8.5 – Vårgöra och annat smått och gott

Vi har fiskat och satt potatis, rosorna är beskurna, bersån möblerad och mjödet är slut, vi har firat fru grannen och jag har avslutat en kundrelation.

Fiskat
Husse gillar som bekant att fiska, så vi har utnyttjat vårt tidigare fiskelov. Med varierande framgång kan tilläggas.

Senaste fiskefänget gav dock bra resultat: Fem fina och lagom stora gäddor. Eller egentligen sex, men en var så liten så den fick växa till sig.

Följaktligen har vi kalasat på fångsten, både som pannstekt och i form av gäddbiffar. Vattenägaren fick givetvis också en fisk som tack för ”vattenlånet”.

Satt potatis
I lördags satte vi sommarpotatis i Tallmo och vinterpotatisen väntar på sin kommande ”begravning”. Jag påminde Husse om att han för inte så länge sen tyckte att han skulle nöja sig med tidigväxt i år, men han tyckte att man kan väl ändra sig (med tanke på sambons friska aptit). Odlingstanden värkte för mycket förstår jag.

Rosorna beskurna
I söndags beskar jag den första rosenbusken och på måndagen de två övriga. Men mycket återstår!

Fast nu är det snart för sent. Med den här värmen växer gräset så det knakar och skuffar i väg löven som vinden elegant förflyttar så jag kan nog ”gena” lite i år också. 🙂

Bersån möblerad och mjödet slut
Söndagens fina väder inspirerade oss till att sommarmöblera bersån och trappan. Det gick mycket snabbare och smidigare än tidigare år tack vare Husses hjälpsamma händer.

Möbleringen avslutades med att inviga bersån. Det sista av mjödet jag gjorde till Valborg fick duga som bubbelvatten.

Husse drack ur sitt glas utan att blinka, men jag tog bara ett par klunkar. ”Men fy f-n!” var det enda jag kunde komma på när jag kände smaken. Kolsyran var obefintlig och jästen hade förbrukat allt socker, så smaken påminde inte ens om mjöd längre.

Syrenerna fick nöjet att avnjuta de sista resterna. Hur Husse lyckades få i sig ett helt glas utan att grimasera fattar jag inte. Fullkomligt vidrigt smakade det! Antagligen var han rädd för att såra mig när jag nu hade gjort mig besväret.

Firat fru grannen
Igår hade fru grannen födelsedag igen. Det händer varje år, men numera går åren så fort så det känns som om det inte var så länge sen senast.

Tiden för firandet hade jag fått helt om bakfoten. ”Efter halv sex” hävdade jag bestämt då Husse frågade vilken tid vi skulle vara där. Så mindes jag hennes inbjudan.

Men när jag kollade, visade det sig att hon hade skrivit ”efter 17”. Det spelade nu ingen roll påpekade hon, man var välkommen när som helst efter 17 och före 24. Tur det! 🙂

Avslutat en kundrelation
Idag har jag avslutat mitt kundförhållande med If. Inte alls för att jag var missnöjd, utan för att se vad vårt lokala försäkringsbolag hade att erbjuda. På S-bankens webbsida kunde man nämligen klicka sig till en offert från LokalTapiola Sydkusten.

Eftersom jag var bekant med försäljaren sen tidigare kändes det ”hemtamt” att boka tid för besök. I eftermiddags gjorde vi upp affären. Dels blev det totala försäkringsbeloppet lägre och dels fick jag mer för pengarna. Och framför allt kan jag få träffa en livs levande människa om jag undrar över nåt!

14.6 – Fredag-lördag-söndag på Udden

I förrgår var det stopp i röret, bersåpremiär och gräsklippning, igår fiskbiff och kunskapsinhämtning, respektive grästrimning och ovälkommet besök, idag välkommet väder.

Stopp i röret
Mina klagomål på dammsugaren kulminerade i fredags. Allting som var tyngre än en fjäder låg kvar på golvet. Man kunde knappt känna att luften rörde sig i änden på dammsugarröret. Alltså skred jag till verket för att felsöka.

Stopp i röretUnder våldsam hantering (och diverse svavelosande eder) lyckades jag ta i sär slangen i tre delar efter att ha lokaliserat stoppet med hjälp av ett långt kvastskaft och vatten. Nu återstod bara att lista ut vilket verktyg jag skulle ta till för att få ut damm- och hårbollen.

Just då dök Vik Husse upp. Han hade aviserat sin ankomst tidigare så han var väntad. Då jag hade förklarat vad jag höll på med, satte han rörbiten mot munnen och blåste en gång. Vips var röret befriat från den stora blöta tussen. Lätt som en plätt.

