Söndag på Udden

Det känns som om den här söndagen har varit extra lugn, varför vet jag inte? Kanske för att jag har känt mig extra lugn?

Söndagarna är för all del lugna på Udden för det mesta om jag inte får för mig att tvätta eller städa mot förmodan. Egentligen borde jag röja i verandaskåpet, men kände inte för det just i dag (heller).

Efter att ha pysslat med diverse smått och gott under eftermiddagen gjorde jag Husse sällskap på trappan. Han satt där och läste eftersom värmen var behaglig efter de senaste dagarnas hetta.

Jag tänkte lösa korsord en stund innan det var dags för middags­förberedelserna. Men si då behagade väderkontoret börja leverera regndroppar.

Temperaturen sjönk snabbt och det kändes kyligt, så vistelsen blev kortvarig. Jag gick in och började med middagen i stället.

Mia låg som omväxling i vilstolen i verandan och brydde sig varken om regnet eller den lägre temperaturen. Kvart i sex hoppade hon ner, kom in och förkunnade högljutt att nu var det dags för käk.

En stund senare fick hennes betjänter också mat. Sen var det dags för disk, tevenyheter och det här inlägget. Som sagt, en lugn söndag. 😊

Tänk så det kan bli

Udden har nåtts av en ny värmebölja de senaste dagarna, som mest dryga 29°. Uddmor som inte tillhör termofilerna har därför varit svettklibbig i stort sett dygnet runt. ”Jamen, du har ju nära till sjön” kan jag höra nån påpeka.

Jovisst, men vid det här laget har axslinga och igelknopp lagt rabarber på badvattnet, så det har inte känts lockande att beblanda sig med dom. Men om hettan fortsätter lär det kanske ändå bli ett dopp.

Hur det kom sig att jag just i går när det var som hetast fick för mig att städa bort alla döda insekter, rengöra fönster­brä­dorna och putsa alla åtta rutor (bara på insidan) är ett mysterium.

Men när andan faller på, gäller det att smida medan järnet är varmt. Och varmt var det minnsann ­– långt innan jag var halvvägs var jag lika blöt som torktrasan.

Enligt planerna skulle det torra gräset på Dragegården lastas på en släpvagn klockan tre på efter­mid­dagen för transport till en fårägare. Men lyckligtvis kom Husse på att det var en dålig idé och flyttade fram tiden till klockan sju.

Mesta jobbet stod Husse och en annan styrelseledamot för, så jag kom enkelt undan. Men svettigt blev det ändå. Med facit i hand hade vi ändå tur med vädret.

I dag var det tänkt att bjuda våra gäster på kaffe i bersån. När vi planerade besöket spådde prognosen sol och lagom varmt, men så blev det ingalunda.

Ett par timmar innan gästerna dök upp hördes åsk­muller som snabbt tilltog och regnet öste ner en stund. Ett tag var molnen så mörka att nattlampan i köket tändes.

Åskan hade rusat vidare, men det regnade fortfarande när kaffegästerna dök upp, så vi satte oss i köket. Tack vare det mulna vädret var det lagom skumt så ingen såg att jag inte hade städat. 😀

Annorlunda förr

Det var annorlunda förr. Den här dagen för tio år sen blommade liljorna och praktlysingen (skymtar i bakgrunden). I år har dom blommat ut för länge sen. Växtligheten var också påtagligt mycket frodigare. I år har gräsmattan framför huset varit uttorkad och brun sedan länge.

Blomningstiden varierar förstås från år till år, men jag upplever att somrarna har blivit varmare och torrare med åren. Det bekräftas ju också av ”klimatförståsigpåarna” och t ex Meteorologiska Institutets statistik för juli månad i Åbo. Avvikelserna från normalvärdet blir större för varje år.

Inte levnadsglad

Synonym till levnadsglad enligt synonymer.se: ”full av livsglädje, livsbejakande, levande, livfull, gladlynt, burschikos, sprallig, uppsluppen, livsglad, studentikos”. Nån antonym (motsatsord) finns inte enligt fraser.nu.

Men om man nu inte känner sig levnadsglad, hur känner man sig då? Dyster, nedstämd eller deprimerad kommer väl närmast. Ett mellanting är förstås också möjligt. Kanske håglös, apatisk eller letargisk?

