13.10 – Nöjen och kunskap

Växterna trivs, jag har studerat, haft middagssällskap och insett min begränsning.

LejongapVäxterna trivs
Den varma hösten har trevliga följder – morsdagsrosen, kaprifolen och lejongapen har börjat blomma på nytt. För den röda kaprifolens del är det tredje gången! Samtidigt har höstastrarna börjat slå ut. En ovanligt blomrik höst. Det gillar vi. 🙂

Studerat
I lördags roade jag mig med att granska jord och dricks­vatten i stereoskopet. Tyvärr hade dom små liven i vattenglaset gett upp så jag såg bara döda rester.

Med en pincett tog jag en nypa jord från en blomkruka och blev alldeles hänförd… Vilket landskap! Den tre­di­mensio­nella bilden innebar att jag kunde välja vad jag ville fokusera på. Nu börjar jag all­var­ligt önska att jag hade en kamera ansluten också, men då försvinner förstås mycket av upplevelsen eftersom bilden då blir tvådimensionell.

Fast det finns ju 3D-kameror. I en utvärdering jag hittade ligger mitt nuvarande kameramärke på första plats. Det kanske blir en sån nästa gång? Sen är frågan om en sån kamera går att ansluta till stereoskopet, men den dagen den sorgen. Det lär ju dessutom kräva en 3D-skärm eller -skrivare annars är det inte så stor idé.

Det andra studieobjektet bestod av några droppar dricksvatten. Det var ett dumt val. Nu kunde jag ju se allt jag får i mig när jag dricker. Mest såg jag döda organismer men också konstiga prickar som jag inte kunde lista ut vad det var? Men magsaften tar väl kål på det mesta får jag hoppas. Eller så kommer dom ut den naturliga vägen.

Middagssällskap
Gårdagens middag var synnerligen enkel. Däremot var sällskapet inte det vill jag försäkra. 😀 Jag hade lovat Vik Husse att bjuda på fiskinläggningar och till dom fick han ägghalvor, kokt potatis och vatten att dricka. Bröd avstod han från.

Men det var helt OK tror jag vi båda tyckte. Sortimentet bestod av marinerad abborre och strömming, respektive sko­makar­lax och sill. Den marinerade strömmingen smakade bäst var vi överens om. Som dessert blev det glass och te, respektive kaffe, vad annars? Den var dess värre på upphällningen men vi samsades om det lilla som var kvar i burken.

LimnologiInsett min begränsning
Idag har jag roat mig med att botanisera i några böcker jag fick låna av vår planktonanalytiker efter att jag bad henne tipsa om litteratur i sjöekologi/limnologi. Boken om limnologi (se bilden) fick mig att inse min begränsning. Den låg högt ovanför min horisont.

Det var visserligen intressant att läsa om vattnets viskositet och molekylfördelning men det var inte riktigt det jag var ute efter. Mer att förstå hur kretsloppet i en sjö fungerar. En sån bok tror jag mig nu ha hittat hos Adlibris men jag ska ändå titta vidare i låneböckerna och plocka ut det jag tycker är av intresse. Alltid roligt att lära sig nya saker. 🙂

22.9 – Förbi

Värmeböljan och ljudet av röster är förbi, jag vann ingen bil, har fått en ”felaktig” elev och väntar på rapport. Mias klåda har lugnat sig.

HöststädningVärmeböljan förbi
Det varma vädret har fått kaprifolen att blomma en andra gång och dessutom sätta nya knoppar, blåbärsriset står i blom på sina håll och mina lejongap blommar också på nytt. Men nu är det slut på det roliga.

Igår hade Udden ännu 17 grader varmt trots att solen för det mesta skymdes av molnen. Perfekt väder för att inleda höststädningen! Såpnejlikorna närmast trappan fick finna sig i att bli nerskurna och för­passa­de till sophögen, hammocken är tömd på ”inredning” och blomlandet utanför sovrummet är ansat och delvis modifierat.

