9.12 – Tomma & fyllda luckor

Jag har luckor i mina sockor, vi har haft en lucka i regnandet, fläkten har fått en permanent lucka och vi har fyllt en lucka i vår vokabulär. Mia tar chansen.

Luckor i sockorna
Härom dagen drog jag på mig rena, oslitna sockor. Till min förvåning hade dom tre små luckor i sömmen vid hälen… ”Det är nog slitage” tyckte Husse, men jag protesterade.

Hålen såg snarare ut som malhål. Dessutom har jag svårt att tänka mig att jag skulle slita tre små hål nästan på rad om jag inte råkat ha en spik i skon förstås. Men då hade jag garanterat känt det.

En inspektion i socklådan gav ingen ledtråd. Det enda jag hittade var en liten ”änglatoffel” längst in i ett hörn. Antingen har inkräktarna flyttat eller så beror hålen trots allt på slitage.

Lucka nio
Idag var det dags för lucka nio i julkalendern och att tända det andra adventsljuset. Nu går tiden extra fort känns det som, vips är det julafton. Men först blir det vintersolstånd och det värsta mörkret är över för i år.

Permanent fläktlucka
Sen ett tag tillbaka är kamin‑/spisfläkten död. Möjligen har vi tagit livet av den genom för hög temperatur, den tål högst 350°.

Tråkigt. Den var effektivare än jag trodde och inget dyrt inköp, men vi avstår ändå från en ny har vi kommit fram till. Husse kanske åtar sig att vifta med armarna så att spisvärmen sprids. 😉

Lucka i regnandet
Dom tre senaste dagarna har det regnat. Och regnat och regnat. Men idag på eftermiddagen uppstod en lucka. Alldeles perfekt för Husse att gå upp med soppåsarna till sopkärlet och för mig att tömma askan ur kakelugnen och köksspisen.

Fyllt en lucka i vår vokabulär
Husse läser just nu Tjechovs noveller, översatta i början på 1900-talet gissar jag. Språket är därför rätt ålderdomligt och vi lär oss nya ord då och då.

Ett av dagens ord var kapris, adjektivet är kapriciös. Som den självutnämnda språkpolis jag är, har jag så klart en genväg till svenska.se, där man kan söka i tre ordböcker samtidigt.

I 2015 års upplaga av SAOL är första betydelsen nyck, infall, hugskott. När jag läste förklaringen till kapriciös i SAOB från 1935, kände jag genast igen mig: ”som (i sitt handlingssätt l. uppträdande o. d.) är mycket beroende av nycker l. (underliga) infall, nyckfull; ombytlig, oberäknelig; stundom äv.: egensinnig; äv. i överförd anv., om handling(ssätt) o. d.: som beror på l. vittnar om nyckfullhet osv.; äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.” Husse har helhjärtat anammat ordet som adekvat beskrivning på mig. 😀

Mia tar chansen
Om Mia upptäcker en utdragen stol tar hon genast chansen i förhoppning om att bli serverad.

 

6.12 – Från jullov till hushållsmaskiner

Jag har jullov, blivit fotograferad, tömt en flaska, skrivit kondoleanser och varit sällskapsdam. Husse är hotfull.

Jullov
Så där ja! Inga fler kurser, inga föreningsaktiviteter, inga väglagsärenden och (än så länge) inga andra uppdrag mer i år.

Sista kursen avslutades ju redan i mitten av oktober och igår kväll träffades deltagarna i Kodklubben sista gången för i år. Årets sista föreningsaktivitet, Lilla jul i Dragegården, gick av stapeln förra lördagen och väglagsstyrelsen har inga fler möten.

Några andra uppdrag är heller inte inbokade och årets sista Lustläsarträff blir nästa vecka, liksom däckbyte och tandläkarbesök. Det känns ju överkomligt.

Fotograferad
Eftersom mitt ID-kort upphör gälla den 2.1.2019 var det angeläget att förnya det före helgerna. Lyckligtvis har vi en godkänd ID-korts- och passfotograf i Dalsbruk, så jag kom överens om en tid med honom förra onsdagen.

Sen syndade jag. Numera har kontoret för tillståndsärenden öppet i Kimito bara varannan onsdag jämna veckor, så egentligen borde jag ha ansökt om det nya ID-kortet på plats, men jag valde trots allt att beställa det på nätet.

