protokoll

av

14.7 – Nytta, nöjen och nattjakt

Jag testar ett nytt program, årsmöte och protokoll är avklarat, liksom sommarkalaset. Mia har jagat inomhus.

Testar ett nytt program
Ibland lockas jag till att klicka på reklaminslag på FB. Videon var så intressant att jag beslöt titta närmare på programmet man gjorde reklam för: inPixio Photoclip 9.

Det slutade med att jag laddade ner och installerade det. Programmet är uppdelat i tre arbets­mo­ment: Photo Editor, Photo Eraser och Photo Cutter. De engelska namnen till trots är programmet på svenska, vilket var en glad överraskning.

Än så länge har jag bara som hastigast prövat bildredigeraren och retuscheraren. Bildredigeraren (Photo Editor) innehåller inga överraskningar, funktionerna är de samma som i andra redige­rings­program, men retuscheraren (Photo Eraser) blev jag dödsimpad av!

Med hjälp av en pensel markeras området som ska försvinna från bilden och vips är det borta. Det markerade området ersätts alltså av/simulerar omkringliggande pixlar vad jag förstår. Jättekäckt! Det går för all del att göra också i vissa andra bildbehandlingsprogram, men förfaringssättet är inte lika enkelt.

Årsmöte och protokoll avklarat
I onsdags kväll hölls väglagets årsmöte. Förutom styrelsen och två funktionärer deltog två (2!) väg­delägare. Inte ens kontrollmätningen av vägsträckorna lockade fler. Mötet klarades av på 50 minuter, sen fick vi kaffe och bulle. ”Det är ju därför vi är här” skojade ordföranden.

Jag renskrev protokollet direkt när jag kom hem och mejlade det till ordföranden för granskning. I fredags kom han med några smärre ändringar. Bland annat tyckte han att beslutsmässig lät främ­mande, på finlandssvenska använder man beslutsför. Båda är godkända i SAOL, så det uppstod ingen polemik.

Så snart båda protokolljusterarna har godkänt protokollet läggs det till påseende. Enligt § 62 i lagen om enskilda vägar ”ska protokollet jämte bilagor hållas framlagda för vägdelägarna senast fjorton dagar efter stämmans slut”.

Sommarkalaset avklarat
Igår hade vi anmält oss till sommarkalas i norra änden av ön. Värdinnan firade sin 70-årsdag i efterskott och kallade det därför sommarkalas.

Det blev en lång tillställning med mycket mat och många gäster. De flesta obekanta för min del, men jag satt ju bredvid Husse och hade ett välbekant par på andra sidan bordet så det gick ingen nöd på mig. 🙂

Mia har jagat inomhus
I natt vaknade jag av att Mia uppenbarligen var i jakttagen i köket. Ljudet upphörde snart och jag somnade om. Det hände en gång till men jag bedömde att hon klarade skivan utan min hjälp så jag somnade om på nytt.

Men sen vaknade jag av att hon kom in i sovrummet och jamade så där som hon brukar när hon har nåt i munnen. När jag tittade ner på golvet såg jag att hon satt vid sängkanten och hade nåt långt som hängde ur munnen.

Yrvaken som jag var trodde jag först att det var en mussvans, men längd och tjocklek stämde inte. När hon släppte taget om sitt byte såg jag att det var en orm!

Jag skyndade mig att tända lampan och väckte därmed Husse. Vad för slags orm var det frågan om? Lyckligtvis visade det sig vara en snok så jag kunde lugnt stiga ner ur sängen.

Jag letade rätt på vattenskopan, puttade ner ormen i den och bar ut ”ekipaget” till rhodo­den­dron­bus­ken bredvid trappan. Mia fick stanna inne, annars hade hon förstås fortsatt jakten.

Hur det kom sig att ormen befann sig inne i huset vet bara Mia. Husses teori är att hon bar in den medan vi var borta, men tappade intresset då den spelade död. Men den kunde lika gärna ha tagit sig in på egen hand via Mias ingång tyckte jag.

Huvudsaken är ju att slutet blev lyckligt. Snoken återfick sin frihet, Mia belönades med godis och Husse och matte kunde fortsätta sova. 🙂

av

18.7 – Ingen rast och ingen ro

Vi har varit på utflykt, tjänstgjort, jobbat och simmat. Jag har skrivit protokoll, kokat ärtsoppa och ska steka ”sjalar”. Mia har fångat en vattensork igen.

På utflykt
I onsdags åkte vi med vår guide till Krogarudden (kallas Krögar­udden lokalt). Syftet var att ta en titt på lämningarna efter krogen och klippristningarna där.

