31.5 – Från jubileum till fisk

Jag har haft jubileum, Husse har sågat och klippt, jag har läst och läst, tillsammans har vi varit på födelsedagskalas, fiskat och ätit fisk.

Jubileum
Dagen för 10-års jubileet passerade obemärkt. Först ett par dar efteråt kom jag på att jag hade anledning att fira. Vid lunchtid den 20.5.2007 kom jag nämligen till Udden med allt mitt pick och pack efter 33 år ”i för­sking­ringen”.

Trots att det var en stökig och stressig dag var glädjen stor – äntligen var jag hemma igen! Och aldrig mer skulle jag frivilligt ge mig av härifrån bestämde jag. Hittills har det lyckats, så förhoppningsvis bor jag kvar här resten av mitt liv. 🙂

Sågat och klippt
Husse har med stor frenesi gett sig i kast med kvisthögen han ”producerade” i våras. Den har minskat betydligt, alltmedan högen med sågade klabblängder har ökat.

Jag trodde han skojade när han sa att han tyckte det var roligt att såga, men lyckligtvis menade han allvar. Den finurliga sågbocken vi har fått låna av Vik Husse underlättar arbetet högst avsevärt.

Att han menade allvar också då han började prata om att ta hit sin åkgräsklippare har han bok­stav­li­gen bevisat. Bortsett från en del ställen som är omöjliga att komma åt, är gräset på tomten nyklippt.

Undrar om jag verkligen hade gjort mig allt besvär om situationen hade varit den motsatta? Först koppla till släpvagnen, köra upp gräsklipparen på den, frakta till Udden, köra ner klipparen, klippa gräset och så första delen i repris. Jisses, vilket sjå bara för en liten gräsplätt. Men jag tackade inner­ligt för hjälpen förstås!

Läst och läst
Merparten av korrekturläsningsuppdraget är nu avklarat, men det har givetvis betytt ett ansenligt antal timmar vid datorn. Sen den 3.5 har jag läst igenom och korrigerat 124 sidor räknade jag ut. Idag gick 28 sidor i väg, nu återstår ”bara” 50, varav jag hoppas bli klar med hälften nästa vecka.

Det har delvis varit ett nöje. Innehållet är både intressant och underhållande, så jag är säker på att läsarna kommer att tycka det samma, förutsatt att de är det minsta intresserad av sjömanslivet.

Födelsedagskalas
I lördags firade Grisen/Tvillingen sina jämna år i Furulund. Förutom god mat och dryck, bjöds vi på ovanlig underhållning. Ett av barnbarnen är täv­lings­dan­sare och uppträdde med sin partner.

Det gäller sannerligen att vara passionerat intresserad och tävlingsinriktad med tanke på att det krävs träning sex dagar per vecka! Vi fick veta att ungdomarnas mål är en topplacering i inter­na­tio­nella tävlingar, nationella tävlingar har de redan vunnit.

Fiskat och ätit fisk
I måndags kväll la vi ut nät igen i förhoppning om att fånga abborre. I soluppgången nästa morgon rodde vi ut för att ta upp dom. Nä, jag skojar förstås, så tidiga morgnar är inte min starka sida. Det är Husse väl medveten om och tar lyckligtvis hänsyn till.

Fångsten bestod av två gäddor, två abborrar och två braxnar. Den ena gäddan var så liten att den får växa till sig beslöt vi och släppte den genast tillbaka i sjön. Braxnarna blev måsmat den här gången, men gäddan filéade Husse i vanlig ordning.

I förrgår åt vi fiskmiddag på tidigare fångster. Dels pannstekt gädda och dels den ovanligt stora braxen som vi bestämde oss för att tillreda. Det är möjligt att braxen smakar dy längre fram på sommaren, men den här var det minsann inget fel på var vi helt överens om.

22.4 – Nästan full rulle

Jag har uppvaktat, ”samfiskat”, torkat ute, besökt Nöjis och krafsat i rabatterna. Idag aprilväder och jubileum igen.

