18.3 – Bekvämt


Jag har representerat, reserverat och sålt och ska inte ha dödsannons.

Representerat
Igår ville sekreteraren i Lion Mountain Finland rf (ub) ha moraliskt stöd när hon skulle informera om verk­sam­heten för Röda korsets lokalavdelning i Dalsbruk. Det var ett synnerligen smärtfritt uppdrag, jag behövde varken förbereda mig eller säga nåt.

SLs statsvapenEfter en halv timme kunde jag åka hem igen och med nya kunskaper. Jag har visserligen sett Finlands flykting­hjälps dokumentär om Sierra Leone, men vår sekreterare gav både historik och information om aktuella förhållanden i landet, vilket såväl jag som mötesdeltagarna uppskattade. Ett rikt land i fråga om naturtillgångar, men urfattigt på grund av hänsynslös exploatering och korruption.

Reserverat
För ett par dar sen förälskade jag mig i Fiskars grässax på skaft men kom fram till att jag inte hade lust att betala frakt­kost­na­den om jag köpte den i Agri-Markets nätbutik. Jag ringde i stället butiken i Kimito och fick prata med den alltid lika glada försäljaren på Multasormi-avdelningen.

Jodå, såna låg i beställning och skulle ha levererats redan för ett par veckor sen upplyste hon mig om. Eftersom snön fortfarande ligger kvar är det ju ingen panik, så jag bad henne reservera en sån till mig. Det skulle hon gärna göra och lovade meddela när den finns att hämta. En riktig pärla är hon. ”Rätt man på rätt plats är oftast en kvinna.” har nån klok person sagt. 🙂

Sålt
En ung dam på Kimitoöns Bytesbörs på FB var intresserad av att köpa trädgårdsmöbler i trä så jag laddade upp en bild. Som av en händelse har jag ju ett lämpligt möblemang. Det visade sig att avståndet var för långt, men jag fick andra intressenter i stället.

Bland andra en f d kollega från skolan i Dalsbruk som gärna ville köpa soffan. Det fick hon så klart och för en timme sen var hon och hämtade den. Ypperligt. Då gäller det att hitta seriösa köpare till resten också. Och går dom inte åt så gråter jag inte för det, dom begär ju inte mat.

KorsIngen dödsannons
Jag har ju väntat och väntat på fakturan från HBL för mammas dödsannons men inte fått nån. Igår ringde Annonsbladet och frågade om jag fått den? ABL hade nämligen fått både en kreditering och en betalningspåminnelse men inte fått fakturan. Snacka om strulkusar.

Vi kom överens om att ABL fakturerar mig och betalar HBL i sin tur så är saken äntligen ur världen. Idag fick jag fakturan. Jag var beredd på ett par hundra, men det räckte inte alls – 324,38 € ville dom ha.

För två (små) dödsannonser och en tackannons blev summan 481,12 räknade Excel raskt ut. Svindyrt tycker jag. ABLs annons kostade bara 126,98 trots att den var försedd med bild, så HBL var mer än dubbelt så dyr för bara text och standardsymbol.

Därför beslöt jag på stående fot att nån dödsannons ska jag då inte ha! Det räcker gott med djungel­telegrafen. Några nära släktingar har jag ju inte kvar och tids nog får också avlägsna vänner och bekanta reda på att jag inte finns mer. Så nu vet ni det! 🙂