Med tanke på att krog och ristningar härstammar från 1600-talet är det inte så konstigt att tidens tand har utplånat det mesta, men visst kunde man fortfarande urskilja stenar från husgrunden och bok­stäver i berget. (Klicka på bilden för att läsa texten.)

Tjänstgjort
På torsdagen hämtade vi AV-utrustning i Kimito och förberedde material till söndagens evenemang i Dragegården. På fredagen kollade vi att tekniken fungerade och att allt som behövdes fanns.

Framåt halv ett var allt så gott som klart. Förberedelserna tog bara ca 1,5 timme tack vare ett halv­dussin människor som hjälptes åt. Vi hann till och med få oss en slurk kaffe med nygräddad munk innan övriga i styrelsen dök upp och det var öppningsdags.

Evenemanget blev verkligen lyckat. Vädret var perfekt och folk strömmade till. Slipstenen drogs runt, mattorna blev beundrade och vi fick sälja kaffe/te med munk.

Jobbat och simmat
Idag har vi mest ägnat oss åt ”hemarbete” ute i det fria. Först en stund i Tallmo och därefter på Udden. Husse klöv ved och jag städade bort utblommade lupiner medan ärtsoppan kokade.

Som avslutning på arbetsdagen beslöt vi ta ett dopp före middagen. Det kändes rysligt kallt, men det var uppenbarligen inbillning för vattentermometern visade 21 grader.

Skrivit protokoll
Väglagets årsmöte gick av stapeln som planerat på lördag eftermiddag. Mötet lockade ett dussin deltagare och styrelsens förslag godkändes utan diskussion så det var snabbt avklarat.

Eftersom jag var engagerad i Dragegården på söndagen blev protokollskrivningen av först på måndag. Dess bättre nådde jag bägge protokolljusterarna samma dag, så den uppgiften är också överstökad.

Kokat ärtsoppa
Att laga ärtsoppa är tacknämligt, den sköter sig själv när den väl börjat koka så man kan göra annat under tiden (se ovan). Nu återstår bara att steka ”sjalar”, dvs stora plättar som vi ska äta med lönnsirap och/eller sylt och vispgrädde. Mums filibabba!

Mia har fångat en vattensork igen
I morse jagade Mia upp Husse redan vid halv fem-tiden för att få gå ut. I regel brukar hon komma in tillbaka ganska snart, men först då frukosten var avklarad halv nio dök hon upp. Då hade matte redan börjat oroa sig förstås.

Med sig hade hon en död vattensork och talade högljutt om vilket sjå det hade varit att få tag i den. Pälsen var inte brun som de jag har sett tidigare, utan gråsvart, men alla andra kännetecken stämde så det gick inte att ta fel.

Efter en snabb förrätt ut matskålen tuggade hon i sig hela sorken. Bara galla och lever återstod när hon var klar. Sen putsade hon sig och tog en välbehövlig siesta. Duktig flicka. 🙂

av

5.9 – Ömsom vin, ömsom vatten

Lördagen blev angenäm, söndagen gick i arbetets tecken och idag har jag haft en skön utedag.

Angenäm lördag
Lördagen inleddes vid halv nio-snåret med frukost, snabbstädning, dusch, påklädning och dukning av kaffe/tebordet. Nästan prick två anlände dagens första gäst som avtalat. Bullpåsen var den här gången utbytt mot ett ståtligt blompaket med vid­hängande kort: ”Ta dig tid att flanera och filoso­fe­ra!”.

TårtaEn halv timme senare anlände följande gäst och efter hand troppade ett tiotal till in. An­led­nin­gen var att dom visste att jag fick ny ålder. Och alla trängdes vi i köket så jag hade damm­torkat var­dags­rums­bordet alldeles i onödan. 😉

Vid mörkrets inbrott var tårtan slut och dom sista gästerna avvek. Ett synnerligen angenämt ”ny­ål­ders­­firande”. Tack igen till alla som bidrog!

Söndag i arbetets tecken
Efter frukost skickade jag en bildlänk från lördagen till gästerna, hängde ut tvätt, bredde ett par mackor, värmde överblivet kaffe från lördagen och satte mig framför datorn. Protokollet från tors­dagens möte skulle renskrivas.

Ett långt möte med många ärenden innebar att det tog mig fyra timmar (exklusive pauser) att skriva det. När jag äntligen var klar hade klockan hunnit bli halv sju. Hög tid för middag och en brasa i köks­spisen, det började kännas småkyligt.

