fynd

av

Fynd i skogen

I dag föreslog Husse en tur i skogen för att leta ”trattisar” (trattkantareller). Han utrustade sig med en hink och jag hängde på med kameran om halsen och utrustades med en svampkorg. Värst mycket svamp hittade jag inte, men desto fler bildobjekt. 😊

Det första var blommande lummer, en stund senare bad han mig titta på en stor svamp, som jag antog var en fårticka. Några minuter senare fick jag syn på en stor gräsulvslarv. Jag hade inte förväntat mig en sån mitt i skogen, men dom finns förstås lite här och där.

Nästa fynd var en svamp, men eftersom jag inte är nån svampkännare, nöjde jag mig med att beundra och fotografera dess vackra färg. Därefter mera lummer och så en vit sten som stack fram under kam­mossan.

Den kunde jag inte låta bli att gräva fram och placera på en stubbe intill. I närheten fanns faktiskt en hel del trattisar, men dom var än så länge för små för att plockas tyckte jag. Om ingen rubbar stenen, hittar jag dom vid ett senare tillfälle.

När vi vände tillbaka hemåt hade jag nästan fyllt botten på korgen med trattisar och passerade ett glest snår med getpors (skvattram). Innan vi nådde bebyggelsen fick jag syn på ett av mina absoluta favoritmotiv: en bit murket trä som pryddes av olika sorters lav. Oj, så fint! Naturen är den överlägset skickligaste konstnären!

Dagens sista fynd blev en nästan fyrkantig chokladfärgad sten som jag stoppade i fickan. Husse såg långt på mig när jag visade honom den. Han tycker antagligen att jag är helknäpp. 😀

av

23.12 – Da’n före da’n

Jag har dammat av släkt och vänner, gjort ett fynd i verandan och provsmakat julskinkan.

SkänkenDammat av släkt och vänner
Tänk att det blev julstädat i år också. I ärlighetens namn ska medges att sovrummet återstår. Varje gång jag stiger upp eller lägger mig ser jag en lång ”dammkorv” nedanför ena fönstret. Men i morgon ska jag eliminera den också har jag tänkt.

Visst är det märkligt att boytan verkar vara minst dubbelt så stor när man ska städa…? Och vilken tid det tar. I synnerhet om man dessutom ska dammtorka. Igår dammade jag av släkt och vänner som pryder skänken i vardagsrummet. Jag tillhör nämligen den gamla stammen som gillar att ha foto­gra­fier på nära och kära stående framme.

Fynd i verandan
Eftersom antalet ljusa timmar än så länge är begränsat, hann jag bara städa vardagsrum och kök igår. Innan jag hoppade i duschen idag beslöt jag städa i verandan. Den solkiga gångmattan skulle bytas ut mot en ren.

Att dammsuga en matta som ändå ska lämnas in på tvätt verkar kanske onödigt, men man vill ju inte skämmas på tvätteriet. Sen lyfte jag på ena hörnet för att börja rulla ihop den. Och kan du tänka dig vad jag hittade då…? Jo, en nästan mumifierad sork.

Det förklarar lukten jag kände för någon/några månader sen men som jag inte kunde lokalisera. Vid nåt tillfälle har Mia antingen glömt eller tappat bort sitt jaktbyte för jag är det då inte som har lagt den under mattan! Dom platta resterna väntar nu på den slutliga förgängelsen i spisen.

JulskinaProvsmakat julskinkan
Lutfisk har jag köpt tidigare men lite annan julmat ville jag också ha så jag gjorde en butiskrunda på eftermiddagen. Absolut viktigaste inköpet var Bjärnås palvade skinka som säljs i lösvikt i K-butiken. Utan den är det ingen riktig jul.

Men julskinka hör ju också till. Några skivor kunde gott räcka. Lyckligtvis hittade jag en leverantör som erbjöd julskinka i skivor så jag slog till med en förpackning.

När jag kom hem var jag tvungen att provsmaka. Jag hade verkligen inga höga förväntningar och blev därmed inte besviken. Jag har visserligen ätit godare, men faktiskt var den här fullt ätbar trots att jag inte brukar köpa Korpelas produkter i vanliga fall. Å andra sidan fanns det inget att välja på så valet var enkelt. Den rökta skinkan behöver jag inte provsmaka, den VET jag är god.

