Skrivlördag!

av

Helgflit

Den gångna helgen har bestått av fler aktiviteter än vanligt.

Intervju
På fredagen hade jag avtalat tid för en intervju med ett byggföretag kl 13.30. Vi skulle träffas på Strandhotellet i Dalsbruk, så jag knallade in där några minuter före utsatt tid.

När jag tog av mig ytter­kläderna kom jag på att jag inte hade en aning om hur mitt inter­vju­ob­jekt såg ut! Eftersom personalen var samlad runt ett bord, frågade jag om nån visste hur NN såg ut. ”Ja, han sitter där borta” fick jag till svar.

Jag gick fram till bordet där han satt och hejade på honom. ”Jag har jobbat åt dig” utbrast han omgående. Då visste jag vem han var trots att jag inte kände igen honom till utseendet.

I augusti 2000 satte hans byggföretag nytt tak på Udden. Tillfället finns på bild, därför vet jag när det var. Men hur i all världen kunde han minnas mig?! På den tiden hade jag en helt annan hårfärg –  och färre rynkor.

Av allt att döma hade jag hur som helst gjort ett bestående intryck. Jag tordes inte fråga hur det kom sig att han mindes mig. Jag kanske hade varit en ovanligt besvärlig kund? Eller var det möjligen tvärtom? 😀

Skrivlördag
Äntligen kunde Skrivlördagsgruppen träffas IRL (In Real Life)! Senast sågs vi i december i fjol. Det blev förstås ett glatt återseende i Antikvariat Kojan (skymtar längst till höger bakom busskuren om du klickar på bilden). Skrivövningar varvades som vanligt med diskussioner och vår ”fröken” tipsade om läsvärda författare.

Söndagspyssel
På söndag eftermiddag satt Husse och jag och knappade på var sin dator. För min del bestod knappandet en god stund av att lösa problem med min backup som hade slutat fungera. Sen renskriva inter­vjun och mejla den till mannen med det goda minnet.

Därefter proto­kollet från väglagsstyrelsens möte i torsdags och förberedelser inför morgon­dagens års­möte i hem­bygds­föreningen. Innan det var dags att börja med middagen, hann jag också lämna in två bidragsansökningar.

Så förflöt den ”vilodagen”. Veckan har börjat i liknande tecken och innehåller intervjuer och aktiviteter till och med lördag. Så på söndag har jag tänkt mig en riktig vilodag! 😊

av

Nya tag

Ökad energiförbrukning
Idag har elmätaren fått snurra på fulla varv … Vattenpump, tvättmaskin, torktumlare och damm­sugare, allt samtidigt.

Varför jag är inspirerad att städa och/eller tvätta just på söndagar har jag ingen aning om? Fast just idag spelade ljuset in. Som omväxling tittade solen fram och himlen var ljusare än vanligt. Att städa i skumrask vill inte riktigt göra sig.

Samtidigt ökade förstås min egen energiförbrukning, vilket var ett bra tag sen sist. En dryg månad för att vara exakt. Vid senaste läkarbesöket fick jag ju besked om att jag fick leva som vanligt igen, så jag hade inget att skylla på längre.

Så nu har jag ont i ryggen och ”dammsugarmusklerna”, otränad som jag är. 😀

Fortsatt vård
I fredags pratade jag med läkaren i telefon. Hon gjorde sitt bästa för att framhålla fördelarna med en cytostatikabehandling, men sa att hon förstod att jag hade övervägt mitt beslut noga och att hon respekterade det. Skönt att höra.

Varje gång jag känner mig frisk och färdigbehandlad kommer det nya behandlingar känns det som. Men jag förstår givetvis anledningen. Hon ställde mig nu i kö för strålbehandling och skrev ut recept på hormonpillerna som jag ska börja ta omgående.

På min Kanta-sida ser jag att hon också har tänkt sig mäta bentätheten. Förhoppningsvis kan det göras här på ön. Tydligen är det så att hormonbehandling ökar risken för osteoporos (benskörhet), därav den inle­dande mätningen som säkert följs av fler. Bra att dom har koll på sånt. 😊

Positiv feedback
Igår skulle vi ha haft Skrivlördag, men den blev inställd på grund av den öka(n)de smittorisken. I stället fick vi lämna in hem­upp­gif­terna i vår FB-grupp. Vår ”skrivfröken” kommenterade alstren först, sen fick vi kommentera varandras arbete. Jag blev jätteglad över feedbacken jag fick av henne! 😊

Mitt alster hade rubriken Stöten och så här löd hennes omdöme: ”Haha, rövarhistorien är kanske din paradgren! Passar bra att berättas i jag-form, då blir den blinda fläcken (eller vad man ska kalla det, detta att huvudpersonen inte kunde föreställa sig att morbrodern var en större skurk än han själv!) så mycket mer drabbande. Då kan berättelsen också arbeta sig fram i en omutlig (!) kronologi.