Idag utedag
När jag steg upp syntes solen inte till, men det klarnade upp rätt snart och blev en riktig ka­las­väders­dag. Som gjord för att torka tvätt (igen!) och gräva ner en av födelsedagspresenterna.

Fru grannen på udden mittemot hade nämligen lagt bakom örat att jag beundrade hennes höst­ast­rar eftersom dom hade en mörkare lila färg än mina. I lördags kom hon så med en jättestor planta som behövde komma i jorden.

TordyvelmageInnan jag hann så långt inträffade ett mirakel. En död tordyvel låg med huv’et nerkört i mossan så jag tog upp den och tänkte fotografera magen på den, men hör och häpna: På vägen efter kameran kvick­nade den helt plötsligt till och ville inte alls ligga kvar i min hand.

Den fick som den ville. Jag la ner den i gräset och vips hade den gömt sig under grässtråna. An­tag­li­gen var den jättesur för att jag hade stört den i dess vila/sömn/matpaus eller vad den nu hade för sig när jag hittade den.

Varför jag ville ta en bild just på magen undrar du kanske? Bara för att jag tycker den är så vacker! Den skimrar i en mängd blå-lila nyanser som du ser.

Av en händelse råkar jag redan ha en gammal bild på en tordyvelmage upptäckte jag, så det var nog inte meningen att jag skulle ha en till. 😀

PlanteringSen tog jag i tu med ”nergrävningen”. Det största problemet var att hitta en bra plats för den fina plantan, men jag löste det ganska enkelt. Den fick bo granne med min stiligaste flox invid bersån. Där får den lagom sol och skugga räknade jag ut.

Det tog en stund att utöka den befintliga planteringen. Borst­spi­rean hade en massa rötter i vägen, men med lite våld fick jag dom att stryka på foten.

Sen gällde det att hindra jorden från att ”rinna” bort. En kraftig sten fick tjänstgöra som kant och för att hålla den på plats fick en annan sten stötta den. Med lite tur funkar det som tänkt.

En varm och skön dag utan förpliktelser. Vad mer kan man begära? 🙂

av

2.7 – Nytt från arbets- och nöjesfronten

Jag har sett en raritet, haft julafton, redigerat protokoll, klippt gräs och varit på kalas. Mia håller siesta.

Cheva -56Raritet
I samband med post- och butiksärenden i förrgår passade jag på att slänga papper vid sopstationen i kyrkbyn. Intill sop­tun­norna stod en raritet – en Chevrolet av årsmodell 1956 fick jag veta när jag frågade mannen som rattade den.

Den såg ut att vara i finfint skick, men tyvärr hade den strejkat talade han om. Det var alltså inte chauffören som var ägare till bilen, men dö’läcker att se på var den. Eftersom jag hade andra foto­uppdrag den dagen passade jag på att fotografera den (med chaufförens tillåtelse).

Julafton
När jag kom hem hade jag rena rama julafton. Både kompressor och slipmaskin packades upp.

Kompressor 2Kompressorn var jag mest nyfiken på så jag testade den genast på vattenpumpen. Sen läste jag till min stora för­skräckelse i anvisningarna att manometern inte var kalibrerad! Just så. :-/ Men nästa gång jag åker till macken ska jag kolla däcktrycket och jämföra med min egen manometer så ska det nog ordna sig.

Slipmaskinen, eller rättare sagt en kombinerad smärgel-slipmaskin (för torr- eller våtslipning) har jag inte provkört. Först behöver nån kunnig person lära mig hur jag slipar rätt. Jag har en sån i åtanke, en som också råkar vara den som tipsade om var jag kunde köpa mackapären.

Redigerat protokoll
En del är vrålsnabba på att justera protokoll… Igår kl 10:30 skickade jag protokollet från hem­bygds­före­ningens styrelsemöte och redan samma dag hade mötesordföranden några ändringar. Bra med folk som är på alerten. Den nya versionen gick i väg samma dag kl 20:28. Det gällde att inte vara sämre. 🙂

Klippt gräs
I förrgår nåddes vi av en värmebölja. Högt upp på att-göra listan stod gräsklippning men jag valde som sagt protokollredigering igår tills värsta hettan var över. Skönt att kunna välja.

Skillnaden blev märkbar, så nu är det fint på ”paradsidan” igen nån vecka. Andra hälften återstår att klippa men idag hade jag nåt mycket roligare för mig.

