veterinärbesök

av

En annorlunda dag och fullbokad vecka

I morse hade jag ställt telefonen på väckning kl 8 för att kunna boka tid hos veterinären. Dels för ett urinprov, dels tandputsning och ‑koll. Vi fick tid till 10.15.

Urinprovet ville jag ta för att få reda på om Mias urinvägsbesvär beror på bakterier eller nåt annat. Tandkollen var närmast för att avlägsna tandsten.

Mia sövdes och blåsan gick att tömma genom att trycka på den. Veterinären konstaterade att Ph-värdet var högre än det borde, nämligen 7,0. Mellan 5 och 6 är normalt. Svar på bakterieodlingen får vi senast om ett par dar.

Veterinären gjorde också en ultraljudsundersökning för att kolla om det fanns urinsten eller -grus i blåsan, men lyckligtvis hittade hon inget. Skönt att höra. Njursvikt kunde alltså uteslutas.

Sen var det dags för tänderna. Oj, oj, oj! Särskilt mycket tandsten hade hon inte, men däremot var tre kindtänder redan förintade på grund av tandresorption, en tandsjukdom som man inte känner orsaken till.

Ytterligare en tand är angripen och måste tas bort. Dock går det inte att dra ut tanden, utan den måste borras bort eftersom det angripna området sitter strax under tandköttet.

Undra på att hon inte har varit sig själv! Hon har haft gräslig tandvärk, stackars kisse. 😥 Nu förstår jag varför hon var mycket piggare så länge hon fick inflammationshämmande värkmedicin i samband med urinvägsbesvären.

När jag bokade tid nämnde jag också att veterinären skulle kolla om hon lider av artros, som är vanligt hos katter i Mias ålder. Hon har nyligen fyllt elva år.

Röntgen hade veterinären inte tid med i dag, men hon kollade rörligheten i lederna. Båda arm­bågarna var stela och den vänstra knakade när hon böjde den, vilket är ett tecken på artros eller början till det. Den högra höften var stelare än den vänstra.

Så att bli gammal är minsann ingen dans på rosor för katter heller. ☹

Den här veckan har blivit fullbokad på nolltid. Jag som behöver ”ladda upp” mellan aktiviteterna får snällt vänta till nästa vecka. Den är än så länge stillsam.

I dag veterinären, i morgon provianteringsdag och besök hos en god vän, två tidningsuppdrag på onsdag, styrelsemöte i väglaget på torsdag, tandhygienisten på fredag och ytterligare ett tidningsuppdrag på lördag.

Chefen på tidningen var i nöd på grund av ”stort manfall”, så uppdragen föll på mig. Att säga nej till sånt jag gillar har jag svårt för.

Dessutom är arvodena mer än välkomna. Jag kollade nyss priserna hos veterinären som är specialiserad på vård av katt‑ och hundtänder. Minst ett par hundra euro får jag räkna med. Huvvaligen säger dom i Norrland.

av

3.7 – Lugnt – än så länge

Utställarlistan är klar, igår hade jag hemmadag och idag styrelsemöte i väglaget. Jag undrar vems ägg jag har hittat och Mia har träffat en ny veterinär.

Utställarlistan klar
Igår anmälde sig troligen den sista utställaren. Föreningen ordnar nämligen utställning med handvävt av lokala producenter den 26.7 i Dragegården. I år fokuserar vi på annat än mattor. Som bekant kan man väva mycket annat.

Ett drygt dussin utställare deltar med både gamla och nya alster, så det ska bli intressant att se hur utbudet ter sig. Förhoppningsvis får vi vackert väder så vi kan hålla till ute, annars kan det bli trångt.

Hemmadag
Hemmadag innebär att jag inte behöver förflytta mig utanför tomtgränsen och att jag inte har några förpliktelser eller tider att passa. Igår hade jag turen att ha en sån. 🙂 Det enda nyttiga jag minns att gjorde var att förbereda dagens möte, men dagen försvann i ett huj med diverse pyssel.

Styrelsemöte
Om en knapp timme börjar styrelsemötet i väglaget, det sista före årsmötet. Kaffebordet är dukat och möteshandlingarna utskrivna, så jag är beredd.

Mia och ny veterinär
I måndags hade vi tid hos veterinären, det var dags att förnya kattpestvaccinationen. Jag bad också om en tandkontroll. På min begäran följde Husse med som ”moraliskt stöd”.

Mia protesterade som vanligt mot att vara instängd i bur, både på ditvägen och på hemvägen. Vi fick höra en mängd jamanden i olika tonarter under den timme vi sammanlagt förbrukade på resan.

Hos veterinären som vikarierar kommunens ordinarie var hon däremot tyst och samarbetsvillig. Av allt att döma var den unga damen skicklig, för inte ens nålsticket fick Mia att säga nåt.