Därmed önskar Uddmor och Mia dig en God och Glad Jul!

Julkort

av

25.5 – Ibland har man tur…

Jag har gjort ett fynd på komposten, undertecknat, fått betalt i musik, ställt en fråga och halshuggit en plastsäck.

JordrevaFynd på komposten
För ett bra tag sen upptäckte jag att jordrevan som jag hade i ena balkonglådan i fjol hade skjutit nya skott där den låg bland kvistar och torra löv på komposthögen. Nån talade om för mig att om man har tur kan dom över­vintra. Nu har jag lagt tillbaka den i en balkonglåda och såg då till min förvåning att den också har små rosa blomknoppar!

På en trädgårdssajt fick jag fler upp­lys­ningar: ”Växten har grönvita blad och är kraftigväxande. Mångårig perennaväxt, kan användas som marktäckande. Trivs både i soligt och skuggigt läge.” Alltså hade jag inte tur trots allt, men ska givet­vis försöka hitta en plats där den får bo permanent i fortsättningen.

Undertecknat
Idag gjorde jag min sista insats i Daphnia. Jag undertecknade årets protokoll och överlämnade sam­tidigt fjolårets årsmötesprotokoll till ordföranden för arkivering.

Materialet som jag har samlat på mig under dom här två åren ville den nya sekreteraren inte ha, så det får stå kvar i bokhyllan tills vidare. Vem vet, det kanske kommer till användning i nåt samman­hang?

MusikantBetalt i musik
Som ersättning för mina tjänster har jag fått både pengar, ätbart, drickbart och planterbart, men aldrig nånsin tidigare har jag fått betalt i musik! Det fick jag i dag i form av tre melodier som spelades för mig på två olika sorters dragspel under tiden jag drack kaffe. 🙂 Ersättningen var för övrigt generös med tanke på min tre-minuters insats.

Ställt en fråga
Idag gick jag till butiken där jag köpte gräsklipparen och frågade om det finns nåt specialverktyg för att ändra klippläget. Killen bakom disken såg frågande ut så jag förklarade problemet. Nej, några såna verktyg hade han inte, men han erbjöd sig att ringa ”Fredde” för att höra om han hade några.

När han fick svar förklarade han kort läget och lämnade sen över telefonen till mig. Nej, Fredde hade heller inga såna verktyg men frågade om spaken hängt upp sig eller vad var problemet? Jag talade om att det inte finns nån spak på den här modellen, vilket ledde till att han undrade om det satt en låsbricka på hjulaxeln?

Det kunde jag bekräfta, (de facto finns det två), så han lovade komma till Udden och ta en titt. Men först skulle han jobba utomlands i två veckor, så han frågade om jag kunde vänta tills han kom tillbaka? Det kunde jag förstås. Han behövde ju inte veta att jag har en gräsklippare till där det faktiskt finns spakar. 😉

GräsklippareHalshuggit en plastsäck
Det var lite tid kvar på arbetsdagen när jag kom hem så jag beslöt ta fram min stora arbetshäst och klippa gräset på ovansidan av huset. Den har som sagt spakar för att ändra klippläge så jag ställde in önskat läge och satte i gång.

I samband med att jag fyllde på bränsle plockade jag fram en plastsäck som underlag för ren­gö­ringen. Gräsgeggan som bildas under klipparen är idealisk att lägga i dasskomposten, därför ville jag samla upp den.

Då jag klippt klart styrde jag gräsklipparen mot platsen för rengöringen. Vips var halva plast­säcken under klipparen och motorn slog av. Eller så släppte jag möjligen greppet om drifthandtaget rent instinktivt?

Det var ju himla onödigt att köra över plastsäcken. Men hellre det än en elkabel som jag har lyckats med tidigare. Trots misshandeln gick säcken bra att använda och betten kan ju knappelunda ha tagit skada av plasten så den här gången hade jag tur. 🙂

 

av

30.6 – Jubel och klang

Berömmet flödar, jag har haft likvaka, borde flytta och har gjort sagolika fynd.

Mera beröm
Dom positiva kommentarerna till min blogg har duggat tätt under dagen, tack alla som kommit med uppmuntrande tillrop! Fast om jag ska vara ärlig, skriver jag lika mycket för min egen skull som för läsarnas.

