21.10 – Äntligen söndag!

Veckan har varit fulltecknad, men nu är det äntligen söndag. 🙂

Onsdag
I kalendern stod ”Lustläsarna” kl 14, men jag avbokade till förmån för den planerade Oktoberfesten i Tallmo kl 15.

Husse skalade potatisen klar på Udden, sen packade vi ner allt som behövdes och åkte till Tallmo för att för­be­re­da. De inbjudna gästerna skulle bjudas på en lätt förrätt, följd av grisfötter och potatismos plus diverse tillbehör.

I stället för des­sert serverade vi kaffe/te med mockarutor (tack Nanne!), sockerskorpor och den tidigare nämnda rulltårtan (se inlägg 16.10). Med vispgrädde och ett cocktailkörsbär på blev den betydligt aptitligare än när Husse skar upp den. Fast smaken var det ju faktiskt inget fel på.

Gästerna troppade av vid sju-snåret, förhoppningsvis mätta och belåtna. En dryg halvtimme senare hade vi städat undan och åkte tillbaka till Udden, mätta och belåtna vi också.

Torsdag
Dagen började med en sorglig nyhet. Jag fick meddelande om att en av mina bästa vänner ligger på intensiven efter ytterligare en hjärninfarkt. Varför drabbas goda människor av sånt?

Eftersom det var kursdag hindrades jag från att tänka mer på det. Den här gången följde Husse med som sällskap och ”assistent”. Vädret var nämligen inte lämpat för att cirkla ved som han annars hade tänkt.

Fredag
Strax före 11 infann vi oss i Furulund där dagens deltagare i byvandringen redan hade börjat samlas. Dagens rutt gick till Kärra by.

Att byns centrum ursprungligen låg så långt bort från kyrkan hade jag inte haft en aning om! Inte heller att det hade funnits så många gårdar. Det var intressant att höra både de nya och de gamla husens ägarhistoria.

Innan jag hade tid hos frissan hann vi förse oss med kaffe och te med smörgås i Tallmo och efter besöket hos frissan bar det av hem igen. Den här dagen hann vi hem före solnedgången. Husse föreslog att vi skulle lägga ut nät innan det blev mörkt, så det gjorde vi före middagen.

Lördag
Vid sju-tiden på morgonen frågade Husse om jag ville följa med och vittja. Det ville jag inte så jag tackade nej och somnade snabbt om.

En timme senare vaknade jag av att det gick i dörren. När jag steg upp förstod jag att Husse hade fått en tung fångst – badrumsvågen stod nämligen på diskbänken med spår av blod och fiskfjäll.

Av den maffiga gäddan på åtta kilo återstod ungefär hälften då den var rensad och filead, så det räcker ju till middagsmat för flera dar. En god fångst!

För att ha god tid på oss, beslöt vi värma bastun i Tallmo redan mitt på dan. Under tiden den blev varm roade vi oss med att lösa de två senaste lördagskryssen i ÅU.

Efter bastun åkte vi tillbaka till Udden igen, där förberedelserna för kvällens fiskmiddag ”på lokal” tog vid så små­ningom. Faktiskt var jag omklädd och klar en hel timme för tidigt!

Klockan sex sammanstrålade vi med goda vänner utanför Holmbergs Four C och satte oss sen vid det reserverade bordet. Middagen var ett av helgens Äta ute-evenemang som ordnades överallt på ön. För vår del kändes fiskrätterna mest lockande, därför föll valet på Holmbergs.

Strax före nio var vi proppmätta tillbaka på Udden. Resten av kvällen tillbringades framför teven i Mias sällskap. En väldigt lagom avslutning på dagen och veckan.

16.10 – Nya rön och erfarenheter

Kodklubben har startat, Husse har röjt och vi har lyssnat på föredrag. Jag har bakat(!) och hittat en padda.

Kodklubben
Förra onsdagen genomfördes första träffen med deltagarna i Kodklubben. Åldern varierar från 8-13 år och alla verkar motiverade.

Vi träffas varannan onsdagkväll och nästa gång sätter vi i gång på allvar, då ska alla ha med sig surf­platta eller dator. Första träffen bestod nämligen av introduktion.

Husse har röjt
Medan jag förberedde dagens kurs ”praktiserade” Husse på röjsågen i torsdags. Dom nya skotten runt stub­barna i stranden behövde kapas, liksom en del andra ovälkomna nykomlingar.

