12.2 – Långa och korta ärenden

Vi har blivit furstligt trakterade, överlämnat material och kollat kablar. Husse har radat ved, strukit skåpkanter och fått nygammal titel.

Furstligt trakterade
Förra måndagen hölls hembygdsföreningens styrelsemöte hos en av våra ledamöter. Enligt möteskallelsen skulle mötet börja kl 13, men ”av sociala skäl” kom vi i gång först 14.15. Då hade vi äntligen pratat, ätit och druckit klart.

Mötet avslutades en dryg timme senare, men då tyckte värdinnan att vi absolut skulle äta en Janson innan vi gick. Och så blev det. Man får ju inte vara oartig.

Jisses, vilken traktering! Hoppas verkligen att styrelsen inte förväntar sig motsvarande när mötena hålls på Udden!

Överlämnat material
På onsdagen fick hembygdsföreningens ena verksamhetsgranskare materialet för 2017. Efter en kort förklaring för vad som var vad, var jag beredd att tacka och gå för att inte störa mer än nödvändigt, så jag reste mig från stolen.

Antingen var det ingen som hörde eller så hade Husse just kommit på en fråga att dryfta med verk­sam­hetsgranskarens man som också var närvarande, för samtalet fortsatte obehindrat. Jag satte mig alltså igen och väntade snällt tills jag fick chansen att säga att vi kanske skulle åka vidare.

Jag har ingen koll på hur länge vi satt där, men minns att klockan närmade sig tre, så förmod­ligen minst en dryg halvtimme. Inte att undra på att pensionärerna har bråttom. 😉

Kollat kablar
Nästa anhalt var kurslokalen. Det visade sig nämligen förra tisdagen att adaptern (se inlägg 1.2) inte gjorde nån skillnad, jag var tvungen att använda Husses dator igen.

Men nu skulle saken undersökas noga. Kunde det vara fel på VGA-kabeln i projektorn?

Ganska omgående kunde vi konstatera att problemen berodde på SBS (Skit Bakom Spakarna). Projektorkabelns kontakt skulle sitta i Computer 1-ingången, inte där jag hade pluggat in den och voilà, då fungerade allt som det skulle.

Om det mot förmodan inte fungerar i morgon har det gått troll i tekniken!

Radat ved
I torsdags beslöt Husse sig för att rada ved medan jag pysslade med annat. I tisdags fick vi nämligen vedleverans.

På dryga två timmar var han klar. Tre löskubik är ju inte särskilt mycket när man radar. Jag hade så klart tänkt hjälpa till, men hann alltså inte ens ut innan det var färdigt.

Strukit skåpkanter
En avsågad spånskiva är ju inte så tilltalande när man ser den jämt (tyckte Husse, mig störde dom inte). Uddens ”nya” skåpdörrar (köksluckor) måste ju kapas för att passa in och en spånkant syns när dörren är öppen.

Husse visste att det finns en melaminremsa som klistras på medelst strykjärn, så det propsade han på att vi skulle ha. Remsan köptes in och i fredags strök han kanterna. När överskottsmatieralet var bort­skuret såg dom ut som om dom alltid varit vita.

Jag var ju tvungen att medge att resultatet var klart bättre än spånkanten, jättesnyggt blev det!

Nygammal titel
Igår kväll fick Husse helt oväntat en nygammal titel. Han valdes till ordförande för Dragsfjärds ung­doms­före­ning. Titeln som sådan är inte ny, han har varit sty­relse­ord­förande tidigare, dock inte i DUF.

Jag misstänker starkt att han kommer att försöka värva mig som medlem ganska snart. 😀

13.12 – Vintrigt

Den stora dagen närmar sig, vi har ätit rotmos, fått små vita kulor, träffat en verksamhetsgranskare och smörjt kråset. Idag var årets sista Lustläsarträff och Mia är innekatt.

Den stora dagen
Luciadagen är så klart en viktig dag, men nu är det inte så långt kvar till den riktigt stora dagen, trots att den är kort. Jag menar förstås den 21.12, årets kortaste dag.

Och sen vänder det! Några veckor senare börjar det märkas att dagarna blir längre och vi kan börja se fram mot vår och sommar igen. 🙂

Rotmos
I lördags festade vi på rotmos. Det blev supé som det ofta brukar bli i det här hushållet, men lika gott ändå. Hemlagat rotmos går inte av för hackor!

Små vita kulor
På söndag morgon tände vi förstås det andra adventsljuset. På eftermiddagen bestämde väder­kontoret att vi behövde få lite annan nederbörd än regn. En hagelskur drog förbi och lämnade små vita kulor efter sig på marken.

Träffat en verksamhetsgranskare
På måndag eftermiddag knackade föreningens kassör och den ena verksamhetsgranskaren på som avtalat. Vi började med kaffe och tilltugg.

När kaffet var urdrucket tog vi en titt på årets bokföring som är upprättad i ett kalkylprogram. Frågan var om verksamhetsgranskaren kunde tänka sig att granska verifikaten i datorn eller om hon föredrog en utskrift på papper?