Efter mer än sex års skrivande har det nästan gått i blodet. Under dagen får jag idéer som jag an­tecknar och dokumenterar för det mesta vad jag har för mig i bildform. Mest för att jag vid dagens slut annars har glömt vad jag har hållit på med. 😀

Mia med byteLikvaka
Lunchen intogs idag ute på trappan. Som enda sällskap hade jag en huvudlös näbb­mus, så det kändes lite som en likvaka.

På förmiddagen hade Mia med sig en liten rackare med sig in i köket så jag hoppas det var den? Hon blev nämligen plötsligt vrål­hung­rig och glömde bort att hon var mitt uppe i jakten. Näbbmusen passade förstås på att gömma sig under tiden.

En kort stund senare hade hon antingen hittat den eller hämtat en ny. Det är minsann inte lätt att hålla ordning på alla jaktbyten.

Jag borde flytta
Enda sättet att röja rejält i röran är att flytta. Först slänger man en massa grejer när man packar ner och ytterligare en del när man packar upp. Alternativet är att ställa till med auktion eller sälja på loppis.

Idag har jag plockat i hop prylar som dels ska lämnas till onsdagens loppis i Labbnäs, dels säljas på sommarloppisen i Dalsbruk, dels säljas till en uppköpare och dels slängas på soptippen. Det har tagit hel dan i anspråk och ändå kan jag inte se att jag har fått särskilt mycket plats över? Helt otroligt.

StolsdynorSagolika fynd
Belöningen för mitt röjande har dock varit synnerligen givande. Jag har äntligen hittat mina mörk­gröna stols­dynor som jag har saknat i flera år!  Jag visse att dom låg i en plastsäck på vinden men har inte lyckats hitta den.

Det var inte så underligt – på plastsäcken stod det nämligen ”Sängkläder gäst”. I den hade jag ju aldrig tittat om jag inte bestämt mig för att ta rätt på sängkläderna. Överst låg en kudde och ett täcke men under dom låg stolsdynorna. Dessutom en del annat som jag inte alls har saknat kan jag tillägga.

Intill plastsäcken stod två kartonger som jag antog kunde vara loppisböcker. I den ena låg studie­material och ‑litteratur från 1972-74 så det mesta gick i sophögen. Utom en uppsats. Den ska ni få läsa så småningom.

I den andra kartongen låg också skolböcker men av äldre modell. Bland andra ABC-boken och min första läsebok som jag gärna vill behålla.

Min skattkammareUnderst låg ett antal böcker som jag har saknat i många, många år… Alla tio delarna av Min skattkammare, fjärde upplagan, tryckt 1953 och lyckligtvis i utmärkt skick. Oj, vad lycklig jag blev!

Jag vet inte riktigt varför jag prompt ville återse dom men nu är dom inradade i bokhyllan och ska läsas på nytt så småningom. Några konstböcker fick gå till loppisen för att ge plats.

Möjligen hänger böckerna i hop med trevliga barndomsminnen? Jag fick en bok varje jul av mamma (tror jag?) och slukade den direkt när jag fick den. I varje bok finns flera sagor eller berättelser sam­lade och varje ny bok kräver större läskunnighet och ‑förståelse.

Böckerna har säkerligen bidragit till att jag fick en bra början och inledde mitt läsintresse. Ett intresse som för övrigt har hållit i sig hela livet, jag har alltid minst en bok på gång.

 

av

23.4 – Flit och fynd

Igår var jag delvis onödigt flitig och gjorde nya fynd, idag hoppas jag löven har blåst över till grannen.

SnyggtOnödig och ”nödig” flit
Häromdagen spanade jag in en klen lönn som störde mitt synfält. Igår beslöt jag att den skulle bort. Ut­rus­tad med stora gren­saxen gick jag ner till strandkanten på husets västra sida.

Men hej och hå, den var inte alls så klen som jag hade fått för mig när jag såg den genom köks­fön­stret! Här krävdes såg.

