16.9 – Pensionärssyndrom

Jag är i gott sällskap, har lurat en spindel, läst en dödsannons och tillhandahållit datorsupport. Mia har blivit snuvad på jaktbyten.

I gott sällskap
Att inte veta vart tiden tar vägen, men ändå ha fullt upp måste vara ett pensionärssyndrom…? Dagarna försvinner en efter en utan att jag vet riktigt vad jag haft för mig?

Men jag är i gott sällskap. Nyss ringde en pensionär och konstaterade att hon inte vet vart sommaren tog vägen och bad om ursäkt för att det planerade besöket inte blev av i år. Vi kom överens om att ta det nästa år om vi lever och har hälsan. För ett par dar sen fick jag ett mer eller mindre identiskt samtal, också det från en pensionär. Enda fördelen med att jobba är alltså att man kan redogöra för tiden. 😉

Spindelbyte Lurat en spindel
I förrgår satt jag ute på trappan och tog mig ett ”os” efter väl förrättat värv. Gräsmattan (och diverse äpplen) var nyklippt(a). Utan att tänka mig för askade jag i riktning mot vintergrönan, jag hade glömt att korsspindeln har sitt nät just där.

Rörelsen i nätet fick spindeln att omedelbart komma fram och spinna in ”bytet”. Inom några sekunder var ask­pe­la­ren insnodd i silke och såg ut som en liten kokong. Min ursäkt kom alldeles för sent och uppfattades säkerligen inte. Den stackars spindeln undersökte ”bytet” men måste ha blivit besviken, det här var definitivt inget ätbart.

För att försöka rätta till mitt klavertramp tog jag loss kokongen och slängde den, vilket förstås fick till följd att det uppstod ett hål i nätet. Men hellre det än att spindeln skulle sätta i sig askan resonerade jag. Sånt har man alltså tid med när man är pensionär. 😀

Dödsannons
Numera ögnar jag också igenom dödsannonserna när jag läser tidningen. Ett pensionärssyndrom det också kanske? För ett par dar sen upptäckte jag att ”farbror Fritz” har avlidit i en ålder av 94 år.

Fritz och Helga var egentligen mammas och min senaste styvfars bekanta, men jag träffade dom också ett par gånger och var på besök hos dom för många år sen när dom ännu bodde i Björna utanför Sundsvall. Det var på den resan vattenpumpen gick sönder på bilen och jag åt stekt tjäder första gången i mitt liv.

Fritz’ fru och min styvfar dog för flera år sen men mamma och han har fortsatt hålla kontakt. Hans senaste brev kom tyvärr för sent, mamma hade dött bara ett par dar innan så jag skrev det som svar till honom. Och nu var det alltså hans tur. Hoppas min kondoleans kommer fram på hans adress.

Datorsupport
Tre och en halv timme av den här dagen kan jag faktiskt redogöra för: Mellan klockan 12 och 15.30 hjälpte jag två datoranvändare. 🙂 Den ena hade under sommaren glömt hur man administrerar kontaktgrupper i mejlprogrammet och den andra hade problem med internetförbindelsen plus en del annat smått och gott.

SnokMia snuvad på byten
Igår hade Mia otur. Eller snarare hade hennes jaktbyten tur. Först räddade jag en fågelunge ur hennes grepp och senare på dagen trodde hon att hon hade tagit ihjäl en snok.

Ormar är extremt duktiga på att spela döda har jag lärt mig. Mias intresse för den till synes livlösa ”härvan” som låg på mattan i verandan försvann genast då den inte längre rörde på sig så när hon hade försvunnit ur synhåll bar jag ut ormen och la den på en solbelyst gräsfläck.

När jag cirka tio minuter senare kollade gräsfläcken var ormen borta, vilket jag hade räknat med och gladde mig över, ormar är nyttiga djur. Men givetvis skvallrade jag inte till Mia, hon behöver inte alls veta att hon blev snuvad på ”konfekten”. 😀

18.3 – Bekvämt

Jag har representerat, reserverat och sålt och ska inte ha dödsannons.

