potatis

av

13.5 – Åter i selen

Husse har kockat, hägerparet har gästat oss, vi har varit förkylda och satt potatis. Igår blev jag bjuden på Mors dagsbuffé och idag har jag beställt nytt tak.

Husse har kockat
Efter middagen kände Husse för att laga äppelgröt. Inte med risgryn som jag har ätit tidigare, utan med mannagryn. Vispgröt på äppel således. Det gjorde han bra, så det får han gärna göra om en annan gång. 🙂

Hägerparet har gästat oss
Tidigare år har jag bara noterat enstaka gråhägrar i vår vik, men i år är dom två som håller ihop. Oftast brukar dom hålla till längst bort i viken, så det var lite oväntat att se dom i stranden nedanför köksfönstret. Dom kanske har gjort slut på maten på förra stället?

Imponerande stora fåglar med långa ben och vassa näbbar som gjorda för att spetsa grodor och småfisk med. Deras läte är däremot inget man längtar efter. Dom låter närmast som hesa åsnor.

Förkylda
I slutet av förra veckan blev Husse förkyld. Som vanligt hotade han med att smitta mig. Trots mina protester lyckades han – över förväntan.

Han repade sig på några dar och förra tisdagen kände jag att det var min tur. Eftersom vi hade vår­talko i Dragegården med efter­följande möte på onsdag eftermiddag fick deltagarna finna sig i en snörvlande ordförande.

Torsdag-fredag var jag totalt däckad och sov mest. Sen dess har jag nöjt mig med skrällhosta och sexigare röst än vanligt. 😀

Satt potatis
I lördags beslöt Husse att det var lämpligt att sätta potatis i Tallmo. Marken var lagom fuktig efter nattens regn. Energin var verkligen inte på topp, men som vanligt gjorde Husse det mesta jobbet så det gick bra. Som avslutning bastade vi och tittade sen in hos Husses moster och morbror på eftermiddagskaffe.

Mors dagsbuffé
Trots att jag ”bara” är kattmamma bjöd Husse mig på Mors dagsbuffé i Labbnäs igår. I vanlig ordning dignade borden, men antingen har vi vant oss vid den digra menyn och smaknyanserna eller så var vi inte tillräckligt hungriga. Det kändes ”som vanligt” på nåt vis.

Beställt nytt tak
Lyckligtvis håller taket på huset tätt. Värre är det med taket på hammocken. För ganska exakt 10 år sen köpte jag ny hammock till Udden. Eftersom jag varken har plats eller ork att ställa in den för vintern har den fått stå ute i ur och skur. Nu är taket definitivt slut.

Idag kontrollmätte vi storleken för att hitta rätt modell hos Varax som säljer diverse tillbehör. Jenni beslöt vi att hammockmodellen måste heta efter att ha jämfört måtten på deras webbsida.

Sen ringde jag Varu-Tjänst och beställde 1 st Jenni, helst i grönt, annars får det bli grått som tidigare.

av

16.5 – Genomfört och avklarat

Städtalkon är genomförd, potatisen satt, Mors dags-buffén avnjuten, tomten och stranden städad, premiär­doppet avklarat och ”allting” blommar. Mia har pippi på ormar.

Städtalkon genomförd
På onsdag förra veckan hade hembygdsföreningen städtalko i och på Dragegården. Förutom styrelsen deltog fyra medlemmar så vi var nio personer totalt. Tur med vädret hade vi också.

Med så många händer gick arbetet snabbt och smidigt. Vi avslutade med välförtjänt kaffe/te och smör­gås innan styrelsemötet vidtog.

Potatisen satt
Dagen därpå var ju helgdag, så dagen till ära satte vi vinterpotatisen. Det gjordes i strålande sol och värme som framkallade svettdroppar.

Mors dags-buffé
I söndags skulle alla mammor firas. I egenskap av ”kattmamma” hade jag turen att bli bjuden på Mors dags-buffé. I Labbnäs förstås, var annars? 🙂

Tomten och stranden städad
I måndags blev det helt oväntat högsommarväder med dito temperatur. +25° visade termometern som mest för att igår eftermiddag stiga till +31°.

