12.3 – Ett himla kuskas och sågas

Måndagen och tisdagen gick mest åt till förflyttning hit och dit. Idag har jag premiärsågat.

Kyrkogården
Första hålltiden i måndags var kl 10. Då hade jag träff på kyrkogården med min trevliga be­grav­nings­entreprenör och en mycket charmerande ung man. Mötet gällde val av minnesplatta till mamma och renovering av den befintliga gravstenen. Senast till Mors dag skulle min beställning vara verkställd lovade ”stenkillen”.

FotvårdFotvård och tandläkare
Ett par timmar senare var det dags för avfärd till Kimito. Fotvård kl 13 och tandläkare kl 14. Det är första gången jag nånsin fått fotvård. Och jag är helt hundra på att om jag inte hade fått ett pre­sent­kort av Grisen/Tvillingen i födel­se­dags­pre­sent hade det inte blivit nu heller.

Tidvis var det rena tortyren när den unga damen gjorde sitt bästa för att bryta av fötterna på mig. Mina senor var väldigt spända sa hon och böjde lite till trots mitt vrålande. Fotbad och massage var förstås skönt så jag kanske vågar mig på en repris nån gång när jag har glömt smärtan.

Tandläkarbesöket var kort och effektivt. Det gällde ju ”bara” att fästa kronan på sin gamla plats. Jag bad också om att få övrigt garnityr kollat så jag slipper nytt besök om ett par månader då jag normalt brukar ha ”årsöversyn”.

Veterinärbesök
I tisdags kl 7:30 hade vi tid hos veterinären. Mias hysteriska slickande i bakändan och tidvisa kanande på rumpan behövde kollas tyckte jag, det här var inget normalt beteende för henne. Jag misstänkte analsäckarna, men dom kändes normalstora och hon reagerade inte när jag kände på dom så det måste vara nåt annat.

För att säkerställa att det inte berodde på mask fick hon en Axilur-kur eftersom det var dags, men dom symtomen brukar ju vara annorlunda så det uteslöt jag också.

Mias mageVeterinären klämde på nedre delen av magen, kollade rumpan och analsäckarna men kunde inte hitta nån anledning till slickandet hon heller. Kroppstemperaturen låg lite över det normala, men det hän­förde hon till stressen över bilåkandet.

Antagligen beror slickandet bara på att hon har svårt att komma åt för att magen är i vägen föreslog jag, men veterinären var så finkänslig så hon inte kommenterade det även om hon troligen delade min uppfattning. Mia väger nämligen ett par kilo för mycket efter vintern.

Jag passade samtidigt på att be om vaccinationen för kattflunsa, annars hade vi behövt åka igen i slutet av maj. I fortsättningen räcker det att hon får den i samband med kattpestvaccinationen vart tredje år sa veterinären under tiden hon tog betalt. Så bra, då är det våren 2017 nästa gång, förutsatt att vi inte behöver åka dit för nåt annat före det.

Mia reagerade ovanligt kraftigt på vaccineringen och kände sig jättedålig såg jag, men tack och lov gick reaktionen över innan jag var tvungen att lämna henne för nästa ärende. Hon fick stanna inne och ta igen sig under tiden.

Gurk- och glasavhämtning
Jag hann gott och väl med en andra frukost innan det var dags att byta om och åka tillbaka till Kimito. Klockan ett hade jag kommit överens om att träffa ”stadsborna” som vänligt nog hade med sig cock­tail­glas och saltgurkor till mig.

Glasen var jättesöta hann jag konstatera innan vi gick in och fick oss en pizza. Nån betalning kom inte på fråga fick jag besked om och till råga på allt fick jag inte ens bjuda på pizza, f d klasskompisens sambo envisades med att betala. Men vid lägligt tillfälle ska jag nog se till att göra rätt för mig har jag bestämt.

Saltgurkan är nu vederbörligen provsmakad och befunnen helt i klass med den som jag tidigare köpte i lösvikt hos Kompis. Mängden jag fick (1,125 kg) lär räcka ett bra tag.

Premiärsågat
Det fina vädret och antalet plusgrader lockade till utearbete och inspirerade till premiärsågning med nya elmotorsågen. Idag skulle lönnen ner.

AvverkningDet var ett nöje att såga. 🙂  Lönnen var mycket grovare än jag mindes och fällskäret blev inte alls som jag tänkt mig, men i övrigt fungerade allt finfint. Att lönnen föll åt motsatt håll än vad jag hade planerat gjorde inget, huvud­sa­ken att jag inte blev under den.

Jag gjorde bort mig ett par gånger och fick trixa en del för att få loss kedjan, men nu har jag (för­hopp­ningsvis) lärt mig att undvika såna tabbar i fortsättningen. Hur jag hade lyckats skava bort ytan på elledningen är en gåta? Jag som tyckte att jag var jättenoga med att ha elsladden ur vägen hela tiden?

