julstädning

av

14.1 – Besiktningar och arbetsmoment

Mia och matte har besiktat, kryddskåpet är på plats, bröllopslokalen godkänd och julen bortstädad.

Mia och matte har besiktat
Under tiden som Husse jobbade i Tallmo och torktumlaren gick på Udden, tog Mia och jag en kombi­ne­rad sop‑ och besiktningspromenad i torsdags. Jag ville kolla ”vägmästarens” vedförråd.

Det börjar nämligen sina i vedlidret, så redan före jul preliminärbokade jag en beställning, men ville försäkra mig om att veden var lagom lång för köksspisen. Max 34 cm långa klabbar ska de’ va’.

Mia följde förstås gärna med, det var länge sen vi var på promenad tillsammans. Ibland fick jag vänta på henne medan hon undersökte nåt och ibland fick hon vänta på mig medan jag fotograferade.

Efter att ha provmätt klabblängden och godkänt den, tog vi vägen förbi Strandbo och Blåkulla efter­som ingen kunde bli störd av att vi genade över tomten. När vi kom ut på R-backavägen igen skymtade en mossbevuxen stenmur vid ”gamla tant Wiiks” hus. Den måste undersökas!

Gamla stenmurar fascinerar mig. Dels för att jag är full av beundran över allt arbete man lagt ner och dels över att kon­struk­tio­nen är så välplanerad. I vår lilla by finns flera, så jag har tur.

Till skillnad från andra stenmurar, bestod den här mestadels av runda stenar. Definitivt en utmaning när man ska placera stenarna!

När jag var klar med fotograferingen och gick ner till vägen igen fick jag inte Mia med mig. I närheten av muren tyckte hon sig höra ett jaktbyte och hade satt sig på pass. Då räckte inte mattes tålamod… Till slut sa jag ”Hej då, nu går jag hem!”.

Jag hade redan hunnit halvvägs till soptunnan innan hon kom springande, högljutt jamande. An­tag­ligen fick jag bannor för att jag inte hade väntat på henne.

Kryddskåpet på plats
Fredagens höjdpunkt bestod i att få kryddskåpet på plats (se inlägg 8.1). Efter middagen satte Husse i gång med att mäta, borra hål och slutligen hänga upp skåpet. Det blev precis så fint som jag hade förväntat mig. 🙂

Det var ett nöje att få ställa in kryddburkarna som tidigare var utspridda på ett par ställen och att få pensionera den tidigare kryddhyllan. Vad jag ska göra med den nu vet jag inte, men jag kommer säkert på nåt.

Bröllopslokalen godkänd
Vid lunchtid igår kom det blivande brudparet för att inspektera den tänkta bröllopslokalen (se inlägg 8.1). Den vann deras gillande trots avsaknad av bekvämligheter, sommartid går det ju bra att bära in vatten och gå på dass.

Idag bekräftade jag bokningen till Mamsellernas sekreterare och meddelade den blivande bruden att allt var klart.

Julen bortstädad
Igår var det ju Knut och då ska julen ut, men så blev det inte, vi hade annat program. Det fick bli idag i stället medan Husse stretade vidare med rivningsarbete i Tallmo.

I år skulle jag då se till att allt julpynt plockades bort! Förr om åren har jag alltid missat nån liten tomte eller nåt annat. Gissa hur det gick?

Jo, som vanligt blev det en liten tomte kvar i änden på köksbordet upptäckte jag nyss. Julduken ligger förresten också kvar där. Så mycket för dom ambitionerna. 😀

av

23.12 – Da’n före da’n

Jag har dammat av släkt och vänner, gjort ett fynd i verandan och provsmakat julskinkan.

SkänkenDammat av släkt och vänner
Tänk att det blev julstädat i år också. I ärlighetens namn ska medges att sovrummet återstår. Varje gång jag stiger upp eller lägger mig ser jag en lång ”dammkorv” nedanför ena fönstret. Men i morgon ska jag eliminera den också har jag tänkt.

Visst är det märkligt att boytan verkar vara minst dubbelt så stor när man ska städa…? Och vilken tid det tar. I synnerhet om man dessutom ska dammtorka. Igår dammade jag av släkt och vänner som pryder skänken i vardagsrummet. Jag tillhör nämligen den gamla stammen som gillar att ha foto­gra­fier på nära och kära stående framme.

Fynd i verandan
Eftersom antalet ljusa timmar än så länge är begränsat, hann jag bara städa vardagsrum och kök igår. Innan jag hoppade i duschen idag beslöt jag städa i verandan. Den solkiga gångmattan skulle bytas ut mot en ren.