Hon trodde det skulle gå bra att granska på skärmen så då hoppas vi att vår andra verk­sam­hets­gran­skare tycker det samma.

Smörjt kråset
Igår hade vi bokat tid för julbord i Labbnäs klockan 18. Eftersom det hade vräkt ner blötsnö hela dagen blev bilfärden ganska spännande, i synnerhet på byvägen. Men den avlöpte lyckligtvis utan incidenter.

Julbordet i Labbnäs är alltid en trevlig upplevelse, både för ögon och gom. I nästan två timmar smörjde vi kråset med diverse go’saker. Lika gott i år som tidigare år. 🙂

Årets sista Lustläsarträff
I eftermiddags träffades Lustläsargruppen för sista gången i år. Vi var inte fulltaliga, men väl ett drygt halvdussin belästa damer. Dvs alla utom jag.

Nästan så länge jag kan minnas har jag legat och läst en stund innan jag somnat. Den vanan har jag numera bytt ut mot ”dagens höjdpunkt” – en prat‑ och kelstund med Husse. Alltså hinner jag läsa bara när han inte är hemma.

Det visade sig att de flesta damerna i gruppen också är ”sängläsare”. Kan det vara ett kvinnligt fenomen? Eller beror det på att dagarna är fullt upptagna av annat?

Mia är innekatt
Mia har gått i vinteride så gott som. Hon kan gå ut en kort vända, men återkommer efter max en halv timme. I all synnerhet när det är dåligt väder. Och dåligt väder är för hennes del kyla, blåst eller nederbörd.

Eftersom hösten har varit rekordblöt och vinden ofta i friskaste laget sover hon mest mellan mat­tiderna. För dom missar hon ju inte!

Hon ids inte ens kissa eller bajsa utomhus längre. Det händer rätt ofta att hon nyss har kommit in och gått raka vägen till sin toa, alternativt gör hon ett toa­besök strax innan hon går ut. Varmt och be­kvämt ska de’ va’. 😀

18.1 – Trevligt värre

Jag har premiärsparkat, besökt verksamhetsgranskaren, röjt trapptaket, givit av­verk­nings­in­struk­tio­ner och fått underskrift.

Premiärsparkat
Vid halv ett-snåret igår hade jag bestämt mig. Jag lyfte ut sparken i stället för skidorna. I min stora optimism trodde jag att snömängden på isen inte var större än att det gick att sparka över till andra sidan viken. Jag trodde fullständigt fel.

IsbanaMen loppet var ändå inte kört. Tack vare goda grannens insats med fyrhjulingens schaktblad fanns en ut­märkt bana att ta sig fram på. Tack igen för den! Jag bar ut sparken till banan och sparkade av hjärtans lust tills jag var i närheten av bryggan hos grannen på udden mittemot.

För att inte vara ett hinder i trafiken parkerade jag sparken vid sidan om banan och tog sen till apost­la­häs­tarna. Den som eventuellt ser mina spår måtte tro att en totalförvirrad människa har varit i far­ten. Mina försök att gena lämnade spår både kors och tvärs.

Men fram kom jag och prick 12.59 nådde jag ytterdörren till målet för utflykten. Jag hade lovat över­lämna väg­lagets material till verksamhetsgranskaren vid 13-tiden.

Besök hos verksamhetsgranskaren
Jag blev vänligt mottagen av frun i huset redan i farstun och instruerades att ta in alla ytterkläder. Inne skakade jag tass med verksamhetsgranskaren och fick frågan om jag har varit i huset tidigare?

”För ungefär 50 år sen” svarade jag innan jag kom på att jag visst har varit in som hastigt en gång senare. Eftersom jag hade på känn att huset bör vara i ungefär samma ålder som Udden frågade jag i min tur om det fanns några uppgifter på hur gammalt det är?

SparkenVärdparet visste berätta att den äldsta belagda uppgiften är 1875, men att huset grund­reno­ve­ra­des 1950. Eftersom Udden också är byggt i slutet av 1800-talet stämde min aning riktigt bra.

Efter den inledningen överlämnade jag väglagets material till herrn i huset. Han hade en kommentar om bokslutet men såg ut att i övrigt vara nöjd med räken­skaper och dokumentation. Tills på fredag skulle han vara klar med granskningen lovade han.

Sen blev det kaffe med dopp i köket där vi satt och allmänt prat i nån timme innan jag sparkade hemåt igen. Vissa väglagsuppdrag är trevligare än andra. 🙂

För säkerhets skull parkerade jag sparken på bryggan. Annars kanske jag glömmer den tills det är öppet vatten igen och jag får fiska upp den från sjöbotten.

TrapptaketRöjt trapptaket
Vis av tidigare års dåliga erfarenheter beslöt jag röja snön från trapptaket när jag kom hem. Än så länge är snön lätthanterlig men om det blir tö är jobbet tredubbelt så tungt och tidsödande.

