23.8 – Veckan som gick och början på en ny

Bland annat röntgen, middagsbjudning, kaffe i bersån, besked, kåldolmar, tebesök, krigs­dag­böcker, svampskogen, gräsklippning, styrelsemöte, jubileum och marknadsföring har stått på agendan. Idag avfrostning och bildhantering.

Röntgen
Förra tisdagen infann jag mig på vårdcentralen i Kimito kl 9 för att få den ömmande tanden röntgad. Någon speciell tandröntgenapparat fanns inte, men väl en apparat som såg ut att kunna röntga hela huv’et.

”Ta bort alla smycken” löd första uppmaningen. Sen fick jag frågan: ”Har du löständer?” ”Nej, inte än så länge” svarade jag när jag väl hade kommit över min förvåning över frågan.

Efter det fick jag ställa mig i ”huvud­appa­raten” enligt noggranna anvisningar och anmodades stå alldeles stilla med av­slapp­nade axlar. ”Filmandet” gick på nolltid så jag var hemma på Udden igen en dryg halvtimme senare.

Middagsbjudning
På eftermiddagen var vi bjudna till Dahlby på middag tillsammans med ett annat par. För ungefär 60 år sen hade jag senast besökt huset då värdens föräldrar ännu levde. Både min fostermor och mor­mor var nämligen kusiner med värdens far så nästan varje sommar gjorde vi ett besök.

Varken hus eller omgivning framkallade några minnen som stämde överens med den minnesbild jag hade konstaterade jag. Men det var ju inte så viktigt.

Efter välkomstdrink på terrassen med utsikt över havet förflyttade vi oss till matbordet där vi försåg oss med var sin portion. Maten var jättegod så ”en del” tog påbackning. 😀

Vid det här laget börjar jag vänja mig vid långa besök. Eftermiddagskaffe kan t ex pågå i upp till fem timmar(!), vilket betyder att en middag kan innebära nästan det dubbla.

Den här middagen var därför ett lysande undantag, redan efter drygt fyra timmar tackade vi för oss och vände hemåt. ”Man ska gå innan fisken börjar lukta” brukade mormor säga.

Kaffe i bersån
På onsdagen medgav väderleken att våra besökare kunde dricka kaffe i bersån. Husses son med partner gjorde premiärbesök på Udden. Dom hade heller inte förstått att man är lika välkommen tomhänt… Med sig hade dom en hel kasse med presenter till både Mia och oss. Tack igen! 🙂

Besked
I torsdags företogs en tur till Salo för att skjutsa ”ungdomarna” till tåget och ett besök på Lidl. Medan vi stod vid kattmatshyllan ringde Kimito Telefon angående telefonkabeln.

Telia har ingen som helst avsikt att skarva kabeln var beskedet. Och även om vi själva skulle göra det kopplas signalen bort i deras central inom kort, så det där med fast bredband via telefonkabel är bara att glömma. Just så.

Då var beskedet från tandläkaren klart mer positivt. Röntgenbilderna på mina käkar avslöjade att alla tänder är friska. Möjligen kan den ömma tanden bero på en känslig tandhals. Så bra, då kan jag sluta oroa mig för löständer ett tag till.

Kåldolmar
Efter frissa-besöket på fredagen vankades kåldolmar på Udden. Med Husses nypotatis förstås. Det är minst ett par år sen jag lagade såna senast (och hade därför glömt hur tidsödande och pyssligt det är).

Husses dotter tackade ja till att dela måltiden med oss. Och ja, hon överlevde. 😉

Tebesök, krigsdagböcker, svampskogen
Efter avslutat tebesök på lördagen fick jag skjuts till Tallmo i Vik Husses nya åkdon. Stora Fården har bytt ägare. Krigsdagböckerna som Husse renskriver är en del i en kommande minnesutställning som hem­bygds­före­ningen anordnar med anledning av Finlands 100-års jubileum.

Efter lunch på söndag fick jag följa med till Husses svampställe. Jag bidrog med ynka fyra kantareller, resten hittade han. Måste bero på glasögonen? Eller så gömde svamparna sig för mig?

