10.9 – Slutet gott

Gårdagen började oroligt, jag hörde en trevlig nyhet och rensade i djungeln, idag har jag putsat vägrenen och vilat i hammocken med Mia.

Orolig början på dagen
Igår morse släppte jag ut Mia ca 6.50 och gick tillbaka och la mig ett par timmar. Så dags brukar Mia vara mogen för frukost men ingen kisse syntes till trots att jag gick ut och lockade. Nå, hon har väl viktigare saker för sig tänkte jag och satte mig vid datorn.

Mia i gräsetPlötsligt meddelade Carbonite (backup-programmet) att det var tre dar sen den senaste säker­hets­kopieringen. Va’ ända in i alla glödheta?! Dock hade diskspeglingen fungerat som vanligt. Orsaken var att backupservern inte kunde nås. Mysko.

Jag meddelade supporten att min internetanslutning fungerar utmärkt och frågade vad fel­med­de­lan­det då kunde bero på? Därefter ominstallerade jag klientprogrammet, men fick samma felmeddelande när mina uppgifter skulle hämtas. Då gav jag upp och beslöt invänta svar från supporten.

Och Mia sågs ännu inte till… Klockan närmade sig nu elva, var i all världen höll hon hus så här länge? Nu blev jag riktigt orolig. Jag hade givetvis hunnit föreställa mig diverse skräckscenarier innan hon änt­ligen dök upp. Då var klockan kvart i tolv så hon hade varit borta i nästan fem timmar. Det har bara hänt nån enstaka gång tidigare.

Återseendets glädje var helt på min sida. Hon verkade mer dämpad än vanligt tyckte jag, så möjligen hade hon haft ”magrensning” igen. Men efter lunchen hon blev serverad piggnade hon till och höll sig i närheten resten av dagen.

GösTrevlig nyhet
På förmiddagen igår ringde grannen på udden mittemot och hade en trevlig nyhet att förmedla. På nät hade man fått en gös på 42 cm. Alltså lever dom utplanterade fiskarna och växer till sig.

Mindre trev­ligt var förstås att maginnehållet bestod av tre gösyngel. Konstig firre som äter upp sina artfränder.

Rensade i djungeln
På västra sidan av huset får växtligheten sköta sig själv, vilket innebär att tomten där håller på att växa igen. På eftermiddagen beslöt jag hejda det som störde mig mest.

Solen värmde gott på ryggen, plommonen släckte törsten och Mia höll mig sällskap. Mer finns inte att önska av en eftermiddag i september.

Putsat vägrenen
Det ankommer vägandelsägarna att se till att vägrenarna är putsade står det i ”Vägboken”. Några andra renar har vi inte. 😉 Här i byn är vi bortskämda med att ”vägmästaren” sköter det, men idag fick jag för mig att jag skulle vara be­hjälplig.

Vägren

Så här såg det ut innan

I ärlighetens namn ska medges att jag fick idén mest för att mina fotomotiv nere i flyet skyms annars. Men på vägen ner passade jag också på att klippa bort sånt som skymde sikten och hotade tränga ut på vägen. Det var en hel del sen senaste röjningen konstaterade jag. Mia gjorde förstås sällskap men knallade i väg längre bort längs vägen efter ett tag.

Vilat i hammocken
Efter drygt två timmar var jag nöjd. Eller rättare sagt hade jag fått nog och gick upp tillbaka. En kort stund senare hörde jag Mia jama på avstånd. ”Vart har du tagit vägen?” lät det som, så jag svarade att jag var hemma och gick och mötte henne.

Nu var det hennes tur att vara glad över återseendet, oj vad hon fjäskade. Sen fick vi oss lite ätbart och gick därefter och la oss i hammocken tills solen försvann bakom lönntopparna. Vissa höstdagar kan vara riktigt behagliga.

PS. I morse när jag startade datorn hade backupservern vaknat till liv och allt fungerar som det ska igen. DS.

19.8 – Ätbart och annat trevligt

Jag har understött ett byaråd, fått ersättning, hittat fikonmarmelad, vågat mig ut och har en extremt artig leverantör.

