22.6 – Veckans program

Vi har avverkat Öppet hus, födelsedagsfirande, kaffebjudning och samdisk, tebesök, gräsklippning och haft celebert besök i viken. Mia blev blåst på bytet.

Öppet hus
I söndags hade hembygdsföreningen Öppet hus i Dragegården kl 13-16. Tillfället bevistades av hela två personer, så vi får nog se till att locka med nåt annat än en öppen dörr i fortsättningen!

Det har vi förresten redan planerat. Den 16.7 blir det Tras­mat­tans dag och Slipningsdemonstration på gammaldags manér, så då hoppas vi förstås på stor publik.

Födelsedagsfirande
Efter att Dragegården hade stängt och Husse återvänt (jag var ledig), rodde vi över till Lingon­gran­nen. Hans sambo fyllde år och bjöd på födelsedagskaffe.

Det blev ett långt firande… Först efter 22 var vi färdigpratade och tillbaka på Udden med kakfyllda magar och kon­jaks­fuktade strupar.

Kaffebjudning och samdisk
På måndagen åkte Husse till stan en sväng och jag rustade mig i bikini. Vädret medgav lätt klädsel som omväxling, liksom fint torkväder till tvätten. Lustigt nog blev jag också inspirerad att klippa gräset ”på framsidan”. En s k ledig dag. 🙂

Dan därpå var vi bjudna på eftermiddagskaffe till en av Husses släktingar. Också den här gången färdades vi sjövägen trots ihållande vind, hotande regnmoln och begynnande regnstänk.

Nu blev visiten blev inte så lång, så vi hann till och med en samdisk före kvällsnyheterna på teve. Tänk att det plötsligt har blivit nästan roligt att diska!

Tebesök
Eftersom lördagen den här veckan sammanfaller med Midsommardagen, beslöts att Vik Husses tebesök skulle tidigareläggas till igår i stället. Han kom som vanligt laddad med bullpåsar vid lunchtid så vi fick prata vi bort ett par timmar.

Gräsklippning
Igår gjorde Husse gräsklippningsrekord tror jag. Han hann med både Tallmo, Dragegården och Udden, så nu är gräsmattan ner mot sjön också nyklippt till Midsommar. Som ”belöning” fick han halvsega älgbiffar med löksås till middag. 😀

Celebert besök i viken
I förmiddags fick Husse syn på celebra besökare i viken. Sju sångsvanar betade ivrigt bland vatten­växterna. Måltiden avverkades i rask takt, sen drog dom i maklig takt till andra nejder. Så många svanar på en gång har jag nog inte sett tidigare i vår vik (på bilden syns bara fyra av dom).

Mia blåst på bytet
Nån gång på eftermiddagen igår hade Mia letat rätt på snoken som bor i stranden. Hon hade placerat den bland lupinerna nedanför verandan då jag upptäckte henne.

Eftersom snoken liksom hör hemma på Udden och är helt oförarglig, hämtade jag en hink, lyfte över snoken och bar ner den till vattnet. Där simmade den elegant i väg. Det kändes bra. 🙂 Så den här gången blev Mia blåst på bytet.

Hoppas du får en varm och trevlig Midsommar!

27.8 – Nästan livat

Jag har slitit på hammocken, träffat snoken, umgåtts med vattenvarelser, fått en present, städat arkiv och utmanat getingarna.

LektyrSlitit på hammocken
Både i tisdags och onsdags kunde jag vila middag i hammocken. Det är något alldeles speciellt med att ligga ute. Man känner värmen från vår närmaste stjärna, hör vindens sus, fågelkvitter och insektsurr. 🙂

Träffat snoken
På väg till siktdjupsmätningen i onsdags överraskade jag snoken som låg och solade på bryggan. Den fick förstås bråttom att flytta på sig så jag väntade tills den hade försvunnit utom synhåll.

Trots att den rör sig i vatten vill den tydligen inte ta sig vatten över huvudet. Vem vill det förresten? 😉 Den kunde mycket väl ha hoppat ner eller släppt ner kroppen i vattnet, men föredrog att åla sig ner längs bryggstolpen tills den fick vattenkontakt. Snokar kan kanske inte hoppa när jag tänker efter?

Mia var lyckligtvis inte på plats just då så vi slapp konfrontation. När hon dök upp hade snoken redan försvunnit.

SjökläddUmgåtts med vattenvarelser
Efter siktdjupsmätningen beslöt jag ta i tu med sommarens återstående projekt – röja vass i ”ham­nen”. Den här gången rustade jag mig i ärvda fiskarstövlar innan jag började umgås med skräddare, vatten­kvalster, sländor, cyanobakterier och allehanda andra vattenorganismer.