Tandkontrollen gick också bra. Skönt att höra att vi slipper ta bort tandsten än på ett tag. Det kräver helsövning och innebär att hon är mer eller mindre utslagen en hel dag.

Vems ägg?
Härom dagen upptäckte jag en liten äggsamling på ett violblad. Undrar vem/vad som har det bladet som förökningsställe?

Nu är det dags att ladda kaffepannan till mötet!

av

29.6 – Slutet gott, allting gott

Veckan började vimsigt, jag har fått VIP-service och lunchat rekordtidigt. Det har varit synd om Mia.

Vimsig början
I måndags låste jag ytterdörren kl 12.42 och ställde mig på trappan för att invänta skjutsen som var aviserad till kvart i ett, men ingen dök upp. Jag väntade fem minuter över tiden, sen ringde jag chauf­fören för att kolla om jag missför­stått?

UrtavlaJo, det hade jag visade det sig. Kvart över ett hade vi kommit överens om påpekade min syssling. Just så. Tydligen hade jag knäck i lurarna när vi avtalade tiden.

Nästa fadäs inträffade vid utflyktsmålet (se inlägg 27.6). När jag skulle betala mina inköp, kom jag på att plånboken låg i bilen… Men i fel bil. I Kimito bytte vi nämligen bil och chaufför. Det löste sig tack vare att min andra syssling ställde upp och betalade, men det kändes ändå retfullt.

På hemvägen återgick vi till den första bilen, men eftersom jag inte hade tillräckligt med kontanter bad jag få sätta in pengarna på sysslingens konto. Det gick så bra så tyckte hon.

När vi nådde Udden igen upptäckte jag att ytterdörren stod på vid gavel?! Mia vaktade visserligen ingången, men antingen hade nån tagit sig förbi eller så hade jag glömt att stänga och låsa. Givetvis gällde det senare alternativet.

I och med att chauffören kom in och hämtade mig blev jag tillräckligt distraherad för att glömma stänga och låsa. Jag hade ju redan låst en gång tyckte min hjärna antagligen. En helvimsig dag. 😀

FrisyrVIP-service
Min rara frissa Gisela har fått en stjärna i himlen. Hennes arbetsdag börjar normalt efter nio, men igår fick jag komma redan klockan åtta för att hon inte hade andra tider att erbjuda. Det kallar jag VIP-service!

Till saken hör att jag alltid bokar ny klipptid i samband med besöket men den här gången hade jag tydligen tänkt fel. Delvis beroende på att hon har semesterstängt två veckor i juli. Från den 27 maj till den 22 juli skulle innebära åtta veckors intervall, vilket jag till min stora fasa insåg för några dar sen. Men som sagt, tack vare hennes fina service ordnade det sig. 🙂

Rekordtidig lunch
Gårdagens rekordtidiga klippning följdes idag av en rekordtidig lunch. Mia tyckte det var dags att kliva upp tio över sju, vilket innebar att jag var vrålhungrig klockan tio. Som tur hade jag en halv portion mat kvar att värma så hungern var snabbt avhjälpt.

Synd om Mia
Det är bara en gång per år vi behöver besöka veterinären om inget oförutsett inträffar, men det är lika fullt en lång och utdragen plåga för oss båda varje gång. Idag hade vi tid för vaccinering kl 12.15.

Mia coolar 2Jag hade inte hjärta att hålla henne instängd tills det var dags att åka, så hon fick gå ut och in som vanligt ett par gånger, men efter nio vågade jag inte chansa längre. Igår morse var hon försvunnen i fem timmar!

Det gick bra att distrahera henne en timme, men sen försökte hon tala om att nu MÅSTE hon gå ut. Lyck­ligt­vis är hon så duktig så hon går fram till duschkaret när hon är nödig så jag ställde genast ner ett tvättfat och hällde i kattsand som en improviserad innetoa.

När hon hade tömt tarmen blev hon lugn igen en stund. Sen kom jag på att vi kunde vila en dryg timme för att fördriva tiden. Det fungerade bra, vi slumrade till båda två.

Att gå in i buren var inte alls tilltalande och att åka bil är ändå värre men det gäller att stål­sätta sig inför hennes miss(!)nöjesläten. Tyvärr har jag varit dålig på att träna henne att åka bil och lider alltid när hon lider även om det egentligen inte går nån nöd på henne. Men slutet gott, allting gott. 🙂

av

30.7 – Problemlösningsproblematik

Vissa problem är möjliga att lösa, andra löser sig själva – eller inte alls.

Bloggen
I måndags löste sig bloggproblemet. Enligt Melanie H med den ovanliga titeln Happiness Engineer var det här orsaken: ” …I’m sorry for the trouble. Our team launched some changes to WordPress.com which affected some of our users’ customizations. We’ve fixed the issue that caused this, but if your customizations are still not correct, you may need to re-save them in Customize…”

VeterinärVeterinärbesök
I tisdags morse strax före klockan nio ringde jag veterinären för att få besökstid för Mia med an­led­ning av hennes urinvägsbesvär. ”Du kan komma klockan tio” sa veterinären. Wow! Så snabbt har jag aldrig fått tid tidigare, men var förstås djupt och innerligt tacksam – anti­bio­ti­kan var på upp­häll­nin­gen.