Att dammsuga en matta som ändå ska lämnas in på tvätt verkar kanske onödigt, men man vill ju inte skämmas på tvätteriet. Sen lyfte jag på ena hörnet för att börja rulla ihop den. Och kan du tänka dig vad jag hittade då…? Jo, en nästan mumifierad sork.

Det förklarar lukten jag kände för någon/några månader sen men som jag inte kunde lokalisera. Vid nåt tillfälle har Mia antingen glömt eller tappat bort sitt jaktbyte för jag är det då inte som har lagt den under mattan! Dom platta resterna väntar nu på den slutliga förgängelsen i spisen.

JulskinaProvsmakat julskinkan
Lutfisk har jag köpt tidigare men lite annan julmat ville jag också ha så jag gjorde en butiskrunda på eftermiddagen. Absolut viktigaste inköpet var Bjärnås palvade skinka som säljs i lösvikt i K-butiken. Utan den är det ingen riktig jul.

Men julskinka hör ju också till. Några skivor kunde gott räcka. Lyckligtvis hittade jag en leverantör som erbjöd julskinka i skivor så jag slog till med en förpackning.

När jag kom hem var jag tvungen att provsmaka. Jag hade verkligen inga höga förväntningar och blev därmed inte besviken. Jag har visserligen ätit godare, men faktiskt var den här fullt ätbar trots att jag inte brukar köpa Korpelas produkter i vanliga fall. Å andra sidan fanns det inget att välja på så valet var enkelt. Den rökta skinkan behöver jag inte provsmaka, den VET jag är god.

Därmed önskar Uddmor och Mia dig en God och Glad Jul!

Julkort

av

13.12 – Mer och mindre intressant

Jag har läst om tant Lisa, fått svar, planerar julstädning och haft besök av en ”pepparkaksgubbe”. Mia och jag har varit på promenad.

Tant Lisas bokLäst om tant Lisa
Tant Lisas döttrar har efter hennes död skrivit en bok som bygger på Lisas egna anteckningar under åren: ”Nu är allt gjort”, utgiven på eget förlag (Förlaget Systrarna Andersson) 2015. Boken fick jag låna av fru grannen för ett tag sen och nu har jag läst den.

Eftersom tant Lisa var gift med fostermors och mormors kusin, känner jag igen en del platser och människor hon beskriver. När mormor och morfar var på besök från England en sommar på 60-talet, minns jag att vi hälsade på hos tant Lisa och farbror Henrik och blev serverade kaffe på verandan.

Största behållningen gav hennes beskrivning av sin uppväxt och av hur livet tedde sig förr. Att hon var född i Dragsfjärd och att det var hennes mamma som ägde ”Fagerlunds” hade jag ingen aning om tidigare. Inte heller att det var hennes mamma och styvfar som lät bygga Dragsfjärds pensionat 1930, nuvarande Hostel Panget. Nytt för mig var också vilka som var hennes halv­syskon.

I januari 2010 dog tant Lisa, 97 år gammal. Ett långt och innehållsrikt liv var till ända. Och som de flesta liv innehöll det både umbäranden, djup sorg och stor glädje.

Fått svar
Igår fick jag mejl av direktionsordföranden för Kimitoöns vatten med anledning av frågorna i min insändare i ÅU. Han besvarade mina frågor delvis och förklarade anledningarna till prishöjningen. Svaren kommer också att publiceras i tidningen nämnde han.

Som svar fick han fyra följdfrågor. Om han besvarade dom lovade jag låta bli att besvära honom fler gånger, åtminstone inte i år.

Köksmatta 2Planerar julstädning
Det känns som om det var länge sen jag städade, men nu är det ju ingen idé om det ska vara fint till jul. Alltså väntar jag ett tag till. Den rena köksmattan ligger alltså fortfarande hop­rullad i samma plast­omslag som jag fick den i från tvätteriet. Inkommande vecka har jag annat för mig så städningen blir näppeligen av förrän nån dag före jul­afton.

Då kanske det också är hög tid att ställa undan sommar­skor­na. Igår noterade jag att dom fortfarande står framme i klädkammaren. Några vinterdito som behöver utrymmet har inte behövts än så länge.

Besök av ”pepparkaksgubbe”
I eftermiddags hade jag besök av en riktig ”pepparkaksgubbe”. Den unge gentlemannen hade med sig en stor burk pepparkakor som vi knaprade på till te, respektive kaffe. Lyckligtvis tog han burken med sig när han gick, annars hade jag haft kvar av dom resten av mitt liv.

