23.9 – Från päron till lakritsremmar

Päronen är inlagda, första lästräffen avverkad, bidragsansökningarna påbörjade och första skrivar­träffen genomförd. Mia vaktar ”pumphuset”.

Päronen inlagda
Att få ett ämbar med päron i födelsedagspresent är minsann inte så illa. Den turen hade Husse, så förra lördagen satte vi i gång med att lägga in dom. Husse skalade och klöv, jag stod för inkokningen.

Fyra burkar blev det, varav en överlämnades till Husses dotter. Övriga står nu i Uddens källare och hoppas vi ska komma ihåg dom när vi är sugna på dessert.

Första lästräffen
På onsdagen var det dags för höstens första lustläsarträff i Dalsbruks bibliotek. Det var lite si och så med uppslutningen, men ett halvdussin läsare hade i alla fall samlats.

Det var fler än jag som erkände att dom inte hade läst speciellt mycket i sommar, men en del hade varit nog så flitiga. För närvarande närmar jag mig slutet på Piga, klockare, inhysing, lots av Carina Wolff-Brandt.

Att få en inblick i hur det var att bo och leva i Åbolands skärgård för flera hundra år sen var intres­sant. Att författaren parallellt beskrev samtida omvärldshändelser tilltalade mig också. På så sätt fick jag en välkommen dos av vårt lands historia under Sveriges styre.

Bidragsansökningarna påbörjade
Som ideell förening är man i stort behov av bidrag, hembygdsföreningen är inget undantag. Husse är klar med sina avseende ungdomsföreningen, men jag har inte kommit så långt än. En ansökan är klar, tre är än så länge i utkastsfasen.

Det är ett synnerligen träligt jobb. Att fylla i webbformulären är inga problem, men så gäller det att få med alla bilagor som krävs och redovisa både tidigare och pågående ansökningar. Suck.

Första skrivarträffen
Igår kl 10.15 samlades fem deltagare runt bordet i Kojan, öns första(?) och enda antikvariat.  Höstens första Skrivlördag! gick av stapeln. Med hjälp av kaffe, lakritsremmar och diskussioner flödade kreativiteten.

Under lunchen fick jag av en skrivarkollega veta att jag påminner om hennes huvudperson i en av skrivövningarna: ”Min tokigaste släkting”. Ett av släktingens upptåg bestod i att klä ut sig till slaktare och släppa ut alla grisar från slakteriet. Fast ett sånt tilltag skulle jag näppeligen komma på!

Mia vaktar pumphuset
Det passar lilla damen att vakta ”pumphuset” när solen värmer och vinden är lagom. 🙂

 

13.12 – Vintrigt

Den stora dagen närmar sig, vi har ätit rotmos, fått små vita kulor, träffat en verksamhetsgranskare och smörjt kråset. Idag var årets sista Lustläsarträff och Mia är innekatt.

Den stora dagen
Luciadagen är så klart en viktig dag, men nu är det inte så långt kvar till den riktigt stora dagen, trots att den är kort. Jag menar förstås den 21.12, årets kortaste dag.

Och sen vänder det! Några veckor senare börjar det märkas att dagarna blir längre och vi kan börja se fram mot vår och sommar igen. 🙂

Rotmos
I lördags festade vi på rotmos. Det blev supé som det ofta brukar bli i det här hushållet, men lika gott ändå. Hemlagat rotmos går inte av för hackor!

Små vita kulor
På söndag morgon tände vi förstås det andra adventsljuset. På eftermiddagen bestämde väder­kontoret att vi behövde få lite annan nederbörd än regn. En hagelskur drog förbi och lämnade små vita kulor efter sig på marken.

Träffat en verksamhetsgranskare
På måndag eftermiddag knackade föreningens kassör och den ena verksamhetsgranskaren på som avtalat. Vi började med kaffe och tilltugg.

När kaffet var urdrucket tog vi en titt på årets bokföring som är upprättad i ett kalkylprogram. Frågan var om verksamhetsgranskaren kunde tänka sig att granska verifikaten i datorn eller om hon föredrog en utskrift på papper?

Hon trodde det skulle gå bra att granska på skärmen så då hoppas vi att vår andra verk­sam­hets­gran­skare tycker det samma.

Smörjt kråset
Igår hade vi bokat tid för julbord i Labbnäs klockan 18. Eftersom det hade vräkt ner blötsnö hela dagen blev bilfärden ganska spännande, i synnerhet på byvägen. Men den avlöpte lyckligtvis utan incidenter.

Julbordet i Labbnäs är alltid en trevlig upplevelse, både för ögon och gom. I nästan två timmar smörjde vi kråset med diverse go’saker. Lika gott i år som tidigare år. 🙂

Årets sista Lustläsarträff
I eftermiddags träffades Lustläsargruppen för sista gången i år. Vi var inte fulltaliga, men väl ett drygt halvdussin belästa damer. Dvs alla utom jag.