Det var bra planering, idag är det kallt och blött och verkligen lämpligt väder för fisksoppa. Bara 8 grader, blåsigare än på länge och det regnar. Väderkontoret har tydligen upptäckt att höst­dag­jäm­ningen är i morgon. 😀

Tyst och lugnt
Eftersom det för det mesta är knäpptyst på Udden, var ljudet av röster under helgen nästan störande tidvis. Sommargrannen hade av allt att döma bjudit in ett gäng herrar som tack vare det fina vädret ofta höll till ute på terrrassen så jag kunde följa deras samtal när jag var ute.

Igår eftermiddag blev det lugnt och stilla. De fyra bilarna avlägsnade sig en efter en och allt blev nor­malt igen. När jag påstår att jag är ljudallergiker ligger det faktiskt en viss sanning i det, jag före­drar tystnad omkring mig. Jag förstår mycket väl varför eremiterna söker sig till obebodda trakter.

Ingen bil
Det hade ju suttit fint med en ny bil nu när Silverpilen är lite skrynklig, men sån tur hade jag inte. Röda Korsets lotteri resulterade bara i ett vykortsset. Fast det var ju förstås bättre än inget. 🙂

CVFel elev
Personalen på Vuxeninstitutet har varit på konferens under dagen så alla samtal har besvarats av damen i växeln. På efter­mid­da­gen ringde hon upp och meddelade att jag har en ny kursdeltagare som vill lära sig skriva CV.

Jag upplyste henne genast om att det inte ingår i PC-/Användarstöd, bara frågor angående dator- och programhantering och tillade att jag för all del kan lära ut hur man författar en CV men att jag inte har tillgång till kursledarens mall/förlaga och inte vet hur dom ska se ut i det här landet. Stackar’n, hon blev nästan förtvivlad över misstaget men lovade rätta till det i morgon.

Som sagt, den enda som inte kan göra fel är den som ingenting gör. 😀

Väntar på rapport
Den 4.9 företogs sedimentundersökningen av sjön som Daphnia beställt. Idag fick vi besked om att rapporten lämnas inom loppet av den här månaden. Det ska bli oerhört intressant att läsa den!

Om det (mot förmodan) visar sig att syret räcker till under så extrema värmeförhållanden som i somras, är det ett klart tecken på att sjöns hälsotillstånd har förbättrats. Inget kunde göra mig/oss gladare!

Mia 2010Mias klåda
Mias klåda har äntligen minskat påtagligt tack och lov. Om det beror på corisonsprutan, årstiden eller nåt annat vet jag inte, huvud­sa­ken är att hon slipper besvären. Dom kala fläckarna på ryggen har således minskat i omfång och hon kastar sig inte längre ner för att klia sig hysteriskt i tid och otid.

Veterinärens antagande kanske var rätt? Att klådan berodde på nån typ av allergi. I så fall får jag facit fram i mars nästa år, det var då hon fick dom första symtomen.

3.10 – Nedrustning

Jag har ägnat mig åt lönnfällning, ätit gammalt kaffebröd och har höst på trappan. Mia har genomfört båtinspektion.

Lönnfällning
En av måndagens arbetsuppgifter var att såga ner lönnarna som har växt upp mitt bland plommon­träden i stranden. Jag fällde alltså inga träd i lönndom. 🙂

VerktygDet var inga som helst problem att få några timmar att förflyta. Alla tre träden var flera meter långa och ett satt krång­ligt till, men man är ju envis. Stammarna kvistade jag och bar upp till vedlidret, kronorna lämpades på en av mina ”kvistkyrkogårdar”.

Och nästa sommar kommer jag att ha en miljon nya skott runt stubbarna förstår jag.

Än så länge har jag inte bestämt vad jag ska göra med stammarna, men antagligen blir det ved om jag inte kommer på nåt fiffigare. Dom är jämnlånga och rätt så raka så jag kanske hittar ett använd­ningsområde så småningom. Eller nån annan i byn kanske har användning för dom?

Gammalt kaffebröd
Efter pensionärsfirandet för en månad sen blev det tre bitar kaffebröd kvar av en vetekrans. Jag har sett dom ligga i skafferiet men inte kommit mig för att städa bort dom förrän igår. Då tyckte jag att dom hade legat länge nog.

