jubileum

av

Jubileumstårta

I går var vi inbjudna till ett jubileumsfirande. Katten Rambo som bor längre bort i byn hade fångat sitt 100e byte meddelade hans husse och hade bakat en gräddtårta för att fira tilldragelsen.

Med tanke på att Rambo bara är nio månader gammal bådar det gott för framtiden. Fast mindre gott för sorkar och möss förstås.

Jag träffade Rambo första gången i maj då han hade fångat sitt 50e byte, men sen dess hade han alltså hunnit med ytterligare femtio. ”Och det är bara dom jag har sett”, påpekade husse.

När vi anlände på utsatt tid, kom Rambos husse ledande en cykel. Först begrep vi inte varför han ledde den, men det klarnade när han kom närmare. I korgen bak på cykeln låg jubilaren. ”Han måste ju också vara med och äta tårta”, påpekade husse.

Rambo tittade upp lite förstrött när vi hälsade på honom, men lät sig gärna smekas. Sen lyfte husse ner honom och bad honom följa med in. Och det gjorde han. Han kanske visste vad som väntade?

I köket var bordet dukat för fyra, men en av kopparna var nu inte avsedd för Rambo, utan husses syster som gjorde oss sällskap. Då tårtan kom fram skar husse upp en bit, så jag var tvungen att fråga om Rambo faktiskt äter tårta med sylt?

Så var det inte, husse skrapade av ett par klickar grädde och la på ett eget fat till storjägaren. Därefter satte husse sig vid bordet och bad Rambo hoppa upp i famn. Det behövde han inte göra två gånger. Rambo lydde bums och slickade genast i sig grädden.

Efter den proceduren var det vår tur att smörja kråset. Rambo föredrog att gå ut, men vi såg honom igen innan vi åkte, så vi fick möjlighet att säga hej då. En synnerligen social och kärvänlig kisse med en snäll husse. 💖

av

Jubileum och snygg i håret

Jubileum
I dag firar jag 13 års jubileum! Den 20 maj 2007 återvände jag till mitt hemland efter 32 år ”i för­sking­ringen”, närmare bestämt Sverige. Det betyder att jag vid det här laget har bott i Finland längre än i Sverige.

2007 var också året jag började blogga. ”En utvandrares vedermödor” hette den första bloggen och beskrev allt man måste göra och tänka på i samband med flytt till ett annat land. Om landet hade varit ett annat än Finland skulle byråkratin förmodligen ha varit ändå ohyggligare, men den räckte gott och väl som den var.

Bloggen handlade också om avsked och reflektioner kring flytten. Då flytten närmade sig stod jag en dag vid kyl­skåpet för att hitta nåt ätbart. Plötsligt började tårarna rinna nerför kinderna. Det slog mig att jag högst antagligen aldrig skulle återse de människor som hade varit en del av mitt liv hittills.

Sorgen avtog ganska snart. Mitt beslut om att flytta var väl övervägt. Dessutom skulle jag ju flytta till byn och huset där jag vuxit upp, inte till ett främmande land. Jag var på väg hem. 😊

Och här sitter jag nu på Udden och mår lika gott som för 13 år sen. Min barndomsvän  och bloggkollega frågade en gång med fasa i rösten nåt i stil med ”Men hur i all världen kan du tänka dig att bo där ute på vischan?” En annan nära vän var övertygad om att jag skulle gripas av lappsjuka.

Både deras och andras farhågor har kommit på skam. Jag trivs som fisken i vattnet och brukar påstå att det bästa med att åka bort är att få komma hem igen. Att åka bort innebär för övrigt en tidsgräns på några timmar för att jag ska känna så. Udden har alltid haft och kommer alltid att ha en given plats i mitt hjärta. ❤

Snygg i håret
Strax innan jag satte mig vid dagens middagsbord blev jag fullkomligt häpen. Husse sa att jag var snygg i håret! Det kan jag inte minnas att han nånsin sagt tidigare?

I går var jag nämligen till frissan och återfick en frisyr jag trivs med. Den där idén om att ”odla” längre hår har jag alltså släppt. Hon fick således helt rätt min ovan nämnda barndomsvän – hon trodde att jag skulle ge upp efter ett tag.