Tömt en flaska
En av mina alkoholhaltiga favoritdrycker är Gammel Dansk. Den kan man dricka som apéritif, mag­medi­cin eller snaps, allt efter smak och tycke.

I söndags tömde vi en flaska. Den sista slatten fyllde precis var sitt snapsglas.

Kondoleanser och sällskapsdam
I veckans Annonsblad fanns två dödsannonser på bekanta som avled nyligen. Dels en bybo och dels en annan bekant.

Igår skrev jag därför två kondoleanser som jag lämnade i kyrkans postlåda idag i samband med dagens gudstjänst. Jag fungerade nämligen som Husses sällskapsdam.

Mitt sällskap i kyrkan var inte mycket att hurra för – jag slumrade till ett tag under predikan. Men som tur började orgeln låta så jag vaknade till igen.

Efter gudstjänsten företogs självständighetsdagens blomnerläggning vid hjältegravarna. Den hölls stående utomhus så där var det ingen risk för att somna. Det var ingen långdragen ceremoni, bara en krans och två buketter lades ner vid de stupades minnesmonument.

Husse är hotfull
Titt som tätt kommer Husse med ett hotfullt uttalande. Han tycker absolut att jag bör få en hus­hålls­assistent i julklapp. Det säger han förstås bara för att retas. 😀

En sån har aldrig nånsin stått på min önskelista och jag har definitivt ingen användning för en. Så huslig är jag inte. Dom få hushållsmaskiner jag har står bara och samlar damm. Enda undantagen är dammsugaren och elvispen som jag faktiskt använder när jag vispar grädde.

Om det ska vara nåt i maskinväg föredrar jag i så fall verktyg. Å andra sidan är jag rätt väl­för­sedd på den fronten så jag kan inte komma på nåt jag behöver/saknar. Fast en hylsnyckelsats vore ju bra att ha. 😉

25.11 – Kultur, mat och annat trevligt

Vi har ätit ”ute” och varit kulturella. Jag har deltagit i Skrivlördag, bytt till vintertid, sagt farväl och ”kursat”. Vi har haft besök och varit sociala.

Ätit ”ute”
Förra fredagen var sista dagen för i år att äta Thai-buffé på Panget så vi passade på. El-Tigerns fru med herrsällskap gjorde oss sällskap vid bordet.

Maten uppfyllde mina förväntningar, stället som sådant är trivsamt, värdinnan är glad och trevlig så det var en angenäm upplevelse.

Varit kulturella
På kvällen såg vi Sofi Oksanens Utrensningen på teve. Jag har inte läst boken, men väl läst recen­sio­nerna så jag hade koll på handlingen.

Att filmen delvis var så grym och brutal var jag inte riktigt beredd på, men det bidrog till att förstå hur den tidsperioden i Estlands historia tedde sig.

Förra måndagen åkte vi till Västanfjärds bibliotek för att lyssna på Carina Wolff-Brandt som berättade om sin bok, Piga, klockare, inhysing, lots. Den läste jag ganska nyligen och berättade om i Lustläsargruppen (se inlägg 23.9).

Vårt deltagande hade en baktanke – vi ville höra oss för om hon kunde tänka sig att hålla ett föredrag för Dragsfjärds hembygdsförenings räkning. Det ställde hon sig positiv till om hon också fick sälja sin bok, så i början av nästa år ser vi fram mot att höra henne igen.

Deltagit i Skrivlördag
Förra lördagen var det dags för Skrivlördag igen. Diskussioner och skrivövningar varvades som vanligt och gav lite nya idéer och impulser. Som hemläxa fick vi den här gången i uppdrag att skriva en novell till nästa träff.

Bytt till vintertid
I grevens tid bytte jag till vintertid i garderoben. Senaste natts minusgrader fick rimfrosten att lägga en skimrande hinna på marken och ett islager i vår vik. Sjöfåglarna har därför gett upp och flyttat till isfria vatten.

Sagt farväl
I tisdags tog jag farväl av vår sympatiska tanktömmare, hans avtal med kommunen upphör vid årsskiftet. Förhoppningsvis är hans efterträdare lika lätt att ha att göra med.

”Kursat”
På onsdag kväll hade jag träff med deltagarna i Kodklubben. Kvällens program bestod av övningar i Lightbot. Om du tillåter Flash i webbläsaren kan du också testa att programmera den lilla roboten.

Haft besök och varit sociala
I torsdags fick vi oväntat besök på eftermiddagen. Mammas småkusin med fru knackade på. Med sig hade dom kalla presenter i form av fruset kött från höstjakten. Med lock och pock fick vi dem över­ta­lade att sitta ner och ta en kopp kaffe med oss.