LönnenEftersom jag ändå hade ett användbart verktyg gav jag mig på kvistar och trädplantor intill och kom allt närmare tomtgränsen. Ett fullständigt me­nings­löst arbete sa jag högt till mig själv. Dom enda som rör sig där nere är djuren som ska ”besöka” Udden eller kommer för att dricka. Men snyggt blev det ju. 🙂

Sen hämtade jag sågen och fällde lönnen. Tanken var att släpa upp den närmare huset för att den skulle få torka, men den vägde ju bly! Så här års är alla lövträd förstås fulla med sav insåg jag. Rätt så god förresten, jag smakade på den. Fast björksav är godare, den smakade jag också på.

I Jämtland gör man för övrigt champagne på björksav. Eller gjorde åtminstone för några år sen.

Så nu får den ”lilla” lönnen ligga kvar och torka ett tag, alternativt kapar jag stammen i lämpliga bitar vid tillfälle. Den duger gott till ett par brasor i köksspisen.

Nya fynd
I förrgår såg jag lämpliga bildmotiv på den gamla bastugrunden och beslöt ”fånga” dom igår. När jag var klar med fotograferingen fick jag syn på ett rostigt rör som jag petade loss. Det var förstås av­lopps­röret till bastun. Tur att det var kort.

På isen 3Resten av ar­bets­da­gen tillbringade jag i stranden. Efterbörden av mitt buskröjande i vintras behövde tas om hand. Men jag började med att testa om isen håller än. Och det gjorde den minsann.

Det blev ingen lång tur. Jag nöjde mig med att trampa runt utanför bryggändan, feg och försiktig som jag är.

På grund av att isen pressar upp vattnet på land, låg en hel del kvistar i vattnet, så strandkrattning fick en helt ny innebörd. Jag krattade mest i och under vatten och fick sällskap av en filur som simmade runt i det grumliga vattnet. Möjligen en groda?

Att hantera det blöta skräpet skulle ha krävt regnställ så jag nöjde mig med att kratta upp högarna på land så dom får torka ett tag. Det var nog att blöta ner handskarna. Definitivt ingen badtemperatur om man inte är vinterbadare.

StrandkrattningDet som redan låg i skottkärran förde jag till min västra avfallshög. På vägen fick jag mig ett gott skratt. Wettexduken som jag hängde upp för flera år sen hade tydligen bestämt sig för att flytta i samband med nån storm. Bara ett litet hörn återstod.

På väg till lövhögarna från i förrgår gjorde jag nästa fynd. Det stack fram ur kvisthögen som jag misslyckades med att elda upp i förrgår och såg ut som en plastslang vid första anblicken. När jag drog fram den visade det sig vara en damstrumpa. Antingen hade den hamnat där av misstag eller så använde moster samma hög när hon levde. Fast om jag minns rätt brukade hon bränna trasiga strumpor? Nåväl, nu får Rouskis ta hand om den.

Innan jag tog middagspaus gick jag en sväng till blåsippsbacken. Alla sippor står än så länge i knopp konstaterade jag. Genaste vägen därifrån till huset är att gå förbi sophögen bland syrenerna. Lyck­ligt­vis hann jag se föremålet innan jag trampade på det… Änden på en febertermometer stack ut under löven.

FebertermometerJag kan undra hur länge den har legat där? Jag har inte slängt den och moster dog 1999. Dom sista åren gick hon inte ut, så den har legat där i minst 16 år, alltså långt innan apoteken började ta emot ”avfall” kan jag tänka mig.

Kvicksilvret hade antagit flytande form. När jag vände på termometern bröts det loss i en droppe som rörde sig innanför glaset. Vilken himla tur att glaset var helt. Kvicksilver är ju bland det gifti­gaste och farligaste som finns! 😦 Nu får apoteket ta hand om den.

Löv till grannen
Idag fick jag ledig dag. Friska, västliga vindar och regn tillräckligt länge för att arbetstiden skulle vara till ända. Allt som behöver göras inomhus har jag lyckats undvika genom att ägna mig åt helt ovä­sent­liga saker.

Förhoppningsvis har alla löv blåst över till grannen så kommer jag lindrigare undan. 😀

av

21.4 – Vårlikt

Det är bedrövligt sparkföre, Uddens sommargäster är på plats, jag har gjort ett fynd, sett en humla och krattat gull­vivs­slänten.

