27.8 – Nästan livat

Jag har slitit på hammocken, träffat snoken, umgåtts med vattenvarelser, fått en present, städat arkiv och utmanat getingarna.

LektyrSlitit på hammocken
Både i tisdags och onsdags kunde jag vila middag i hammocken. Det är något alldeles speciellt med att ligga ute. Man känner värmen från vår närmaste stjärna, hör vindens sus, fågelkvitter och insektsurr. 🙂

Träffat snoken
På väg till siktdjupsmätningen i onsdags överraskade jag snoken som låg och solade på bryggan. Den fick förstås bråttom att flytta på sig så jag väntade tills den hade försvunnit utom synhåll.

Trots att den rör sig i vatten vill den tydligen inte ta sig vatten över huvudet. Vem vill det förresten? 😉 Den kunde mycket väl ha hoppat ner eller släppt ner kroppen i vattnet, men föredrog att åla sig ner längs bryggstolpen tills den fick vattenkontakt. Snokar kan kanske inte hoppa när jag tänker efter?

Mia var lyckligtvis inte på plats just då så vi slapp konfrontation. När hon dök upp hade snoken redan försvunnit.

SjökläddUmgåtts med vattenvarelser
Efter siktdjupsmätningen beslöt jag ta i tu med sommarens återstående projekt – röja vass i ”ham­nen”. Den här gången rustade jag mig i ärvda fiskarstövlar innan jag började umgås med skräddare, vatten­kvalster, sländor, cyanobakterier och allehanda andra vattenorganismer.

Arbetet löpte på bra ända tills jag upptäckte att den ena stöveln läckte, men jag lät mig inte hindras. När vattnet började sippra in ovanför stövelkragarna och jag blev blöt i ändan bestämde jag att det fick duga. Dom få stråna längst ut kan jag leva med eller klippa av från båten vid tillfälle.

Present 2Fått en present
I torsdags hade jag diverse Kimito-ärenden som avslutades med en träff med f d klasskompisen och hans sambo på Villa Lande över en kopp kaffe. Efter en stund drog sambon upp ett vackert omslaget paket och önskade mig en skön höst.

Jag blev alldeles gråtfärdig över gesten… Varför skulle jag ha en present? Jag minns inte vad hon svarade men tog förstås tacksamt emot paketet. Jag valde att inte öppna det men hörde att det kluckade när jag skakade på det så jag anade mig till innehållet.

Paketet visade sig innehålla en flaska med nyttig vätska: Brandy med honung. Jag var tvungen att genast smaka några droppar för att kolla om honungssmaken verkligen kändes. Det gjorde den faktiskt så den lär nog ”gå åt i hushållet” för att citera f d bonuspappan.

Idun 1912Städat arkiv
I måndags inleddes arkivstädningen/-inventeringen i Dragegården och fortsatte i går. Oj, vad många intressanta fynd vi gjorde! Det som imponerade mest på mig var ett exemplar av Pro Finlandia-adressen från 1918 (länken enbart på finska).

Inbundna exemplar av tidningen Idun från 1912 var onekligen också lite spännande även om jag inte bläddrade i dem desto mer just den här gången.

Utmanat getingarna
I eftermiddags beslöt jag utmana getingarna. Skottkärran stod och väntade på tömning och min lilla lie låg kvar där jag i panik hade slängt den (se inlägg 22.8).

När jag hade täckt in mig i skyddande kläder från topp till tå och tagit på mygghatten var jag beredd. Det blev en antiklimax, getingarna sågs inte till. Så då vräkte jag kvistlasset över deras bo som hämnd för deras stick förra gången.

Det satte lite fart på dom, men den här gången var dom inte alls lika aggressiva. Troligen märkte dom att dom inte hade en chans att komma åt mig. 😀

10.9 – Slutet gott

Gårdagen började oroligt, jag hörde en trevlig nyhet och rensade i djungeln, idag har jag putsat vägrenen och vilat i hammocken med Mia.

Orolig början på dagen
Igår morse släppte jag ut Mia ca 6.50 och gick tillbaka och la mig ett par timmar. Så dags brukar Mia vara mogen för frukost men ingen kisse syntes till trots att jag gick ut och lockade. Nå, hon har väl viktigare saker för sig tänkte jag och satte mig vid datorn.

