22.8 – Uddens zoo och annat

Jag har skrämt en mårdhund, gått loss med kvisttången, retat en getingfamilj, fått blåbärspaj och undrar igen över en sak. Mia har gjort en ny bekantskap.

Skrämt en mårdhund
När jag gick ut i verandan i lördags kväll vid 21-tiden fick jag syn på en maffig mårdhund genom fön­stret. Den spatserade i godan ro längs sommargrannens häck och lät sig inte störas av att jag öppnade ytterdörren.

Jag stängde kvickt, gick in för att hämta kameran och öppnade igen. Mårdhunden var fortfarande inom synhåll. Dom nerfallna äpplena från vildäppelträdet lockade antagligen. Men just då jag stod beredd med kameran fick den syn på mig och fann för gott att raskt lubba i väg ner mot stranden. Nån bild blev det alltså inte den här gången.

Det stör mig att dom är så hemtama att dom inte bryr sig annat än när dom råkar få syn på mig. 😦

HäckenGått loss med kvisttången
Igår gick jag loss på grannens häck med kvisttången. Nu är kvistarna så långa och hänger så lågt på en del ställen att jag måste väja när jag klipper gräset trots att det är en gräsremsa och ett litet dike emellan.

Tre högar åstadkom jag. En kort stund lekte jag med tanken att hiva över dom på grannens sida, men så gör man ju inte. Jag är trots allt behäftad med en viss uppfostran.

Retat en getingfamilj
Innan jag retade getingarna blev jag själv uppretad. Pyspunka på stora skottkärran var ju himla onö­digt, men jag beslöt att kvis­tar­na inte var så tunga så jag tog den ändå.

Bästa stället att göra av med dom var min ”kvistgömma” en liten bit från stranden. Men för att ta mig dit måste jag först klä mig så att jag kunde slå bort alla nässlor och tistlar som frodas där utan att bränna eller sticka mig.

Mitt bland kvistarna såg jag till min förtret en lönn som börjat växa och drog resolut upp den. Det fick en getingsvärm att anfalla mig. Dom bodde tydligen i närheten av lönnroten.

GetingarSnabbt som ögat kutade jag i väg bort, men ett antal ilskna getingar gav sig inte. Fyra hann sticka mig innan jag plockade bort dom sista två som hade trasslat in sig i håret när jag fäktade vilt. Det var inte ett dugg skönt kan jag lugnt påstå. 😦

Två av betten ömmar och kliar fortfarande infernaliskt och på insidan av armen kan jag känna en stor bula. Till all lycka är jag inte allergisk, då hade jag nog inte skrivit det här inlägget!

Fått blåbärspaj
Som plåster på såren fick jag njuta av en nybakad, fortfarande varm blåbärspaj med vaniljsås som El-Tigerns fru hade med sig när hon kom nån timme senare. Tack igen! 🙂

Undrar igen…?
Kan nån förklara för mig vad det är för skillnad mellan tajts och långkalsonger för damer? Jag ser då ingen som helst skillnad?

Mia har gjort en ny bekantskap
När jag klippte gräset i fredags ”ramlade” jag över en ekspinnarlarv nästan mitt på den nyklippta gräsmattan. Jag tyckte den hade så långt att krypa till skyddande gräs så jag tog upp den och placerade den vid framsidan av huset.

Lagom tills den hade bestämt att kusten var klar och rullade ut sig igen kom Mia farande och undrade vem jag pratade med? Hon kunde förstås inte låta bli att putta på den med tassen så den var tvungen att rulla i hop sig igen den lilla stackar’n, men hon skadade den lyckligtvis inte. Fjärilslarver är mysiga tycker vi båda. 🙂

Mia och larven

26.6 – Midsommar och andra nöjen

Jag har brutit mot flaggförordningen, skippat sillen, haft besök, blivit betittad och nyttjat myggolja. Mia har sett en mårdhund i vitögat.

FlaggaBrutit mot flaggförordningen
Det där med flaggning är nog inte min grej. Som en eftergift åt konventionen beslöt jag hissa flaggan till midsommar men oj vad fel det blev.

Enligt flaggförordningen (som jag läste efteråt) ska flaggan tydligen hissas på Midsommarafton kl 18 och halas Midsommardagen kl 21.

På Udden var flaggan i topp redan kl 10 på förmiddagen. Men det är ju inte så värst många som såg mitt brott så jag slipper högst antagligen efterräkningar. Jag lycka­des i alla fall hålla halningstiden.

