Nytt ormbesök och andra aktiviteter

För några dar sen fick jag syn på en ny liten orm. En huggorm den här gången. Den låg på en av stenarna framför trappan och verkade nyss ha intagit en rejäl måltid av kroppsformen att döma.

Den var så stinn att den inte ens klarade av att rulla ihop sig när faran, dvs jag, dök upp. Men den gjorde sitt bästa för att skrämma mig genom att göra utfall med huv’et.

Jag förklarade att jag var ofarlig, men att jag inte ville ha den liggande där som man ska gå. ”Jasså, varför inte det då?” undrade den, men ställde villigt upp för fotografering. 😉

När jag hade förevigat det lilla livet hämtade jag ”nyptången”, en sån där mojäng som man plockar upp grejer med. Nypet gjordes så skonsamt som möjligt för att inte skada den. Den ogillade förstås tilltaget, men blev högst antagligen desto gladare när den fick landa på fast mark igen. Den kröp snabbt i väg i gräset intill komposthögen.

Veckan i övrigt har varit lite annorlunda jämfört med tidigare stiltje. I torsdags bevistade jag mitt livs första vernissage i egenskap av frilansredaktör. Konstnären Katja Öhrnberg ställer ut i Café Söderlångvik fram till den 31.10.

Det var en angenäm upplevelse. Att få höra konstnärens tankar kring skapandet av konstverken ger en helt annan dimension än om man bara ser dom eller deras namn.

Mötet senare samma dag var också en angenäm upplevelse. Styrelsen för väglaget har inte träffats sen i höstas, så det var trevligt att träffa ”gubbarna” igen.

På fredag eftermiddag träffade Husse och jag en trevlig dam från Västanfjärd som inventerar bomärken i Åboland. Hon ville se om det fanns några i Dragegården, vårt föreningshus.

 Varken vi eller tidigare ordföranden har sett några, men å andra sidan har vi heller inte letat eller ens haft en tanke på eventuella bomärken. Det var därför en glad överraskning att det fanns ett på det första föremålet hon undersökte, ett mangelbräde.

Hon hittade minsann fler, både i föreningshuset och i loftboden, så hennes besök var inte förgäves. Som tack för besöket överräckte hon ett kaffepaket och bjöd oss dessutom på medhavt kaffe och wienerbröd.

Vi fick då se och höra mer om hennes inventering i våra trakter. Rena rama detektivarbetet och arbetsdrygt. Det krävs både intresse och engagemang för att hålla på med sånt.

Igår var det sedvanligt program, bastu i Tallmo. Husses mörkröda pioner har slagit ut och gurk­plan­torna ser ut att trivas. Med oss hem hade vi några nyskördade sparrisar, såna gillar vi skarpt.

Artikeln från vernissagen gick  i väg i fredags och protokollet i går, så idag har jag haft vilodag. Eller åtminstone nästan. Jag fick äntligen ändan ur vagnen och bytte ut vintertröjorna mot sommar­dito i klädskåpet. Så nu får det gärna bli soligt och varmt. 😊

8.2 – Axplock

Verksamhetsgranskaren är nöjd, vi har firat med middag, snön har rasat, i fototävlingen går det bra, ett möte är avklarat och anmälan är skickad.

Verksamhetsgranskaren är nöjd
I måndags lämnade jag in föreningens material till verksamhetsgranskaren. Redan på onsdagen ringde hon och talade om att hon var klar, så på vägen till kvällens kurs hämtade vi pärmen. Hon hade inget att anmärka och beviljar därför styrelsen ansvarsfrihet i år också.

Firat med middag
På tisdag eftermiddag hämtade vi den nyblivna 80-åringen och Husses moster och morbror för avfärd till Kasnäs för att fira med en à la carte-middag.

Väglaget var ganska bedrövligt. En isig körbana och regn är ingen lyckad kombination. Inte så konstigt att vi var de enda gästerna i restaurangen.

Maten smakade bra, även om jag blev lite besviken på förrätten. På menyn stod det Fisktallrik vilket fick mig att tro att jag skulle få en förrättstallrik med fiskrätter. Visserligen fick jag en tallrik, men mitt på den fanns bara en ynkligt liten form med innehåll. I övrigt var både smak och utseende på maten godkänd och mätta blev vi.