Efter bastun igår hälsade vi på f d bonuspappan. Vi hade förvarnat honom om ankomsten, så när vi dök upp hade han dukat med finporslin, likörglas och eget bakverk. Fast när vi bestämde tiden sa han att han bara kunde bjuda på ”några torra brödknallar”. 😀

Ett par timmar försvann i ett huj under gemytligt samtal om ditt och datt. Det är inte värst ofta man träffar en 90-åring som hänger med sin tid som bonuspappan gör!

Dagens besök var avtalat på förhand. När vi åkte hem igår såg vi att ”skyddslingens” bil stod parkerad på hemgården så jag utbad mig om ett besök via SMS. Förslaget föll i god jord, så i eftermiddags fick vi möjlighet att se honom livs levande vid kaffebordet. Roligt att träffas och höra hur han har det, den unge mannen. 🙂

15.11 – Fantastiskt

Helt fantastiskt! Jag har haft en ”hemmadag”!

Hemmadag
Veckans första tre dagar har inneburit hålltider och besök på olika orter, men idag har jag haft en hemmadag. Inga tider att passa och ingen som har ställt krav. 🙂

Dagen inleddes med att vittja nät tillsammans med Husse efter frukosten. En liten gädda var den enda fisken som hade låtit sig luras. Den fick fortsätta simma i sjön och växa till sig.

Husse tyckte det var dags att ta upp båten så det gjorde vi också. Hösten 2016 låg den på land redan i mitten på september ser jag i bildarkivet, men det var ju innan Husse ”tillträdde”.

Efter lite väglagsadministration och nyhetskoll gjorde jag morgontoalett och startade tvättmaskinen. Då var klockan redan dags för ”förmiddagskaffe”. På Udden är begreppet förmiddagskaffe mycket flytande. Ibland slår vi till redan 11.30, men lika ofta blir klockan 12.30 eller ändå senare.

Planen var att tillbringa dagen med att plocka undan dom sista sommarprylarna, dvs tvätta och tömma regntunnan (”det är en vattenså” påpekade Husse), förpassa resterande sommarväxter till komposten, etc. Efter det skulle jag kratta löv.

Innan jag började kratta bestämde jag mig för att på nytt testa min Lilla julklapp som jag fick av Husse i förskott. Det är en ”jätteaskkopp” i form av en askdammsugare, nåt jag tidigare har funderat på att skaffa men det har inte blivit av. Men nu så!

Provsugningen i förrgår gick inge bra. Att manicken inte klarar förkolnade vedrester hade jag inte klart för mig, men efter en titt i instruktionerna förstod jag varför det plötsligt blev tvärstopp. Idag gick det som en dans – i vedspisens asklåda fanns inga ”förstoppningsföremål”.

Sen var det grejer som skulle upp på vinden. Och när jag ändå var där, kom jag på att jag numera kan ha bruk för min höstkappa. Den minns jag att jag köpte till halva priset hos Modellen i Östersund när dom la ner butiken nån gång på 90-talet.

Jag har bara använt kappan nån enstaka gång beroende på att den är väldigt bylsig när man ska köra bil. Men nuförtiden är jag ju oftast passagerare i en rymlig bil så då går det bra att ha den.

När jag kom ner med kappan kom jag på att det också fanns sommarkläder som skulle upp på vinden, så det blev en vända till. Efter den var jag äntligen klar för krattning.

På så sätt hann jag bara kratta en liten fläck. Jag konstaterade att det snart började skymma och att det var dags att ta i tu med dagens middag. Det får eventuellt bli fortsättning en annan dag om inte löven hinner frysa fast innan dess.

Epilog
Nu är middagen aväten och kvällens underhållning återstår. Akiro Kurosawas Yojimbo från 1961 har vi bestämt oss för. Sen blir det go’natt. I bästa fall vaknar vi till en ny dag i morgon. 🙂

11.11 – Fulltecknat

Vi har haft tebesök och firat Svenska dagen, väglagets styrelse har haft möte, vi har deltagit i byvandring och smörjt kråset. Jag har fått pensionärsarmar.

Tebesök och Svenska dagen
Veckan inleddes med tebesök. Vik Husse/Filosofen kom i vanlig ordning laddad med brödpåse som vi försåg oss av efter inledande smörgåsar.