Gräsklippning, styrelsemöte, jubileum och marknadsföring
Den nya veckan inleddes med att Husse klippte gräset och att vi deltog på föreningens sty­relse­möte. Igår gratulerade vi va­ran­dra till 10-månaders samvaro innan Husse åkte till stan.

Efter det satte jag i gång med att mark­nads­föra föreningens kommande evenemang och diverse administration innan jag kopplade loss alla kontakter på grund av dom hotande åskmolnen. Lyckligtvis drev åskan åt annat håll.

Avfrostning och bildhantering
Det nyttigaste jag har åstadkommit idag är att frosta av frysen, uppdatera länkarna på bloggen och ladda upp bilder till webbalbumet. Övrigt som var planerat har blivit flyttat till i morgon. ”Mañana es otro día” säger dom i Spanien. 🙂

26.8 – Trevligt och gott

Jag ser fram mot den 18.10, har druckit kaffe i solen, haft cykelbesök och lagat kåldolmar.

18.10
Enligt brevet jag fick från Pensionsmyndigheten i fredags sker den första ”passionsutbetalningen” den 18.10.2013. Beloppet var också framräknat förstås. Det var ungefär vad jag hade räknat med, pen­sionen minskar med 24 % i och med att jag tar ut den förtid. Jag kommer varken att svälta eller kunna samla pengar på hög så det är ingen idé att försöka låna pengar av mig. 😀

Kaffe i solen
I samband med siktdjupsmätningen (och skarvfotograferingen) rodde jag till Lingongrannens strand för kaffebesök i lördags. Han ville bjuda på kaffe redan när jag hämtade provabborrarna i måndags men jag tackade nej för att få in dom i frysen så fort som möjligt och lovade komma en annan dag.

Vädret var varmt och vackert, så vi placerade oss utomhus med kaffe och tilltugg. Tiden gick fort medan vi avhandlade diverse ämnen, så för att vara hemma då dagens besökare dök upp tackade jag för mig och rodde hemåt efter en dryg timme.

SinikkaCykelbesök
Vid fyrasnåret på eftermiddagen kunde man se en kvinnlig cyklist irra omkring i byn. Efter den tredje tele­fon­an­vis­ningen hittade hon rätt till slut. Under samtalet kunde jag redan skymta henne mellan löv­verket och höra ekot av hennes röst, så anvisningen blev enkel.

Vilken hurtbulle! Hon cyklade från Dalsbruk och skulle förstås tillbaka samma väg, vilket innebär ca 20 km tur retur.

Först av allt ville hon ta ett dopp i sjön av förklarliga skäl, sen korkade jag upp hennes medhavda ”bubbelvatten” och vi bänkade oss i bersån tills det började kännas kyligt, sen flyttade vi in i köket. Tydligen pratade vi mer än vi drack, vi fick inte ens slut på innehållet i flaskan innan hon tyckte det var dags att trampa hemåt.

Hon gillade Udden skarpt men tyckte jag bodde avsides och lite ensligt. Och det är klart, nån större trängsel är det inte i den här änden av byn men det är ju en av sakerna jag uppskattar med Udden.

Det slog mig efteråt att jag måste ha gjort ett väldigt snålt intryck. Vi förtärde bara det hon hade med sig, jag bjöd inte på nånting! Jag kunde åtminstone ha sträckt mig till en skål med nötter om inte annat. Hm, nästa gång ska jag sköta värdinneuppgiften lite bättre.

Kåldolmar
En av mina favoriträtter är kåldolmar. Men hemlagade ska dom vara! Jag har prövat ett flertal färdig­lagade men inte hittat ett enda fabrikat som jag godkänner helt. I fjol bidde det inga kåldolmar av nån anledning, annars brukar jag i regel laga en omgång varje år.

Jag blev väldigt häpen när jag skulle köpa kålen – nuförtiden finns det speciell kåldolmskål. Dels skiljer formen på kålhuvudet och dels upplevde jag att bladen var lite tunnare. Det kanske inte var meningen att man ens skulle behöva förvälla den, men det gjorde jag av gammal vana.

Dom blev ju inte lika goda som mosters, hon var fenomenal på kåldolmar, men klart bättre än dom färdiglagade konstaterade jag när jag provåt en. Sju återstår, så om jag inte får matsällskap har jag mat för en hel vecka.