Arbetet löpte på bra ända tills jag upptäckte att den ena stöveln läckte, men jag lät mig inte hindras. När vattnet började sippra in ovanför stövelkragarna och jag blev blöt i ändan bestämde jag att det fick duga. Dom få stråna längst ut kan jag leva med eller klippa av från båten vid tillfälle.

Present 2Fått en present
I torsdags hade jag diverse Kimito-ärenden som avslutades med en träff med f d klasskompisen och hans sambo på Villa Lande över en kopp kaffe. Efter en stund drog sambon upp ett vackert omslaget paket och önskade mig en skön höst.

Jag blev alldeles gråtfärdig över gesten… Varför skulle jag ha en present? Jag minns inte vad hon svarade men tog förstås tacksamt emot paketet. Jag valde att inte öppna det men hörde att det kluckade när jag skakade på det så jag anade mig till innehållet.

Paketet visade sig innehålla en flaska med nyttig vätska: Brandy med honung. Jag var tvungen att genast smaka några droppar för att kolla om honungssmaken verkligen kändes. Det gjorde den faktiskt så den lär nog ”gå åt i hushållet” för att citera f d bonuspappan.

Idun 1912Städat arkiv
I måndags inleddes arkivstädningen/-inventeringen i Dragegården och fortsatte i går. Oj, vad många intressanta fynd vi gjorde! Det som imponerade mest på mig var ett exemplar av Pro Finlandia-adressen från 1918 (länken enbart på finska).

Inbundna exemplar av tidningen Idun från 1912 var onekligen också lite spännande även om jag inte bläddrade i dem desto mer just den här gången.

Utmanat getingarna
I eftermiddags beslöt jag utmana getingarna. Skottkärran stod och väntade på tömning och min lilla lie låg kvar där jag i panik hade slängt den (se inlägg 22.8).

När jag hade täckt in mig i skyddande kläder från topp till tå och tagit på mygghatten var jag beredd. Det blev en antiklimax, getingarna sågs inte till. Så då vräkte jag kvistlasset över deras bo som hämnd för deras stick förra gången.

Det satte lite fart på dom, men den här gången var dom inte alls lika aggressiva. Troligen märkte dom att dom inte hade en chans att komma åt mig. 😀

7.7 – Bland tamt och vilt

NävaJag har hittat en näva(?), tömt en karaff, kört över en ”skyddsväg” och sjasat bort en mårdhund. Mia har hittat vattensnoken.

Hittat en näva
När vi senast hade möte i Dragegården upptäckte jag en liten näva (tror jag?) som blommade mellan trapp­stenarna vid ingången. Jag har sett en sån tidigare, men vet inte namnet på den?*)

Enligt de källor jag hittat på nätet finns det 430(!) arter så det finns ju att välja på… Om du råkar veta vilken det är (klicka på bilden för större storlek) vore jag tacksam för namnet!

Tömt en karaff
Igår hade jag anledning att tömma konjakskaraffen. Den återstående skvätten räckte precis till oss som inte var chaufförer. Min f d klasskompis och hans sambo hedrade nämligen Udden med ett besök i bersån igår.

PresentDen tjusiga blombuketten och den roliga presenten upp­skat­tades storligen. I fortsättningen lever vi på stor fot på Udden. 😀

Under samtalets gång kom jag på att vi tidvis lät precis som tidigare generationer som förfasat sig över nutidens ungdom. Är det ett mönster som alltid har upprepats månntro?

Upphöjd skyddsväg
Jag kanske har orerat om upphöjd skyddsväg tidigare, men jag gör det igen eftersom jag råkade se skylten på nytt idag. Vad i fridens namn är en skyddsväg?

Om jag låter min fantasi skena är det en extra säker väg för vilt som ska ta sig över livligt trafikerade vägar. Men så är be­vis­li­gen inte fallet eftersom dom vitmålade ränderna antyder att det är frågan om ett övergångsställe för människor.

Har trafikverket i det här landet aldrig hört talas om övergångsställen? Rena rama språkmiss­handeln uppfattar jag det som. Grr.

MårdhundsvalparSjasat bort en mårdhund
Årets mårdhundsvalpar är nu utslängda från boet och ungefär i samma storlek som Mia. Idag (kl 13:10) över­raskade jag en valp som sökte ätbart på sop­hö­gen bland syrenerna.