KalasPå kalas
Klockan tre var jag inbjuden till kalas hos El-Tigerns fru som firade sin 60-års dag i efterskott. Riktigt hur stort kalaset var fattade jag inte förrän jag såg antalet bord och sitt­platser som stod utplacerade på gräsmattan… Jisses.

Hon hade verkligen lyckats med vädret. Vid ankomsten sken solen från molnfri himmel och i skuggan stod termometern på 25° så vi som satt i solen behövde verkligen inte frysa. Senare drog ett mörkt molnsjok förbi, men lyckligtvis blev det inget regn.

Hon hade lyckats väldigt väl med resten också förresten. Stående bord med diverse smaskiga rätter och efter maten kaffe med en lika smaskig jordgubbstårta till. Avec till påtåren saknades inte heller för den som var hågad. Idag behövde jag inte fundera vad jag skulle ha till middag insåg jag.

Det där med stora sällskap är ju inte min grej som mina trogna bloggläsare vet, så jag bröt upp som förste man(?) efter fyra timmar. Och oj vad skönt det kändes att komma hem till tystnaden och Mia igen!

Mia håller siesta
Värmen gör att Mia håller siesta dagtid. Hon är ut en sväng på morgonen men är i regel tillbaka efter ett par timmar. Sen tar hon ledigt tills det är dags för kvälls­passet som börjar då solen står lågt på himlen.

Mia har siesta

av

23.4 – Från försäkringsvillkor till toapapper

Jag är drulleförsäkrad, har haft kö, skrivit protokoll och är välförsedd.

FörsäkringsbolagDrulleförsäkrad
Härom dagen fick jag försäkringsbreven för mina försäkringar och beslöt att för en gångs skull läsa noga igenom dom för att se vilka villkor som ändrats och på vilket sätt. Det fick mig att inse att det kan vara en viss nytta med stigande ålder.

I hemförsäkringen ingår numera också en drulleförsäkring för oss som fyllt 60: ”Avvikande från punkt 4 i försäkringsvillkoren: från försäkringen för hemlösöre för försäkrad som är över 60 år gammal ersätts plötsliga och oförutsedda skador till följd av att lösöre försvunnit eller tappats bort upp till 500 euro.”

Det är ju suveränt! Om sparken går sönder eller jag tappar bort gräsklipparen kan jag få ersättning. Med avdrag för självrisken förstås, men ändå. 🙂

Kö
I torsdags eftermiddag blev det plötsligt besökskö på Udden. Det händer minsann inte så ofta! Först knackade sommargrannen psykologen på. Hon hade bara hunnit sitta ner i en kvart eller så när ”Pustis-värdinnan” knackade på i sin tur. Båda reagerade på att köksbordet var dukat för fem så jag avslöjade att ”mina gubbar” (styrelsen i väglaget) väntades klockan fem.

Sommargrannen bröt upp ganska snart och då jag slängde ett getöga på vägguret klockan fyra reste Pustis-värdinnan sig omedelbart. Vi kom överens om att hon skulle återkomma nästa dag så vi fick ventilera mera. Vilket vi också gjorde med den äran.

FinväderSkrivit protokoll
Gårdagen började med en fotorunda i environgerna för att spana in vårblommorna. En vitsippa hade slagit ut, svalörten hade öppnat sina solgula kronblad och när jag återkom till utgångspunkten fick jag syn på ett exemplar av Påfågelöga som satt i min gula krokus. Ljuvliga tider! 🙂

Helst hade jag gått ut i det fina vädret och fortsatt vår­städ­ningen, men behärskade mig. Jag renskrev mina anteckningar från mötet och mejlade protokollet till mötesdeltagarna i stället. Att skjuta upp för­plik­telser får dom ju bara att växa som sagt.

Efter det pysslade jag med en massa annat mer eller mindre nödvändigt och sen var klockan helt plötsligt ”för sent” tyckte jag så vårstädningen fick vänta. Jag intog i stället ryggläge efter maten och ägnade mig åt Maos biografi tills ögonlocken tyngde. Lyxigt att få göra som man känner för.

Välförsedd
Veckans tebesök kombinerades den här gången med pappersleverans. Vik Husse var vänlig nog att hörsamma mitt förslag om att utnyttja det facila priset på toa‑ och hushållspapper som Wuorio annonserade om i veckans Annonsblad.

För 20 € såldes två balar vardera av hushålls- och toapapper endast idag kl 9-15. Det fick mig att räkna ut att det gick att kombinera med veckans tebesök. Att åka 50 km enbart för papprets skull kändes omotiverat, resan hade kostat mer än pappret.