Eftersom sån värme överstiger min optimala arbets­tem­pe­ratur nöjde jag mig med att plocka nerfallna kvistar från eken. En annan anledning var min ondra rygg sen ett par dar tillbaka. För att skona den tog jag till en lotterivinst(!), en sån där långskaftad kniptång som man plockar upp saker med. Den funkade utmärkt också för det här ändamålet!

Idag har vi städat stranden, eller rättare sagt vattnet intill. En mängd torra vasstrån hade drivit ihop till små högar som vi beslöt ta rätt på för att förhindra dom från att multna och förbruka vattnets syre. Än så länge ligger högarna strax ovanför vattenlinjen, men så småningom ska dom flyttas längre upp på land.

Premiärdoppet avklarat
Tack vare högsommarvärmen har vattentemperaturen stigit i snabb takt. Efter vatten‑/strand­städningen beslutade jag mig för att ta ett premiärdopp. Husse lovade lyfta på hatten om jag vågade mig i sa han. 😀

Och si, det gjorde jag. Vattentermometern visade redan 19°. ”Jamen det är ju vid ytan det” påpekade han. Han hade förstås helt rätt. Så snart jag kom lite längre ut stelnade blodet nästan i ådrorna, så jag simmade ögonaböj tillbaka till bryggan.

”Allting blommar”
Hettan har gjort att växtligheten formligen exploderat och att många växter slagit ut i full blom. Allt från vitsippa till gullviva, maskros, kabb(e)leka, plommonträd, lönn och hägg blommar samtidigt, bara för att nämna några. Det är knappt man hinner med att notera.

Mia har pippi på ormar
Igår morse hördes det att Mia hade ett viktigt meddelande när hon återkom efter morgon­rundan. Efter meddelandet släppte hon försiktigt ner ormen som hängde mellan käkarna.

Ormen krullade ihop sig och låg alldeles stilla medan vi försökte avgöra om det var en huggorm eller en snok. Längden och den bruna färgen tydde på snok, liksom pupillerna, men den hade inga gula ”öron” som vattensnokarna brukar ha.

Vi bestämde att det var en snok som lämpligen skulle föras ner till sjön för att slippa fler angrepp. Lotterivinsten kom till användning igen när jag flyttade över ormen till ett ämbar. I stranden släppte jag ut ormen i vattenskvalpet vid strandkanten. Dagens välgärning. 🙂

Idag på förmiddagen kom hon in med en ny, brun orm. En s k kopparorm den här gången. Efter min räddningsaktion letade hon ganska snart rätt på den igen och bar den till trappan.

Där låg den då Husse kom tillbaka från ett ärende så han räddade den i sin tur. På kvällskvisten hade hon letat rätt på den på nytt, så han fick en ny chans. Förhoppningsvis har hon nu givit upp och låter den vara!

av

8.5 – Vårgöra och annat smått och gott

Vi har fiskat och satt potatis, rosorna är beskurna, bersån möblerad och mjödet är slut, vi har firat fru grannen och jag har avslutat en kundrelation.

Fiskat
Husse gillar som bekant att fiska, så vi har utnyttjat vårt tidigare fiskelov. Med varierande framgång kan tilläggas.

Senaste fiskefänget gav dock bra resultat: Fem fina och lagom stora gäddor. Eller egentligen sex, men en var så liten så den fick växa till sig.

Följaktligen har vi kalasat på fångsten, både som pannstekt och i form av gäddbiffar. Vattenägaren fick givetvis också en fisk som tack för ”vattenlånet”.

Satt potatis
I lördags satte vi sommarpotatis i Tallmo och vinterpotatisen väntar på sin kommande ”begravning”. Jag påminde Husse om att han för inte så länge sen tyckte att han skulle nöja sig med tidigväxt i år, men han tyckte att man kan väl ändra sig (med tanke på sambons friska aptit). Odlingstanden värkte för mycket förstår jag.

Rosorna beskurna
I söndags beskar jag den första rosenbusken och på måndagen de två övriga. Men mycket återstår!

Fast nu är det snart för sent. Med den här värmen växer gräset så det knakar och skuffar i väg löven som vinden elegant förflyttar så jag kan nog ”gena” lite i år också. 🙂

Bersån möblerad och mjödet slut
Söndagens fina väder inspirerade oss till att sommarmöblera bersån och trappan. Det gick mycket snabbare och smidigare än tidigare år tack vare Husses hjälpsamma händer.

