regnväder

av

I väntan på regnet

Varken onsdagens eller torsdagens besök gick av stapeln i bersån på grund av regnhot. Men det gick förstås lika bra att minska på Husses jord­gubbs­kaka vid köksbordet. Då grannarna på udden mittemot drog sig hemåt i torsdags hade det börjat regna som aviserat.

I förrgår tyckte Husse det var lämpligt väder att kapa syrenerna vid uthuset, så då tyckte jag det också. 😉 Kommande dagar spåddes nämligen nya regnväder. Husse sågade och jag gick loss med kvisttänger och häcksax.

Det blev en ansenlig vedhög trots att vi lämnade ungefär en tredjedel till en annan dag.

I går fick vi 5 mm i regnmätaren och i dag lyckades jag framkalla ytterligare nederbörd. Jag gissade att det snart skulle börja regna eftersom jag hade bestämt mig för att ta en bildrunda på tomten. Just nu pryder mängder av vilda och halvvilda blommor tomten.

Mycket riktigt, strax innan rundan var avslutad kom dom första dropparna. Mia hade gjort mig säll­skap så jag ropade till henne ”nu går vi in”. När jag kom till trappan såg jag henne ingenstans, men bara några ögonblick senare dök hon upp. Regn är som bekant inte kul om man är katt.Regnet är välkommet, men förstås tråkigt för dom som har semester. Vilken tur att man inte har nåt sånt! Ute saknas många grader till 20 och vinden gör att det känns kallt i huset, så jag har tänt upp i köksspisen. Skönt med en brasa. 😊

av

8.10 – Aktiviteter

Avierna är klara, vi har haft besök, träffat kantorn och haft matgäster, potatisen är under tak och Udden har regnperiod.

Avierna klara
För en gångs skull har jag varit ute i god tid! Den 16.10 ska vägavgiften debiteras, men avierna blev klara redan 3.10. Under över alla under.

Besök
Inför en kommande föreningsaktivitet hade vi i tisdags bett att få besök av en dam som kunde upp­lysa om de stupade som har sina porträtt i Dragegården. Hon hade senast besökt Udden som barn, dvs för närmare 70 år sen!

Efter kaffet gick Husse igenom personalia och vår besökare kompletterade med de uppgifter hon hade. Sen satt vi och pratade om ditt och datt en stund innan hon avvek.

På torsdagen kom Vik Husse på tebesök. Mia hade gjort sig förtjänt av en förpackning med torkad fisk och jag av ett smaskigt wienerbröd. Husse blev utan för han hade viktigare saker för sig i Tallmo. Därmed  är de senaste världshändelserna i våra respektive byar nu avhandlade.

Träffat kantorn och matgäster
Vid lunchtid i onsdags infann vi oss i församlingshemmet för en träff med vår sympatiska kantor. Det gällde att planera innehållet för Svenska dagen-firandet den 6.11.

Vår äldsta styrelsemedlem deltog också och såg till att vi fick kaffe och te med tilltugg medan vi disku­terade det tänkta programmet. Till traditionen hör nämligen att vi firar dagen i samarbete med Dragsfjärds kapellförsamling.

Församlingen står för lokal och musik­under­håll­ning, hembygdsföreningen står för kaffeservering och festtalare. I år har kommundirektören lovat hålla festtalet.

Klockan fem på fredag eftermiddag anlände dagens matgäster. Den här gången i Tallmo ute i lust­huset som numera är uppvärmt. Som huvud­rätt serverades en av Husses paradrätter: Varmrökt kassler med tillbehör.

Potatisen under tak
Igår tog Husse upp det sista av potatisen, så nu är årets skörd under tak. Han var inte riktigt nöjd med mängden, fjolårets skörd var större, men det finns ju lokalt odlad, god potatis att köpa brukar jag påpeka.

Regnperiod
Till dags dato har Udden fått 64,5 mm regn den här månaden… Mer än under hela september. Såna mängder är vi inte riktigt vana vid, så vi har tydligen drabbats av en regnperiod.

Men vi slipper tack och lov översvämningar, cykloner och jordskred, så jag klagar inte. Grundvatten­nivån mår för övrigt bara bra av skänken från ovan.

Det blöta vädret innebär också att man (jag) med gott samvete kan sitta inne och jobba med annat. Inte alls dumt med regnperiod med andra ord. 😀

 

av

11.7 – Bland hålltider och sjögräs

Jag är (nästan) aldrig hemma, har verkställt ett uppdrag, träffat Trasmattsgruppen, assisterat Husse, fått fint i hamnarna, förberett ett årsmöte och välkomnar regnet.

