elavbrott

av

Avbrott och jaktbyte

Natten mellan tisdag och onsdag signalerade UPSen att vi hade elavbrott, så jag gick upp, stängde av den och somnade om. När Husse steg upp på morgonen hade vi ännu ingen el, men den återkom ganska snart.

När jag steg upp ett par timmar senare och startade vattenkokaren hördes inte det vanliga bruset som brukar höras nästan genast. Men kannan blev varm så jag antog den bara var långsam eller eventuellt fått nåt fel.

Mer än så blev det inte. Jag beslöt värma kaffevattnet på elspisen i stället. Samma fenomen – vattnet blev varmt men kokade inte.

I samma veva ringde herr grannen och undrade om vi hade ström. Jag svarade som det var och kon­troll­tände belysningen i vardagsrummet. Lamporna bara glödde svagt. Ett bekant fenomen då alla faser inte är i skick har Husse förklarat.

Innan jag hann tända upp i vedspisen var elen tillbaka och det bekanta bruset från vattenkokaren hördes igen. Så bra.

I dag drabbades vi av nätavbrott. Då jag steg upp rapporterade Husse att han inte kom ut på internet, varken på telefon eller padda.

Jag kunde bara bekräfta när jag hade startat datorn: ”Ingen nätverksåtkomst” meddelade nät­verks­symbolen. ☹

Vi ringde därför operatören och felanmälde. Killen som svarade påstod först att allt var OK på vår adress, men lovade skicka felanmälan vidare. Inom en kvart funkade nätet igen. Skönt.

Vi är inte bara elberoende utan också nätberoende numera. Utan tillgång till el eller nätverk är det inte mycket man kan uträtta som bekant. Vad störningarna berodde på har inte framgått.

Jaktbyte
I eftermiddags inträffade nåt som är ovanligt numera. Mia upptäckte en inkräktare i vardags­rummet. En ung mindre skogsmus hade hittat in och gömde sig bakom prylarna på golvet under skänken.

Matte hjälpte till att avslöja gömstället och Mia var genast med på noterna. Hon nappade tag i den, bar in den i köket och la den i den ena av Husses vintercrocs.

Därifrån petade hon ut den, bara för att släppa den i den andra dojan. Till slut hade hon dragit ut fodret så långt att musen hade ett perfekt ställe att kura ihop sig på längst in.

Matte trädde i tjänst igen, rätade ut fodret och pillade ut musen. Då hade Mia fått nog. På nolltid smaskade hon i sig ”mellanmålet”. Duktig flicka. 😊

av

Isolerad från omvärlden

I morse värmde jag kaffevattnet på vedspisen. Strax efter åtta gick strömmen på grund av stormen. Ett ganska vanligt fenomen i våra trakter i samband med hårda stormar.

När jag felanmälde fick jag besked om att strömmen preliminärt skulle vara tillbaka 11:30. Suck. Ingen frukost vid datorn med andra ord. Ingen morgontoalett heller för den delen.

Vid nio-snåret åkte Husse på ärenden. Han ringde en stund senare och talade om att en björk blåst över vägen, men att han lyckats få undan den.

Kl 11:31 meddelade elvakten via SMS: ”Strömmen kommer tillbaka på adressen Xxvägen cirka 17.09. 16:30.” Dystert besked.

Kl 11:49 fick jag ett nytt meddelande: ”Xxvägen omfattas inte mer av strömavbrottet, men fel­lokaliseringen kan fortfarande slå av strömmen i området.” Så bra, nu kunde jag tvätta mig och klä på mig och ladda telefonen. Batteriet var på upphällningen.

Nöjet var kortvarigt. 12:30 gick strömmen igen. ☹

Vid ett-tiden var det min tur att ge mig av. Det första jag såg halvvägs nere i backen var en stor björk som låg på trekvart över vägen. Toppen hade fastnat i trädkronorna på andra sidan så jag kon­sta­terade att Silverpilen kunde ta sig under den.

Bara ett tjugotal meter längre fram låg nästa hinder. Det såg jag inte tidigare eftersom vägen är krokig. En lång, kraftig tallgren låg tvärs över vägen.