Snön har rasat
Sen jag flyttade hem tillbaka har jag bara klarat mig något enstaka år från snöras från trapptaket. Igår var det dags igen. Husse och jag hjälptes åt att röja, så jobbet var fort gjort.

Idag fick vi ett nytt snöras, snön på uthustaket dråsade ner. Plåtarna som täcker veden vid väggen fick sig en rejäl kyss och en del av snön hamnade förstås på en del av veden. Det gav Husse sysselsättning en god stund. :-/

Fototävlingen
Då bara några timmar återstår av fototävlingen Kattporträtt har jag nått nivån All Star och hittills fått 2050 röster, varav 751 föll på bilden längst ner. Det är alltså fler än jag som tycker att Mia är ”foto­ge­nique”. 🙂

Med tanke på antalet tävlande är det ingen risk för topplacering, men det hade jag heller inte för­väntat mig. Titeln All Star är helt OK.

Möte
Årets första styrelsemöte i väglaget är avklarat. Det hölls som vanligt på Udden. Förutom bokslut och andra ärenden, tog styrelsen del av den nya lagen gällande enskilda vägar som trädde i kraft den 1.1.2019.

Anmälan skickad
Den här eftermiddagen har gått åt till väglagsadministration. Materialet till verksamhetsgranskarna är klart och alla uppdrag jag fick på gårdagens möte är avklarade.

Enligt lagen om enskilda vägar ska vägarna anmälas till Digiroad numera. Idag fick dom vår anmälan, dock utan en kopia som efterlystes, så får se vad dom tycker om det?

 

11.11 – Fulltecknat

Vi har haft tebesök och firat Svenska dagen, väglagets styrelse har haft möte, vi har deltagit i byvandring och smörjt kråset. Jag har fått pensionärsarmar.

Tebesök och Svenska dagen
Veckan inleddes med tebesök. Vik Husse/Filosofen kom i vanlig ordning laddad med brödpåse som vi försåg oss av efter inledande smörgåsar.

På tisdagen tog jag mig friheten att överlåta kvällens förberedelser till styrelsekolllegerna eftersom jag behövde förbereda onsdagens och torsdagens kurser. Men en timme före ”avspark” samlades vi som kunde i församlingshemmets kök för att brygga kaffe och bulla upp.

Uppslutningen var inte lika stor som i fjol, men vi var ändå nöjda med kvällens firande. Enda missen var att ingen av oss hade tänkt på att köpa blommor till festtalaren och dom som underhöll oss med musik och sång. Men ”även solen har fläckar” som bekant.

Styrelsemöte i väglaget
Eftersom jag slutade kursen först kl 17 på torsdagen, hade vi flyttat mötet till kl 18. När jag kom hem några minuter före utsatt tid, stod första mötesdeltagaren redan och väntade.

Övriga dök upp snart därefter, men fick roa sig en stund på egen hand medan jag fixade kaffe och dukade upp tilltugg. Förutom ordförandens medhavda ambrosiatårta och kex, fick herrarna förse sig av Husses nybakade semlor (fullkornsbullar).

Tack vare den ganska korta agendan var mötet avklarat på en dryg timme. Nästa möte blir först i vår om inget oförutsett inträffar.

Byvandring
Kl 11 på fredagen var det samling i Furulund för dom som ville delta i dagens byvandring. Ölmos och Hammarsboda stod i tur.

I Ölmos hade vi en utmärkt guide som kunde berätta allt om alla husen och deras ägare, både gamla och nya. Han var en veritabel uppslagsbok.

Hammarsboda presenterades av en dam i gruppen som bor här. Det gjorde hon med den äran. Att det finns tre bronsåldersgravar där hade jag ingen aning om förrän hon tog oss med till platsen.

Smörjt kråset
Som alla(?) vet, är det Fars dag idag. Eller Farsdag? Jag har tidigare ondgjort mig över hop­skriv­ningen av Mors dag (se inlägg 16.5.2017) och blev lika upprörd i år när jag såg samma elände för Fars dag i annonser och reklamblad.