En ung dam som såg ut som om hon nyss blivit konfirmerad tog vänligt emot oss. Hon var också katt­ägare framkom det på tal om att Mia gillar värkmedicinen. Det gjorde hennes katt också.

Efter undersökningen konstaterade hon att Mia i övrigt var i gott skick och skrev ut recept på anti­biotika för 14 dagar. Om den dubbla kuren inte hjälper, behövs urinprov för att se vilket slags bak­terier det är frågan om. Nu håller jag tummarna för att det problemet löser sig.

Sjögräset
Under tiden vi var hos veterinären hade jag fått mejlsvar från killen som var på semester. Nej, ingen hade lånat vassklipparen i år meddelade han.

Vid det laget började jag och många andra redan misstänka att sjögräsmassorna inte hade åstad­kom­mits av människohand. Frågan kvarstår dock vad som förorsakat dom? Möjligen bara hård vind och undervattenströmmar? Men varför har det i så fall (oss veterligen) aldrig hänt tidigare? Fort­fa­ra­nde ett mysterium och olöst problem. 😦

Banken
Idag fick jag brev från banken. Den påminnelseavgift på 9 € som Din Konsult hade blivit debiterad behöver inte betalas. Jag kunde nämligen bevisa att jag aldrig hade fått fakturan tack vare en kopia av kommunikationen med deras kundtjänst på nätbanken. Det kallar jag seger med stort S! Ett problem mindre.

FelkodWindows 10-uppgradering
Nya problem/irritationsmoment uppstår efter hand… Sen igår har jag två misslyckade försök till Windows 10-uppgradering enligt Windows Update. Felkoden 80240020 som anges hittas inte i hjälpen och har inte fått nån förklaring på MS’ supportsidor heller. Fast jag är uppenbarligen inte den enda som drabbats om det nu ska vara nån tröst.

Efter en hel del letande hittade jag en tänkbar lösning. Man kan ladda ner ett Media Creation Tool så det gjorde jag förstås. Gissa om det ändå sket sig? 😦

När jag valde ”uppgradera den här datorn” fick jag det kryptiska meddelandet ”Något hände” och sen hände ingenting. Då testade jag att välja ”installera på ett USB-minne”. På den stationära datorn stannade processen på 50 % och sen hände inte ett smack.

På den bärbara datorn blev första försöket lika misslyckat, men just nu skapas Windows 10-media enligt skärmbilden. Alltså ett på-god-väg-att-lösas-problem.

Epilog
Allt är ju inte pest eller kolera. På tisdag eftermiddag var jag inbjuden på kaffe till två trevliga bybor, igår invigde jag mina gröna skor i samband med lunch i Labbnäs och hade turen att få två jätte­knippen dill i present av fru grannen.

Idag har jag konstaterat att näbbmusen är borta. Igår försökte jag lite tafatt fånga den trots att Mia hade parkerat den för senare åtgärd medan hon åt sin lunch. In under bokhyllan sprang den men nu syns den som sagt inte till. När Mia hade ätit klart gick hon ut. Hon kanske blev sur för att jag la mig i? Och just nu lyser solen igen. 🙂

Gårdagen

av

9.9 – Resultat

Jag har ätit upp en skörd, planterat, lagat mat, varit hos veterinären och gjort mig av med mitt dåliga samvete.

Gult plommonÄtit upp en skörd
Det där med att det krävs två plommonträd av samma sort för att det ska bli frukt verkar stämma. På det gamla plommonträdet hittade jag i år sju gula plommon och på det nya två. Jämfört med tidigare år då jag har hittat högst ett eller två är det alltså rekordresultat!

Ett par hade spruckit/hunnit bli övermogna, men resten var jättesöta och ‑goda. Dom mumsade jag med stort nöje i mig igår.

Bondplommonen börjar också vara mogna, men eftersom jag är inte är nån ”sylt- och saftmänniska” äter jag dom färska tills jag tröttnar och delar gärna med mig till den som vill ha. Det är bara att höra av sig om man är intresserad!

Planterat
Dom två fina astrarna jag fick av Grisen/Tvillingen har fått var sin växtplats. Förhoppningsvis kommer dom att trivas. Jag kallade dom höstastrar men på krukan stod det Victoria, vilket tydligen är en nyare sort även om blommorna ser likadana ut som höstastrarnas.

Under min tid som blompensionat i juli passade jag på att sno skott från en ampellilja och en spännande fetbladsväxt som jag aldrig har sett förut. Alla skotten hade rotat sig och var färdiga att sätta i kruka så det gjorde jag också igår i det fina och varma vädret.