Jag plockade undan det mesta av kvistarna men orkade inte rubba tallgrenen så jag ringde vår ”väg­mästare”. Jag ringde också och avbokade tiden jag hade att passa och meddelade Husse att vägen var blockerad. Sen backade jag upp tillbaka, parkerade och gick in till Mia.

En kort stund senare hörde jag en traktor och en motorsåg. Efter ytterligare en stund knackade vägmästaren på och talade om att tallhindret var undanröjt. Det var en brusten talltopp medde­lade han.

Den stora björken kunde han ännu inte åtgärda med de verktyg han hade med sig, så den står kvar. Förhoppningsvis har den inte kasat ner i morgon när vi ska i väg igen. Fast med Husses bil går det att åka längs ”sopstigen” genom skogen till grannens väg, så det ordnar sig.

Ganska exakt klockan fyra återkom strömmen. Den hade blinkat till ett tag tidigare, men försvann igen. Den här gången var läget lyckligtvis stabilt och har så förblivit.

Vid det här laget har stormen Aila dragit vidare. Med tanke på oväder på andra håll i världen får vi vara tacksamma för att olägenheterna åtminstone för Uddens del var mycket lindriga.

av

Elavbrott

När man bor i en liten by på en ö i skärgården får man räkna med elavbrott då stormarna drar fram. Senast i lördags var det dags från ca kl 12 till 15.30. Men ibland inträffar också planerade avbrott, som idag.

Elleverantören hade i god tid meddelat att strömmen bryts kl 14–16. Prick 14 började min UPS (Uninterruptible Power Supply) tjuta, så det var bara att avsluta alla program och stänga datorn.

Så vad gör man utan el i två timmar? Jo, man tänder upp i köksspisen för att hålla värmen, bär in mera ved och tar en promenad till stranden med kameran och Mia som sällskap.

Husse rapporterade nämligen härom dagen att vattnet hade stigit över bryggänden så jag ville ta en titt. Idag var det inte längre lika illa, bara en isbelagd pöl framför bryggan.

Jag stod kvar en stund och tittade på vattnet som flöt fram och tillbaka under det tunna islagret. Mia var inte ett dugg intresserad, hon satt och spanade åt ett helt annat håll.

Det blåste iskalla vindar, så jag bestämde ”oss” för att gå in i värmen igen. Det var Mia genast med på. Då vi nästan nått husgaveln fick jag syn på en fläck med mossa. En sort som jag inte sett där tidigare.

Som gjort för en fin bild. Jag hade precis ställt in kameran och skulle just trycka av då Mia klev in i bild med en framtass. Men hon förflyttade sig snabbt när jag protesterade, så det blev en bild också utan tass.

Elavbrottet pågick fortfarande då vi kom in, så jag plockade ihop grejerna jag ska ha med till kursen i morgon och pysslade med lite annat smått och gott tills lampan över elspisen tändes. Den hade jag tänt för att veta när elen skulle vara tillbaka.

Redan kl 15.35 tändes den, så då kunde jag fortsätta med det jag höll på med före avbrottet. Mia tyckte det var dags för en siesta och försvann in i sovrummet. Ordningen återställd. 😊

 

PS. Husse tycker det är dags att koppla bort julbelysningen. 😀

av

8.6 – Från elavbrott till disk

Vi har haft elavbrott, roligt hos tandläkaren, smörjt kråset och haft tebesök. Jag är nyfrissad och diskbänken är tom.

Elavbrott
På förmiddagen i måndags var jag sysselsatt med väglags‑ och föreningsadministration då det blev elavbrott en stund. Tack vare min UPS gjorde det lyckligtvis ingen skada. Nästa avbrott blev dock längre.

Strax efter kl 17 var det dags igen, troligen beroende på stormvindarna. Planerna var att värma resterna från middagen dagen innan, men efter hand som hungern tilltog övergavs planerna.

Det blev kall potatissallad i stället. Den hade vi tänkt ha dagen därpå, men nu kom den ju väl till pass. Vi kunde förstås ha värmt maten på spisen men det kändes onödigt att elda, så kallt var det inte.

Först efter tre timmar var elen tillbaka så det var ju bra att vi råkade ha ”reservproviant”.