KBBRUnderstött ett byaråd
I söndags infann jag mig i Kärra café strax före två. Kärrabuktens byaråd serverade mat för att få in medel till inredningen i caféet.

Pensionärspriset (som jag förstås åberopade) för buffén och kaffe med rulltårta och glass som dessert betingade 8 €. Jag hade garderat mig med en pyts så jag också kunde köpa med mig en portion hem. Jättegott var det och roligt att byta några ord med bekanta. Heder åt arrangören för idén!

Ersättning
Under tiden jag noterade modellbeteckning och serienummer på nya gräsklipparen ute i boden idag, kom ”blom­hyres­gästen” förbi. I handen höll han en påse (egenhändigt bakade) småkakor som han överräckte som tack för att jag tog hand om hans krukväxter medan han var bortrest. Han har uppen­barligen förstått att vägen till mitt hjärta går via magen. 😀

Fikonmarmelad
Idag var det ju dags att lägga in gurkorna i lag II, men jag insåg att jag måste proviantera en del först. Förutom dillkronor behöver jag ättika. Hur jag än letade hittade jag bara en liten skvätt i en flaska.

Däremot hittade jag fikonmarmelad från Törners konditori i Östersund. Jag minns att jag fick den av ett gulligt par som hälsade på och om jag fick den samma år jag flyttade är den med andra ord mer än sju år gammal.

Marmeladen är bevisligen avsmakad men det mesta återstår. Om jag minns rätt skulle den serveras till nån slags ost men jag har glömt vilken? Att använda den på skorporna tycker jag inte passar riktigt men så klart går det väl an.

Marmeladen är fullt ätbar ska tilläggas. Jag ”skalade av” översta lagret för säkerhets skull innan jag smakade på den men den höga sockerhalten borgar givetvis för att den håller sig. Nån som kan tipsa mig om hur/till vad jag ska använda den?

Vågat mig ut
Idag klädde jag faktiskt på mig (igår hade jag en morgonrocksdag). Sockor, långbyxor och flanell­skjorta fick det bli när jag hade kollat termometern och tittat ut genom fönstret. Meteorologen på TV-vädret igår kväll sa att vi skulle få ostadigt väder. Han borde snarare ha sagt labilt.

Solen tittade fram när jag steg upp i morse men en timme senare ösregnade det. Så där har det hållit på hela dagen… Sol, regn, sol och regn igen förutom kraftiga vindbyar. Mellan skurarna hann jag i alla fall hämta ved, pyssla om blommorna, ösa båtarna och kolla att fackelblomstret stod kvar i strand­kanten där jag planterade det.

CarboniteExtremt artig leverantör
Vad jag kan minnas har jag aldrig upplevt en så artig leverantör som Carbonite, före­ta­get som sköter min backup. Helt otroliga är dom!

I början på augusti gjorde dom ett mejlutskick för att skaffa nya kunder och hade tydligen skickat det också till befintliga, medvetet eller omedvetet. Jag svarade genast att jag minsann har varit kund hos dom redan i flera år. Jag fick omgående ett svarsmejl från en herre på Sales & Marketing:

Dear (MoF),

I am writing as a follow up to an email you may have received this morning suggesting you have no files backed up with Carbonite. This email was sent in error, resulting from a customer communi­cations mistake. If you are an active subscriber, at no point was your account or stored data affected.

We apologize for the inconvenience this email caused. We wanted to let you know right away, and hope you can forgive our internal error.

Thanks for understanding and for your business. Please feel free to reach out with any questions you may have.

Best Regards,…

De’ ni, det är kundvård på hög nivå! Att a) erkänna sitt misstag och b) ytterst hövligt be om ursäkt är ju inte särskilt vanligt, åtminstone inte bland dom jag har varit i kontakt med under årens lopp.

Alla supportärenden behandlas ovanligt snabbt och följs också alltid upp för att kolla att allt fungerar som det ska. Ett kundnöjdhetsformulär avslutar alltid ärendet. När man förnyar sitt abonnemang får man förutom bekräftelse och kvitto på mottagen betalning ett extra tackbrev. Tänk om alla leve­rantörer var lika artiga och kundvänliga!