Nästan aldrig hemma
Förra veckan var obehagligt hektisk. Av veckans sju dagar var bara en utan förpliktelser och håll­tider. Jag som är van vid att få disponera minst ett par ”tomma dagar” per vecka kände mig ihålig som en schweizerost i slutet av veckan.

Lyckligtvis fick jag en återhämtnings‑ och uppladdningsdag på söndag. Den njöt jag av i fulla drag. Det vackra vädret bidrog ytterligare till välmåendet. Men tyvärr blir den här veckan likadan – enda dagen utan program är fredag. Och den behöver jag för materialframställning till söndagen. Suck.

Verkställt ett uppdrag
Väglagets ordförande ringde i början på förra veckan och gav mig i uppdrag att värva en ordinarie verksamhetsgranskare i stället för en av de tidigare som inte ställer upp för omval. Efter en stunds resonerande kom vi fram till en lämplig kandidat.

Jag kontaktade henne på stående fot och hade turen att få ett positivt svar, så det uppdraget var snabbt verkställt. Ibland har man tur.

Träffat Trasmattsgruppen
Förra torsdagen träffades Trasmattsgruppen i Dragegården för en sista avstämning inför Trasmattans dag och Slipningsdemonstrationen som båda går av stapeln nu på söndag. Vi kom fram till att vi har koll på läget och är för­beredda till tänderna. Förmodligen är det nåt viktigt vi har glömt?

Assisterat Husse
Efter frissa-besöket i fredags beslöt vi ta i tu med sikthindren på vägen upp till Udden. Att det råkade vara en av dom varmaste dagarna just då avskräckte oss inte. Husse röjde och jag fraktade kvistar på pirran, så risstaketet vid komposten fick ett välkommet tillskott och jag fick välbehövlig motion.

Fint i hamnarna
Lördagen tillbringades med att befria ”hamnarna” från vass och området utanför bryggan från s k sjögräs. Husses ambitioner överskred mina med råge så det blev finare än vanligt både i ”gäst­hamnen” och den ordinarie.

Och den som undrar var vi gjorde av allt växtmaterial kan jag lugna genom att tala om att det vederbörligen är hopsamlat och ligger uppe på land. 🙂

Förberett ett årsmöte
Tillsammans med väglagets ordförande har jag idag lagt sista handen vid förberedelserna för väg­lagets årsmöte på lördag. Vi gick igenom föredragningslistan i detalj, kom överens om vem som är föredragande för de olika punkterna och vilka handlingar som ska finnas till påseende.

Handlingarna är nu utskrivna  och sorterade enligt föredragningslistan så det känns lugnt.

Välkomnar regnet
Dagen inleddes med mulet väder som övergick i regn. Det var synnerligen välkommet! Många växter hade redan börjat sloka och gräset var brunbränt på många ställen.

Det kunde gott fortsätta regna hela natten, men enligt MI blir det tyvärr inte så. Först på torsdag utlovas ett tillskott. Hoppas den prognosen håller.

Vädret

Vädret är kul

Den här bilden har varit aktuell i stort sett hela dagen. 21 mm regn på ett knappt dygn. Fast igår var det sommar största delen av dagen. I år har vi en synnerligen ”fragmenterad” och sval sommar.

För jämförelsens skull kan jag meddela att den här dagen i fjol kl 7.50 var det 20,1°, kl 10.00 26° och kl 15.00 30° på Udden. Fast då tyckte många av oss förstås att det var på tok för varmt och torrt. Tänk att vädret nästan aldrig är riktigt bra? 😉

av

18.7 – Från hjärta till saltsill

Jag har nytt hjärta, tur med vädret, har stängt in Mia, ställt in utedukningen och minns rätt.

Nytt hjärta
I samband med en del andra ärenden tittade jag in hos Cozy Villa igår. Jag behövde inget, men var på shoppinghumör och nyfiken på det aktuella sortimentet.

SommarhjärtaHur det nu kom sig, slutade det med att jag behövde ett nytt hjärta. Trots att jag redan är ägare till sex stycken(!) inklusive det jag har i kroppen. Men hjärtan kan man heller aldrig få för många av.