Roligt hos tandläkaren
På tisdag eftermiddag hade jag tid hos tandläkaren igen. Sista besöket för den här gången. Husse följde med som moraliskt stöd och lyckades framkalla ett av mina värre skrattanfall i väntrummet.

Jag såg ”min” tandläkare gå förbi och försökte förklara för Husse vem av damerna hon var. Först gissade han på en dam bakom receptionsdisken, men hon var det ju inte.

En stund senare kom en äldre, gråhårig liten kvinna i vita sockor gående i korridoren. ”Är det hon?” undrade Husse. Frågan fick mig att brista ut i gapskratt. Jag skrattade så gott och så länge att de andra i väntrummet också började skratta.

Egentligen kunde det ju mycket väl ha varit tandläkaren, men skillnaderna i utseende och personlig utstrålning mellan henne och den här lilla kvinnan var som natt och dag, vilket jag fann kolossalt komiskt. Att Husse inte riktigt förstod varför jag skrattade så hejdlöst gjorde saken ändå roligare.

Så roligt har jag aldrig haft i samband med ett läkarbesök tidigare!

Smörjt kråset
Onsdagens program utgjordes av en social aktivitet. Vi var välkomna till Dalsbruk kl 15 och skulle inte vara mätta när vi kom hade vi fått anvisning om.

Medan vi smuttade på vår välkomstdryck gick värdinnan förbi med det ena matfatet efter det andra. Efter en stund blev vi ombedda att flytta in i matsalen och sätta oss till bords.

Där blev vi sittande länge och väl medan vi smörjde kråset. En jättegod laxröra, rökt forell och en mustig köttgryta avrundades med kaffe och två sorters tårtor förutom kex. Gissa om vi blev mätta!

Tebesök
Igår hade vi tebesök. Det var länge sen Vik Husse sågs på Udden. Den här gången serverades teet inomhus, vistelse i bersån gick nästan att jämföra med en kylskåpsdito, temperaturen låg nästan 20 grader lägre än vid förra besöket!

Nyfrissad och diskbänken tom
Idag blev jag korthårig igen. ”Ska vi ta favorit i repris?” frågade frissan. Hon fick ett jakande svar.

Eftersom middagen blev tidigare än vanligt, blev fredagsdisken också det. Så pass tidig att Tongåvan ännu inte hade börjat, men det gick bra att diska ändå. Fast vid det här laget finns det redan ny disk. Sannerligen ett sisyfos-arbete!

av

30.10 – Stämningar

Vi har haft romantisk stämning, fått en färsk leverans, diskat till musik, träffat styrelsen och varit på visit.

Romantisk stämning
I onsdags kväll kom Husse hem från stan. Väglaget mellan Kimito och Genböle var det värsta han har upplevt sa han, men lyckligtvis kom både han och bilen fram utan blessyrer.

På Udden märktes inget särskilt, förutom stormvindar och regn. Vindstyrkan räckte dock till för att skapa romantisk stämning vid 21-tiden. Då blev det elavbrott i en knapp halv timme, så Udden belystes med levande ljus ett tag.

Färsk leverans
Mindre romantisk blev väckningen på onsdagsnatten. Jag vaknade av att Mia meddelade nåt, men var för trött för att vakna till på riktigt.

En stund senare hoppade hon upp i fotändan på Husses säng och det hördes ett bekant pip som defi­ni­tivt väckte mig och fick mig att tända sänglampan. Mycket riktigt, där satt Mia stolt med en halvdöd skogsmus framför sig.

När jag tände lampan vaknade Husse och undrade vad som stod på, men fick i samma ögonblick syn på ”presenten” han fått. Han var inte särskilt imponerad om man säger så.

Jag antog att den lilla skogsmusen var död vid det här laget och var på väg att slänga den i ”krematoriet” då Mia raskt greppade den och hoppade ner på golvet.

Innan jag hade hunnit somna om hörde jag kraset av småben som knäcktes mellan Mias käkar. Nu var musen garanterat död.

Diskat till musik
Vi har infört en ny rutin på Udden – samdiskningen kompletteras med musik. Genom att diska på fredagkvällar kan vi samtidigt avnjuta Tongåvan som är Husses favoritprogram.