Nu är det snyggt igen ett tag, men nästa eller senast nästnästa höst är det dags på nytt. Speciellt al och lönn är otroligt snabba på att skjuta nya skott som bekant.

Lyssnat på föredrag
I går kväll var det dags att ställa i ordning i byarådets lokal inför arkeolog Jan Fasts föredrag om årets utgrävning i Ölmos.

Publiken bestod huvudsakligen av föreningsmedlemmar men var den här gången utökad med re­pre­sen­tanter för media. Både Svenska Yle och ÅU (Åbo Underrättelser) var på plats.

Yles artikel kan du läsa här och så här skriver ÅU (kräver inloggning).

Bakat
Beroende på ”synnerliga skäl” (Husse hade annat för sig) åtog jag mig att baka en rulltårta idag. ”Stjälp försiktigt upp kakan på det sockrade bakplåtspappret” stod det i receptet.

Det gick så klart åt skogen. Halva diskbänken var översållad av socker innan jag var klar. Och det där med försiktigt var bara att glömma, men lyckligt­vis damp kakan ner nästan där den skulle.

Sen började nästa fas. Att breda ut sylten gick någorlunda, men när det var dags för vispgrädden (Husse hade beställt sylt och vispgrädde som fyllning) höll jag på att ge upp.

Bären i sylten fastnade i grädden så det blev ett himla klott. Antagligen var jag inte tillräckligt lätt på handen. Å andra sidan gjorde det inte så mycket eftersom allt tillhörde fyllningen.

Att rulla ihop en rulltårta med vispgrädde som fyllning har jag ingen som helst erfarenhet av. Det skulle vara lagom löst för att inte fyllningen skulle tränga ut överallt, men lagom hårt för att få ihop eländet. Suck.

Än så länge har jag inte vågat titta på resultatet. I värsta fall blir det till att baka en ny.

Hittat en padda
När jag i eftermiddags skulle hämta slaskämbaret i verandan fick jag en överraskning. På botten satt en padda!

Hur den hade kommit dit var en gåta. Först trodde jag Husse hade skojat med mig, men kom sen fram till att Mia möjligen kunde vara inblandad. Men skulle hon verkligen ha lagt dit den? Eller hade paddan hoppat ner frivilligt?

Hur som helst har paddan återfått sin frihet. Dess värre blev den lite kladdig om fötterna eftersom det fanns ett fettlager där den satt. Men det skadar den i alla inte får jag hoppas. Förutsatt att den inte halkar på sina feta fötter och bryter ett ben förstås. :-/

9.10 – Snärjigt

Vi har varit på byvandring och haft en lugn lördag-söndag. Innevarande vecka är dock fulltecknad. Mia har det bra hon.

På byvandring
På förslag av deltagarna i Fredagskafé som arrangeras av Dragsfjärds ungdomsförening (DUF), företar vi byvandringar i närområdet. Förra gången besökte vi Husses hemtrakter och i fredags stod ”min by” på tur.

För att skona deltagarna från alltför långa promenader åker vi mesta­dels bil, men stannar och går ur vid behov. I fredags blev det många stopp. Om vår by och tidigare ägare till våra gamla hus finns ju en hel del att berätta! Förhoppningsvis var deltagarna nöjda och belåtna med besöket.

Lugn lördag-söndag
Lördag är ju som bekant bastudag. Under tiden den blev varm ordnade vi om i bastulidret så det blev bättre plats och lättare att hitta grejerna om förvaras där. Vid hemkomsten var det mid­dags­dags och efter det ljöd (förstås) Vega-dans på radion medan vi löste veckans korsord i ÅU.

Söndagen förlöpte lika lugnt, fast utan musik. Husse lämnade Udden en stund men jag höll ställ­ningarna och njöt av att få tillbringa en hel dag hemma utan måsten.

Fulltecknad vecka
Veckans första dag gick åt till att fixa avier för vägavgifterna. Jag förberedde redan i början av september, men sen dess hade det blivit en del ändringar i databasen så först vid middagstid (ca 18) var jag klar med kuverthögarna.

Den här dagen inleddes med att marknadsföra hembygdsföreningens föredrag den 15.10, därefter hälsade jag på en god vän som utlovat och hämtade de sista anmälningarna till Kodklubben som börjar i morgon kväll. Men före det ska vi träffa kantorn i Dragsfjärds kapellförsamling för att planera programmet för Svenska dagen den 6.11.

På torsdag börjar min kurs i Västanfjärd och på fredag är vi bjudna på middag. Lördag eftermiddag tillbringar vi på Åbo svenska teater med konsertberättelsen Karelen, Karelen där Husses svägerska medverkar.