Lagat mat
Det händer ju inte så ofta att jag känner för att laga mat, men igår föll andan på. Det blev en im­pro­viserad korvgryta med frysta thai-grönsaker, potatis och brysselkål. Inte alls illa om jag får säga det själv. Bra att ha i frysen. 🙂

Veterinärbesök
I morse klockan nio hade Mia fått tid hos vår ordinarie veterinär som nu är tillbaka från semestern. Hon lutar fortsatt åt uppfattningen att kliandet kommer sig av nån form av allergi. Sköldkörtelfel trodde hon inte på när jag berättade om vårt besök hos vikarien, i så fall skulle symtomen vara annorlunda.

Eftersom huden inte uppvisar några förändringar och klådan inte orsakar sår är symtomen svår­dia­gnosti­cerade. Det slutade med att Mia fick en ny cortisonspruta och jag fick beskedet att följa ut­veck­lingen under årets lopp. I bästa fall försvinner kliandet när det blir kallare.

Jag var förberedd på ett hudprov som hon nämnde när jag bokade tid, men hon ansåg sist och slut­li­gen att ett sånt kanske inte skulle ge annat svar än att pälsen var bortnött och det vet vi ju redan. An­led­ningen till cortisonsprutan var närmast att den förhoppningsvis lindrar symtomen, vilket jag känner mig tveksam till efter den förra, men som jag förstår det finns det inte så mycket annat att hoppas på.

GladBesöket gjorde mig alltså inte ett dugg klokare och Mia får fortsätta dras med sitt kliande. Vi har i alla fall uteslutit ett antal tänkbara orsaker så jag får väl nöja mig med det.

Gott samvete
Även om luften kändes varm lockade vädret inte till utevistelse idag på grund av regnet. Det passade mig alldeles utmärkt, då kunde jag bli av med mitt dåliga samvete.

En av uppgifterna jag åtog mig för LMFs räkning var att gå igenom en lista över finansieringsalternativ för projekt i afrikanska länder. Listan omfattade 143 bidragsgivare och på min lott föll hälften, så jag har betat av den successivt. Idag skickade jag dom sista 34 tänkbara alternativen och är därmed äntligen klar med åtagandet. Det känns som en stor lättnad, jag avskyr ”långbänkar”.

av

4.7 – Oförglömligt veterinärbesök

Mia och jag har varit på ett oförglömligt veterinärbesök och behövt ta igen oss.

Oförglömligt veterinärbesök
Efter en orolig natt med ljudet av ösregn på taket som Mia är så rädd för, väckte hon mig 7.40, men lät mig ligga kvar tills väckningen gick i gång klockan åtta. En kvart senare kom plåtslagaren och därefter rustade jag oss för avfärd.

Mia i burVi hade tid 9.30, men fick vänta till ca 9.50. En sövd liten hund låg på undersökningsbordet noterade jag när jag gluttade in genom fönstret, så vi väntade utomhus. Dessutom var den inre dörren låst så vi tog oss inte in.

När vi väl blev insläppta, visade det sig att hunden tillhörde kommundirektören och hans fru. Medan den unga veterinärvikarien knappade in uppgifter på datorn småpratade jag med kommundirektören.

Jag fick veta att besöket orsakades av att hunden inte låter nån klippa klorna sen den tydligen blev felbehandlad hos en lokal hundtrimmare och därför behöver sövas för att få det gjort. Inte speciellt ovanligt – hundar glömmer aldrig en misslyckad kloklippning vet jag av erfarenhet.

Den unga damen hälsade oss välkomna medan hon skrev ut en massa papper på skrivaren. Jag drog hela raddan med diagnoser och alla läkemedelskurer vi prövat så hon slapp börja från början.

Efter att ha bläddrat i högen med papper hade hon två teorier. Antingen hormonstörning på grund av sköldkörtelproblem(!) eller nån form av allergi. Fast symtomen på hormonstörning stämde inte tyckte hon efter att ha läst vidare. Hon föreslog ett blodprov, vilket jag tyckte var en bra idé.

Det var nu besöket blev oförglömligt. Veterinären försvann ut till ”kassa-rummet” en liten stund, återvände och sa lite lågmält att ”det här blir svårt”. Jag anade oråd och misstänkte genast att hon konsulterat nån handbok för att få reda på hur man bär sig åt att ta blodprov på en katt.

Vid tidigare blodprov har veterinären först rakat bort lite päls för att lättare se blodkärlet. Det gjorde inte den här och försöket misslyckades eftersom Mia rörde på sig så att hon tappade greppet om ådran. Blodet sipprade överallt annanstans utom i provröret.

Jag föreslog att lite lugnande medel kanske vore bra? Jo, fast det får blodkärlen att dra i hop sig sa hon utan att titta i några papper den här gången. Då föreslog jag ett nytt försök på andra tassen. Ja, det tyckte hon lät bra och frågade om hon kunde få raka bort lite päls. Självfallet fick hon det.

