skogsmus

av

Platt fall

I morse väckte Mia mig tjugo över fem. Hon tyckte det var dags att börja dagen då, så jag släppte ut henne. En knapp timme senare kom hon in (dörren in till köket stod på glänt) och ”meddelade” att hon fått tag i ett jaktbyte. En mus hörde jag på pipet.

Jakten fortsatte delvis i sovrummet. Jag hörde ljudet av fallande föremål, men somnade om. Nästa gång vaknade jag av att hon hoppade upp i sängen.

I mitt sömndruckna tillstånd fick jag för mig att hon hade lagt musen på täcket nära fotänden och tänkte roa sig med den ett tag till. Fort som ögat knuffade jag ganska omilt ner henne på golvet, kollade om det låg nån mus kvar på täcket, men såg ingen.

Kort därefter hoppade hon upp igen och la sig till rätta intill mina ben. Hon hade förlåtit mitt bryska avvisande. När jag steg upp låg hon kvar på samma ställe, men hoppade ner i förhoppning om att få delta i min frukost. Husse var klar med sin för länge sen.

När hon hade hoppat ner vek jag ner täcket till fotändan som jag brukar för att lufta sängen innan jag bäddar. På underlakanet uppenbarade sig då en tillplattad liten skogsmus.

Vems vikt som hade plattat till den är ovisst, men förmodligen var det min. Mia hade knappelunda lagt sig att sova på ett byte.

Lyckligtvis var musen oskadd. I värsta fall kunde den ha varit halväten. 😀

av

25.11 – Puss-stopp och andra obehag

Att drabbas av puss-stopp är frustrerande, men ändå värre är vätskefyllda blåsor. En borttappad mus gör inte saken bättre.

Puss-stopp
Sen ett par dar har jag råkat ut för puss-stopp. Inte bara jag förresten, det har drabbat Husse också. Munsår är nämligen smittsamt och det har jag begåvats med, så nu får vi låta bli att pussas på ett tag.

Som tur kan man visa sin kärlek på andra sätt. Till exempel genom att tvätta ryggen i bastun, krydda såsen lite extra eller ge varandra en kram. Men lite futtigt känns det allt.

Vätskefyllda blåsor
I onsdags kväll kändes det som om jag hade feber. Ögonen var heta, huv’et värkte och jag hade frossa. När jag mätte hade jag 38,6° feber.

Febern gick ner nästa dag, men följdes genast av vrålont i halsen, så jag antog att det rörde sig om en förkylning. Men si, så enkelt var det inte.

Fram på kvällen dök kliande och brännande blåsor upp på fingrarna. Igår hade dom ökat markant i antal och idag ”brinner” det i änden på tårna. Att gå börjar kännas synnerligen obe­kvämt och skovalet kräver noggrant övervägande.

Jag har (förstås) min diagnos klar, men ska för ordningens skull i morgon kolla med nån ”som har papper på sina kunskaper” för att låna Husses uttryck.

Tack vare en dam i Skrivlördagsgruppen fick jag tips på vad det rör sig om, hon hade råkat ut för samma sak meddelade hon ett par dar efter träffen. Diagnosen hade gjorts av en bekant som var sjuk­sköterska: Ett utbrott av enterovirus, troligast s k höstblåsor.

Borttappad mus
Strax efter middagen smet Mia in med sin middag hängande ur munnen. Hon passade på då Husse öppnade dörren.

Dess värre var middagen inte ätklar. Och efter en kort stund hade den parkerat sig under köksspisen, där den nu sitter och trycker i värmen i förhoppning om att bli bortglömd.

Men Mia har full koll – hoppas vi alla fall… Det kan alltså bli en livad natt med oväntad underhållning. 😀

av

30.10 – Stämningar

Vi har haft romantisk stämning, fått en färsk leverans, diskat till musik, träffat styrelsen och varit på visit.

Romantisk stämning
I onsdags kväll kom Husse hem från stan. Väglaget mellan Kimito och Genböle var det värsta han har upplevt sa han, men lyckligtvis kom både han och bilen fram utan blessyrer.

På Udden märktes inget särskilt, förutom stormvindar och regn. Vindstyrkan räckte dock till för att skapa romantisk stämning vid 21-tiden. Då blev det elavbrott i en knapp halv timme, så Udden belystes med levande ljus ett tag.

