12.4 – Kalasväderssysselsättning

Det är kalasväder, jag har haft tebesök och fått sommarveden, hittat stora skiftnyckeln, druckit kaffe i bersån och räddat liv.

Kalasväder
Idag är tredje dagen i sträck med strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Vid lunchtid igår visade termometern hela 12,8°! Fast det är ett övergående nöje påstår MI. I slutet av veckan får vi hålla till godo med hälften, så det är bäst att passa på att njuta så länge det varar. 🙂

Sommarved 2Tebesök och sommarved
Som omväxling hade jag tebesök i söndags eftersom lördagen upptogs av kunskapsinhämtning. Vi hade bara hunnit börja te- och kaffedrickandet då det hördes traktorljud utanför huset.

En snabbtitt i sovrumsfönstret avslöjade att leveransen av sommarved var på G så vi gick ut och såg på medan traktor och släpvagn skickligt rattades till anvisad plats för tömning. Fyra kubik bestod lasset av enligt uppgift, men Vik Husse bedömde att det nog var med råge.

Efter det korta avbrottet fortsatte vi våra övningar vid kaffebordet tills Vik Husse tyckte det var dags att dra för den här gången.

Hittat stora skiftnyckeln
Sen några dar tillbaka har kökskranen läckt varje gång jag tappat vatten så jag antog att packningen hade gett sig. För att kontrollera antagandet beslöt jag skruva loss kranen, men hade inga lämpliga verktyg förrän jag kom på att jag ju faktiskt är ägare till en skiftnyckel modell större. Frågan var bara var jag hade den?

KökskranIgår hittade jag den äntligen. Den låg i verktygsväskan som förvaras i ett litet skåp under vinds­trappan. Det var förstås sista stället jag letade på.

Dess värre var det inte bara packningen som behövde bytas. När jag tog loss kranen ramlade översta delen av, sönderfrätt av rost. 😦

Jag blev ändå inte särskilt överraskad. För drygt 10 år sen köpte jag den begagnad så den har nog gjort sitt. Frågan är nu om det finns en passande kran att byta till så jag slipper byta blandaren dessutom? Hoppeligen kan den rara rörkillen lösa problemet.

I bersånKaffe i bersån
Både igår och idag har tiden gått åt till träd­gårds­ar­be­te tack vare finvädret. Igår kom jag inte på att jag kunde dricka kaffe i bersån, men det tog jag igen idag.

Som belöning för att jag lyckades beskära jersmi­nen utan att slå ihjäl mig tog jag med mig koppen och en stol ut i bersån. Jag hade gärna suttit kvar och lyssnat på fågelkvittret en stund till, men lövhögarna och krattan väntade.

Räddat liv
Igår eftermiddags meddelade Mia att hon hade fångat ett byte. En fågel såg jag genast och beslöt att om möjligt rädda den. Insatsen lyckades, den flög snabbt i väg och satte sig i stora granen för att återhämta sig.

Groda 2Mia parkerade sig nedanför och muttrade nåt om att mattes inblandning var synnerligen onödig, men så småningom gav hon upp och insåg att fågeln inte tänkte låta sig fångas på nytt.

Idag råkade jag få syn på henne när hon jagade en liten groda. Att grodor också skriker när dom är i nöd hade jag ingen aning om? Ett gällt läte som inte gick att misstolka.

Så snart grodan satt still, tog jag ett försiktigt men stadigt grepp om den och bar den till stranden för att släppa den i vattnet. Där skulle hon garanterat inte försöka ta den. Undrar vad det blir nästa gång?

27.9 – Liv och leverne

Jag har räddat ett liv, gjort min läxa, oroat mig igen och bevistat ett födelsedagskalas.

Rödhake

Hösten 2012 hade jag tyvärr inte samma tur.

Räddat ett liv
Till skillnad från den förra räddningen lyckades jag med gårdagens. Mia hade fångat en ung rödhake, en av mina favoritfåglar, som hon kom in med i verandan.

När hon för ett ögonblick släppte taget om den, flög den upp i ­fönstret där jag så försiktigt som möj­ligt fångade den så jag kunde gå ut på trappan och släppa den. Det kändes gott att se den flyga sin kos. Mia var förstås mindre glad, men insåg att hon inte hade en chans att fånga den på nytt.