På tisdagen tog jag mig friheten att överlåta kvällens förberedelser till styrelsekolllegerna eftersom jag behövde förbereda onsdagens och torsdagens kurser. Men en timme före ”avspark” samlades vi som kunde i församlingshemmets kök för att brygga kaffe och bulla upp.

Uppslutningen var inte lika stor som i fjol, men vi var ändå nöjda med kvällens firande. Enda missen var att ingen av oss hade tänkt på att köpa blommor till festtalaren och dom som underhöll oss med musik och sång. Men ”även solen har fläckar” som bekant.

Styrelsemöte i väglaget
Eftersom jag slutade kursen först kl 17 på torsdagen, hade vi flyttat mötet till kl 18. När jag kom hem några minuter före utsatt tid, stod första mötesdeltagaren redan och väntade.

Övriga dök upp snart därefter, men fick roa sig en stund på egen hand medan jag fixade kaffe och dukade upp tilltugg. Förutom ordförandens medhavda ambrosiatårta och kex, fick herrarna förse sig av Husses nybakade semlor (fullkornsbullar).

Tack vare den ganska korta agendan var mötet avklarat på en dryg timme. Nästa möte blir först i vår om inget oförutsett inträffar.

Byvandring
Kl 11 på fredagen var det samling i Furulund för dom som ville delta i dagens byvandring. Ölmos och Hammarsboda stod i tur.

I Ölmos hade vi en utmärkt guide som kunde berätta allt om alla husen och deras ägare, både gamla och nya. Han var en veritabel uppslagsbok.

Hammarsboda presenterades av en dam i gruppen som bor här. Det gjorde hon med den äran. Att det finns tre bronsåldersgravar där hade jag ingen aning om förrän hon tog oss med till platsen.

Smörjt kråset
Som alla(?) vet, är det Fars dag idag. Eller Farsdag? Jag har tidigare ondgjort mig över hop­skriv­ningen av Mors dag (se inlägg 16.5.2017) och blev lika upprörd i år när jag såg samma elände för Fars dag i annonser och reklamblad.

Men det var inte det jag tänkte skriva om, utan om Fars dags-buffén i Labbnäs som vi bänkade oss till i efter­middags. I år hade bordsnumren utökats med placeringskort. Dock stod det ingalunda ”Matte och Husse” på det förstås, utan efternamnet på den som bokade bordet.

Buffén dignade av diverse rätter som vanligt. Allt från sallader och sill till kallskuret, varmrätter och desserter. I en och en halv timme smörjde vi kråset, sen sa magen defintivt stopp. Vid såna här tillfällen borde man ha en extra mage.

Pensionärsarmar
I torsdags beslöt jag klä mig lite finare eftersom det var sista kurstillfället. I garderoben hittade jag en (ur)gammal blus som jag fortfarande gillar skarpt.

Men hör och häpna, ärmarna hade blivit för korta! Jag har inget minne av att dom var korta då jag köpte blusen, så antingen har dom krympt i tvätten eller så har mina armar blivit längre. Jag lutar åt det senare.

Pensionärsarmar har man ju hört talas om. Nu verkar det alltså som om jag också har blivit begåvad med såna! 😀

4.11 – Så försvann den veckan

Min skrivare protesterar, jag har bytt sulor, registerbeskrivningen är klar, hårspray är prima. Idag fuskstädning och långbent besök.

Min skrivare protesterar
Sen flera dar tillbaka meddelar min Pixma MG 6150 att ”Bläckuppsamlaren är nästan full”. Att det finns en sån hade jag ingen aaaning om!

I måndags åkte jag till ”norra centrum” med den för att låta en tekniker åtgärda problemet. Jag fick återvända med oförrättat ärende.

Han kunde nog plocka i sär och plocka i hop skrivaren, men kunde inte garantera att den fungerade efter det.

I Åbo finns en auktoriserad Canon-verkstad, men enligt uppgift går reparationen loss på en hundring plus transportkostnader så jag struntar nog i det. Det får väl bli en ny skrivare så småningom. Den här har redan sju år på nacken.

Bytt sulor
Samma dag på förmiddagen sågs dom första snöflingorna dala ner och det låg ett tunt lager is längst in i viken som kylde svanarnas fötter. Golvet i huset kändes också kallare än vanligt.

Därmed tyckte jag det var bäst att övergå från sommarsulor till vinterdito i mina filttofflor. Tovade ullsulor gjorde susen!