”Det är bra med karlar ibland” drog han till med och det kan jag förstås hålla med om. Fast jag vill gärna poängtera att det var en kvinna som stod för det mödosomma förarbetet. 😉

Bersåpremiär
Efter den insatsen var han definitivt värd en mugg te. Jag hade redan ställt ut brickan i bersån. Idag skulle det bli premiär för ”utedrickande”. Det var för all del inte så värst varmt eftersom vinden kändes kall, men solen värmde gott och syrenerna doftade.

Gräsklippning
När han hade åkt beslöt jag klippa gräset. Det känns som om det inte var så länge sen sist, men det kanske är några veckor? Egentligen borde jag ha klippt gräsmattan ner mot sjön också, men jag hade fått nog när jag var klar med ”ovansidan”.

Fiskbiff och kunskapsinhämtning
Igår hade jag anmält mig till Havet och Vi-tillfället i Dalsbruk. Första programpunkten började redan kl 10, men den skulle jag inte hinna till bedömde jag – trots att jag/vi steg upp redan tio i sju. Nu­för­ti­den behöver jag minst tre timmar på mig för att komma i väg.

IdVädret var strålande, äntligen en riktig sommar­dag! Det krävde klädsel därefter. Innan jag hade letat fram sommarskor och lätt klädsel insåg jag att jag lämpligen kunde börja med lunch. Både Port Side och Holmbergs Four C serverade mat gjord på s k skräpfisk och det ville jag absolut inte missa.

Kl 11.54 steg jag in på Holmbergs och undrade om det gick att få lunch trots att jag var sex minuter för tidig? Jodå, det gick så bra så försäkrade en av C:na. Fiskbiffar med sallad eller fiskburgare erbjöds. Jag valde det förra och satsade på en extra fiskbiff à 1,50 €. Biffarna bestod av id, mört, braxen och sutare och smakade alldeles utmärkt gott!

Efter maten gick jag till det s k ämbetshuset (varför heter det inte kommunhuset?) och plockade på mig en del intressanta faktablad medan jag väntade på att nästa föreläsare skulle dra i gång. Han fick mig nästan att somna… Pratade lågmält och fort på finska och saknade kroppsspråk. Men jag upp­fatta­de i alla fall vad hans organisation kunde hjälpa till med.

Nästa i tur var en ung dam som också pratade fort, men hördes väl och förmedlade entusiam via sitt kroppsspråk. Så nu vet jag också vilka strängar hennes arbetsgivare har på sin lyra.

Jag tyckte synd om arrangörer, utställare och föreläsare – åhörarna bestod av en handfull människor på sin höjd. Just den här dagen lockade antagligen utomhusvistelse, broloppet och som­mar­mark­na­den i Kärra flera av dom som kanske annars hade varit intresserade. Men det blev en del givande diskussioner och frågor trots det så jag tyckte jag hade haft utdelning av närvaron.

MårdhundsvalparGrästrimning och ovälkommet besök
Ca tre timmar återstod av arbetsdagen då jag kom hem, så jag trimmade gräset där jag inte kommmit åt med gräs­klipparen. Solen värmde fortfarande skönt och jag ville gärna vistas ute.

Plötsligt dök Mia upp, låg i ryggen med sänkt svans. Hon tittade åt komposthögen till på vägen in till verandan, så jag misstänkte genast att vi hade ovälkommet besök.

Jodå, mycket riktigt, bland syren­stammarna uppfattade jag en liten lurvig kropp som uppenbarligen var på jakt efter mat. Årets mård­hunds­valpar är hungriga halv fem kunde jag konstatera. När jag ryade till lufsade den i väg, men jag kan gott tänka mig att det blir fler besök.

Välkommet väder
Med risk för att bli lynchad påstår jag att dagens regnväder var välkommet. Dels behövde växt­lig­he­ten fuktpåfyllning och dels gav det mig tillfälle att tvätta och städa. Nu var det ju nästan roligt att damm­suga igen. Dessutom fick Mia en semesterdag från jaktbestyren. 🙂

30.1 – Kroppsligt och andligt

Igår åt jag fiskbiff, lämnade mammas kistklädsel, fick en adrenalinkick och förlorade en omgång. Idag var dödsannonserna införda och prästen har ringt.

FiskFiskbiff
Det bästa jag kan säga om fiskbiffen jag köpte från fiskbilen i Kimito förra fredagen är att den hade en svag bismak av fisk.

Ytan på biffen påminde om plast och konsistensen var gummi- eller svamplik. Den var nog så hårdtuggad och smakade som sagt inte mycket. Aldrig mer fiskbiff från den försäljaren!

