14.4 – Från ordval till riksdagsval

Jag har stött på ett ovanligt(?)ord, valt fel kurs, tränat skrattmusklerna, haft avslut på vårterminen, tebesök och avgett min röst.

Nutida kökkenmödding

Ovanligt ord
Jag läste nyss ut Ulla-Lena Lundbergs bok Sibirien – Ett självporträtt med vingar. I den stötte jag på ordet kökkenmödding, ett ord jag känner igen, men som jag sällan hört eller sett användas.

Att ordet betyder avfallshög (forntida) vet förstås alla danskar, men jag visste det inte. I boken användes det dock i överförd betydelse som benämning på sällskapets packning.

Valt fel kurs
Det är aldrig för sent att lära sig nytt. Förra veckan fick jag syn på marknadsföring av en distanskurs om bloggande. Eftersom den var kost­nads­fri tyckte jag att jag inte hade något att förlora.

Målet för kursen var att öka bloggtrafiken och antalet läsare. Det lät ju bra tyckte jag, ända tills jag såg första avsnittet av kursvideon. Av den framgick att kursen i huvudsak vänder sig till kom­mer­siella bloggar, dvs syftet med bloggen är att tjäna pengar. Inget för mig alltså.

Tränat skrattmusklerna
På torsdag kväll var det dags för skratt­mus­kel­trä­ning igen. Babben Larsson underhöll oss i Villa Lande. Att hon är rolig visste jag sedan tidigare och blev ingalunda besviken den här gången heller.

Jag blev tvungen att låna Husses näsduk, jag skrattade ibland så tårarna rann. Om det stämmer att ett gott skratt förlänger livet har jag nu förlängt mitt liv med flera år med tanke på senaste tidens skrattsalvor.

Avslut på vårterminen
Nu är det sommarlov. I onsdags gick vårterminens sista Lustläsarträff av stapeln och igår sågs vi för sista gången också i Skrivlördagsgänget.

Om jag inte hade hört talas om Sibirien-boken i Lustläsagruppen hade jag antagligen aldrig läst den. För närvarande föredrar jag att läsa om sånt som har hänt på riktigt. Övriga i gruppen läser mest skön­litteratur.

Skrivlördagens huvudsakliga tema var komposition. Vi fick bland annat tips och råd om hur man bygger upp struk­turen för en novell eller en roman.

Tebesök
Idag vid lunchtid landade Filosofen på Udden försedd med sedvanlig bullpåse. Vi kom fram till att det händer lika lite i den här byn som i hans, men att det kändes ganska skönt.

Vi filosoferade också en del över tecken på åldrande. Dom blir ju fler för varje år som bekant. 😀

Avgett min röst
Efter avslutat besök åkte jag till församlingshemmet i kyrkbyn för att utöva min medborgerliga rättig­het/plikt. Idag har vi riksdagsval i Finland.

Vem man röstar på är egalt, rösterna tillfaller ändå partiet, men i regel har man väl valt ut en kandidat som man tror ska kunna göra nån nytta eller som säger sig stå för sånt man tycker är viktigt. Fast i valtider säger förstås alla kandidater alltid det som väljarkåren vill höra. :-/

 

5.12 – Inte alls otrevligt

Jag har fått första julkortet, sett solen, prövat en ny maträtt, varit jättesnäll och fått mig ett gott skratt.

Första julkortet
Igår fick jag mitt första julkort. Ett gammaldags, analogt julkort levererat med snigelposten. Ända långt bort från Hammarkullen (utanför Göteborg).

Med tanke på att jag lämnade Hammarkullen 1989 förväntar jag mig inte några julkort därifrån, men det här kom från en f d sambo som jag har knutit ny kontakt med på FB. Min postadress har han tydligen kvar sen gammalt. Kul med nygamla kontakter. 🙂

SolskenSett solen
Igår såg jag SOLEN! Under november har den enligt mina noteringar visat sig bara den 16 och 19 så det blir inte värst många soltimmar. Tyvärr hade jag arbete som tvingade mig att hålla till inomhus, men jag hann i alla fall hälsa på den.

