11.12 – Tömningar och tank(ning)ar

Jag har tömt pärmar, hämtat mat, fått ny frisyr, har nytömd tank och undrar över en sak.

PärmarTömt pärmar
Igår hade vi ”inneväder” på Udden och det krävdes elbelysning hela dan. Dagarna blir allt kortare ett tag till. Lämplig sysselsättning blev att tömma mammas arkivpärmar.

Medan jag plockade ut papperen slog det mig hur dyrt det är att vara sjuk och hur plöts­ligt man kan drabbas. Största delen av sitt liv var mamma frisk som en nötkärna men efter hand som åldern till­tog, dök krämporna upp en efter en. Vilket förstås inte alls är ovanligt. Ju äldre vi blir, desto slitnare blir vår kropp.

Hämtat mat
Helgens meny är räddad. Igår hämtade jag en portion av Kerstins goda fisksoppa och idag en portion kyckling från Hostel Panget. Fint att ha två matsedlar att välja mellan numera.

Ny frisyr
Några minuter försenad steg jag in hos min käcka och duktiga frissa, Gisela. ”Inga problem” svarade hon glatt då jag bad om ursäkt och förklarade varför jag var sen. Samtalet med Pangets värdinna hade dragit ut på tiden.

Helt otroligt vad långhårig jag hinner bli på sex veckor. Och dom sista dagarna före klippning verkar det som om håret växer extra fort? Av en snygg frisyr återstår plötsligt bara hängande hårtestar och tofsar runt öronen. Men nu är jag fin i håret igen ett tag. 🙂

Tanktömning 2Tanken tömd
För två veckor sen beställde jag tömning av avloppstanken och fick bekräftelse på det. När jag åkte hemifrån vid halv två-tiden idag hade jag ännu inte sett till nån tankbil så i tankar­na(!) skrev jag redan ett uppfordrande mejl till Sydvästra Finlands avfallsservice, som bolaget heter numera.

Då jag parkerade Silverpilen vid hemkomsten såg jag genast att tanken var tömd. Den tunga tank­bilen hade lämnat omisskännliga spår i den regnmättade marken. Så bra, då slipper jag gnälla om den saken.

Undrar över en sak
Det sägs att kunden alltid har rätt, men det finns tydligen undantag. En av öns lokala datorförsäljare är av den uppfattningen att Windows 7 inte behöver uppgraderas till version 10 trots att kunden har bett om hjälp med det. Det var nytt för mig att man inte längre får bestämma själv. 😦

Argumentet var dels att datorn är gammal och dels att Windows 7 fungerar bra och kommer att finnas kvar till 2018 (enligt Microsoft upphör supporten 2020). Vid det laget är datorn så gammal så kunden köper en ny med förinstallerad Windows 10 fortsatte motiveringen.

Till viss del kan jag hålla med om argumenten, men nu är det ju faktiskt kunden som avgör och inte försäljaren anser jag. I just det här fallet har jag svårt att tänka mig att kunden köper en ny dator om tre år. Om man är nästan 90 år gammal tycker man förmodligen att den man har duger gott.

Det innebär att kunden blir tvungen att betala för en ny licens eftersom erbjudandet om gratis upp­gradering bara gäller till hösten 2016. Men försäljaren kanske tänker sig att kunden avlider innan dess? :-/ Fy, nu var jag elak, det sa försäljaren inget om.

16.9 – Ibland går det ont

Gräsklipparen har mått dåligt, Utforskaren slutat fungera, ”Amos” var inte tillgängligt och jag har glömt att äta middag. Men jag är nyfrissad och äter nybakt äppelkaka.

GräsklippareGräsklipparen krasslig
I söndags tog jag fram stora gräsklipparen och kom på att jag kanske borde kolla luftfiltret. Det borde jag aldrig ha gjort – efter det gick motorn ojämnt och spottade ut stora avgasmoln titt som tätt. Jag led med sjuklingen och beslöt att inte plåga den mer än nöd­vän­digt under tiden som jag försökte komma fram till en diagnos.

Först misstänkte jag bränslet, men jag har ju använt samma sort från samma dunk tidigare i sommar, så jag uteslöt det. Olja fanns och tändstiftet berodde det inte på eftersom klipparen gick i gång på första ”draget”. Bäst att fråga nån som visste. Jag ringde Trollkarlen.

På måndag kom han och tog sig en titt. Luftfiltret utan tvekan. Då han startade klipparen utan filter gick den som vanligt. Ett nytt filter behövdes alltså, vilket han lovade fixa.

För att få rätt sort tog han med sig det gamla och fram till dess fungerar överdelen på en strumpyxa som filter. Ett tips jag fick av min halvbror för många år sen och som jag praktiserat tidigare på en gräsklippare.