Resultatet blev lika misslyckat den här gången. Mia försökte rycka undan tassen, vilket givetvis ledde till att veterinären tappade ådran. Nytt blodflöde. ”Nä, det här blir inget av” konstaterade jag högt. Veterinären föreslog då att hon kunde ta blodprovet från halsen i stället.

Jag sa det inte högt men tänkte ”aldrig i livet!”. Två misslyckanden fick räcka. Hur i all sin dar kunde hon tro att Mia skulle hålla sig stilla när hon blev stucken i halsen? Jag nekade bestämt och sa att vi struntar i blodprovet.

Vi väntar tills ordinarie veterinären är tillbaka om det fort­farande känns aktuellt då. Hon har utan problem tagit blodprov på antingen Snuttan eller Mia, jag minns inte vem av dom det gällde.

För att eliminera eventuell allergi föreslog hon medan hon skrev räkningen att jag helt byter ut Mias mat och överräckte två papper med tips och instruktioner. Jag stoppade ner dom tillsammans med kvittot och så åkte vi hem tillbaka med oförrättat ärende.

Återhämtning
Mia tar igen sigTio i elva var vi hemma. Nästan två timmar hade Mia varit inspärrad och dessutom lindrigt miss­handlad. Hon var jättelycklig över att få tillbaka sin frihet och strök sig mot allt i sin väg när hon gick in. Dessutom hungrig och törstig, liksom jag.

Efter vätske- och matintag parkerade vi oss i hammocken. Jag först och några minuter senare hoppa­de Mia också upp och la sig i halvskuggan vid mina fötter. Det enda som störde oss var svanarnas ”konversation” men så småningom tystnade den och vi kunde sova gott i ett par timmar.

Aldrig mer den veterinären – eller åtminstone inte förrän hon lärt sig ta blodprov på en katt. Jag har full förståelse för att alla är noviser i början, men om hon tvivlade på sin förmåga kunde hon ha sagt det och avstått tycker jag. Vår ordinarie veterinär är utan tvekan en pärla, vilket jag redan tidigare har talat om för henne.  🙂

av

1.7 – Sista juni*)

AntecknarJag har antecknat och skrivit, redigerat, mätt, skrivit igen och fått ett nytt updrag. Mia har ny tid hos veterinären.

Antecknat och skrivit
I lördags gick väglagets årsmöte av stapeln. Närvaron var inte stor, men idag fick jag förklaringen av två vägandelsägare som gick förbi på sin morgonrunda. ”Man behöver inte gå på års­mö­tet så länge vägen är välskött.” Just så, då vet vi det. När ingen dyker upp längre är alla således nöjda. 😀

Årsmötesanteckningarna överfördes till ett protokoll i söndags. Eftersom det regnade var det lagom sysselsättning.

Redigerat
När årsmötesprotokollet var skrivet övergick jag till att redigera vägenhetsförteckningen och debi­te­ringslängden. Avierna för vägavgiften ska för all del inte skickas ut förrän i början på oktober, men jag tyckte det var bäst att smida medan järnet var varmt. Och tur var det, för jag upptäckte två fel under tiden jag satt där i min teddyväst och eldade i spisen för att hålla värmen.

Mätt
Varannan söndag är spikad för siktdjupsmätning, men jag struntade högaktningsfullt i det i söndags, dels beroende på vädret och dels för att jag ville bli klar med det jag höll på med. Mätningen gjordes igår i stället.

Siktdjupet blev 3,02 m, vilket inte alls är illa så här års. Möjligen beror det klara vattnet på att tempe­raturen har varit låg den senaste tiden? Bara 17 grader konstaterade jag när jag kollade brygg­termo­metern.

Skrivit igen
Han är ju gullig vår nya väglagsordförande. Förutsättningen för att han ställde upp var att jag är sekreterare sa han. Sånt känns gott att höra. 🙂

För att överträffa hans förväntningar skrev jag igår eftermiddag ett halvfärdigt protokoll för det konsti­tuerande styrelsemötet som hölls igår kväll. Allmänt skratt uppstod efter valet av vice ordförande när ordfö­ran­den frågade vad det stod i protokollsutkastet? Jag hade nämligen skrivit namnet på den som blev vald. I just det här fallet var det inte så svårt att vara synsk.

KassörNytt uppdrag
Mötet resulterade i att min titel som sekreterare utökades med en till. Styrelseledamöterna tyckte näm­ligen att jag också ska vara kassör!

Jag utfärdade en varning angående mitt siffersinne och sa att dom fick skylla sig själva. Jag påpekade också att det är ordföranden som bär ansvaret för mina even­tuella misstag. Det avskräckte dom inte, men nu har jag i alla fall garderat mig.