Jag förväntade mig att dom skulle vara täckta av mögel vid det här laget, men dom såg lika fräscha ut som för en månad sen. Sånt gör mig alltid misstänksam – vad innehåller brödet då? Bara för att testa åt jag en bit. Den smakade helt OK och var inte ens särskilt torr, troligen för att kransen innehöll en syltfyllning.

Om jag hade lusläst brödpåsen hade jag kanske hittat förklaringen men det brydde jag mig inte om. Bröd som inte möglar är skumt, oavsett vad det står eller inte står på påsen.

Höst på trappanHöst på trappan
Idag hade Mia och jag sovmorgon. Jag blev alldeles häpen när jag såg att klockan var halv nio när jag vaknade och hittade Mia sovande i fotändan.

Solen sken från knallblå himmel och termometern visade 8,3. Jäm­fört med gårdagens -2,8 var det en markant förändring till det bättre som inspirerade till utepyssel.

Jag beslöt att nådatiden för utemöblerna i bersån var till ända och bar in dom i boden efter att ha möble­rat om där för att ge plats. Stolsdynorna fick också inta vinterförvaret och när jag ändå var i farten tyckte jag det var lika bra att göra höst på trappan också.

Jisses vad tomt det blev! Nu finns det massor med plats för all snö som kommer dråsande så småningom.

Båtinspektion
När Mia hörde att jag höll till nere i stranden beslöt hon göra mig sällskap. Jag hade gått ner för att kolla båten. Nåt vatten fanns det inte att ösa men en del löv hade bestämt sig för att invadera den.

Medan jag plockade bort löven förnyade Mia sina doftspår och undersökte farkosten noga. Sen la hon sig i fören och såg ut som om hon kunde tänka sig att ta en vilopaus i solen, men kom på andra tankar när jag klev upp på bryggan.

Hon gick försiktigt ner i sommargrannen psykologens båt och inspekterade den också. Hållaren till årklykan var extra intressant så den prövade hon leka med och tugga på innan hon hoppade upp tillbaka på bryggan. Och ifall det blev bitmärken i metallen får hon själv komma överens med båt­ägaren om lämplig ersättning. 😀

Mia gör åverkan

29.9 – Utedag

Det är höst på trappan, jag har fått en födelsedagspresent och gett mig in i en ny bransch.

Höst på trappan
Vid soluppgången hade jag redan varit i gång en timme – tack vare Mia förstås. Morgon­rod­na­den an­tydde att det kunde bli en solig dag, vilket det tidvis också blev. 14° och svag vind gjorde utevistelsen till en behaglig upp­le­vel­se.

Egentligen hade jag tänkt göra nåt helt annat, men hur det nu var satte jag i gång med att städa bort sommaren från trappan i stället. Sommarmattan är utbytt mot rusk­väders­matta och möbler och stols­dynor är nu i vinterförvar. Det tog mig i stort sett hela dan. Fråga mig inte hur jag bar mig åt att för­bruka så lång tid, för det vet jag inte?

Födelsedagspresent
Vid kaffetid dök sommargrannen psykologen upp. Innanför jackan hade hon ett paket som hon över­räckte med en kram och gratulerade i efterskott.

Innan jag öppnade paketet tog vi en titt på mina ”avverkningar”, gick ner till stranden, satt i bersån en kort stund och hann dricka te, respektive kaffe med Kerstins bakverk (se gårdagens inlägg) som tilltugg. Sen öppnade jag det mjuka paketet.

Det innehöll en grov handduk i hellinne och en tvål märkt Kärringtvål. Synnerligen lämpliga presenter till en kärring i min ålder. 🙂 Kortet med två glada tanter på isen före­ställ­de oss förklarade hon. Gulligt av henne. Nästa år är det hennes tur att fylla jämnt.

Ny bransch
Som så många andra här på ön, har jag gett mig in i båt­för­va­rings­branschen. För att inte konkurrera ut dom andra börjar jag lite försiktigt med sommargrannen psykologens roddbåt. 😀

Hennes strand är lika lättillgänglig som regnskogen i Amazonas så hon undrade om jag hade plats för båten i min strand? Vi konstaterade att det finns två tänkbara platser så i morgon kommer hon och en kompis med den. Bra att kunna vara till hjälp.