Men det var inte det jag tänkte skriva om, utan om Fars dags-buffén i Labbnäs som vi bänkade oss till i efter­middags. I år hade bordsnumren utökats med placeringskort. Dock stod det ingalunda ”Matte och Husse” på det förstås, utan efternamnet på den som bokade bordet.

Buffén dignade av diverse rätter som vanligt. Allt från sallader och sill till kallskuret, varmrätter och desserter. I en och en halv timme smörjde vi kråset, sen sa magen defintivt stopp. Vid såna här tillfällen borde man ha en extra mage.

Pensionärsarmar
I torsdags beslöt jag klä mig lite finare eftersom det var sista kurstillfället. I garderoben hittade jag en (ur)gammal blus som jag fortfarande gillar skarpt.

Men hör och häpna, ärmarna hade blivit för korta! Jag har inget minne av att dom var korta då jag köpte blusen, så antingen har dom krympt i tvätten eller så har mina armar blivit längre. Jag lutar åt det senare.

Pensionärsarmar har man ju hört talas om. Nu verkar det alltså som om jag också har blivit begåvad med såna! 😀

12.3 – Inte jæralaus

Vi har varit på kurs, jag har haft datorstrul, sett en ismotorsåg, vanhelgat söndagen och styrelsen är konstituerad.

På kurs
I torsdags kväll hölls en kurs i Furulund för ”föreningsmänniskor” som vill nyttja sociala medier i sin verksamhet. ÅUF stod som värd och kursledaren var engagerad av SFV.

Vi fick lära oss hantera WhatsApp, Instagram och Facebook. De två första riktar sig till användare som har smarttelefon, FB finns för alla plattformar. WhatsApp kan för all del läsas i en webbläsare men kräver också en telefon.

Min puderfärgade Nokia 7373 från 2006 var så klart helt oduglig i sammanhanget. Men hör och häpna! Man kan köpa en rekonditionerad för 42,80 £ på eBay (ca 48 €), så helt värdelös är den ändå inte. 🙂

Datorstrul
I lördags blev den stationära datorn helt plötsligt så gott som omöjlig att använda. Minnet var för­brukat till 95 % och disken till 100 %. Jag var helt säker på att jag hade drabbats av nån typ av intrång.

Men det löste sig efter omstart och skanning i ASC (PRO-versionen – jag är ju pensionär som bekant :D). Vad som orsakade ”fylleriet” har jag dock ingen aning om.

Ismotorsåg
När Husse kom från stan senast hade han investerat i två gäddsaxar. Nu behövdes bara hål i isen och lämpligt bete.

Nån isborr finns inte på Udden, bara en gammal hederlig isbill, så han fick en snilleblixt(?): Herr grannen junior kanske ville åta sig att såga upp hål med motorsåg? Isen är nämligen närmare en halv meter tjock vid det här laget.

Junior ställde vänligt nog upp i lördags. Svärdet räckte dock inte till, så slutjobbet gjordes med is­billen. Ett par djupfrysta strömmingar fick fungera som bete, men än så länge har ingen gädda nappat. Dom kanske inte gillar djupfryst mat? 😀

Vanhelgat söndagen
Att söndag är vilodag gällde bara medan jag jobbade. Som pensionär är det så bråttom ibland att man måste ta söndagarna till hjälp.

Igår var båda ”kontoren” bemannade i stort sett hela dagen. Både Husse och jag ägnade oss åt föreningsadministration och -ärenden. Som kompensation tog vi ledigt idag tills det var mötesdags.

Styrelsen konstituerad
Hembygdsföreningens konstituerande styrelsemöte hölls nämligen på Udden i eftermiddags. Styrelsen fick samma samman­sättning som i fjol. Vi återvalde också vår eminenta kassör, så från och med idag gäller ”business as usual”.

Vi fattade också beslut om vilka bidrag vi skall ansöka om, så nu är närmaste tiden vikt för den syssel­sättningen. Det är alltså ingen risk att jag blir ”jæralaus” (inte har nåt att göra).

28.11 – Det mesta ordnar sig

Natten blev lugn, jag har fått diagnos, årets sista möte är genomfört och Silverpilen har blivit felsökt. Husse har kockat och blivit blöt och använt muskelkraft.