Ny tid hos veterinären
Igår morse ringde jag veterinären för att boka tid för Mia för att få en ny diagnos. Klådan fort­sätter trots att inga hundar har stressat henne på flera veckor. Alltså var min slutsats fel.

Den vikarierande veterinären kanske kommer på orsaken? Det är i alla fall min förhoppning när hon får höra allt vi har undersökt och provat sen mars då symtomen dök upp.

——————————

*) Sista juni-inlägget skulle förstås ha varit igår, men Mia såg till att jag ägnade mig åt henne i stället. Varje gång jag började skriva skulle hon ut. Eftersom klockan var över tio gick jag inte med på det, utan avstod hellre från bloggen.

Så där gör hon jämt. När hon kommer in för kvällen ska hon antingen ligga i min famn medan jag tittar på TV eller så ska vi gå och lägga oss. Annars vägrar hon vara inne. En riktig utpressarkisse. 😀

av

24.4 – Botemedel och skrivmaraton

Mia har lurats och fått vänta, jag har undertecknat, skrivit brev och är nybakad aktieägare. Idag blev det morgonrocksdag.

Lurig kisse
I tisdags hade Mia tid hos Smådjurskliniken kl 14:00 för att undersöka orsaken till klådan och den ställ­visa päls­uttunningen. Gissa hur det gick? Jo, hon gick ut kl 8:15 och dök inte upp förrän ca 13:30! Då hade jag redan ringt och ombokat tiden. Precis som om hon kände det på sig. 🙂

Mia undersökerEftersom vi ändå skulle hinna, kastade vi oss i väg och jag försökte ringa kliniken, men det var upp­taget ända tills vi nästan var framme vid stora vägen. Det visade sig då att dom redan hade tagit in ett akutfall med ormbett så vi höll fast vid den ombokade tiden och jag vände tillbaka hem. Det var nån annan som behövde tiden bättre än vi.

Lång väntan
Igår kl 10:00 hade vi fått ny tid. Nu tog jag inga risker, Mia fick finna sig i att vara instängd fram till avfärd. Men från 7:50 till 9:30 är lång tid att vänta för en kisse som är van att få gå ut och in efter eget behag. Och enda belöningen för den långa väntan blev att bli inföst i buren och tvungen att åka bil. Stackars kisse.

Inte förrän 11:15 fick hon sin frihet igen. Då var vi tillbaka hemma efter att veterinären hade under­sökt, tagit svamp­odlings­prov och gett henne första dosen mot ohyra. Det slutliga resultatet från labbet dröjer 2-3 veckor så veterinären tyckte det var bäst att gardera sig ifall det ”bara” är ohyra. Jag instämde helhjärtat.

Underskrift
Igår eftermiddag hade jag tid hos juristen för upprättande av bouppteckningen efter mamma. Själva bouppteckningsinstrumentet var en ganska kortfattad historia, men bilagorna desto fler. Efter en timmes genomgång var det klart att skriva under, ta emot dokumenten och fakturan förstås.

Brevskrivning
När jag kom hem satte jag mig så gott som omgående ner och skrev brev till ordföranden i Fredriks­bergs Marthakrets med anledning av gåvobrevet hon skickade i början på februari.

Jag påtalade att juristen ansåg gåvobrevet ogiltigt enligt lag och att han avrådde mig från att betala ut några pengar, men avslutade brevet med att tala om att marthakretsen trots allt skulle få halva beloppet. Därmed hoppas jag innerligt att den dusten är avslutad för gott och att jag slipper fler hotelser!

Nybakad aktieägare
Mamma talade för länge sen om att hon hade några Elisa-aktier, men det hade jag förstås glömt. Dessutom visade det sig att hon var aktieägare i Aktia, så nu ska jag delta i alla bolagsstämmor och ställa besvärliga frågor till styrelsen.

Nä, jag skojar, det ska jag inte alls det men jag tror bestämt att jag aldrig har varit aktieägare tidigare så lite skoj känns det. Tack för det mamma! 🙂

Morgonrocksdag
Skam till sägandes står skottkärran kvar på samma ställe där jag lämnade den i måndags… Vad jag hade för mig i tisdags minns jag inte längre, men igår var det ju en aning ”flöjigt” och idag har jag prioriterat Lion Mountain Finlands infoblad.

MorgonrockEfter fem timmar bakom tangentbordet kunde jag äntligen skicka i väg ett korrektur. Sen väntade en översättning skriven på finska av en limnolog som hade orddiarré och nästan satte rekord i långa meningar. Usch, vad träligt.

Jag har alltså knappt varit utanför dörren på hela dagen och sitter fortfarande i nattlinne och morgon­rock. Så kan det bli ibland – eller snarare då och då i mitt fall. 😀

Men i morgon kanske jag hinner ta i tu med högarna när jag är klar med mina viktigare ärenden?

av

12.3 – Ett himla kuskas och sågas

Måndagen och tisdagen gick mest åt till förflyttning hit och dit. Idag har jag premiärsågat.