Det är egentligen bara fördelar med kort hår. Inget som hänger över kragen, det går åt mindre schampo, är lättare att torka och blåser inte i ansiktet. Och om det regnar, torkar det på nolltid. Tanter i min ålder och med mitt gråa hår ska ha det kortklippt, sådeså. 😉

(Bilden är lånad – riktigt så här ser jag inte ut. Än så länge, bäst att tillägga.)

av

29.5 – Från strömming till grevinnan Armfelt

Strömmingsfångsten lyckades, vi har haft middagsgäster, druckit jubileumskaffe och ätit glass i Bjärnå. Idag har jag köpt vitlökspeppar och haft ett hedersuppdrag.

Strömmingsfångsten lyckades
Det blev stekt strömming till middag (sist i inlägget 25.3). Den totala fångsten blev 106 strömmingar räknade Husse till då han rensade.

Klockan hann bli rätt mycket innan fisket var avslutat, vilket betydde en sen middag. Nystekt, nyfån­gad strömming är prima! Efter middagen fortsatte jag stekningen och var klar kl 22.30 noterade jag.

Dagen därpå la jag in den stekta strömmingen i ättikslag och kryddor. Dess värre blev socker­mäng­den för stor trots att jag minskade den till hälften jämfört med receptet, men det gick ju att få ner.

Middagsgäster
I fredags hade vi middagsgäster i Tallmo. En av gästerna hade varit där för många, många år sen, men för övriga var det premiär.

Som förrätt serverades inlagd strömming (vad annars?) och potatis, därefter Husses specialitet – rökt fläskkarré. Till sist glass med melon, åtföljd av kaffe eller te.

Jubileumskaffe
På lördagen beslöt vi kombinera sommarens blominköp med jubileumskaffe. Tallbo trädgård firade sin 30 årsdag med att bjuda kunderna på kaffe/te och en mumsig muffin.

Efter inköp och kaffe förflyttade vi oss till kyrkogården för att plantera på gravarna. Resterande blommor parkerades i Tallmo, respektive på Udden.

Glass i Bjärnå
Det kan tyckas nog så långt att åka ända till Bjärnå för att äta glass. 😀 Anledningen var att jag hade tid hos min ”kroppsjusterare” (jäsenkorjaaja) som håller till där, men eftersom vi var ute i god tid hann vi knalla vi in i en butik och förse oss med var sin glass.

Vitlökspeppar
För ett bra tag sen tog min vitlökspeppar slut och ingenstans i våra butiker på ön kunde jag hitta påfyllning. Men jag gav mig inte.

För ett par veckor sen ville K-Market i Genböle att jag skulle betygsätta butiken via ett webb­for­mu­lär, så jag passade på att fråga om dom hade vitlökspeppar. Jag fick snabbt svar. Nej, det hade dom inte, men skulle kolla om det gick att få tag på.

Ganska snart fick jag meddelande om att Meira tillverkar vitlökspeppar och om jag godkände fabrikatet skulle butiken se till att beställa. Jag svarade genast ja och fick också meddelande om att pepparn nu fanns i butiken.

Visst är det suverän service? 🙂 Idag var jag in till butiken och försåg mig med tre påsar för att fylla min stora kryddburk.

Hedersuppdrag
Det blev en tur till Tallbo idag också. På hembygdsföreningens senaste möte beslöts att vi skulle uppvakta en medlem och tidigare aktiv i föreningen som har fyllt 85 år. Uppdraget föll på min lott.

För att försäkra mig om att jubilaren var hemma ringde jag i förväg. Jodå, jag var välkommen. Det blev en lång och trevlig pratstund. Det framkom att jubilaren i sin ungdom hade varit anställd hos grevinnan Armfelt på Åminne gård.

I en gammal artikel jag hittade på Yles webbsajt står det dock att von Knorrings släkt tog över gården redan 1925. Med tanke på att jubi­laren är född 1933 är det nåt som inte stämmer?

