Tongåvan

av

8.1 – Nymodigheter

Vi har lyssnat på Tongåvan igen, löst korsord och agerat ombud. Udden har fått en nymodighet och ”kontoret” en ansiktslyftning. Mia är som andra katter.

Tongåvan igen
Tack vare Husses lilla radio som tidigare stått i Tallmo, kunde vi lyssna på Tongåvan igen i fredags. Tillgången till radio har fått mig att ”lyssningsträna” tidvis, men oftast föredrar jag tystnad, vilket Husse lyckligtvis respekterar.

Löst korsord
Lördagens ÅU innehåller alltid ett korsord. Tack vare Husse har mitt intresse för korsord åter­upp­väckts och ofta löser vi det tillsammans. ÅUs korsord är alldeles lagom svårt för min kunskapsnivå. Hittills har vi löst alla.

Agerat ombud
Husses guddotter planerar midsommarbröllop och vill gärna att det ska gå av stapeln i Dragsfjärd, så hon bad honom om tips på lämplig lokal. Bland förslagen fanns Solbacka, Marthaföreningens lokal här i byn.

Ju mer vi pratade oss varma för Solbacka, desto bättre lät det tyckte hon. Igår åtog vi oss att in­ven­tera och inspektera stället för att kunna skicka bilder till henne. Hon blev för­tjust och har redan reserverat lokalen preliminärt, men tar sig själv en titt nästa helg för att vara på den säkra sidan.

Nymodighet på Udden
I samband med den förestående renoveringen i Tallmo frågade jag vad som skulle hända med köks­luckorna. I Finland vet ingen vad det är försäkrar Husse, här heter det alltid skåpdörrar, sådeså.

Dom skulle förflyttas till sopstationen fick jag veta. Det fick mig att protestera och tigga till mig dom. Dess värre skiljer sig måtten en del, men det har Husse åtagit sig att fixa. Gullgubbe. 🙂

Härom kvällen kom jag på att jag kanske kunde få ”ärva” kryddskåpet också. Den öppna krydd­hyllan jag har är ju inge’ bra för kryddkvalitén och dessutom rymmer den inte alla kryddburkar. Tiggeriet föll i god jord och igår eftermiddag hade Husse med sig skåpet.

Efter en del justeringar (dörren behövde bl a flyttas till motsatt sida) och komplettering med ett par möbelvinklar kommer skåpet att sitta på samma vägg som den nuvarande kryddhyllan ovanför elspisen. Det blir alldeles perfekt!

Ansiktslyftning
2009 flyttade stolen Jules (i trävitt) in på mitt ”kontor”, men nu hade den gjort sitt tyckte Husse. I julklapp förärade han mig en maffig kontorsstol.

Eftersom utrymme och svängrum är begränsat tog jag bort armstöden, men i övrigt är stolen en dröm jämfört med den föregående. Utmärkt stöd för korsryggen, mjuk att sitta på och höj‑ och sänkbar förstås.

Idag kompletterades den med ett fotstöd. Tidigare kunde jag låta fötterna vila på stolens fot, men den här är av annan modell, vilket gjorde att jag satt med fötterna i luften.

Som bekant är mina ben inte av gasellmodell. Inget annat heller för den delen. 😀 Med fotstödet blev det helt perfekt!

Mia är som andra katter
Katter har ju pippi på papplådor. Kartongen som fotstödet levererades i föll Mia i smaken. Den var faktiskt också stor nog för henne. Men efter ett tag lessnade hon på nyheten och återgick till sin vanliga sovplats.

PS. Trots mitt vaga löfte om förnyelse återföll jag i gamla skrivvanor som du ser. Nätdagboken fortsätter således av ohejdad vana. DS.

av

18.12 – Sekundära problem

Jag har misskött mig, missat Tongåvan, julpyntat, eldat upp en bock och stönat högljutt. Mia gillar/ogillar amaryllis.

Misskött mig
I fredags åtog jag mig att elda bastun under tiden som Husse bakade kakbottnar. Det var lite grinigt att få det att brinna i bastu-ugnen, men till slut fick jag fyr. Som sig bör, fyllde jag på ved en gång till innan det var dags att basta.

När vi satt oss på laven konstaterade Husse att det var lika varmt som när han satt i köket. För min del var temperaturen klart behaglig. Men efter vedpåfyllning fick vi snart upp värmen. Fast bad blev det dåligt med, stenarna var inte tillräckligt varma.

Förmodligen blir jag entledigad från fortsatta eldningsuppdrag. 😀

Missat Tongåvan
Min gamla Pioneer från senare delen av 1980-talet har blivit väldigt skrovlig i ljudet. Det verkar som om radioknappen inte får kontakt med vad-den-nu-ska-ha-kontakt-med. I övrigt funkar allting som det ska.

Det innebar att vi stängde av Tongåvan för att slippa höra brottstycken av musik, blandat med brus och knaster. Lyckligtvis har en välvillig själ lovat ta sig en titt på problemet om ett par dar, så jag hoppas han får till det.

Julpyntat
Igår blev det julpyntat på Udden. Lådan med julpynt blev för all del inte tom, jag tyckte det räckte med ett fåtal tomtar, juldukar och ljusstakar.