Tanken är förstås att man ska använda metalltråden som stomme för en krans, men jag tycker den är fin som den är och valde en annan utsmyckning av återanvänt material. Uddens sommarhjärta. 🙂

Tur med vädret
Tack vare den lilla utflykten och åskskurarna blev arbets­da­gen kortare än vanligt igår. Jag tvivlar dessutom på att mina in­satser ens märks, men jag kan förstås visa upp innehållet i skräptunnan som bevis. Det mesta är grönt, vilket tyder på att jag rev ogräs. Jo, och så klippte jag bort min lilla prästkragsrabatt. Kragarna började skifta i brunt så dom gladde ingen längre.

En annan fördel med det kyliga och regniga vädret är förstås att jag inte behöver slita på sommar­kläderna. Dom hänger kvar uppe på vinden. Jag har inte ens brytt mig om att byta ut innehållet på hyllorna i sovrumsgarderoben utan plockar fram sommartoppar ur förvaringslådorna under sängen efter behov. Ytterligare en fördel är att fästingarna ogillar blötan.

Mia instängd
Då det andra hällregnet ”anföll” igår var Mia ute nånstans. Jag väntade mig att hon skulle komma rusande och beklaga sig som hon brukar men det gjorde hon inte. Jag kom fram till att hon kanske har lärt sig att söka skydd utomhus.

När hon inte syntes till ens efter att regnet hade upphört började jag ana oråd. Kunde jag möjligen ha stängt in henne? Det fanns i så fall två möjligheter – boden eller förrådet under huset.

Jodå, mycket riktigt, hon dök genast upp när jag öppnade dörren till förrådet. Hon sa en massa saker hela vägen in så jag antog att hon beklagade sig. Med all rätt förstås! Som tur är det lätt att återfå hennes välvilja med lite kattgodis.

RegnmolnStällt in utedukningen
Solen värmde gott och temperaturen kändes behaglig i morse så vid lunchtid torkade jag bordet i ber­sån och la på en duk inför kommande besök.

Knappt hade jag gjort det förrän molnen började torna upp sig. När jag gick ut en stund senare för att för säker­hets skull rädda duken föll redan de första dropparna. Ingen servering i bersån idag med andra ord. Men det gick lika bra att sitta vid köksbordet. Där blåste det inte heller. 😀

Efter ett par timmar kändes det som om en brasa i köksspisen skulle sitta fint så jag tände upp medan vi fortsatte vårt samtal om liv, död och universum.

Minns rätt
Ett annat samtalsämne jag tog initiativ till var sill. Jag frågade mitt sällskap om inte den hela saltsillen smakade bättre förr eller om det var mitt smakminne som svek? Jag fick genast medhåll. Vi mindes bestämt att den isländska saltsillen man köpte i lösvikt för 50 år sen smakade mycket bättre.

SillDen saltsill man hittar i matbutiken numera är skinn- och benfria filéer som ger en unken eftersmak tycker jag. Högst antagligen beroende på att den genomgår så många processer och får så många tillsatser att den goda smaken går förlorad kom vi fram till.

Vid närmare granskning av innehållsdeklarationen efteråt framgår att tillsatserna inte är särskilt många trots allt. Intressant att notera att sillen kallas lättsaltad men samtidigt beskrivs som kraftigt saltad. Hur man nu ska tolka det? Nästa gång får det bli matjesfiléer i stället.

av

14.6 – Fredag-lördag-söndag på Udden

I förrgår var det stopp i röret, bersåpremiär och gräsklippning, igår fiskbiff och kunskapsinhämtning, respektive grästrimning och ovälkommet besök, idag välkommet väder.

Stopp i röret
Mina klagomål på dammsugaren kulminerade i fredags. Allting som var tyngre än en fjäder låg kvar på golvet. Man kunde knappt känna att luften rörde sig i änden på dammsugarröret. Alltså skred jag till verket för att felsöka.

Stopp i röretUnder våldsam hantering (och diverse svavelosande eder) lyckades jag ta i sär slangen i tre delar efter att ha lokaliserat stoppet med hjälp av ett långt kvastskaft och vatten. Nu återstod bara att lista ut vilket verktyg jag skulle ta till för att få ut damm- och hårbollen.

Just då dök Vik Husse upp. Han hade aviserat sin ankomst tidigare så han var väntad. Då jag hade förklarat vad jag höll på med, satte han rörbiten mot munnen och blåste en gång. Vips var röret befriat från den stora blöta tussen. Lätt som en plätt.