Jag är helt säker på att jubilaren är tillförlitlig och vet hos vem hon jobbade, så det finns säkert en plausibel förklaring. Ett nytt besök kanske kan reda ut saken?

av

23.10 – Dagarna som gick

Höststädningen är påbörjad, jag har fått ett brev i retur, tagit avsked, vistats i svampskogen och firat.

Höststädningen påbörjad
I onsdags värmde solen gott och vinden höll sig lugn så jag tyckte det var lämpligt att kratta löv medan jag väntade på att Husse skulle komma hem. Syrenbusken som dvärgstritarna gillar hade släppt det mesta av sina löv och tanken var att bara kratta bort dom, men av bara farten fortsatte jag ner mot trappan.

På fredagen fortsatte städningen, den här gången med röjsågen efter att Husse hade lärt mig byta klinga. Alla nytillkomna träd- och buskskott skulle bort, men jag avbröt arbetet i och med ett besök, vilket gjorde att arbetslusten försvann så det återstår en del.

Brev i retur
Kort efter att jag hade fått Lejonet/Tigerns dödsbud skrev jag brev till henne och postade det följande dag, men hon fick det aldrig. Vi skyllde på postväsendet och övergick till e-post i stället.

I fredags fick jag det i retur efter nästan en månad. Jag trodde först att Tigern har flyttat, men när jag kollade på eniro.se var adressen rätt. Varför hade posten i Malmö då noterat ”Avflyttad” på kuvertet?

Sen kom jag på det. Av gammal vana hade jag använt hennes flicknamn trots att hon bytte det i samband med sitt giftermål 2008. Ridå. Posten var alltså helt oskyldig den här gången.

Tagit avsked
I lördags tog vi avsked av min f d granne. Jag hälsade på henne den 20.9 när hon nyligen hade blivit intagen på bäddavdelningen i Dalsbruk och kände då att det förmodligen var sista gången jag såg henne. Fem dagar senare dog hon.

Det kändes förstås oerhört sorgligt, men samtidigt är jag tacksam för att hon inte behövde lida så länge. Den livslust hon alltid har utstrålat fanns inte mer och då är det tungt att tvingas fortsätta leva.

I svampskogen
Igår gjorde vi slag i saken och knallade i väg till svampskogen. Jag hade lovat Husse att vi den här gången skulle gå till ”min svampskog”. Lilla fröken Mia var genast med på noterna när hon såg att vi inte tog bilen.

Hon hade fullt sjå att ta sig fram, men gav sig inte. Så snart vi var utom synhåll, ”ropade” hon och skyndade sig fram till oss när vi svarade på hennes lockrop.

Medan Husse fyllde hinken med (frysta) tratt­kantareller roade jag mig med att fotografera, även om jag också bidrog med några svampar mellan varven. Och Mia höll förstås koll på oss.

När hon tyckte att avståndet mellan Husse och mig var för långt, sökte hon upp mig som för att tala om att jag borde hålla mig närmare.

Då hinken var fylld gick vi i samlad tropp hem tillbaka. Och tack vare Husse blev det svamp­sås till middag. 🙂

Firat
På eftermiddagen åkte Husse till butiken för att köpa blommor till namnsdagsbarnet som vi skulle uppvakta på kvällen. När han kom tillbaka hade han inte bara en, utan två buketter.

Den andra buketten med gula rosor var till mig, eller snarare till oss. Vi firade att det har gått ett år sen vi ”officiellt” blev ett par.

av

23.8 – Veckan som gick och början på en ny

Bland annat röntgen, middagsbjudning, kaffe i bersån, besked, kåldolmar, tebesök, krigs­dag­böcker, svampskogen, gräsklippning, styrelsemöte, jubileum och marknadsföring har stått på agendan. Idag avfrostning och bildhantering.

Röntgen
Förra tisdagen infann jag mig på vårdcentralen i Kimito kl 9 för att få den ömmande tanden röntgad. Någon speciell tandröntgenapparat fanns inte, men väl en apparat som såg ut att kunna röntga hela huv’et.

”Ta bort alla smycken” löd första uppmaningen. Sen fick jag frågan: ”Har du löständer?” ”Nej, inte än så länge” svarade jag när jag väl hade kommit över min förvåning över frågan.