Dåligt sparkföreBedrövligt sparkföre
Sparkföret på isen har blivit bedrövligt. Snö­lag­ret försvann för ett bra tag sen och nu är det öppet i stränderna, så det är svårt att ta sig ut. Skämt å sido, det är nog ingen som ens vill försöka.

I natt var det visserligen -2,5 när jag gick och la mig, men dom senaste dagarnas generösa plusgrader har fått den att mörkna fläckvis. Men än så länge kan svanarna inte ”beta” i viken.

Sommargästerna på plats
Den senaste veckan har dom visat sig en efter en, mina sommargäster. Silverfisk, gråsuggor och en del flygfän.

Badrumsspindeln har också vaknat. Vid minst två tillfällen har jag räddat den upp från duschkaret. Kanten är för all del inte så hög, men för hal för att få fotfäste.

Fynd
Idag gjorde jag ett nytt fynd bland resterna efter bastun. En spislucka i gediget gjutjärn som tillhörde bastu-ugnen om jag minns rätt. Riktigt fin är den om man bortser från rosten. 🙂

Jag kanske ska höra om vår invandrare är intresserad av den? Han gillar ju gamla prylar och var åtminstone tidigare på jakt efter gamla modeller av spis- och ugnsluckor. Om man putsar upp den är den ju fullt användbar.

Första humlanÅrets första humla
Redan innan jag fick syn på humlan tyckte jag mig höra surret av en som flög förbi, men trodde jag hörde fel. Det var nog rätt trots allt, senare upptäckte jag en, eller möjligen den samma, som ”vittjade” krokusblommorna.

Nykrattat
Man kunde tycka att jag skulle börja vårstädningen på ovansidan av tomten men så förutsägbar är jag inte. I år utgår jag från växtligheten och började därför med att kratta gullvivsslänten vid det gamla äppelträdet av den enkla anledningen att gullvivorna dyker upp bland dom första växterna.

Vårlöken fick också lite lättare att andas. Den växer i närheten och grönskar redan den också. Härnäst står liljorna i tur. Dom har också skjutit upp sina gulgröna skott så det gäller att ta det försiktig med verktygen.

Nykrattat

av

31.1 – Bedrifter

Jag har uträttat en storbedrift, gjort ett fynd, räddat liv och blivit bjuden på middag.

Storbedrift
Gårdagens väder lockade nog ingen till utomhusvistelse – blötsnö och snudd på stormvindar. Däremot var vädret perfekt för att tvätta och diska. I synnerhet det senare, teskedarna var slut.

DiskInnan jag kavlade upp ärmarna hade klockan hunnit bli över halv sex. Det fanns mycket roligare saker att pyssla med. En dryg timme senare var det äntligen tomt på diskbänken. Två veckors disk tar sin tid.

Jag kom fram till att jag kanske borde diska en gång per vecka i stället så jag klarar det på en halv timme. Återstår att se vad det blir av den ambitionen?

Fynd
I jakt på nåt helt annat hittade jag klementiner i skafferiet. Så bra! Dom hade jag totalt glömt bort.

Det visade sig att dom var inköpta före jul… Inte så värst saftiga längre, men dom går faktiskt att äta om man inte är alltför kräsen. Och det är man ju inte. Fast det oroar mig att dom fortfarande är ätbara, undrar vilka gifter dom har blivit behandlade med?

Operation livräddning
Senaste dygnet har vi haft besök av en ny skogsmus. En lurig rackare som har lyckats hitta alla göm­ställen där Mia inte kommer åt.

Strax innan jag släckte läslampan i natt hörde jag att den hade vågat sig fram. Av pipet framgick att Mia hade fått tag på den så jag steg upp, fast besluten att förkorta pinan för den.

När jag kom in i köket hade den tagit sin tillflykt till den ena av mina nyare vinter-Croqs som jag förvarar på hyllan längst ner i telefonbänken. Det hade Mia inte riktigt koll på så jag lyfte upp dojan utan att hon reagerade. Hon fortsatte leta bland dom andra skorna.

LivräddningDen lilla tussen undrade nog vad som hände när gömstället rörde på sig men låg snällt kvar medan jag tog fram kameran och för­evi­gade den från olika vinklar. Efter den lilla fotosessionen hade mitt hjärta smält fullständigt.

