snöras

av

8.2 – Axplock

Verksamhetsgranskaren är nöjd, vi har firat med middag, snön har rasat, i fototävlingen går det bra, ett möte är avklarat och anmälan är skickad.

Verksamhetsgranskaren är nöjd
I måndags lämnade jag in föreningens material till verksamhetsgranskaren. Redan på onsdagen ringde hon och talade om att hon var klar, så på vägen till kvällens kurs hämtade vi pärmen. Hon hade inget att anmärka och beviljar därför styrelsen ansvarsfrihet i år också.

Firat med middag
På tisdag eftermiddag hämtade vi den nyblivna 80-åringen och Husses moster och morbror för avfärd till Kasnäs för att fira med en à la carte-middag.

Väglaget var ganska bedrövligt. En isig körbana och regn är ingen lyckad kombination. Inte så konstigt att vi var de enda gästerna i restaurangen.

Maten smakade bra, även om jag blev lite besviken på förrätten. På menyn stod det Fisktallrik vilket fick mig att tro att jag skulle få en förrättstallrik med fiskrätter. Visserligen fick jag en tallrik, men mitt på den fanns bara en ynkligt liten form med innehåll. I övrigt var både smak och utseende på maten godkänd och mätta blev vi.

Snön har rasat
Sen jag flyttade hem tillbaka har jag bara klarat mig något enstaka år från snöras från trapptaket. Igår var det dags igen. Husse och jag hjälptes åt att röja, så jobbet var fort gjort.

Idag fick vi ett nytt snöras, snön på uthustaket dråsade ner. Plåtarna som täcker veden vid väggen fick sig en rejäl kyss och en del av snön hamnade förstås på en del av veden. Det gav Husse sysselsättning en god stund. :-/

Fototävlingen
Då bara några timmar återstår av fototävlingen Kattporträtt har jag nått nivån All Star och hittills fått 2050 röster, varav 751 föll på bilden längst ner. Det är alltså fler än jag som tycker att Mia är ”foto­ge­nique”. 🙂

Med tanke på antalet tävlande är det ingen risk för topplacering, men det hade jag heller inte för­väntat mig. Titeln All Star är helt OK.

Möte
Årets första styrelsemöte i väglaget är avklarat. Det hölls som vanligt på Udden. Förutom bokslut och andra ärenden, tog styrelsen del av den nya lagen gällande enskilda vägar som trädde i kraft den 1.1.2019.

Anmälan skickad
Den här eftermiddagen har gått åt till väglagsadministration. Materialet till verksamhetsgranskarna är klart och alla uppdrag jag fick på gårdagens möte är avklarade.

Enligt lagen om enskilda vägar ska vägarna anmälas till Digiroad numera. Idag fick dom vår anmälan, dock utan en kopia som efterlystes, så får se vad dom tycker om det?

 

av

8.2 – Från närsalter till städbehov

Jag har översatt, skottat snö, haft besök och dammat av dammsugaren.

Översatt
Igår tog jag i tu med översättningen av Tore Lindholms sammandrag till finska(!) eftersom det var ett önske­mål från deltagarna i onsdags. Två av sammandragen var på svenska och ett på finska, men det på finska behöver vi inte översätta eftersom svenskspråkiga personer i det här landet lustigt nog är två­språ­kiga i regel om jag ska vara lite elak. Falköföreningens sekreterare har översatt det andra svenska.

ÖversättareTores föredrag handlade om erfarenheter från restaurering av sjöar på Åland. Sammandraget var bara på en sida, men det tog sin runda tid att få till det. Fackspråk på finska är verkligen inte min starka sida så jag skickade det till honom för kontrolläsning innan åhörarna får det.

Ett ord hittade jag ingen översättning på i de hjälpmedel jag hade till hands: närsalter. Det kan omöjligt heta ravinnesuola på finska tycker jag, men vem vet? När jag får tillbaka alstret lär jag få veta.

Tack vare tips från Falköföreningens sekreterare har jag idag beställt en ordentlig finsk-svensk-finsk ordbok. Den jag fick av mamma, författad av Lea Lampén, är ganska så värdelös. Jag hittar sällan det jag söker. Språken har förstås ändrat en hel del sen 1978.

