3.1 – En nyårsafton vi minns (länge)

Dagarna före nyårsafton tillbringades med diverse planering och matförberedelser. På söndags­kvällen blev det så upp till bevis.

Det började inte så bra. Dagen till ära hade jag bestämt mig för att ha klänning, vilket givetvis krävde strumpbyxor, så jag tog fram plastpåsen märkt ”Feststrumpbyxor”.

Första paret, mönstrade med små rosetter, var tyvärr för korta. Mina yppiga lår fyllde ut för mycket på bredden. Nästa par (omönstrade) hölls inte uppe i midjan, resåren hade dött för länge sen. Men det finns ju gummiband. 🙂

Att tro att gummibandet skulle sitta kvar var onödigt optimistiskt. Inte ens när jag spände åt det så mycket det gick hölls det kvar ovanpå resåren. Tredje paret fungerade äntligen.

Finklädda och med Mia i bur åkte vi till Tallmo lite före fem. Hon hade fått bekanta sig med huset två dagar tidigare och hade funnit sig till rätta utan större protester. Fast nu skulle det ju bli en längre vistelse. Husse räknade med att gästerna skulle vara kvar åtminstone till två-tiden på natten.

Strax före sex dök de första gästerna upp. När alla var samlade fick dom en välkomstdrink, följd av förrätt och mellanrätt. Så långt allt väl.

Enligt tidsschemat Husse hade gjort upp var vi 20 minuter försenade i det här skedet, men potatisen och fänkålen kokade och fisken låg i ugnen så det skulle nog gå vägen ändå.

Tyvärr hade jag glömt att minska på värmen sen batongen gräddades, så fisken stektes i 250 graders värme en god stund innan jag upptäckte missen. Suck.

Grädden som jag tänkt hälla över fisken räckte inte till, så jag fick dryga ut den med crème fraîche. Det gjorde att fisken såg ut som om den låg under ett lager cement när jag tog ut den ur ugnen. Och att vi hade beslutat dekorera den med citronskivor hade jag förträngt.

Den andra varmrätten lyckades jag värma utan problem och den andra satsen potatis blev klar i tid. Nu var vi på banan igen – trodde jag, men missarna var inte slut. Desserten var tänkt att deko­reras med ett par blad citronmeliss, men det glömde jag förstås också. 😦

Lyckligtvis var det ingen av gästerna som visste hur det var tänkt tröstade jag mig med. Efter des­serten höll vi paus ett tag innan vi serverade kaffe och Husses gräddtårta. Jag kunde äntligen börja slappna av.

Tolvslaget firades med ett litet fyrverkeri som Mia och jag såg det sista av genom fönstret. Sen skå­lade vi in det nya året och satte oss till bords igen för att umgås, med eller utan drinkar. Den ena dråpliga historien efter den andra avlöste varandra.

Klockan närmade sig två var det nån som kon­sta­te­rade. Mia hade somnat på en stol så henne gick det ingen nöd på. Men det fick Husse och mig att (äntligen) reagera. Nattmaten! Den hade vi ju glömt!!

”Jasså det var därför ni satt kvar!” halkade ur mig högst obetänkt. Det framkallade allmänt skratt, ingen tog illa vid sig tack och lov. Husse föreslog att vi genast skulle rätta till vår tabbe, men gästerna sa att dom var proppmätta och inte ville ha nåt mer. Med det lät vi oss nöja.

Gästerna satt kvar och samtalen fortsatte, alla såg ut att trivas. Men vid halv fyra var det nån som såg på klockan och tyckte att det verkligen var hög tid att bryta upp. Därmed avrundades nyårsnatten.

Ett nyårsfirande helt i klass med ”forn­stora dar”, dvs 30-40 år bakåt i tiden för min del. Bortsett från alla missar och tabbar vill säga. Men det viktigaste var ju att gästerna trivdes!

2.1 – Avslut och inledning

God fortsättning! 2016 avslutades grandiost, 2017 har inletts rätt så stillsamt.

Grandiost avslut
Dagen före nyårsafton var ännu stillsam. Husses bror och svägerska gjorde oss sällskap till efter­mid­dags­kaffet, men nästa dag var ruschigare och avslutades i stor stil.

Efter en snabbdusch i Tallmo på lördagen började förberedelserna inför kvällens firande för min del. Nåt jag roas av mycket mer än själva festligheterna. Husse förberedde sig på sitt håll, men tog säkerligen inte närmelsevis lika lång tid på sig misstänker jag.

Kl 15:30 – Eld i kakelugnen och ner med rullgardinerna för att skydda Mia från skenet av fyr­verke­rierna
Kl 16:00 – Fixa frisyren och kränga på finstrumpbyxorna (som gott kunde ha varit en storlek större!)
Kl 16:20 – Glitter i ansikte och dekolletage (hittade ett urgammalt glitterstift) plus ett tunt lager mas­cara (som jag normalt inte använder längre).
skorI den förstorande spegeln jag var tvungen att använda för att få mascaran på rätt ställe upptäckte jag att mitt högra öga var mindre än det vänstra!?! Förhoppningsvis var det en synvilla.
Kl 16:30 – Skinksmörgås vid diskbänken. Mat skulle det bli tidigast om ett par timmar räknade jag med.
Kl 16:40 – Dags att ta på nya finklänningen (i Ilse Jacobsens design), färgmatchande skor (när var det modernt med taxklack?) och välja smycken. Jag hade plockat fram fyra ”kollektioner” som kunde tänkas passa, men den i strass förkastade jag omgående. Den jag först hade tänkt mig (i hematit) visade sig passa bäst.
Kl 17:29 – Stänga av datorn och hjälpa Mia ner från överskåpet i köket. Hon märkte att nåt var på gång och gjorde sitt bästa för att jag skulle ägna henne uppmärksamhet i stället.
Kl 17:40 – Måla läpparna, dutta på parfym och kissa. Äntligen redo att låsa in Mia, ta på ytterkläder och ge sig av.