Efter fyra timmar inklusive ett par korta pauser är mer än halva lönnen kvistad och kapad och små­veden inforslad i vedlidret. Dom grövsta kubbarna måste jag förstås klyva, så jag får höra mig för om det är nån som är villig att stå till tjänst med vedklyv? Egnahemsföreningen har en man kan hyra, men det verkar lite löjligt att hyra en bara för ett halvdussin kubbar.

Jag kanske klarar mig med min stora klyvyxa förresten? Det vore ju intressant att testa! Risken är väl att jag inte orkar lyfta kubbarna så jag får ordentliga ”hugg”, men det återstår att se. Jag är ju ganska kraftigt byggd även om jag är lite kort i rocken. 😀

29.5 – Mia till doktorn

Vid femtiden igår eftermiddag kom Mia springande som hon brukar, men tvärstannade på trappan och hostade våldsamt. Hostattacken övergick i kräkningsförsök men hon fick bara upp lite slem och några korta grässtrån.

Mia sjuk 1Jag förstod genast vad det var frågan om. Det här var tredje gången gillt sen hon flyttade in. Ett grässtrå satt i svalget på henne och fram­kal­lade kräkreflexer. Hur hon än bar sig åt fick hon inte upp eller ner det.

Så här i efterhand inser jag att det har besvärat henne redan några dar, hon har haft ett par host­attacker tidigare, men hittills har det inte varit akut. En timme senare var hon hungrig, men alla försök att äta eller dricka resulterade i kräk­ningar och nya hostattacker.

Jag gjorde flera försök att få syn på det fördömda grässtrået men kunde inte se det. I fjol hade jag turen att se det sticka upp bakom tungan och lyckades dra ut det utan att det gick av, men den turen hade jag inte nu. Det enda jag lyckades åstadkomma var en ”punktering” i tummen av en hörntand. Att peta i munnen på en katt är inte alldeles enkelt.

Kvällen blev lång, både för Mia och matte. Veterinären stängde 16.00 och till jouren i Åbo ville jag inte åka – det handlade ju inte om liv eller död. Det gällde i stället att hänga på luren klockan åtta i morse då tids­bok­nin­gen öppnade hos veterinären i Kimito.

Natten blev ändå hyfsat lugn. Jag bar Mia till sängen och la henne bredvid mig, där hon somnade så småningom, men vaknade och hostade varje gång hon bytte sovställning.

Direkt klockan åtta i morse bokade jag tid hos veterinären. Klockan 13.00 fick vi komma. Mia gick ut en sväng men var tillbaka efter en halv timme och ville ha frukost. För att bespara henne hosta och kräkningar fick hon ingen mat eller dryck nu heller.

Förmiddagen har varit gräsligt lång. Tiden går väl aldrig så långsamt som när man är tvungen att vänta. Mia ville gärna dela min frukost och fick två små bitar påläggskorv, men det orsakade givetvis nya host­attacker och kräkningsförsök.

Ett par gånger satte hon sig vid dörren och jamade, men nu måste hon ju stanna inne för att vi inte ska behöva avboka det absolut nödvändiga veterinärbesöket. För att vara solidarisk stannade jag också inne. Timmarna kröp fram.

Just nu är det en halv timme kvar tills vi ska åka och jag skriver för att hålla mig sysselsatt. Nåt annat vettigt kommer jag mig inte för. Mia har resignerat. Hon satt en stund i sovrummet och tittade ut ge­nom fönstret, sen hörde hon en skalbagge i diskhon och är för tillfället ”på jakt”.

Epilog
Strax före två var vi hemma tillbaka. Jag gillar vår kommunala veterinär, hon är skicklig, effektiv och behandlar djuren med respekt. Till skillnad från dåvarande länsveterinären i Östersund. Han hanterade djuren som döda ting, så där blev det bara ett besök.

Mia sjuk 2Min diagnos stämde. Ett långt grässtrå hade fastnat i svalget, som nu var svullet och irriterat så Mia fick också värkmedicin förutom att hon blev sövd förstås. Samtidigt fick hon sin årliga vaccination, så slipper vi åka igen i juli.

Vid femtiden började hon piggna till och var givetvis vrålhungrig. Hon satte i sig två (små) portioner på raken. Sen gick hon ut på trappan. Några minuter senare var hon puts väck. Jag tog för givet att hon hade lagt sig i skuggan nånstans, men kvart över sex kom hon med en näbbmus i munnen och ”pratade” för fullt. Det tolkar jag som att hon är sig själv igen. 🙂

För den som inte gillar djur eller som aldrig har haft husdjur är min vånda antagligen obegriplig. Det kanske känns likadant som när spädbarn är sjuka? Dom kan ju inte heller tala om vad som är fel och det är svårt att veta på vilket sätt man ska hjälpa dom.