Färsk leverans
Mindre romantisk blev väckningen på onsdagsnatten. Jag vaknade av att Mia meddelade nåt, men var för trött för att vakna till på riktigt.

En stund senare hoppade hon upp i fotändan på Husses säng och det hördes ett bekant pip som defi­ni­tivt väckte mig och fick mig att tända sänglampan. Mycket riktigt, där satt Mia stolt med en halvdöd skogsmus framför sig.

När jag tände lampan vaknade Husse och undrade vad som stod på, men fick i samma ögonblick syn på ”presenten” han fått. Han var inte särskilt imponerad om man säger så.

Jag antog att den lilla skogsmusen var död vid det här laget och var på väg att slänga den i ”krematoriet” då Mia raskt greppade den och hoppade ner på golvet.

Innan jag hade hunnit somna om hörde jag kraset av småben som knäcktes mellan Mias käkar. Nu var musen garanterat död.

Diskat till musik
Vi har infört en ny rutin på Udden – samdiskningen kompletteras med musik. Genom att diska på fredagkvällar kan vi samtidigt avnjuta Tongåvan som är Husses favoritprogram.

Träffat styrelsen
Kl 13.00 på lördagen hölls hembygdsföreningens styrelsemöte hos föreningens sekreterare. Bland annat skulle de slutliga de­tal­jerna för Svenska dagen-festen spikas och presentationen för aktiviteten den 2.12 provvisas.

På visit
Igår eftermiddag beslöt vi våldgästa ett bekant par som bor halvvägs till kyrkbyn. Vi blev varmt väl­komnade, men en aning snopna över att droppa in lagom till desserten. Vi hade räknat ut att mid­dagen redan skulle vara överstökad.

Vid bordet satt dessutom matgäster, så tajmingen var ju inte den bästa. Men de stekta äpplena och vaniljvispen räckte till oss också hävdade värdinnan, så vi slog oss ner och lät oss väl smaka.

Det visade sig att matgästerna var gamla skolkamrater till Husse, så samtalet flöt på utan några längre pauser. Besöket blev därmed längre än planerat och lyckat trots den (i mitt tycke) lite pinsamma inledningen.

Idag föreslog Husse att vi skulle titta in till bekanta när vi ändå var i Dalsbruk för att proviantera. Den här gången var middagen lyckligtvis helt avklarad. Men om vi hade kommit lite tidigare hade vi fått mat försäkrade värdinnan glatt.

Vi slog oss ner vid en sprakande brasa och pratades vid i godan ro en stund. Sen försvann värdinnan ut i köket för att brygga kaffe och plocka fram tilltugg trots våra milda protester. ”Så klart ni ska ha kaffe!” menade hon. Och så blev det.

Tack igen för traktering och trevligt sällskap! 🙂

av

18.11 – Annorlunda och ovanligt

Onsdagen började lite annorlunda, gårdagen gick i mötestecken och idag har vi varit på besök. Vikten minskar och vi praktiserar ”pillow talk”.

Annorlunda onsdagsinledning
Vid åtta-tiden på onsdag morgon vaknade jag av hulkande ljud från köket. Mia kräktes. Givetvis på en matta som effektivt sög upp vätskan. I resterna låg två döda piskmaskar – ett resultat av pågående avmask­ningskur. Urk. Ingen behaglig start på dagen.

musMen det var inte nog med det. När jag stoppade ner foten i ena stöveln för att gå ut och hämta posten var det nåt som tog emot. Jag fattade genast varför Mia hade visat sånt intresse för dom och låg på lur intill. Självklart var det en mus som tagit sig in i huset och hade hittat ett perfekt gömställe.

Att få ut den ur stöveln visade sig vara svårare än jag hade tänkt mig. Tack vare ullfodret gick det bra att klamra sig fast, oavsett hur mycket jag skakade stöveln. För att slippa jakt inomhus höll jag till ute på trappan.

En behandskad hand ledde inte heller till önskat resultat, jag kunde inte komma tillräckligt långt in på grund att det höga skaftet. Här krävdes ett verktyg så jag tog fram en tång från min verk­tygs­back. Tanken var att knipa till och dra ut musen.

Men hur det nu var, hade jag ändå inte hjärta att göra så. Jag använde den i stället i hopfällt skick för att göra tillvaron tillräckligt obehaglig för att musen ”frivilligt” skulle söka sig bort. Och till slut fann den för gott att göra det.