Kyrkogården
Första hålltiden i måndags var kl 10. Då hade jag träff på kyrkogården med min trevliga be­grav­nings­entreprenör och en mycket charmerande ung man. Mötet gällde val av minnesplatta till mamma och renovering av den befintliga gravstenen. Senast till Mors dag skulle min beställning vara verkställd lovade ”stenkillen”.

FotvårdFotvård och tandläkare
Ett par timmar senare var det dags för avfärd till Kimito. Fotvård kl 13 och tandläkare kl 14. Det är första gången jag nånsin fått fotvård. Och jag är helt hundra på att om jag inte hade fått ett pre­sent­kort av Grisen/Tvillingen i födel­se­dags­pre­sent hade det inte blivit nu heller.

Tidvis var det rena tortyren när den unga damen gjorde sitt bästa för att bryta av fötterna på mig. Mina senor var väldigt spända sa hon och böjde lite till trots mitt vrålande. Fotbad och massage var förstås skönt så jag kanske vågar mig på en repris nån gång när jag har glömt smärtan.

Tandläkarbesöket var kort och effektivt. Det gällde ju ”bara” att fästa kronan på sin gamla plats. Jag bad också om att få övrigt garnityr kollat så jag slipper nytt besök om ett par månader då jag normalt brukar ha ”årsöversyn”.

Veterinärbesök
I tisdags kl 7:30 hade vi tid hos veterinären. Mias hysteriska slickande i bakändan och tidvisa kanande på rumpan behövde kollas tyckte jag, det här var inget normalt beteende för henne. Jag misstänkte analsäckarna, men dom kändes normalstora och hon reagerade inte när jag kände på dom så det måste vara nåt annat.

För att säkerställa att det inte berodde på mask fick hon en Axilur-kur eftersom det var dags, men dom symtomen brukar ju vara annorlunda så det uteslöt jag också.

Mias mageVeterinären klämde på nedre delen av magen, kollade rumpan och analsäckarna men kunde inte hitta nån anledning till slickandet hon heller. Kroppstemperaturen låg lite över det normala, men det hän­förde hon till stressen över bilåkandet.

Antagligen beror slickandet bara på att hon har svårt att komma åt för att magen är i vägen föreslog jag, men veterinären var så finkänslig så hon inte kommenterade det även om hon troligen delade min uppfattning. Mia väger nämligen ett par kilo för mycket efter vintern.

Jag passade samtidigt på att be om vaccinationen för kattflunsa, annars hade vi behövt åka igen i slutet av maj. I fortsättningen räcker det att hon får den i samband med kattpestvaccinationen vart tredje år sa veterinären under tiden hon tog betalt. Så bra, då är det våren 2017 nästa gång, förutsatt att vi inte behöver åka dit för nåt annat före det.

Mia reagerade ovanligt kraftigt på vaccineringen och kände sig jättedålig såg jag, men tack och lov gick reaktionen över innan jag var tvungen att lämna henne för nästa ärende. Hon fick stanna inne och ta igen sig under tiden.

Gurk- och glasavhämtning
Jag hann gott och väl med en andra frukost innan det var dags att byta om och åka tillbaka till Kimito. Klockan ett hade jag kommit överens om att träffa ”stadsborna” som vänligt nog hade med sig cock­tail­glas och saltgurkor till mig.

Glasen var jättesöta hann jag konstatera innan vi gick in och fick oss en pizza. Nån betalning kom inte på fråga fick jag besked om och till råga på allt fick jag inte ens bjuda på pizza, f d klasskompisens sambo envisades med att betala. Men vid lägligt tillfälle ska jag nog se till att göra rätt för mig har jag bestämt.

Saltgurkan är nu vederbörligen provsmakad och befunnen helt i klass med den som jag tidigare köpte i lösvikt hos Kompis. Mängden jag fick (1,125 kg) lär räcka ett bra tag.

Premiärsågat
Det fina vädret och antalet plusgrader lockade till utearbete och inspirerade till premiärsågning med nya elmotorsågen. Idag skulle lönnen ner.

AvverkningDet var ett nöje att såga. 🙂  Lönnen var mycket grovare än jag mindes och fällskäret blev inte alls som jag tänkt mig, men i övrigt fungerade allt finfint. Att lönnen föll åt motsatt håll än vad jag hade planerat gjorde inget, huvud­sa­ken att jag inte blev under den.

Jag gjorde bort mig ett par gånger och fick trixa en del för att få loss kedjan, men nu har jag (för­hopp­ningsvis) lärt mig att undvika såna tabbar i fortsättningen. Hur jag hade lyckats skava bort ytan på elledningen är en gåta? Jag som tyckte att jag var jättenoga med att ha elsladden ur vägen hela tiden?