Skippat sillen
När flaggan var hissad och midsommarstädningen avslutad chockade jag kroppen med en grönsallad. Alla ingredienser utom vitlöken bestod av lokalt odlade produkter. Det kändes fräscht och nyttigt. Ingen sill och potatis med andra ord. Ingen nubbe heller för den delen.

Besök
Igår anlände ”veckans gäst” som vanligt med bullpåse vid lunchtid.  Förmiddagen var mulen, men efter hand skingrades molnen så jag dukade i bersån. Temperaturen var riktigt sommarlik.

Dagens diskussionsämnen sträckte sig från åldrande och död till djur och natur. Däremellan av­handlades aktuella politiska ämnen i ytterst korta ordalag.

Ett par timmar efter att han åkt, tittade sommargrannen psykologen förbi. Hon hade tänkt ösa båten men det hade ”hamnkaptenen” redan tagit hand om talade jag om för henne. Vi tog trots det en tur till stranden för att kolla läget.

SnokBlivit betittad
Faktiskt fanns det ändå lite vatten att ösa. När jag var klar ställde jag mig på bryggan. Plötsligt fick jag syn på ett litet huvud och en hals som stack upp mellan bräderna. Vi var iakttagna av en nyfiken liten snok.

”Men hej lilla vän, vad roligt att se dig!” sa jag högt till snoken. Sommargrannen trodde det hade slagit runt fullständigt innan hon också fick syn på vårt sällskap.

”Tycker du ormar?” undrade hon. Jag förklarade att jag inget har emot dom, speciellt inte snokar, och att det är nyttiga djur. Det höll hon med om, men var inte lika förtjust som jag.

För snart 100 år sen när jag var barn bodde det alltid en snok i stranden, men jag har inte sett till nån på många, många år så det var en glad överraskning. Hoppas bara att Mia låter den vara ifred.

MyggoljaNyttjat myggolja
I flera veckor har jag kliat och skrapat mina fötter och ben och klådan sitter i längre än vanligt upplever jag. Är dom ovanligt giftiga  i år eller har jag plötsligt blivit känsligare?

Idag fick jag nog. Den fuktiga värmen fick insekterna att formligen kasta sig över mig medan jag (klädd i bikini) klippte bort blomställningarna på dom utblommade lupinerna, så jag gick in och smorde benen med myggolja. Det var faktiskt effektivt. Efter det bet dom mig på låren och överkroppen i stället. 😦

På flaskan står det Mygg och fästing. Av allt att döma gillar fästingarna preparatet för jag hittade nyss en fästing som kröp på vristen. Vintern har trots allt en del fördelar!

Mia och mårdhunden
I onsdags kväll hörde jag ett konstigt läte. Nästan som en kråka, men mer utdraget. Sen blev det tyst.

Mårdhund 2För att stilla min nyfikenhet gick jag ut och tog en titt. En bit från vedhögen såg jag en vuxen mård­hund som stod och tittade stint på Mia som låg i gräset och tittade lika stint tillbaka. Hon var själv­fallet beredd att försvara sitt revir föreställer jag mig.

När mårdhunden såg att jag närmade mig tyckte den att det var säkrast att dra. Mia kom tacksamt(?) fram till mig och vi gick in båda två.

Tidigare har Mia undvikit mårdhundarna så snart hon fått vittring på dom, men den här situationen var ju lite annorlunda. Eller så har hon vant sig vid deras lukt? Hur som helst slutade mötet lyckligt för alla parter den här gången.

29.5 – Förmiddagar, eftermiddagar och kvällar

Datorn har strulat, leveransen är verkställd, forskarna har fått brev, trappan är osynlig, jag har haft fyrfota besök, tagit farväl och fått en trimning.

Sjuk datorDatorstrul
Torsdagen inleddes med en systemåterställning. Egentligen hade jag kunnat lösa problemet på annat sätt, men valde för säkerhets skull att backa tillbaka ett dygn. Innan allt fungerade som det skulle hade förmiddagen övergått i lunch.

Leverans verkställd
Då var gårdagens förmiddag klart mycket trevligare. Syster Mia levererade dom två ryggstöden jag hade beställt. Vik Husse ville också gärna ha ett.