Mia i gräsetPlötsligt meddelade Carbonite (backup-programmet) att det var tre dar sen den senaste säker­hets­kopieringen. Va’ ända in i alla glödheta?! Dock hade diskspeglingen fungerat som vanligt. Orsaken var att backupservern inte kunde nås. Mysko.

Jag meddelade supporten att min internetanslutning fungerar utmärkt och frågade vad fel­med­de­lan­det då kunde bero på? Därefter ominstallerade jag klientprogrammet, men fick samma felmeddelande när mina uppgifter skulle hämtas. Då gav jag upp och beslöt invänta svar från supporten.

Och Mia sågs ännu inte till… Klockan närmade sig nu elva, var i all världen höll hon hus så här länge? Nu blev jag riktigt orolig. Jag hade givetvis hunnit föreställa mig diverse skräckscenarier innan hon änt­ligen dök upp. Då var klockan kvart i tolv så hon hade varit borta i nästan fem timmar. Det har bara hänt nån enstaka gång tidigare.

Återseendets glädje var helt på min sida. Hon verkade mer dämpad än vanligt tyckte jag, så möjligen hade hon haft ”magrensning” igen. Men efter lunchen hon blev serverad piggnade hon till och höll sig i närheten resten av dagen.

GösTrevlig nyhet
På förmiddagen igår ringde grannen på udden mittemot och hade en trevlig nyhet att förmedla. På nät hade man fått en gös på 42 cm. Alltså lever dom utplanterade fiskarna och växer till sig.

Mindre trev­ligt var förstås att maginnehållet bestod av tre gösyngel. Konstig firre som äter upp sina artfränder.

Rensade i djungeln
På västra sidan av huset får växtligheten sköta sig själv, vilket innebär att tomten där håller på att växa igen. På eftermiddagen beslöt jag hejda det som störde mig mest.

Solen värmde gott på ryggen, plommonen släckte törsten och Mia höll mig sällskap. Mer finns inte att önska av en eftermiddag i september.

Putsat vägrenen
Det ankommer vägandelsägarna att se till att vägrenarna är putsade står det i ”Vägboken”. Några andra renar har vi inte. 😉 Här i byn är vi bortskämda med att ”vägmästaren” sköter det, men idag fick jag för mig att jag skulle vara be­hjälplig.

Vägren

Så här såg det ut innan

I ärlighetens namn ska medges att jag fick idén mest för att mina fotomotiv nere i flyet skyms annars. Men på vägen ner passade jag också på att klippa bort sånt som skymde sikten och hotade tränga ut på vägen. Det var en hel del sen senaste röjningen konstaterade jag. Mia gjorde förstås sällskap men knallade i väg längre bort längs vägen efter ett tag.

Vilat i hammocken
Efter drygt två timmar var jag nöjd. Eller rättare sagt hade jag fått nog och gick upp tillbaka. En kort stund senare hörde jag Mia jama på avstånd. ”Vart har du tagit vägen?” lät det som, så jag svarade att jag var hemma och gick och mötte henne.

Nu var det hennes tur att vara glad över återseendet, oj vad hon fjäskade. Sen fick vi oss lite ätbart och gick därefter och la oss i hammocken tills solen försvann bakom lönntopparna. Vissa höstdagar kan vara riktigt behagliga.

PS. I morse när jag startade datorn hade backupservern vaknat till liv och allt fungerar som det ska igen. DS.

24.5 – Hädelse, konfrontation och annat

Jag har hädat, medförsvarat Mia, haft besök, klätt av hammocken och njuter av doften i verandan.

Hädat
Om mamma hade levt hade hon antagligen kommenterat mitt val av tvättdag. Dels vilodag och dessutom Pingstdagen. Men här långt-bort-i-byn är det liten risk att nån blir störd av mitt hädande. Vädret var idealiskt för att hänga ut tvätten på tork så när jag väl spänt upp tvättlinan fyllde jag den med lakan, handdukar och örngott som nu doftar härligt. 🙂

Till medförsvar
Strax innan dagens besökare anlände råkade jag vara ute så jag hörde Mias ”kampljud”. Ljudet hördes nerifrån flyet, så jag klappade i händerna för att skrämma eventuella fiender och sprang genast till backkrönet för att se efter vad som pågick.

Mia blötMia var på väg uppför backen, låg i ryggen med sänkt svans, och på väg åt andra hållet såg jag en ”pälsmössa” som lubbade i väg och vek av mot sommargrannens före detta brygga. Det för­kla­ra­de saken. Vem som överraskat vem vet jag ju inte, men tydligen kände Mia sig hotad.