Märkte du vad jag glömde…? Helt rätt, jag glömde stänga spjället!

Festplatsen låg inte alls långt från Udden så jag var där på tio minuter. Utanför huset stod Husse och väntade så vi kunde göra entré tillsammans som de övriga paren.

Ett glas med skummande innehåll inledde festligheterna, sen ombads vi sätta oss till det vackert dukade bordet med tygservietter vikta i form av fransk lilja. Timmarna därefter serverades förrätt, varmrätt, dessert och slutligen kaffe med tårta. Tyvärr var allting jättegott så magen stod i fyra hörn redan före kaffet, vilket betydde att jag för en gångs skull nöjde mig med en bit tårta.

Ca 20 i tolv gav jag mig av hem för att Mia skulle få komma ut en sväng och ha sällskap under de intensivaste fyrverkerierna, men var tillbaka inom en timme för att fortsätta umgänget. En dryg timme senare tackade så gästerna för en trevlig kväll och skjutsades åt olika håll. Husse agerade också chaufför.

FiskmiddagStillsam inledning
Nattvaket satte sina spår, så gårdagen var till största delen stillsam, men idag kom f d grannen på eftermiddagskaffe. Med sig hade hon julblomman som en förkylning hindrade henne från att över­lämna tidigare. Roligt att se henne och att hon är på benen igen.

Efter besöket avåts fiskmiddag som omväxling till alla skink­‑ och kötträtter och nu sitter vi i var sitt rum och degar på olika sätt. Husse framför teve-nyheterna och jag vid datorn. Skönt att allt firande är över för ett tag kan jag tycka. 🙂

31.12 – På årets sista dag

Entrén är fri, jag läser en gripande berättelse och ser fram mot en lugn nyårsafton.

Snöröjning 2Fri entré
Udden har fri entré igen. Inträdesavgiften är slopad nästa år. Nä, jag skojar… Jag syftar förstås på bilden i gårdagens inlägg (se Jobb).

Nöden är uppfinningarnas moder sägs det. Även lättjans vill jag påstå. För att slippa skotta mer än nöd­vändigt, ”konstruerade” jag en tipp vid sidan om trappan och lastade snösläden i stället. Innehållet kunde jag sen skuffa upp och tippa rätt så elegant.

Förvånansvärt fort gick det – all snö var bortstädad på en och en halv timme. Det regnade tidvis men jag hann precis bli klar innan det kom en rejäl skur.

Uthustaket är också nästan tomt på snö, men där får ”raset” ligga och töa bortsett från ingången till vedlidret. Den skottade jag också.

Helt otroligt vad töväder och regn får snön att krympa snabbt. Om vi inte får minusgrader förrän i slutet av veckan lär det inte finnas mycket snö kvar! Redan nu sticker gräset fram i kanterna där jag har skottat som mest. Vilket är en himla tur, för resten av stigarna är glashala.

Gripande berättelse
Som omväxling till livsfilosofisk litteratur läser jag berättelsen om en ung mans flykt från ett nord­koreanskt fångläger där han är född(!) och uppvuxen: ”Flykten från läger 14” skriven av journalisten Blaine Harden.

Tillvaron i ett fångläger är naturligtvis alltid vidrig, men det är ofattbart att man kan överleva en så fruktansvärd tillvaro som den här. Och än mer ofattbart att Shin lyckades rymma och klara sig utan att bli tillfångatagen. Men självklart sätter ett sånt liv djupa spår i ens psyke förutom alla kroppsliga ärr.

Boken är baserad på intervjuer med Shin, men det märks att den är skriven av en journalist. Blaine Harden beskriver sakligt alla hemskheter utan känslo­mässigt engagemang. Det gör för all del inte boken sämre, snarare tvärtom. Efter att ha läst boken inser jag att jag har mycket, mycket mer att vara tack­sam för än det jag tidigare har tänkt på.

Lugn nyårsafton
Mias och min nyårsafton blir i stort sett lika lugn och skön som alla andra aftnar. Enda skillnaden är det av­lägsna ljudet av raketer. Tack vare att dom flesta av mina grannar firar på annan ort slipper Mia bli skrämd. Fyrverkerier är vackrast – och billigast – på bild tycker jag.

Middagen består av ärtsoppa idag också och kvällens program innehåller som vanligt en del TV-tittande. Möjligen skålar jag in det nya året i ett glas vin, men det kan lika gärna bli i te. 🙂

Jag önskar dig ett riktigt
Gott och Framgångsrikt Nytt År!

Nyår