”Det är bra med karlar ibland” drog han till med och det kan jag förstås hålla med om. Fast jag vill gärna poängtera att det var en kvinna som stod för det mödosomma förarbetet. 😉

Bersåpremiär
Efter den insatsen var han definitivt värd en mugg te. Jag hade redan ställt ut brickan i bersån. Idag skulle det bli premiär för ”utedrickande”. Det var för all del inte så värst varmt eftersom vinden kändes kall, men solen värmde gott och syrenerna doftade.

Gräsklippning
När han hade åkt beslöt jag klippa gräset. Det känns som om det inte var så länge sen sist, men det kanske är några veckor? Egentligen borde jag ha klippt gräsmattan ner mot sjön också, men jag hade fått nog när jag var klar med ”ovansidan”.

Fiskbiff och kunskapsinhämtning
Igår hade jag anmält mig till Havet och Vi-tillfället i Dalsbruk. Första programpunkten började redan kl 10, men den skulle jag inte hinna till bedömde jag – trots att jag/vi steg upp redan tio i sju. Nu­för­ti­den behöver jag minst tre timmar på mig för att komma i väg.

IdVädret var strålande, äntligen en riktig sommar­dag! Det krävde klädsel därefter. Innan jag hade letat fram sommarskor och lätt klädsel insåg jag att jag lämpligen kunde börja med lunch. Både Port Side och Holmbergs Four C serverade mat gjord på s k skräpfisk och det ville jag absolut inte missa.

Kl 11.54 steg jag in på Holmbergs och undrade om det gick att få lunch trots att jag var sex minuter för tidig? Jodå, det gick så bra så försäkrade en av C:na. Fiskbiffar med sallad eller fiskburgare erbjöds. Jag valde det förra och satsade på en extra fiskbiff à 1,50 €. Biffarna bestod av id, mört, braxen och sutare och smakade alldeles utmärkt gott!

Efter maten gick jag till det s k ämbetshuset (varför heter det inte kommunhuset?) och plockade på mig en del intressanta faktablad medan jag väntade på att nästa föreläsare skulle dra i gång. Han fick mig nästan att somna… Pratade lågmält och fort på finska och saknade kroppsspråk. Men jag upp­fatta­de i alla fall vad hans organisation kunde hjälpa till med.

Nästa i tur var en ung dam som också pratade fort, men hördes väl och förmedlade entusiam via sitt kroppsspråk. Så nu vet jag också vilka strängar hennes arbetsgivare har på sin lyra.

Jag tyckte synd om arrangörer, utställare och föreläsare – åhörarna bestod av en handfull människor på sin höjd. Just den här dagen lockade antagligen utomhusvistelse, broloppet och som­mar­mark­na­den i Kärra flera av dom som kanske annars hade varit intresserade. Men det blev en del givande diskussioner och frågor trots det så jag tyckte jag hade haft utdelning av närvaron.

MårdhundsvalparGrästrimning och ovälkommet besök
Ca tre timmar återstod av arbetsdagen då jag kom hem, så jag trimmade gräset där jag inte kommmit åt med gräs­klipparen. Solen värmde fortfarande skönt och jag ville gärna vistas ute.

Plötsligt dök Mia upp, låg i ryggen med sänkt svans. Hon tittade åt komposthögen till på vägen in till verandan, så jag misstänkte genast att vi hade ovälkommet besök.

Jodå, mycket riktigt, bland syren­stammarna uppfattade jag en liten lurvig kropp som uppenbarligen var på jakt efter mat. Årets mård­hunds­valpar är hungriga halv fem kunde jag konstatera. När jag ryade till lufsade den i väg, men jag kan gott tänka mig att det blir fler besök.

Välkommet väder
Med risk för att bli lynchad påstår jag att dagens regnväder var välkommet. Dels behövde växt­lig­he­ten fuktpåfyllning och dels gav det mig tillfälle att tvätta och städa. Nu var det ju nästan roligt att damm­suga igen. Dessutom fick Mia en semesterdag från jaktbestyren. 🙂

av

21.11 – Ömsom vin, ömsom vatten

Tråkigt väder är dagens underdrift, mejlen fungerar igen, näsdroppet har minskat och jag är utvilad. Jag har letat efter tele­fonen och ätit ”nostalgimat”.

RegnfönsterTråkigt väder
Gårdagens väder var inget att jubla över och idag har det varit ändå tristare. Dripp, dropp, dripp, dropp… Regn hela dan, dimmigt, kyligt och mörkt. Redan klockan två i eftermiddags tände jag lyset. Usch och fy för november! Skönt att mer än halva månaden är över.