I den här delen av byn hade hon aldrig varit tidigare sa hon och tyckte att jag bodde fantastiskt fint – ”vilket härligt ställe!”. Det höll jag förstås helt med om. 🙂

Forskarbrev
I samband med eftermiddagens butiksbesök, postade jag ett brev adresserat till Fästingar, Zoologiska muséet i Åbo. I kuvertet låg tre fästinglik som Mia hade bidragit till.

Det har nästan tretusen andra också gjort läste jag i ÅU, så forskarna har nu sysselsättning ett halvår framåt. Det ska bli intressant att se/höra om taigafästingen redan har nått vår del av landet?

Trappan osynlig
Jag har länge och väl funderat på hur jag ska kunna göra trappan presentabel. Cementen är sliten och målningen har flagat för länge sen.

HeltäcktEn idé var att lägga trätrall över den, men då insåg jag att jag inte skulle kunna stänga ytterdörren längre. Avståndet mellan dörröppningen och trappan är (troligen?) för litet. Nästa idé var att riva bort hela trappan och ersätta den med en ny i trä. Det vore förstås den bästa lösningen, men också den arbetsdrygaste och framför allt dyraste. Så jag tänkte om igen.

För ett tag sen slog det mig att det faktiskt fanns en smidig och ekonomiskt fullt godtagbar lösning: Jag lägger ”heltäckningsmatta” på hela rasket! Trappan är nämligen förlängd i två omgångar och mäter nu 2,6 m på längden och 2,2 m på bredden.

Hittills har jag haft en utomhus-/terrassmatta i flera år som har täckt största delen, men den var miss­färgad av solen och tunnsliten. Alltså köpte jag en ny och la två bitar på tvärs i stället. Det blev mitt kvälls­jobb igår.

Jag har aldrig varit mattläggare och kommer heller aldrig att behöva bli det om nåt proffs får syn på mitt arbete, men det duger gott åt mig och Mia. Och det bästa av allt – jag slipper se den fula trapp­ytan i fortsättningen. 🙂

Fyrfota besök
Igår kväll kom Mia in och betedde sig som hon brukar när det är fara å färde. Jag förutsatte genast att vi hade besök på komposthögen, men kunde bara se en hackspett som säkerligen plockade i sig mask.

Mårdhund

(Bilden tagen genom fönstret, därav den dåliga kvalitén)

När jag gick tillbaka in i köket förstod jag varför hon reagerat. Nedanför köksfönstret lufsade en mård­hund i jakt på ätbart förmodar jag. Då jag knackade på fönstret tittade den upp med en min som närmast kan beskrivas som ”ja, vad vill du?”.

Först när jag öppnade fönstret beslöt den sig för att lomma i väg. Ich, nu är dom här igen. Och snart kommer det en ny kull. 😦

Tagit farväl och fått en trimning
I förmiddags tog jag farväl av en vän som inom kort beger sig till en sydlig kontinent och i eftermiddags fick jag en trimning hos frissan innan Vik Husse hämtade sitt ryggstöd, så det har varit en ”bråd” dag idag också. Men i morgon får jag vila igen innan det är dags för nya övningar.

24.5 – Hädelse, konfrontation och annat

Jag har hädat, medförsvarat Mia, haft besök, klätt av hammocken och njuter av doften i verandan.

Hädat
Om mamma hade levt hade hon antagligen kommenterat mitt val av tvättdag. Dels vilodag och dessutom Pingstdagen. Men här långt-bort-i-byn är det liten risk att nån blir störd av mitt hädande. Vädret var idealiskt för att hänga ut tvätten på tork så när jag väl spänt upp tvättlinan fyllde jag den med lakan, handdukar och örngott som nu doftar härligt. 🙂

Till medförsvar
Strax innan dagens besökare anlände råkade jag vara ute så jag hörde Mias ”kampljud”. Ljudet hördes nerifrån flyet, så jag klappade i händerna för att skrämma eventuella fiender och sprang genast till backkrönet för att se efter vad som pågick.

Mia blötMia var på väg uppför backen, låg i ryggen med sänkt svans, och på väg åt andra hållet såg jag en ”pälsmössa” som lubbade i väg och vek av mot sommargrannens före detta brygga. Det för­kla­ra­de saken. Vem som överraskat vem vet jag ju inte, men tydligen kände Mia sig hotad.

När hon kom närmare såg jag att hela undersidan av kroppen var blöt och tassarna leriga. Av allt att döma hade hon varit så trängd att hon tagit vägen genom vatten och lera.