Möbleringen avslutades med att inviga bersån. Det sista av mjödet jag gjorde till Valborg fick duga som bubbelvatten.

Husse drack ur sitt glas utan att blinka, men jag tog bara ett par klunkar. ”Men fy f-n!” var det enda jag kunde komma på när jag kände smaken. Kolsyran var obefintlig och jästen hade förbrukat allt socker, så smaken påminde inte ens om mjöd längre.

Syrenerna fick nöjet att avnjuta de sista resterna. Hur Husse lyckades få i sig ett helt glas utan att grimasera fattar jag inte. Fullkomligt vidrigt smakade det! Antagligen var han rädd för att såra mig när jag nu hade gjort mig besväret.

Firat fru grannen
Igår hade fru grannen födelsedag igen. Det händer varje år, men numera går åren så fort så det känns som om det inte var så länge sen senast.

Tiden för firandet hade jag fått helt om bakfoten. ”Efter halv sex” hävdade jag bestämt då Husse frågade vilken tid vi skulle vara där. Så mindes jag hennes inbjudan.

Men när jag kollade, visade det sig att hon hade skrivit ”efter 17”. Det spelade nu ingen roll påpekade hon, man var välkommen när som helst efter 17 och före 24. Tur det! 🙂

Avslutat en kundrelation
Idag har jag avslutat mitt kundförhållande med If. Inte alls för att jag var missnöjd, utan för att se vad vårt lokala försäkringsbolag hade att erbjuda. På S-bankens webbsida kunde man nämligen klicka sig till en offert från LokalTapiola Sydkusten.

Eftersom jag var bekant med försäljaren sen tidigare kändes det ”hemtamt” att boka tid för besök. I eftermiddags gjorde vi upp affären. Dels blev det totala försäkringsbeloppet lägre och dels fick jag mer för pengarna. Och framför allt kan jag få träffa en livs levande människa om jag undrar över nåt!

av

8.10 – Aktiviteter

Avierna är klara, vi har haft besök, träffat kantorn och haft matgäster, potatisen är under tak och Udden har regnperiod.

Avierna klara
För en gångs skull har jag varit ute i god tid! Den 16.10 ska vägavgiften debiteras, men avierna blev klara redan 3.10. Under över alla under.

Besök
Inför en kommande föreningsaktivitet hade vi i tisdags bett att få besök av en dam som kunde upp­lysa om de stupade som har sina porträtt i Dragegården. Hon hade senast besökt Udden som barn, dvs för närmare 70 år sen!

Efter kaffet gick Husse igenom personalia och vår besökare kompletterade med de uppgifter hon hade. Sen satt vi och pratade om ditt och datt en stund innan hon avvek.

På torsdagen kom Vik Husse på tebesök. Mia hade gjort sig förtjänt av en förpackning med torkad fisk och jag av ett smaskigt wienerbröd. Husse blev utan för han hade viktigare saker för sig i Tallmo. Därmed  är de senaste världshändelserna i våra respektive byar nu avhandlade.

Träffat kantorn och matgäster
Vid lunchtid i onsdags infann vi oss i församlingshemmet för en träff med vår sympatiska kantor. Det gällde att planera innehållet för Svenska dagen-firandet den 6.11.

Vår äldsta styrelsemedlem deltog också och såg till att vi fick kaffe och te med tilltugg medan vi disku­terade det tänkta programmet. Till traditionen hör nämligen att vi firar dagen i samarbete med Dragsfjärds kapellförsamling.

Församlingen står för lokal och musik­under­håll­ning, hembygdsföreningen står för kaffeservering och festtalare. I år har kommundirektören lovat hålla festtalet.

Klockan fem på fredag eftermiddag anlände dagens matgäster. Den här gången i Tallmo ute i lust­huset som numera är uppvärmt. Som huvud­rätt serverades en av Husses paradrätter: Varmrökt kassler med tillbehör.

Potatisen under tak
Igår tog Husse upp det sista av potatisen, så nu är årets skörd under tak. Han var inte riktigt nöjd med mängden, fjolårets skörd var större, men det finns ju lokalt odlad, god potatis att köpa brukar jag påpeka.