På söndagen har jag ritat ett stort kryss i väggkalendern. Då får det bli en hemma‑ och vilodag förutsatt att jag överlever veckan. Nästa vecka blir förresten också rätt hektisk, så en dags vila är absolut av nöden med tanke på min dåliga förmåga att hantera stimulans.

Men jag ska inte klaga. Tids nog får jag förmodligen tillbringa mer tid hemma än jag har lust med då orken har tagit slut för gott.

Mia har det bra hon
Om man är katt har man inga förpliktelser eller tider att passa. Man äter när man är hungrig och sover när man är trött. 🙂

 

4.10 – Från forntid till nutid

Vi har besökt utgrävningen, firat en ung man och sett Everest. Jag har fått leverans och planerar första kursen.

Besökt utgrävningen
Den 28-30.9 företogs en arkeologisk utgrävning i Dragsfjärd, närmare bestämt i Ölmos. Det här var en uppföljning av fjolårets provutgrävning. Arkeolog Jan Fast och ett antal frivilliga amatörer ville ta reda på vad som göm­mer sig under jordlagren intill Kronomalmsvägen.

På lördagen gjorde Husse och jag ett besök på platsen i egenskap av re­pre­sen­tan­ter för hem­bygds­före­ningen som sponsrade en del av kostnaderna. Vädret var gråmulet, blåsigt och råkallt, så vi avundades verkligen inte dom som låg på knä eller satt på huk vid utgrävningsstället med sina murslevar.

Jans kollega, Janne Soisalo, informerade oss välvilligt om gjorda fynd och tog med oss till en plats lite längre bort där man antar att bosättning också funnits. Bosättningen och fynden daterar sig till sten­åldern (ca 3300-2000 f.Kr.) och fram till början av bronsåldern (2000-1000 f.Kr.).

Otroligt fascinerande att tänka sig att det bott människor här för flera tusen år sen vid den då­va­ran­de havsstranden! Den 15.10 får vi höra Jan berätta mer om fynden då föreningen har bokat honom som föredragshållare.

Firat en ung man
Medelåldern i vår lilla by är ganska så hög. För några dar sen steg den ytterligare – herr grannen junior fyllde 18.

Födelsedagen firades i efterskott på lördag eftermiddag, självklart var vi också där. Till­sam­mans med 23 andra firare berättade fru grannen efteråt. Vi skålade, sjöng och hurrade för honom som sig bör innan vi kastade oss över kaffet och födelsedagstårtorna.

Sett Everest
Nej, vi har inte varit ut och rest, utan sett filmen om den ödesdigra bestigningen av Mount Everest 1996. Filmen bygger på verkliga hän­del­ser, vilket i mina ögon gör den klart intressant.

Jag vet inte riktigt varför jag gillar att se filmer om s k A-människor, alltså såna som välkomnar fysiska utmaningar? Antagligen för att jag inte tillhör den kategorin själv. Hur som helst var filmen sevärd trots att den slutade tragiskt.

Faktiskt har jag också beställt Tunn luft, boken som en av de överlevande har skrivit. Mest för att få en uppfattning om huruvida filmen var sanningsenlig och hur författaren upplevde det hela.

Fått leverans
Härom dagen hade jag en liten vit provpåse i postlådan. Avsändare var Pennshoppen och i påsen låg mina hett efterlängtade Parker Gel refills, så nu är jag glad och nöjd ett tag.

I tisdags hämtade jag ut ett paket från butiken. I den stora lådan låg Mias nya innetoa. Den gamla var nämligen så skör så den gick sönder då badborsten ramlade ner på den.

Idag har hon invigt den såg jag när jag kom hem från dagens ärenderunda. Tur det då att hon godkänner den.

Planerar första kursen
Den 11.10 startar min första kurs konstaterade jag idag efter att ha kollat antalet anmälda. Den har fått rubriken Till nytta och nöje och är avsedd för mindre rutinerade datoranvändare.

Tre av deltagarna är okända, övriga har jag undervisat tidigare. Den tidigare utbild­ningen kanske inte var mycket att hänga i julgranen eftersom samma personer återkommer? Eller så kommer dom för att dom tycker att vi har roligt på våra kurser? (Det brukar vi ha.) 🙂

26.9 – Storm, hushållspapper och detektivjobb

Det har stormat på Udden och jag har löst två i-landsproblem.