Representerat
Igår ville sekreteraren i Lion Mountain Finland rf (ub) ha moraliskt stöd när hon skulle informera om verk­sam­heten för Röda korsets lokalavdelning i Dalsbruk. Det var ett synnerligen smärtfritt uppdrag, jag behövde varken förbereda mig eller säga nåt.

SLs statsvapenEfter en halv timme kunde jag åka hem igen och med nya kunskaper. Jag har visserligen sett Finlands flykting­hjälps dokumentär om Sierra Leone, men vår sekreterare gav både historik och information om aktuella förhållanden i landet, vilket såväl jag som mötesdeltagarna uppskattade. Ett rikt land i fråga om naturtillgångar, men urfattigt på grund av hänsynslös exploatering och korruption.

Reserverat
För ett par dar sen förälskade jag mig i Fiskars grässax på skaft men kom fram till att jag inte hade lust att betala frakt­kost­na­den om jag köpte den i Agri-Markets nätbutik. Jag ringde i stället butiken i Kimito och fick prata med den alltid lika glada försäljaren på Multasormi-avdelningen.

Jodå, såna låg i beställning och skulle ha levererats redan för ett par veckor sen upplyste hon mig om. Eftersom snön fortfarande ligger kvar är det ju ingen panik, så jag bad henne reservera en sån till mig. Det skulle hon gärna göra och lovade meddela när den finns att hämta. En riktig pärla är hon. ”Rätt man på rätt plats är oftast en kvinna.” har nån klok person sagt. 🙂

Sålt
En ung dam på Kimitoöns Bytesbörs på FB var intresserad av att köpa trädgårdsmöbler i trä så jag laddade upp en bild. Som av en händelse har jag ju ett lämpligt möblemang. Det visade sig att avståndet var för långt, men jag fick andra intressenter i stället.

Bland andra en f d kollega från skolan i Dalsbruk som gärna ville köpa soffan. Det fick hon så klart och för en timme sen var hon och hämtade den. Ypperligt. Då gäller det att hitta seriösa köpare till resten också. Och går dom inte åt så gråter jag inte för det, dom begär ju inte mat.

KorsIngen dödsannons
Jag har ju väntat och väntat på fakturan från HBL för mammas dödsannons men inte fått nån. Igår ringde Annonsbladet och frågade om jag fått den? ABL hade nämligen fått både en kreditering och en betalningspåminnelse men inte fått fakturan. Snacka om strulkusar.

Vi kom överens om att ABL fakturerar mig och betalar HBL i sin tur så är saken äntligen ur världen. Idag fick jag fakturan. Jag var beredd på ett par hundra, men det räckte inte alls – 324,38 € ville dom ha.

För två (små) dödsannonser och en tackannons blev summan 481,12 räknade Excel raskt ut. Svindyrt tycker jag. ABLs annons kostade bara 126,98 trots att den var försedd med bild, så HBL var mer än dubbelt så dyr för bara text och standardsymbol.

Därför beslöt jag på stående fot att nån dödsannons ska jag då inte ha! Det räcker gott med djungel­telegrafen. Några nära släktingar har jag ju inte kvar och tids nog får också avlägsna vänner och bekanta reda på att jag inte finns mer. Så nu vet ni det! 🙂

28.1 – Arrangemang

Jag har hämtat mammas tillhörigheter, ordnat begravningsdetaljer, gjort dödsannons och fått dubbeltömning.

Mammas tillhörigheter
Jag gruvade mig igår för att åka till bäddavdelningen och hämta mammas tillhörigheter, men det gick bra, dom var redan nerpackade i en plastkasse. Allt som avdelningen kunde använda bad jag dom behålla, inklusive miniorkidén som jag hade köpt till mamma.