Efter det fick jag ställa mig i ”huvud­appa­raten” enligt noggranna anvisningar och anmodades stå alldeles stilla med av­slapp­nade axlar. ”Filmandet” gick på nolltid så jag var hemma på Udden igen en dryg halvtimme senare.

Middagsbjudning
På eftermiddagen var vi bjudna till Dahlby på middag tillsammans med ett annat par. För ungefär 60 år sen hade jag senast besökt huset då värdens föräldrar ännu levde. Både min fostermor och mor­mor var nämligen kusiner med värdens far så nästan varje sommar gjorde vi ett besök.

Varken hus eller omgivning framkallade några minnen som stämde överens med den minnesbild jag hade konstaterade jag. Men det var ju inte så viktigt.

Efter välkomstdrink på terrassen med utsikt över havet förflyttade vi oss till matbordet där vi försåg oss med var sin portion. Maten var jättegod så ”en del” tog påbackning. 😀

Vid det här laget börjar jag vänja mig vid långa besök. Eftermiddagskaffe kan t ex pågå i upp till fem timmar(!), vilket betyder att en middag kan innebära nästan det dubbla.

Den här middagen var därför ett lysande undantag, redan efter drygt fyra timmar tackade vi för oss och vände hemåt. ”Man ska gå innan fisken börjar lukta” brukade mormor säga.

Kaffe i bersån
På onsdagen medgav väderleken att våra besökare kunde dricka kaffe i bersån. Husses son med partner gjorde premiärbesök på Udden. Dom hade heller inte förstått att man är lika välkommen tomhänt… Med sig hade dom en hel kasse med presenter till både Mia och oss. Tack igen! 🙂

Besked
I torsdags företogs en tur till Salo för att skjutsa ”ungdomarna” till tåget och ett besök på Lidl. Medan vi stod vid kattmatshyllan ringde Kimito Telefon angående telefonkabeln.

Telia har ingen som helst avsikt att skarva kabeln var beskedet. Och även om vi själva skulle göra det kopplas signalen bort i deras central inom kort, så det där med fast bredband via telefonkabel är bara att glömma. Just så.

Då var beskedet från tandläkaren klart mer positivt. Röntgenbilderna på mina käkar avslöjade att alla tänder är friska. Möjligen kan den ömma tanden bero på en känslig tandhals. Så bra, då kan jag sluta oroa mig för löständer ett tag till.

Kåldolmar
Efter frissa-besöket på fredagen vankades kåldolmar på Udden. Med Husses nypotatis förstås. Det är minst ett par år sen jag lagade såna senast (och hade därför glömt hur tidsödande och pyssligt det är).

Husses dotter tackade ja till att dela måltiden med oss. Och ja, hon överlevde. 😉

Tebesök, krigsdagböcker, svampskogen
Efter avslutat tebesök på lördagen fick jag skjuts till Tallmo i Vik Husses nya åkdon. Stora Fården har bytt ägare. Krigsdagböckerna som Husse renskriver är en del i en kommande minnesutställning som hem­bygds­före­ningen anordnar med anledning av Finlands 100-års jubileum.

Efter lunch på söndag fick jag följa med till Husses svampställe. Jag bidrog med ynka fyra kantareller, resten hittade han. Måste bero på glasögonen? Eller så gömde svamparna sig för mig?

Gräsklippning, styrelsemöte, jubileum och marknadsföring
Den nya veckan inleddes med att Husse klippte gräset och att vi deltog på föreningens sty­relse­möte. Igår gratulerade vi va­ran­dra till 10-månaders samvaro innan Husse åkte till stan.

Efter det satte jag i gång med att mark­nads­föra föreningens kommande evenemang och diverse administration innan jag kopplade loss alla kontakter på grund av dom hotande åskmolnen. Lyckligtvis drev åskan åt annat håll.

Avfrostning och bildhantering
Det nyttigaste jag har åstadkommit idag är att frosta av frysen, uppdatera länkarna på bloggen och ladda upp bilder till webbalbumet. Övrigt som var planerat har blivit flyttat till i morgon. ”Mañana es otro día” säger dom i Spanien. 🙂

av

31.5 – Från jubileum till fisk

Jag har haft jubileum, Husse har sågat och klippt, jag har läst och läst, tillsammans har vi varit på födelsedagskalas, fiskat och ätit fisk.

