17.8 – Av eller på

Jag brukar påstå att jag antingen är av eller på. I söndags var jag i av-läge, i måndags på, i tisdags av och idag halvt på.

Av-läge, söndag
Mia hade mage att väcka mig tio över fem i söndags, så jag steg upp, släppte ut henne och åt frukost. Efter det vidtog datorpyssel. Utforskaren betedde sig knepigt så jag gjorde en sys­tem­åter­ställ­ning – som tyvärr inte hjälpte ett dugg. En SFC (System File Check) rättade däremot till problemet.

HanddukarDet enda nyttiga jag uträttade i övrigt var att städa ”handduksskåpet”. Ett halvdussin badhanddukar och småhanddukar lades i en påse som jag lämnade in till klädinsamlingen igår. Nu har jag bättre plats och bättre ordning ett tag.

Efter en del hushållsgöromål och lite mat tillbringade jag resten av dagen i Richard Dawkins sällskap, eller hans bok rättare sagt: Illusionen om Gud.

Vi är helt överens om att religioner av alla de slag bör avskaffas, men till skillnad från den här inbitne darwinisten är jag ändå ingen fullblodsateist eftersom jag tror på en del s k övermänskliga fenomen. Intressant nog räknar han inte t ex buddhismen som religion, utan som livsfilosofi. Det hedrar honom.

På-läge, måndag
Väckt av Mia 04:30 i måndags. Då var hon rätt billig kan jag säga. :-/ Men det var bara att bita i hop och masa sig upp ur sängvärmen. Men bara ett par timmar, sen gick vi båda och la oss igen och steg upp igen halv elva.

Fönster‑ och annan putsning (se inlägg 15.8) förbrukade resten av dagen så det var definitivt en på-dag.

SjögräsAv-läge, tisdag
Igår var en av-dag igen. Klockan 9:30 hade jag en ”dejt” med kommunens miljöinspektör som jag hade bett göra en inspektion av växtligheten i sjön och efter lunch hämtade jag mat hos Kerstin.

Nya datorproblem uppstod på eftermiddagen… Datorn hängde sig när jag skulle skriva ett mejl så jag nödgades utföra en Office-reparation. Och när jag väl var klar med den vid halv tre blev det elavbrott till råga på allt elände.

Då blev jag sur. Med boken Byn vid havet i näven intog jag ryggläge i stället. Boken var väldigt intressant så jag läste ut den innan jag somnade och när jag vaknade hade vi el igen. Fiffig lösning eller hur?

Halvt på-läge, onsdag
Idag hade jag lovat dyka upp hos Trollkarlen vid lunchtid för datorsupport. En programlicens behövde förnyas och han behövde repetition av en del handhavanden.

När programlicensen var förnyad tog vi kaffepaus, sen vidtog repetitionen. Vi hann också med att ta en titt på en bärbar dator som fanns i loppisboden innan jag skyndade tillbaka hem för att servera mat till Mia. Vid hemkomsten fick jag höra att jag hade varit borta längre än vanligt, men efter en muta och fylld matskål var jag förlåten. 😀

En stund efter det dök f d ”bonuspappan” upp. Han undrade om jag kände till vem som bott i sommar­grannen psykologens hus efter att mina fosterföräldrar hade sålt det i slutet av 1920- eller början på 1930-talet. Tyvärr var det inget jag kunde svara på, men vi fick ändå en liten pratstund.

Udden-tavla 1944Jag fick däremot svar på min fråga. Jag ville veta om mitt hus fanns innan bonuspappans farfar och farmor flyttade in eller om det var dom som byggde det? Han bekräftade att huset fanns innan och visste också vem som hade bott här då.

Byggnadsåret är alltså fortfarande okänt, jag får nöja mig med slutet av 1800-talet. Tänk om alla gamla hus kunde delge oss sin livshistoria!

(På bilden ses Udden målad 1944 av en faster till sommargrannen psykologens far.)

 

18.6 – Krångel och myror

En del dagar krånglar det mesta (känns det som) och jag har studerat myror.

DatorproblemDatorkrångel
Igår krånglade datorn igen. Förmiddagen gick åt till att försöka få den att fungera normalt. På kvällen tilltog problemen på nytt, vissa program gick inte att starta längre. Men det är förstås I-landsproblem. Dessutom kan jag alltid ta till den bärbara om det blir akut kris katastrof.

I morse gick den snällt i gång och verkar fungera normalt. Ack hur länge?

Annat krångel
Idag krånglade låsmekanismen till paraplyet, men jag fixade till det efter lite pillande. Då var det värre med vindrutetorkarna.

Eftersom det ösregnade när jag skulle åka och hämta mat och till butiken, var jag beroende av att kunna se ut genom framfönstret. Halvvägs till kyrkbyn gick det inte längre att reglera torkar­hastig­heten och när jag på tillbakavägen efter mathämtningen stannade vid stoppskylten ”frös” torkarna mitt på vindrutan.

Jag beslöt att sakta köra nerför backen till butiksparkeringen för att där se om inte det gick att få liv i torkarna igen. Jodå, dom lydde snällt när jag hade givit dom en knuff så jag stängde motorn, gick in i butiken, handlade och åkte hemåt igen.