Jag har nyss lärt mig att humöret kan bero på bakterier i hjärnan, respektive tarmen: ”Hittills har bakterier i hjärnan likställts med dödliga sjukdomar. Men nu har biologer upptäckt att vissa bakterier vistas permanent i hjärnan – och att de kan främja psykisk hälsa, fylla oss med energi och göra oss lättare till sinnes.”

Citat från samma källa (illvet.se): ”92 procent av bakterierna i hjärnan tillhör tarmflorans stora grupper av bakterier”. Vidare: ”I tarmen på levnadsglada personer finns Coprococcus i stor mängd.”

Just i dag skulle jag behöva påfyllning med en rejäl dos Coprococcus känns det som. Frågan är hur man kan öka före­komsten av en anaerob bakterie? Det stod det inget om i artikeln.

Jag kan för all del inte påstå att jag är direkt nedstämd, men en humörsvacka är ingen överdrift. Å andra sidan finns det knappast nån som är oppåt för jämnan? Utom dom som är påtända förstås.

En sannolik orsak är utan tvivel den annalkande hösten med mörker och kyla. Det känns också som om jag inte har tagit vara på eller njutit av sommaren.

På den tiden när jag bara tillbringade semestern på Udden upplever jag att jag njöt på ett helt annat sätt trots att tiden var begränsad. Numera är det jämt en mängd borden och måsten som ska prioriteras.

Fast i går njöt jag en stund i hammocken av den blå himlen, lyssnade till vindens sus i träden och gonade mig i solvärmen. 😊

Frustration och städiver

Härom dagen fick jag äntligen min nya badrumsmatta. Paketet skickades med Postnord, men jag fick aldrig nån ankomstavisering så jag började göra efterforskningar. Paketet hade gått i retur eftersom det inte var avhämtat!

Jag kontaktade avsändaren som genast såg till att jag fick en ny leverans. Vid det här laget hade jag lärt mig att det var säkrast att spåra försändelsen. Den fanns att avhämta såg jag, så jag skrev ut paket­spår­nings­rap­porten och tog med den till utlämningsstället.

Efter en hel del letande hittades mitt paket. I och med att jag inte hade blivit aviserad, fanns det inget kollinummer. Lyckligtvis är antalet paket inte så stort här ute på landet, men det ställde förstås ändå till extra besvär för personalen.

Det här var andra gången det inte funkade, men var felet ligger har jag ingen aning om. Enligt Postnord har dom skickat ett ankomstmeddelande till det telefonnummer som jag har meddelat leverantören. Nån annan förklaring fick jag inte. Visst är det bra med teknik, förutsatt att den fungerar. :-/

Städiver
I dag bestämde jag att den nya mattan skulle tas i användning. Fast då gällde det att jag först rengjorde badrumsgolvet och tvättade våtrumsmattan som ligger där plus den gamla badrumsmattan. Så det gjorde jag.

Konstigt nog var våtrumsmattan inte torr när jag tänkte ta in den från tvättlinan, så jag la på nya mattan direkt på golvet. Då konstaterade jag att våtrumsmattan inte behövs. Den har mest fungerat som isolering eftersom golvet är gjutet och iskallt vintertid, men den nya mattan är extra tjock (och mjuk) så den verkar räcka.

Den fula glipan framför toastolen (se bilden) täcker jag med en bit våtrumsmatta. Den tidigare golv­mattan var tydligen mörkblå och täcktes av den tidigare toastolen.

I och med att jag hade använt trädgårdsslangen för att skölja av den nya takplasten fick jag den lysande idén att också spola av Silverpilen. Den var grönflammig på grund av algerna som hade parkerat i smutslagret.

Dom små organismerna sitter rätt hårt så jag hämtade mitt biologiska tvättmedel som rengör svår smuts. Den förbehandlingen gjorde verkan, vattentrycket gjorde resten.

Rätt så bra blev det tyckte jag ända tills jag drog med en trasa, men det får duga tills vidare. Biltvätten har ju effektivare medel men såna används inte på Uddens tomt. Vid tillfälle ska jag lämna in min lilla pärla till ett proffs.