När hon kom närmare såg jag att hela undersidan av kroppen var blöt och tassarna leriga. Av allt att döma hade hon varit så trängd att hon tagit vägen genom vatten och lera.

I samband med att jag hjälpte till att torka henne, kollade jag eventuella skador, men upptäckte inga så jag utesluter en sammandrabbning. Om hon känner vittring av mårdhund brukar hon genast reagera och söka skydd, men möjligen blev hon eller mårdhunden överraskad den här gången.

Så, återigen: Att mårdhundar är i gång bara i skymningen är rent nys. Klockan var några minuter över två.

Besök
En kort stund senare dök vår besökare upp. Efter att ha hälsat på oss drog han upp en torkad fisk till Mia så hon glömde genast dom tidigare obehagligheterna.

KlipplägeDå den n:te muggen te var urdrucken ”tvingade” jag honom att ta en titt på den nya gräsklipparen för att höra om han var av samma åsikt som jag. I mitt tycke stod klippläget högst upp, vilket han genast bekräftade.

Men att ändra på läget lyckades ingendera av oss (jag har försökt tidigare). Hur i alla glödheter kan man spänna fjädrarna så hårt att det inte går att ändra läget med handkraft?

I morgon ska jag ta en tur till in­köps­stället och kolla om samma klippare säljs i år. Om ja, får personalen demonstrera hur läget ska ändras, i annat fall får jag väl ta till kofoten eller nåt annat brutalt verktyg. 😦

Klätt av hammocken
Hittills har hammocken stått i ”vinterpäls”, dvs delvis under presenning. När jag tog ner tvätten konstaterade jag att vindstyrkan var som gjord för att vika presenning. Minsta lilla vindpust omöjliggör som bekant alla vikningsförsök om man är ensam (eller inte ids hämta tyngder).

Under pälsen befanns hammocken ha kraftig slagsida. Då den blåste omkull i en av stormarna loss­nade tydligen upphängningen på ena sidan. Men det gick bra att hänga upp den igen så nu är det bara att hoppas på vila-ute-värme.

EneVäldoft i verandan
Igår kväll kom herr grannen junior med ”locken” jag hade beställt. Som regn­skydd på sta­ket­stol­parna hade jag nämligen tänkt mig skivor av ene och junior lovade fixa till dom. Med sig hade han en stor påse, mer än hälften bestod av skivor av äppelträ, övriga av ene.

Äppelträet var inte lika torrt som enet (heter det verkligen så?) så det får hålla till på trappan, men i verandan doftar det härligt gott av enskivorna. Om vädret tillåter ska dom limmas fast i morgon. Herr grannen avrådde nämligen från att spika eftersom det då kommer in fukt i träet. Tur att det finns dom som kommer med goda råd, så långt hade jag ju inte tänkt. 🙂

4.7 – Oförglömligt veterinärbesök

Mia och jag har varit på ett oförglömligt veterinärbesök och behövt ta igen oss.

Oförglömligt veterinärbesök
Efter en orolig natt med ljudet av ösregn på taket som Mia är så rädd för, väckte hon mig 7.40, men lät mig ligga kvar tills väckningen gick i gång klockan åtta. En kvart senare kom plåtslagaren och därefter rustade jag oss för avfärd.

Mia i burVi hade tid 9.30, men fick vänta till ca 9.50. En sövd liten hund låg på undersökningsbordet noterade jag när jag gluttade in genom fönstret, så vi väntade utomhus. Dessutom var den inre dörren låst så vi tog oss inte in.

När vi väl blev insläppta, visade det sig att hunden tillhörde kommundirektören och hans fru. Medan den unga veterinärvikarien knappade in uppgifter på datorn småpratade jag med kommundirektören.

Jag fick veta att besöket orsakades av att hunden inte låter nån klippa klorna sen den tydligen blev felbehandlad hos en lokal hundtrimmare och därför behöver sövas för att få det gjort. Inte speciellt ovanligt – hundar glömmer aldrig en misslyckad kloklippning vet jag av erfarenhet.

Den unga damen hälsade oss välkomna medan hon skrev ut en massa papper på skrivaren. Jag drog hela raddan med diagnoser och alla läkemedelskurer vi prövat så hon slapp börja från början.