Gjort min läxa
Igår såg och lyssnade jag på det andra avsnittet av distanskursen som handlade om bländare och slutartid. Kursen heter ”Lär känna din digisystemkamera” och anordnas av Jakobstads Arbis. Den kursen tyckte jag att jag behövde för att bli närmare bekant med min nya kamera och för att få lite praktiska tips och råd.

Veckans uppgift var att testa olika bländar- och slutarvärden och mejla bilderna till kursledaren. S-läget (slutarläget) kommer jag bara att behöva om jag ska fotografera en fladdrande insekt inser jag, men A-läget (bländarläget) kommer säkert till användning oftare.

Oroat mig igen
Idag var det dags igen. ”Fjantmatte” blev orolig då timmarna gick och ingen kisse syntes till trots högljutt lockande. Hon har kanske gjort slut på lämpliga byten på hemfronten och behöver göra längre turer?

Hon gick ut kvart i åtta och var inte tillbaka förrän strax före tolv. Vid det laget hade jag som vanligt hunnit måla upp diverse skräckscenarier i mitt inre, så glädjen var desto större då jag hörde ring­klockan.

Bevistat födelsedagskalas
Strax före kaffetid idag tog jag på mig rock och stövlar för att knalla över till grannen. Herr grannen junior firade sin 15-års dag i efterskott och fru grannen hade aviserat att jag var välkommen på efter­middags­kaffe. I vår by betyder det ca 15.00.

För en gångs skull kom jag lagom, varken först eller sist. Mia följde givetvis med, men fick snällt accep­tera att stanna ute. Katterna Mimmi och Musse tillhörde nämligen gästerna och skulle garanterat inte ha uppskattat hennes närvaro. Hon hade vissa synpunkter på det där med att stanna ute, men jag slog dövörat till.

KonfirmationskorsEfter hand blev det trångt runt det dignande kaffebordet, men gästerna spridde villigt ut sig till an­grän­sande rum. Som så ofta innebar det att flertalet herrar höll till för sig medan damerna satt kvar i köket och ventilerade både smått och stort.

På hemvägen gick jag och funderade på vad jag hade haft för mig när jag var 15, men kunde inte komma på nåt annat än kon­fir­ma­tio­nen. Det stämde, 9.12.1967 står det på baksidan av det vackra keltiska korset jag fick i present av mormor. Dagböckerna var ingen hjälp, under åren 1966-1972 hade jag tydligen skrivpaus, vilket möjligen kan tyda på att jag hade roligare saker för mig?

Hur som helst känns det konstigt att det i min bekantskapskrets finns personer som är nästan 50 år yngre eller mer. Och värre blir det efter hand som åren går. 😀

5.6 – Från lim till återhämtning

Jag har fått besked av chefen, krånglat med en överinspektör, ätit rabarberpaj, räddat en fågel och lagt locket på. Mia har återhämtat sig.

Besked av chefen
Igår åkte jag till Varu-Tjänst för att byta B3-limmet till D4. Chefen själv stod i kassan så jag inledde med att säga: ”Nu ska jag vara besvärlig – igen.” Han tittade på mig, log brett och svarade: ”Ja, det hör väl liksom till könet.” Jag log tillbaka och beklagade att jag bekräftade hans fördomar.

Nåt limbyte blev det inte. Chefen försäkrade att B3 går alldeles utmärkt att använda utomhus och förklarade att D4 är tänkt för våtare förhållanden. Bra så. I stället fick han sälja 10 glassäkringar.

VarningsmärkenKrånglat med en överinspektör
I Egnahemsföreningens medlemsbrev stod om nya varningsmärken som började gälla den 1.6.2015. Fast på Tukes webbsajt hette dom faropiktogram, ett ord som jag aldrig nånsin hört tidigare så fyllde i deras kontaktformulär och föreslog varningsetiketter i stället.

Det ledde till en tät dialog med en kvinnlig överinspektör på Tukes som till slut hänvisade till en sajt för EU:s proffs­översättningar för kemi­ka­lie­ter­mer. Mycket riktigt, där hittade jag det farofyllda ordet och besvarade mejlet med att lova att jag inte skulle trakassera henne mera.

Det hedrar henne verkligen att hon brydde sig om att förklara och motivera. Fler såna offentliga tjänstemän behöver vi! 🙂

Ätit rabarberpaj
Igår höll väglagets styrelse sitt möte på Udden som brukligt. Den här gången var det ”väg­mästa­rens” tur att ha med sig kaffebröd. Och det hade han – en ljummen rabarberpaj som fick strykande åt­gång. Jättesmaskigt. En halv timme senare blev vi seriösa(re) och avhandlade ganska effektivt dagens ärenden.