Jag hann inte ens uppfatta att den ramlade ut, men Mia hade full koll. Och då såg jag också svans­tippen som snabbt försvann in i vintergrönan. Lustigt nog lät Mia den komma undan.

moteStyrelsemöte
Igår eftermiddag hade hembygdsföreningen styrelsemöte. För ovanlighetens skull hölls mötet hemma hos vice ordföranden och inleddes med en projektpresentation.

Som vanligt pratade vi om ovidkommande ämnen mellan varven och skrattade en hel del. För en som strikt vill hålla sig till vedertagen mötesteknik skulle mötet ha varit en mardröm, men lyckligtvis har vi ingen sån i styrelsen.

På besök
I eftermiddags beslöt Husse och jag att göra ett besök hos f d ”bonuspappan”. Han kände väl till Husses pappa så det blev en hel del prat om gångna tider och gemensamma bekanta.

Eftersom jag inte hade värst mycket att bidra med nöjde jag mig med att vila stäm­ban­den. Nån pin­sam tystnad uppstod ändå inte. Både Husse och bonuspappan är lättpratade.

Viktminskning och ”pillow talk”
Tänk att Husses inträde i vår tillvaro har viktminskande inverkan… Ett synnerligen angenämt sätt att banta och som jag kan rekommendera varmt! Hade jag känt till det skulle jag ha praktiserat det för länge sen! 😉

kuddarLäggdags och uppstigning innebär numera att det går åt timvis till ”pillow talk”. Enligt wikipedias definitioner är det inte riktigt korrekt benämning på våra samtal och diskussioner men dom genomförs definitivt i liggande ställning med huv’ena på kudden.

Ämnesområdena varierar storligen. I morse diskuterade vi t ex traditioner och hur vi förhåller oss till dom. Igår ventilerade vi hur man går till väga och vad man behöver veta för att lära känna en person.

Vi utbyter alltså inga hemligheter eller ägnar oss åt konspirationer. Åtminstone inte än så länge.

PS. Tack vare/på grund av det här inlägget ”missade” jag Tongåvan i kväll. 😀 DS.

av

9.3 – Frivilliga och ofrivilliga övningar

Jag har frivilligt deltagit i en kaffeövning, ofrivilligt ägnat mig åt gymnastik‑ och städövningar, frivilligt bytt avgassystem och frivilligt gjort veckans fotoövningar.

OsisFrivillig kaffeövning
Igår eftermiddags bytte jag om till gå-bort-klädsel och kletade lite Osis (otur?) i håret. Jag var bjuden på eftermiddagskaffe hos sommargrannen.

Som välkomstdrink serverades ett glas gräddlikör, sen flyttade vi oss till kaffebordet och försåg oss av diverse tilltugg till kaffet. Efter kaffet blev det mera gräddlikör.

Därmed är måttet för gräddlikör rågat för i år känns det som. Den sista klunken var klart svår att få ner. Jag fattar inte varför jag inte tackade nej till påfyllningen?

Visiten i övrigt var riktigt trevlig. Vi hade inga problem att hitta samtalsämnen, bortsett från frågan om det har hänt nåt nytt i byn? Varje gång nån frågar mig det drabbas jag av tunghäfta. Även om jag vet nåt kommer jag inte på det just när jag får frågan.

Dessutom händer det nu inte så värst mycket i vår lilla by. Och i så fall får jag veta det sist av alla eftersom jag sällan rör mig i ”centrum” eller träffar byborna.

Ofrivilliga gymnastik‑ och städövningar
Igår kväll kom Mia in med ett levande byte. Det har inte hänt på länge, så jag antog dumt nog att skogsmusen som hängde mellan käkarna redan hade fått sätta livet till. Men så var ingalunda fallet, den var synnerligen pigg och alert.

SkogsmusJakten i köket krävde tidvis mattes assistans i form av flytt på grejer som hindrade Mia från att komma åt den lilla rackar’n. Tyvärr tillhörde den här musen den där fiffiga varianten som lyckas hitta omöjliga göm­ställen. Under och bakom spisen, under bokhyllan, bakom tidningshyllan, under tvättmaskinen osv.

Jag har därför fått en hel del ofrivillig gymnastik och städat på ett antal ställen som jag annars inte bryr mig om. Min långa linjal och tumstocken har varit i flitig användning som skrämselverktyg.

