ÅU. Det fick utgöra avkoppling efter dagens vedhantering.

Dom tre korsord Husse hade med sig från stan i onsdags har vi redan hunnit lösa, så nu får vi lösa korsord online eller hitta på nåt annat att roa oss med. 🙂

3.4 – Nya tag

Vintern har återvänt och dagarna bara försvinner. Mia har gått i ide igen.

Vintern har återvänt
I förrgår fick prognosmakarna nästan helrätt – snöfall från morgon till kväll. Här på Udden tyckte väderkontoret lyckligtvis att det räckte med dryga 10 cm, på andra håll blev det dubbelt upp eller mer.

Vi förskonades också från den aviserade stormen, så byrundan blev inte fullt så kall. Men minus­graderna nattetid har vi kvar. I morse visade termometern -4,4 när jag steg upp vid halv nio-snåret.

Att den 3 april 2012 var ändå kallare, -6,3°, hade jag förstås glömt för länge sen. Enligt min högst oveten­skapliga statistik har medeltemperaturen dom senaste 10 åren varit +0,9° den här dagen. Varmast var det 2009, då noterade jag +6°.

Så vi fortsätter alltjämt vänta på våren och värmen.

Dagarna bara försvinner
Tiden verkar gå dubbelt så fort när man är två…? Eller har jag blivit så mycket ineffektivare med åren? Jag har inte ens hunnit anteckna dagshändelserna som jag brukar för att ha som underlag till bloggen. Så vart tar tiden vägen?

Matlagning, bastubad och sociala förpliktelser har tillkommit eller ökat, men å andra sidan slipper jag snöskottning, gräsklippning, ved‑ och vattenhantering, etc. Fast det kanske inte är riktigt jämförbart tidsmässigt.

”Du har inte tid att tänka” konstaterade Husse härom kvällen. Det har han rätt i. Tanke­verk­sam­he­ten upptas mestadels av praktiska saker, mitt personliga filosoferande inskränker sig till ett minimum. Tidi­gare kunde det gå dagar utan att jag träffade eller pratade med nån annan än Mia och höll således bara till i mitt eget huvud.

Missförstå mig inte, jag vill absolut vara två och beklagar mig ingalunda! Jag bara konstaterar faktum. Förmodligen är jag miljöskadad efter 16 års singelliv. 😀

För den som har tillbringat 16 år av sitt liv tillsammans med en annan person är förändringen och omställningen till singelliv säkerligen lika stor.

Mia har gått i ide igen
Nysnön innebär för Mias del att hon har dragit in på utevistelserna igen. Tiden går mest åt till mat och sömn.

19.3 – Blandad kompott

Det syns vårtecken på Udden och låter illa i Silverpilen. Husse har lurat mig igen och vi har frossat i fisk. I morse hade jag herr‑ och dambesök.

Vårtecken på Udden
Förra onsdagen noterade jag att våren tydligen är i antågande – åtminstone inomhus. Förutom ett par flugor som vaknat till liv, har ett par spindlar och en gråsugga visat sig. 🙂

Ute är det däremot inte särskilt vårlikt. Isen är fortfarande tjock, snön ligger kvar och nätterna är kalla. På en bild från 2015 har jag redan börjat kratta på tomten, men det var då det.

Silverpilen låter illa
Jag vet fortfarande inte med säkerhet om läckaget har upphört, men för närvarande har jag andra, nästan lika dyra, bekymmer.

Då jag var på väg till Lustläsarna förra onsdagen tyckte jag mig höra ett nytt (illavarslande) ljud när jag startade motorn. Det lät närmast som om ett fläktblad tog i nånstans och kom från motor­rum­mets vänstra sida konstaterade jag när jag öppnade motorhuven.

Efter träffen med mina ”läsarkolleger” åkte jag till macken och bad killen bakom disken komma ut och lyssna. Han la huv’et på sned, lyssnade och sa: ”Antingen är det generatorn eller vatten­pumpen”.

Idag hade jag tid för diagnos. Det visade sig att ljudet kommer från vattenpumpen, som alltså behöver bytas. Suck.

Husse har lurat mig igen
På eftermiddagen i lördags beslöt vi ta en länk längs G:vägen som kompensation för den uteblivna länken i fredags. Då vi kom fram till ”Rompängen” föreslog Husse att vi skulle gå längst bort på den. Skaren höll fint.

Men si, det nöjde han sig inte med. ”Ska vi gå genom skogen?” föreslog han när vi kom till slutet på åkern. Hela mitt inre ropade NEJ! men jag svarade avmätt ”åkejdå” för husfridens skull.

I vanliga fall har jag inget alls mot att gå i skogen, men den täta och snåriga skogen avskräckte. Dessutom var jag inte rätt klädd för att bryta mig fram bland grankvistar och björkris.

Att skaren inte höll ställvis gjorde inte saken bättre. Husse travade på som en älg medan jag kämpade mig fram på mina ”svamphuggarben”.

I ett avseende fick jag ändå som jag ville. I stället för att bestiga ett berg höll vi oss nedanför och kom så småningom fram till den ganska nyanlagda vägen som går till sommarstugorna längst bort i byn.

Resten av turen var ”a piece of cake”. Åtminstone tills vi skulle gena över isen. För min del gick det bra tack vare icebug-kängorna, men Husse fick lov att gå försiktigt för att inte tappa fotfästet.

Frossat i fisk
Vi är båda två förtjusta i fisk, så det var ingen uppoffring att äta det tre dar i rad. Stekt salt sill på fredag, fiskmiddag på Holmbergs café i lördags kväll och pannstekt strömming igår. Vi torde alltså ha fått en rejäl dos Omega 3 och annat nyttigt. 🙂

Herr‑ och dambesök
I förmiddags skymtade jag en rörelse i ögonvrån då jag satt vid datorn. När jag tittade ut genom fönstret såg jag först en dam, därefter en herre och ett ögonblick senare ytterligare en dam komma trippande. Råbocken var på besök med sitt lilla harem.

Det torra gräset som stack fram mellan snöfläckarna fick duga som mat, nåt annat fanns inte att bjuda på.