I samband med att jag hjälpte till att torka henne, kollade jag eventuella skador, men upptäckte inga så jag utesluter en sammandrabbning. Om hon känner vittring av mårdhund brukar hon genast reagera och söka skydd, men möjligen blev hon eller mårdhunden överraskad den här gången.

Så, återigen: Att mårdhundar är i gång bara i skymningen är rent nys. Klockan var några minuter över två.

Besök
En kort stund senare dök vår besökare upp. Efter att ha hälsat på oss drog han upp en torkad fisk till Mia så hon glömde genast dom tidigare obehagligheterna.

KlipplägeDå den n:te muggen te var urdrucken ”tvingade” jag honom att ta en titt på den nya gräsklipparen för att höra om han var av samma åsikt som jag. I mitt tycke stod klippläget högst upp, vilket han genast bekräftade.

Men att ändra på läget lyckades ingendera av oss (jag har försökt tidigare). Hur i alla glödheter kan man spänna fjädrarna så hårt att det inte går att ändra läget med handkraft?

I morgon ska jag ta en tur till in­köps­stället och kolla om samma klippare säljs i år. Om ja, får personalen demonstrera hur läget ska ändras, i annat fall får jag väl ta till kofoten eller nåt annat brutalt verktyg. 😦

Klätt av hammocken
Hittills har hammocken stått i ”vinterpäls”, dvs delvis under presenning. När jag tog ner tvätten konstaterade jag att vindstyrkan var som gjord för att vika presenning. Minsta lilla vindpust omöjliggör som bekant alla vikningsförsök om man är ensam (eller inte ids hämta tyngder).

Under pälsen befanns hammocken ha kraftig slagsida. Då den blåste omkull i en av stormarna loss­nade tydligen upphängningen på ena sidan. Men det gick bra att hänga upp den igen så nu är det bara att hoppas på vila-ute-värme.

EneVäldoft i verandan
Igår kväll kom herr grannen junior med ”locken” jag hade beställt. Som regn­skydd på sta­ket­stol­parna hade jag nämligen tänkt mig skivor av ene och junior lovade fixa till dom. Med sig hade han en stor påse, mer än hälften bestod av skivor av äppelträ, övriga av ene.

Äppelträet var inte lika torrt som enet (heter det verkligen så?) så det får hålla till på trappan, men i verandan doftar det härligt gott av enskivorna. Om vädret tillåter ska dom limmas fast i morgon. Herr grannen avrådde nämligen från att spika eftersom det då kommer in fukt i träet. Tur att det finns dom som kommer med goda råd, så långt hade jag ju inte tänkt. 🙂

22.6 – Smärtfritt firande

Jag har prövat en doubleshot, skämts lite, kokat tevatten, haft mårdhundsbesök och blivit bekransad.

DoubleshotPrövat en shot
Ordet shot associerar jag till nåt alkoholhaltigt. Det var antagligen därför blicken fastnade på en burk märkt ”doubleshot” på kaffehyllan i butiken i torsdags. 😀

Jag var förstås tvungen att syna burken närmare. Överst stod det Espresso + milk, i mitten Starbucks Doubleshot espresso och längst ner premium coffee drink plus Fairtrade-märket. Ingen sprit alltså, men absolut värd att prova tyckte jag.

Jag hällde upp halva burken i kaffemuggen och värmde den i mikron när jag kom hem. Be­skriv­ningen stämde nog, det smakade helt klart kaffe med mjölk. Och socker. Medan jag sörplade i mig drycken läste jag på baksidan av burken. Där fanns en anvisning: ”Enjoy cold, shake well”. Just så, nu hade jag ju gjort fel igen.

Jag tog en klunk kall vätska från burken och konstaterade att den också smakade kaffe med mjölk och socker. Alltså spelade temperaturen ingen roll. Att innehållet var producerat av Arla Foods i Danmark stämde inte med Starbucks-logon men vi lever ju i en licenstillverkad värld.

I Norge får man 1 kr pant för burken stod det också. Det kräver rätt många burkar innan jag kan finansiera den resan. Dessutom hade jag gärna avstått från sötman så det blir nog inga fler espresso­shots.

SpindelSkamligt
På eftermiddagen i fredags slog inspirationen plötsligt till. Just precis nu kände jag för att jag diska! När jag plockade upp diskarna från hon för att ordna till dom upptäckte jag en maffig spindel i botten på en kanna. Det tydde onekligen på att disken hade stått länge. Faktiskt skämdes jag lite. Men bara lite.