Nästan så länge jag kan minnas har jag legat och läst en stund innan jag somnat. Den vanan har jag numera bytt ut mot ”dagens höjdpunkt” – en prat‑ och kelstund med Husse. Alltså hinner jag läsa bara när han inte är hemma.

Det visade sig att de flesta damerna i gruppen också är ”sängläsare”. Kan det vara ett kvinnligt fenomen? Eller beror det på att dagarna är fullt upptagna av annat?

Mia är innekatt
Mia har gått i vinteride så gott som. Hon kan gå ut en kort vända, men återkommer efter max en halv timme. I all synnerhet när det är dåligt väder. Och dåligt väder är för hennes del kyla, blåst eller nederbörd.

Eftersom hösten har varit rekordblöt och vinden ofta i friskaste laget sover hon mest mellan mat­tiderna. För dom missar hon ju inte!

Hon ids inte ens kissa eller bajsa utomhus längre. Det händer rätt ofta att hon nyss har kommit in och gått raka vägen till sin toa, alternativt gör hon ett toa­besök strax innan hon går ut. Varmt och be­kvämt ska de’ va’. 😀

23.9 – Från marknadsföring till HDMI-kabel

Jag har skickat offert, beställt nytt lager, träffat flitiga läsare och skaffat bibliotekskort, mött nya styrelsen och inlett höstens första kurs.

special-offerSkickat offert
I måndags när jag nyss hade lämnat in datorn hos ZasData för felsökning ringde en tidigare kund. Vi avslutade samtalet med att jag lovade skriva i hop ett förslag till önskad utbildning.

Inspirerad av förfrågan skissade jag på innehållet direkt när jag kom hem och verkställde löftet i form av en offert. Den här gången blev rubriken marknadsföring, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.

Beställt nytt lager
Luftvärmepumpen har blivit högljudd med åren, så pass att mina gäster ibland undrar vad det är som låter. Efter att ha hört herr grannens förklaring i fjol, bestämde jag mig för att ringa leverantören och beställa ett nytt lager jag också.

Med tanke på att jag köpte den i januari 2009 är det kanske inte så konstigt att den börjar signalera ålderskrämpor. Det finns som bekant ingen evighetsmaskin.

Flitiga läsare och bibliotekskort
I förrgår infann jag mig i Dalsbruks bibliotek strax före 14. Lustläsarna hade sin första sammankomst för hösten.

Innan vi bänkade oss runt bordet hann jag fynda en liten bok om mårdhundar som fanns i en ut­för­säljnings­låda och på en utlåningshylla fastnade min blick på ”Begrav mig stående – Zigenarna och deras resa” av Isabel Foneca. Den ville jag väldigt gärna läsa med tanke på att den handlade om mina avlägsna släktingar. Min farmors mor var zigenare.

blankaDet förutsatte givetvis att jag hade ett bibliotekskort, vilket jag inte har. Men det gick enkelt att ordna vid utlåningsdisken. Mitt första bibliotekskort i det här landet.

Sen var det dags att sätta sig i Lustläsargruppen. Med risk för att avslöja mina fördomar, bestod den naturligtvis av enbart damer. Dom kände varandra sen tidigare, men jag blev varmt välkomnad som ny i sällskapet. 🙂

Att dela med sig av det man läst är ett bra sätt att få tips om läsvärda böcker och nya författare. Jag insåg snabbt att jag inte har en susning om moderna finländska författare och kände mig lite som en kulturanalfabet. Men det felet är ju enkelt att avhjälpa.

Träffat nya styrelsen
Som avslutning på dagen låg styrelsemöte i väglaget. Efter en expresstädning slängde jag i mig en smörgås och dukade bordet. Det var ordförandens tur att ”baka” så det räckte med kaffemuggar.

Eftersom jag dribblade bort mig på årsmötet (ordförandens kommentar) tillhör jag inte längre styrelsen men fick enhälligt förtroende att fortsätta uppdragen som sekreterare och kassör. 🙂

projektorHöstens första kurs
Igår kväll var det dags för höstens första kurs och träff med en liten grupp på fyra personer. Samtliga var bekanta sen tidigare så det kändes bra.

Mindre bra var att dator­pro­jek­torn inte fick kontakt med min dator. Eftersom det i projektorn satt en HDMI-kabel i stället för den förväntade bildskärmskabeln var jag inte alls förvånad. Min bildskärms­adapter klarar mig veterligen inga HDMI-signaler.

Men, problem är till för att lösas. Nästa vecka ska det väl ha löst sig på sätt eller annat.