5.6 – Från lim till återhämtning

Jag har fått besked av chefen, krånglat med en överinspektör, ätit rabarberpaj, räddat en fågel och lagt locket på. Mia har återhämtat sig.

Besked av chefen
Igår åkte jag till Varu-Tjänst för att byta B3-limmet till D4. Chefen själv stod i kassan så jag inledde med att säga: ”Nu ska jag vara besvärlig – igen.” Han tittade på mig, log brett och svarade: ”Ja, det hör väl liksom till könet.” Jag log tillbaka och beklagade att jag bekräftade hans fördomar.

Nåt limbyte blev det inte. Chefen försäkrade att B3 går alldeles utmärkt att använda utomhus och förklarade att D4 är tänkt för våtare förhållanden. Bra så. I stället fick han sälja 10 glassäkringar.

VarningsmärkenKrånglat med en överinspektör
I Egnahemsföreningens medlemsbrev stod om nya varningsmärken som började gälla den 1.6.2015. Fast på Tukes webbsajt hette dom faropiktogram, ett ord som jag aldrig nånsin hört tidigare så fyllde i deras kontaktformulär och föreslog varningsetiketter i stället.

Det ledde till en tät dialog med en kvinnlig överinspektör på Tukes som till slut hänvisade till en sajt för EU:s proffs­översättningar för kemi­ka­lie­ter­mer. Mycket riktigt, där hittade jag det farofyllda ordet och besvarade mejlet med att lova att jag inte skulle trakassera henne mera.

Det hedrar henne verkligen att hon brydde sig om att förklara och motivera. Fler såna offentliga tjänstemän behöver vi! 🙂

Ätit rabarberpaj
Igår höll väglagets styrelse sitt möte på Udden som brukligt. Den här gången var det ”väg­mästa­rens” tur att ha med sig kaffebröd. Och det hade han – en ljummen rabarberpaj som fick strykande åt­gång. Jättesmaskigt. En halv timme senare blev vi seriösa(re) och avhandlade ganska effektivt dagens ärenden.

PippiRäddat en fågel
I förmiddags var det dags igen. En talgoxe förirrade sig in i verandan och var helt säker på att det fanns en utgång i köket. Tack vare den incidenten är spindelväven i taket ett minne blott, men jag hade gärna avstått.

Dess värre infann sig storjägarn också, vilket verkligen inte gjorde saken bättre. Flygturerna slutade så småningom med att Mia fångade pippin, men matte bände upp käkarna och snodde den. Den stackars fågeln var jättestressad, så jag la den i takrännan ovanför trappan för att hon inte skulle komma åt den.

En stund senare kollade jag om den var kvar och då jag kom nära med handen flög den sin väg till närmaste buske. Där höll den en lång monolog som jag inte törs återge i det här forumet. Eller så kanske den kvittrade av pur förtjusning? Inte så lätt att förstå fågelspråk.

StolpskyddLag locket på
I eftermiddags beslöt jag använda B3-flaskan och limma fast ”taken” på staketsolparna. Det blev precis så fint som jag tänkt mig. Tack vare den gamla enen och juniors insats finns det ingen i hela världen som har så vackra (och originella) regnskydd som jag!

Mia har återhämtat sig
Seni igår kväll kom Mia in och kastade sig raklång på golvet. Hon hässjade och andades våldsamt och tittade mot dörren som om hon tvivlade på att hon verkligen var i säkerhet. Hon hade uppenbarligen råkat ut för nåt fasansfullt.

Jag har tidigare tvivlat på att katter spinner när dom har ont, men det gör jag inte längre… När jag strök henne över magen spann hon på ett sätt som jag aldrig har hört tidigare. Ett mycket ”vassare” ljud än välbehagsspinnande. Var exakt hon hade ont kunde jag inte avgöra. Det kanske kändes som om lungorna höll på att sprängas?

Mia vilarHon hämtade sig inte innan det var läggdags så jag sa godnatt och lämnade henne på golvet i var­dags­­rummet dit hon hade förflyttat sig. Totalt utpumpad var hon, stackar’n. Vad hon hade sprungit undan vet jag förstås inte, men att döma av hennes tillstånd var det en bra bit hemifrån och nåt som hon var livrädd för.