Prövat en ny maträtt
Senast jag stod i beråd att köpa en Thai Cube fick jag syn på en ny sort: Spicy Basil Chicken with  Rice Noodles. Alla Thai Cubes är välkryddade, men den här var tydligen lite hetare än vanligt så den beslöt jag testa.

Idag åt jag den. Jag smakade lite försiktigt på såsen innan jag värmde maten och instämde helt i ”spicy”, men tyckte ändå den var god. När jag hade ätit halva portionen bröt svettpärlorna ut men det avskräckte mig ingalunda. Riktigt gott som omväxling till den (i mitt tycke) moderata kryddning jag använder.

Jättesnäll
Så här års är jag som vanligt i full färd med att shoppa julklappar. Och som vanligt blir det mest till mig själv. Men det är inte bara jag som tycker jag har varit snäll. Skatteverket tycker också det noterade jag idag när jag kollade bankkontot.

Mamma var också snäll i fjol tyckte myndigheten, men till skillnad från mig vet jag att hon betalade in extra skatt för att slippa restskatt så hon var snäll på lite annat vis. Och eftersom hon inte kan njuta av pengar längre kan jag shoppa för dom också, tack för det mamma. 🙂

SkrattarEtt gott skratt
Idag hade jag ärendedag bland annat till Dalsbruk. På inköpslistan stod förutom rödvin också batterier av typ CR123A. En av mina ficklampor ska lustigt nog ha kamerabatterier. Dom finns inte i mat­bu­ti­ker­na har jag kommit fram till, så jag kilade in till Stigs Kontor & Foto för där vet jag att dom finns.

När jag hade handlat klart önskade jag Stig trevlig självständighetsdag. Hans kommentar fick mig att skratta gott. Han påpekade att det inte längre är självständigheten vi firar, utan minnet av den sen vi gick med i EU. Jag höll helhjärtat med honom. 😀

20.7 – Kaffe, regn och jord

Jag har tappat kaffekannan och Udden har fått regn! Problemet med jordhögen är löst och vi har haft kaffegäster.

Purunpää

Purunpää

Tappat kaffekannan
I förrgår åkte ju mamma och jag till Purunpää och Ekhamnen efter lunch. Bilden i inlägget från den 18.7 var förresten från Ekhamnen och inte från Purunpää. En liten tur på knappt två timmar som inkluderade beundran av havsvyer och fotografering. När vi kom hem blev det kaffe med glass och en liten konjak i bersån, vädret var som vanligt varmt och vackert.

Fråga mig inte hur jag bar mig åt, men jag lyckades tappa kaffekannan i syren­bus­karna… Och det hände innan jag hade druckit konjak vill jag påpeka. Lyckligtvis var kannan tom så jag slapp göra nytt kaffe och kannan blev inte ens bucklig. Bra köp. 🙂

Regn på Udden
På kvällen började det regna, hör och häpna! När Mia kom in strax efter halv elva var hon dyblöt och beklagade sig högljutt över det dåliga vädret. Det blev dessutom kallt, bara 13 grader, så jag tände upp i spisen och mamma drog på sig svärmors stickade ull­strumpor.

Igår morse hällde jag ut 7 mm regn ur vattenmätaren så växterna fick i alla fall akut hjälp. I morse kunde jag klämma ut en millimeter till, så det hade tydligen regnat också i natt. Men efter dagens solsken och blåst är det snart lika torrt igen.

Jordproblemet löst
Problemet med jordmassorna som jag sökte ny ägare till i inlägget den 17.7 har löst sig. Fastig­hets­ägaren tillåter att dom läggs på hans mark. Suveränt. Han fäller också träden som måste bort, så nu återstår bara förhandling med rågrannen innan vi kan få en offert och grävmaskinen kan sätta i gång.

BersånEftermiddagskaffe med skratt
Till eftermiddagskaffet idag hade vi bjudit in före detta grannen och bonuspappan. Dom mörka mol­nen hade hunnit dra bort innan det var dags, så vi kunde sitta i bersån. Dom omgivande buskarna skyddade hyfsat från vinden, det var bara parasollet som vände på sig.