PippiRäddat en fågel
I förmiddags var det dags igen. En talgoxe förirrade sig in i verandan och var helt säker på att det fanns en utgång i köket. Tack vare den incidenten är spindelväven i taket ett minne blott, men jag hade gärna avstått.

Dess värre infann sig storjägarn också, vilket verkligen inte gjorde saken bättre. Flygturerna slutade så småningom med att Mia fångade pippin, men matte bände upp käkarna och snodde den. Den stackars fågeln var jättestressad, så jag la den i takrännan ovanför trappan för att hon inte skulle komma åt den.

En stund senare kollade jag om den var kvar och då jag kom nära med handen flög den sin väg till närmaste buske. Där höll den en lång monolog som jag inte törs återge i det här forumet. Eller så kanske den kvittrade av pur förtjusning? Inte så lätt att förstå fågelspråk.

StolpskyddLag locket på
I eftermiddags beslöt jag använda B3-flaskan och limma fast ”taken” på staketsolparna. Det blev precis så fint som jag tänkt mig. Tack vare den gamla enen och juniors insats finns det ingen i hela världen som har så vackra (och originella) regnskydd som jag!

Mia har återhämtat sig
Seni igår kväll kom Mia in och kastade sig raklång på golvet. Hon hässjade och andades våldsamt och tittade mot dörren som om hon tvivlade på att hon verkligen var i säkerhet. Hon hade uppenbarligen råkat ut för nåt fasansfullt.

Jag har tidigare tvivlat på att katter spinner när dom har ont, men det gör jag inte längre… När jag strök henne över magen spann hon på ett sätt som jag aldrig har hört tidigare. Ett mycket ”vassare” ljud än välbehagsspinnande. Var exakt hon hade ont kunde jag inte avgöra. Det kanske kändes som om lungorna höll på att sprängas?

Mia vilarHon hämtade sig inte innan det var läggdags så jag sa godnatt och lämnade henne på golvet i var­dags­­rummet dit hon hade förflyttat sig. Totalt utpumpad var hon, stackar’n. Vad hon hade sprungit undan vet jag förstås inte, men att döma av hennes tillstånd var det en bra bit hemifrån och nåt som hon var livrädd för.

När köksklockan slog halv tre vaknade jag och kände till min lättnad att hon låg bredvid mig i sängen som vanligt. Skönt, då behövde jag inte oroa mig mer. Efter en välförtjänt sovmorgon var hon lyckligt­vis sig själv igen. 🙂

18.7 – Uteliv

Bikinivädret fortsätter, gårdagen försvann, sensommarblommorna har slagit ut, jag har räddat ett liv (igen), smörjt kråset och tappat upp ”hembränt”.

Bryggan 2Fortsatt bikiniväder
Redan tjugo över sju i morse stod termometern på 17,7°, men dagen blev ändå inte lika varm som igår. Men fullt tillräckligt för lättast möjliga klädsel.

Att bo i ett semesterparadis året om är sannerligen inte alla förunnat. Mia och jag är verkligen privi­legierade!

Gårdagen försvann
Gårdagen började med telefonsupport vid 10-snåret och följdes av fru grannens snabbesök för att beundra sevärdheten (se inlägg 16.7). På FB har jag för övrigt aviserat gratis inträde för dom första 100 besökarna. 😀

Efter två anlände LMFs ordförande som avtalat och fick börja med ett dopp i sjön, sen vankades kaffe i bersån. En guidad roddtur upp i viken och runt Hästholmen hann vi också med, förutom diverse in­tres­santa livsfilosofiska och föreningsspecifika diskussioner.

Sensommarblommorna har slagit ut
När duntravet, gulmåran och rödklinten har slagit ut vet man att klockan snart är slagen för den här sommaren. Men det är ju så det ska vara på den här delen av jordklotet. Fast lika vemodigt varje år.

PippiLivräddningsaktion
Idag var det dags igen – Mia kom in med en fågelunge. Jag tog loss fågeln ur hennes mun, talade om för den att den måste akta sig för Mia, fotograferade den och lyfte upp den på trapptaket ifall den behövde ta igen sig. Men den var pigg nog att genast flyga sin kos. Ett tjirp hördes som tack för hjälpen.