Skottat snö
Under tiden som jag brottades med översättningen hörde jag ett välbekant frasande ljud, åtföljt av en dov duns. Jag förstod att nästa uppdrag väntade framför trappan – snön hade rasat från stugtaket.

Faktiskt var högen inte så stor som jag hade förväntat mig. På en halv timme var den förpassad till ny plats och entrèn var framkomlig igen. Det blev den dagens motionspass.

Besök I
Igår kväll hade jag besök av ”den unge gentlemannen”. Stolt som en tupp var han när han steg in, den här gången färdades han med egen bil. Körkortet hade han fått för en vecka sen.

Självklart gick vi ut och beundrade åkdonet. En Fiat Punto med samma prestanda som Silverpilen fast i en yngre upplaga. Silverpilen kröp nästan i hop bredvid den skinande rena kollegan, men nu är det ju inte utseendet som är viktigast. Åtminstone inte för min del, så kärleken är helt opåverkad. Dess­utom saknades två dörrar på Punton hörde jag att Silverpilen tänkte. 🙂

Besök II
Vid lunchtid idag skrämde sommargrannen psykologen slag på mig igen. Av nån konstig anledning är jag ofta djupt försjunken i nåt när hon kommer ”smygande”, så också idag. Jag hoppade till på stolen och drog djupt efter andan när hon knackade på.

Henne har jag inte träffat sen före jul, så det var en himla trevlig överraskning. Som vanligt hade jag inga nyheter att rapportera från byn, men hon fick sig en del annat nytt till livs.

DammsugareBesöket piggade upp mig påtagligt. Möjligen för att jag fick chansen att ”prata av mig” i och med att hon är en så god lyssnare? Ofta är det jag som har den rollen så det kanske fanns ett uppdämt behov?

Dammat av dammsugaren
Jag tror bestämt att jag inte har städat sen i fjol…? I dagens solbelysning framgick det med all önskvärd tydlighet att det var av nöden påkallat. Fast det är ju liksom roligare att städa när man ser resultat.

I vardagsrummet märktes ingen större skillnad när allt kom omkring. Utom runt kakelugnen förstås, barrträdsved har då en förmåga att skapa ”avfall”! Och sen när allt var städat bar jag in ny ved. Synnerligen dålig planering. 😀

av

6.3 – Lättsamt

Vi har haft en skön dag på Udden.

SnörasSkottning
Jag vaknade till strålande sol. Ett trevligt sätt att vakna. -0,1 visade termometern. Så bra, då kunde jag hoppas på blidväder. Blidvädret skulle underlätta hanteringen.

Igår kväll när jag kom hem efter kursen hade snön rasat från trapptaket. För n:te gången. Fast det är ju förstås bättre än att taket ger efter. Dagens viktigaste uppgift var att röja undan den.

Vid det här laget har jag rutin så det gick snabbt och smärtfritt. Mia höll mig sällskap och gav mo­ra­liskt stöd.

Ljusbyte
När jag var klar med skottandet kom jag på att jag hade bestämt mig för att ta ner ljusslingan vid trappan den 1 mars… Det var fem dar sen så nu var det hög tid.

Sagt och gjort. Fram med verktyg, upp med andra halvan av ytterdörren och demontering av elkabel och slingan med ljus och låtsasgranris. Det gick också snabbt och smärtfritt.

För att ändå ha nån slags belysning förutom utlampan ställde jag glascylindern med ledljusen på bordet. För att slippa få in snö eller regn i den ställde jag den upp och ner. Riktigt fint blev det.

Solbad på bryggan
Vädret lockade till fortsatt utevistelse så jag bad Mia följa med mig ner till bryggan. Hon lät mig gärna gå först och spåra. Att plumsa i snö är inte hennes grej, utom när hon är i jakttagen. Bara då kan hon göra ett undantag.

StormBänkarna på bryggan var snöfria så vi satte oss i solen och njöt ett tag. ”Snart blir det vår” talade jag om för henne. ”Mmmm” skulle hon säkert ha svarat om hon hade kunnat mitt språk.

Mat och rekreation
När vinden började kännas kall knallade vi upp tillbaka. Nu var vi båda hungriga. Efter var sin portion mat vilade vi middag ett par timmar.