Det blev bland mycket annat tal om inköp på ”vårt lokala Stockmann” (f d grannens ut­tryck), dvs torget i Dalsbruk. Bonuspappan berättade för oss att han köpte kalsonger i 3-pack där för många år sen. När försäljaren frågade vilken färg han ville ha, svarade han att alla skulle vara i samma färg så det gick bra att lappa. Jag kunde nästan se försäljarens och omgivningens förundrade blickar framför mig. 😀

Den lilla historien inspirerade före detta grannen att berätta om ett kalenderinköp som hade förar­gat frun i huset. Bonuspappan hade yrkat på att få pruta på kalenderpriset eftersom januari månad redan hade gått. Faktiskt lyckades han också. Men hans fru uppskattade alltså inte alls hans affärs­taktik. Vi fick oss alltså flera glada skratt mellan varven och en trevlig eftermiddag.

13.4 – Oväntat

Kursplanen är klar, jag har haft storkok och våren har nått Udden. Jag har fått en oväntad present och många hjärtliga skratt.

Kursplan.pngKursplanen klar
Sent igår eftermiddag skickade jag i väg mitt förslag till kursplan för nästa läsårs datorkurser hos Vuxen­in­stitutet. Lite oväntat tre hela dagar före utsatt tid.

Det kändes konstigt att planera för våren 2014 redan nu, men önskemålet var att hela läsåret skulle ingå. Och det är förstås vettigt när man trycker kurskatalogen för samma period.

Ett tag hade jag bokat in två kursdagar per vecka men kände till slut stor olust och strök en. Om allt går som planerat är jag ju heltidspensionär från och med i höst och då blir det full rulle har jag för­stått.

Nästan alla pensionärer jag känner har välfyllda almanackor och en massa aktiviteter för sig så det gäller att lämna luft i planeringen ifall jag mot förmodan skulle bli lika aktiv. Risken är för all del för­svinnande liten, men man vet ju aldrig? 😀

BroccoliStorkok
Häromdagen blev jag inspirerad att laga broccoligratäng och inhandlade huvud­in­gredien­sen i tors­dags. Igår kokade jag upp broccolin men längre än så har jag inte kommit.

Eftersom jag ändå hade köks­tjänst, passade jag på att samtidigt tillreda en fläskstek, dvs krydda och slänga in den ugnen, men på grund av akut hunger hade jag inte tid att vänta, utan värmde Kerstins ärtsoppa i stället.

Idag har det heller inte blivit nån gratäng av olika skäl. Men i morgon kanske?

Vår på Udden
Det är inte särdeles ofta jag är glad över dimgrått väder och regnstänk på fönstren men idag var jag faktiskt det. Nu är våren här! Plusgraderna nattetid och regnet tär på snötäcket som jag gärna ser försvinna vid det här laget.

Oväntad present
Idag var jag tvungen att åka till blombutiken inför måndagens uppvaktning eftersom butiken är stängd på måndagar. Som vanligt stod jag och pratade med ägarinnan medan hon med van hand fixade till buketten.

Vi hann ventilera en hel del innan den var inslagen – hon är (nästan) lika lättpratad som jag. Innan hon överräckte blompaketet sträckte hon fram en liten röd ljuslykta. Eftersom jag gillar rött (hade jag avslöjat) tyckte hon att jag skulle ha den. Va?! Jag blev alldeles stum i en hundradedels sekund innan jag kom mig för att krama om henne och tacka för att hon var så gullig.

Vad sägs om den kundservicen?

SkrattarMånga hjärtliga skratt
Nästa anhalt var en för mig okänd gatuadress. Igår ringde jag till en f d bybo som bor där för att höra om hon ville vara med i uppvaktningen på måndag och det ville hon, så jag lovade komma och hämta ”bidraget” idag när jag ändå var i närheten.

Vi satte vi oss vid köksbordet och pratade om både gammalt och nytt, dystert och roligt. Mest roligt. Den gamla damen har en alldeles utsökt humor.

Det besöket gör jag gärna om. Jag log hela vägen hem. I stället för att jag muntrade upp henne fick hon mig att brista ut i många hjärtliga skratt. Jag kan bara önska och hoppas att jag får behålla ett lika gott humör tills jag når samma aktningsvärda ålder.