Utan att beskriva annat än personens handlingar blir berättelsen ett personporträtt, mannen trodde han var en mer glamorös skurk än vad som var fallet. Och fallet blev stort! Vad man får fundera på när man bearbetar en sån här text är dess logik, hur den framskrider tidsmässigt, och vad läsaren behöver veta, och när. Vad man ska dölja. Nu vet vi vad skurken vet, och han vet inte allt. Det funkar. Hittade ett ställe där jag tycker det gnisslar lite, där vid hyresvärden, som inte frågat vart han skulle resa. ”Det var ju tur …  ” står det sen, men jag är (av resten av texten att döma) inte övertygad om att skurken skulle säga det ens om han visste vart han var på väg, så den inledningen på meningen tycker jag kan skippas. Men bra berättelser i alla genrer kretsar ofta kring något avgörande okänt. Hur man serverar det är själva poängen med storyn.”

av

14.4 – Från ordval till riksdagsval

Jag har stött på ett ovanligt(?)ord, valt fel kurs, tränat skrattmusklerna, haft avslut på vårterminen, tebesök och avgett min röst.

Nutida kökkenmödding

Ovanligt ord
Jag läste nyss ut Ulla-Lena Lundbergs bok Sibirien – Ett självporträtt med vingar. I den stötte jag på ordet kökkenmödding, ett ord jag känner igen, men som jag sällan hört eller sett användas.

Att ordet betyder avfallshög (forntida) vet förstås alla danskar, men jag visste det inte. I boken användes det dock i överförd betydelse som benämning på sällskapets packning.

Valt fel kurs
Det är aldrig för sent att lära sig nytt. Förra veckan fick jag syn på marknadsföring av en distanskurs om bloggande. Eftersom den var kost­nads­fri tyckte jag att jag inte hade något att förlora.

Målet för kursen var att öka bloggtrafiken och antalet läsare. Det lät ju bra tyckte jag, ända tills jag såg första avsnittet av kursvideon. Av den framgick att kursen i huvudsak vänder sig till kom­mer­siella bloggar, dvs syftet med bloggen är att tjäna pengar. Inget för mig alltså.

Tränat skrattmusklerna
På torsdag kväll var det dags för skratt­mus­kel­trä­ning igen. Babben Larsson underhöll oss i Villa Lande. Att hon är rolig visste jag sedan tidigare och blev ingalunda besviken den här gången heller.

Jag blev tvungen att låna Husses näsduk, jag skrattade ibland så tårarna rann. Om det stämmer att ett gott skratt förlänger livet har jag nu förlängt mitt liv med flera år med tanke på senaste tidens skrattsalvor.

Avslut på vårterminen
Nu är det sommarlov. I onsdags gick vårterminens sista Lustläsarträff av stapeln och igår sågs vi för sista gången också i Skrivlördagsgänget.

Om jag inte hade hört talas om Sibirien-boken i Lustläsagruppen hade jag antagligen aldrig läst den. För närvarande föredrar jag att läsa om sånt som har hänt på riktigt. Övriga i gruppen läser mest skön­litteratur.

Skrivlördagens huvudsakliga tema var komposition. Vi fick bland annat tips och råd om hur man bygger upp struk­turen för en novell eller en roman.

Tebesök
Idag vid lunchtid landade Filosofen på Udden försedd med sedvanlig bullpåse. Vi kom fram till att det händer lika lite i den här byn som i hans, men att det kändes ganska skönt.

Vi filosoferade också en del över tecken på åldrande. Dom blir ju fler för varje år som bekant. 😀

Avgett min röst
Efter avslutat besök åkte jag till församlingshemmet i kyrkbyn för att utöva min medborgerliga rättig­het/plikt. Idag har vi riksdagsval i Finland.

Vem man röstar på är egalt, rösterna tillfaller ändå partiet, men i regel har man väl valt ut en kandidat som man tror ska kunna göra nån nytta eller som säger sig stå för sånt man tycker är viktigt. Fast i valtider säger förstås alla kandidater alltid det som väljarkåren vill höra. :-/

 

av

29.1 – Kallt och varmt

Väglagets bokslut är granskat, Husse skottar dagligen, en Skrivlördag är genomförd, jag lagar mat uppåt väggarna och har haft eld i baken. Mia bojkottar snö.