Uppvaktat
I måndags var det väglagsordförandens tur att fira jämna år. Jag hade i uppdrag att uppvakta å väg­lags­styrelsens vägnar och infann mig tillsammans med f d bonuspappan som också har varit ord­fö­ran­de i väglaget på sin tid.

På distans uppvaktade jag Råttan/Väduren som fyllde år hon också. Hon fick nöja sig med digitala blommor och en dito grattiskram.

”Samfiskat”
På tisdag kväll beslöt vi pröva en ny plats för fiska­fänget. Jag fick äran att lägga ut nätet den här gången. Och si, fiskelyckan höll i sig – tre gäddor i varierande storlek hade fastnat konstaterade vi på onsdag morgon.

Torkat ute
Medan Husse och Mia hjälptes åt att rensa och filea fisken, hängde jag ut tvätten på tork. Det var premiär för i år och som vanligt ett sant nöje. Solen sken och vinden var lagom torkvänlig.

Besökt Nöjis
Att hembygdsföreningens hus ligger på en stenåldersboplats visste jag, men jag hade ingen aning om att det finns en till lite längre bort. Men det visste Husse som tog mig dit på tisdag eftermiddag.

Av boplatsen syntes inte längre några spår av förståeliga skäl, men Museiverkets informationstavla upp­lyste om vad man upptäckt vid utgrävningarna 1984-89. Baserat på lämningar och radio­kol­da­te­ring har man kommit fram till att platsen var bebodd 4700-3000 f. Kr. Ganska länge före Udden således. 🙂

Krafsat i rabatterna
Igår eftermidddag hade vi trädgårdsjobb på var sin tomt. Vädret var idealiskt om man bortser från vindilen som plötsligt for i väg med löv‑ och gräshögarna ur skottkärran.

Faktiskt var det så varmt i solen att långkalsongerna under arbetsbyxorna kändes överflödiga och händerna svettades i handskarna. Men hellre det än att frysa.

Aprilväder
Dagens snabba väderomkast har verkligen gjort skäl för namnet aprilväder! Allt från sol till vatten och snö har ”förgyllt” vår dag. Vi har därmed avstått från trädgårdsarbete och i stället roat oss med lör­dags­besök, bastu och en god middag i Tallmo.

Jubileum igen
På middagsbordet stod en härlig rosenbukett när jag steg in i Tallmo. Den var till mig från Husse (som anlänt tidigare) med anledning av dagens halvårsjubileum. En hjärtevärmande hågkomst. 🙂

Den 15 april hade vi förresten också jubileum. Då var det exakt ett år sen vi sågs första gången och skakade hand på hembygdsföreningens möte. Det känns som om det var länge sen… Mycket vatten har flutit under broarna sen dess.

22.2 – Från snö och storm till jubileum

Snön har återvänt, jag har gjort bokslut, ser trädstammarna glesna och firar ett jubileum.

sparSnön har återvänt
När Husse lämnade oss i måndags på förmiddagen täcktes tomten av ett nytillkommet snötäcke. Idag har det fyllts på tack vare/på grund av snöstormen.

Att vistas utomhus är inget nöje kom jag under­fund med under dagens shoppingtur. Under tiden jag baxade in ett ovanligt stort kolli fylldes golvet i bakluckan med ett snölager. Dessutom alldeles i onödan, för paketet fick ändå inte plats och jag hade ingen lust att fälla ner ryggstöden.

Följaktligen snöade det också in i kupén medan jag ställde in kartongen i baksätet. Men, det är smällar man får ta när man bor i det här klimatet.

Bokslut
Efter att ha fullföljt ett kunduppdrag inom ”närområdet” igår, tog jag i tu med väglagets bokslut vid hemkomsten. Det tog sin modiga tid. Mest på grund av att jag inte fick beloppen att stämma på alla ställen. Men nu stämmer dom och bokslutet är klart för granskning.

tradfallningTrädstammarna glesnar
Trädstammarna har glesnat betydligt såg jag när jag kom hem från dagens utflykt. Den här gången på den nordvästra sidan av tomten. En fröjd att se! 🙂

Firar ett jubileum
Idag ska vi fira 4-månaders jubileum så nart Husse dyker upp. Enligt planerna skulle han åter­vända först i morgon, men som omväxling gick uppdragen som på räls så han ringde nyss och anmälde sin ankomst.