Efter att ha bläddrat i högen med papper hade hon två teorier. Antingen hormonstörning på grund av sköldkörtelproblem(!) eller nån form av allergi. Fast symtomen på hormonstörning stämde inte tyckte hon efter att ha läst vidare. Hon föreslog ett blodprov, vilket jag tyckte var en bra idé.

Det var nu besöket blev oförglömligt. Veterinären försvann ut till ”kassa-rummet” en liten stund, återvände och sa lite lågmält att ”det här blir svårt”. Jag anade oråd och misstänkte genast att hon konsulterat nån handbok för att få reda på hur man bär sig åt att ta blodprov på en katt.

Vid tidigare blodprov har veterinären först rakat bort lite päls för att lättare se blodkärlet. Det gjorde inte den här och försöket misslyckades eftersom Mia rörde på sig så att hon tappade greppet om ådran. Blodet sipprade överallt annanstans utom i provröret.

Jag föreslog att lite lugnande medel kanske vore bra? Jo, fast det får blodkärlen att dra i hop sig sa hon utan att titta i några papper den här gången. Då föreslog jag ett nytt försök på andra tassen. Ja, det tyckte hon lät bra och frågade om hon kunde få raka bort lite päls. Självfallet fick hon det.

Resultatet blev lika misslyckat den här gången. Mia försökte rycka undan tassen, vilket givetvis ledde till att veterinären tappade ådran. Nytt blodflöde. ”Nä, det här blir inget av” konstaterade jag högt. Veterinären föreslog då att hon kunde ta blodprovet från halsen i stället.

Jag sa det inte högt men tänkte ”aldrig i livet!”. Två misslyckanden fick räcka. Hur i all sin dar kunde hon tro att Mia skulle hålla sig stilla när hon blev stucken i halsen? Jag nekade bestämt och sa att vi struntar i blodprovet.

Vi väntar tills ordinarie veterinären är tillbaka om det fort­farande känns aktuellt då. Hon har utan problem tagit blodprov på antingen Snuttan eller Mia, jag minns inte vem av dom det gällde.

För att eliminera eventuell allergi föreslog hon medan hon skrev räkningen att jag helt byter ut Mias mat och överräckte två papper med tips och instruktioner. Jag stoppade ner dom tillsammans med kvittot och så åkte vi hem tillbaka med oförrättat ärende.

Återhämtning
Mia tar igen sigTio i elva var vi hemma. Nästan två timmar hade Mia varit inspärrad och dessutom lindrigt miss­handlad. Hon var jättelycklig över att få tillbaka sin frihet och strök sig mot allt i sin väg när hon gick in. Dessutom hungrig och törstig, liksom jag.

Efter vätske- och matintag parkerade vi oss i hammocken. Jag först och några minuter senare hoppa­de Mia också upp och la sig i halvskuggan vid mina fötter. Det enda som störde oss var svanarnas ”konversation” men så småningom tystnade den och vi kunde sova gott i ett par timmar.

Aldrig mer den veterinären – eller åtminstone inte förrän hon lärt sig ta blodprov på en katt. Jag har full förståelse för att alla är noviser i början, men om hon tvivlade på sin förmåga kunde hon ha sagt det och avstått tycker jag. Vår ordinarie veterinär är utan tvekan en pärla, vilket jag redan tidigare har talat om för henne.  🙂

19.5 – Från frön till trycksaker

Jag har hittat fröpåsarna, städat dasset, mätt siktdjupet i onödan, städat trappan, invigt hammocken, skickat medlemspost och beställt trycksaker mellan åskvädren.

Hittat fröpåsarna
Igår hittade jag äntligen mina fröpåsar…Dom låg under mitt skrin med stearinljus i hurtsen (som står på högkant) i sovrummet. Inte fullt så logisk förvaringsplats kan tyckas, men krydd‑ och red­skaps­skå­pet var ju inte heller det. 😀

Idag efter att åskvädren och störtregnen upphört sådde jag det jag bedömde som viktigt. Blad­spe­nat, morötter och dill i den ena halvan av drivbänken och blommor (förstås) i den andra. Om värmen fortsätter och jag kommer ihåg att hålla jorden fuktig ska dom väl gå med på att gro.

DasstädningDasset städat
Sen igår är dasset städat och fint. Jag har visserligen använt det redan men nu känns det riktigt mysigt att sitta där och läsa morgontidningen samtidigt som jag uträttar mina behov.