Väglagets bokslut
I fredags granskade väglagets ordförande bokslutet och fann det vara i sin ordning. Min kamp med beloppet som inte ville stämma blev genast rätt när jag hade sovit på saken.

Så snart styrelsen har godkänt och undertecknat det kan jag överlämna det till verk­sam­hets­gran­ska­ren. Förhoppningsvis tycker han också att det är i sin ordning.

Husse skottar dagligen
De senaste dagarnas snöyra har effektivt korkat igen alla stigar som redan var uppskottade. Det innebär att Husse har haft full huggning dagligen. Oerhört lyxigt att gå ut och kunna ta sig fram utan att skotta först!

Snövallarna börjar påminna om dom jag hade 2013.

Skrivlördag genomförd
Årets första Skrivlördag gick av stapeln i lördags. Den blev extra festlig tack vare att både vår husvärd och en av deltagarna hade fö­delse­dag.

Vi gjorde förstås också nytta och fick tips på duktiga novellister, blandat med glada skratt, så dagen gick fort.

Mat uppåt väggarna
Eftersom vi har eld i köksspisen flera gånger per dag, lagar jag mat på spisen. Det märktes speciellt tydligt en dag då solen tittade fram. Kaklen ovanför spisen var prickiga av stänk från stekpannan. Men dom går ju enkelt att få bort.

Eld i baken
Igår lyckades jag få brandvarnaren i vardagsrummet att tjuta. Den brinnande tändbiten föll ut från kakelugnen och hann sprida svart rök innan jag kvävde elden.

Brandvarnaren fortsatte ändå att tjuta… När jag vände på huv’et upptäckte jag en flammande låga som steg upp från golvet under pallen jag satt på!

Hur det kunde komma sig fattar jag fortfarande inte, men troligen hade en bit av tändbiten lossnat och rullat i väg under pallen. Lyckligtvis upptäckte jag det hela innan elden spred sig och det blev varmt i baken!

Mia bojkottar snö
Sen i lördags har yttertemperaturen minskat till några minusgrader, men som mest låg den nere i nästan 23 minusgrader. Rysligt kallt både för människor och katter.

De senaste dagarnas vindstyrka och snöfall har inte gjort saken bättre. För Mias del räcker det gott och väl att sitta på trappan en kort stund åt gången, snöpromenader undviker hon helst.

 

av

25.11 – Kultur, mat och annat trevligt

Vi har ätit ”ute” och varit kulturella. Jag har deltagit i Skrivlördag, bytt till vintertid, sagt farväl och ”kursat”. Vi har haft besök och varit sociala.

Ätit ”ute”
Förra fredagen var sista dagen för i år att äta Thai-buffé på Panget så vi passade på. El-Tigerns fru med herrsällskap gjorde oss sällskap vid bordet.

Maten uppfyllde mina förväntningar, stället som sådant är trivsamt, värdinnan är glad och trevlig så det var en angenäm upplevelse.

Varit kulturella
På kvällen såg vi Sofi Oksanens Utrensningen på teve. Jag har inte läst boken, men väl läst recen­sio­nerna så jag hade koll på handlingen.

Att filmen delvis var så grym och brutal var jag inte riktigt beredd på, men det bidrog till att förstå hur den tidsperioden i Estlands historia tedde sig.

Förra måndagen åkte vi till Västanfjärds bibliotek för att lyssna på Carina Wolff-Brandt som berättade om sin bok, Piga, klockare, inhysing, lots. Den läste jag ganska nyligen och berättade om i Lustläsargruppen (se inlägg 23.9).

Vårt deltagande hade en baktanke – vi ville höra oss för om hon kunde tänka sig att hålla ett föredrag för Dragsfjärds hembygdsförenings räkning. Det ställde hon sig positiv till om hon också fick sälja sin bok, så i början av nästa år ser vi fram mot att höra henne igen.

Deltagit i Skrivlördag
Förra lördagen var det dags för Skrivlördag igen. Diskussioner och skrivövningar varvades som vanligt och gav lite nya idéer och impulser. Som hemläxa fick vi den här gången i uppdrag att skriva en novell till nästa träff.

Bytt till vintertid
I grevens tid bytte jag till vintertid i garderoben. Senaste natts minusgrader fick rimfrosten att lägga en skimrande hinna på marken och ett islager i vår vik. Sjöfåglarna har därför gett upp och flyttat till isfria vatten.

Sagt farväl
I tisdags tog jag farväl av vår sympatiska tanktömmare, hans avtal med kommunen upphör vid årsskiftet. Förhoppningsvis är hans efterträdare lika lätt att ha att göra med.