Efter fyra timmar inklusive ett par korta pauser är mer än halva lönnen kvistad och kapad och små­veden inforslad i vedlidret. Dom grövsta kubbarna måste jag förstås klyva, så jag får höra mig för om det är nån som är villig att stå till tjänst med vedklyv? Egnahemsföreningen har en man kan hyra, men det verkar lite löjligt att hyra en bara för ett halvdussin kubbar.

Jag kanske klarar mig med min stora klyvyxa förresten? Det vore ju intressant att testa! Risken är väl att jag inte orkar lyfta kubbarna så jag får ordentliga ”hugg”, men det återstår att se. Jag är ju ganska kraftigt byggd även om jag är lite kort i rocken. 😀

av

29.5 – Mia till doktorn

Vid femtiden igår eftermiddag kom Mia springande som hon brukar, men tvärstannade på trappan och hostade våldsamt. Hostattacken övergick i kräkningsförsök men hon fick bara upp lite slem och några korta grässtrån.

Mia sjuk 1Jag förstod genast vad det var frågan om. Det här var tredje gången gillt sen hon flyttade in. Ett grässtrå satt i svalget på henne och fram­kal­lade kräkreflexer. Hur hon än bar sig åt fick hon inte upp eller ner det.

Så här i efterhand inser jag att det har besvärat henne redan några dar, hon har haft ett par host­attacker tidigare, men hittills har det inte varit akut. En timme senare var hon hungrig, men alla försök att äta eller dricka resulterade i kräk­ningar och nya hostattacker.

Jag gjorde flera försök att få syn på det fördömda grässtrået men kunde inte se det. I fjol hade jag turen att se det sticka upp bakom tungan och lyckades dra ut det utan att det gick av, men den turen hade jag inte nu. Det enda jag lyckades åstadkomma var en ”punktering” i tummen av en hörntand. Att peta i munnen på en katt är inte alldeles enkelt.

Kvällen blev lång, både för Mia och matte. Veterinären stängde 16.00 och till jouren i Åbo ville jag inte åka – det handlade ju inte om liv eller död. Det gällde i stället att hänga på luren klockan åtta i morse då tids­bok­nin­gen öppnade hos veterinären i Kimito.

Natten blev ändå hyfsat lugn. Jag bar Mia till sängen och la henne bredvid mig, där hon somnade så småningom, men vaknade och hostade varje gång hon bytte sovställning.

Direkt klockan åtta i morse bokade jag tid hos veterinären. Klockan 13.00 fick vi komma. Mia gick ut en sväng men var tillbaka efter en halv timme och ville ha frukost. För att bespara henne hosta och kräkningar fick hon ingen mat eller dryck nu heller.

Förmiddagen har varit gräsligt lång. Tiden går väl aldrig så långsamt som när man är tvungen att vänta. Mia ville gärna dela min frukost och fick två små bitar påläggskorv, men det orsakade givetvis nya host­attacker och kräkningsförsök.

Ett par gånger satte hon sig vid dörren och jamade, men nu måste hon ju stanna inne för att vi inte ska behöva avboka det absolut nödvändiga veterinärbesöket. För att vara solidarisk stannade jag också inne. Timmarna kröp fram.

Just nu är det en halv timme kvar tills vi ska åka och jag skriver för att hålla mig sysselsatt. Nåt annat vettigt kommer jag mig inte för. Mia har resignerat. Hon satt en stund i sovrummet och tittade ut ge­nom fönstret, sen hörde hon en skalbagge i diskhon och är för tillfället ”på jakt”.

Epilog
Strax före två var vi hemma tillbaka. Jag gillar vår kommunala veterinär, hon är skicklig, effektiv och behandlar djuren med respekt. Till skillnad från dåvarande länsveterinären i Östersund. Han hanterade djuren som döda ting, så där blev det bara ett besök.

Mia sjuk 2Min diagnos stämde. Ett långt grässtrå hade fastnat i svalget, som nu var svullet och irriterat så Mia fick också värkmedicin förutom att hon blev sövd förstås. Samtidigt fick hon sin årliga vaccination, så slipper vi åka igen i juli.

Vid femtiden började hon piggna till och var givetvis vrålhungrig. Hon satte i sig två (små) portioner på raken. Sen gick hon ut på trappan. Några minuter senare var hon puts väck. Jag tog för givet att hon hade lagt sig i skuggan nånstans, men kvart över sex kom hon med en näbbmus i munnen och ”pratade” för fullt. Det tolkar jag som att hon är sig själv igen. 🙂

För den som inte gillar djur eller som aldrig har haft husdjur är min vånda antagligen obegriplig. Det kanske känns likadant som när spädbarn är sjuka? Dom kan ju inte heller tala om vad som är fel och det är svårt att veta på vilket sätt man ska hjälpa dom.

Men nu är allting frid och fröjd igen, tack och lov!