Utforskaren lagt av
I måndags slutade Utforskaren fungera på min Zenbook. Ett svårt handikapp när man har behov av mapp- och filhantering. Den var krasslig redan innan jag bytte upp mig till Windows 10, men jag hoppades i det längsta att uppgraderingen skulle eliminera felet. Men sån tur hade jag inte, tvärtom, nu dog den helt.

Efter att ha googlat en stund hittade jag två sajter med lösningsförslag och testade några av dom, men felet kvarstod. Dock fungerade den varje gång en liten stund efter att jag hade ändrat alternativ för Utforskaren i Kontrollpanelen. Det fick duga tills jag var klar med kursen.

WifiAmos otillgängligt
Kommunens öppna trådlösa nätverk heter Amos. Tack vare accesspunkten i Västanfjärd förutsatte jag att vi kunde genomföra första kurstillfället som handlade om OneDrive. En gul varningstriangel och meddelandet ”Begränsad tillgång” visades vid försöken till anslutning. Det fungerade sporadiskt, men inte för att kunna genomföra några praktiska övningar. 😦

Det blev mer demonstration än utbildning. Mitt mobila bredband fungerade ju så jag kunde visa verk­tyg och tillvägagångssätt, men för att lära sig behöver man givetvis hantera funktionerna på sin egen dator. Kvart i åtta föreslog jag att vi skulle packa ihop, det var ingen idé att fortsätta. Jag felanmälde direkt när jag kom hem och hoppas det lyckas bättre nästa vecka.

Glömda middagar
Både i förrgår och igår glömde jag äta middag. Varje gång jag var hungrig tog jag en smörgås och be­stämde att jag äter ”sen”.

Igår hade jag haft gott om tid att äta innan jag gav mig av till kursen, men hur det nu var glömde jag bort det. När jag kom hem var jag inte hungrig för på kursen fick vi kaffe med tilltugg.

ÄppelkakaNyfrissad och äppelkaka
Idag var det sex veckor sen jag fick håret klippt senast, så jag var rätt lurvig i kalufsen. Före klipp­ningen hämtade jag mat hos Kerstin och föll för frestelsen att också inhandla en nybakt äppel­kaka. Frissan fick skära åt sig en bit till eftermiddagskaffet som kompensation för att jag var några minuter sen.

När jag kom hem tog jag en smörgås(!) och ett par bitar äppelkaka med vaniljsås så det kanske inte blir nån middag idag heller? Men jag är i alla fall jättefin i håret. 🙂

29.5 – Förmiddagar, eftermiddagar och kvällar

Datorn har strulat, leveransen är verkställd, forskarna har fått brev, trappan är osynlig, jag har haft fyrfota besök, tagit farväl och fått en trimning.

Sjuk datorDatorstrul
Torsdagen inleddes med en systemåterställning. Egentligen hade jag kunnat lösa problemet på annat sätt, men valde för säkerhets skull att backa tillbaka ett dygn. Innan allt fungerade som det skulle hade förmiddagen övergått i lunch.

Leverans verkställd
Då var gårdagens förmiddag klart mycket trevligare. Syster Mia levererade dom två ryggstöden jag hade beställt. Vik Husse ville också gärna ha ett.

I den här delen av byn hade hon aldrig varit tidigare sa hon och tyckte att jag bodde fantastiskt fint – ”vilket härligt ställe!”. Det höll jag förstås helt med om. 🙂

Forskarbrev
I samband med eftermiddagens butiksbesök, postade jag ett brev adresserat till Fästingar, Zoologiska muséet i Åbo. I kuvertet låg tre fästinglik som Mia hade bidragit till.

Det har nästan tretusen andra också gjort läste jag i ÅU, så forskarna har nu sysselsättning ett halvår framåt. Det ska bli intressant att se/höra om taigafästingen redan har nått vår del av landet?

Trappan osynlig
Jag har länge och väl funderat på hur jag ska kunna göra trappan presentabel. Cementen är sliten och målningen har flagat för länge sen.

HeltäcktEn idé var att lägga trätrall över den, men då insåg jag att jag inte skulle kunna stänga ytterdörren längre. Avståndet mellan dörröppningen och trappan är (troligen?) för litet. Nästa idé var att riva bort hela trappan och ersätta den med en ny i trä. Det vore förstås den bästa lösningen, men också den arbetsdrygaste och framför allt dyraste. Så jag tänkte om igen.

För ett tag sen slog det mig att det faktiskt fanns en smidig och ekonomiskt fullt godtagbar lösning: Jag lägger ”heltäckningsmatta” på hela rasket! Trappan är nämligen förlängd i två omgångar och mäter nu 2,6 m på längden och 2,2 m på bredden.

Hittills har jag haft en utomhus-/terrassmatta i flera år som har täckt största delen, men den var miss­färgad av solen och tunnsliten. Alltså köpte jag en ny och la två bitar på tvärs i stället. Det blev mitt kvälls­jobb igår.