”Kursat”
På onsdag kväll hade jag träff med deltagarna i Kodklubben. Kvällens program bestod av övningar i Lightbot. Om du tillåter Flash i webbläsaren kan du också testa att programmera den lilla roboten.

Haft besök och varit sociala
I torsdags fick vi oväntat besök på eftermiddagen. Mammas småkusin med fru knackade på. Med sig hade dom kalla presenter i form av fruset kött från höstjakten. Med lock och pock fick vi dem över­ta­lade att sitta ner och ta en kopp kaffe med oss.

Efter bastun igår hälsade vi på f d bonuspappan. Vi hade förvarnat honom om ankomsten, så när vi dök upp hade han dukat med finporslin, likörglas och eget bakverk. Fast när vi bestämde tiden sa han att han bara kunde bjuda på ”några torra brödknallar”. 😀

Ett par timmar försvann i ett huj under gemytligt samtal om ditt och datt. Det är inte värst ofta man träffar en 90-åring som hänger med sin tid som bonuspappan gör!

Dagens besök var avtalat på förhand. När vi åkte hem igår såg vi att ”skyddslingens” bil stod parkerad på hemgården så jag utbad mig om ett besök via SMS. Förslaget föll i god jord, så i eftermiddags fick vi möjlighet att se honom livs levande vid kaffebordet. Roligt att träffas och höra hur han har det, den unge mannen. 🙂

av

23.9 – Från päron till lakritsremmar

Päronen är inlagda, första lästräffen avverkad, bidragsansökningarna påbörjade och första skrivar­träffen genomförd. Mia vaktar ”pumphuset”.

Päronen inlagda
Att få ett ämbar med päron i födelsedagspresent är minsann inte så illa. Den turen hade Husse, så förra lördagen satte vi i gång med att lägga in dom. Husse skalade och klöv, jag stod för inkokningen.

Fyra burkar blev det, varav en överlämnades till Husses dotter. Övriga står nu i Uddens källare och hoppas vi ska komma ihåg dom när vi är sugna på dessert.

Första lästräffen
På onsdagen var det dags för höstens första lustläsarträff i Dalsbruks bibliotek. Det var lite si och så med uppslutningen, men ett halvdussin läsare hade i alla fall samlats.

Det var fler än jag som erkände att dom inte hade läst speciellt mycket i sommar, men en del hade varit nog så flitiga. För närvarande närmar jag mig slutet på Piga, klockare, inhysing, lots av Carina Wolff-Brandt.

Att få en inblick i hur det var att bo och leva i Åbolands skärgård för flera hundra år sen var intres­sant. Att författaren parallellt beskrev samtida omvärldshändelser tilltalade mig också. På så sätt fick jag en välkommen dos av vårt lands historia under Sveriges styre.

Bidragsansökningarna påbörjade
Som ideell förening är man i stort behov av bidrag, hembygdsföreningen är inget undantag. Husse är klar med sina avseende ungdomsföreningen, men jag har inte kommit så långt än. En ansökan är klar, tre är än så länge i utkastsfasen.

Det är ett synnerligen träligt jobb. Att fylla i webbformulären är inga problem, men så gäller det att få med alla bilagor som krävs och redovisa både tidigare och pågående ansökningar. Suck.

Första skrivarträffen
Igår kl 10.15 samlades fem deltagare runt bordet i Kojan, öns första(?) och enda antikvariat.  Höstens första Skrivlördag! gick av stapeln. Med hjälp av kaffe, lakritsremmar och diskussioner flödade kreativiteten.

Under lunchen fick jag av en skrivarkollega veta att jag påminner om hennes huvudperson i en av skrivövningarna: ”Min tokigaste släkting”. Ett av släktingens upptåg bestod i att klä ut sig till slaktare och släppa ut alla grisar från slakteriet. Fast ett sånt tilltag skulle jag näppeligen komma på!

Mia vaktar pumphuset
Det passar lilla damen att vakta ”pumphuset” när solen värmer och vinden är lagom. 🙂

 

Slut på Skrivlördag!

Idag var vårens sista Skrivlördag!. Illustrationen är kanske lite långsökt, men döda bokskorpioner hittar man ju ibland i böcker. Den här var dock synnerligen levande. Ett nyttigt litet spindeldjur, som på Udden räknas som husdjur.

Efter dagens skrivövningar och diskussioner avtackade vi vår coach med en mugg och en liten flaska honung. Jag ser redan fram mot fortsättningen i höst. 🙂

av

6.3 – Besiktning, länkar och annat

Silverpilen är besiktad och servad, vi har ”länkat” på isen och öppnat ett sidokontor. Skrivlördag, kaffevisit och årsmöte är avverkade. Mia är hushållsintresserad.