Storm på Udden
I natt och idag har det blåst och regnat rejält på Udden – 21 m/s varnade MI för. Det har minsann känts! Ett tag trodde jag trapptaket skulle blåsa bort.

Skadorna har lyckligtvis begränsat sig till en decimerad klotkrysantem, Husses födelsedagsblomma, och en bordsskiva som flög sin kos. På eftermiddagen hade vi elavbrott.

Enligt meddelandet jag fick från Caruna, som ansvarar för elöverföringen, visste dom inte orsaken till det: ”Avbrottet orsakades av okänd orsak.” Avbrottet varade bara i fem minuter så det var inte mycket att orda om.

Löst två i-landsproblem
Idag har har jag räddats av hushållspapper. I slutet av augusti köpte jag nämligen nya dojor, mina gamla har tyvärr fått ”små leenden” på ytterkanten.

Dess värre var jag korkad nog att inte prova dom genast. I lördags beslöt jag inviga jag dom och kunde konstatera att kanten på hälkappan satt på tok för högt upp, dom skavade.

Så vad göra? Nu var det för sent att returnera. Ett alternativ var förstås att försöka sälja dom på Kimitoöns bytesbörs på FB, men eftersom dom i övrigt kändes bekväma och lagom stora avvaktade jag.

Innan jag somnade igår kväll kom jag på en lös­ning. Om jag fyllde skohälen med hushållspapper kanske dom skulle gå att använda? Sagt och gjort. Idag dubbelvek jag tre ark hushållspapper och testade. Helt perfekt.

Fast en av papperstussarna böt jag sen ut mot en halvsula. Den är visserligen gjord för att sitta under ”fram­foten”, men det gick bra att pula ner den i hälen. Nu sitter skorna som dom ska. 🙂

Det andra problemet har minsann krävt en hel del detektivjobb! Senast jag behövde svarta refills till min Parker Gel-penna kunde Pappersboden beställa dom åt mig. Den turen hade jag inte längre fick jag besked om. Ingen av Pappersbodens leverantörer hade dom i sortimentet längre.

Via parkerpen.com i England fick jag adressen till deras grossist i Finland som informerade mig att Suomalainen kirjakauppa (finska bokhandeln) i Salo och Åbo sålde dom. Men så enkelt var det inte.

Bokhandeln i Åbo meddelade att dom inte ens har lyckats beställa dom trots att dom försökt och dito i Salo har inte Parker i sitt sortiment. Jag vidarebefordrade förstås be­skeden till grossisten och fortsatte leta.

På Amazon.com UK finns refiller men dom kan inte leverera utanför England stod det på webbsidan. Men ibland kan jag vara förskräckligt envis så jag gav mig inte. Bland mina sparade Bra-att-ha-länkar fanns Pennshoppen i Sverige.

Och voilà, där fanns refillerna att köpa och levereras också till Finland. Fraktkostnaden är dessutom lägre än för leveranser inom Finland, så jag slog förstås till direkt. Förhoppningsvis är det rätt bredd på kulan, det är det enda som ännu kan gå snett.

Det enklaste hade förstås varit att köpa en ny ”gelépenna” i Pappersboden som ägarinnan föreslog. Men nu råkar det vara så att jag har levt med min Parker i drygt 20 år, är stormförtjust i gelén och bredden på kulan, så jag överger den verkligen inte i första taget! Sådeså. 🙂

23.9 – Från päron till lakritsremmar

Päronen är inlagda, första lästräffen avverkad, bidragsansökningarna påbörjade och första skrivar­träffen genomförd. Mia vaktar ”pumphuset”.

Päronen inlagda
Att få ett ämbar med päron i födelsedagspresent är minsann inte så illa. Den turen hade Husse, så förra lördagen satte vi i gång med att lägga in dom. Husse skalade och klöv, jag stod för inkokningen.

Fyra burkar blev det, varav en överlämnades till Husses dotter. Övriga står nu i Uddens källare och hoppas vi ska komma ihåg dom när vi är sugna på dessert.

Första lästräffen
På onsdagen var det dags för höstens första lustläsarträff i Dalsbruks bibliotek. Det var lite si och så med uppslutningen, men ett halvdussin läsare hade i alla fall samlats.

Det var fler än jag som erkände att dom inte hade läst speciellt mycket i sommar, men en del hade varit nog så flitiga. För närvarande närmar jag mig slutet på Piga, klockare, inhysing, lots av Carina Wolff-Brandt.