PapperStora Fården var välfylld när bakluckan öppnades, men bara två balar toa‑papper återstod när den stängdes. Vik Husse var inte intresserad av hushållspapper så jag fick överta hans två balar också.

Det innebär att jag är synnerligen välförsedd: 64 rullar hushållspapper och 64 rullar toapapper. Det lär ju räcka ett tag, förutsatt att mina ”hyresgäster” på vinden låter bli att använda det som bomaterial. Men hittills har dom lyckligtvis nöjt sig med annat.

av

18.1 – Trevligt värre

Jag har premiärsparkat, besökt verksamhetsgranskaren, röjt trapptaket, givit av­verk­nings­in­struk­tio­ner och fått underskrift.

Premiärsparkat
Vid halv ett-snåret igår hade jag bestämt mig. Jag lyfte ut sparken i stället för skidorna. I min stora optimism trodde jag att snömängden på isen inte var större än att det gick att sparka över till andra sidan viken. Jag trodde fullständigt fel.

IsbanaMen loppet var ändå inte kört. Tack vare goda grannens insats med fyrhjulingens schaktblad fanns en ut­märkt bana att ta sig fram på. Tack igen för den! Jag bar ut sparken till banan och sparkade av hjärtans lust tills jag var i närheten av bryggan hos grannen på udden mittemot.

För att inte vara ett hinder i trafiken parkerade jag sparken vid sidan om banan och tog sen till apost­la­häs­tarna. Den som eventuellt ser mina spår måtte tro att en totalförvirrad människa har varit i far­ten. Mina försök att gena lämnade spår både kors och tvärs.

Men fram kom jag och prick 12.59 nådde jag ytterdörren till målet för utflykten. Jag hade lovat över­lämna väg­lagets material till verksamhetsgranskaren vid 13-tiden.

Besök hos verksamhetsgranskaren
Jag blev vänligt mottagen av frun i huset redan i farstun och instruerades att ta in alla ytterkläder. Inne skakade jag tass med verksamhetsgranskaren och fick frågan om jag har varit i huset tidigare?

”För ungefär 50 år sen” svarade jag innan jag kom på att jag visst har varit in som hastigt en gång senare. Eftersom jag hade på känn att huset bör vara i ungefär samma ålder som Udden frågade jag i min tur om det fanns några uppgifter på hur gammalt det är?

SparkenVärdparet visste berätta att den äldsta belagda uppgiften är 1875, men att huset grund­reno­ve­ra­des 1950. Eftersom Udden också är byggt i slutet av 1800-talet stämde min aning riktigt bra.

Efter den inledningen överlämnade jag väglagets material till herrn i huset. Han hade en kommentar om bokslutet men såg ut att i övrigt vara nöjd med räken­skaper och dokumentation. Tills på fredag skulle han vara klar med granskningen lovade han.

Sen blev det kaffe med dopp i köket där vi satt och allmänt prat i nån timme innan jag sparkade hemåt igen. Vissa väglagsuppdrag är trevligare än andra. 🙂

För säkerhets skull parkerade jag sparken på bryggan. Annars kanske jag glömmer den tills det är öppet vatten igen och jag får fiska upp den från sjöbotten.

TrapptaketRöjt trapptaket
Vis av tidigare års dåliga erfarenheter beslöt jag röja snön från trapptaket när jag kom hem. Än så länge är snön lätthanterlig men om det blir tö är jobbet tredubbelt så tungt och tidsödande.

Jag tycker fortfarande att min i övrigt förnämliga snöraka är felkonstruerad i ett avseende. Den kant som ska ligga an mot taket borde vara rak för att få ett bättre grepp om snön. Men det är väl en karl (med annan typ av tak?) som har konstruerat den förstår jag. 😉

Avverkningsinstruktioner
Strax före 12 idag ringde en man och sa att han kommer om ca en kvart, så jag fick bråttom att byta ut morgonrocken mot annan klädsel för att kunna följa med ut och lämna anvisningar. Killen som kom skulle nämligen göra en avverkningsinspektion.

Efter pulsande i snön från östra till västra stranden avslutade han med att fotografera och lovade närmare besked inom kort.

Fått underskrift
Just när jag hade tänkt företa en försenad morgontoalett ringde väglagets ordförande. Passade det om han kom och granskade protokollet i samband med sin dagliga runda? Självklart passade det. Jag är väldigt anpassningsbar för det mesta.