Jag tycker fortfarande att min i övrigt förnämliga snöraka är felkonstruerad i ett avseende. Den kant som ska ligga an mot taket borde vara rak för att få ett bättre grepp om snön. Men det är väl en karl (med annan typ av tak?) som har konstruerat den förstår jag. 😉

Avverkningsinstruktioner
Strax före 12 idag ringde en man och sa att han kommer om ca en kvart, så jag fick bråttom att byta ut morgonrocken mot annan klädsel för att kunna följa med ut och lämna anvisningar. Killen som kom skulle nämligen göra en avverkningsinspektion.

Efter pulsande i snön från östra till västra stranden avslutade han med att fotografera och lovade närmare besked inom kort.

Fått underskrift
Just när jag hade tänkt företa en försenad morgontoalett ringde väglagets ordförande. Passade det om han kom och granskade protokollet i samband med sin dagliga runda? Självklart passade det. Jag är väldigt anpassningsbar för det mesta.

Före underskriften diskuterade vi en del detaljer i budgeten för 2016, respektive fjolårets utfall. Och efter ett par smärre ändringar i protokollet skrev han under det. Sen drack vi kaffe och pratade om annat. Som sagt, väglagsuppdrag kan vara riktigt trevliga. 🙂

31.3 – Rengöring och medhåll

Jag har haft rengöringsdag och fått medhåll från tillförlitligt håll.

Rengöringsdag
Eftersom diskbänken ”seglade” sen ett par dar och tvättmaskinen var fylld tog jag mig i kragen och star­tade projekt rengöring efter lunch. Utgående från antalet begagnade muggar och koppar måste jag ha ett synnerligen aktivt socialt liv kom jag fram till. 😀

NydiskatFaktiskt slog jag tydligen nytt rekord. Den här gången räckte utrymmet i torkskåpet inte till så jag blev tvungen att torka en del för hand, bland annat ”mormors koppar” som vi använde igår.

Jag glömde förresten påpeka för gästerna att dom drack ur Wedgewood-koppar, och fick använda silverskedar. Min styvmorfar som var engelsman var nämligen noga med kvalitet och ansåg att Wedgewoods benporslin är av yppersta klass. Mina postorderkoppar hade han garanterat inte gillat.

Efter att ha tagit en snabbtitt på Butterfly Bloom blev jag också förälskad i morfars favorit. För 48 € + frakt kan jag få en grön tekopp med fat ser jag. Fast då skulle jag antagligen aldrig nännas använda den av rädsla för att ha sönder den. :-/

Medhåll 1
För att få veta vad som verkligen gäller i fråga om verksamhetsgranskarens jäv, har jag konsulterat expertis och lusläst lagen. Idag fick jag besked från SFV Bildning (som ansvarar för Föreningsresursen), råd­frågade en lokal revisionsbyrå och pratade med en tjänste­­­man på PRS.

Alla är överens med mig om att en verksamhetsgranskare som granskar sin styvmors räkenskaper inte kan anses vara oberoende.

Stefan Andersson på SFV Bildning svarar så här: ”Verksamhetsgranskningen lyder ju delvis under revisionslagen och då är det självklart att styvsonen är jävig att granska sin styvmors räkenskaper.

I Föreningslagen ges inga konkreta exempel på jäv (som i Revisionslagen) men i utdraget nedan framhålls oberoendet (min fetstil).

38 a § (16.7.2010/678)
Verksamhetsgranskning

… Verksamhetsgranskaren ska vara en fysisk person. Han eller hon ska ha den ekonomiska och juridiska sakkunskap som med hänsyn till föreningens verksamhet behövs för uppgiften. Verksam­hetsgranskaren får inte vara omyndig, försatt i konkurs eller ha begränsad handlingsbehörighet. Verksamhetsgranskaren ska vara oberoende vid utförandet av verksamhetsgranskning.

ÖverensMedhåll 2
Jag har tidigare skrivit om uttrycket ”på stugan” som jag stöter på i ÅU titt och tätt. För att få en för­kla­ring eller motivering vände jag mig till Institutet för de inhemska språken och fick idag följande svar av fil dr och språk­vår­dare Charlotta af Hällström-Reijonen (min fetstil igen):

Hej.Tack för din intressanta fråga. Det går att säga att man är ”på stugan” i en allmännare betydelse än att man sitter ovanpå huset. Då betyder det samma sak som att vara ”på landet”, alltså på lantstället. ”I stugan” har en konkretare betydelse, och innebär att man befinner sig inne i huset.

”På stugan” är ändå normalt en mycket ovanligare konstruktion än ”på landet”. När jag tittar i en större mängd tidningstext (en textkorpus) noterar jag ändå att ÅU skiljer sig från både finlandssvenska tidningar och sverigesvenska genom att ”på stugan” är lika vanlig som ”på landet”. I de övriga tid­nin­garna är ”på landet” mycket vanligare än ”på stugan”. Det är troligen därför som du har börjat reagera på uttrycket. Det finns kanske en redaktör på ÅU som favoriserar detta uttryck, eller så är uttrycket vanligare i Åbo än på andra håll. Jag ska hålla upp ögonen för detta uttryck i fortsättningen.

Därmed är min vetgirighet tillfredsställd och min uppfattning bestyrkt. 🙂