När köksklockan slog halv tre vaknade jag och kände till min lättnad att hon låg bredvid mig i sängen som vanligt. Skönt, då behövde jag inte oroa mig mer. Efter en välförtjänt sovmorgon var hon lyckligt­vis sig själv igen. 🙂

8.6 – Stress och antistress

Jag har haft herrbesök, modifierat ett recept, levererat vykort, träffat Nelson och varit värd för styrelsemöte. Mia har fått ny diagnos.

Herrbesök
Nån timme efter att jag var klar med gräsklippningen igår kom ”unge gentlemannen” på besök. Med sig hade han en rolig present i utbyte mot en bok jag hade lovat honom. En liten tavla som beskriver svarta katters lynne. Den tyckte han passade Mia och mig och det hade han alldeles rätt i. 🙂

KokbokModifierat recept
Igår fick jag för mig att jag skulle bjuda på rabarberpaj till dagens styrelsemöte och kollade att jag hade alla ingredienser. I förmiddags hämtade jag rabarberstjälkarna och satte i gång.

”Blanda de torra ingredienserna och nyp ihop dem med smöret” stod det i receptet. ”Aldrig i livet!” tänkte jag och smälte smöret innan jag rörde ner det i ”torrskaffningen”. Det gick precis lika bra. Sen var ju frågan var om pajen skulle bli som tänkt?

Efter 15 minuters gräddning såg pajen ungefär ut som kokt havregrynsgröt så jag blev lite orolig. Enligt receptet skulle den vara klar på 15-20 minuter. Jag flyttade formen längst upp, ökade värmen något och efter ytterligare 15 minuter fick den äntligen ”fin, guldbrun färg”. Så bra, då funkade den modifieringen!

Vykortsleverans
När pajen var klar var det dags att hämta Daphnias ordförande. Hon ville gärna följa med till Söderlångvik och leverera vykort. Igår kom jag nämligen överens med försäljaren i hantverksboden att Daphnia kunde få ha sina vykort till försäljning där.

Vi hittade en lämplig stolpe för vykortsställningen  så jag skruvade fast den, försåg den med en förklaring till varför man ska köpa ett vykort och fäste vår broschyr nertill på ställningen. Riktigt bra blev det tyckte vi alla tre.

NelsonTräffat Nelson
På hemvägen stannade jag till hos Nemos matte. Dels ville jag hälsa på henne och dels ville jag träffa Nelson, som är ny i familjen. Jo, och så ville jag fotografera hennes förgätmigejer! Helt fantastiskt frodiga lyser dom himmelsblåa vid vägkanten.

Nelson bor i en jättefin bur ute på gräsmattan och såg ut att trivas förträffligt. Han är jättegod kompis med hunden Siri berättade matte och är förtjust i hundfloka. Nelson är alltså en kaninkille. En jätte­gullig liten ulltuss. En sån vill jag också ha… 🙂

Mötesvärd
Det blev ett längre besök än planerat. När jag kom hem var det en timme kvar tills styrelsen för Lion Mountain Finland rf (LMF) skulle samlas. Nu gällde det att duka kaffebordet i bersån, ladda kaffe­kannan och plocka fram handlingar.

Det blev ett konstruktivt möte på dryga två timmar och rabarberpajen fick godkänt.

Mia i gräsetNy diagnos
Cortisonsprutan minskade klådan några dar, men återkom därefter. Sen i fredags har den minskat markant, vilket har fått mig att ställa ny diagnos. Mias klåda beror på stress.

Stressen kommer sig av sommargrannens hundar. Sen Kristi Himmelsfärd har upp till tre hundar vistats på granntomten och en av dom vill prompt undersöka vår. Mattes och husses disciplin är inte värd namnet har jag noterat.

Intrången och hundnärvaron har fått Mia att antingen stanna inomhus eller möjligen våga sig ut på trappan. Och klådan har alltså fortsatt.

I fredags försvann alla hundar och sen dess beter hon sig normalt igen. Inget bitande och dragande i pälsen längre och hon törs röra sig fritt. Jag kan bara hoppas att hundarnas vistelse hålls på ett minimum.