Mejlen i funktion
På tisdag eftermiddag gick dom utgående mejlen inte i väg. Jag väntade en halv timme för att se om det var nåt tillfälligt, men halv fyra ringde jag och felanmälde.

Den unge(?) mannen jag fick prata med envisades med att jag skulle kolla kontoinställningarna. Jag talade om att jag redan hade gjort det och en felsökning men fått samma resultat.

Han gav sig inte. I stället för att dra en slutledning av mitt svar och ställa en följdfråga, bad han mig gå in på kontoin­ställningarna och kolla om kryptering var vald för den utgående servern. Fast jag ska inte klaga, dom flesta kunder kan förmodligen inte svara på frågan utan att se efter.

Han konstaterade att han inte kunde åtgärda felet men skulle rapportera vidare. Nåt annat hade jag inte heller väntat mig, Kimito Telefon har inga egna mejlservrar vad jag vet. Han fick felkoden och tillhörande felmeddelande, noterade vilket mejlprogram jag använder och vilken mejladress jag har innan vi avslutade samtalet.

Igår kl 11:55 gick det att skicka mejl igen. Bara några minuter senare ringde ”felkillen” och talade om att allt nu borde fungera. Jag bekräftade att så var fallet och tackade för upplysningen. Bra service, jag hade inte förväntat mig att han skulle anstränga sig så pass. 🙂

SnuvaMinskat näsdropp och utvilad
Snuvan har avtagit men ersatts av hosta. Klassiskt för­kyl­nings­mön­ster för min del. Kursen igår genom­­fördes dock utan större olägenheter och natten var lugn.

Strax före sju var det väckning som vanligt, men på grund av regnet återkom Mia redan efter 20 minuter. Hon var inte ens våt i pälsen så hon hade antagligen suttit på trappan i för­hopp­ning om att regnet skulle upphöra.

Hon åt lite rester från gårdagens middag och hoppade sen upp på ”kattduksbordet” för att tvätta sig. När hon var klar med rengöringen kom hon och la sig tätt intill mina ben och så somnade vi båda två.

Tjugo över nio vaknade jag och kände mig utvilad. Mia hade flyttat till sin egen plats (fotändan på andra sängen) i nåt skede och låg och tittade på mig med en talande blick: ”Äntligen vaknar du – nu vill jag ha frukost, tack.”

Telefon på villovägar
För att spara på batteriet stänger jag av telefonen till natten. Fast igår kväll kunde jag inte hitta den. Jag antog att den hade ramlat ur kappfickan och låg i bilen så det fick vara.

I morse fortsatte jag letandet. Ingen telefon i bilen, inte i portföljen och ingen annanstans heller. Kunde jag ha lämnat kvar den i kurslokalen? Det verkade inte troligt. Jag försökte minnas var och när jag hade sett den senast…?

Då, äntligen, gick det upp en talgdank. Jag hade ju tagit den med mig in i vardagsrummet igår kväll när jag bänkade mig framför TVn för att slippa resa mig från stolen ifall det ringde. Mycket riktigt, där låg den under TV-programtidningen. Teflonminne kallas det. :-/

Nostalgimat
I fredags stod potatisgröt på Kerstins meny. Det har jag inte ätit dom senaste 50 åren så jag beslöt att återuppliva gamla minnen.

PotatisgrötNär jag kom hem efter mathämtningen i fredags tog jag ett skedblad för att provsmaka. Smaken var ju bekant men färgen på gröten stämde inte. Jag mindes en mörkbrun nyans, men den här var po­ta­tisfärgad lustigt nog. 😀

Alltså måste jag ha associerat till råg­mjöls­gröt i stället? Men jag har ändå ett minne av att moster kokade potatis och mosade ner den innan hon tillsatte rågmjöl. Det kanske var potatis-rågmjölsgröt jag åt för länge sen?

I Kokbok för hem och skola, 3e upplagan (1915) hittar jag inget recept på potatisgröt. Kan den gröten vara ett modernare påfund? Rågmjölsgröt finns däremot. Mysko.

Idag tog jag hur som helst fram gröten och värmde halva portionen till middag. Mätt blev jag och det smakade OK, men jag kan inte påstå att jag kommer att längta efter potatisgröt dom närmsta 50 åren.

av

14.6 – Idé med regn

En god idé är förverkligad och växtligheten har fått släcka sin törst. Mia har intagit regn­väders­tillhållet.