Träffat styrelsen
Kl 13.00 på lördagen hölls hembygdsföreningens styrelsemöte hos föreningens sekreterare. Bland annat skulle de slutliga de­tal­jerna för Svenska dagen-festen spikas och presentationen för aktiviteten den 2.12 provvisas.

På visit
Igår eftermiddag beslöt vi våldgästa ett bekant par som bor halvvägs till kyrkbyn. Vi blev varmt väl­komnade, men en aning snopna över att droppa in lagom till desserten. Vi hade räknat ut att mid­dagen redan skulle vara överstökad.

Vid bordet satt dessutom matgäster, så tajmingen var ju inte den bästa. Men de stekta äpplena och vaniljvispen räckte till oss också hävdade värdinnan, så vi slog oss ner och lät oss väl smaka.

Det visade sig att matgästerna var gamla skolkamrater till Husse, så samtalet flöt på utan några längre pauser. Besöket blev därmed längre än planerat och lyckat trots den (i mitt tycke) lite pinsamma inledningen.

Idag föreslog Husse att vi skulle titta in till bekanta när vi ändå var i Dalsbruk för att proviantera. Den här gången var middagen lyckligtvis helt avklarad. Men om vi hade kommit lite tidigare hade vi fått mat försäkrade värdinnan glatt.

Vi slog oss ner vid en sprakande brasa och pratades vid i godan ro en stund. Sen försvann värdinnan ut i köket för att brygga kaffe och plocka fram tilltugg trots våra milda protester. ”Så klart ni ska ha kaffe!” menade hon. Och så blev det.

Tack igen för traktering och trevligt sällskap! 🙂

av

7.9 – Aftonandakt och höstprogram

Jag har lyssnat på aftonandakt, blivit uppvaktad, tänt ljus, lagt in gurkor och deltagit i lärarträffen. Udden har fått en nykomling och sländorna gillar mig (åtminstone en).

Lyssnat på aftonandakt
Undrar när jag senast hörde en aftonandakt? I fredags gjorde jag det i vilket fall. För att inte missa Tongåvan som Husse alltid lyssnar på om möjligt, varmkörde jag radion i god tid innan och just då råkade aftonandakten sändas.

Blivit uppvaktad
På lördagen blev jag uppvaktad i förskott med en ståtlig bukett av Vik Husse med anledning av det nya året. På söndagen väckte Husse mig med sång på säng och födelsedagspresent på frukostbordet.

På eftermiddagen gästades Udden av några fler gratulanter som överräckte blommor och presenter. Ett alldeles lagom fö­del­se­dags­ka­las. 🙂

Tänt ljus
På måndag kväll avbröts 22-nyheterna abrupt på grund av ett elavbrott, säkerligen orsakat av storm­vindarna som drog över oss. Det blev till att ta fram ficklampan och tända ljus så vi hittade tand­borstarna och fram till sängen.

Ett par timmar senare vaknade vi av en röst från vardagsrummet – teven slogs på då elen återkom. En del lampor vi hade missat att släcka lyste också förstås.

Lagt in gurkor
Jag som hade beslutat att aldrig mer lägga in gurkor… På tisdagen bar det till ändå. Anledningen var att Husse sådde gurkfrön i våras som dess värre grodde till stor del och nu bär ”frukt”.

Efter att ha ställt in gurkhinken i källaren vidtog städ­ning. Jag lyckades så klart spilla lag på spisen, över pallen och på golvet. Som alla husmödrar vet, blir kombinationen socker, ättika och vatten sagolikt envisa, klibbiga fläckar. Så nu ska jag aldrig mer lägga in gurkor igen. 😉

Lärarträff
Höstterminen närmar sig med stormsteg för oss ”vuxenbildare”. På tisdag kväll hade vi lärarträff i Labbnäs och som vanligt deltog jag mest för matens skull. Husse fick nöja sig med uppvärmda rester från föregående dag.

Labbnäs serverade en jättegod fisk‑ och skaldjursgryta med aioli och nybakt bröd till. Efter den fick vi kaffe och en bit läcker äppeltårta, mums.