Regnperiod
Till dags dato har Udden fått 64,5 mm regn den här månaden… Mer än under hela september. Såna mängder är vi inte riktigt vana vid, så vi har tydligen drabbats av en regnperiod.

Men vi slipper tack och lov översvämningar, cykloner och jordskred, så jag klagar inte. Grundvatten­nivån mår för övrigt bara bra av skänken från ovan.

Det blöta vädret innebär också att man (jag) med gott samvete kan sitta inne och jobba med annat. Inte alls dumt med regnperiod med andra ord. 😀

 

av

2.10 – Fullt/inget drag

Vi har fått nytt väder, mätt och tagit upp potatis. Jag har haft en ”hemmadag”, fått bot och solodiskat.

Nytt väder
Idag var det slut på stiltjen, höstens första storm har nått Udden. En kraftig sydostlig vind som får spis­luckorna att skallra, gardinerna att vaja och den avlagda parabolen att svänga. Enda fördelen är att det är fullt drag i spisen.

Mätt
I lördags hade Husse och jag en grannlaga uppgift. Vi behövde veta yttermåtten på Dragegården och loftboden, respektive storlek på fönstren inför kommande fasadputsning.

Utrustade med måttbandet för siktdjupsmätningen (max ca 29 m) och vattenstävan från brunnen fick vi till det på ett ungefär. Måtten noterades på baksidan av två kompresser som Husse råkade ha i bilen. 😀

Tagit upp potatis
Efter mätningen åkte vi upp till Tallmo. Jag fick i uppdrag att tända i bastun medan Husse började ta upp potatis. Det tog sin runda tid.

Under bastugrytan ville röken på inga villkor dra ut. Men till slut såg elden ut att ta sig och jag gjorde Husse sällskap i potatislandet. Efter bara ett halvt får började ryggen protestera, så jag tog mina ämbar och gick i strejk.

Under tiden hade elden slocknat under grytan. Inte ens Husse lyckades få fart på den, så vi gav upp och nöjde oss med varmvattnet från duschen i stället.

”Hemmadag”
Igår hade jag en ”hemmadag”. Jag tvättade, dammsög i vardagsrummet, pysslade med diverse annat  och avslutade med att steka strömmingsflundror till middag. Så gick den dagen.

Fått bot
Idag hade jag tid hos tandläkaren kl 10.30 i Kimito för att få den avbitna tanden fixad. Och redan igår började den onda tanden värka igen så det var ju lämpligt att jag hade tid hos ”käftis” just idag.

Tandläkaren kom fram till att det av allt att döma är en infektion under en tandkrona och skrev ut en tiodagars antibiotika-kur. ”Sen får vi se” konstaterade han. Efter det fyllde han igen ”kratern” i överkäken och bad mig höra av mig då medicinkuren var slut.

Solodiskat
När vi kom hem från norra änden av ön var klockan redan lunch, så vi delade på en halv grillad kyckling och avrundade med kaffe, respektive silverte. Efter det åkte Husse till Tallmo för att göra nytta där medan jag solodiskade och ägnade mig åt föreningsadministration.

Därmed var den här dagen också slut.

av

29.10 – Bekännelser och mirakel

Jag har glömt potatisen, hört röster ur det förflutna, slängt vimpeln och ligger snart illa till.

PotatisblomGlömt potatisen
I år var jag ju ovanligt tidig med att sätta potatis, men den heta och torra sommaren gjorde att blasten gulnade och torkade bort i förtid så efter ett tag hade jag glömt att dom låg i jorden. Där ligger dom kvar än idag. Jag har kommit ihåg dom emellanåt, men haft annat för mig och glömt dom igen.

Av ren nyfikenhet ska jag kanske peta upp ett par stycken för att se hur dom ser ut, men jag misstänker att jag knappast blir inspirerad att plocka upp allihop. Förutsatt att jag kommer ihåg att göra det innan frosten slår till på allvar.

Den sättpotatis som var överlopps och som jag slängde på tippen frodades däremot och blommade så vackert i augusti. Jag kanske ska odla där i fortsättningen? 😀

Röster ur det förflutna
För ett par veckor sen ringde en av exets kompisar och ville höra hur jag har det. Jag blev minst sagt förvånad. Honom har jag varken sett eller hört av på 10 år. Men det var förstås en trevlig överraskning.