Fortsätter hundbesöken på min tomt får jag helt enkelt be sommargrannen fixa ett staket, så här vill varken Mia eller jag ha det. 😦

2.7 – Njutbart

Jag har varit på besiktning, fått rabarberpaj, avverkat frökapslar, tagit upp potatis och plockat blommor. Det doftar kokt dill, gulmåra och färska jordgubbar i köket.

TandläkarePå besiktning
Idag på förmiddagen var det dags för den årliga besiktningen av ”gaddarna”. Min tandläkare börjar alltid med att kolla om tänderna sitter fast. Det är nästan det pirrigaste momentet, för vad gör man – eller han – om dom är på väg att lossna?!

Jag blev lugnad inom ett par minuter, dom satt stadigt i år också. Inga hål och ingen tandsten hittade han heller och påpekade att tandköttet såg friskt ut. Hela besöket tog sex minuter och då ingick lite småprat.

Vi har nämligen en gemensam bekant. Tandläkarens exfru var min klasskamrat i ”Lönkan”. Ibland är världen mindre än man kan föreställa sig.

Rabarberpaj
Efter ett något längre besök hos ZasData slog jag en signal till Grisen/Tvillingen för att höra om hon var hemma. Det var hon, så jag hotade med besök om tio minuter utan att ens fråga om hon var på väg nånstans kom jag på efteråt. Men då hade hon väl sagt nåt?

När jag steg ur bilen kommenterade jag min klumpighet och frågade om hon skulle i väg nånstans? Hon skulle åka och handla, men det var inte på minuten så jag var välkommen.

Hon hade inte förspillt nån tid – under dom aviserade tio minuterna hade hon kokat kaffe, dukat fram koppar och rabarberpaj. Jag försökte påpeka att det inte var därför jag kom och fick till svar: ”Jasså int’?” med glimten i ögat. Hon känner mig rätt väl vid det här laget så hon vet att jag är en gottegris.

LupinerFrökapselavverkning
Mia mötte mig vid bilen när jag kom hem. Jag hade varit borta i drygt tre timmar, så nu ville hon ha mat. Före maten fick hon lite ömhetsbetygelser som alltid när jag har varit borta. Jag frågade henne vad vi skulle pyssla med resten av dan, men fick inget svar. Hon bara försvann ut när hon hade ätit klart.

Det finns ju alltid en hel rad med saker att ta i tu med men jag bestämde mig för att prioritera lupinernas frökapslar. Enligt kommunens påbud får man ha lupiner på tomten men inte låta dom sprida sig. Jag brukar knipsa bort frökapslarna varje år. Fast inte för att kommunen har bestämt det utan för att jag inte heller vill att dom ska sprida sig hejvilt.

Eftersom sommargrannen inte bryr sig om att göra det samma, är det rätt meningslöst jobb men det kanske har en viss inverkan trots allt.

Potatiskoll
När jag var klar med fröbegränsningen hämtade jag min fina, rostfria potatishacka och en skål till jordgubbarna som mognar på löpande band. På våffelkalaset igår blev det tal om potatis och nu var jag nyfiken på hur små eller stora mina potatisar var.

Under första ståndet hittade jag en liten potatis och en ”ärta”. Under det andra ståndet fanns fler potatisar men också dom i minsta laget. Jag var inte särskilt förvånad. Normalt brukar jag ju börja ta upp dom först i slutet av juli. I år satt jag dom visserligen 1 maj men vädret har inte varit optimalt kan jag tycka.

SkördTyvärr är dom skorviga i år också. För ett tag sen hörde jag nån påstå att dom blir det för att man odlar dom på samma ställe många år i rad. Undrar om det stämmer? Enligt vad jag har läst mig till beror det på kalkhaltig jord. Men strunt samma, jättegoda är dom oavsett.

Blommor
Så här års finns det ju många både odlade och vilda blommor att plocka. Egentligen är dom vack­rast och njutbarast där dom står, men färska blommor inomhus förhöjer trivseln tycker jag.

Doften av gulmåra är jag väldigt förtjust i, så både vardagsrum och ”kontor” har fått var sin vas. På köksbordet ståtar praktlysing, i verandan rallarros och på trappbordet står en liten vas med rosor.

Visst är det härligt med sommar!