För några dar sen fick jag syn på en ny liten orm. En huggorm den här gången. Den låg på en av stenarna framför trappan och verkade nyss ha intagit en rejäl måltid av kroppsformen att döma.

Den var så stinn att den inte ens klarade av att rulla ihop sig när faran, dvs jag, dök upp. Men den gjorde sitt bästa för att skrämma mig genom att göra utfall med huv’et.

Jag förklarade att jag var ofarlig, men att jag inte ville ha den liggande där som man ska gå. ”Jasså, varför inte det då?” undrade den, men ställde villigt upp för fotografering. 😉

När jag hade förevigat det lilla livet hämtade jag ”nyptången”, en sån där mojäng som man plockar upp grejer med. Nypet gjordes så skonsamt som möjligt för att inte skada den. Den ogillade förstås tilltaget, men blev högst antagligen desto gladare när den fick landa på fast mark igen. Den kröp snabbt i väg i gräset intill komposthögen.

Veckan i övrigt har varit lite annorlunda jämfört med tidigare stiltje. I torsdags bevistade jag mitt livs första vernissage i egenskap av frilansredaktör. Konstnären Katja Öhrnberg ställer ut i Café Söderlångvik fram till den 31.10.

Det var en angenäm upplevelse. Att få höra konstnärens tankar kring skapandet av konstverken ger en helt annan dimension än om man bara ser dom eller deras namn.

Mötet senare samma dag var också en angenäm upplevelse. Styrelsen för väglaget har inte träffats sen i höstas, så det var trevligt att träffa ”gubbarna” igen.

På fredag eftermiddag träffade Husse och jag en trevlig dam från Västanfjärd som inventerar bomärken i Åboland. Hon ville se om det fanns några i Dragegården, vårt föreningshus.

 Varken vi eller tidigare ordföranden har sett några, men å andra sidan har vi heller inte letat eller ens haft en tanke på eventuella bomärken. Det var därför en glad överraskning att det fanns ett på det första föremålet hon undersökte, ett mangelbräde.

Hon hittade minsann fler, både i föreningshuset och i loftboden, så hennes besök var inte förgäves. Som tack för besöket överräckte hon ett kaffepaket och bjöd oss dessutom på medhavt kaffe och wienerbröd.

Vi fick då se och höra mer om hennes inventering i våra trakter. Rena rama detektivarbetet och arbetsdrygt. Det krävs både intresse och engagemang för att hålla på med sånt.

Igår var det sedvanligt program, bastu i Tallmo. Husses mörkröda pioner har slagit ut och gurk­plan­torna ser ut att trivas. Med oss hem hade vi några nyskördade sparrisar, såna gillar vi skarpt.

Artikeln från vernissagen gick  i väg i fredags och protokollet i går, så idag har jag haft vilodag. Eller åtminstone nästan. Jag fick äntligen ändan ur vagnen och bytte ut vintertröjorna mot sommar­dito i klädskåpet. Så nu får det gärna bli soligt och varmt. 😊