Lugn natt
Natten till måndag blev lugn trots allt (se inlägg 25.11). Det var först på morgonkvisten den gömda musen vågade sig fram. Den blev så gott som omedelbart fångad och uppäten. Därmed var drama­tiken avslutad för den här gången.

Diagnos
I söndags var mina krämpor klart decimerade, det var bara lilltårna som ömmade. Men som planerat bokade jag tid för besök på HVC i måndags. Och kan du tänka dig – jag fick tid redan samma dag! 🙂

En ung (mycket ung!) man med bruna ögon tog emot och frågade vad som fattades mig. Jag berättade kort om de senaste dagarnas ”lidande”, sen bad han att få titta på mina händer och fötter, kollade hjärta och lungor och konstaterade därefter att jag hade råkat ut för ett enterovirus.

Ha! Det var ju det jag trodde hela tiden!

Och precis som jag redan hade läst mig till, finns det inget botemedel, infektionen går över av sig själv sa han. Dock kan blåsorna smitta ända tills dom försvinner, så det gäller att ta hänsyn till sin omgiv­ning. Därför påminde jag doktorn om att rengöra händerna efter att han hade tagit mig i hand då besöket avslutades. Det fram­kallade ett brett leende.

Årets sista möte
På eftermiddagen samlades hembygdsföreningens styrelse och kassör till årets sista möte. Det hölls hemma hos vår äldsta ledamot som hade bullat upp med många go’saker, så inledningen blev ovanligt lång. Mötet i sig var avklarat på en dryg timme.

Silverpilen är felsökt
Idag lämnade jag in Silverpilen hos killarna på macken för att få reda på var vattnet tar sig in (se inlägg 21.11). Efter en halv timme fick jag besked.

Packningen runt säkringsboxen lider antingen av hög ålder eller så har en mus knaprat på den. Det senare verkar troligt med tanke på att jag redan i samband med en besiktning för nåt år sen fick reda på att jag hade ett matförråd under motorhuven.

Nästa vecka ska dom sätta in en ny packning så mössen får nåt färskt att tugga på. 😀

Husse har kockat och blivit blöt
Igår tillredde Husse dagens middag. Den bestod av soppa på trattkantarell, uppiffad med blåmögelost. Ingen dum kombination trots att jag inte gillar blåmögel.

Efter maten gick han ut med slaskhinken. När han kom in tillbaka var han genomblöt på ena sidan av kroppen och blodet rann från ett finger… Han hade halkat och ramlat på stigen till komposten och skrapat utsidan av handen mot en av stenarna som ligger runt blomlandet.

Voj, voj. 😦 Lyckligtvis gjorde han sig inte illa i övrigt och tog det hela med en klackspark.

Muskelkraft
Just precis idag då det nyss hade börjat regna igen, beslöt vi dra upp båten för vintern. Efter lite diskussion om lämpligaste platsen fick jag min vilja igenom, så nu ligger den där den alltid brukar ligga. Tack för det snälla Husse!

Husse stod för det mesta av muskelkraften, men det är ju ett känt faktum att män har större muskel­massa än kvinnor så jag har inte särskilt dåligt samvete på den punkten. Vi kvinnor är ju starkare på andra sätt. 😉

30.10 – Stämningar

Vi har haft romantisk stämning, fått en färsk leverans, diskat till musik, träffat styrelsen och varit på visit.

Romantisk stämning
I onsdags kväll kom Husse hem från stan. Väglaget mellan Kimito och Genböle var det värsta han har upplevt sa han, men lyckligtvis kom både han och bilen fram utan blessyrer.

På Udden märktes inget särskilt, förutom stormvindar och regn. Vindstyrkan räckte dock till för att skapa romantisk stämning vid 21-tiden. Då blev det elavbrott i en knapp halv timme, så Udden belystes med levande ljus ett tag.

Färsk leverans
Mindre romantisk blev väckningen på onsdagsnatten. Jag vaknade av att Mia meddelade nåt, men var för trött för att vakna till på riktigt.

En stund senare hoppade hon upp i fotändan på Husses säng och det hördes ett bekant pip som defi­ni­tivt väckte mig och fick mig att tända sänglampan. Mycket riktigt, där satt Mia stolt med en halvdöd skogsmus framför sig.