Tevatten
Halvvägs genom disken kom Vik Husse på tebesök som avtalat. Jag bad om ursäkt för att jag var oartig som diskade men insåg ganska snart att disken skulle ta en halv timme till i anspråk, så jag avbröt och kokade tevatten i stället. Jag hade ju hela midsommaraftonen på mig att diska klart. Framåt 20-snåret kunde jag förnöjt spegla mig i diskbänken.

Mårdhundsbesök
Strax före nio igår morse noterade jag en rörelse i ögonvrån när jag satt framför datorn. En mård­hund trampade makligt genom det höga gräset nedanför fönstret och stannade då och då för att söka ät­bart. Nu har dom tydligen glömt att det bor en häxa på Udden som jagar i väg dom.

Jag öppnade fönstret och ryade åt den att försvinna. Den tittade förvånat på mig innan den svängde av ner mot stranden i skydd bakom hallonsnår och duntrav. Jag bedömde att det kanske var en halv­vuxen individ. Årets valpar är ännu inte så stora.

Bekransad
Förmiddagen igår gick i planeringens tecken. Var och hur skulle jag duka till middagsgästerna och vad skulle jag ha på mig?

Helgdagen och gästerna till ära blev det finporslinet och i ”matsalen i södra salongen”. Att äta utomhus skulle ha krävt minst 10 plusgrader till så det var inte aktuellt. Tack vare inomhusvärmen kunde jag klä mig i kortbyxor och sidentopp.

MidsommarkransGästerna infann sig punktligt till apèritifen och försåg mig med en jättetjusig krans av blå och vita blommor förutom en mousserande riesling. Kransen har nu fått flytta till ytterdörrens insida för att hålla lite längre.

Det enda jag hade lovat bjuda på i traditionell midsommarmatväg var sill och potatis, vilket orsakade visst huvudbry förstod jag på samtalet när vi bestämde klockslag. Stackars gäster trodde att dom bara skulle få sill och potatis så jag förtydligade att det var förrätten.

Varmrätten bestod av ugnsstekt grillsida. Ingen midsommarmat precis men av åtgången att döma smakade den bra. Desserten blev däremot traditionsenlig – så klart ska man äta (helst inhemska) jordgubbar med vispgrädde!

Vi konstaterade att vinden hade mojnat och att solen värmde tillräckligt för att inta den i bersån. Det tyckte Mia var en utmärkt idé och höll oss sällskap. Troligen mest för att få smaka på vispgrädden.

Efter hand som solen dalade började det kännas kyligt så vi förflyttade oss tillbaka in för att få ”kaffe på maten” och en avec medan vi fortsatte att diskutera ditt och datt. Det var en riktigt trevlig efter­middag i riktigt trevligt sällskap! 🙂

27.7 – Värme, blommor och besök

Nån har skruvat på värmen och sikten har förbättrats. Jag har decimerat lyckoklövern, haft blom­bytardag och besök av en krympling.

TemperaturMera värme
Klockan 7.30 låg sjön spegelblank, solen sken från molnfri himmel och termometern visade 15,6°. Sen ökade värmen efter hand för att som mest ha kommit upp i drygt 26°. Lyckligtvis ligger trappan i skugga ända fram till sen eftermiddag så den har varit ett populärt tillhåll både för mig och Mia.

Förbättrad sikt
Tänk vad mycket enklare allting blir när man vet hur man ska göra… Förra lördagen kollade jag för säkerhets skull att min siktdjupsmätning var rätt gjord. Det var den ju inte.

Secchiskivan ska sänkas så djupt att den försvinner ur synhåll för att sen dras upp tills den syns igen. Så hade ju inte jag gjort, men idag blev det rätt. 2,86 meters siktdjup mätte jag upp, dvs 30 cm mer än tidigare.

Decimerad lyckoklöver
Lyckoklövern har så gott som blommat ut och för att inte fröna ska sprida sig ryckte jag upp dom flesta plantorna när jag var tillbaka på landbacken och hade fått en svalkande simtur. En stor del var redan på väg att torka bort, men jag ville ändå gardera mig.

Blomman, framför allt bladen, är väldigt vackra tycker jag, men den sprider sig som bara den så det gäller att hålla efter den. Nu återstår bara några få plantor men nästa år täcker den säkert hela blomlandet igen.