Att få en inblick i hur det var att bo och leva i Åbolands skärgård för flera hundra år sen var intres­sant. Att författaren parallellt beskrev samtida omvärldshändelser tilltalade mig också. På så sätt fick jag en välkommen dos av vårt lands historia under Sveriges styre.

Bidragsansökningarna påbörjade
Som ideell förening är man i stort behov av bidrag, hembygdsföreningen är inget undantag. Husse är klar med sina avseende ungdomsföreningen, men jag har inte kommit så långt än. En ansökan är klar, tre är än så länge i utkastsfasen.

Det är ett synnerligen träligt jobb. Att fylla i webbformulären är inga problem, men så gäller det att få med alla bilagor som krävs och redovisa både tidigare och pågående ansökningar. Suck.

Första skrivarträffen
Igår kl 10.15 samlades fem deltagare runt bordet i Kojan, öns första(?) och enda antikvariat.  Höstens första Skrivlördag! gick av stapeln. Med hjälp av kaffe, lakritsremmar och diskussioner flödade kreativiteten.

Under lunchen fick jag av en skrivarkollega veta att jag påminner om hennes huvudperson i en av skrivövningarna: ”Min tokigaste släkting”. Ett av släktingens upptåg bestod i att klä ut sig till slaktare och släppa ut alla grisar från slakteriet. Fast ett sånt tilltag skulle jag näppeligen komma på!

Mia vaktar pumphuset
Det passar lilla damen att vakta ”pumphuset” när solen värmer och vinden är lagom. 🙂

 

13.9 – Vassa verktyg och gulliga killar

Jag har jobbat på egen hand, gräset är klippt och jag har träffat en charmerande herre.

Jobbat på egen hand
Strandröjningen i fjol våras måste begränsas på grund av vattenrörets placering. Det gav så klart en vassrugge tillfälle att frodas. I måndags hade jag fått nog av den, nu skulle den elimineras.

Jag har funderat på tilltaget en längre tid, mest för att komma fram till vilket verktyg som skulle vara mest praktiskt. Det fick bli den långskaftade grässaxen, jag är inte riktigt kompis med min stora lie.

Det var drygt innan jag var nöjd, men inspirationen höll i sig så jag fortsatte med min lilla lie för att också få bort vassen invid bryggan. Husse hade gjort mig sällskap under tiden och höll på att kapa dom nya vasskotten i stranden.

Allt gick bra ända tills jag skar mig i fingret. Husse undrade hur i all världen jag bar mig åt för att lyckas med det?

Jag förklarade att jag greppade vasstråna med ena handen och skar av dom med den andra. Han påstår att han aldrig tidigare har hört talas om nån som har skurit sig med en lie. Men nån ska ju vara den första. 😀

Gräset klippt
På onsdagen lämpade sig vädret för gräsklippning bestämde Husse och gjorde slag i saken. Först klippte han på Udden (trots mina protester), sen i Tallmo och slutligen på Dragegården. Ett helt dagsverke!

Idag fick jag för mig att jag äntligen skulle klippa det långa gräset där kökslandet låg tidigare. Jag har nekat Husse att klippa där, dels för att det är ojämnt och dels för att jag var rädd om vallörten och prydnadslöken som växer där.

Utsikten från det västra sovrumsfönstret behövde också åtgärdas. Dom vissna och torra växterna som spretade utanför störde mig varje gång jag tittade ut. Det blev nya tag med lilla lien – utan missöden den här gången.

En charmerande herre
Igår var jag på besök på en för mig ny adress. Vår informella skrivarträff skulle den här gången hållas där. Dess värre visade det sig att ingen annan i gruppen kunde delta, men jag var så välkommen ändå meddelade dagens värdinna.

Hon bodde i ett charmigt gammalt hus konstaterade jag när jag parkerade. Då dörren öppnades hälsades jag välkommen dels av värdinnan och dels av en charmerande herre som hade svårt att tygla sin förtjusning när han såg mig.

Värdinnan förklarade att han är stormförtjust i besökare och därför blir överentusiastisk. Ett sånt välkomnande kan man ju inte ta illa upp för!

Den charmerande unga herrn tillhör rasen Groenendael (Belgisk vallhund), så det var mycket svart, lång och mjuk päls ovanför dom fyra benen. Och är man bara fyra år så är det fullt förlåtligt att bli över­en­tu­siastisk. 🙂

Värdinnan var lika charmerande hon, även om hon inte var fullt lika entusiastisk. Det blev en givande och angenäm eftermiddag på alla sätt, tack igen!