Silverpilen besiktad
Den 28.2 kl 11 hade jag tid för besiktning av Silverpilen. Enda anmärkningen var ett skyddsgummi som var trasigt.

13.00 hade jag bokat tid för att åtgärda läckan. Samtidigt skulle skyddsgummit bytas ut. Idag fick jag besked om att bilen är klar att hämta, så i morgon blir jag av med halva pensionen. Men det kan det vara värt om läckaget upphör.

Länkat på isen
Både onsdag, torsdag och fredag förra veckan tog vi en tur ut på isen. Dagarna var kalla men soliga, så det gick an att vara ute bara man var varmt klädd.

För att inte missa eventuella bildmotiv hade jag med mig kameran. Och mycket riktigt, flera fina motiv dök upp. Mars-bilderna är redan uppe i 39 st.

Sidokontor
Udden har numera en ”branch office” på östra sidan av köket. Där sitter Husse och jobbar med sina föreningsärenden medan jag håller till på västra sidan som tidigare. Trevligt med en ”kollega” på nära håll.

Skrivlördag
På lördagen inföll nästsista träffen i Skrivlördag!. Hemläxan kommenterades och vi fick som vanligt flera skrivövningar. Sista övningen för dagen var en haiku. Definitivt inte min favorit, men jag lyckades få till en på den utsatta tiden.

Kaffevisit
På söndagen var vi bjudna på eftermiddagskaffe till väglagets ordförande. Visiten kombinerades med en halv länk och ett väglagsärende och blev mycket längre än planerat. Det hade redan hunnit mörkna innan vi tackade för oss och gick hemåt i sakta mak.

Årsmöte
Igår var det dags för hembygdsföreningens årsmöte som hölls i Kärra café. Det heter det fortfarande trots att kaféverksamheten har upphört för länge sen. Kärrabuktens byaråd som disponerar lokalen är vänliga nog att låna ut den vid behov.

Styrelsen inräknad bevistades mötet av 13 personer, vilket vi var glada för. Om ingen av med­lem­mar­na deltog, skulle vi ju inte kunna beviljas ansvarsfrihet.

Mia är hushållsintresserad

av

21.11 – Från skrivövningar till ÖKB

Det har varit Skrivlördag!, Silverpilen är otät, nyårsmenyn är spikad, vi har haft ”provätare” och på Udden ser man snöflingor. Mia får dubbel ÖKB.

Skrivlördag!
Kvart över tio på lördag förmiddag samlade vi oss runt bordet igen för att ta del av flera tips och tricks när det gäller skrivande och författande. Vår eminenta coach hade också laddat upp med några upp­gifter där det gällde att använda fantasi och inlevelseförmåga. En kul och inspirerande dag!

Silverpilen otät
Redan då jag hämtade Silverpilen efter rengöringen förra onsdagen blev jag upplyst om att golv­mat­tan på förarsidan var blöt. Nånstans kom det in vatten.

Den våta fläcken har minsann inte blivit mindre av de senaste dagarnas regnande! Men var vattnet kommer in kan jag för mitt liv inte begripa? I morgon ska jag boka tid för undersökning.

Nyårsmenyn spikad
Det har varit många turer och idéer runt nyårsmenyn, men från och med igår är den fastställd. Åt­min­stone tills vidare.

Förrätt, mellanrätt, två varmrätter, dessert och kaffe plus diverse tillbehör torde se till att gästerna blir mätta. Nu återstår bara att skapa en meny i tilltalande design. 🙂

”Provätare”
Igår hade vi besök av ett par ”provätare”. För att var säkra på att mellanrätten blir som tänkt, beslöt vi tillreda den och bjöd in två damer som fick provsmaka.

Under måltidens gång fick dom veta att rätten var avsedd att testas. Båda två tyckte den var god, så den får stå kvar på menyn – om vi mot förmodan inte kommer på nåt ännu bättre? Personligen tyckte jag inte att den var så extra, men visst var den ätbar.

Snöflingor på Udden
Hittills i år har vi inte sett till några snöflingor, men i eftermiddags började dom singla ner. Så här dags bildar dom ett ytterst tunt lager vitt på marken. Termometern visar -0,4° så i morgon lär tomten vara mycket ljusare förutsatt att snöandet fortsätter.

I fjol hade vi snö redan den 2 november, men vem bryr sig om fjolårssnön? 😀

 

Mia får dubbel ÖKB
Mia är numera en riktig kelgris som tar vara på alla möjligheter till ÖKB (Öm, Kärleksfull Be­hand­ling). Sen Husse kom in i bilden har hon ju dubbla chanser, vilket hon inte är sen att utnyttja. 🙂