Men nu har både Mia och jag gett upp. Efter 24 timmar varken syns eller hörs musen så jag har bestämt att den har tagit sig ut på nåt sätt.

Frivilligt byte av avgassystem
Oj, vad Silverpilen går tyst igen! Redan för ett år sen tyckte killarna på macken att det snart kunde vara dags att byta avgassystem, men först för ett par veckor sen började tomgången låta ovanligt högt. Idag byttes hela ”paketet” så nu spinner Silverpilen som den ska igen.

Tyvärr uppstod ett nytt hål… I plånboken närmare bestämt. :-/

Frivilliga fotoövningar
Igår fick vi övningarna till femte kurstillfället på fotokursen. Den som har adekvat utrustning för att fota fåglar fick göra det, övriga – däribland jag – fick fota landskap.

I samband med dagens ärenden i Dalsbruk passade jag på att förse mig med bildmaterial. En gråmulen och disig dag som idag gjorde inte motiven rättvisa, men det kan inte hjälpas.

Fotoövning

av

21.12 – Musstek och andra trevligheter

Jag har stekt en skogsmus, svarat på frågor, blivit glatt överraskad och bjuden på eftermiddags­kaffe.

Skogsmus 4Stekt en skogsmus
I lördags kväll hade Mia fått tag i en skogsmus som hon prydligt lämnade utanför köksdörren. När jag släppte ut henne igen efter en stund, snusade hon bara förstrött på den innan hon trippade i väg mot sin utgång.

Då hon kom in tillbaka brydde hon sig inte heller om den. I vanliga fall äter hon förr eller senare upp sina byten, så varför den här musen inte dög vet jag inte? Som tur hade jag eld i spisen så liket blev stekt på glödande kol.

Svarat på frågor
För några dar sen läste jag om Svenska litteratursällskapets (SLS) frågelista ”Tur (och retur?)” i ÅU. Frågelistan är ett samarbete mellan SLS, Åbo Akademi, Centret för Svenskfinland vid Migrationsinstitutet och Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige (FRIS). Att det finns ett riksförbund för finlandssvenskar i Sverige har jag aldrig hört talas om. Än mindre att det har funnits ända sen 1969. Alltid lär man sig nåt nytt. På deras webbsida kan man läsa mer.

Målet med frågebatteriet är att samla in människors berättelser, oavsett när eller vart de har flyttat – också av dem som flyttat tillbaka. I förmiddags beslöt jag bidra med mina svar på frågorna. Det tog en god stund. Flera frågor bestod av många delfrågor (som du ser om du klickar på länken).

Glatt överraskad
Just när jag hade börjat borsta tänderna knackade det på dörren. Jag ropade ”kom in”, men eftersom det dröjde eller mitt otydliga svar kanske inte hördes, gick jag till dörren, fortfarande med tandborsten i munnen och upprepade uppmaningen.

JulstjärnaIn steg en av mina favoritkunder med ett blom­paket i handen och sa god morgon när han såg min klädsel. Som vanligt var jag klädd i nattlinne och morgonrock trots att klockan närmade sig ett. Jag bad honom sitta ner medan jag avslutade tandborstningen, men han sa nåt jag inte uppfattade, så jag tolkade det som att han inte hade tid att stanna.

Jag avslutade snabbt rengöringen och fick överta blompaketet med önskan om en god jul. Som tack fick han en varm kram och önskan om det samma.

Det brukar ju faktiskt vara leverantörerna som överlämnar julblommor och inte tvärtom. Mina kunder har fått nöja sig med ett digitalt julkort. Därför blev jag extra glad över visad uppskattning. 🙂

Mia väntar 2Bjuden på eftermiddagskaffe
Igår bjöd fru grannen in mig till eftermiddagskaffe idag kl 15, dvs ordinarie kaffetid i vår by. En halv timme innan jag skulle gå tittade händige släktingen in. Också det en glad över­rask­ning, vi har inte setts sen i fjol tror jag. Dess värre blev han snuvad på kaffet.

Efter den blixtvisiten knallade Mia och jag över till grannen. Mia stannade kvar ute medan vi pratade och drack kaffe/te med dopp. Eftersom jag inte hade tagit med mig ficklampa inskränkte sig vistelsen till en dryg timme så Mia behövde inte vänta särskilt länge.