På ytterdörren lyser julkransen och Välkommen-skylten är utbytt mot en med God Jul. Det bör väl räcka för att man ska förstå att det är jul då man står på trappan?

Eldat upp en bock
Eftersom det är populärt på sina håll att elda upp halmbockar, följde jag trenden. En halm­bock som var rätt så luggsliten fick finna sig i att bli energi. Det finns nämligen två till, så jag är ingalunda utan.

Stönat högljutt
Igår fick vi en stor Windows 10-uppdatering. Hur stor fattade jag inte förrän jag startade datorn i morse… Ack och ve! 😦

Jag stönade högljutt när jag möttes av ”Windowsblått” och började utforska ändringarna. Samtliga inställningar och anpassningar hade försvunnit, inga mejlkonton fanns kvar. Till och med webbläsaren var tömd – alla bokmärken och snabbval var puts väck.

Det har tagit mig i stort sett hela dan att försöka återställa datorn till sitt forna jag. Många detaljer återstår kan jag tänka mig, men det mesta fungerar och ser ut som det ska.

Och alla dom här timmarna hade jag kunnat bespara mig om jag hade använt mitt Microsoft användarkonto i stället för mitt lokala kom jag nyss underfund med. På min bärbara dator använder jag nämligen MS-kontot och där behövde jag inte göra några som helst ändringar. Man lär så länge man lever.

Anledningen till att jag använder ett lokalt användarkonto är att min gamla dator då är snabbare och att jag inte har några behov av synkronisering mellan olika enheter. Men det har som sagt sina nackdelar.

Mia gillar/ogillar amaryllis
För några dar sen kom jag på Mia då hon satt på matbordet i vardagsrummet och tittade stint på den vita amaryllisen som jag fick av Råttan/Väduren. Jag kunde inte avgöra om hon gillade den eller inte. Alternativt övervägde hon att ”fånga” den. 🙂

av

30.10 – Stämningar

Vi har haft romantisk stämning, fått en färsk leverans, diskat till musik, träffat styrelsen och varit på visit.

Romantisk stämning
I onsdags kväll kom Husse hem från stan. Väglaget mellan Kimito och Genböle var det värsta han har upplevt sa han, men lyckligtvis kom både han och bilen fram utan blessyrer.

På Udden märktes inget särskilt, förutom stormvindar och regn. Vindstyrkan räckte dock till för att skapa romantisk stämning vid 21-tiden. Då blev det elavbrott i en knapp halv timme, så Udden belystes med levande ljus ett tag.

Färsk leverans
Mindre romantisk blev väckningen på onsdagsnatten. Jag vaknade av att Mia meddelade nåt, men var för trött för att vakna till på riktigt.

En stund senare hoppade hon upp i fotändan på Husses säng och det hördes ett bekant pip som defi­ni­tivt väckte mig och fick mig att tända sänglampan. Mycket riktigt, där satt Mia stolt med en halvdöd skogsmus framför sig.

När jag tände lampan vaknade Husse och undrade vad som stod på, men fick i samma ögonblick syn på ”presenten” han fått. Han var inte särskilt imponerad om man säger så.

Jag antog att den lilla skogsmusen var död vid det här laget och var på väg att slänga den i ”krematoriet” då Mia raskt greppade den och hoppade ner på golvet.

Innan jag hade hunnit somna om hörde jag kraset av småben som knäcktes mellan Mias käkar. Nu var musen garanterat död.

Diskat till musik
Vi har infört en ny rutin på Udden – samdiskningen kompletteras med musik. Genom att diska på fredagkvällar kan vi samtidigt avnjuta Tongåvan som är Husses favoritprogram.

Träffat styrelsen
Kl 13.00 på lördagen hölls hembygdsföreningens styrelsemöte hos föreningens sekreterare. Bland annat skulle de slutliga de­tal­jerna för Svenska dagen-festen spikas och presentationen för aktiviteten den 2.12 provvisas.

På visit
Igår eftermiddag beslöt vi våldgästa ett bekant par som bor halvvägs till kyrkbyn. Vi blev varmt väl­komnade, men en aning snopna över att droppa in lagom till desserten. Vi hade räknat ut att mid­dagen redan skulle vara överstökad.

Vid bordet satt dessutom matgäster, så tajmingen var ju inte den bästa. Men de stekta äpplena och vaniljvispen räckte till oss också hävdade värdinnan, så vi slog oss ner och lät oss väl smaka.

Det visade sig att matgästerna var gamla skolkamrater till Husse, så samtalet flöt på utan några längre pauser. Besöket blev därmed längre än planerat och lyckat trots den (i mitt tycke) lite pinsamma inledningen.

Idag föreslog Husse att vi skulle titta in till bekanta när vi ändå var i Dalsbruk för att proviantera. Den här gången var middagen lyckligtvis helt avklarad. Men om vi hade kommit lite tidigare hade vi fått mat försäkrade värdinnan glatt.

Vi slog oss ner vid en sprakande brasa och pratades vid i godan ro en stund. Sen försvann värdinnan ut i köket för att brygga kaffe och plocka fram tilltugg trots våra milda protester. ”Så klart ni ska ha kaffe!” menade hon. Och så blev det.

Tack igen för traktering och trevligt sällskap! 🙂