När jag tände lampan vaknade Husse och undrade vad som stod på, men fick i samma ögonblick syn på ”presenten” han fått. Han var inte särskilt imponerad om man säger så.

Jag antog att den lilla skogsmusen var död vid det här laget och var på väg att slänga den i ”krematoriet” då Mia raskt greppade den och hoppade ner på golvet.

Innan jag hade hunnit somna om hörde jag kraset av småben som knäcktes mellan Mias käkar. Nu var musen garanterat död.

Diskat till musik
Vi har infört en ny rutin på Udden – samdiskningen kompletteras med musik. Genom att diska på fredagkvällar kan vi samtidigt avnjuta Tongåvan som är Husses favoritprogram.

Träffat styrelsen
Kl 13.00 på lördagen hölls hembygdsföreningens styrelsemöte hos föreningens sekreterare. Bland annat skulle de slutliga de­tal­jerna för Svenska dagen-festen spikas och presentationen för aktiviteten den 2.12 provvisas.

På visit
Igår eftermiddag beslöt vi våldgästa ett bekant par som bor halvvägs till kyrkbyn. Vi blev varmt väl­komnade, men en aning snopna över att droppa in lagom till desserten. Vi hade räknat ut att mid­dagen redan skulle vara överstökad.

Vid bordet satt dessutom matgäster, så tajmingen var ju inte den bästa. Men de stekta äpplena och vaniljvispen räckte till oss också hävdade värdinnan, så vi slog oss ner och lät oss väl smaka.

Det visade sig att matgästerna var gamla skolkamrater till Husse, så samtalet flöt på utan några längre pauser. Besöket blev därmed längre än planerat och lyckat trots den (i mitt tycke) lite pinsamma inledningen.

Idag föreslog Husse att vi skulle titta in till bekanta när vi ändå var i Dalsbruk för att proviantera. Den här gången var middagen lyckligtvis helt avklarad. Men om vi hade kommit lite tidigare hade vi fått mat försäkrade värdinnan glatt.

Vi slog oss ner vid en sprakande brasa och pratades vid i godan ro en stund. Sen försvann värdinnan ut i köket för att brygga kaffe och plocka fram tilltugg trots våra milda protester. ”Så klart ni ska ha kaffe!” menade hon. Och så blev det.

Tack igen för traktering och trevligt sällskap! 🙂

23.8 – Veckan som gick och början på en ny

Bland annat röntgen, middagsbjudning, kaffe i bersån, besked, kåldolmar, tebesök, krigs­dag­böcker, svampskogen, gräsklippning, styrelsemöte, jubileum och marknadsföring har stått på agendan. Idag avfrostning och bildhantering.

Röntgen
Förra tisdagen infann jag mig på vårdcentralen i Kimito kl 9 för att få den ömmande tanden röntgad. Någon speciell tandröntgenapparat fanns inte, men väl en apparat som såg ut att kunna röntga hela huv’et.

”Ta bort alla smycken” löd första uppmaningen. Sen fick jag frågan: ”Har du löständer?” ”Nej, inte än så länge” svarade jag när jag väl hade kommit över min förvåning över frågan.

Efter det fick jag ställa mig i ”huvud­appa­raten” enligt noggranna anvisningar och anmodades stå alldeles stilla med av­slapp­nade axlar. ”Filmandet” gick på nolltid så jag var hemma på Udden igen en dryg halvtimme senare.

Middagsbjudning
På eftermiddagen var vi bjudna till Dahlby på middag tillsammans med ett annat par. För ungefär 60 år sen hade jag senast besökt huset då värdens föräldrar ännu levde. Både min fostermor och mor­mor var nämligen kusiner med värdens far så nästan varje sommar gjorde vi ett besök.

Varken hus eller omgivning framkallade några minnen som stämde överens med den minnesbild jag hade konstaterade jag. Men det var ju inte så viktigt.

Efter välkomstdrink på terrassen med utsikt över havet förflyttade vi oss till matbordet där vi försåg oss med var sin portion. Maten var jättegod så ”en del” tog påbackning. 😀

Vid det här laget börjar jag vänja mig vid långa besök. Eftermiddagskaffe kan t ex pågå i upp till fem timmar(!), vilket betyder att en middag kan innebära nästan det dubbla.