Jag fick också veta att jag har 82(!) kolleger och att Kimitoöns Vuxeninstitut har 137 kurser i sitt ut­bud. Visst är det otroligt med tanke på att öns befolkning består av knappt 7.000 individer?

Nykomling på Udden
På förmiddagen igår flyttade nykomlingen in på Udden. Husse erbjöd mig redan i våras att överta en schersmin som stod illa till i Tallmo. Igår grävde vi upp den, lastade den på Husses släpvagn och åkte till Udden med den.

I samband med strandröjningen bad vi att få en grop där den skulle planteras, så nu gällde det att verkställa. Mjuk mylla, vatten och lite gödsel fick den under sig. Förhoppningsvis gillar den sin nya omgivning och finner sig väl till rätta.

Sländorna gillar mig (åtminstone en)
På eftermiddagen åkte Husse till en avverkningsplats där han hade fått löfte om att ta rätt på några granar. Föreningen behöver nämligen nya höstörar har vi konstaterat.

Granarna kvistade han redan på plats, men dom skulle givetvis också barkas. Det roade vi oss med i eftermiddagssolen.

Plötsligt hörde jag ett välbekant surr och kände att nåt landade i håret. Jag var utsmyckad med en slända som inte alls gjorde sig någon brådska. Husse passade på att föreviga ögonblicket. 🙂

 

av

17.8 – Av eller på

Jag brukar påstå att jag antingen är av eller på. I söndags var jag i av-läge, i måndags på, i tisdags av och idag halvt på.

Av-läge, söndag
Mia hade mage att väcka mig tio över fem i söndags, så jag steg upp, släppte ut henne och åt frukost. Efter det vidtog datorpyssel. Utforskaren betedde sig knepigt så jag gjorde en sys­tem­åter­ställ­ning – som tyvärr inte hjälpte ett dugg. En SFC (System File Check) rättade däremot till problemet.

HanddukarDet enda nyttiga jag uträttade i övrigt var att städa ”handduksskåpet”. Ett halvdussin badhanddukar och småhanddukar lades i en påse som jag lämnade in till klädinsamlingen igår. Nu har jag bättre plats och bättre ordning ett tag.

Efter en del hushållsgöromål och lite mat tillbringade jag resten av dagen i Richard Dawkins sällskap, eller hans bok rättare sagt: Illusionen om Gud.

Vi är helt överens om att religioner av alla de slag bör avskaffas, men till skillnad från den här inbitne darwinisten är jag ändå ingen fullblodsateist eftersom jag tror på en del s k övermänskliga fenomen. Intressant nog räknar han inte t ex buddhismen som religion, utan som livsfilosofi. Det hedrar honom.

På-läge, måndag
Väckt av Mia 04:30 i måndags. Då var hon rätt billig kan jag säga. :-/ Men det var bara att bita i hop och masa sig upp ur sängvärmen. Men bara ett par timmar, sen gick vi båda och la oss igen och steg upp igen halv elva.

Fönster‑ och annan putsning (se inlägg 15.8) förbrukade resten av dagen så det var definitivt en på-dag.

SjögräsAv-läge, tisdag
Igår var en av-dag igen. Klockan 9:30 hade jag en ”dejt” med kommunens miljöinspektör som jag hade bett göra en inspektion av växtligheten i sjön och efter lunch hämtade jag mat hos Kerstin.

Nya datorproblem uppstod på eftermiddagen… Datorn hängde sig när jag skulle skriva ett mejl så jag nödgades utföra en Office-reparation. Och när jag väl var klar med den vid halv tre blev det elavbrott till råga på allt elände.

Då blev jag sur. Med boken Byn vid havet i näven intog jag ryggläge i stället. Boken var väldigt intressant så jag läste ut den innan jag somnade och när jag vaknade hade vi el igen. Fiffig lösning eller hur?

Halvt på-läge, onsdag
Idag hade jag lovat dyka upp hos Trollkarlen vid lunchtid för datorsupport. En programlicens behövde förnyas och han behövde repetition av en del handhavanden.