Sen var Mia sur ett tag. Hon la sig på trappan och ville inte alls bli kelad med. Tyvärr kommer hon nog aldrig att lära sig att jag snor hennes fågelbyten om jag har en chans så hon låter bli att jaga dom. 😦

Smörjt kråset
Innan jag bytte om till gå-bort-fin klädsel slängde jag i mig lite uppvärmd kålsoppa (den där med korv i). För att få lite sting på den pressade jag ner en vit­löks­klyfta. Det gjorde susen!

Idag hade nämligen ”vägmästaren” födelsedag och jag hade redan kollat att han firade hemma den här gången så att jag inte klädde upp mig i onödan. Strax före kaffetid gav jag mig av. För att Mia inte skulle följa med var jag som vanligt tvungen att ta bilen.

Kaffet och go’sakerna serverades i salen, men alla föredrog att sitta ute i det fina vädret. Det var ju bra att jag hade ätit innan, annars hade jag kanske gått loss på jordgubbstårtan en tredje gång. Och så fanns det morotskaka, en av mina stora favoriter. Tur att det inte är födelsedagskalas så ofta. 🙂

HembräntHembränt
När jag kom hem bytte jag raskt om till vardagskläder och satte i gång med pyssel utomhus. Bland annat tappade jag upp ”hembränt” i en dunk.

Färgen är mycket mörkare än tidigare konstaterade jag. Den påminner närmast om svagdricka och doften skiljer sig från i fjol, vilket antagligen beror på att ned­bryt­nings­pro­ces­sen är snabbare numera tack vare det nya medlet. Det handlar alltså om ”kompostvätska” som jag använder till växtgödning. Vad trodde du? 😀

13.7 – Weekend-nöjen

Jag har utverkat ett tillstånd, svettats i onödan, räddat liv, haft telefonsupport och försökt mäta siktdjupet.

VedhögUtverkat tillstånd
Vedleveransen närmar sig så småningom så jag tyckte det var bäst att varsko sommar­gran­nen och utverka tillstånd att få tippa vedlasset där jag tycker det är mest praktiskt. Platsen är den samma som 2011 eftersom den ligger så nära vedlidret som möjligt.

Jodå, det gick bra tyckte två av tre delägare så då är det majoritetsbeslut. De facto är platsen inte ens på varken min eller deras tomt, men dom kunde ju ha synpunkter ändå eftersom vedhögen kommer att ligga så nära deras garageport.

Svettats i onödan
Jag begriper inte vad som flög i mig igår eftermiddag? Jag fick för mig att jag skulle klippa gräset på slänten ner mot sjön. För det första behövdes det inte alls ännu och för det andra kommer gräs­mattan att bli brun eftersom det är så torrt. Inge’ smart alls.

Antagligen hade jag behov av att göra nåt konkret som gav synligt resultat? Men egentligen svettades jag alltså i onödan.

Livräddning
Under tiden jag klippte gräs låg Mia ingalunda på latsidan. Då jag kom in i köket skvallrade dun och fjädrar om vad som försiggått.

När jag en stund senare gick in i sovrummet blev jag minst sagt överraskad. På fönsterbrädan sitter en fågelunge som tittar på mig med stora ögon. Nu blev det min tur att få tag i den, men bara för att kunna återge den friheten.

Mia var utom syn­- och hörhåll så jag slapp lyckligtvis hennes ”hjälp”. Den lilla pippin var pigg nog att försöka flyga sin kos, men hamnade till slut bakom en byrå. Det innebar vissa svårigheter att komma åt den, men till slut kunde jag kupa handen runt den lilla kroppen och låta den få luft under vin­gar­na. Det kändes bra. 🙂

SupportTelefonsupport
Ibland blir jag storligen förundrad över hur människor resonerar… I stället för att lämna in datorn på service åker man till storstan, köper en ny, väntar i fem timmar och betalar för att få den installerad med de program man vill ha. Ändå saknas vissa visade det sig när jag blev uppringd.

Jag räknade raskt ut att för den totala kostnaden hade man fått service på den befint­liga datorn i nästan 10 timmar! Fast var och en gör förstås efter eget huvud. Men begriper det gör jag inte.

Misslyckad siktdjupsmätning
Idag var det snudd på storm på sjön och tidvis vita gäss på vågorna. Att ro ut till mätplatsen krävde verkligen att jag tog i för att komma nån vart, jag hade motvind på ditvägen.