Mia spejarPå promenad med Mia
Igår eftermiddag syntes solen igen ett tag, så jag föreslog Mia att vi skulle ta en promenad. Hon var genast med på noterna och antog att vi skulle gå upp i skogen så hon gick i förväg. Men si det hade matte inte tänkt den här gången, utan gick längs vägen nerför backen i stället. Det god­kände hon också och tog snabbt ny kurs.

På den tiden vi avverkade promenadsträckan hade man hunnit många varv runt byn. Ibland stannade Mia för att lyssna och speja och ibland stannade jag vid lämpliga bildmotiv. När solen hade försvunnit bakom träd­topparna började det kännas riktigt kallt, så hemvägen gick i ganska snabb takt med bara ett par stopp.

Bildskörden blev diger. 60 bilder hade jag i kameran, men efter kritisk granskning godkändes som vanligt bara en tredjedel, men det blev ändå en meningsfull liten utflykt som vi båda uppskattade. 🙂

av

25.12 – Jul på riktigt

I förrgår agerade jag taxi och iakttog Mia på svag is. Igår öppnade jag lucka 24 och förde ljus på graven och blev ”dined and wined”. Idag har jag hämtat varmare jackor, julstädat och tillrett middag.

TaxiSkjutsbehov
Vår invandrare i byn behövde skjuts till bussen i förrgår morse klockan åtta så jag lovade ställa upp. Han ringde kvällen innan och oroade sig över snömängden – det hade snöat i stort sett hela dagen. Vi kom överens om att höras av i god tid nästa morgon för att kolla läget.

När jag satte på motorvärmaren vid sju-snåret blev jag tveksam. Snötäcket var djupare än jag hade räknat med och byvägen var oplogad… Om jag körde fast skulle han ju bli tvungen att anlita en proffs­taxi. Det kanske var bäst att be honom ringa en?

Det blev flera samtal fram och tillbaka innan han slutligen ringde och talade om att det inte fanns nån ledig taxi och att ”vägmästaren” redan var i farten så då borde jag väl kunna ta mig fram? Under samtalets gång hörde jag traktorn och kunde hålla med om att problemet var löst. Tack igen till ”vägmästaren”!

Mia på svag is
När jag kom hem tillbaka satte jag i gång med att skotta snö. Roligt jobb om det inte är så långvarigt eller inträffar så ofta. 😉

Mia på isenJag var i stort sett klar då herr grannen ringde. Han undrade om jag hade sett fågeln som kajkade runt i issörjan ute på sjön? Det här var andra dagen den syntes på samma ställe. För att få syn på den gick jag ner till stranden och kunde bekräfta att jag nu såg den, av allt att döma en ungsvan.

Det verkade onekligen som om den inte kunde ta sig ut på öppet vatten, men ingendera av oss kunde ju hjälpa den kom vi fram till. I värsta fall skulle den frysa fast och dö.*)

Mia hade givetvis följt efter mig till stranden och stod bredvid mig på bryggan. Hon såg också att det var nåt som rörde sig därute men kom snart på andra tankar. Man kunde ju gå på isen i strand­kanten.

Tydligen mindes hon vad som kan hända när isen knakar – hon backade genast och gick åt annat håll. Inne bland vasstråna var isen inte lika stark, men hon rörde sig så försiktigt att bara ena tassen blev våt. Duktig flicka.

Lucka 24Lucka 24 och ljus på graven
Igår var det dags att öppna lucka 24. Det blev alltså julafton i år också, vintersolståndet är passerat och vi fick en vit jul trots alla farhågor.

Strax innan jag skulle göra mig julren knackade en tomte på. Oxen/Tvillingen ville överlämna en jul­blom­ma och ett paket. Han gav sig tid att sitta ner och få en (kall) glögg, sen väntade po­ta­tis­skal­nin­gen hemmavid. Inte bara en generös och omtänksam man, utan också huslig. 🙂

Efter dusch och påklädning åkte jag till kyrkogården. Mamma var alltid noga med att tända ljus på graven, så jag tyckte jag också borde göra det. På vägen fick jag ett SMS från herr grannen junior som meddelade att dom nyss hade tänt ett ljus på mammas grav, men ett till kunde ju inte skada så jag fullföljde min plan.

Dined and wined
Strax före klockan sex låste jag in Mia efter sedvanlig avskedsprocedur och knallade över till herr och fru grannen som bjöd också mig på julmiddag.

Sällskapet var lagom stort, ett halvdussin personer, och maten var som vanligt riklig och väl­sma­kan­de med snaps och vin till. Väl framme vid desserten pustade vi en del men den slank ner ”i skarvarna” som moster brukade säga.