Jag har aldrig varit mattläggare och kommer heller aldrig att behöva bli det om nåt proffs får syn på mitt arbete, men det duger gott åt mig och Mia. Och det bästa av allt – jag slipper se den fula trapp­ytan i fortsättningen. 🙂

Fyrfota besök
Igår kväll kom Mia in och betedde sig som hon brukar när det är fara å färde. Jag förutsatte genast att vi hade besök på komposthögen, men kunde bara se en hackspett som säkerligen plockade i sig mask.

Mårdhund

(Bilden tagen genom fönstret, därav den dåliga kvalitén)

När jag gick tillbaka in i köket förstod jag varför hon reagerat. Nedanför köksfönstret lufsade en mård­hund i jakt på ätbart förmodar jag. Då jag knackade på fönstret tittade den upp med en min som närmast kan beskrivas som ”ja, vad vill du?”.

Först när jag öppnade fönstret beslöt den sig för att lomma i väg. Ich, nu är dom här igen. Och snart kommer det en ny kull. 😦

Tagit farväl och fått en trimning
I förmiddags tog jag farväl av en vän som inom kort beger sig till en sydlig kontinent och i eftermiddags fick jag en trimning hos frissan innan Vik Husse hämtade sitt ryggstöd, så det har varit en ”bråd” dag idag också. Men i morgon får jag vila igen innan det är dags för nya övningar.

13.3 – Sågmassakern fortsätter

Jag dementerar en tidigare uppgift, är imponerad över timpriset och har fortsatt såga med ett par avbrott.

Dementi
I inlägget den 18.2 hade jag en snygg liten uppställning över elförbrukningen dom senaste sex åren. Den var fel! Elleverantörens uppgift ser något annorlunda ut, speciellt för fjolåret, vilket framgår av bilden nedan. Före 2010 hade jag en annan leverantör, därför saknas tidigare statistik. Mig ska man alltså inte lita på, i synnerhet inte om det gäller siffror.

Elförbrukning 2010-2013

Det ska förresten bli intressant att se om och i så fall hur mycket elsågen påverkar förbrukningen?

Hyfsat timpris
Igår fick jag faktura från församlingen avseende jordfästning och grop för urnan. Jag räknade raskt ut att timpriset för att få disponera kyrka, präst och kantor låg på 400 €/timme. Hyfsat timpris måste jag säga.

Gropen kostade 125 € och ceremonin på ca 25 minuter betingade ett pris på 200 €. Så vad får man då för medlemsavgiften, dvs kyrkoskatten, kan jag undra?

Avbrott 1
Ganska exakt klockan tolv började dagens sågningspass. En halv timme senare hörde jag en mansröst bredvid mig säga ”godda’, godda’”. Först trodde jag det var nån bekant, men den här mannen hade jag aldrig sett tidigare.

Han sa mitt namn och undrade om det var jag? Han hade haft lite svårt att avgöra vilket av husen han skulle till. Jag bekräftade och förstod genast vad det var frågan om när jag såg pappret i hans hand. Mina nya trädgårdsmöbler hade anlänt.

UtemöblerJag beställde dom mitt på dan i söndags (9.3) och nu var dom redan här. Veken kaluste drar verkligen inte benen efter sig. 🙂

I stället för att fortsätta såga, slet jag upp emballagen, ställde ut stolarna i bersån (dom var färdig­monterade) och satte i gång med att montera bordet. Idealiskt montage – alla sju skruvar såg likadana ut och an­vis­ningen var klar och tydlig.

Det innebär alltså att bersån är färdigmöblerad för sä­son­gen, nytt rekord när det gäller tidpunkten. I helgen ska det visst komma snöblask, men det tål ju möblerna utan problem. Hoppas jag!?

Avbrott 2
Jag hann precis bli klar med bordet innan det var dags att åka och hämta köttsoppa hos Kerstin och klippa håret. På hemvägen postade jag avföringsproven och gjorde en snabbvända in i butiken men kunde fortsätta sågandet vid 15-snåret.

Tre timmar senare var jag äntligen klar. Alla kvistar ligger prydligt i en hög och väntar på tuggen och i en annan hög ligger veden. Nästan två dagars jobb för ett enda träd… Men tid har jag ju gott om, så det gör inget.

I morgon är det björkens tur om jag får som jag vill. Den är klart ”magrare” och har inte lika be­svär­ligt grenverk som lönnen, så den ska jag väl hinna med på en dag hoppas jag.

8.3 – Ruschigt

Idag har jag haft hela två tider att passa.

Mathämtning
Solen hedrade oss med sin närvaro för tredje dagen i rad efter en kall och stjärnklar natt. När jag var klar med morgonrutinerna tvättade jag mig och klädde på mig. Före 13.00 hade jag lovat hämta den beställda maten hos Kerstin.