Lika förvånad blev jag över ett mejl jag fick i söndags av en före detta kollega. Henne jobbade jag ihop med 1992-1997 och hade bara sporadisk kontakt med henne efter det. Också en trevlig överraskning. 🙂

Alla som känner mig vet att jag är urdålig på att hålla kontakt. Inte ens mina närmaste vänner hör av mig särskilt ofta. Antagligen är det nåt som saknas i min sociala kompetens eller så är jag just så självtillräcklig som Drakar sägs vara? Det betyder absolut inte att jag inte bryr mig om, det blir bara inte av att jag hör av mig.

Ö-vimpelSlängt vimpeln
Med tanke på att jag syndade grovt när jag hängde flaggan på tork efter tvätten, antar jag att man heller inte får han­te­ra en vimpel hur som helst? Men nu är det gjort. Den ligger hoprullad i en soppåse och kommer så småningom att brännas antar jag. Då är frågan om jag borde ha kremerat den själv? Hur som helst är det nu för sent att ge den upprättelse.

Idag köpte jag en ny ”ö-vimpel” som ska hissas så snart vi övergår till sommartid igen. Det kan förresten vara bra att veta att man kan köpa den i kommunhusets reception i Dalsbruk.

Illa till
Snart ligger jag illa till hos en svärson… Under dagens lektion med hans svärmor föreslog jag att hon skulle använda Windows Live i stället för den webbaserade mejlklienten hon använder nu. Skälet är att man i Picasa kan välja storlek (upplösning) på bilden innan man skickar den, men det förutsätter ett e-post­pro­gram, alternativt ett Gmail-konto och nåt sånt har hon inte heller.

Vi installerade Windows Live, men kunde inte konfigurera mejlkontot i och med att varken jag eller svärmor visste namnet på den in- och utgående mejlservern. Hon hade dessutom ingen aning om vilka användar­uppgifter hon har hos bredbandsleverantören. Det fanns heller ingen inställning i webbklienten som kunde vara till hjälp.

Det är här svärsonen kommer in. Han kommer nu att bli ombedd att fixa mejlkontot. Hoppas hon inte talar om för honom vad jag heter och var jag bor. 😉

Ros 2Mirakel
Eftersom jag inte har några barn köper jag en mors­dags­ros till mig själv ibland. Den jag köpte i våras trotsar alla odds och blommar för tredje gången. Visst är det ett mirakel?

När frosten slog till för ett tag sen flyttade jag in den i verandan, men nu när det är varmare får den stå ute igen. Ett tiotal knoppar väntar ännu på att få slå ut, men risken är stor att dom inte hinner det innan kölden är här på allvar. Men än så länge njuter jag varje gång jag ser dom små gulrosa blommorna. 🙂

av

2.7 – Njutbart

Jag har varit på besiktning, fått rabarberpaj, avverkat frökapslar, tagit upp potatis och plockat blommor. Det doftar kokt dill, gulmåra och färska jordgubbar i köket.

TandläkarePå besiktning
Idag på förmiddagen var det dags för den årliga besiktningen av ”gaddarna”. Min tandläkare börjar alltid med att kolla om tänderna sitter fast. Det är nästan det pirrigaste momentet, för vad gör man – eller han – om dom är på väg att lossna?!

Jag blev lugnad inom ett par minuter, dom satt stadigt i år också. Inga hål och ingen tandsten hittade han heller och påpekade att tandköttet såg friskt ut. Hela besöket tog sex minuter och då ingick lite småprat.

Vi har nämligen en gemensam bekant. Tandläkarens exfru var min klasskamrat i ”Lönkan”. Ibland är världen mindre än man kan föreställa sig.

Rabarberpaj
Efter ett något längre besök hos ZasData slog jag en signal till Grisen/Tvillingen för att höra om hon var hemma. Det var hon, så jag hotade med besök om tio minuter utan att ens fråga om hon var på väg nånstans kom jag på efteråt. Men då hade hon väl sagt nåt?

När jag steg ur bilen kommenterade jag min klumpighet och frågade om hon skulle i väg nånstans? Hon skulle åka och handla, men det var inte på minuten så jag var välkommen.