Det känns ju lite tonårsaktigt att fira månadsjubiléer, men jag tycker det är storartat att han stått ut med mig så här länge så visst har vi anledning att fira! Exakt hur har jag inte klart för mig men jag antar att han har tänkt ut nåt rafflande? 🙂

9.9 – Fysiskt arbete och andra trevligheter

Jag har fått snigelpost, idkat tomtvård, firat i förskott och träffat en gammal kompis.

Snigelpost
I förrgår blev jag glatt överraskad. I postlådan låg ett alldeles ”riktigt” kort. Råttan/Väduren trodde att jag kanske inte hade fått hennes gratulationer via mejl eller SMS så hon skickade en analog hälsning.

Kortet och texten fick mig att småskratta. Så är det när man är utrustad med ”krockkuddar” både här och där. 😀

kort

Idkat tomtvård
Igår lockade vädret till utevistelse igen. Lunchgröten intogs därför i bersån i strålande sol. Fågel­kvitt­ret har tyvärr avtagit markant och det är lugnt och stilla på sjön. En bekant hade redan fotat en flyen­de tran­plog så nu är det ovillkorligen höst.

Det har gräset inte märkt av dess värre. Värmen och fukten i både luft och jord gör att det växer så det knakar. Efter gröten baxade jag därför ut stora gräsklipparen och gick bakom den, upp och ner, fram och tillbaka några timmar. Bra för blodcirkulationen tröstade jag mig med.

ceraconFirat i förskott
I augusti skickade jag ett mejl till min första kund här på ön och påpekade att vi borde fira 10-års jubileum. Britt-Marie på Ceracon var genast med på noterna och vi kom överens om att luncha i hop efter sommar­sä­songen.

Innan vi bestämde dag och tid kom jag på att det var stört omöjligt att vi kunde fira 10 år!?! Jag flyttade ju hem 2017 så möjligen kunde det vara jubileum nästa år. Men det var värre än så – hon blev kund hösten 2008 konstaterade jag när jag bläddrade i kundarkivet.

Hon hade inte heller reagerat över årtalen så vi beslöt att vi firar ändå. Man vet ju inte om man är med längre om två år kom vi fram till, så idag hämtade jag henne klockan ett. Hon äter sen lunch som jag.

Jag hade tänkt mig att vi kunde äta antingen i Söderlångvik eller i Labbnäs, men för säkerhets skull ringde jag och frågade om dom hade öppet. I Söderlångvik har dom slutat med mat för säsongen och i Labbnäs var det barnmeny på grund av/tack vare gästerna som bodde där. Just så. :-/

Strandhotellet borde väl vara öppet tyckte jag, men där öppnade dom först klockan fyra så det var inte heller aktuellt. Då återstod bara Port Side eller restaurangen i Kasnäs. Eller möjligen Holmbergs Café, men då hade vi fått nöja oss med fiskburgare eller nåt dylikt.

kasnasJag hade ju tänkt agera flotte Viktor så husmanskost på Panget kändes inte heller rätt. Min kund fick välja bestämde jag. På Port Side hade hon varit senast igår, så valet föll själv­fallet på Kasnäs.

Ingen­dera av oss har varit där i år konstaterade vi så det passade ju bra. Min kund tackade nej till à la carte så vi nöjde oss med lunch­buffén och den var vi riktigt nöjda med. En trevlig utflykt i trevligt sällskap! Med lite tur får vi göra om det om två år. 😀

Träffat en gammal kompis
Vi hade precis börjat med varmrätten när jag fick syn på ett välbekant ansikte. Det var ju Uffe, min roliga klasskompis på gymnasiet!

Han blev lika överraskad han och trodde att vi inte har setts på 30 år. Riktigt så länge var det ändå inte kom vi fram till, men definitivt ett tvåsiffrigt antal år.