Före underskriften diskuterade vi en del detaljer i budgeten för 2016, respektive fjolårets utfall. Och efter ett par smärre ändringar i protokollet skrev han under det. Sen drack vi kaffe och pratade om annat. Som sagt, väglagsuppdrag kan vara riktigt trevliga. 🙂

av

6.1 – Värmetörst och annat

Udden har ny morgonrutin, varmaste plaggen är i bruk, det har hörts krafs och gnagande, jag har skrivit brev och protokoll och det luktar bränd kaffesump. Mia har blivit innekatt.

BrasaNy morgonrutin
Sen ”rysskylan” strömmade in över oss för ett par dar sen med dryga 20 minusgrader har vi ny morgonrutin på Udden: Först eld i köksspisen, sen morgonkaffe. Allt för att hålla ner elräkningen (Udden har elvärme).

Varmaste plaggen i bruk
Igår flyttade sommarskorna in i sin bananlåda och den andra tömdes på varma vinterkängor och ‑stövlar. Det kändes också synnerligen aktuellt att hämta vinterkapporna på vinden med anledning av dom låga temperaturerna, så nu är jag rustad för -30 hoppas jag. På torsdag skulle det visst bli kallt på riktigt. :-/

Flanellakan har jag redan sovit i ett tag, men sängvärmen utökades igår med flanellnattlinne. Flanell är väl ett material värd en stor eloge! Enda nackdelen är att det är stumt, vilket gör att man ofta vaknar när man vänder sig i sängen. Nattlinnet stretar emot. Men hellre det än att frysa!

Krafs och gnagande
Igår hade en fyrfotad varelse med lång svans bestämt sig för att invadera ett utrymme ovanför disk­bänken. Det hördes krafs och gnagande hela dagen och kvällen. Sågspånen dråsade ner från allsköns springor i jämn takt.

Mia parkerade sig förväntansfullt på eller nedanför diskbänken för att få tag i inkräktaren, men hon blev tyvärr besviken. Det presumtiva bytet lyckades till all tur inte ta sig igenom väggarna. Idag har det varit tyst, så antingen är boet färdigt eller så har inkräktaren insett det hopplösa i företaget.

ProtokollSkrivit protokoll
Igår kväll hade väglagets styrelse ett snabbmöte angående den delvis preskriberade fordran (se inlägg 1.1.2016). Under mötet framgick att leveranserna sträckte sig från 2004 till 2015 och att vi var skyl­diga att betala för två. I inlägget 1.1 uppgav jag annat, beklagar. Även solen har fläckar sägs det.

Majoriteten ansåg att vi för att behålla våra goda relationer skulle betala fakturan i sin hel­het, men via brev påpeka preskriberingstiden. Genast efter mötet författade jag brevet och mejlade det till ord­fö­randen för godkännande. Idag har jag skrivit och skickat det korta protokollet.

Bränd kaffesump
Strax före läggdags igår inträffade en malör. Jag tappade taget om vattendunken som stötte tilll kaffe­pannan som landade på den heta spisen, vilket fick till följd att resterande kaffeskvätt och en hög med kaffesump stektes omedelbart.

Kaffedoft har jag inget emot, men bränd sump luktar apa. Ännu i morse sped sig odören när jag eldade trots att jag hade försökt rengöra hällen.

Lyckligtvis var det inte mycket kvar i vattendunken så jag slapp åtminstone torka upp fem liter vatten mitt i natten. Det kunde alltid vara värre. 🙂

Mia i banalådaMia är innekatt
Gårdagens kyla (-20,2) fick Mia att bli innekatt. Ljudet av krafsande och gnagande bidrog också för­stås. Hon gick inte ens ut och uträttade sina bestyr, utan föredrog att bajsa och kissa i sin innetoa. Hon hjälpte givetvis också till med att packa upp vinter­sko­do­nen.

I morse hade vi ännu kallare, -22,2 så jag förväntade mig samma beteende men hon överraskade mig. Ute­vis­tel­ser­na har för all del varit minimerade tidsmässigt men hon har inte använt innetoan idag. Hur som helst är den rengjord och har fått ny sand om, utifall att, lilla fröken vill använda den. 🙂

av

25.9 – Matnyttigt, onyttigt och annat

Jag har fått fisk, blivit med kaffebröd, renskrivit protokoll och uppskattar en värmekälla. Mia har haft vilodag.

Fått fisk
Nej, jag har inte fiskat, men det har Oxen/Tvillingen. Igår vid lunchtid knackade han på och frågade om jag vill ha gös? I bunken hade han benfria filéer som han ville dela med sig av den generösa människan.

Mia råkade vara på plats och tackade högljutt ja innan jag hann göra det. Doften av färsk fisk gjorde henne eld och lågor. Jag sa också ja förstås och tog tacksamt emot erbjudandet. Idag vankades det alltså nyfångad, stekt gös på Udden, mums.