Hon hade inte förspillt nån tid – under dom aviserade tio minuterna hade hon kokat kaffe, dukat fram koppar och rabarberpaj. Jag försökte påpeka att det inte var därför jag kom och fick till svar: ”Jasså int’?” med glimten i ögat. Hon känner mig rätt väl vid det här laget så hon vet att jag är en gottegris.

LupinerFrökapselavverkning
Mia mötte mig vid bilen när jag kom hem. Jag hade varit borta i drygt tre timmar, så nu ville hon ha mat. Före maten fick hon lite ömhetsbetygelser som alltid när jag har varit borta. Jag frågade henne vad vi skulle pyssla med resten av dan, men fick inget svar. Hon bara försvann ut när hon hade ätit klart.

Det finns ju alltid en hel rad med saker att ta i tu med men jag bestämde mig för att prioritera lupinernas frökapslar. Enligt kommunens påbud får man ha lupiner på tomten men inte låta dom sprida sig. Jag brukar knipsa bort frökapslarna varje år. Fast inte för att kommunen har bestämt det utan för att jag inte heller vill att dom ska sprida sig hejvilt.

Eftersom sommargrannen inte bryr sig om att göra det samma, är det rätt meningslöst jobb men det kanske har en viss inverkan trots allt.

Potatiskoll
När jag var klar med fröbegränsningen hämtade jag min fina, rostfria potatishacka och en skål till jordgubbarna som mognar på löpande band. På våffelkalaset igår blev det tal om potatis och nu var jag nyfiken på hur små eller stora mina potatisar var.

Under första ståndet hittade jag en liten potatis och en ”ärta”. Under det andra ståndet fanns fler potatisar men också dom i minsta laget. Jag var inte särskilt förvånad. Normalt brukar jag ju börja ta upp dom först i slutet av juli. I år satt jag dom visserligen 1 maj men vädret har inte varit optimalt kan jag tycka.

SkördTyvärr är dom skorviga i år också. För ett tag sen hörde jag nån påstå att dom blir det för att man odlar dom på samma ställe många år i rad. Undrar om det stämmer? Enligt vad jag har läst mig till beror det på kalkhaltig jord. Men strunt samma, jättegoda är dom oavsett.

Blommor
Så här års finns det ju många både odlade och vilda blommor att plocka. Egentligen är dom vack­rast och njutbarast där dom står, men färska blommor inomhus förhöjer trivseln tycker jag.

Doften av gulmåra är jag väldigt förtjust i, så både vardagsrum och ”kontor” har fått var sin vas. På köksbordet ståtar praktlysing, i verandan rallarros och på trappbordet står en liten vas med rosor.

Visst är det härligt med sommar!

av

18.8 – Tidiga vanor och god skörd

Igår var jag morgonpigg(!), tog upp potatis och hade besök. Idag väckte jag exet, tog upp potatis och klippte gräset.

Morgonpigg
Det var så klart Mias förtjänst att jag var uppe redan 6.30 igår morse. Ingen annan (nästan) kan få mig att stiga upp vid den okristliga tidpunkten!

Mina frukostar tenderar att ta allt längre tid i anspråk. Först efter tre timmar var jag redo för dagens värv. Mia var redan inne på sin tredje näbbmus vid det laget.

Potatisupptagning I
Nu äntligen skulle potatisen upp ur jorden. Den ambitionen hade jag ju redan för en vecka sen. En bekant på Facebook tipsade om en bra ursäkt – det är för varmt i källaren. Dess värre är det inte sant, min källare är alltid kall på somma­ren och håller plusgrader på vintern.

Efter att ha fyllt ett ämbar med riktigt fina ”pärer” (jämtl) rann svetten. Solen låg på och det var bleke på sjön så jag bestämde att det fick vara nog och ställde in potatisen i källaren innan jag kastade mig i böljan den blå.

Besök
Den fysiska aktiviteten retade aptiten så jag intog sedvanlig lunch, fil(bunke) och smör­gås, sen la jag mig i hammocken med en bok. Och somnade gott förstås.

En halv timme senare väcktes jag av telefonen. Grisen/Tvillingen undrade om det passade att hon kom på besök? Det gjorde det givetvis.