Han är numera pensionär han också. Frun och han bor halva året i Finland och halva året i London talade han om. För att kunna hålla fortsatt kontakt lämnde jag mitt visitkort.

Vilken rolig överraskning! Uffe och jag hade mycket hyss för oss på lektionerna. 😀

9.11 – Nöje och nytta

Jag har frossat, meckat, firat jubileum och fått en ny funktion.

Frossat
Igår kl 14 var det då dags att kasta sig över Fars dags-buffén i Labbnäs i trevligt sällskap. Ett eget litet bord fick vi, fint dukat med vit linneduk och levande blomma i vasen. Det vankas inte så ofta på Udden minsann.

Fars dagstårtaJag tappade nästan räkningen på alla slags sillinläggningar. Minst ett halvdussin tror jag. Dessutom förstås en massa andra, både kalla och varma läckerheter som smälte i munnen. Mums filibabba!

Som kronan på verket fanns ett digert urval läckerheter till kaffet/teet, varav Fars dags-tårtan var den ståtligaste. Ojojoj, så mätta och belåtna vi var när vi lämnade stället efter dryga två timmar.

Meckat
Idag fick dammsugaren tjänstgöra. Fast det gick inge’ bra i början… Jag gnodde nästan hål på mattan utan att lyckas få bort allt som låg på den, suget var bedrövligt dåligt. Kunde dammsugarpåsen möj­ligen vara full?

VerktygJodå, det var den, men ett byte hade ingen inverkan på sugförmågan. Alltså var det stopp i röret eller i slangen. Igen.

Både mejsel, flaskborste och tång kom till an­vänd­ning innan maskinen äntligen gluf­sa­de i sig vad det nu var den här gången. Sen gick städningen som en dans och det känns lättare att andas igen.

Firat jubileum
En dag för sent har jag firat jubileum. I jakt på nåt annat råkade jag få syn på ”En utvandrares vedermödor” i MoF Diverse-pärmen idag och kon­sta­te­rade att det redan har hunnit gå åtta år sen dess.

Den 8 mars 2007 skrev jag mitt första blogginlägg. Då bodde jag fortfarande på Fältjägargränd i Östersund. Blogg­por­talen jag registrerade mig på är numera nerlagd, men jag har sparat och skrivit ut alla inlägg fram till flytten den 19 maj.

Första bloggenJag kunde inte låta bli att läsa igenom dom 28 sidorna för att se vad jag hade skrivit om flytt­be­styren och allsköns admini­stra­tion som krävdes innan jag äntligen kunde låsa dörren för gott. Det framgick klart att jag verkligen var uppe i varv och kände hur stressnivån steg ju närmare flyttdagen kom. Skönt att aldrig mer behöva uppleva det. 🙂

Hittat en ny funktion
I samband med nån av dom senaste upp­da­te­rin­garna för Office 2010 har en ny funktion dykt upp i Outlook: Ignorera. I stället för att ange oönskade mejl som skräppost och därefter tömma mappen för skräppost, kan jag i stället ignorera.

Det funkar så att det markerade mejlet tas bort direkt och eventuella kommande mejl från samma avsändare förhindras. En suverän funktion tycker jag!

Senaste tiden har jag nämligen fått en massa reklammejl från olika företag i Australien, förmodligen på grund av att jag tidigare i år shoppade på en australiensisk sajt som säljer sina produkter på etsy.com. Men nu är det slut med den reklamen.

22.3 – Skönt

Det är tomt på golvet och jag har deklarerat, fått ett negativt besked, slutar tjänstgöra, lärt mig en finess, hissat vimpeln och ser fram mot jubiléet.

Tomt på golvet
I förrgår intogs den friska luften via fönstret på Silverpilen. Jag åkte till Dalsbruk för att veckohandla och lämna köks­mattor på tvätt – äntligen. Det hade jag ju planerat redan till jul, men prioriterade annat som bekant.