LiljorBlombytardag
Urvalet av vilda blommor börjar minska. För det mesta är jag snål på dom odlade blommorna och plockar vilda i stället men nu återstår bara ett fåtal av dom jag gillar. Idag var det dags att byta innehåll i blomvaserna.

Gullris är ingen favorit men för att få omväxling till röd­klin­ten plockade jag ändå en liten bukett och stack ner några såpnejlikor som fortfarande blommar. Dom asiatiska liljorna sjunger på sista versen så jag tog in dom som fortfarande var hyfsat fräscha.

På trappbordet fick jag till en liten klintbukett av sommar­blommorna jag sådde, resten har inte grott eller torkat bort. Nu väntar jag ivrigt på att klematisen ska slå ut. I fjol blommade den inte alls men i år har jag räknat till åtminstone sex knoppar.

Den är ovanligt sen beroende på att den står så skuggigt till men om jag ställde den i full sol skulle den antagligen stekas. På den här tomten finns det i stort sett bara sol eller skugga, få ställen mitt­emellan.

Mårdhund 2Besök av en krympling
Framåt halv sju-tiden i kväll satt jag ute på trappan och åt middag. Jag hörde ett tydligt prasslande från grannens häck, men antog att det var Mia som var i jakttagen och tänkte inte mer på det.

Några ögonblick senare ser jag en mård­hund dyka upp och leta efter ätbart i marken på min sida om häcken. Jag tänkte precis huta åt den men såg i samma ögonblick att den hade väldigt mödosamt att röra sig. Antingen saknades ett ben eller så var det illa skadat.

Den ömkliga synen fick mig att tänka om. Det var ju faktiskt synd om stackar’n. Den kommer att bli ett lätt byte för sin fiende, dvs lon. Mig veterligen har den inga andra fiender – utom människan förstås. Lon betraktar den som inkräktare på sitt revir och dödar den därför har jag läst.

18.4 – Dött och livat

Jag har besiktat ett offer och haft en ”dejt”. På Udden fladdrar tapeterna (nästan).

Offerbesiktning
Idag kom (favorit)postbudet och knackade på. Hon hade med sig posten men inget jag skulle kvittera, vilket var min första tanke. Hon hade ett helt annat ärende.

Strax nedanför ”min” backe låg ett dött djur talade hon om och undrade om jag hade sett det? Hon visste inte vilket slags djur det var fråga om. Jag gissade på en hare, men det var det inte sa hon. ”Kom får du se” tilla hon.

MårdhundJag grabbade kameran, steg i stövlarna och följde med henne ut (i mor­gon­rocken förstås). Vid det laget var jag ganska säker på att jag visste vilket djurslag det var frågan om.

När jag såg kroppen fick jag bekräftelse. En mård­hund hade mött sitt öde. Från ena bakbenet stack en benpipa ut och den halvöppna munnen var färgad av torkat blod.

Käftavtrycket i pälsen över ryggen avslöjade förövaren. Här hade lon (högst antagligen) varit framme. Kroppen var inte stel, så attacken hade troligen skett i morse. Lustigt att jag inte hörde några ljud? Men mårdhunden kanske blev överraskad och hann aldrig skrika till.

Då var det en mårdhund mindre. Men snart föds årets kull på minst ett dussintal nya valpar så det är ingen risk att dom tar slut. Lon får gärna fortsätta städa för min del. Huvudsaken att den låter bli Mia!

På ”dejt”
Eftersom jag hade en del ärenden att uträtta i Kimito idag, beslöt en tidig sommarfågel (min f d klasskompis från huvudstaden) och jag att träffas över en kopp kaffe på kaféet i Villa Lande där biblioteket nyligen har flyttat in.

RegnKaféet har fått en bättre placering tycker jag, resten såg jag inte så mycket av. En timme rann snabbt i väg medan vi ventilerade allt från tidningsprenumerationer och turism till rengöring av hängrännor och generationsskiften.

Fladdrande tapeter
Efter lunch började det regna och blåsten har tilltagit under dan. På hemvägen från Kimito kände jag vindilen i ratten och på Udden nådde dom stormstyrka kändes det som.

Stormbyarna får det att knäppa i huset och i vardagsrummet fladdrar tapeterna nästan. Tur att det är flera plusgrader trots regnet. Den sista snön går en säker död till mötes.