En knapp timme senare dök hon upp och överräckte en stor bukett blommande ljung. Vi kom fram till att det var för varmt i bersån, så det blev kaffe och te på trappan.

Då vi hade pratat bort ett par timmar hördes åskmuller och mörka moln tornade upp sig i öster. Det fick henne att avrunda besöket för att åka hem och dra ur kontakterna.

Lyckligtvis drog åskan ut till havs, vilket både Mia och jag var glada för. Hon reagerade inte ens på mullret märkte jag.

Telefonväckning
I morse lyckades jag väcka exet. Han om nån brukar vara morgontidig, men inte just idag. Förutom att kolla läget hade jag ett språkmässigt ärende. Jag hade glömt vad ”lokskrält” är på svenska.

Jag har investerat i Orlboka, men lustigt nog finns inte ordet med där trots att ett flertal lokala dialekter ingår. Lokskrält är man då man är helt slut eller utmattad för­kla­ra­de exet. Så nu vet vi det.

Potatisupptagning II
Idag sov både Mia och jag en timme längre. Idag skulle resten av potatisen upp eftersom regn utlovas till i morgon.

Det var lika varmt som igår men det fläktade lite mer så på en timme hade jag bärgat resten av skörden. Nästan ett ämbar till. Jämfört med i fjol är det en markant förbättring så jag är fullt nöjd.

Efter det en avkylning i sjön och lunch som vanligt, följt av slumrande i hammocken. Tur att jag inte är anställd, då skulle det minsann inte bli mycket i lönekuvertet.

Gräsklippning
Så var det gräset – igen. Värmen kombinerad med fuktig jord får gräset att växa i ilfart. Då jag hörde att ”alla andra” var i farten med gräsklippare beslöt jag lite motvilligt att också göra en insats. Som belöning (för att jag var när­gången) fick jag en ros (se bilden).

Efter gräsklippningen blev det också ett dopp, sen gjorde jag kväll. I stället för långfilm på TV fick jag en pratstund med sommargrannen psykologen som kom och hälsade på. Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

av

22.7 – En skön söndag

Jag har njutit av ett ovanligt ljusfenomen, ägnat mig åt lätt rengöring, kollat potatisläget och studerat molnformationer.

Ovanligt ljusfenomen
Dom senaste morgnarna har den också synts en stund, men idag orkade solen lysa hela dagen lång. Dom enda moln som synts har varit fjädermoln. Helt fantastiskt att få njuta av den utan passerande åsk- eller regnmoln!

Rengöring
På dagens att göra-lista fanns två punkter: Aska, respektive Ved. Det betydde att jag skulle tömma askan i köksspisen och bära in ved.

Min vana trogen började jag med nåt helt annat. Bad­rums­mat­torna behövde skuras och golvet torkas. Man kunde nästan sätta potatis på det upptäckte jag när jag tog bort mattorna. Rengöringen var snabbt genomförd – den tomma golvytan är minimal.

Men sen var det askans tur. Återstoden av alla brasor och kremerade jaktbyten är nu spridd runt plom­mon­trädet bredvid dasset.

Då jag hade kommit så långt ner på listan beslöt jag göra en omprioritering. Det kändes inte så himla motiverat att bära in ved då solen sken från klarblå himmel och utetermometern visade 18 grader. Det får bli en annan dag.

Potatiskoll
På tal om potatis bärgade jag en premiärskörd till middagen idag. Dom har inte ens blommat än, men stånden har börjat gulna och då slutar dom växa har det sagts mig. Jag tvivlar starkt på att det beror på torka den här säsongen!

Storleken var som väntat modell större ärter, så det blir nog ingen försäljning i år heller. 😉 Men det fanns trots allt en del hyfsat stora också så jag var ändå nöjd när jag hade fått i hop till en kastrull. Hellre för små än för stora.

Jag har fortfarande för mycket kalk i jorden ställvis, många knölar var skorviga. Fast det inverkar ju inte på smaken, den var det då inget fel på.

Middagen som bestod av sill och den nyskördade potatisen intogs i strålande sol i den före detta och blivande syrenbersån. Eftersom jag envisades med att vara klädd i bikini kändes det för kallt att sitta i skuggan.