När programlicensen var förnyad tog vi kaffepaus, sen vidtog repetitionen. Vi hann också med att ta en titt på en bärbar dator som fanns i loppisboden innan jag skyndade tillbaka hem för att servera mat till Mia. Vid hemkomsten fick jag höra att jag hade varit borta längre än vanligt, men efter en muta och fylld matskål var jag förlåten. 😀

En stund efter det dök f d ”bonuspappan” upp. Han undrade om jag kände till vem som bott i sommar­grannen psykologens hus efter att mina fosterföräldrar hade sålt det i slutet av 1920- eller början på 1930-talet. Tyvärr var det inget jag kunde svara på, men vi fick ändå en liten pratstund.

Udden-tavla 1944Jag fick däremot svar på min fråga. Jag ville veta om mitt hus fanns innan bonuspappans farfar och farmor flyttade in eller om det var dom som byggde det? Han bekräftade att huset fanns innan och visste också vem som hade bott här då.

Byggnadsåret är alltså fortfarande okänt, jag får nöja mig med slutet av 1800-talet. Tänk om alla gamla hus kunde delge oss sin livshistoria!

(På bilden ses Udden målad 1944 av en faster till sommargrannen psykologens far.)

 

av

7.4 – I med- och motgång

Jag har blivit anlitad, köpt Dalsbruksboken, tampats med elavbrott, har snövitt samvete och fått positiv feedback.

Blivit anlitad
”Du som kan sånt där” kan fortfarande smickra mitt ego och sätta mig i arbete… Fast den här gången var uppdraget synnerligen enkelt. Det behövdes ett kort protokoll för att kunna avsluta ett företags­konto i banken.

Kunden var den här gången Grisen/Tvillingen så vi förenade nytta med nöje. Hon är förresten värre än jag när det gäller att vilja göra rätt för sig. En tia skulle jag minst ha i ersättning. Och eftersom hon är lika envis som jag fick jag så lov att acceptera den.

Dalsbruksboken Köpt Dalsbruksboken
Redan då Dalsbruks byalag gjorde reklam för ”Från Sibirien till Honolulu” i samband med påsk­mark­naden beslöt jag köpa den. Om jag hade masat mig till mark­na­den hade jag sparat en femma, men nu blev det inte så.

Eftersom jag hade annat ärende till Stigs Kontor igår, köpte jag samtidigt boken. Jag är dåligt be­vand­rad i Dalsbruks­hu­sens historia och framför allt deras roliga namn, så den ska bli ett nöje att studera.

Tampats med elavbrott
Igår eftermiddag var elförsörjningen ovanligt darrig. Om det berodde på den tilltagande blåsten eller nåt annat vet jag inte? Jag har blivit aviserad om ett längre avbrott nästa fredag, men dom här tre korta avbrotten fick jag ingen förvarning om.

Igen en gång tackade jag för att jag har en fungerande UPS som ger mig tid att avsluta allt arbete och stänga datorn på rätt sätt. Egentligen är det inte spänningsbortfallet som är värst, utan när strömmen slås på igen – risken är då att belastningen får datorns komponenter att säcka ihop. Det första man ska göra när strömmen går är alltså att stänga av datorn.

Sista elavbrottet kom vid läggdags. Lyckligtvis varade det på sin höjd nån minut, så jag kunde fort­sätta läsa tills jag kände mig mogen för att somna.

SkatteverketSnövitt samvete
Idag har jag äntligen blivit klar med alla deklarationer ”på heder och samvete”. Lustigt nog tycker skatteverket att dödsboet fortfarande disponerar två aktieutdelningar trots att ägarskapet är överfört på mig för länge sen?

Min förtryckta privata deklaration saknade en del uppgifter och innehöll ett fel upptäckte jag så det rättade jag snabbt till. Det som däremot irriterade mig var att jag hade missat ett hushållsavdrag i fjolårets deklaration. Där fick staten ett oförtjänt tillskott på 270 €. Den summan hade jag fått många vindunkar för. Men så går det när man är glömsk. 😦

Sen var det dags för företagsdeklarationen som jag alltid gruvar mig för, men tack vare min eminenta lathund i Excel gick det ändå väldigt smärtfritt. Det som tar längst tid är att specificera kost­nads­sla­gen eftersom jag inte använder nån kontoplan, men den här gången var det fort gjort. Så nu är mitt samvete snövitt – åtminstone i fråga om beskattningen.