I stället för att avliva musen drog jag upp rullgardinen i sovrummet och öppnade fönstret. Doften av frisk luft fick den att nyfiket titta ut över kanten på skon så jag skyndade mig att sträcka ut armen och tippa ut det lilla livet så lågt ner som möjligt. Jag ville ju inte att den skulle slå ihjäl sig nu när jag hade beslutat rädda den. Lyckligtvis ligger sov­­rum­met på marknivå så fallet blev inte speciellt högt.

Ett lätt liten duns hördes när den landade på snön. I morse kollade jag för säkerhets skull att den inte låg kvar men såg inget så jag hoppas den klarade sig. Och att den inser att det är bäst att hålla sig borta från det här huset i fortsättningen.

Middag
Förra veckan blev jag inbjuden på middag. SMSet löd: ”… Hur ser din kalender ut för 2014, första kvar­talet, eller nästa vecka 2013?” Som bekant är vi pensionärer strängt upptagna. Fast skillnaden mellan oss och heltidsarbetande är att en programpunkt per dag innebär att hela dagen är upptagen (förstörd).

Som förrätt serverades en härlig svampsoppa, självfallet gjord på egenhändigt plockad svamp. Varm­rätten bestod av en färdigköpt pizza som utökats med en mängd tillbehör. Den som hade tillverkat pizzan skulle förmodligen aldrig ha känt igen den. Mycket god den också. Som avrundning fick jag kaffe och en croissant fylld med hemlagad äppelsylt. Jättemumsigt.

Hela mid­dagen tog tre och en halv timme i anspråk. Det är en viss skillnad mot mina solomiddagar som är avklarade på ungefär samma antal minuter. Å andra sidan pratar jag aldrig när jag äter middag ensam så det kanske förklarar tidsvinsten? 😀

av

19.7 – Åtgärder vidtagna

Igår firade jag födelsedag och gjorde intressanta fynd. Idag har jag haft storstädningar och fått taket tätat.

Födelsedag
Igår hade väglagets ordförande födelsedag. Jag hade bestämt mig för att ta en promenad till kalaset, men strax innan jag skulle gå började det regna och jag hörde åskan mullra. Det fick mig att rycka ut alla stickproppar och senarelägga avfärden.

Åskan passerade på några kilometers håll (3 sekunder mellan blixt och dunder) men drog lyckligtvis snabbt vidare, i annat fall hade jag stannat hemma. Men eftersom regnet fortsatte ösa ner tog jag Silverpilen i stället.

Det var riktigt roligt att träffa bekanta och prata bort ett par timmar. Sen var jag nöjd och drog hemåt igen.

Intressanta fynd
Väl hemma serverade jag Mia middag, bytte sen om till ”giftbeständig” klädsel och tog i tu med resten av jättelokorna. Det blev ett modigt lass som jag inte riktigt vet var jag ska göra av så det ligger kvar på skottkärran tills vidare.

Från köksfönstret ser jag förresten att jag har fuskat. Fyra exemplar återstår. Det får bli i morgon.

Jakten på lokorna tog mig till den gamla bastugrunden i stranden. Jag konstaterade att det fort­fa­rande finns  gott om tegel som jag ska ta rätt på för att hålla bergeniorna i styr.

Medan jag trampade omkring bland dom mosstäckta teglen stötte jag på resterna av en spislucka. Dom är nu förflyttade till grovsoporna och får följa med till avfallsstationen så småningom.

Storstädning 1
Idag började jag med att slå gräs. Stigen fram till avloppstanken var helt igenväxt. Solen sken från molnfri himmel som omväxling och det var bikini­värme förutsatt att jag ägnade mig åt fysiska akti­vi­te­ter.

Lien inspirerade mig till stordåd – den årliga vass­röj­ningen. Utrustad med lie och häcksax(!) knallade jag ner till stranden. Närmast stranden fungerade häcksaxen ypperligt, sen fick lien ta vid.

Med häcksaxen toppade jag också vasstråna som stack upp ovanför vegetationen på land. Däre­mot var det inte så lyckat att klippa en näckros kom jag på. Vattnet nådde mig till bröstet, vilket innebar att jag hade varit tvungen att dyka för att komma åt näckrosen närmast botten och det hade jag ingen lust med.