Jubileum
Dagen för 10-års jubileet passerade obemärkt. Först ett par dar efteråt kom jag på att jag hade anledning att fira. Vid lunchtid den 20.5.2007 kom jag nämligen till Udden med allt mitt pick och pack efter 33 år ”i för­sking­ringen”.

Trots att det var en stökig och stressig dag var glädjen stor – äntligen var jag hemma igen! Och aldrig mer skulle jag frivilligt ge mig av härifrån bestämde jag. Hittills har det lyckats, så förhoppningsvis bor jag kvar här resten av mitt liv. 🙂

Sågat och klippt
Husse har med stor frenesi gett sig i kast med kvisthögen han ”producerade” i våras. Den har minskat betydligt, alltmedan högen med sågade klabblängder har ökat.

Jag trodde han skojade när han sa att han tyckte det var roligt att såga, men lyckligtvis menade han allvar. Den finurliga sågbocken vi har fått låna av Vik Husse underlättar arbetet högst avsevärt.

Att han menade allvar också då han började prata om att ta hit sin åkgräsklippare har han bok­stav­li­gen bevisat. Bortsett från en del ställen som är omöjliga att komma åt, är gräset på tomten nyklippt.

Undrar om jag verkligen hade gjort mig allt besvär om situationen hade varit den motsatta? Först koppla till släpvagnen, köra upp gräsklipparen på den, frakta till Udden, köra ner klipparen, klippa gräset och så första delen i repris. Jisses, vilket sjå bara för en liten gräsplätt. Men jag tackade inner­ligt för hjälpen förstås!

Läst och läst
Merparten av korrekturläsningsuppdraget är nu avklarat, men det har givetvis betytt ett ansenligt antal timmar vid datorn. Sen den 3.5 har jag läst igenom och korrigerat 124 sidor räknade jag ut. Idag gick 28 sidor i väg, nu återstår ”bara” 50, varav jag hoppas bli klar med hälften nästa vecka.

Det har delvis varit ett nöje. Innehållet är både intressant och underhållande, så jag är säker på att läsarna kommer att tycka det samma, förutsatt att de är det minsta intresserad av sjömanslivet.

Födelsedagskalas
I lördags firade Grisen/Tvillingen sina jämna år i Furulund. Förutom god mat och dryck, bjöds vi på ovanlig underhållning. Ett av barnbarnen är täv­lings­dan­sare och uppträdde med sin partner.

Det gäller sannerligen att vara passionerat intresserad och tävlingsinriktad med tanke på att det krävs träning sex dagar per vecka! Vi fick veta att ungdomarnas mål är en topplacering i inter­na­tio­nella tävlingar, nationella tävlingar har de redan vunnit.

Fiskat och ätit fisk
I måndags kväll la vi ut nät igen i förhoppning om att fånga abborre. I soluppgången nästa morgon rodde vi ut för att ta upp dom. Nä, jag skojar förstås, så tidiga morgnar är inte min starka sida. Det är Husse väl medveten om och tar lyckligtvis hänsyn till.

Fångsten bestod av två gäddor, två abborrar och två braxnar. Den ena gäddan var så liten att den får växa till sig beslöt vi och släppte den genast tillbaka i sjön. Braxnarna blev måsmat den här gången, men gäddan filéade Husse i vanlig ordning.

I förrgår åt vi fiskmiddag på tidigare fångster. Dels pannstekt gädda och dels den ovanligt stora braxen som vi bestämde oss för att tillreda. Det är möjligt att braxen smakar dy längre fram på sommaren, men den här var det minsann inget fel på var vi helt överens om.

av

22.4 – Nästan full rulle

Jag har uppvaktat, ”samfiskat”, torkat ute, besökt Nöjis och krafsat i rabatterna. Idag aprilväder och jubileum igen.

Uppvaktat
I måndags var det väglagsordförandens tur att fira jämna år. Jag hade i uppdrag att uppvakta å väg­lags­styrelsens vägnar och infann mig tillsammans med f d bonuspappan som också har varit ord­fö­ran­de i väglaget på sin tid.