Molnstudier
Efter maten fick jag kaffe och sista resterna av en kaka. Det serverades också utomhus.

Jag bar ut Baden-Badenstolen och använde en pall som bord. Att äta och dricka utomhus hör liksom sommaren till och när det nu för en gångs skull var sol skulle den tas vara på tyckte jag.

Sen lutade jag ryggstödet bakåt och låg och tittade på fjädermolnen som passerade högt över mig. En indianhövding, en ängel och en sjuarmad ljusstake upptäckte jag. Dessutom fem svalor och två flyg­plan. En riktigt skön söndag. 🙂

av

8.5 – Våryra

Jag har knottriga öron, båten i sjön och ett tungt trappsteg. Potatisen är satt och en del frön sådda.

Knottriga öron
Mina öron har fått solsting. Sen igår är baksidan alldeles knottrig och kliar förskräckligt. Först trodde jag att jag hade blivit biten av nån osynlig insekt, men efter ett par timmar i solen idag blev det etter värre, så jag antar att det rör sig om nåt slags soleksem.

För att skydda dom överhettade öronen idag tog jag på mig hatt. Den enda som befanns lämplig var min bredbrättade sommar­hatt med en chic liten tygblomma på sidan.

Den passade kanske inte så bra till sweatshirt (tidvis bh), kortbyxor och gummistövlar, men nöden har ingen lag. Jag trodde att ingen såg mig, men min tillfälliga granne hade visst spanat in mig i den underliga munderingen. Men det bjuder jag på. 😀

Båten i sjön
Uteplatsen blev ju klar på nolltid igår men resten tog längre tid. Jag blev nämligen uppmanad att jämna till marken i ena hörnet så att inte regnvattnet rinner ner och lägger sig i en pöl vid kanten på träet.

När jag var klar med grävandet vidtog städning. Förutom virkesrester, sågbock och verktyg behövde rester från cement­plattan städas bort. Det blev en hel skottkärra med material som jag ansåg lämpligt att fylla med nere i stranden.

När jag ändå var där, kom jag på att jag kunde passa på att sätta båten i sjön, så nu ligger den förtöjd på sin vanliga plats vid bryggan. Än så länge utan bänkar och åror (bilden är från 2011), det får bli när jag väl ska ut och ro.

Under båten låg förstås en massa löv som absolut inte fick ligga kvar eftersom resten av stranden är ovanligt prydlig. Det blev en fylld skottkärra till innan jag var nöjd.

Trappsteg
Innan jag gjorde kväll fick jag en strålande idé. Den stora stenen framför ingången till boden skulle ju passa utmärkt som trappsteg vid uteplatsen! Men hur i hela friden skulle jag klara av att flytta på den?

Sen tidigare hantering visste jag att det kändes som om den vägde lika mycket som jag. Att lyfta upp den i skottkärran var helt otänkbart. Sen kom jag på lösningen. Jag kunde dra den på presenningen.

Sagt och gjort. Det gick alldeles utmärkt. Till stor del tack vare att det sluttade ska erkännas. Minsta lilla gupp kändes nästan oöverkomligt. Men till slut kunde jag baxa den på plats. Riktigt bra blev det tycker jag.

 

Potatisen satt
Dagens arbetsuppgift var att vända potatislandet och sätta potatis. Förhoppningsvis inte min sista. 😉

Ett par timmar gick åt att vända jorden, snygga till kanterna och plocka bort ogräs. Sen hämtade jag solhatten och potatisen.

Sju korta fåror med 6-7 potatis i varje fåra innebar att mer än hälften av sätt­potatisen blev kvar. Jag ringde Lingongrannen för att höra om han behövde den, men han hade redan satt sin potatis och hade också överlopps.

Frösådd
När potatisen var övertäckt tog jag itu med mitt s k köksland. En mardröm efter fjolårets träda… Men efter en insats med grep och spade blev det hyfsat och bryggstigen fick mera fyllning.

Efter att ha planterat om några jordgubbsplantor som förökat sig själva, beslöt jag så lite dill och lib­sticka att börja med. Jag har inte inventerat mitt fröförråd än så jag har ingen aning om vilka frösorter jag har kvar, men om jag minns rätt finns det lite av varje att välja mellan.