Trots att jag högljutt sjasade i väg den, gjorde den sig ingen brådska. Människor uppfattas förstås inte som fiender. På trappan satt Mia och klappade i tassarna, hon gillar dom ju lika lite som jag.

Mia har hittat vattensnoken
I förrgår stökade Mia med nåt bakom skostället i verandan, men jag antog det var en näbbmus eller en ödla. En stund senare hade jakten flyttats inom synhåll och då blev det fart på matte.

Mia och snokenHon hade olyckligtvis hittat vattensnoken, förmodligen den jag skrev om i inlägget den 26.6. Jag skyndade mig att pytsa över den i ett tvättfat och frakta den till stranden. Där är det mindre chans att Mia hittar den räknar jag med men jag vet ju inte var hon hittade den så det är ingen garanti.

Som tur är snokar – kanske andra ormar också? – specialister på att spela döda. Dom ligger absolut blickstilla och öppnar gapet har jag märkt. Varför dom öppnar gapet vet jag inte men det verkar tillhöra simuleringen.

Förhoppningsvis får den lilla snoken leva fridfullt resten av sitt liv. 🙂

*) Tack vare kunniga vänner på FB har jag fått svar på frågan: Stinknäva heter den lilla örten.

26.6 – Midsommar och andra nöjen

Jag har brutit mot flaggförordningen, skippat sillen, haft besök, blivit betittad och nyttjat myggolja. Mia har sett en mårdhund i vitögat.

FlaggaBrutit mot flaggförordningen
Det där med flaggning är nog inte min grej. Som en eftergift åt konventionen beslöt jag hissa flaggan till midsommar men oj vad fel det blev.

Enligt flaggförordningen (som jag läste efteråt) ska flaggan tydligen hissas på Midsommarafton kl 18 och halas Midsommardagen kl 21.

På Udden var flaggan i topp redan kl 10 på förmiddagen. Men det är ju inte så värst många som såg mitt brott så jag slipper högst antagligen efterräkningar. Jag lycka­des i alla fall hålla halningstiden.

Skippat sillen
När flaggan var hissad och midsommarstädningen avslutad chockade jag kroppen med en grönsallad. Alla ingredienser utom vitlöken bestod av lokalt odlade produkter. Det kändes fräscht och nyttigt. Ingen sill och potatis med andra ord. Ingen nubbe heller för den delen.

Besök
Igår anlände ”veckans gäst” som vanligt med bullpåse vid lunchtid.  Förmiddagen var mulen, men efter hand skingrades molnen så jag dukade i bersån. Temperaturen var riktigt sommarlik.

Dagens diskussionsämnen sträckte sig från åldrande och död till djur och natur. Däremellan av­handlades aktuella politiska ämnen i ytterst korta ordalag.

Ett par timmar efter att han åkt, tittade sommargrannen psykologen förbi. Hon hade tänkt ösa båten men det hade ”hamnkaptenen” redan tagit hand om talade jag om för henne. Vi tog trots det en tur till stranden för att kolla läget.

SnokBlivit betittad
Faktiskt fanns det ändå lite vatten att ösa. När jag var klar ställde jag mig på bryggan. Plötsligt fick jag syn på ett litet huvud och en hals som stack upp mellan bräderna. Vi var iakttagna av en nyfiken liten snok.

”Men hej lilla vän, vad roligt att se dig!” sa jag högt till snoken. Sommargrannen trodde det hade slagit runt fullständigt innan hon också fick syn på vårt sällskap.

”Tycker du ormar?” undrade hon. Jag förklarade att jag inget har emot dom, speciellt inte snokar, och att det är nyttiga djur. Det höll hon med om, men var inte lika förtjust som jag.

För snart 100 år sen när jag var barn bodde det alltid en snok i stranden, men jag har inte sett till nån på många, många år så det var en glad överraskning. Hoppas bara att Mia låter den vara ifred.

MyggoljaNyttjat myggolja
I flera veckor har jag kliat och skrapat mina fötter och ben och klådan sitter i längre än vanligt upplever jag. Är dom ovanligt giftiga  i år eller har jag plötsligt blivit känsligare?

Idag fick jag nog. Den fuktiga värmen fick insekterna att formligen kasta sig över mig medan jag (klädd i bikini) klippte bort blomställningarna på dom utblommade lupinerna, så jag gick in och smorde benen med myggolja. Det var faktiskt effektivt. Efter det bet dom mig på låren och överkroppen i stället. 😦

På flaskan står det Mygg och fästing. Av allt att döma gillar fästingarna preparatet för jag hittade nyss en fästing som kröp på vristen. Vintern har trots allt en del fördelar!