Doftar gott gör det också. Det nya medlet som ersätter torvströet är kraftigt parfymerat. Men hellre det än urin­stank eller skitlukt.

Mätning i onödan
Som vanligt rodde jag ut till Långholmen igår, fast det blev senare än vanligt. Och alldeles i onödan visade det sig. Idag fick jag nämligen mejl av f d sekreteraren som bokför mätningarna där han skrev att mätningen görs två gånger per månad. Så gjorde vi säkert i fjol också men det hade jag givetvis glömt.

Städat trappan
Eftersom vi har nåtts av en värmebölja började jag sakna min sittplats i skuggan på trappan. Redan vid lunchtid visade termometern 22° så det var varmare ute än inne.

Städningen avslutades med sedvanlig sommarinredning bortsett från ”gästbordet” som jag väntar med ett tag till. Det är ju faktiskt inte sommar än!

Invigt hammocken
I förrgår tog jag bort presenningen från hammocken och igår kom dynorna på plats. Vid det laget började jag känna för en vilopaus så jag la mig raklång och sov tills jag började frysa.

Mörka moln skymde solen och jag kände att regnet hängde i luften så jag klev snabbt upp och ställde in alla prylar som inte behövde bli våta. Fem droppar kom det tror jag, men det gjorde ju nytta på så vis att jag fick allt under tak.

Medlemspost och trycksaker
Idag har det mesta av dagen gått åt till datorarbete. Det justerade årsmötesprotokollet skulle scannas och skickas till medlemmarna, respektive styrelsen. Kom just på att jag hade glömt styrelsen, men nu är det åtgärdat.

LMF-broschyrI dagens post låg provtrycket på Daphnias vykort som jag hade beställt. Bortsett från ytbehandlingen såg det OK ut, men jag bytte typsnitt till Futura eftersom Helvetica Light såg väldigt ”light” ut och beställde 500 st enligt beslutet på årsmötet.

Beställning på LMF-broschyren gick också i väg. Jag tog för givet att LMFs sekreterare redan hade beställt den, men vi hade missförstått varandra så beställningen gick först idag. Men Sillisatama lovade att vi ändå skulle få våra 1.000 ex till på fredag. Då åker nämligen ordföranden och sekreteraren till Helsingfors för att bevista ett tillfälle där de ska delas ut, så det var lite brådis.

Arbetet har avbrutits av åskväder i två omgångar. Det första vid halv ett-tiden och det andra vid tre. Totalt 12 mm regn hann Udden få innan ovädret drog vidare. Jag var ändå tack­sam över att det kom dagtid så Mia slapp gripas av panik, även om hon tidvis tyckte det var säkrast att sitta under min sommarstol ute på trappan.

25.11 – Inte sagt men gjort

Udden har haft elavbrott och fått snö, sista vattentunnan är tömd, utskicket är klart, buskarna har fått en omgång och hammocken är ”paketerad”.

Elavbrott
I lördags kväll avlöste elavbrotten varandra – tre korta avbrott inom loppet av ett par timmar. Det första varade ca tio minuter, dom övriga högst en minut. Möjligen beroende på åskan(!) som jag hörde mullra avlägset.

Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag upplever att elavbrotten har blivit fler sen vi fick digitala mätare? Fast jag fattar ändå inte varför i så fall? Jag får väl konsultera El-Tigern vid tillfälle.

SnökornSnö
Igår morse låg det små vita kulor på skyddet till vatten­tun­nan och på eftermiddagen passerade ett snömoln som släppte ifrån sig några glesa flingor.

I slutet av oktober i fjol hade vi redan fått det första vita täcket, så det är ju inte så konstigt om det börjar bli dags. Gärna för mig, då blir tillvaron mycket ljusare. 🙂

Sista vattentunnan tömd
Vis av tidigare års erfarenhet beslöt jag tömma vatten­­tun­­nan vid trappan innan det fryser på. Jag vet inte varför jag prompt ska spara vattnet så långt in på hösten, men det är väl nån sorts protest mot att sommaren är förbi?

Utskick klart
Utskicket till vattenägarna är korrekturläst och godkänt av ordföranden, utskrivet och klart att frankera så snart jag har köpt fler kuvert. Det fattas tre, typiskt, men jag hade ingen lust att åka till butiken idag. En dag hit eller dit spelar ingen roll.