Personalen fick också en blombukett som tack för att dom gjort mammas vistelse så behaglig som möjligt. Jag skojade med dom innan jag gick och sa att dom får ta hand om mig också så små­ningom. Dom skrattade lyckligtvis, det hade ju varit hemskt om dom sagt att dom absolut inte vill ha mig dit. 😀

UrnaBegravningsdetaljer
I anslutning till ”hämtningsturen” hade jag bokat möte med vår begravningsentreprenör. Det finns en i Kimito också, men Begravningstjänst Gratia har tidigare skött fostermors begravning och jag har haft kontakt med företaget tidigare angående dom gamla gravstenarna så det kändes naturligt att vända sig till samma ställe.

Damen jag har pratat med men inte träffat var precis så sympatisk som hon lät i telefonen. Hon hade också förmågan att lyssna, vilket jag uppskattade kolossalt. Mamma hade ju talat om vad hon ville ha i kist- och urnväg, så det gällde bara att hitta det hon ville ha och det gjorde vi.

Dödsannons
När jag kom hem satte jag mig ner och gjorde i ordning dödsannonsen. Mamma var ateist (påstod hon) och tyckte inte det var nödvändigt med ett kors i annonsen, men vi kom fram till att det fick duga om det inte fanns alternativ.

DödsannonsHos Gratia fick jag en strålande idé, jag skulle förstås ha en bild på mamma i annonsen! Det är vanligare i Sverige sa den sympatiska damen men förekommer också i Finland.

Sagt och gjort. Jag hittade en bild från påsken 2012 där mamma såg jättesöt ut så jag klippte bort övriga personer och gjorde bilden svartvit. Det blev ju himla fint tycker jag (ett par mellanlinjer saknas dock på den här bilden). Frågan är vad mamma skulle säga om det, men eftersom hon är till sin fördel kunde hon väl inte ha haft nåt emot det?

Efter att ha fått dag och tid för begravningen skickade jag annon­sen till Annonsbladet som skulle vidarebefordra den till Husis (Hufvudstadsbladet). Annonsbladet godkände den utan problem, men sent i eftermiddags ringde en jäktad dam och sa att Husis, eller rättare sagt KSF Media, vägrar publicera dödsannonser med bild på den avlidna.

”Vrångkukar” skulle dom kallas i Jämtland. 😦 Det var bara att acceptera en av deras symboler i stället (jag valde solnedgången) och göra ett nytt original, men jag bad kontakten på Annonsbladet hälsa dom från mej att det var första och sista gången jag är annonskund hos dom.

Till råga på allt står det på deras webbsida att privatkunder själva kan bestämma hur deras annonser ska se ut. Jo, pyttsan, det gäller inte dödsannonser åtminstone.

Det kan tyckas en aning kufiskt att ha med en katt i en döds­annons, men Mia var faktiskt mammas katt från början. Hon bad mig alltid krama henne när vi pratades vid så jag tyckte hon skulle få vara med bland dom sörjande.

Dubbeltömning!
På förmiddagen idag ringde lägenhetstömmaren och sa att han fått konkurrens. Det hade dykt upp en kille som hade order om att tömma lägenheten. ”Va?!” gastade jag och fattade ingenting.

När jag fick prata med killen i fråga och bett honom förklara vem som gett honom upp­dra­get, hänvisade han till samma namn som jag har haft kontakt med på Realia. Jag förklarade att jag bara hade beställt slutstädning och den hade jag dessutom avbokat.

Killen kunde bara konstatera att han fått order om att utföra jobbet så jag kunde inte gärna vara arg på honom, men bad honom hälsa sin chef att han skulle framföra till min kontaktperson att han hade fått det om bakfoten.

För mig är tömning (tyhjennys) och slutstädning (loppusiivous) två vitt skilda saker, men tydligen förstod kontakten inte min finska. Jag skrev genast ett mejl både till honom och hans vikarie (själv var han på kurs den här veckan) och förtydligade med stora bokstäver att jag aldrig nånsin har beställt nån tömning och senare avbokat beställningen på slutstädning.

Jag fick faktiskt svar ganska omgående där vikarien bad om ursäkt för att informationen inte gått fram. Förhoppningsvis behöver jag inte ha nåt ytterligare informationsutbyte i det här ärendet.