På distans uppvaktade jag Råttan/Väduren som fyllde år hon också. Hon fick nöja sig med digitala blommor och en dito grattiskram.

”Samfiskat”
På tisdag kväll beslöt vi pröva en ny plats för fiska­fänget. Jag fick äran att lägga ut nätet den här gången. Och si, fiskelyckan höll i sig – tre gäddor i varierande storlek hade fastnat konstaterade vi på onsdag morgon.

Torkat ute
Medan Husse och Mia hjälptes åt att rensa och filea fisken, hängde jag ut tvätten på tork. Det var premiär för i år och som vanligt ett sant nöje. Solen sken och vinden var lagom torkvänlig.

Besökt Nöjis
Att hembygdsföreningens hus ligger på en stenåldersboplats visste jag, men jag hade ingen aning om att det finns en till lite längre bort. Men det visste Husse som tog mig dit på tisdag eftermiddag.

Av boplatsen syntes inte längre några spår av förståeliga skäl, men Museiverkets informationstavla upp­lyste om vad man upptäckt vid utgrävningarna 1984-89. Baserat på lämningar och radio­kol­da­te­ring har man kommit fram till att platsen var bebodd 4700-3000 f. Kr. Ganska länge före Udden således. 🙂

Krafsat i rabatterna
Igår eftermidddag hade vi trädgårdsjobb på var sin tomt. Vädret var idealiskt om man bortser från vindilen som plötsligt for i väg med löv‑ och gräshögarna ur skottkärran.

Faktiskt var det så varmt i solen att långkalsongerna under arbetsbyxorna kändes överflödiga och händerna svettades i handskarna. Men hellre det än att frysa.

Aprilväder
Dagens snabba väderomkast har verkligen gjort skäl för namnet aprilväder! Allt från sol till vatten och snö har ”förgyllt” vår dag. Vi har därmed avstått från trädgårdsarbete och i stället roat oss med lör­dags­besök, bastu och en god middag i Tallmo.

Jubileum igen
På middagsbordet stod en härlig rosenbukett när jag steg in i Tallmo. Den var till mig från Husse (som anlänt tidigare) med anledning av dagens halvårsjubileum. En hjärtevärmande hågkomst. 🙂

Den 15 april hade vi förresten också jubileum. Då var det exakt ett år sen vi sågs första gången och skakade hand på hembygdsföreningens möte. Det känns som om det var länge sen… Mycket vatten har flutit under broarna sen dess. ♥

av

22.2 – Från snö och storm till jubileum

Snön har återvänt, jag har gjort bokslut, ser trädstammarna glesna och firar ett jubileum.

sparSnön har återvänt
När Husse lämnade oss i måndags på förmiddagen täcktes tomten av ett nytillkommet snötäcke. Idag har det fyllts på tack vare/på grund av snöstormen.

Att vistas utomhus är inget nöje kom jag under­fund med under dagens shoppingtur. Under tiden jag baxade in ett ovanligt stort kolli fylldes golvet i bakluckan med ett snölager. Dessutom alldeles i onödan, för paketet fick ändå inte plats och jag hade ingen lust att fälla ner ryggstöden.

Följaktligen snöade det också in i kupén medan jag ställde in kartongen i baksätet. Men, det är smällar man får ta när man bor i det här klimatet.

Bokslut
Efter att ha fullföljt ett kunduppdrag inom ”närområdet” igår, tog jag i tu med väglagets bokslut vid hemkomsten. Det tog sin modiga tid. Mest på grund av att jag inte fick beloppen att stämma på alla ställen. Men nu stämmer dom och bokslutet är klart för granskning.

tradfallningTrädstammarna glesnar
Trädstammarna har glesnat betydligt såg jag när jag kom hem från dagens utflykt. Den här gången på den nordvästra sidan av tomten. En fröjd att se! 🙂

Firar ett jubileum
Idag ska vi fira 4-månaders jubileum så nart Husse dyker upp. Enligt planerna skulle han åter­vända först i morgon, men som omväxling gick uppdragen som på räls så han ringde nyss och anmälde sin ankomst.