Det var nästan mörkt när vi steg upp. Vinden hade tilltagit betydligt, vilket fick UPSen att signalera spännings­bortfall och TV-bilden att pixelera men än så länge har vi el. Det verkar också som om de värsta vindbyarna redan har dragit förbi, jag kan inte längre höra vindspelen klämta.

En brasa i köksspisen, kvällste och film på TV får bli avslutning på den lättsamma dagen.

av

29.2 – Arbets- och skottdag

I stället för snöhögen har jag ägnat mig åt det jag kan bäst och är fortfarande singel.

Rasrepris
I morse möttes jag av en ny snöhög framför trappan. Den hade tydligen rasat ner från taket under natten, för snön var stenhård. Jag beslöt att vänta tills blidvädret mjukade upp den och nöjde mig med att bara skotta en smal gång.

Högen ligger fortfarande kvar. Jag hade viktigare saker för mig på eftermiddagen så det får bli morgondagens övning.

Kursstart i Picasa
Idag började kursen i Picasa, kvällstid den här gången. På väg till jobbet mötte jag alla som hade slutat för dagen. Käringen mot strömmen bokstavligen. 🙂

Redan för många år sen önskade jag att jag kunde få börja jobba efter lunch och sluta fram på kvälls­kvisten eftersom det stämmer bättre överens med min dygnsrytm. Sen jag började jobba som kurs­ledare hos Vuxeninstitutet har jag fått min önskan uppfylld.

Ämnet lockade nio deltagare. Dom flesta hade gedigen datorvana, men det visade sig ändå att mar­keringsmetoder (för att markera flera objekt) och kortkommandon var nytt för många.

Fortfarande singel
Skottdagen är snart slut och jag är fortfarande singel. 😀 Den enda jag kunde tänka mig att fria till är redan upptagen så jag slapp få korgen. Eller kjoltyg.

Att den som säger nej till ett kvinnligt frieri blir tvungen att köpa kjoltyg har jag aldrig hört talas om tidigare? På ny­heterna hade dom ett inslag från en tygaffär för att få reda på om det hade sålts några kjoltyg till män under dagen. Ytterligare en brist i min allmänbildning tydligen.

 

av

21.2 – Strålande inledning

Vinterlovet har börjat med fortsatt träning av skottarmusklerna, lunch ute i solskenet och det årliga snöraset.

Vinterlov
Jag har aldrig under mitt yrkesliv varit ledig på vintern beroende på att jag har sparat all se­mes­ter till sommar­vistelsen på Udden. Tack vare bussiga arbetsgivare och kolleger har det gått att genomföra. Därför njuter jag i fulla drag av att få ha vinterlov.

Till vinterlovet hör förstås utomhusaktiviteter. Igår sken solen från klarblå himmel så det var ett rent nöje att träna skottarmusklerna.

Lunch i det vita
Vid tolvsnåret ringde fru grannen och frågade om jag hade lust att äta lunch ute i solen. Jag hade nyss stoppat i mig lite ätbart så jag var inte hungrig, men lovade ändå dyka upp.

När Mia och jag anlände var hela familjen samlad framför garaget där solen värmde mest och bordet stod dukat. En liten portion mat och ett par glas rödvin slank ner utan problem medan vi njöt av solen och takdroppet.

Snöras
Idag började dagen mulen med +1,6 grader och på förmiddagen började det snöa lätt. Men när jag äntligen var klar att gå ut, hade solen redan börjat titta fram och vädret såg ut att bli lika fint som igår.

Jag beslöt att raka ner den lilla snö som hade samlats på trapptaket sen förra gången och skottade snabbt upp den. Sen fick jag för mig att jag skulle ”pilla lite” på överhänget från stora taket. Jag lyckades över förväntan… All snö på stora taket släppte plötsligt och dråsade i backen framför föt­ter­na på mig. Sisådär ja, nu hade jag sysselsättning några timmar framåt.

Tre timmar senare när herr och fru grannen vek ner och hejade syntes inte ett spår av snöhögen längre. Dom såg nästan ut som om dom inte riktigt trodde mig då jag talade om vad jag hade hållit på med. Förhoppningsvis räcker det med ett snöras i år. I fjol dråsade första satsen ner en månad tidigare och hann bli lika stor en gång till innan det var klart.