Positiv feedback
Fortsättningen på fotokursen var slut redan den 22.3, men igår fick jag helt oväntat feedback på öv­ningarna till kursvecka 7 som gick ut på att laborera med vitbalansen och kreera efter egen fantasi:
” Wow vilka bilder du skickat! Nu äntligen kommer lite feedback 🙂

Katten är bra komponerad; bra centrerad i bilden. Första lite gulaktig, du fick till vitbalansen behagligt i den andra bilden i mitt tycke.

Påskkort 2Vilket vackert ”Glad påsk” kort! Det är ett konstverk. Precis som påskkort ska vara. När börjar du sälja dem?

Drömsk bildkvalite. De här bilderna ska inte vara riktigt superskarpa utan lite lätt suddiga för att skapa den drömska atmosfären. Just det har du lyckats med här.

Det sista paret. Båda är helt bra. Den andra bilden blir lite mer fantasi eggad medan den första känns verkligare.”

Beröm är man ju inte bortskämd med, så det var en glad överraskning!. 🙂

 

 

Epilog
Ett nytt elavbrott inträffade under tiden jag skrev det här inlägget. Så är det att bo i glesbygd. :-/

av

7.12 – Från elavbrott till nytt rekord

Elavbrottet blev kortvarigt, jag vann på lotto, har överraskat magen, rätat upp byggnader och hamnat i rusningstrafik. Mia har satt nytt rekord.

Kortvarigt elavbrott
Ca 10.25 blev det elavbrott på Udden igår. Jag hann redan tänka mig vilka åtgärder som krävs när dricksvattnet tar slut och värmen upphör. Men det blev lyckligtvis ett kort avbrott, 20 minuter senare var elen tillbaka.

Hammock 2Med tanke på dom imponerande hårda vindbyar vi haft dom senaste dagarna har vi klarat oss väldigt lind­rigt på Udden. Inga nerfallna träd och inga bortblåsta takplåtar. Det är bara hammocken som seglat i väg igen, flera meter den här gången så jag ser den från köksfönstret.

Vann på lotto
Ha! Lottokupongen jag fick av Vik Husse gav vinst! Och inte behöver jag dela med mig heller. 😀 Fyra rätt gav 10 € i utdelning.

Överraskat magen
Igår överraskade jag magen. I stället för den sed­van­liga rågbrödssmörgåsen fick den ta emot en grön­saks­smoothie. Eller snarare grönsakspuré eftersom jag var snål på tillsatt vätska. Det stod det nämligen inget om i receptet så jag visste inte hur mycket jag skulle ha i.

Rätat upp byggnader
Som väntat var gårdagens väder som gjort för självstudier i Photoshop Elements. Bland andra övningar in­gick att räta upp en byggnad. En fiffig funktion när man har fotograferat höga byggnader och ser att de lutar bakåt på bilden.

I rusningstrafik
Idag såg jag mig nödgad att ta en tur till kyrkbyn. Dels för att lägga fakturan i ordförandens postlåda, dels behövde jag köpa julkort och dels hade jag ett bokpaket att hämta.

RusningstrafikDitvägen var synnerligen lugn. Tror jag mötte en enda bil på hela vägen. Annat var det när jag kom hem tillbaka. På byvägen mötte jag hela tre bilar! Det händer minsann inte så ofta. Samtliga möten skedde som tur på vägsträckor där det går att mötas utan att man kör av vägen eller ner i diket.

Och just precis nu kom jag på att jag glömde ta ut bok­pa­ke­tet. Suck. 😦

Mia har satt nytt rekord
I förrgår kväll propsade Mia på att gå ut halv tolv på kvällen. Det händer ganska sällan, men eftersom det regnade och stormade visste jag att det skulle bli en kort tur så jag släppte ut henne.

Det hade jag räknat ut alldeles rätt, 20 minuter senare ville hon in igen. Det jag däremot inte hade räknat ut var att hon skulle hinna få tag i ett jaktbyte. Men det hade hon minsann – utanför köks­dör­ren låg en död skogsmus.

