När jag letade efter nåt helt annat i dag, dök den här dikten upp bland mina anteckningar i OneNote:
Mitt liv är mitt och ingen ska ta det ifrån mig!
Vad jag har vill jag ge av fri vilja när mitt hjärta är redo och stunden är inne.
Ingen har någon rätt till mig. Ingen enda!
Ingen känner min väg.
Inte heller jag känner den men den blir synlig för mig medan jag vandrar.
Bara den kan jag leva nära som bejakar att jag drar mig undan, som hejdar sig vid mina gränser och inte hotas av min tystnad.
Den som hävdar sin rätt till mig dödar min glädje, kväver min kärlek, tar mitt liv.
Från den människan går jag bort även om hon skulle vara min mor, min man, mitt barn.
Förf: Margareta Melin