Med lien gick det förstås utmärkt. Anledningen till att jag ville bli av med näckrosen är att den tränger sig allt närmare ”utfarten” från bryggan när man ska simma. Dom andra näckrosorna får förstås gärna vara kvar.

Taket fixat
Dasstaket har börjat läcka runt ventilationsröret igen märkte jag förra veckan så jag mejlade ”fixaren”. Han räknade med att komma på fredag skrev han, men idag ringde han på eftermiddagen och dök upp vid halv fem-snåret.

Orsaken till läckaget är att ventilationsröret rör sig menade han. Men om det beror på att själva dasset eller bara byttan rör sig kunde han inte avgöra. Nu trodde han i alla fall att han hade fått till det så det ska hålla tätt i fortsättningen.

Storstädning 2
Jag hade verkligen inte planerat att kapa syrenerna i bersån förrän i höst, men hur det nu var kände jag för det när ”fixaren” hade åkt. Fördelen med att göra det medan löven är kvar är att jag ser vad jag kan lämna och vad jag ska ta bort.

Två timmar senare var det klart. Tre högar med kapade syrener hade jag åstadkommit. Och väldigt luftigt blev det runt träd­gårds­möb­ler­na om man uttrycker sig snällt. 😀

I morgon ska jag ta rätt på högarna. En del kvistar torkar jag till ved och en del ska få bli ett litet staket vid bondrosorna har jag tänkt.

Alla dom andra högarna ska också städas bort. Vassen ligger och flyter i stranden och skottkärran är som sagt överfull med jättelokor. Tråkigaste jobbet återstår, men resultatet blir ju bra.

av

5.1 – Nytta & nöje

Jag har gjort udda fynd, varit lite nyttig, handlat på rea och ätit i några timmar.

Udda fynd
Igår hittade jag resten av fisksoppan jag bjöd mamma på när hon kom den 22.12. Den har stått i skafferiet sen dess och var inte så himla fräsch längre. Det räckte att lyfta på locket för att avgöra den saken.

Jag hittade också fyra Aclovir-piller i ”diverse-skålen” ovanpå mikron. Dom borde jag ha ätit upp i tisdags. Men eftersom jag upptäckte dom först igår, var det nog inte meningen att jag skulle ha dom resonerade jag och slängde dom.

Onödigt ingrepp?
Igår beslöt jag eliminera E10-meddelandet och kopplade loss vattenslangen från tvättmaskinen för att rengöra. Jag blev verkligt snopen över att allt såg rent och fint ut…? Felmeddelandet måste genereras från nåt annat ställe, eventuellt där som vattnet rinner in i tvättrumman? Jag borde kanske uppdatera programvaran? 😉

För att provköra slängde jag i en omgång tvätt. Maskinen stannade inte en endaste gång, så nåt nyttigt måste jag ändå ha gjort? Helt obegripligt (för mig), men huvudsaken att det funkar.

Rea-inköp
Innan jag åkte till dagens slutmål, behövde jag köpa ett par småsaker från matbutiken och kattsand. Den köper jag fortfarande hos Wahlstens på mammas inrådan. Och där hade dom rea på julsaker.

Ljusslingan jag hade tänkt köpa före jul fick jag nu med 30 procents rabatt och bordstabletter med julmotiv till halva priset. Självklart slog jag till. Enda kruxet var att det fanns bara tre tabletter, men oftast har jag bara en matgäst så den tredje får vara reserv.

Tre rätter och doggybag
Klockan två hade jag lovat dyka upp hos min ryska vän. Hon hade i vanlig ordning aviserat ”…och så vi äta lite”. Ett par minuter försenad parkerade jag utanför huset och blev välkomnad med en varm kram.

Som förrätt bjöd hon på en kall fisksallad som var jättegod, varmrätten bestod av lasagne och des­serten av färska bär i kvarg- och gräddblandning med kaffe till. Mums filibabba. I vanliga fall slänger jag i mig maten på ett par minuter, den här processen krävde drygt två timmar.

Som tack för utspisningen tittade jag till hennes dator som jag brukar och innan jag kom i väg fick jag med mig en burk av varje rätt. Dessutom en Fazers blå som ”nyårspresent”. Helt makalöst generös är hon, den rara människan.