MatMed tio minuter till godo infann jag mig. I köket satt ett obekant ansikte och tittade intensivt ner i nåt jag tog för givet var en räknedosa. Jag stod lugnt kvar utan att knysta. Förr eller senare skulle hon väl känna att mina blickar brände hål i tröjan. Men icke sa Nicke. Till slut lessnade jag och skramlade med min matkorg så jag skrämde upp henne från stolen.

Jag kommenterade att hon sett så strängt upptagen ut att jag inte ville störa. ”Äh, jag spelade ett spel” svarade hon. Det jag trodde var en räknedosa var alltså en telefon. Om ca tio år är damen säkert i min ålder – jag som trodde att det bara är ungdomar som håller på med sånt. Tänk så fel man kan ha.

När jag hade ställt ner maten i korgen och gjort rätt för mig önskade jag trevlig helg och gick. På vägen ut konstaterade jag att den här damen inte på långa vägar var lika kundvänlig och service­in­riktad som chefen själv. Tur att hon bara var vikarie. Fast hon är säkert duktig på nåt annat område.

Butiksbesök
Nästa anhalt var butiken. F d bonuspappan och hans syster var dom enda kunderna så jag passade på att byta några ord med vardera. Sen styrde jag kosan hemåt.

En bit före Udden mötte jag vår invandrare i byn som var ut på sin dagsrunda. Hans gest med armen såg ut som om han ville att jag skulle stanna så jag växlade ner och bromsade försiktigt. Efter ut­bytta artig­hets­fraser­ undrade han om han möjligen fick hämta dricksvatten hos mig? Hans hade tagit slut och han hade ingen lust att åka till Salo. Va?!

Det var ju tur att jag satt ner annars hade jag ramlat på rumpan. Åka 120 km t/r för att hämta dricks­vatten?? Men jag sa inget, det är ju hans val om han vill göra det. Jag svarade att han självfallet fick hämta vatten hos mig. Vi kom överens om att han skulle gå hem och hämta bilen så skulle han komma om­gående.

PumphusetVattenpåfyllning
Under tiden packade jag upp varorna, satte rosorna i vatten, fyllde på vattendunken och gick ut för att hämta ved. Innan jag hann hämta andra lasset kom han. Mycket lämpligt dessutom.

Vinden hade smällt igen dörren till vedlidret så ena gång­järnet hade lossnat från (den murkna) väggen. Dörren hängde nu på trekvart. Jag stack in den antika konstruktionen i det gamla hålet och fick hjälp med att rikta dörren medan jag lyfte den.

Stackars människa, hans rygg är för närvarande i mycket sämre skick än min visade det sig. Det fick mig att känna mig extra frisk och stark. 🙂

När han hade fått sina dunkar fyllda följde han med in på en pratstund. Han sänkte sig försiktigt ner i gungstolen och var orolig för att den skulle tippa bakåt men jag övertygade honom om att han kunde känna sig lugn.

Han tackade nej till kaffe eller te och var inte hungrig så han fick nöja sig med att se på medan jag slängde i mig en portion uppvärmd mat. Snart hade jag nästa tid att passa.

Klippdags
Jag hann både hämta ved, tömma aska, slaskfat och Mias toalett innan det var dags att åka igen. Tyvärr blev det två turer samma dag. Jag skulle vara hos frissan 16.00. Innan jag gick in hann jag lämpa av returkartong och ‑papper vid sopstationen.

Tio i fem var jag färdigklippt och ‑pratad. Frissan och jag har alltid mycket att ventilera. Bland mycket annat utbyter vi information om hur våra katter mår.

SoptunnanSista rycket
Efter frissan åkte jag raka spåret hem, bytte några ord med skyddslingens motionerande mor som jag kom i fatt på byvägen, parkerade Silverpilen och gick in och pussade på Mia.

Skönt, nu behöver jag inte åka nånstans på flera dar så Silverpilen fick sin ”mössa” på sig. Mia såg till att det blev ordentligt gjort och såg ut som om hon kunde tänka sig en promenad så jag hämtade soppåsarna i vedlidret. Den lilla promenaden upp till soptunnan brukar alltid vara populär.

Jodå, hon följde så gärna med och såg nästan besviken ut då jag hade slängt soppåsarna och sa att vi skulle gå hem tillbaka. Hon hade redan tagit kurs mot byn.

Jag vände ryggen åt henne, sa ”hej då” och började gå. Efter några meter vände jag mig om. Uppen­barligen var hem med matte ett bättre alternativ än att gå ensam nån annan stans för hon kom snällt trippande i mina fotspår.

Så gick den här dagen. Förhoppningsvis blir det en ny dag i morgon. 🙂