En hel dag fylld av trevligheter är man ju inte bortskämd med. Stort tack till alla som bidrog! 🙂

av

11.4 – Bland fågelkvitter och humlesurr

Jag har ändrat uppfattning, pysslat om rosorna, fått oväntad gödsel, ”rebootat” kylskåpet och assisterat Mia.

Ändrat uppfattning
Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig när det gäller. Idag gällde det. Hittills har jag nämligen ansett att lövblås är en fjantig manick, nåt som stadsbor tar till för att dom inte orkar kratta, men nu har jag ändrat mig.

LövblåsFörutsatt att det torra gräset inte är för långt och att löven är torra funkar den ypperligt. Med stor framgång blåste jag i väg det mesta över till rågrannen. Jag hade dessutom tur med vind­riktningen, dom virvlade villigt i väg nästan ända till vägkanten närmast skogen.

Tanken slog mig att jag också kanske kunde använda den inomhus så jag slapp dammtorka, men insåg sen att det var en dålig idé. 😀 Däremot kom jag på att den går bra att putsa fälgarna med i brist på tryckluftsaggregat. Det ska jag minsann testa vid tillfälle!

Pysslat om rosorna
Idag var vädret extra sympatiskt – strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Tranplogen som flög över Udden trumpetade ljudligt vårens ankomst och måsarna skränade ute på sjön, småfåglarna kvittrade och humlorna surrade. Den bästa årstiden har börjat!

Nu var det hög tid att ta i tu med ”rosenrabatten”, dvs dom tre återstående klängrosorna vid tomt­gränsen. Jag var helt säker på att dom ännu inte hade börjat röra på sig, men där hade jag helt fel. Små röda utskott syntes redan på alla grenar så jag tog det väldigt försiktigt med sekatören. Min närgångenhet bestraffades som vanligt med diverse rivsår, men nu skulle löv och torrt gräs bort runt buskarna innan jag gödslade. Det var här lövblåsen fick göra en insats.

Oväntad gödsel
Jag hann gödsla klart och förflytta mig till vinbärsbuskarna innan jag hörde röster uppifrån skogen. Mia hörde dom också och flyttade sig närmare mig för säkerhets skull. Inom kort dök två tjejer på var sin häst upp på skogsstigen. Dom hejade artigt när dom passerade.

GödselPå väg nerför backen hörde jag den ena tjejen säga nåt så jag tittade upp. Hästen tyckte det var lämpligt att lämna av ett gödsellass på vägen men det tyckte tydligen inte ryttarinnan. Hyggligt nog klev hon av och sparkade undan ”lämningarna” så man slipper gå eller köra i dom.

Här hade jag nu pinfärsk hästgödsel i stället för dom hästgödselpellets som jag nyss spridit ut runt rosorna… Nästan så jag fick för mig att högre makter behagade skämta med mig.

”Rebootat” kylskåpet
En ”reboot” eller omstart gör man när datorn har ”hängt sig”, dvs slutat fungera. Tydligen funkar det också på kylskåp?!

I morse var smöret lika löst som om det stått framme över natten men jag skyllde kallt(!) på att Valio hade blandat i för mycket olja i just den här burken. Inte förrän vid lunchtid kom jag på att det var alldeles för varmt i kylskåpet.

Just så, alla elavbrotten hade förstås tagit kål på det resonerade jag men rattade ändå på termostaten till nolläge och så tillbaka till läget jag brukar ha. Döm om min förvåning när jag hörde att kom­pressorn satt i gång! Fast det kunde ju förstås ändå vara fel på kylningen insåg jag.

Lite kyligare har det blivit efter hand, men +14 innebär att det är kallare ute i verandan. Inte alls konstigt att kompressorn har gett upp förresten, den har nog mer än 20 år på nacken.

Assisterat Mia
En stund innan jag gjorde kväll hade Mia fångat en stor skogsmus, men den luringen kutade in under pumphuset som står en bit ovanför marken. Jag var säker på att den redan hade rymt, men Mia hade förstås full koll och envisades med att försöka komma åt den bakom kruknarcisserna som jag har planterat i en balkonglåda och ställt vid väggen.