Att det blev just nu beror på att Egnahemsföreningens medlemmar får 20 % rabatt ännu under mars månad och ett sånt erbjudande vore ju dumt att missa. Men det blev himla tomt på golvet när långa mattan ”försvann”. Lyckligtvis får jag sätta på rena mattor redan på onsdag, så leveranstiden var inte så lång som jag befarade.

Mia deklarerarDeklarerat
På eftermiddagen igår tog jag mig i kragen och satte i gång med deklarationerna. Min egen var för­hands­ifylld, så jag be­hövde bara kolla att allting stämde, men firmans kräver ju desto mer sifferexercis trots att verk­sam­heten är synnerligen blygsam.

Mia tyckte det var lika tröttsamt som jag, vilket framgår av bilden. Hon ville som vanligt ligga på just dom papper jag behövde. På bilden ”blockerar” hon årets bokföring. 😀

Efter fyra timmar hade jag skrivit och räknat klart och kunde skicka in deklarationen med gott sam­vete. Skönt att ha det gjort.

Negativt besked
Igår fick jag brev från Birkalands cancerförening. Som alltid när det gäller provsvar är det lite pirrigt att sprätta upp kuvertet och läsa innehållet. Men, jag hade inte behövt oroa mig, beskedet var nega­tivt, dvs dom hade inte hittat nåt blod i min avföring. Oerhört skönt att veta.

Slutar tjänstgöra
För ett par dar sen skickade jag in höstens kursplanering till Vuxeninstitutet med kommentaren att jag utgående från det skrala deltagarintresset inte ser nån anledning att fortsätta med dator­kur­ser­na. För att kolla att jag inte har nån uppsägningstid ringde jag vår kurssekreterare. Hon bekräftade att mitt anställningsförhållande bara gäller terminvis och att det var OK att sluta.

Vi kom ändå överens om att hon skulle höra av sig ifall hon fick förfrågningar för en hel grupp. Ensta­ka kurser åtar jag mig gärna, men att planera för ett helt läsår i onödan känns inte meningsfullt. Ingen av dom tre kurser som var inplanerade under våren har lockat tillräckligt många deltagare så kunskapsbehovet är av allt att döma litet.

VimpelVimpeln hissad
Idag hade vi ett alldeles strålande vårväder på Udden! Flera grader varmt och sol från klarblå himmel. Det fick mig att hissa vimpeln våren och den kommande sommaren till ära innan jag fortsatte vår­städningen. Egentligen hade jag tänkt hissa den först då sommartiden börjar, men vid det laget har jag antagligen glömt det så jag tyckte det var bäst att smida medan järnet var varmt.

Finess
Jag har SMSat ända sen jag köpte min telefon i december 2006, men har inte hittat nån funktion för att byta rad… Härom dagen upptäckte jag helt plötsligt att symbolen för radbyte visst finns i telefonen och beslöt pröva den och den funkar ju!!

Skönt, efter åtta år(!) kan jag äntligen byta rad i ett text­med­­de­lande! Varför har jag inte kommit på det tidigare? Eller varit klyftig nog att fråga nån som vet?

Jubileum
På måndag firar Din Konsult sin 28-års dag. Den 24 mars 1986 registrerade jag företaget (i Sverige). Det ska bli spännande att se hur firandet går av sta­peln. Firman kanske bjuder personalen på cham­pagne, eller åtminstone kaffe och tårta? Nån löne­för­höjning lär det inte bli tal om har jag förstått efter att ha tagit del av årets bokslut. 😀

20.5 – Trevliga avbrott och årsdag

Gårdagen var rätt blöt med pauser i arbetet. Idag har jag jubileum.

Finjustering och test av ”falluckan”
Igår verkställde jag uppdraget jag fick av Trollkarlen. För att skona gångjärnen på landgången bad han mig stötta underredet på vardera sidan.

Det tog sin runda tid att hitta stenar i rätt storlek och rada upp dom så det kändes stabilt. Den lilla övningen lär jag få göra om varje vår. Isen flyttar på bryggan både på längden och tvären.