Buskmisshandel
För att ta vara på det soliga vädret beslöt jag beskära snöbollsbuskarna på husets västra sida och klippa bort nya skott som vuxit upp där dom inte ska. Mia tyckte det var en utmärkt idé och var i arbetstagen hon också. Innan jag nådde gaveln hade hon letat rätt på en näbbmus som hon kom och visade mig.

Syrenerna vid gaveln ner mot sjön har också skjutit i höjden så dom gav jag mig på härnäst. Jag fick nästan dåligt samvete då jag såg dom färska knopparna falla till marken och kan se framför mig hur växterna hukar sig så snart jag visar mig med häcksaxen. ”Nu kommer mördaren igen” ropar dom till varandra. Nä, så kan jag inte tänka, då skulle det ju snart inte gå att se ut genom fönstren.

HammockpaketHammocken vinterklar
Den försiktiga vinden inspirerade mig till att passa på att ”paketera” hammocken när jag var klar med buskmisshandeln. Jag tvivlar på att plasttaket tål snötyngden så jag för­stär­ker det med plankbitar och drar presenning över.

Normala människor förvarar antagligen sin hammock inomhus eller monterar bort taket, men jag har inte plats för den i boden och orkar inte flytta på den ensam. Dessutom skulle jag ändå vara tvungen att täcka den om jag tog bort taket, annars skulle nederbörden rinna in i rörkonstruktionen. Alltså kan jag lika gärna täcka in hela rasket (i fall du undrar).

Paketeringen blev av annan modell än i fjol, men håller förhoppningsvis lika bra. Om inte, får jag väl rätta till den. Gammal dam gör så gott hon kan. 😀

22.6 – Mest mammas förtjänst

Tack vare mamma har flaggorna hissats, middag och kaffe serverats i bersån och disken är borta. Tack vare mig är borden oljade.

FlaggaFlaggorna hissade
Igår insisterade mamma på att flaggan skulle hissas. Första gången sen jag bosatte mig på Udden… Jag tyckte (förstås) att det var onödigt, men lät henne få som hon ville. Hon tyckte också att jag skulle sätta upp den lilla jämtländska flaggan så jag gjorde henne till viljes där också.

När nationens flagga väl fladdrade i vinden tyckte jag den såg ganska pampig och högtidlig ut trots allt. Mamma påpekade för övrigt att den ska hissas på halv stång när hon har dött och på helstång när hon är be­gravd. Men jag lovade inget säkert, det är ju inte sagt att jag minns det om det blir aktuellt.

Middag och kaffe i bersån
Igår kväll åt vi midsommarmiddag i bersån. Vädret var idealiskt. Fortfarande 20 grader varmt framåt halv åtta-tiden och svag vind.

Det blev traditionell midsommarmat – nypotatis, ett antal sillsorter med tillbehör och en kall Skåne som kronan på verket. Desserten var lika given, jordgubbar med vispgrädde. ”Tänk om dom rika visste hur bra dom fattiga har det” konstaterade vi.

Lur i hammockenDagens eftermiddagskaffe intogs också i bersån, fast idag behövdes parasollet. Dagen har inte varit lika varm som igår och vinden har tidvis varit frisk, men man kunde absolut inte klaga på vädret. Både mamma och Mia såg ut att må gott i hammocken före kaffet.

Det är också mammas förtjänst att går­da­gens disk försvann. Ja, och så är det ju givetvis mammas – och pappas – förtjänst att jag finns till och kan njuta av min härliga tillvaro på Udden! 😀

Borden oljade
Midsommarhelgen har ingalunda hindrat mig från att göra lite nytta förutom att serva med ät- och drickbart. Det doftar träolja i verandan.

I torsdags kväll monterade jag två nyförvärv i obehandlat trä och igår och idag har målar­penseln varit i flitig användning. I morgon ska jag olja det andra bordet en sista gång, sen är allt klart. Dom av­fa­sade ändarna på staketet i bersån fick också en dutt och led­stänger­na på bryggan en andra omgång när jag ändå var i farten.

Mitt gamla nattduksbord som för närvarande används som bord på trappan(!) blir utbytt och bordet som ska stå på bryggan får äntligen komma dit det ska i och med att jag tar ett nytt ”planteringsbord” i bruk. Finfint blir det tror jag. 🙂