Det känns ju lite tonårsaktigt att fira månadsjubiléer, men jag tycker det är storartat att han stått ut med mig så här länge så visst har vi anledning att fira! Exakt hur har jag inte klart för mig men jag antar att han har tänkt ut nåt rafflande? 🙂

av

9.9 – Fysiskt arbete och andra trevligheter

Jag har fått snigelpost, idkat tomtvård, firat i förskott och träffat en gammal kompis.

Snigelpost
I förrgår blev jag glatt överraskad. I postlådan låg ett alldeles ”riktigt” kort. Råttan/Väduren trodde att jag kanske inte hade fått hennes gratulationer via mejl eller SMS så hon skickade en analog hälsning.

Kortet och texten fick mig att småskratta. Så är det när man är utrustad med ”krockkuddar” både här och där. 😀

kort

Idkat tomtvård
Igår lockade vädret till utevistelse igen. Lunchgröten intogs därför i bersån i strålande sol. Fågel­kvitt­ret har tyvärr avtagit markant och det är lugnt och stilla på sjön. En bekant hade redan fotat en flyen­de tran­plog så nu är det ovillkorligen höst.

Det har gräset inte märkt av dess värre. Värmen och fukten i både luft och jord gör att det växer så det knakar. Efter gröten baxade jag därför ut stora gräsklipparen och gick bakom den, upp och ner, fram och tillbaka några timmar. Bra för blodcirkulationen tröstade jag mig med.

ceraconFirat i förskott
I augusti skickade jag ett mejl till min första kund här på ön och påpekade att vi borde fira 10-års jubileum. Britt-Marie på Ceracon var genast med på noterna och vi kom överens om att luncha i hop efter sommar­sä­songen.

Innan vi bestämde dag och tid kom jag på att det var stört omöjligt att vi kunde fira 10 år!?! Jag flyttade ju hem 2017 så möjligen kunde det vara jubileum nästa år. Men det var värre än så – hon blev kund hösten 2008 konstaterade jag när jag bläddrade i kundarkivet.

Hon hade inte heller reagerat över årtalen så vi beslöt att vi firar ändå. Man vet ju inte om man är med längre om två år kom vi fram till, så idag hämtade jag henne klockan ett. Hon äter sen lunch som jag.

Jag hade tänkt mig att vi kunde äta antingen i Söderlångvik eller i Labbnäs, men för säkerhets skull ringde jag och frågade om dom hade öppet. I Söderlångvik har dom slutat med mat för säsongen och i Labbnäs var det barnmeny på grund av/tack vare gästerna som bodde där. Just så. :-/

Strandhotellet borde väl vara öppet tyckte jag, men där öppnade dom först klockan fyra så det var inte heller aktuellt. Då återstod bara Port Side eller restaurangen i Kasnäs. Eller möjligen Holmbergs Café, men då hade vi fått nöja oss med fiskburgare eller nåt dylikt.

kasnasJag hade ju tänkt agera flotte Viktor så husmanskost på Panget kändes inte heller rätt. Min kund fick välja bestämde jag. På Port Side hade hon varit senast igår, så valet föll själv­fallet på Kasnäs.

Ingen­dera av oss har varit där i år konstaterade vi så det passade ju bra. Min kund tackade nej till à la carte så vi nöjde oss med lunch­buffén och den var vi riktigt nöjda med. En trevlig utflykt i trevligt sällskap! Med lite tur får vi göra om det om två år. 😀

Träffat en gammal kompis
Vi hade precis börjat med varmrätten när jag fick syn på ett välbekant ansikte. Det var ju Uffe, min roliga klasskompis på gymnasiet!

Han blev lika överraskad han och trodde att vi inte har setts på 30 år. Riktigt så länge var det ändå inte kom vi fram till, men definitivt ett tvåsiffrigt antal år.

Han är numera pensionär han också. Frun och han bor halva året i Finland och halva året i London talade han om. För att kunna hålla fortsatt kontakt lämnde jag mitt visitkort.

Vilken rolig överraskning! Uffe och jag hade mycket hyss för oss på lektionerna. 😀