VindrutetorkareFast nu fungerade torkarna bara på max­hastig­het. Alla andra lägen fick dom att dö. Det fick alltså bli maxläge tills jag kom hem bestämde jag. På ”Strandvägen” kunde jag ändå inte låta bli att fippla med lägena och plötsligt fungerade dom som dom skulle igen!

Vad säger man om sånt? Att Silverpilen inte hade nån lust att ge sig ut i regnvädret? Om torkar­mo­torn hade lagt av helt hade jag kunna förstå det hela, men maxläget fungerade ju bevisligen och mig veterligen är det samma motor som genererar den kraften? Mysko.

Till råga på allt läckte mina skor märkte jag. Limningen har tydligen släppt på ena sidan av den vänst­ra skon. Bra att veta, då används dom bara i torrt väder i fortsättningen.

Reflektion
Visst är det underligt att det behövs så lite för att man ska uppleva att ”allting krånglar”? Man har full fokus på det som är åt skogen och glömmer fullständigt allt som faktiskt fungerar perfekt.

Vi tar så mycket för givet utan att reflektera över eller skänka sakernas tillstånd en tacksam tanke. Det var ju mycket mer och oändligt mycket värre saker som kunde ha krånglat!

Studerat myror
För tre dar sen fick jag en mindre invasion av svart-/sockermyror i badrummet. Tidigare år har dom intagit disk­bän­ken, men i år kom dom tydligen in en annan väg.

MyrmatMålningen på badrumströskeln visade sig vara ett ganska effektivt hinder för dom att ta sig vidare, men jag hade ingen lust att ha dom drällande på golvet heller. Således hällde jag upp en skvätt honung på ett litet fat och ställde det strax innanför tröskeln i den enfaldiga tron att dom skulle drunkna i honungen.

Inom bara några timmar var en mängd myror bänkade runt maten, men det förekom fortfarande trafik fram till fatet förstås, så igår flyttade jag det närmare deras ingång. I morse var fatet tomt och myrorna som bortblåsta med undantag av ett par vilsna och hungriga stackare som fåfängt kröp omkring på fatet.

Av det här lilla experimentet har jag lärt mig att bara dom får äta sig mätta försvinner dom ut till­baka. Inga gifter eller myrmedel behövs alltså, bara ett fat honung (eller nåt annat dom gillar) så nära deras ingång som möjligt. Du kan alltså bortse helt från Anticimex’ råd. 🙂

9.1 – Från örhängen till användarprofiler

Jag återanvänder kretskort, har inlett terminen och datorn har krånglat.

ÖrhängenGamla kretskort
Igår fick jag mina kretskortsörhängen. En fiffig dam i Sverige gör örhängen av bland annat gamla kretskort. En ypperlig idé tycker jag!

Dess värre levererar signerat.se bara inom Sverige, men Tigern/Lejonet ställde hyggligt nog upp med adresslån och vidarebefordrade kuvertet. Alla pro­blem har en lösning.

Terminsinledning
Föret var nog så moddigt och slaskigt när jag skulle i väg till kursen via Kimito igår, men alla resor gick bra, Silverpilen skötte sig perfekt. Alla kursdeltagarna var bekanta sen tidigare så ”startsträckan” blev kort.

Stackars Mia var instängd i nästan fem timmar. Jag var inte hemma förrän klockan sju och lämnade henne tjugo över två. Hon hade fått upp inner­dörren och försökt ta sig ut såg jag när jag kom hem, men eftersom nästa dörr var låst måste hon ge upp. Nästa vecka blir det lyckligtvis inte lika länge.

Datorkrångel
Efter den senaste mejlkommunikationen med min gamla klasskompis angående säkerhetskopiering slog det mig att jag kanske bör leva som jag lär. Första varningen kom igår när jag var tvungen att starta om datorn för att kunna använda min ordinarie användarprofil.

Idag ägnade jag mig därför åt systemunderhåll, skapade en ny systemreparationsskiva och beslöt att också uppdatera profilkopian. Det slu­tade med att User Profile Service inte längre hittade min ordi­na­rie användarprofil. J….a förb…..de s….t. Högst antagligen förorsakade jag det själv till råga på allt. 😦

RestoreVilken himla tur att den tidigare kopian på användarprofilen gick att använda! I annat fall hade jag varit tvungen att lämna in datorn på service. Dock är profilkopian sen den 18.10.2012 så det saknas en hel del men jag kan i alla fall komma åt allt innehåll.

Sen gällde det att bestämma hur långt tillbaka jag ville backa med hjälp av system­åter­ställ­nings­funk­ti­onen. Idag kom det 15 uppdateringar i Windows och så hade jag dessutom installerat ett nytt pro­gram sent i eftermiddags. Typiskt.

Det fick bli Carbonite i stället och återställning av allt som ligger under den ordinarie an­vän­dar­pro­filen. Om ungefär 10 timmar är det klart men det går ju att använda datorn under tiden så jag slipper absti­nensen. 🙂