Jag beslöt samtidigt att testa hur ”falluckan” fungerar. Jag lyfte landgången på högkant och knöt ett gammalt nylonrep runt ett av bräderna och släppte långsamt ner den på bryggan. När Mia äntligen hade flyttat på sig kunde jag släppa taget, annars hade hon blivit platt.

När jag fällde ner den tillbaka på sin ordinarie plats gick det inte lika smidigt. Om jag hade varit det minsta fiffig hade jag förstås stått på bryggan och gjort på samma sätt som förra gången. Men det var ju alldeles för enkelt.

Jag stod på stranden och drog upp den i stället. Som tur höll repet, men det är då inget jag tänker praktisera i fortsättningen. Kors vad tungt det var. För dumt huv’e får kroppen lida.

Gräs- och vassklippning
Eftersom jag var klädd i långskaftade stövlar var det lämpligt att snygga till ”hamnen” när jag ändå var i stranden. Dom torra vasstråna var verkligen ingen prydnad.

Det krävde lie och båtshake (för att dra i land vassen med). Då kunde jag samtidigt klippa gräset på strandstigen när jag ändå skulle upp till boden. Efter några vändor upp och ner med gräsklipparen var jag redo för vassen.

Om jag inte hade varit så lat i vintras hade den varit borta på nolltid. 😦 Nu fick jag vada omkring i vattnet och slå med lien i stället. Fördelen är att jag kom ner till botten, men jag fick slita desto mer innan jag var nöjd.

Paus 1
Strax innan jag var klar kom ”bonuspappan” nerför stigen, Han pratade högt medan han gick: ”Och där står gräsklipparen, undrar om hon har trillat i sjön”.

Jag förklarade vad jag hade haft för mig och frågade om jag fick bjuda på kaffe, men det fick jag inte. Men ett glas vatten tackade han ja till, så vi gick upp och satte oss i syrenbersån med var sitt glas. När vi hade ventilerat dom senaste nyheterna och världsekonomin fortsatte han sin promenad och jag gick till stranden för att avsluta arbetet.

Paus 2
Medan jag höll på att rengöra gräsklipparen kom El-Tigerns fru förbi och stannade till. När jag var klar med rengöringen frågade jag om hon ville ha kaffe, men hon ville inte bli bjuden på nåt, så hon fick ett glas vatten i syrenbersån hon också.

Under pratstunden talade hon om att hon hade sett röda blommor i ”Möllers” och frågade om jag visste vad det var för sort? Jag hade inte den blekaste aning, men blev (förstås) nyfiken så jag gjorde henne sällskap när hon gick. Mia följde givetvis också med på promenaden. 🙂

Det var det vackraste jag sett på länge. En lågvuxen rhododendron med knallröda blommor, wow vilken syn! Mitt habegär väcktes omgående. En sån skulle jag också vilja ha… Jag vet redan var den skulle få plats och säkert trivas, nu gäller det bara att hitta ett ställe att köpa den!

Gräsklipparbesök
På vägen hem stannade vi till i ”flyet”. Jag för att plåta kabbelekan och Mia för att undersöka nya dofter. Efter en stund hörde jag ett motorljud som jag inte kände igen. Uppenbarligen nån som var på väg åt mitt håll längs skogsstigen.

När jag gick uppför backen såg jag anledningen till motorljudet. Herr grannen junior var ut och luftade sin åkgräsklippare. Han ville se om det gick att ta sig fram på skogsstigen sa han. Och det gjorde det alltså. Så bra, då kan jag anlita honom om jag inte orkar/ids klippa gräset själv.

Jubileum
Idag sov Mia och jag längre än vanligt. Klockan var över halv tio när vi steg upp och började med frukosten. Vädret var halvmulet, men 14,6 grader verkade lovande. Kortbyxor och linne skulle säkert gå an.

På eftermiddagen kom solen fram och det kändes nästan sommarlikt. Dagen har bland annat gått åt till att ansa buskar, tvätta, riva maskrosor och skörda gräslök.

Först i kväll kom jag på att jag har anledning att fira. Det är på dagen fem år sen jag flyttade hem. Fortfarande bästa beslutet i mitt liv. 🙂