Mätningen fick bli en uppskattning. Eftersom båten drev i den hårda vinden – jag saknar ankare – gick det inte att få linan till ”sikttallriken” rak. Idag hade jag bestämt behövt en assistent, men Mia kan ju inte ro och avskyr dessutom båtfärder sen hon fick sitt ofrivilliga dopp så det fick bli ett uppskattat mätvärde.

31.1 – Bedrifter

Jag har uträttat en storbedrift, gjort ett fynd, räddat liv och blivit bjuden på middag.

Storbedrift
Gårdagens väder lockade nog ingen till utomhusvistelse – blötsnö och snudd på stormvindar. Däremot var vädret perfekt för att tvätta och diska. I synnerhet det senare, teskedarna var slut.

DiskInnan jag kavlade upp ärmarna hade klockan hunnit bli över halv sex. Det fanns mycket roligare saker att pyssla med. En dryg timme senare var det äntligen tomt på diskbänken. Två veckors disk tar sin tid.

Jag kom fram till att jag kanske borde diska en gång per vecka i stället så jag klarar det på en halv timme. Återstår att se vad det blir av den ambitionen?

Fynd
I jakt på nåt helt annat hittade jag klementiner i skafferiet. Så bra! Dom hade jag totalt glömt bort.

Det visade sig att dom var inköpta före jul… Inte så värst saftiga längre, men dom går faktiskt att äta om man inte är alltför kräsen. Och det är man ju inte. Fast det oroar mig att dom fortfarande är ätbara, undrar vilka gifter dom har blivit behandlade med?

Operation livräddning
Senaste dygnet har vi haft besök av en ny skogsmus. En lurig rackare som har lyckats hitta alla göm­ställen där Mia inte kommer åt.

Strax innan jag släckte läslampan i natt hörde jag att den hade vågat sig fram. Av pipet framgick att Mia hade fått tag på den så jag steg upp, fast besluten att förkorta pinan för den.

När jag kom in i köket hade den tagit sin tillflykt till den ena av mina nyare vinter-Croqs som jag förvarar på hyllan längst ner i telefonbänken. Det hade Mia inte riktigt koll på så jag lyfte upp dojan utan att hon reagerade. Hon fortsatte leta bland dom andra skorna.

LivräddningDen lilla tussen undrade nog vad som hände när gömstället rörde på sig men låg snällt kvar medan jag tog fram kameran och för­evi­gade den från olika vinklar. Efter den lilla fotosessionen hade mitt hjärta smält fullständigt.

I stället för att avliva musen drog jag upp rullgardinen i sovrummet och öppnade fönstret. Doften av frisk luft fick den att nyfiket titta ut över kanten på skon så jag skyndade mig att sträcka ut armen och tippa ut det lilla livet så lågt ner som möjligt. Jag ville ju inte att den skulle slå ihjäl sig nu när jag hade beslutat rädda den. Lyckligtvis ligger sov­­rum­met på marknivå så fallet blev inte speciellt högt.

Ett lätt liten duns hördes när den landade på snön. I morse kollade jag för säkerhets skull att den inte låg kvar men såg inget så jag hoppas den klarade sig. Och att den inser att det är bäst att hålla sig borta från det här huset i fortsättningen.

Middag
Förra veckan blev jag inbjuden på middag. SMSet löd: ”… Hur ser din kalender ut för 2014, första kvar­talet, eller nästa vecka 2013?” Som bekant är vi pensionärer strängt upptagna. Fast skillnaden mellan oss och heltidsarbetande är att en programpunkt per dag innebär att hela dagen är upptagen (förstörd).

Som förrätt serverades en härlig svampsoppa, självfallet gjord på egenhändigt plockad svamp. Varm­rätten bestod av en färdigköpt pizza som utökats med en mängd tillbehör. Den som hade tillverkat pizzan skulle förmodligen aldrig ha känt igen den. Mycket god den också. Som avrundning fick jag kaffe och en croissant fylld med hemlagad äppelsylt. Jättemumsigt.

Hela mid­dagen tog tre och en halv timme i anspråk. Det är en viss skillnad mot mina solomiddagar som är avklarade på ungefär samma antal minuter. Å andra sidan pratar jag aldrig när jag äter middag ensam så det kanske förklarar tidsvinsten? 😀