Mia och mårdhunden
I onsdags kväll hörde jag ett konstigt läte. Nästan som en kråka, men mer utdraget. Sen blev det tyst.

Mårdhund 2För att stilla min nyfikenhet gick jag ut och tog en titt. En bit från vedhögen såg jag en vuxen mård­hund som stod och tittade stint på Mia som låg i gräset och tittade lika stint tillbaka. Hon var själv­fallet beredd att försvara sitt revir föreställer jag mig.

När mårdhunden såg att jag närmade mig tyckte den att det var säkrast att dra. Mia kom tacksamt(?) fram till mig och vi gick in båda två.

Tidigare har Mia undvikit mårdhundarna så snart hon fått vittring på dom, men den här situationen var ju lite annorlunda. Eller så har hon vant sig vid deras lukt? Hur som helst slutade mötet lyckligt för alla parter den här gången.

16.9 – Pensionärssyndrom

Jag är i gott sällskap, har lurat en spindel, läst en dödsannons och tillhandahållit datorsupport. Mia har blivit snuvad på jaktbyten.

I gott sällskap
Att inte veta vart tiden tar vägen, men ändå ha fullt upp måste vara ett pensionärssyndrom…? Dagarna försvinner en efter en utan att jag vet riktigt vad jag haft för mig?

Men jag är i gott sällskap. Nyss ringde en pensionär och konstaterade att hon inte vet vart sommaren tog vägen och bad om ursäkt för att det planerade besöket inte blev av i år. Vi kom överens om att ta det nästa år om vi lever och har hälsan. För ett par dar sen fick jag ett mer eller mindre identiskt samtal, också det från en pensionär. Enda fördelen med att jobba är alltså att man kan redogöra för tiden. 😉

Spindelbyte Lurat en spindel
I förrgår satt jag ute på trappan och tog mig ett ”os” efter väl förrättat värv. Gräsmattan (och diverse äpplen) var nyklippt(a). Utan att tänka mig för askade jag i riktning mot vintergrönan, jag hade glömt att korsspindeln har sitt nät just där.

Rörelsen i nätet fick spindeln att omedelbart komma fram och spinna in ”bytet”. Inom några sekunder var ask­pe­la­ren insnodd i silke och såg ut som en liten kokong. Min ursäkt kom alldeles för sent och uppfattades säkerligen inte. Den stackars spindeln undersökte ”bytet” men måste ha blivit besviken, det här var definitivt inget ätbart.

För att försöka rätta till mitt klavertramp tog jag loss kokongen och slängde den, vilket förstås fick till följd att det uppstod ett hål i nätet. Men hellre det än att spindeln skulle sätta i sig askan resonerade jag. Sånt har man alltså tid med när man är pensionär. 😀

Dödsannons
Numera ögnar jag också igenom dödsannonserna när jag läser tidningen. Ett pensionärssyndrom det också kanske? För ett par dar sen upptäckte jag att ”farbror Fritz” har avlidit i en ålder av 94 år.

Fritz och Helga var egentligen mammas och min senaste styvfars bekanta, men jag träffade dom också ett par gånger och var på besök hos dom för många år sen när dom ännu bodde i Björna utanför Sundsvall. Det var på den resan vattenpumpen gick sönder på bilen och jag åt stekt tjäder första gången i mitt liv.

Fritz’ fru och min styvfar dog för flera år sen men mamma och han har fortsatt hålla kontakt. Hans senaste brev kom tyvärr för sent, mamma hade dött bara ett par dar innan så jag skrev det som svar till honom. Och nu var det alltså hans tur. Hoppas min kondoleans kommer fram på hans adress.

Datorsupport
Tre och en halv timme av den här dagen kan jag faktiskt redogöra för: Mellan klockan 12 och 15.30 hjälpte jag två datoranvändare. 🙂 Den ena hade under sommaren glömt hur man administrerar kontaktgrupper i mejlprogrammet och den andra hade problem med internetförbindelsen plus en del annat smått och gott.

SnokMia snuvad på byten
Igår hade Mia otur. Eller snarare hade hennes jaktbyten tur. Först räddade jag en fågelunge ur hennes grepp och senare på dagen trodde hon att hon hade tagit ihjäl en snok.

Ormar är extremt duktiga på att spela döda har jag lärt mig. Mias intresse för den till synes livlösa ”härvan” som låg på mattan i verandan försvann genast då den inte längre rörde på sig så när hon hade försvunnit ur synhåll bar jag ut ormen och la den på en solbelyst gräsfläck.