Den här middagen var därför ett lysande undantag, redan efter drygt fyra timmar tackade vi för oss och vände hemåt. ”Man ska gå innan fisken börjar lukta” brukade mormor säga.

Kaffe i bersån
På onsdagen medgav väderleken att våra besökare kunde dricka kaffe i bersån. Husses son med partner gjorde premiärbesök på Udden. Dom hade heller inte förstått att man är lika välkommen tomhänt… Med sig hade dom en hel kasse med presenter till både Mia och oss. Tack igen! 🙂

Besked
I torsdags företogs en tur till Salo för att skjutsa ”ungdomarna” till tåget och ett besök på Lidl. Medan vi stod vid kattmatshyllan ringde Kimito Telefon angående telefonkabeln.

Telia har ingen som helst avsikt att skarva kabeln var beskedet. Och även om vi själva skulle göra det kopplas signalen bort i deras central inom kort, så det där med fast bredband via telefonkabel är bara att glömma. Just så.

Då var beskedet från tandläkaren klart mer positivt. Röntgenbilderna på mina käkar avslöjade att alla tänder är friska. Möjligen kan den ömma tanden bero på en känslig tandhals. Så bra, då kan jag sluta oroa mig för löständer ett tag till.

Kåldolmar
Efter frissa-besöket på fredagen vankades kåldolmar på Udden. Med Husses nypotatis förstås. Det är minst ett par år sen jag lagade såna senast (och hade därför glömt hur tidsödande och pyssligt det är).

Husses dotter tackade ja till att dela måltiden med oss. Och ja, hon överlevde. 😉

Tebesök, krigsdagböcker, svampskogen
Efter avslutat tebesök på lördagen fick jag skjuts till Tallmo i Vik Husses nya åkdon. Stora Fården har bytt ägare. Krigsdagböckerna som Husse renskriver är en del i en kommande minnesutställning som hem­bygds­före­ningen anordnar med anledning av Finlands 100-års jubileum.

Efter lunch på söndag fick jag följa med till Husses svampställe. Jag bidrog med ynka fyra kantareller, resten hittade han. Måste bero på glasögonen? Eller så gömde svamparna sig för mig?

Gräsklippning, styrelsemöte, jubileum och marknadsföring
Den nya veckan inleddes med att Husse klippte gräset och att vi deltog på föreningens sty­relse­möte. Igår gratulerade vi va­ran­dra till 10-månaders samvaro innan Husse åkte till stan.

Efter det satte jag i gång med att mark­nads­föra föreningens kommande evenemang och diverse administration innan jag kopplade loss alla kontakter på grund av dom hotande åskmolnen. Lyckligtvis drev åskan åt annat håll.

Avfrostning och bildhantering
Det nyttigaste jag har åstadkommit idag är att frosta av frysen, uppdatera länkarna på bloggen och ladda upp bilder till webbalbumet. Övrigt som var planerat har blivit flyttat till i morgon. ”Mañana es otro día” säger dom i Spanien. 🙂

17.6 – Semester?

Nej, jag har verkligen inte haft semester!

Eftersom jag inte kommer i håg vad jag har för mig på dagarna, brukar jag anteckna det viktigaste. Så här ser anteckningarna ut från den 7.6 till och med idag:

On 7.6: Möteskallelse till hembygdsföreningens styrelse, (dator)support 12-16 + korrekturläsning

To 8.6: ? Tydligen hade jag tappat minnet eller så gjorde jag inget värt att notera, men jag antar att jag korrekturläste?

Fr 9.6: Hämta föreningens bokföring hos kassören. Till Kimito för att få en TBE-vaccination. Det visade sig vara helt fel dag – fästingbussen skulle komma först på tisdag. :-/ Men vi fick ju en glass i kvällssolen medan vi väntade i onödan.

Lö 10.6: Vik Husse på besök + bastu. Vädret och temperaturen medgav att vi kunde sitta i bersån.