Till slut lyfte jag bort blomlådan, träbiten den stod på och vips sprang musen iväg och gömde sig bland bergenian i stället. Hur kunde jag nånsin tro att hon inte visste var den höll till? Bilden är tagen från ett något senare jaktmoment.

Mia jagar 2

av

Lattjo lajbans

Idag hade vi lite extra livat på Udden. Mia fångade en skogsmus ute och bar in den i verandan. Hon ville gärna ha in den i köket men matte sa nej.

En stund senare beslöt jag gå en sväng till stranden. Mia och musen var kvar i verandan. När jag var halvvägs kom Mia efter med musen mellan tänderna. Tydligen ville hon göra mig sällskap men inte lämna musen obevakad. Sen släppte hon den, vilket fick till följd att både Mia och jag plumsande i snön satte av efter den.

Jakt 1

Musen pep i väg ner mot sjön och vi efter. Mia frös om tassarna, men höll upp en åt gången för att hålla värmen. Med jämna mellanrum dök musen under det översta snö­lagret och försökte ta sig ner under snön. Eller så trodde den att vi inte kunde se den längre?

Jakt 2

Mia såg förstås till att musen fortsatte sin flykt genom att peta på den med tassen. Innan hon gjorde det fick jag chansen att ta upp den lilla filuren ett par gånger och prata med den. Om det var därför eller för att hon ledsnade på jakten vet jag inte, men när jag sa att vi skulle gå upp tillbaka och släppte ner musen i snön gick hon snällt före mig och lämnade musen åt sitt öde utan att se sig om.

Jakt 3

av

28.1 – Tur

Krematoriet har en ny klient och jag har försökt göra saker jag inte kan.

Ny klient
Nån gång på morgonsidan av natten väcktes jag av ett välbekant ljud. En mus som bad för sitt liv. Mia hade tagit en inkräktare. Jag somnade om när det blev tyst men vaknade igen av jaktljud i köket. Jag litade på att Mia skulle sköta sig och somnade om.

Kvart i sju vaknade jag av kräkljud och ett distinkt plopp. När jag tände lampan såg jag Mia som satt uppe på kaminen och tittade ner. Jag steg upp omgående och upptäckte genast varifrån det plop­pan­de ljudet härrörde.

Bildkälla: sv.wikipedia.org

Hon hade kräkts över kanten på kaminen och rakt ner på golvplåten som ligger framför kaminen. Vilken himla tur att det var just där! Det kunde lika gärna ha varit på mina kläder som låg på stolen intill. Det var bara att skölja och torka av plåten så slapp vi den geggan.

På köksmattan låg orsaken till kräkningen. Hon hade bara ätit upp huv’et, resten av muskroppen var intakt och åkte in i ”krematoriet”.

Allt frid och fröjd, jag kunde inta sovläge igen. Strax efter att jag hade somnat kände jag att Mia hoppade upp och la sig hon också.

Jag vaknade ett par timmar senare, men hade ingen lust att stiga upp. Jag visste vad som väntade. Men jag hade tur där också. 🙂

Ny bekantskap
Efter lunch infann jag mig hos min ryska bekant för att installera program i Windows 8. Urk var min första tanke när jag äntligen hade kommit så långt att jag såg startskärmen med alla ”appar”. Alla program heter ju appar numera, en förkortning av application, vilket motsvarar tillämp­ning på svenska.

Jag hittade IE och började programhämtningen. På två timmar hade jag installerat alla program/appar som hon hade på sin gamla dator. Samtliga fanns anpassade för Windows 8, vilket betydde att dom också hade ändrat utseende.

Skype var tacksamt nog för­instal­lerad, men såg också helt annorlunda ut än tidigare versioner. Jag lyckades hitta utloggningen men hur man avslutar programmet kom jag aldrig underfund med?

Kontrollpanelen var jag tvungen att söka upp, den fanns inte bland apparna på startskärmen. Men jag hittade ändå ingen säkerhetskopiering? Tanken var att skapa en systemåterställningsskiva men det fixade jag alltså inte. På nätet har jag heller inte hittat nån lämplig länk. Mysko.

Om jag fick låna datorn ett par dar skulle jag väl lista ut det mesta, men det är också ganska skönt att kunna säga att jag inte vet när jag får frågan om hur man gör det ena eller det andra. Det lär dröja innan jag övergår till Windows 8 kan jag klart konstatera! Men förr eller senare blir jag ju tvungen inser jag. 😦