När jag cirka tio minuter senare kollade gräsfläcken var ormen borta, vilket jag hade räknat med och gladde mig över, ormar är nyttiga djur. Men givetvis skvallrade jag inte till Mia, hon behöver inte alls veta att hon blev snuvad på ”konfekten”. 😀

4.9 – Tillbaka till vardagen

Igår njöt jag i fulla drag, idag har jag tvingat min adept att äta tårta. Mia är åter i tjänst.

Full njutning
I förrgår hade jag en jäktig dag inför vad som komma skulle och var ovanligt effektiv. Upp 7:30, klar med tvätt och de flesta förberedelserna sju timmar senare. Bland annat strök jag 17(!) borddukar i varierande storlek. Man vet aldrig när ilet kommer på nästa gång så det var bäst att passa på.

Ett par minuter i tre igår anlände dom första gästerna. Jag höll Öppet hus 15-20 för grannar och goda vänner. Jag såg en bekant bil stå parkerad bredvid Silver­pilen men fortsatte med kaffekokandet eftersom jag antog att besökarna skulle komma in.

Det gjorde dom inte, så till slut gick jag ut för att se vart dom tog vägen. Dom hade bänkat sig i bersån och väntade på att jag skulle dyka upp. Så försynta gäster är jag inte van vid.

Efter hand fylldes gästantalet på och vi fortsatte trängas vid bersån. Ingen av oss kom på den ljusa idén att flytta det lilla bordet som stod vid pumphuset utan vi använde en pall som reservbord. En tillbyggnad till bersån hade behövts för att rymma alla.

Blomprakt

Vid sextiden dök det upp en bil till och inom kort kom en ung dam gående med en blombukett. Jag kände väl igen henne, men kunde inte för mitt liv begripa varför hon kom? Henne hade jag absolut inte bjudit?? Jag kan tänka mig att mitt ansiktsuttryck skvallrade om fullständig förvirring.

Det visade sig att hon ”bara” var blombud, men hon gratulerade ändå och överräckte en härlig bukett gula rosor – min favoritfärg på rosor. Av den anledningen var jag övertygad om att jag visste vem avsändaren var, mitt ex köpte alltid gula rosor till mig, men jag hade helt fel. På det lilla kortet i buketten stod ett helt annat namn. Härligt med såna överraskningar. 🙂

Det blev säkert närmare 30 kramar under dagen och kvällen. Både vid ankomst och avfärd i många fall. För att inte tala om presenter och blomsterhav! Man kunde tro att jag fyllde 90 minst, men nu var ju tyngdpunkten lagd på pensionärsfirande. Som jag redan konstaterat på FB, hade jag pensionerat mig för länge sen om jag hade vetat att det var så här trevligt!:D

Framåt halv sju började det kännas nog så kallt att sitta ute så vi flyttade in i ”södra salongen” och strax efter åtta gick dom sista gästerna. En fantastiskt trevlig eftermiddag och kväll. Tack för att ni förgyllde min tillvaro!

Tårta till adepten
Idag återgick livet på Udden till vardagen igen. Min ”adept” mejlade igår och undrade om jag kunde drilla henne i svenska inför en anställningsintervju som skulle ske på torsdag eftermiddag. Enda möjligheten var förstås idag.

Jag föreslog klockan fyra och höll på att göra i ordning kaffe då hon dök upp. Självfallet bjöd jag henne på gårdagens tårta, hon hade ingen större chans att protestera. Eftersom flera av dom inbjudna hade förhinder blev det en hel del kvar av den.

Dessutom tvingade jag henne mer eller mindre att ta med sig en bit till familjen då hon åkte. Hon har två små barn och en man som förhoppningsvis gillar gräddtårta. Resten får Mias jaktbyten slåss om så små­ningom.

Mia på strykbrädanMia åter i tjänst
I förrgår tyckte Mia att matte var ganska tråkig så hon påkallade uppmärksamhet på flera sätt. Dels la hon sig i tvättkorgen innan jag hade hunnit hänga upp all tvätt och dels hoppade hon upp på stryk­brädan när jag strök.

Igår hade hon fullt sjå att hålla koll på alla som kom och gick, nyfiken som hon är. Mestadels tror jag hon höll till på eller i närheten av tomten. Ett tag la hon sig uppe på taket till pumphuset. Där hade hon full koll på allt och alla.

Idag var hon tillbaka i tjänst igen. Vid lunchtid kom hon gående uppifrån skogen med en snok hängande i munnen och efter det har det också gått åt en fågel och en näbbmus. Nu är det snart dags att gå ut och hämta henne.