Förverkligad idé
För snart ett par veckor sen (se inlägg 3.6) blev Filosofen serverad te i bersån och kläckte en god idé förutom räcket till bryggan. Varför inte göra ett staket runt terrassen i bersån? Han sa att han gärna gjorde jobbet.

Jag såg mest det praktiska i idén. På så sätt skulle buskarna hindras från att ”falla in” och begränsa utrymmet, så jag accepterade förslaget. Igår blev det verklighet (se gårdagens inlägg).

Regn 2Fram på förmiddagen hörde jag ett par konstiga dunsar och gick ut i verandan för att se vad Mia nu hade för sig. Mia syntes ingenstans, det var i stället bygg­mästa­ren som lastade av Stora Fården framför bersån.

Dom slutliga delarna av arbetet hann inte avslutas förrän det välsignade regnet kom, så vi enades om en ny arbetsdag när regnet upphört. Riktigt fint blir det.

Äntligen regn
Regnet hade förstås kunnat hålla sig nån timme till med tanke på byggarbetet, men oj vad väl­be­höv­ligt det var! Gräset var redan brunt på många ställen, potatisen och många andra växter stönade uppgivet.

Klockan nio i morse tömde jag 14 mm ur regnmätaren och idag har regnet fortsatt fram till för nån timme sen, vilket gav 6 mm till. Helt perfekt!

Regnväderstillhåll
Solstolen i verandan är en populär sovplats när det är regnväder. Då är man halvvägs ute och halv­vägs inne tycks Mia resonera. 🙂

Mia i solstolen

av

1.10 – Frågor och strumpbyxor

Jag har varit i ”bergtagen” igen, vädret är åter normalt och jag har krånglat på mig strumpbyxor.

I bergtagen
Som avslutning på gårdagens arbete skalade jag av ännu ett lager jord från berget vid dasset. Jag är helt fascinerad av dess former och färgskiftningar. Jag borde kanske be sommargrannen psykologen ställa en diagnos? 😀

Lika fascinerande är att bergskrönet en halv meter upp är alldeles jämnt bortsett från ett par för­djup­ningar. Kan det möjligen vara så att man nån gång i världen har sprängt på ena sidan? Eller har in­lands­isen gjort ett litet glädjeskutt just över krönet? Frågor utan svar.

Hur som helst ska jag hejda mig nu. Tror jag i alla fall, säker kan man aldrig vara. Jag lekte redan med tanken på att riva bort alla bergenior uppe på krönet för att se hur berget tar sig ut under dom. När jag var barn fanns det inga växter där, men jag har tyvärr glömt hur det såg ut?

Nere vid stranden finns också ett övervuxet berg som jag gärna skulle vilja ”klä av”. Undrar om min bergmani är ett sätt att försöka återkalla min barndom? Eller är den ett utslag av nån slags krea­tivi­tetslust? Fler frågor utan svar.

Normalt väder
Idag hade vädret återgått till det normala. Det bästa man kan säga om det är att vindstyrkan var tilltalande. Solen skymdes bakom ett tjockt molntäcke som har släppt ifrån sig regn hela dan.

Men kommande två dagar ska det bli uppehåll och varmare påstår dom som har betalt för att veta. Återstår att se.

Strumpbyxor
Det måste vara minst ett par år sen jag tog på mig strump­byxor senast. Idag fick jag för mig att jag skulle klä upp mig i klänning och högklackat för ett fö­del­se­dags­firande och det krävde strumpbyxor tyckte jag även om jag inte är särskilt förtjust i dom.

Allt hängde på att jag ägde ett par grå för att matcha klänningen. Och si, det gjorde jag trots att jag så sällan använder såna.

Klänningen har jag förresten aldrig haft på mig tidigare. Jag köpte den för ett par, tre år sen i ett gatustånd under Baltic Jazz-evenemanget i Dalsbruk. Jag minns att det regnade när jag skulle prova den, men jag ville absolut se den på innan jag köpte den även om den var billig.

Både strumpbyxor och klänningsfärg passade utmärkt ihop med vädret. Den dominerande färgen var nämligen ”regngrått”. Ovanligt diskret för att vara jag, men just idag kände jag för det.

Nu lär det dröja ett tag innan jag behöver kränga på mig strump­byxor nästa gång hoppas jag. 😀