Kistklädsel
Innan hon dog talade mamma om att hon ville bli begravd i sin julklapp om det gick för sig. Hon fick ett naturvitt sidennattlinne av mig i julklapp den 9.12 när jag hälsade på henne på sjukhuset i Helsingfors, eftersom jag antog att vi inte skulle ses på julafton. Jag blev förstås både glad och rörd.

Några av hennes vänner i stan ville skicka en vinröd sidenhalsduk till henne, men då var hon redan så dålig att det inte gick att nå henne, så jag talade om att hon i så fall får ha den på sig i kistan om dom tyckte det var OK? Det tyckte dom och i tisdags anlände den.

Eftersom hon inte fick sin vinröda kista, blev det i alla fall lite vinrött. 🙂 Igår åkte jag och lämnade nattlinne och halsduk till begravningsentreprenören och i morgon får jag se hur klädseln tar sig ut på mamma när jag ser henne i kistan.

Hon tyckte inte att jag skulle se henne sen hon dött, men jag trotsar henne en sista gång. Jag vet ju att hon ser likadan ut som när vi sågs sista gången så det blir ingen obehaglig överraskning. På nåt sätt vill jag försäkra mig om att det bara är ”skalet” som är kvar.

Adrenalinkick
Igår eftermiddags fick jag en adrenalinkick igen. Lägenhetstömmaren ringde och talade om att ”dubbeltömmaren” (se inlägg 28.1) hade saboterat en del av ägodelarna. I botten på en av sop­säckarna hade han öst ner kaffeservisen och slängt kastruller och pannor ovanpå så porslinet var krossat.

Arg 3Lägenhetstömmaren pratade om förstörelse för ”flera hundra euro” så jag erbjöd mig givetvis genast att kompensera honom. Jag fick ju betalt för allt lösöre redan den 23.1.

Han lugnade mig genast och sa att jag inte behövde det, men tyckte det var för jävligt att slänga riktiga grejer på sophögen. Jag kunde bara hålla med honom och talade om för honom att det skulle bli ett bistert mejl igen till Realia.

I mejlet nämnde jag inga belopp, men frågade på vilket sätt dom hade tänkt ersätta förstörda ägo­delar som redan var sålda. Idag fick jag svar. Vikarien meddelade att kollegan skulle besvara det när han är tillbaka nästa vecka. Det ska bli intressant att se vad han skriver.

Förlorat parti
I går kväll kom Trollkarlen på välkommet besök och föreslog en omgång ”marjas” när vi hade druckit ur kvällsteet. Eller rättare sagt frågade han om jag hade lust att förlora ett parti. 😀

Senast spelade vi den 23.1.2013 så det var ett tag sen. Till skillnad från Trollkarlen som spelar flera gånger per vecka har jag inte rört spelkorten sen dess så jag kände mig lite ringrostig.

Det blev riktigt spännande på slutet. Han stod på 11 och jag på 10 (man vinner vid 12 poäng), men han lyckades klå mig den här gången också. Det var honom väl unt. Killar kan bli väldigt sura om dom förlorar till ett fruntimmer har jag märkt. 😉

Skönt att få fokusera på nåt annat än död och begravning. Hjärnan kändes nästan nymornad när kortspelet var avslutat.

KyrkaAnnonser och samtal med prästen
Nu kan jag släppa dödsannonserna. Båda var införda i dagens tidningar. Jag har inte sett annonsen i Husis men från ”tillförlitlig källa” har jag uppgift om att den var OK.

På eftermiddagen ringde prästen som ska ha hand om mammas jordfästning (konstigt ord). Mamma hade nog föredragit en manlig präst vet jag, men vi har ju inte så många att välja på så det blir säkert bra.

Hon ville veta om jag hade några specifika önskemål angående ceremonin? Jag talade om att mamma ville att Amazing Grace, Härlig är jorden och Time To Say Goodbye med Andrea Bocelli och Sarah Brightman skulle spelas.

Kom just på att jag bad om den engelskspråkiga versionen av Time To Say Goodbye, men det är ju förstås kantorn som ska spela den, inte nån CD som snurrar! Och nån solist lär knappast finnas. Bäst jag förklarar mig i morgon annars tror hon att jag är hel­knäpp. 😀

Hon ville också veta om det skulle bli nån minnesstund? Jag berättade att mamma ville att den skulle hållas på Udden med kaffe och konjak för den som vill. Hon undrade då om hon och kantorn för­väntas närvara? Det pratade vi aldrig om med mamma, men jag är ganska säker på att hon skulle ha sagt nej, så det sa jag också.

I morgon eftermiddag ska jag träffa henne så hon får bakgrundsinfo om mamma.