KaffebrödBlivit med kaffebröd
Efter gårdagskvällens styrelsemöte fann jag mig vara ägare till en mängd smaskigt, hembakt kaffe­bröd. Hur det nu kom sig hade två mötesdeltagare med sig dopp till kaffet och jag bidrog med resterna av Kerstins äppel­kaka.

Som de gottegrisar vi är, lät vi oss väl smaka av alla sorter, men det blev ändå en hel del kvar som ingendera gick med på att ta med sig hem tillbaka. Så om du har tänkt hälsa på närmaste dagarna vet du att du slipper skorporna. 😉

Renskrivit protokoll
För ovanlighetens skull var jag påklädd redan efter tio och började dagen med att renskriva proto­kollet från igår för att inte glömma detaljerna i diskussionerna. Tack vare ett fåtal mötespunkter var anteckningarna ganska korta, så det gick snabbt.

Uppskattar en värmekälla
Den senaste stormen hjälpte mig att ta ner tvättlinan, ena änden hade lossnat från spiken den hängde på. Det var ju bra, jag hade ändå tänkt ta ner den eftersom luften nu är så fuktig att torkning utom­hus är ineffektivt.

Mia har vilodagTorkning inomhus betyder en extra värmekälla. Torktumlaren blåser ut skön varmluft i köket om jag lämnar dörren till badrummet öppen. Även om det inte är så kallt än, känns värmetillskottet väl­kom­met.

Mia har haft vilodag
Mia har tagit det lugnt idag. Antingen i stolen ute på trappan eller inomhus. Fast just nu är hon ute på sin sedvanliga kvällsjakt. 🙂

av

28.6 – Sopor och annat  

Soptunnan är påfylld, en myra har hämnats, protokollet är godkänt, jag har bjudit på matrester och ”cementkaka”.

SophusSoptunnan påfylld
Jag brukar samla på mig högst fyra-fem soppåsar innan jag går med dom till soptunnan, men i fredags hade jag överträffat mig själv. Mitt ”rosa under” till skottkärra behövdes för transporten av alla kollin.

Soptunnan var redan välfylld, så när jag hade lämpat av alla påsar gick locket inte längre att stänga. Men det gör kanske inget, tunnan står ju i ett eget litet hus tack vare herr grannens snickarglädje.

Myrans hämnd
Då jag ställde in skottkärran i boden igen kände jag nåt som ilsket nöp mig på insidan av låret. Av med shortsen och inspektion på stört. En svartmyra hade tagit ett stadigt grepp om huden och ville inte ge sig förrän jag förintade den. Troligen en hämnd för att honung­ser­ve­rin­gen har upphört i bad­rummet. 😉

Protokollet godkänt
Igår handhälsade jag tre gånger på väglagets ordförande. Dels före årsmötet och dels när han kom till Udden för att kontrolläsa och skriva under protokollet.

HandslagNär årsmötet var överstökat hade solen gått i moln så jag beslöt att skriva protokollet på direkten för att få ledig söndag. Det torde vara personbästa när det gäller snabb protokolleverans. Klockan sex SMSade jag till ordföranden att protokollet var klart och en halv timme senare dök han upp.

Efter ett par justeringar skrev han under och tog med sig protokollet till den ena justeraren. Sen tog vi varandra i hand för tredje gången och jag önskade honom och hans fru en trevlig havsvistelse.

Uppvärmda rester och ”cementkaka”
På förmiddagen idag fick jag en ypperlig idé. Dels kändes det som om det var länge sen jag träffade före detta grannen senast och dels fanns det gott om kålgryta kvar. Alltså ringde jag och erbjöd henne uppvärmda rester.

Hon hade inget annat program inbokat och tackade ja. ”Vilken tid ska jag komma?” undrade hon. Jag talade om att det i så fall kunde bli efter siktdjupsmätningen, dvs vid tre-snåret. Det är flera timmar efter hennes ordinarie mattid har jag för mig, men hon protesterade inte, snäll som hon är.

Då hon kom fick hon välja om hon ville äta ute i bersån eller i köket. Solen sken från klarblå, molnfri himmel så valet föll på bersån.

Birgit i bersånEfter maten satt vi kvar och pratade en stund innan jag serverade kaffe och resten av ”cementkakan” som jag gjorde i torsdags. I fredags fick Vik Husse fick också av den och konstaterade att det krävdes kniv och gaffel för att hantera den. Stämjärn hade kanske också varit på sin plats.