Sö 11.6: Besök hos en konvalescent + korrekturläsning

Må 12.6: Förberedelser för och hembygdsföreningens styrelsemöte i Dragegården

Ti 13.6: Förberedelser inför möte med väglagets ordförande + korrekturläsning

On 14.6: Bokat fel dag, ordföranden skulle ju komma den 15! Butiken, uppföljningsbesök hos en datoranvändare och hos konvalescenten. Husse hade med sig en present (brandsläckare) när han kom från stan. Undrar om han tycker att jag är alltför eldfängd? 😀

To 15.6: Första gratulationen kl 24.00! Den var förstås av Husse. Påklädd före 9, SOL, uppvaktad med blommor, års­mötes­för­bere­delser i bersån med ordföranden 14-16, korrekturläsningen nästan klar. Husse klyver ved.

Fr 16.6: Husse klyver ved, levererat sista kapitlet (jubel och klang!), stekt gädda, rabarberkräm

Lö 17.6: +17 grader, sol och vindstilla, Husse klyver ved, medverkan på Kärrabuktens byaråds marknad kl 10-14 (slut kl 13 – det hade vi missat), lunch på nyrökt havslax, bastu

Och nu sitter jag i bersån med Husse, ett immigt glas vitt vin, hör fåglarna kvittra, måsarna skräna och känner den ljuvliga doften av blommande syrener. Mig är det då inte alls synd om!

Resten av helgen ska jag vara ledig. Eller åt­min­stone nästan. I morgon ska jag kontrollera att alla bilagor till väglagets årsmöte är i ordning medan Husse tjänstgör på Öppet hus i Dragegården kl 13‑16. Som avslutning på dagen ska vi uppvakta ett födelsedagsbarn. 🙂

6.6 – Juni-inledning

Styrelsemöte genomfört, veden sågad, siktdjupet mätt, flera sociala begivenheter avklarade, sista gräsplätten klippt och korrekturläsningen fortsätter.

Styrelsemöte genomfört
Förra veckan hade väglaget styrelsemöte på Udden. På agendan fanns bara ett par punkter som visserligen krävde en del diskussion, men som avklarades till allas belåtenhet. Därmed blev protokollet kort och kunde skickas ut redan samma kväll. Ibland kan jag vara blixtens syster.

Veden sågad
I lördags sågade Husse upp det sista av vedhögen. Nästa moment blir klyvning av en del och torkning förstås. Sen följer forsling och uppstapling i ved­lidret. Många arbetstimmar blir det.

Om man räknar med ett timpris på 20 € för ar­bet­sti­den är den här vedhögen utan tvekan den dyraste som nånsin förekommit på Udden. För­hopp­nings­vis går det att få till en lång avbetalningsplan när fakturan kommer. 😉

Siktdjupet mätt
Vid 13-snåret i söndags rodde vi ut till Långholmens södra udde för att mäta årets första siktdjup. Vinden var rätt frisk, så det var inte helt enkelt att hålla båten på plats eftersom jag inte använde ankaret. Siktdjupet var ganska normalt för årstiden, 3,6 meter.

Sociala begivenheter
Dom senaste dagarna har idel sociala begivenheter avlöst varandra. Två middagsbjudningar och två namnsdagsfiranden samma vecka är minst sagt ovanligt för min del.

Grillat på fredag, gryta på söndag, följt av namnsdagskaffe både igår och idag. Det är inte utan att jag känner mig en aning urlakad.

Sista gräsplätten klippt
Efter att Husse åkt i väg till ett av sina andra hem, kom jag på att jag skulle klippa den sista gräs­plätten nere i stranden. Stora gräsklipparen skulle få tjänstgöra för första gången i år, men den var inte riktigt samarbetsvillig. Efter lite trixande gick den i gång till slut, så gräset blev klippt.

Jag hade också ambitionen att bredda stigen ner till stranden, men då jag såg liljekonvaljer i knopp hade jag inte hjärta att meja ner dom. Fötterna får ju faktiskt plats trots allt.

Korrekturläsningen fortsätter
Det blev längre helgledigt än planerat. I onsdags levererade jag ett korrekturläst kapitel och i torsdags två sidor som tillkom, så jag ansåg mig vara förtjänt av helgledigt. Det tyckte bokförfattaren också, men idag är det redan tisdag och jag har inte hunnit med värst många sidor, så nu får jag lägga på ett kol om jag ska kunna hålla nästa leveranstid.

