I förrgår var det stopp i röret, bersåpremiär och gräsklippning, igår fiskbiff och kunskapsinhämtning, respektive grästrimning och ovälkommet besök, idag välkommet väder.

Stopp i röret
Mina klagomål på dammsugaren kulminerade i fredags. Allting som var tyngre än en fjäder låg kvar på golvet. Man kunde knappt känna att luften rörde sig i änden på dammsugarröret. Alltså skred jag till verket för att felsöka.

Under våldsam hantering (och diverse svavelosande eder) lyckades jag ta i sär slangen i tre delar efter att ha lokaliserat stoppet med hjälp av ett långt kvastskaft och vatten. Nu återstod bara att lista ut vilket verktyg jag skulle ta till för att få ut damm- och hårbollen.

Just då dök Vik Husse upp. Han hade aviserat sin ankomst tidigare så han var väntad. Då jag hade förklarat vad jag höll på med, satte han rörbiten mot munnen och blåste en gång. Vips var röret befriat från den stora blöta tussen. Lätt som en plätt.

”Det är bra med karlar ibland” drog han till med och det kan jag förstås hålla med om. Fast jag vill gärna poängtera att det var en kvinna som stod för det mödosomma förarbetet. 😉

Bersåpremiär
Efter den insatsen var han definitivt värd en mugg te. Jag hade redan ställt ut brickan i bersån. Idag skulle det bli premiär för ”utedrickande”. Det var för all del inte så värst varmt eftersom vinden kändes kall, men solen värmde gott och syrenerna doftade.

Gräsklippning
När han hade åkt beslöt jag klippa gräset. Det känns som om det inte var så länge sen sist, men det kanske är några veckor? Egentligen borde jag ha klippt gräsmattan ner mot sjön också, men jag hade fått nog när jag var klar med ”ovansidan”.

Fiskbiff och kunskapsinhämtning
Igår hade jag anmält mig till Havet och Vi-tillfället i Dalsbruk. Första programpunkten började redan kl 10, men den skulle jag inte hinna till bedömde jag – trots att jag/vi steg upp redan tio i sju. Nu­för­ti­den behöver jag minst tre timmar på mig för att komma i väg.

Vädret var strålande, äntligen en riktig sommar­dag! Det krävde klädsel därefter. Innan jag hade letat fram sommarskor och lätt klädsel insåg jag att jag lämpligen kunde börja med lunch. Både Port Side och Holmbergs Four C serverade mat gjord på s k skräpfisk och det ville jag absolut inte missa.

Kl 11.54 steg jag in på Holmbergs och undrade om det gick att få lunch trots att jag var sex minuter för tidig? Jodå, det gick så bra så försäkrade en av C:na. Fiskbiffar med sallad eller fiskburgare erbjöds. Jag valde det förra och satsade på en extra fiskbiff à 1,50 €. Biffarna bestod av id, mört, braxen och sutare och smakade alldeles utmärkt gott!

Efter maten gick jag till det s k ämbetshuset (varför heter det inte kommunhuset?) och plockade på mig en del intressanta faktablad medan jag väntade på att nästa föreläsare skulle dra i gång. Han fick mig nästan att somna… Pratade lågmält och fort på finska och saknade kroppsspråk. Men jag upp­fatta­de i alla fall vad hans organisation kunde hjälpa till med.

Nästa i tur var en ung dam som också pratade fort, men hördes väl och förmedlade entusiam via sitt kroppsspråk. Så nu vet jag också vilka strängar hennes arbetsgivare har på sin lyra.

Jag tyckte synd om arrangörer, utställare och föreläsare – åhörarna bestod av en handfull människor på sin höjd. Just den här dagen lockade antagligen utomhusvistelse, broloppet och som­mar­mark­na­den i Kärra flera av dom som kanske annars hade varit intresserade. Men det blev en del givande diskussioner och frågor trots det så jag tyckte jag hade haft utdelning av närvaron.

Grästrimning och ovälkommet besök
Ca tre timmar återstod av arbetsdagen då jag kom hem, så jag trimmade gräset där jag inte kommmit åt med gräs­klipparen. Solen värmde fortfarande skönt och jag ville gärna vistas ute.

Plötsligt dök Mia upp, låg i ryggen med sänkt svans. Hon tittade åt komposthögen till på vägen in till verandan, så jag misstänkte genast att vi hade ovälkommet besök.

Jodå, mycket riktigt, bland syren­stammarna uppfattade jag en liten lurvig kropp som uppenbarligen var på jakt efter mat. Årets mård­hunds­valpar är hungriga halv fem kunde jag konstatera. När jag ryade till lufsade den i väg, men jag kan gott tänka mig att det blir fler besök.

Välkommet väder
Med risk för att bli lynchad påstår jag att dagens regnväder var välkommet. Dels behövde växt­lig­he­ten fuktpåfyllning och dels gav det mig tillfälle att tvätta och städa. Nu var det ju nästan roligt att damm­suga igen. Dessutom fick Mia en semesterdag från jaktbestyren. 🙂