14.7 – Nytta, nöjen och nattjakt


Jag testar ett nytt program, årsmöte och protokoll är avklarat, liksom sommarkalaset. Mia har jagat inomhus.

Testar ett nytt program
Ibland lockas jag till att klicka på reklaminslag på FB. Videon var så intressant att jag beslöt titta närmare på programmet man gjorde reklam för: inPixio Photoclip 9.

Det slutade med att jag laddade ner och installerade det. Programmet är uppdelat i tre arbets­mo­ment: Photo Editor, Photo Eraser och Photo Cutter. De engelska namnen till trots är programmet på svenska, vilket var en glad överraskning.

Än så länge har jag bara som hastigast prövat bildredigeraren och retuscheraren. Bildredigeraren (Photo Editor) innehåller inga överraskningar, funktionerna är de samma som i andra redige­rings­program, men retuscheraren (Photo Eraser) blev jag dödsimpad av!

Med hjälp av en pensel markeras området som ska försvinna från bilden och vips är det borta. Det markerade området ersätts alltså av/simulerar omkringliggande pixlar vad jag förstår. Jättekäckt! Det går för all del att göra också i vissa andra bildbehandlingsprogram, men förfaringssättet är inte lika enkelt.

Årsmöte och protokoll avklarat
I onsdags kväll hölls väglagets årsmöte. Förutom styrelsen och två funktionärer deltog två (2!) väg­delägare. Inte ens kontrollmätningen av vägsträckorna lockade fler. Mötet klarades av på 50 minuter, sen fick vi kaffe och bulle. ”Det är ju därför vi är här” skojade ordföranden.

Jag renskrev protokollet direkt när jag kom hem och mejlade det till ordföranden för granskning. I fredags kom han med några smärre ändringar. Bland annat tyckte han att beslutsmässig lät främ­mande, på finlandssvenska använder man beslutsför. Båda är godkända i SAOL, så det uppstod ingen polemik.

Så snart båda protokolljusterarna har godkänt protokollet läggs det till påseende. Enligt § 62 i lagen om enskilda vägar ”ska protokollet jämte bilagor hållas framlagda för vägdelägarna senast fjorton dagar efter stämmans slut”.

Sommarkalaset avklarat
Igår hade vi anmält oss till sommarkalas i norra änden av ön. Värdinnan firade sin 70-årsdag i efterskott och kallade det därför sommarkalas.

Det blev en lång tillställning med mycket mat och många gäster. De flesta obekanta för min del, men jag satt ju bredvid Husse och hade ett välbekant par på andra sidan bordet så det gick ingen nöd på mig. 🙂

Mia har jagat inomhus
I natt vaknade jag av att Mia uppenbarligen var i jakttagen i köket. Ljudet upphörde snart och jag somnade om. Det hände en gång till men jag bedömde att hon klarade skivan utan min hjälp så jag somnade om på nytt.

Men sen vaknade jag av att hon kom in i sovrummet och jamade så där som hon brukar när hon har nåt i munnen. När jag tittade ner på golvet såg jag att hon satt vid sängkanten och hade nåt långt som hängde ur munnen.

Yrvaken som jag var trodde jag först att det var en mussvans, men längd och tjocklek stämde inte. När hon släppte taget om sitt byte såg jag att det var en orm!

Jag skyndade mig att tända lampan och väckte därmed Husse. Vad för slags orm var det frågan om? Lyckligtvis visade det sig vara en snok så jag kunde lugnt stiga ner ur sängen.

Jag letade rätt på vattenskopan, puttade ner ormen i den och bar ut ”ekipaget” till rhodo­den­dron­bus­ken bredvid trappan. Mia fick stanna inne, annars hade hon förstås fortsatt jakten.

Hur det kom sig att ormen befann sig inne i huset vet bara Mia. Husses teori är att hon bar in den medan vi var borta, men tappade intresset då den spelade död. Men den kunde lika gärna ha tagit sig in på egen hand via Mias ingång tyckte jag.

Huvudsaken är ju att slutet blev lyckligt. Snoken återfick sin frihet, Mia belönades med godis och Husse och matte kunde fortsätta sova. 🙂

6 tankar om “14.7 – Nytta, nöjen och nattjakt

  1. Fy tusan så läskigt att bli väckt på det viset, jag ryser. Jag har aldrig sett orm på vår tomt, men sonen som bor i ett Attefallshus som vi byggde till ungarna och barnbarn han har följt en snok på väg bort från deras del av tomten. Jag läste någonstans att finns det snok, finns det oftast inte huggorm på samma område. Inte vet jag om det är sant men det låter ju bra mycket bättre med snok än huggorm.

    Gilla

  2. Nej va hemskt att vakna och ha en orm i huset, katter är fina djur, men deras vana att ta in sina jaktbyten skulle jag inte klara, fast man kanske gör det om man är tvungen.
    Vi har en tuff katttjej Lady i ett grannhuset, hon har nyss fått börja vara utomhus och härom natten vaknade jag av ett konstigt skapande ljud vid fönstret min första tanke var inbrott, men varför ta sej in genom ett fönster på andra våningen? Steg upp och tittade, då Ser jag Lady balansera på den lutande fönsterbrädan, hon blir rädd när hon ser mig och och glider iväg neråt men tack och lov fastnar hon oi hängrännan och tar sej elegant ner via öveliggaren på staketet på uteplatsen.

    Gillad av 1 person

    • Ja, det var en överraskning. 🙂 I nån kattbok har jag läst att katterna gör så för att dom förstår att vi är oförmögna att jaga själva. Personligen tror jag snarare på att det beror på hur man lär dom. Så det är mitt fel, jag borde inte ha berömt henne första gången hon kom in med ett byte.
      Suveräna balanskonstnärer är dom. 🙂

      Gillad av 1 person

Kommentarer inaktiverade.