Registerbeskrivningen klar
På tisdagen gjorde jag klar hemläxan till nästa skrivarträff och på onsdagen satte jag i gång med register‑ och dataskyddsbeskrivningen för väglaget. Förlagan var på finska så det gick trögt.

Arbetet fortsatte på torsdagen. På fredagen blev jag äntligen klar tack vare att byvandringen blev inställd på grund av regn. Inget ont som inte har nåt gott med sig. Styrelsen fick genast ett utkast för genomläsning till kommande möte.

Hårspray är prima
I torsdags hade jag kurs som vanligt. Tyvärr konstaterade jag att jag hade en ”bad hair day” när jag skulle göra mig i ordning.

Det är bara i nödfall jag tar fram flaskan med hårspray men det här råkade vara ett sånt. Efter lite pyssel och ett lager spray bedömde jag att frisyren fick duga. Tack och lov för hårspray!

Fuskstädning och långbent besök
Trots att det var söndag beslöt jag göra en snabbräd med dammsugaren idag. Mattorna i köket och verandan var ordentligt skräpiga.

Strax innan jag var klar, rapporterade Husse att hägern hedrade oss med ett besök i stranden så jag skyndade mig att hämta kameran. Stilig pippi eller hur?

28.10 – Söndag och vintertid igen

Tvättlinan och vimpeln är nertagna, vi har haft hösttalko och firat. Jag har träffat kursdeltagarna och tillrett hjortfilé.

Tvättlinan och vimpeln nertagna
När vi tog ner tvätten förra söndagen tog vi ner tvättlinan också. Det är sluttorkat utomhus för i år.

Vimpeln tog Husse ner härom dagen. Enligt gammal Udden-tradition halas den när sommartiden slutar. Och det gjode den ju i natt. Förhoppningsvis är det sista gången vi ställer om klockorna.

Hösttalko
I måndags hade vi hösttalko i Dragegården kl 12. Hela styrelsen var samlad och hjälptes åt att städa både inne och ute inför vintern.

Ungefär en timme senare satte vi oss i ”salen” och försåg oss av Husses nybakta grahamsemlor (grahambullar) till kaffet medan vi höll ett kort styrelsemöte. Kl 13.40 var vi klara också med mötet så hela talkot var avklarat på mindre än två timmar.

Firat
På kvällen åkte vi till Husses moster för att gratta henne på namnsdagen. Men redan på morgonen gratulerade vi varandra med anledning av 2-årsdagen sen vi officiellt blev ett par. Otroligt vad tiden går fort.

Träffat kursdeltagarna
Tisdagen gick mest åt till kursförberedelser. På onsdag kväll hade jag träff med mina ”småttingar” i Kodklubben och på torsdagen med vuxna deltagare i Västanfjärd.

Småttingarna slog mig med häpnad. Övningen för den här träffen (Angry bird ska programmeras att fånga grisen) fixade dom flesta på halva tiden och fortsatte i rask takt med nästa!

Efter en timmes tänkande var dom dock trötta i huv’et, vilket är fullt förståeligt. Först skoldag och därefter hade en del andra fritidsaktiviteter före den här, så jag lät dom välja fritt vad dom ville göra resten av tiden.

På torsdagen höll vi ett klart lägre (och behagligare) tempo. Kursen heter Till nytta & nöje, men än så länge har vi bara ägnat oss åt nytta. Men appen Foton står på önskelistan så den ska vi åtminstone hinna med innan kursen är slut.

Tillrett hjortfilé
Förutom vackra blommor fick vi två hjortfiléer av gästerna på Oktoberfesten. Igår tog jag fram dom ur frysen och idag var det dags att tillreda dom.

På nätet (förstås) hittade jag ett enkelt recept på tillagning. Fast det var ju ingen garanti för att lyckas! Jag är inte särskilt bra på att laga kötträtter, än mindre vilt, så det kändes lite pirrigt.

Men det lyckades faktiskt. Innerfilé är ju bästa köttkvalitén så det ska mycket till för att misslyckas. När köttermometern visade ca 65° tog jag köttet ur stekpannan och la upp det på ett fat för att ”vila” enligt receptet.

Såsen improviserade jag till en del eftersom jag saknade vissa ingredienser, men den blev också smaklig. Husse tyckte det var en delikat middag, så då var den nog OK.

Han brukar inte fara fram med lögner, ”i så fall är det ett missförstånd” brukar han påstå. 😀