Hål i taket

När vi kom hem från bastandet i Tallmo i dag var marken på Udden täckt av vita prickar. Min första tanke var att vinden hade ryckt loss kronblad från schersminen, men det var fel. Mängden stämde för övrigt inte heller. När vi steg ur bilen konstaterade Husse att det var hagel vi såg. STORA hagel.På trappan upptäckte vi vad hagelskuren hade ställt till med – ett tiotal hål i plasttaket över trappan. Taket är för all del elva år gammalt, men skadan var ändå oväntad. Himla onödigt. ☹

Medan jag bäddade rent i sängarna funderade jag febrilt på vem vi kunde anlita för att få ett nytt tak. Så här års har hantverkarna högsäsong, så det gällde att hitta nån som hade en lucka i uppdragen.

Sen kom jag på ett tänkbart alternativ: en företagare som vi är bekanta med sen tidigare. Husse ringde genast (trots att det var lördag kväll) och fick tag i honom. Och kan ni tänka er, han kom omgående åkande för att ta sig en titt och mäta upp mängden material som behövs!

Jobbet lovade han åta sig så snart han hade skaffat material. Visst är det ett veritabelt mirakel? Så nu kan jag i lugn och ro gläda mig åt schersminen som står i full blom – och har kvar sina kronblad. 😊

Kvinnan i mitt liv

”En vän är en person som vet allt om dig, men som gillar dig ändå” – ett citat som mycket väl beskriver min relation med ”kvinnan i mitt liv”. Ingen känner mig bättre än hon.

Vi inledde vår vänskap 1997 i samband med att vi blev kolleger. Den har fortsatt i 25 år och fortsätter förhoppningsvis tills en av oss trillar av pinn. Vi bodde nära varandra i Östersund och umgicks också efter jobbet. Det finns därför många trevliga och roliga minnen från våra eskapader.

Här tar hon sig en roddtur i vår vik.Hon var senast på besök 2009, så vi hade en del att ta igen. Sen dess har vi haft sporadisk kontakt men följer varandra på FB förstås. I går vinkade vi av henne vid bussen efter en veckas besök. Det kändes tomt och tyst sen hon åkt.

Hon bor numera i Umeå, men förväntar sig inte att jag ska besöka henne där. Så länge Mia tillhör familjen blir det inga såna vistelser, vilket hon accepterar. Den förståelsen får man bara av en riktig vän.

Till skillnad från mig gillar hon att laga mat. Eftersom hon stod för fyra dagars middag, har vi gott om rester, vilket jag uppskattar.

Veckans program var mycket enkelt. Flest besök gjorde vi i matbutiker tror jag. Fast en dag var vi kulturella och besökte Amos Andersons sommarresidens i Söderlångvik. Det vackra huset har nyligen renoverats och är museum sen många år.

En fin vecka var det hur som helst. 😊

Önskar er alla en solig och trevlig midsommar!

Sommarmöblering

I dag, äntligen, fick trappan sin sommar­mö­ble­ring. I regel brukar den vara färdiginredd i maj, men i år har vindarna varit kyliga, vilket har gjort att inspi­ra­tio­nen lyst med sin frånvaro. Men nu så. 😊

När städning och möblering var klar efter fyra timmar kändes det som om ryggen höll på att brista. Alla som har slitna och hoptryckta ryggkotor vet hur det känns.

Efter halva tiden insåg jag att jag var på tok för varmt klädd. I synnerhet om fötterna. Vintercrocsen behövde bytas ut mot sommardito. Sagt och gjort. Fötterna blev genast gladare.

Den som är observant ser att det saknas en blomma i ”dörrkorgen”. Där har en Mors dagsros stått tidigare, men eftersom knopparna inte ville slå ut, tog jag in den i köket. Nu har dom slagit ut, så endera dagen får den flytta ut igen.

Då jag var nästan klar, kom Husse ut och undrade om vi inte skulle lyfta ut terrass­möb­lerna också. Jag svarade jakande, men la snabbt till ”men inte i dag”. Dels på grund av ryggen, dels för att det snart var dags att fixa dagens middag.

”Mañana es otro día” (direktöversättning: i morgon är en annan dag) tillhör mina favorituttryck. Det förutsätter för all del att man fortfarande är vid liv nästa dag. Och om man inte är det, lär det kvitta om man uträttade det man planerade eller inte. 😀