I vanliga fall brukar jakten pågå minst ett par timmar, men förmodligen gjorde hon processen kort på grund av det dåliga vädret och satte därmed nytt rekord. Det uppskattade matte som var mogen för sin lässtund i sängen. Vältajmad kisse. 🙂

Skogsmus 3

av

9.4 – Fortsatt högsäsong

Jag har åstadkommit nya högar, gjort ett fynd i badrummet, blivit av med en viktig fil, haft dator­support, brottats med avbrott och varmkört nya kameran.

Nya högar
I måndags och tisdags var vädret synnerligen sympatiskt. Tomtstädningen fortsatte därför ner mot stranden. Nya stora högar tillkom i rask takt.

Skottkärran väntar på att få frakta den sista högen till sin sista vila. Återstår att se när jag blir inspirerad att göra det? När jag gick förbi den idag insåg jag att jag redan hade glömt den. 🙂

BokskorpionFynd i badrummet
Så här års är djurlivet i badrummet ännu ganska stillsamt. Det är i regel bara spindlarna som är flitiga. Därför blev jag oerhört överraskad i tisdags då jag upptäckte en bokskorpion på väggen ovanför tvättstället!

Det är bestämt första gången jag sett en sån livs levande. För det mesta brukar jag bara stöta på mumifierade exemplar i gamla böcker.

Vi blev snabbt bekanta, fast jag tvivlar på att förtjusningen var ömsesidig. När jag fångade den pytte­lilla krabaten, gjorde den diverse snabba manövrar både framåt och bakåt. Dom långa klorna verkade väldigt opraktiska, men säkerligen är dom till stor nytta i jagandet. Fascinerande litet kryp.

Viktig fil borta
Igår slet jag mitt hår i förtvivlan… Det visade sig att den fastnålade filen för årets hushållsutgifter låg i en mapp som jag hade raderat. Dessutom permanent, eftersom Windows meddelade att ett av fil­nam­nen var för långt för papperskorgen och därför frågade om jag ville radera permanent.

Att just den mappen inte låg med i backupen eller synkroniserades på OneDrive gjorde det hela katastrofalt. Skälet är att jag vid installationen av Publisher 2013 gjorde en (tanklös) inställning som påverkade OneDrive, vilket skapade en ny mapp och således lämnade den tidigare utan synkning. Suck. Tur att det hände nu och inte i december!

Win 8-1Datorsupport
Igår kväll kom en hjälpbehövande herre med sin nya dator med Windows 8.1 för att så långt möjligt få den anpassad till samma utseende och innehåll som den förra med Windows 7. Efter nästan fyra timmar var han nöjd och belåten. Jag också. Det gick bättre än förväntat. 🙂

Det enda som återstod var skrivarinstallationen, men den fixade jag på plats idag efter lite trixande. Originaldrivrutinen var inte anpassad till Windows 8.1, men det fanns lyckligtvis en programsnutt att ladda ner och installera.

Brottats med avbrott
Igår blåste det rejält, 18 m/s i byarna enligt MI. En mängd okända löv gjorde plötsligt intrång på min städade tomt och hammocken kantrade och blåste i väg en god bit.

Dessutom brottades vi med elavbrott. Dom längre på en halv timme var ingen fara med, då var det mycket värre med dom återkommande korta avbrotten. Till slut gick säkringen i UPSen.

Och var hade jag lagt säkringarna? Efter en halv timmes mödosamt letande i diverse lådor kom jag till slut på rätt. Vid det här laget borde jag ju ha lärt mig att jag ALDRIG ska byta förvaringsplats. 😦

FotorundaVarmkört nya kameran
Idag hade vinden lugnat sig betydligt och jag insåg att det var en klar fördel att jag ännu inte hade städat bort nerfallna kvistar från eken – antalet hade nästan fördubblats. Men dom fick ligga kvar idag också. Jag gjorde hellre en fotorunda i environgerna.

Första motivstället var ”min” blåsippsslänt, sen pallrade jag mig över till sommargrannens ägor som jag brukar den här årstiden. Där fick jag syn på en välkänd figur – min fyrbenta sambo var också på jakt på samma marker.