Efter kapitlet som jag nu korrekturläser återstår bara ett, så om allt går som planerat är jag klar med uppdraget senast till midsommar. Lärdomen är att aldrig mer tacka ja till ett likadant uppdrag den här årstiden och att arvodet behöver höjas påtagligt med tanke på tidsåtgången.

Å andra sidan är jag ju inget proffs, så risken att bli tillfrågad fler gånger är väldigt liten. 😀

18.11 – Annorlunda och ovanligt

Onsdagen började lite annorlunda, gårdagen gick i mötestecken och idag har vi varit på besök. Vikten minskar och vi praktiserar ”pillow talk”.

Annorlunda onsdagsinledning
Vid åtta-tiden på onsdag morgon vaknade jag av hulkande ljud från köket. Mia kräktes. Givetvis på en matta som effektivt sög upp vätskan. I resterna låg två döda piskmaskar – ett resultat av pågående avmask­ningskur. Urk. Ingen behaglig start på dagen.

musMen det var inte nog med det. När jag stoppade ner foten i ena stöveln för att gå ut och hämta posten var det nåt som tog emot. Jag fattade genast varför Mia hade visat sånt intresse för dom och låg på lur intill. Självklart var det en mus som tagit sig in i huset och hade hittat ett perfekt gömställe.

Att få ut den ur stöveln visade sig vara svårare än jag hade tänkt mig. Tack vare ullfodret gick det bra att klamra sig fast, oavsett hur mycket jag skakade stöveln. För att slippa jakt inomhus höll jag till ute på trappan.

En behandskad hand ledde inte heller till önskat resultat, jag kunde inte komma tillräckligt långt in på grund att det höga skaftet. Här krävdes ett verktyg så jag tog fram en tång från min verk­tygs­back. Tanken var att knipa till och dra ut musen.

Men hur det nu var, hade jag ändå inte hjärta att göra så. Jag använde den i stället i hopfällt skick för att göra tillvaron tillräckligt obehaglig för att musen ”frivilligt” skulle söka sig bort. Och till slut fann den för gott att göra det.

Jag hann inte ens uppfatta att den ramlade ut, men Mia hade full koll. Och då såg jag också svans­tippen som snabbt försvann in i vintergrönan. Lustigt nog lät Mia den komma undan.

moteStyrelsemöte
Igår eftermiddag hade hembygdsföreningen styrelsemöte. För ovanlighetens skull hölls mötet hemma hos vice ordföranden och inleddes med en projektpresentation.

Som vanligt pratade vi om ovidkommande ämnen mellan varven och skrattade en hel del. För en som strikt vill hålla sig till vedertagen mötesteknik skulle mötet ha varit en mardröm, men lyckligtvis har vi ingen sån i styrelsen.

På besök
I eftermiddags beslöt Husse och jag att göra ett besök hos f d ”bonuspappan”. Han kände väl till Husses pappa så det blev en hel del prat om gångna tider och gemensamma bekanta.

Eftersom jag inte hade värst mycket att bidra med nöjde jag mig med att vila stäm­ban­den. Nån pin­sam tystnad uppstod ändå inte. Både Husse och bonuspappan är lättpratade.

Viktminskning och ”pillow talk”
Tänk att Husses inträde i vår tillvaro har viktminskande inverkan… Ett synnerligen angenämt sätt att banta och som jag kan rekommendera varmt! Hade jag känt till det skulle jag ha praktiserat det för länge sen! 😉

kuddarLäggdags och uppstigning innebär numera att det går åt timvis till ”pillow talk”. Enligt wikipedias definitioner är det inte riktigt korrekt benämning på våra samtal och diskussioner men dom genomförs definitivt i liggande ställning med huv’ena på kudden.

Ämnesområdena varierar storligen. I morse diskuterade vi t ex traditioner och hur vi förhåller oss till dom. Igår ventilerade vi hur man går till väga och vad man behöver veta för att lära känna en person.

Vi utbyter alltså inga hemligheter eller ägnar oss åt konspirationer. Åtminstone inte än så länge.

PS. Tack vare/på grund av det här inlägget ”missade” jag Tongåvan i kväll. 😀 DS.