Enligt receptet ska persikopajen serveras ljummen, vilket förstås innebär att den är lättare att han­te­ra, men nu serverades den kylskåpskall, vilket alltså hade vissa följder. Men både Vik Husse, dagens gäst och jag lyckades få i oss den. Men nästa gång ska jag täcka över den medan den ännu är varm så att den förhoppningsvis mjuknar, alternativt värma den före servering.

Risken är förstås att kommande gäster tackar nej till paj i fortsättningen… 😀

(Bilden publicerad med personens tillåtelse)

av

17.11 – Småjäktigt

Lördagen innebar vattenvård och tårtfrossa, igår protokoll och renskav, idag oväntat vedlass.

Vattenvård
Kvart i två i lördags anlände dom första ledamöterna i Daphnias styrelse. Lagom till dess hade jag hunnit plocka fram mötesunderlag, klä på mig, snabbstäda, stryka finklänningen(!), värma mat och ladda kaffepannan.

Daphnia-logoDet var ett bra möte tyckte jag – bortsett från att ordföranden och sekreteraren åkte på alla arbets­uppgifter. Men det är ju inget nytt. I alla styrelser jag har medverkat har det alltid funnits ledamöter som bara bidrar med synpunkter eller kaffebröd.

Det beror förstås till stor del på ordförandens förmåga att delegera. Daphnias ordförande är en sån som alltid är villig att själv göra saker och ting, men jag har också upplevt en ordfö­rande som tog på sig saker som han sen aldrig uträttade. Vi är alla olika och bra på olika saker.

Tårtfrossa
Kvart över tre var vi klara. Tack vare mina förberedelser inför födelsedagsuppvaktningen infann jag mig kvart över fyra. I annat fall hade det gått minst två timmar. Jag hade tidigare meddelat värdinnan att jag skulle dyka upp efter fyra så det var väl tajmat.

TårtfrossaTre smörgåstårtor och fyra andra tårtor bjöds det på. Alla hembakade och jättegoda. Och jag gjorde som vanligt heder åt dom alla.

Det var minsann inget fel på sällskapet heller. De flesta ansikten var bekanta, dom andra förklarade vem dom var så jag hade full koll på vem jag hade skakat hand med. Och värdinnan tyckte också att det var lyckat. Fast det var ”ungdomarnas förtjänst” påpekade hon. Den äldsta ungdomen är ett år äldre än jag, men om man fyller 90 så betraktas man nog som ungdom ännu i vår ålder.

Protokoll
För att renskriva anteckningarna innan jag glömde detaljerna beslöt jag skriva protokollet genast på söndag. Sen var det nästan dags att klä på sig och infinna sig till söndagsmiddagen.

Strax innan det var dags att ge sig av knackade det på dörren. En av ”ungdomarna”, yngsta dottern till födelsedagsbarnet, kom med go’saker från gårdagens kalas. Jag försökte protestera, men leve­ransen var ”på mammas order” förklarade hon och då kunde jag ju inte gärna säga nej.

Renskav
Go’sakerna fick följa med till dagens värdpar, Siris matte och husse. Smörgåstårta som förrätt, ren­skav som huvudrätt, kalvdans som efterrätt och tjinuskikaka till kaffet. Det kallar jag en fullblods­söndagsmiddag! Tack än en gång!

VedlassVedlass
Vid ett-tiden idag ringde Siris matte och undrade hur länge jag skulle vara hemma? Hon visste näm­ligen att jag hade en hålltid. När jag hade fått ut tandborsten ur munnen svarade jag: ”Halv fyra”. Så bra, då hann hon leverera vedlasset innan dess tyckte hon och sa att hon skulle komma om 20 minuter.

Jag hade fått på mig allt utom tröjan när hon knackade på. Snabb tjej. Jag följde med henne ut för att välja lämplig plats för vedhögen. Och sen slog det slint i huv’et på mig. Det måste vara åldern.

Släpvagnen skulle givetvis lastas av, men se det hade jag inte tänkt på så jag blev hyperstressad över den oväntade tidsåtgången. Men det var ju nästan två timmar tills jag skulle åka så självfallet hade jag tid att hjälpa till att lasta av! Klockan två var jag inne tillbaka och vedhögen låg snyggt och prydligt mellan vedlidret och boden.

Varför blev jag stressad bara för att jag inte var förberedd? Förr i världen kunde jag minsann im­pro­vi­sera och tänka om så att min omgivning blev förtvivlad ibland, men nu är det tydligen slut med det?