Varm jackaFru grannens morotslåda fick högsta poäng. Så god morotslåda har jag aldrig ätit! Hemligheten bestod i att utelämna riset förklarade värdinnan. Värt att lägga på minnet i fall jag skulle få för mig laga till en nån gång.

Varmare jackor
I morse blev jag förvånad då jag tittade på termometern. Från gårdagens -0,6 till -11,8° var ju ett stort skutt. Solen hade redan höjt sig över horisonten och himlen var klarblå. Ett strålande vinter­väder!

Dock krävdes varmare jackor insåg jag och hämtade dom på vinden. Igår plockade jag fram vinter­handskarna och har sen snön kom övergått till mina präktiga vinterstövlar. Tur man är välrustad.

Julstädat och tillrett middag
Som bekant uteblev städningen före jul, men idag blev den av. Jag kan nästan höra mammas kommentar om lämpligheten i att städa på juldagen. 😀

LutfiskOm städivern berodde på det oväntade ljuset eller nåt annat kan jag inte avgöra? Hur som helst kan jag ju med fog påstå att det här var julstädning i dess sanna bemärkelse.

Efter påfyllning av ved och dricksvatten var det dags att tillreda middag beslöt jag. Det var vältajmat, när maten var klar var jag döds­hung­rig. Förrätten utgjordes av ett par sorters död fisk och varmrätten bestod av mera död fisk – lutfisk närmare bestämt.

Nån dessert blev det inte. Men innan kvällen är slut har jag säkert stoppat i mig flera sorters dessert misstänker jag. 😉

*) Den ensamma svanen syns inte längre till. Vi hoppas och tror att den slutligen slagit följe med sina artfränder.

av

15.12 – Julförberedelser

Igår trodde jag det var jordbävning, idag har jag julstädat och stekt gardiner. Mia gillar min födel­se­dags­pre­sent.

Jordbävning?!
Igår låg temperaturen runt noll så snöskottningen tog dubbelt så lång tid som vanligt. Snön var tung och ”otymplig” att handskas med. Därför blev jag jätteglad över att slippa skotta framför postlådan – herr grannen hade redan varit i farten och gjort mig den tjänsten. 🙂

När jag hade skottat klart och läst posten satte jag mig vid datorn. Efter en stund hördes ett dovt, oför­klar­ligt ljud som jag associerade till jordbävning, men kunde inte lokalisera det så jag struntade i det. På Udden hörs jämt en massa konstiga ljud både inne och ute.

Någon minut senare hördes ett ljudligt frasande, följt av en rejäl duns. Då förstod jag vad det första ljudet kom sig av. Snötäcket på taket hade brustit och nu hade det rasat ner från västra sidan av taket. Lika oväntat varje gång det händer.

Julstädning
Idag kände jag mig inspirerad att julstäda. Vädret var idealiskt. Jag behövde bara stå på trappan och hålla i mattorna så dammade dom sig själva – vi har haft full storm hela dan och den tycks hålla i sig.

Med ny dammsugarpåse försvann dammtussarna in i dammsugaren på nolltid och långa köks­mat­tan ligger nu med rena sidan uppåt. Det känns klart fräschare i huset. Eller det kanske bara beror på golv­draget? 😀

Stekta gardiner
Tvättmaskinen (idag kom jag faktiskt i håg att sätta i tvättmedel) och torktumlaren fick jobba under tiden jag städade. Efter nån halv timme kände jag en konstig lukt. Ungefär som när man har för hett strykjärn på konstfiber. Jag förstod genast vad det var frågan om.

Jag skyndade mig att öppna luckan till torktumlaren och slet snabbt ut gardinerna – dom gillade tyd­ligen inte min standardvärme. Jag ångrade att jag hade slängt in dom i torktumlaren när jag såg hur skrynkliga dom hade blivit. Frågan är om dom nånsin kommer att bli sig lika mer?

Om jag hade nånstans att hänga dom hade jag gjort det i stället, men sex gardiner har jag ingen torkplats för i mitt lilla badrum. Jag kunde förstås ha spänt en tvättlina tvärs igenom vardagsrummet. Där hade dom säkert torkat snabbt med nuvarande drag.

Födelsedagspresent
I födelsedagspresent fick jag ju en fantastiskt fin, hand­vävd trasmatta. Direkt när jag la ut den på golvet la Mia sig på den. Likadant gjorde hon idag när jag äntligen hade bestämt mig för var jag skulle ha den. En riktig julmatta.