Men nu är allting frid och fröjd igen, tack och lov!

26.10 – Inhiberat och genomfört

Det är ”förvinter” och vi har varit instängda. Expertbesöket ställdes in och veterinärdito avlöpte tyvärr inte smärtfritt.

Förvinter
I morse var det vitt på marken, vindstilla och -2,8 grader. Solen tittade fram ett tag, men sen gömdes den av stora, mörka snömoln som släppte ifrån sig mera snö. Under dagen låg temperaturen runt noll eller enstaka minusgrader men har sjunkit till morgonens värde igen. I morgon blir det kanske till att bygga snö­koja?

Jag vet i alla fall en som är lycklig. Herr grannen junior önskade snö redan för en månad sen. 😀

Instängda
Mia väckte mig tjugo i åtta, men vi låg kvar och gosade en halv timme till. Allt för att väntan skulle bli så kort som möjligt. Det var ändå flera timmar till avfärd.

Som väntat tjatade hon en hel del och kunde förstås inte begripa varför hon inte fick gå ut. I två timmar försökte hon med varierande metoder och tio minuters mellanrum att få mig att ändra be­slutet. Hon jamade högt och lågt, fjäskade, hoppade upp på dörrhandtaget och jamade igen.

Jag gjorde mitt bästa för att distrahera henne. Först med mat, kel och godis, sen med fönstertittande. Små­fåglarna roade henne korta stunder, men sen satte konserten i gång igen.

Tjugo över tio gav hon slutligen upp och la sig i korgstolen. För att vara lojal gick jag inte ut och häm­tade tidningen som jag brukar, det hade varit mer än orättvist tyckte jag. Ett tag funderade jag på motorvärmaren, men kom fram till att jag har nytt batteri så en kallstart skulle inte vara några problem.

Inställt besök
Experterna från stan ansåg att föret inte tillät några utflykter med sommardäck, så det planerade ex­pert­be­söket i Söderby ställdes in och planeras bli nästa vecka i stället. Det passade ju mig som hand i handske med tanke på min tajta tid­tabell (se gårdagens inlägg). Inget ont som inte har nåt gott med sig. 🙂

Veterinärbesök
Tio över elva gjorde vi oss redo för avfärd. Tack vare kapellet behövde jag inte skrapa rutorna. Så bra att jag fick det på igår kväll! Hjärtligt tack än en gång till ”alla som til ha hulpi” som uttrycket lyder på lokal dialekt.

Vägen upp till kyrkbyn var isig, men ”stora vägen” var saltad så där gick det bra i lag­stadgad hastig­het. Tack vare den tidiga starten hann jag hämta den nya backup-disken hos ZasData och hann ändå till veterinären till 11.50. Fast där var det stängt.

Efter tio minuters väntan – med Mia i buren uppe på biltaket för att hon skulle få se sig omkring – började jag tro att jag hade missuppfattat nåt och ringde veterinären. Nej då, jag var på rätt ställe och i rätt tid, hon var på väg sa hon.

Att undersöka Mias öra var inte helt lätt, hon morrade och försökte bitas. Alltså hade hon ont. Vete­ri­nären hann ändå se att trum­hinnan och örongången såg fina ut, men i brosket i kanten på örat såg hon nåt mysko och beslöt söva henne för att kunna undersöka närmare.

Det visade sig vara en varböld som högst antagligen förorsakats av ett sår från en (katt)fiendeklo. Den kunde möjligen också bero på att Mia stuckit sig på nåt eller på ett tidigare fästingbett, men det var mindre troligt tyckte vi.

Hur som helst punkterade hon bölden på två sidor, tömde den på var och spolade såret med Betadine-lösning. Sen satte hon på en bit gasbinda och plåster för att täcka såret, gav en spruta med smärt­stillande, resp antibiotika och avslutade med uppvakningsmedel.

Mia skulle hållas inne resten av dagen och natten, få mat först när hon vaknat ordentligt och anti­biotika i 7-10 dar två gånger om dan med start i morgon. Därmed har vi varit instängda igen sen hemkomsten tio i två.

Hon var helt vaken först kvart i fem och rejält hungrig förstås. Det var länge sen frukosten. Efter maten ville hon gå ut, men har förvånansvärt väl accepterat mina ”vi ska stanna inne”. Vid det här laget vet hon garanterat vad orden betyder.

Innan vi åkte bajsade hon i kattlådan, men inte förrän i kväll kissade hon. Hon har för all del inte druckit nåt under dagen men givetvis började jag oroa mig eftersom det närmade sig tolv timmar sen sist. Eller kanske mer, det är ju inte säkert att hon var nykissad när hon kom in igår kväll? Men nu är lugnet således återställt och vi ser fram mot en ny dag. 🙂